N:o 1. Lördag 2 januari 1836

[ 1 ]

SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.

N:o 1. Lördagen den 2 Januari 1836.

Meteor. Obs. Den 31 Dec. kl. 2 e. m. Barom. 25,94; 14 3/4 gr. kallt, NO. klart. Kl. 9. e. m. Barom. 26,00; 16 gr. kallt, N. klart — Den 1 Jan. kl. 6 f. m. Barom. 26,08; 16 3/4 gr. kallt, N. klart. Kl. 2 e. m. Barom. 26,09; 15 3/4 gr. kallt, N. klart. Kl. 9 e. m. Barom. 26,04; 19 gr. kallt, NV. klart. Den 2 Jan. kl. 6 f. m. Barom. 25,88; 17 1/2 gr. kallt, NV. mulit.

Icke-Officiell Afdelningen.

INRIKES UNDERRÄTTELSER.

Stockholm den 2 Januari.

Förlidne gårdag behagade Hennes Maj:t Drottningen samt DD. KK. HH. Kronprinsen och Kronprinsessan, åtföljde af en talrik uppvaktning, med Deras höga närvaro hedra den å stora Börssalen härstädes anställda Nyårs-Assemblée. Hennes Maj:t och Deras Kongl. Högheter täcktes, under en tour kring Salen, med ynnest och välvilja samtala med de fleste bland det talrika sällskapet, som utgjordes af personer tillhörande Hofvet, Civile, Militäre och Ecclesiastike Tjenstemanna-Corpserne, Borgerskap, samt i öfrigt nästan alla Hufvudstadens bildade Samhällsklasser. H. K. H. Kronprinsen behagade öppna balen med M:lle Bibau, dotter af Grosshandlanden härstädes Bibau, och H. K. H. Kronprinsessan täcktes dansa med Grosshandlanden Lilljevalk. Nästan samtlige medlemmarne af den härvarande Diplomatiska Corps hade infunnit sig, för att begagna detta tillfälle att, i anledning af det inträffade årsskiftet, uppvakta den Kongl. Familjen.

Vid Hennes Maj:ts och Deras Kongl. Högheters ankomst till Börsen, var Börs-Direktionen Dem till mötes, och beledsagade äfven, vid återresan, de Höge Personerne till Deras vagnar. Hennes Maj:t och Deras Kongl. Högheter helsades vid begge dessa tillfällen af den församlade menighetens lifliga glädje-yttringar.

= Nyårsaftonen tillbragte den Kongl. Familjen hos H. M. Drottningen, der äfven en större réunion af Hofvet ägde rum. Nyårsönskningar aflades vid detta tillfälle, sedan efter midnatten det nya året ingått. Underdåniga uppvaktningar i detta ändamål voro deremot för påföljande dagen, såsom vanligt, afsagda.

= Nyårsdagen gaf H. M. Konungen middag, hvartill större delen af de till det tjenstgörande Hofvet hörande personer voro befallte.

= Efter den af sitt Hof härifrån återkallade Spanska Legations-Sekreteraren, Herr Abella, har Herr Burgos, en son af f. d. Ministern med detta namn, blifvit i lika egenskap vid Hennes Katholska Maj:ts härvarande Beskickning anställd, och i dessa dagar här inträffat.

= I sammanhang med det, uti Stats-Tidningen N:o 292 och följande, införde utdrag af det vid nu pågående Götha Kanal-Bolagsstämma den 7 sistlidne December förde protokoll, meddelas nedanstående, till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifna skrift af de personer, hvilka år 1834 utgjorde berörde Verks Direktion:

