Odæ Sveticæ (1674)/VIII. Til en ung sielf-klook

←  VII. Ächtastånds-Prijs
Odæ Sveticæ
av Samuel Columbus

VIII. Til en ung sielf-klook
IX. Den unga sielf-klokes Swaar  →


[ 36–37 ]

VIII.
Til en ung sielf-klook.

En modig sielf-klook ung af åhr/
En-wettigt wijd sitt owett står;
Thesz han sielf-rönligt wetta får/
Hwad wäg man til förderfvet går.


O sielf-klook du så gali går/
Ditt egit råd dig sielf för-rår;
Du kommer där du längtar til/
Män saknar däd du hafva will.

Cantus.

Hwar ästu sielf-klok kommen frå/ at tu af ingen lära må? Ja sant/ du äst af Himmelsk stamm/ män heelt i otijd kommen fram. At du så brått til Jorden damp/ til hierna fick en mosse-swamp.

Bassus.
[ 38–39 ]
2.

Du haar ju aldrig warit barn/
Alt sielf kännt åtskildt gull frå skarn:
Nu känn dig sielf/ mig eij försmå/
Ett wäns-råd skal du af mig få:
Om du fijr nu dig wara took/
Blijr du af Ackt och Lära klook.

3.

Män will du foort mijn ord försmå/
Dem tijden dig skal minna på;
Så gak/ ok hamna hwar du will/
Den Scholan som du längtar til:
När du haar sidt dig wara took/
Blijr du med Skam och Ånger klook.