Politie-Rättens Historia

← Tjurfäktning mellan en Engelsman och en Swensk

Ur Nyare Freja, tryckt i Nyare Freja 1839 n:r 42 (28 Maj 1839)

Politie-Rättens Historia.

Det missförstånd om Politie-rättens utsträckning och betydelse inom vårt samhälle, som af vederbörande Embets- och Tjenstemän, så väl i äldre som isynnerhet i de nyaste tider blifvit ådagalagdt, torde med samma nödvändighet, som mycket annat, påkalla en närmare genomgranskning af den delen af Lagstiftningen, som innefattar Ekonomien och Politien och bildar en Corpus juris, hvars källor, sprungna lika ofta ur skefva uppfattningar af tidsmomenter, som af möjligen riktiga, korsa hvarandra, uppgrumlade, förvirrade utan fixeradt mål eller ens mening att fixera något dylikt. Hvem undrar väl på, om byggnaden är bräcklig, ostadig och lutande, trots sin nya rappning och uppstrykning, när ingenting blifvit vidgjordt, för att upphjelpa sjelfva grunden? Huru vill man väl sammanpara detta nya med detta grusade, fästa det förra i det sednare, som knappt kan bära sig sjelf? Det är denna sammangyttring af författningar, förenade till den grad af innerlighet, att icke en gång antipoderna upphäfva hvarandra, som uppammat missförståndet för att låta det sedan kasta boll med förståndet och rättvisan. Att efterhand framlägga inkonseqvenserna, som så talrikt förefinnas i denna del af lagstiftningen och till sådan grad af ymnighet uppdrifva oredorna, att de öfverväxa icke allenast det lilla goda, som deribland kan finnas, utan äfven mången god vilja, som sträfvar att vända allt till det bästa, är vår afsigt. Men innan vi gå till det speciellare utredandet deraf, tro vi oss göra den af ämnet intresserade läraren ett nöje med att i korthet nämna något om det historiska af Politie-Rätten.

Innan ännu sjelfva lagstiftningen inträdt, finnes och måste finnas sjelfva grundelementet, det må nu framställa sig under form af häfdvunna vanor eller nya oemotståndeligt pådrifvande behof. Det tillhör Lagstiftaren att uppfatta, ordna och sammanhålla de åt alla håll spridda grunddragen af det rådande elementet och i sin codex bringa dem till helhet och system. Politie-Rätten, som man med ett allmänt ord torde kunna kalla för den måttstock, hvarmed Privaträttsförhållanden i ett Samhälle, till följe dels af samhällets idé, dels ock af rena naturnödvändigheter, uppmätas, inskränkas och skyddas, fick af sednare tid sitt närvarande namn och sin egna verkningskrets; men sin särskilta betydelse fick den redan långt förut, ehuru den låg förblandad med anstalter, som staten vidtagit till upprätthållandet af Justicen, och kallades då Criminal-Politie. På samma sätt har den äfven kommit att utgöra en del af National=ekonomien, dit den likväl ännu mindre kan och bör räknas. — De gamla Greker, så mycket den Offentliga Rätten än af dem bearbetades, fäste likväl mera afseende på de för realiserandet af statens idé erforderliga styrandes egenskaper, än på statsmaktens särskilta funktioner, och Romarne, som mest sysselsatte sig med Privat-Rättens utbildande, lågo naturligtvis i förevarande fall vida efter Grekerna. De Götiska och Germanniska folkstammarna inskränkte mycket statens verksamhet, erkännande nästan helt och hållet Privaträttsförhållandet såsom det enda, hvarmed Rätten hade att skaffa, och hvilket gick ut på att skydda individen. Det var Kyrkan, åt hvilken denna skyddande myndighet först inrymdes, hvarifrån den sent omsider öfverläts åt Staten. Medeltiden, ehvad några författare, såsom Mohl m. fl., än må fara ut mot dess försummelse af Statsvettenskaperna, tänkte likväl först på de anstalter, som uteslutande kunde inbegripas under namnet Politi. Sedan väl den praktiska utvecklingen hunnit rotfästa sig, var det lättare för reflexionen att framträda i klarhet och bestämdhet. Det första arbete i Politien, åtminstone af värde, utkom i Frankrike åren 1705—10—19 af de la Mare i Paris, under titel: »Traité de la politie», innehållande en systematisk uppställning af PolitieRätten. Han uppgifver »Samhällets allmänna väl» vara PolitieRättens föremål, och, utgående från den principen att detta »allmänna väl» beror af själen, kroppen och lyckan, delar han politien i andlig, fysisk och förmögenhets, en indelning den Mohl sedermera följt. Dessa tre hufvudindelningar fördelade de la Mare i 11 mindre: Religion, den sedliga ordningen, helsan, lifsmedlen, allmän säkerhet och lydnad, väg- och byggnadsväsende, vettenskaper och konster, handel, manufakturer, handtverk, tjenare, dagakarlar och fattige. — I Sverige uppträdde på 1740:talet Anders Berch, Professor i Ekonomiska Profession i Upsala, och utgaf »Inledning till Hushållning», hvaruti han ansåg Politiens föremål vara: ordning mellan de särskilta borgaremenigheterna samt deras företag, lefnadssätt m. m. — 1756—59, 9 år efter Berch, utgaf von Juste i Tyskland »Die grundsätze der Polit. Wissenschaft», och blef för Tyskland, hvad de la Mare var för Frankrike. Han förklarade Politiens väsende bestå deruti, att den enskildte handlar i sammanhang med det allmänna bästa, och att 1:o lyckans gåfvor eller materiell rikedom och 2:o menniskors moraliska värde voro föremål för Statens verksamhet; men upptog ej, såsom de la Mare, kroppens förmåner. För öfrigt står von Juste äfven i andra hänseenden under de la Mare, om hvilken sednare man nästan kan säga, att han med ens afgjort frågan om hvad med Politiens betydelse och innehåll bör förstås. Frankrike har derefter lika litet som England några större och mer rikhaltiga afhandlingar i Politien, utan endast stannat vid monografier öfver vissa delar deraf, hvaremot von Juste haft flera efterföljare, såsom Sonnenfels, Wester m. fl., hvillka sökt afhjelpa föregångarens fel. Mohl utgaf år 1832 ett arbete i Politie-vettenskapen efter Ruhts grundsatser, der han isynnerhet utmärker sig för sin rättsfilosofi. — Sverige har, med undantag af några mellan Riksdagarna i hithörande ämnen utkommande ströskrifter, högst få arbeten i Politi-litteraturen att framvisa, och intet, som åsyftar en rent vettenskaplig och systematisk framställning af Politien. Professor Bergfalk började år 1835 hålla föreläsningar i Politie-rätten, hvilka åsyfta att i en enda codex sammanfatta och systematiskt uppställa Politiens alla beståndsdelar och på samma gång upptaga de författningar, som i berörde ämnen varit och ännu äro gällande i vårt fädernesland. Det redan färdigskrifna, hvilket, under form af s. k. kollegier, kommit till vår kunskap, innefattar hela den Fysiska Politien, den Professorn delar i Befolknings- och Förmögenhetspolitie, och utmärker sig för en lika djup skarpsinnighet som ett outtröttligt forskningsbegär, den mångkunnige rättslärde fullkomligt värdiga. Det är derföre all anledning förmoda, att vi innan kort, så framt Professorns helsa det tillåter, hafva att förvänta en lika sakrik som systematisk afhandling i denna gren af lagfarenheten, så litet i allmänhet uppfattad och likväl så vigtig att lära känna, och som står den menskliga trefnaden och det medborgerliga välståndet närmare än mången tror.

—e.