Odjur, människor och gudar/Företal
|
Till skogs → |
FÖRETAL
Efter genomläsning av manuskriptet till första delen av den engelska upplagan av detta arbete karaktäriserade en av Amerikas främsta journalister, doktor Albert Shaw i »Review of Reviews», bokens författare som »tjugonde seklets Robinson Crusoe» och angav därmed grunddraget i berättelsen, vilken är på samma gång högst spännande och uppfylld av otroliga faror. De många svåra, ja hårresande upplevelser som däri framläggas tyckas också understundom alltför mycket färglagda för att kunna vara sanna eller ens möjliga i våra dagar. Därför vill jag redan från början försäkra läsaren om att doktor Ossendowski är en man med långvarig och skiftande erfarenhet som vetenskapsman och skriftställare och med en skarp iakttagelseförmåga, något som förlänar hans skildring en prägel av noggrannhet och tillförlitlighet. Allenast de osedvanliga tilldragelserna under denna märkliga tid ha kunnat försätta en så högt bildad person till »grottmänniskans» förhållanden och därigenom givit oss denna sällsamma redogörelse för de äventyr han upplevat, för djupa mänskliga mysterier och för de politiska och religiösa krafter, som äro i verksamhet i »Asiens hjärta».
Det är intressant och för att bilda sig ett riktigt omdöme om den märkliga berättelsen nästan nödvändigt att veta något om den mans föregående levnadsförhållanden, som kunnat uppleva allt det underbara han skildrar.
Under åren 1899 och 1900 studerade doktor Ossendowski vid Sorbonne och utförde undersökningar på herrar Trosts och Boutys kemiska och fysiska laboratorium samt var därjämte under världsutställningen i Paris sistnämnda år sakkunnig på det kemikaliska området hos utställningsbestyrelsen.
För att i någon mån få ett begrepp om mångsidigheten hos denne såsom det kan tyckas anakronistiske resandes intellekt och kroppsliga vitalitet kan det vara av betydelse för läsaren att erfara följande. Doktor Ossendowski erkändes tidigt som en av de förnämsta auktoriteterna med avseende på de kolförande formationerna i områdena vid Stilla havet från Behrings sund till Korea. Han har en ingående kännedom om en stor procent av alla guldförekomster i Sibirien. Han ombesörjde general Kuropatkins ryska arméers förseende med bränsle under det rysk-japanska kriget. Han blev under världskriget utsänd på en särskild undersökningsexpedition till Mongoliet, varunder han gjorde sin första bekantskap med detta lands språk. Han tjänstgjorde under flera år som rådgivare och medhjälpare i industriella frågor åt greve Witte, när denne var ledamot av det ryska statsrådet. Han har utfört ett framstående arbete inom den kemiska teknologin, vilket medförde hans anställande som professor i denna vetenskap vid polytekniska institutet i Petrograd, där han även innehade en lärarbefattning i industriell geografi. Hans insikter i bergshantering förskaffade honom platsen som en av direktörerna i sammanslutningen av Rysslands guld- och platinagruvägare och föranledde att han senare blev utgivare av gruvtidskriften »Guld och platina». Han var känd och uppskattad som en framstående tidningsman och skriftställare på såväl polska som ryska språken, och han hade utgivit mer än femton arbeten i olika ämnen av allmänt innehåll förutom en mängd vetenskapliga broschyrer och mera speciella publikationer. Vid krigets utbrott var han rådgivare inom marinöverstyrelsen, och efter bolsjevikernas revolution blev han professor vid den polytekniska högskolan i Omsk, sedan Sibirien blivit befriat från dessas regemente, samt anställdes av Koltjak i dennes ministerium för finanser och jordbruk. Det var sammanstörtandet av denna sibiriska styrelse som drev honom ut i skogarna kring Jenisej och gav anledning till den enastående boken »Odjur, människor och gudar».
Ett kapitel av hans levnad, som på sätt och vis tyckes stå i motsättning till hans kända politiska ståndpunkt, men som i själva verket är fullt överensstämmande med den, är hans ordförandeskap i den revolutionära styrelse, som kom till stånd under de sista dagarna av år 1905 i yttersta östern med huvudsäte i Charbin. I likhet med många andra ryska undersåtar kände han en bitter missräkning över att tsaren svek sitt manifest av den 17 oktober 1905, och han samtyckte till att i östern leda den rörelse, som gick ut på att från Ryssland avskilja den del av Sibirien, som ligger mellan sjön Baikal och Stilla havet. Under den korta tiden av sextio dagar stod han i spetsen för den organisation, som hade detta till mål och vilken arbetade med underkommittéer i Vladivostok, Blagovestjensk och Tjita. När 1905 års revolution föll i spillror, drog den naturligtvis med sig i fallet denna utpost i östern, och doktor Ossendowski blev jämte sina medhjälpare tillfångatagen och ställd inför rätta.
Natten mellan den 15 och den 16 januari 1906 häktades han och ingenjörerna S. Nowakowski, W. Lepeshinsky, Maksimov, Wlasenko och K. Dreyer samt juristen A. Kozlowsky tillsammans med trettiosju andra personer. Ehuru han blivit varnad på förhand och tillfälle till flykt ordnats för honom, föredrog han att dela sina kamraters öde och underkasta sig rättsligt förfarande. Han dömdes till döden, men genom greve Wittes bemedling blev hans dom ändrad till två års fängelse.
Från sitt tillfångatagande den 16 januari förvarades han omväxlande i fängelserna i Charbin, Chabarovsk, Nikolajevsk och Vladivostok samt till sist i Peter-Paulsfästningen i Petrograd. På grund av att han tillbragt en del av sin fängelsetid i straffanstalter borta i östern fick han sina två år avkortade med omkring fem månader, så att han frigavs den 27 september 1907 från fästningen vid Neva.
Av hans förnämsta olyckskamrater vistas Nowakowski nu i Posen, Lepeshinsky är död, och K. Dreyer var under kriget direktör vid Putilov-verken i Petrograd.
Sedan Koltjaks styrelse ramlat och doktor Ossendowski lyckats undkomma bolsjevikerna tillbaka till civilisationen, har han fortsatt att ägna sitt intresse åt de idéer han tidigare omfattat genom att under Washingtonkonferensen tjänstgöra som rådgivare åt den polska beskickningen i frågor rörande den yttersta östern samt genom att nästan omedelbart därefter i sammanhang med Genuakonferensen utarbeta en i Paris utgiven, allmänt känd broschyr »L’Asie, L’Europe et les Soviets».
För närvarande är han lärare vid två undervisningsanstalter i Warschau, den polska generalstabens krigsakademi och handelshögskolan därstädes, och med sitt flitiga och mångsidiga skriftställarskap intar han en framstående plats bland Polens författare.
Min andel i denna bok har varit den, att jag förmått doktor Ossendowski att nedskriva sina upplevelser vid en tidpunkt, då han av vissa personliga och politiska anledningar varit synnerligen tveksam om lämpligheten av att bringa sina iakttagelser till trycket, samt att därefter vara honom behjälplig med att utarbeta den engelska upplagan.