Uti Götha Kanal-Bolags sammankomst den 7 i denna månad, inträffade den ovanliga händelse, att, fastän hvarken de personer, som af Rikets Ständers Bank och Kanal-Bolaget varit utsedde att, i egenskap af Revisorer, granska Kanal-Verkets förvaltning för år 1834, ej heller några af Aktie-ägarne, sjelfva, emot samma förvaltning gjort någon anmärkning, utan Revisorerne i stället ”ansett det vara för dem en angenäm pligt, att, med föranledande af den fulländade revisionen, vitsorda Direktionens nitfulla verksamhet och samvetsgrannhet i uppfyllandet af sina med förvaltningen af Bolagets angelägenheter förknippade förbindelser, och att, då böcker och räkenskaper funnits vara med noggrann ordning förda, samt så väl uppbörden af Kanalens inkomster, som förvaltningen af Kassorna och Bolagets både fasta och lösa egendom, enligt gällande föreskrifter blifvit besörjd,” föreslå Direktionen till erhållande af fullkomlig och välförtjent decharge för förvaltningen af Kanal-Verket och Mekaniska Verkstadon under det tilländagångna räkenskapsåret.” Bolaget likväl i stället beslutat: ”att dechargen för Direktionen för 1834 års förvaltning ansågs vara afslagen.”

Vid denna behandling af ämnet kunna undertecknade, som 1834 utgjorde Kanal-Direktionen, icke låta bero; ty om än gifvit är, dels: att ett beslut, som icke grundats på några skäl, och som, enligt hvad i underdånighet bifogade protokoller utvisa, tillkommit genom trenne Aktie-ägares röster mot 17 Aktie-ägares protester, icke kan för vårt anseende och rykte vara förnärmande i deras omdöme, som om rätta förhållandet äga eller taga kännedom, och dels: att någon framtida ansvarighet för oss icke heller bör komma i fråga, då någon anmärkning icke blifvit framställd inom den tid, de af Eders Kongl. Maj:t under den 16 Mars 1833 för Bolaget i Nåder fastställde reglor bestämma för revision och pröfning af Verkets räkenskaper och förvaltning; så är dock troligt, att mången, som icke ingår i undersökning af detaljerna, skall af Bolagets vägran att lemna Direktionen decharge, förledas att ofördelaktigt och orättvist bedömma Direktionens handlingssätt; — ett omdöme, hvarföre vi icke böra blottställa oss, då vårt egna medvetande lemnar oss det tillfredsställande vittnesbörd, att vi, både såsom Statens tjenstemän, såsom enskilte, och såsom ledamöter i Kanal-Direktionen, redligt uppfyllt våra pligter, samt handlat så, att några få Götha Kanal-Aktie-ägares försök, att, af motiver, dem vi hvarken böra eller vilja uppsöka och uppgifva, nedsätta vårt anseende i det allmänna, måste misslyckas.

Offentligt har man sökt att förnärma oss, och offentlig måste således vår upprättelse vara; och som ofvan åberopade Bolagsreglor icke innehålla hvar eller i hvad ordning ändring i Bolagets beslut skall sökas (hvilken brist i reglorna vi våga hoppas, att Eders Kongl. Maj:t, då sådana tilldragelser, som den ifrågavarande, inom Bolaget kunnat äga rum, i Nåder nu täckes för framtiden afhjelpa, helst Bolaget icke lärer kunna anses utgöra enda och sista instansen, synnerligast i frågor, hvarpå tredje mans rätt är beroende); så har för oss icke funnits annan utväg, än att i underdånighet vända oss direkte till Eders Kongl. Maj:t med vår klagan, samt i underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t, som visserligen icke tillåter, att de, hvilka egnat sin tid åt allmänna värf och derunder icke åsidosatt någon af sina skyldigheter, skola orättvist och godtyckligt behandlas, så, som om de med glömska af hvad Lag och samvete dem ålagt, missbrukat det förtroende dem varit lemnadt, täckes i Nåder förklara, att Bolaget saknat all anledning att vägra oss decharge för förvaltningen år 1834 af Bolagets angelägenheter, och att vi, då någon anmärkning mot nämnde förvaltning icke gjorts, äro från all framtida redovisning och ansvarighet derföre befriade.

Skulle åter Eders Kongl. Maj:t icke finna för godt att i administratif väg omedelbart upptaga detta ärende till pröfning, anhålla vi underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t i Nåder må bestämma vid hvilken Domstol vi äga att anställa och utföra vår talan mot Götha Kanal-Bolag, om erhållande af den oss vägrade dechargen.

