O menniskia wil tu betänckia/
Mijn Pijna och bittra Dödh/
Jagh wil tigh igen skänkia/
Och lijda för tigh Dödh/
Til migh skal tu tigh hålla/
Jagh hafwer all ting i Wälde/
Jagh är then tigh hafwer frälst.
Jagh hafwer tigh icke betalat/
Medh Penningar Silff eller Guld/
Men tigh ifrån Diefwulen halat/
Ty tigh war iagh så huld:
Hwij ästu nu så blinder
At tu tin Gudh ey känner/
Tu sielfwer fördärfwar tigh.
Tu åtrår Werldzens Ähra/
Til henne sätter tu tin lijt/
Thet tu min Budh skulle lära/
Ther om hafwer tu ingen flijt/
Werlden som sigh mon dåra/
Then hafwer tu kär så swåra/
Men migh hafwer tu förglömt.
See Liliorna vthi theras Ängiar/
Huru härliga the ther stå/
The betala icke medh Penningar/
Then Härligheet som the få/
Salomon medh alt thet han hade/
War icke lijkt eno Blade/
Som samma Liljor bära.
See Diuren på Jordene kräka/
Huru Gudh försörjer them/
See och hwad Foglarna äta/
The hafwa sijn Födo och Heem/
Korpvngarna vthi theras Öde/
The hafwa sijn dageliga Föde/
Gudh låter ingen swälta ihiäl/.
Hwem Rijkedomar meer än migh älskar/
Och mijna Nådh och Miskund/
Hans rijkedom skal blifwa förwanskat/
Och göra honom ewigt leedh/
Then Man som icke wil swijka/
Skal finnas i Himmelrijke/
J een ewigh Saligheet.
Loff/ Prijs/ Heder och Ähra/
Skee Gdh i Ewigheet/
För sijn Guddomeligh Lära/
Som han Hafwer oss beteedt/
Han gifwe at wij kunde/
Hans Guddoms Ord begrunda/
Och sättia wår Troo ther til.
