Om vägen till livet är rak eller krokot,
det vete Herren allena, som styr.
Det, som om söndagen tycks mig så tokot,
syns mig helt klokt, ren när måndagen gryr.
Ty si, att människohjärtat är brokot,
det har jag lärt mig för var dag, som flyr.
Ynkligt det slutar och sjaskigt och snöpligt,
på vilka vägar jag än månde gå,
ömsom jag löpte, och ömsom jag kröp likt
snigeln, men målet svann undan ändå.
Ty si, att människohjärtat är skröpligt,
det kan med visshet jag trösta uppå.
Sanning det bjuds så många på brickan,
sanning så länge dagen är lång.
Den, som på sanningen pekar med stickan,
själv kan lätt falla på sanningens språng,
men den, som en gång har smakat på den drickan,
likar den ensam bland dryckerna mång.