Slutligen få vi i underdånighet anmäla att Majoren och Kommendören Friherre Kuylenstjerna äfven varit ledamot, år 1834, af Kanal-Direktionen, men att han, såsom boende i Östergöthland, icke varit i tillfälle att underteckna denna underdåniga framställning, som vi ansett oss icke böra fördröja, enär vi föreställa oss, att Eders Kongl. Maj:t torde finna nödigt att deröfver infordra det nu samlade Bolagets underdåniga förklaring.

Med djupaste undersåtlig vördnad, m. m.

Stockholm den 14 December 1835.

Arvid Arvidsson Posse.

Bernhard Rosenblad, H. von Steyern, B. von Platen, Carl Arvedson, J. G. Schwan, C. A. Warberg.

G. F. Nycander, Gust. Lagerheim.

= I sammanhang med den underrättelse, som redan i N:o 300 af denna tidning för den 28 sistl. December blifvit i ämnet meddelad, innehåller det med sista Post ankomna N:r af Skånska Mercurius följande:

Ystad. I Lördags på morgonstunden anlände större delen af härstädes garnisonerande kustbevakning till häst till Herr G. Hagermans gård, hvarest, sedan alla ingångar såväl till nya som gamla gården blifvit spärrade, Kustsergeanten Silfversparre, samt sedermera äfven Kustchefen Salmsson, gåfvo tillkänna, att de ämnade företaga husvisitation. Herr Norinder, som, enligt tillkännagifvande i åtskilliga tidningar, öfvertagit Herr Hagermans handel, var vid tillfället frånvarande; men icke destomindre företogs husvisitationen i närvaro af Herr Tulldistriktschefen v. Prytz, stadens Borgmästare, samt åtskillige magistratspersoner. Såväl i nya som gamla gården uppsöktes circa 27 säckar med konfiskabla varor, hvilkas värde likväl ännu icke med någon säkerhet kan bestämmas. Sedan förrättningen härstädes var slutad, och beslagarne icke funnit så mycket, som de troligtvis väntat, tillkännagafs, att de påföljande Måndag ämnade fortsätta visitationen i de bland Hr Hagermans öfriga gårdar i staden, hvarest, enligt deras förmodan, konfiskabla varor kunde vara undangömde, och att dessa gårdar till dess skulle stå under bevakning. I Måndags fortsattes således visitationen i tvenne andra gårdar, men: oaktadt den strängaste undersökning, fanns likväl intet som kunde tagas i beslag.

För öfrigt aflopp allt lugnt och stilla. Ingen folksamling ägde rum, och icke det ringaste oväsende förmärktes. (Sk. Merk.)

= Den 24 Dec. I går begärde Åklagaren i husvisitations-målet hos Handlanden Krook, att få målet uppskjutet tills i början af Januari, samt tillkännagaf, vid samma tillfälle, att han då önskade begagna Rådhusrättens ordförande, Hr Borgmästare Sylvan, såsom vittne i saken. Rätten uppsköt derföre målet till den 11 nästk. Januari, samt beslöt att hos Kongl. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge anhålla om tillförordnandet af en annan ordförande i stället för Hr Borgmästaren. (Sk. Merk.)

Norrköping. Annandag Jul, klockan emellan 6 och 7 på morgonen, utbröt vid Herr Öfverste-Löjtnant Lagerheims boställe, Hulta, en häftig vådeld, som inom kort lade hela manbyggningen i aska. Vid detta tillfälle förlorades de flesta möblerna, jemte en mängd husgerådssaker till ett betydligt värde. Då olyckan inträffade, funnos endast några fruntimmer på stället: karlarne voro samt och synnerligen utgångne för att fira ”Annandags-Ottan,” en på landet ganska allmän plägsed, hvars följder sällan underlåta, att på ett eller annat sätt uppenbara sig. — Huru elden uppkommit, känner man ännu icke, men hvad man med visshet tror sig veta är, att den börjat i pigkammaren och derifrån med en otrolig häftighet spridt sig till husets öfriga delar. (Norrk. Tidn.)

