VIII.
Ode Om Förnuftet och Wiljan.
Kan sjungas efter then 1 och 2 melodie.
1.
Fast mycket, mycket godt
har Gud osz menn'skiom gifwit,
Och osz thes rätta bruk
i wettet föreskrifwit;
Men wettet är et frö, som wil af lärdom wåra;
Thertil förfarenhet
Osz daglig ger ny lära.
2.
När nu wårt wett har lärdt
Rätt ondt och godt åtskilja,
Så har wår gode Gud osz gifwit wilja,
Thet onda til at sky,
Thet goda at söka:
Och så Guds nådes lån
Med egen flit föröka.
3.
Men ack! et tycke är,
Som osz alt falskt inbillar,
I följe med en lust
Som ock wår wilje willar.
Them har ej tu wår Gud,
Them har owännen plantat,
När menn'skian war utom
Tin budords gränsor fjantat.
4.
Med thesze har altså
Hwar menniska fått at kämpa
Tils antingen han them
Ell' ock the henne dämpa.
Hon winner, får en skänk,
En hjärtlig skänk til lön;
En skänk som öfwergår
Alt menn'skio bupp och bön.
5.
Men i förnämne folk,
som högt och widt upgapen,
Och hälsosamma råd så hjertslottiske apen,
Wist komma lär then dag,
I skolen bli påklämda,
At hwar och en skal se
Med Gud är ej att skämta.
