Odæ Sveticæ (1674)/IX. Den unga sielf-klokes Swaar

←  VIII. Til en ung sielf-klook
Odæ Sveticæ
av Samuel Columbus

IX. Den unga sielf-klokes Swaar
X. Ode om förnufftet ock Willjan  →


[ 38–39 ]

IX.

Hvad gijnar thed man androm rår/
När hwar sitt tycki efftergår;
En annars liud om Örat slår/
Ens egen hog om Hiertat rår.

Hoo rätta will en ond/ ondt waan/
Han twätta wil en Morian.

Den unge- sielf-klokes swar.
1.

Hwar ästu af-und kommen frå/
At tu alt gott misz-unna må?
Från Blåkulla/ af Hliotens stamm/
I fierde tunglet kommen fram/

[ 40–41 ]

At tu så kall om hiertat wardt/
Din syyn så wrång/ din tand så swart.

2.

När bruna lockar warda grå/
När röda läppar warda blå;
När rosen-kinner wisznad stå/
När snälla fötter tröttna gå:
Då blijr för dig och mig förseent/
All glädie blijr osz då förmeent.

3.

Derför frisk opp min ädla Siäl/
Försum dig eij at lefwa wäl;
Ded hällsta bästa du kan få/
Däd lätt för dijna lyster gå:
När iag en gång i grafwen faar/
Hvad öfrigt är en annan taar.