Perl-Fiskaren
PERL-FISKAREN.
”Hur djupt ligger Vishet?” sad’ Grubblarn på strand,
Och ritade runor med stafven i sand,
Som vågorna plånade ut —
”O, finge jag skåda, bland stormarnas brus,
Ditt anletes ljus,
Så skön vore lifvets minut!
Men fåfängt! i dimmiga slöjan du bär,
Hvad är du? en gåta, som funnen ej är.”
När Perl-fiskarn hörde hans klagande ord,
Han sade: ”Det är ej så lätt på vår jord,
Att finna det Ädla. Se på!
Hvad fångade, glänsande snäckor jag har;
Men perlan, så klar,
Jag hittar ju sällan ändå?
Dock — hafvet mig lockar: dess trädgård jag ser!”
Och åter i djupet han dykade ner.