Upsala. (Forts. fr. N:o 303.) Från denna trakt, som vunnit så mycket i prydlighet och städning, faller ögat lätt på Domkyrkan. Till sitt yttre är den väl ännu oförändrad; men den på 1780-talet uppförda muren, som i flera hänsigter är mindre väl beräknad, lärer komma att sänkas, och bildas af granit; hvarigenom ett lyckligare utseende blefve förenadt med fördelen att kunna afleda vattensamlingar på kyrkogården, och sålunda förekomma fukt inuti kyrkan, hvilket nu blir mer än någonsin af vigt, sedan det vördnadsbjudande Templet af målarekonsten fått en skänk, hvars oförgänglighet man bör önska lika mycket i det materiella, som den i inre afseende försäkrar sig sjelf. Redan vid första inträdet i de höga hvalfven, som andäktigt och högtidligt resa sig mot höjden, varseblifver man, längst i fonden, öfver Altardekorationen, en blå sky med gyllene stjernor. Då man träder inom Gustavianska Graf-choret, lifvas man af en i sanning öfverraskande syn. Det blå fältet, med den lysande stjernhimmeln, som utanför Choret mötte ögat, utgör här ett i Göthisk arkitekturform måladt tak-ornement åt en cykel af taflor ur Konung Gustaf I:s lefnad, målade al fresco af Prof. Sandberg^[1]. De tvenne stora taflorna — den ena föreställande Gustaf Wasas intåg till Stockholm, den andra hans sista afsked till Ständerna — äro nu, med undantag af inskriptionerna, fullbordade. Äfvenså en af de 5 smärre taflorna, hvilka skola fylla Chorets rundning: nemligen den, som föreställer Konungen utanför ladan vid Rankhyttan, jemte den Danske spejaren och den Svenska bondhustrun.

Med de tvenne förstnämde målningarna hafva hufvudstadens konstälskare haft tillfälle att förut göra bekantskap i Konst-Föreningen, der de, utförda i förminskad skala och på duk, varit utställda till beskådning, och vunnit allmän och hög värdering. På deras rätta plats, i tempel-choret, blir dock deras skönhet än mera förhöjd. Allvar, ädelhet, kraft, fosterlandskärlek, — allt talar ur de majestätiska, på en gång enkelt och rikt framställda föremålen. En äkta Svensk själ blickar derur, och uppväcker en sympatisk känsla. Sjelfva egenheten af Prof. Sandbergs målningssätt och skaplynne som konstnär, hvaruti han närmar sig den gamla Tyska målare-skolan, sammanstämmer lyckligt med Chorets Göthiska byggnads-stil, och i allmänhet med det intryck, som qvarlemnats under vistelsen i de storartade tempelhvalfven.

I afseende på val af rätta ögonblicket för handling, torde taflan till venster, hvilken föreställer K. Gustafs intåg, böra ha företrädet. I den motstående, som afbildar Konungen då han förafskedar Ständerna, kan handlingens lif ej så hastigt framträda, och det hela får derföre något af karakteren i en dekoration. Annars delar visserligen äfven detta sköna konst-alster, med sitt motstycke, stora förtjenster, genom själfulla bilder, rik gruppering, lycklig jemvigt uti idéernas både uppfattning och afbildning, samt genom allt det bästa, som tillhör den tänkande och samvetsgranne konstnären. Vore, för öfrigt, vid detta tillfälle en erinran lämplig, så kunde tilläfventyrs den göras, att, i de tvenne ifrågavarande afdelningarne af den historiska cykeln, liksom i Walter Scotts romaner, hjelten icke är den, som ger det största intresset; — en anmärkning, som dock ej är befogad, i afseende på den mindre taflan, som återgifver scenen på Rankhyttan. Äfvenledes torde mången ha önskat, att här återfinna Gustafs bild, sådan den, troligen efter naturen tecknad, förekommer på de gamla, i Stjerneldska [ 2 ] samlingen befintliga, porträtterna i hel figur; synnerligast den, som föreställer Gustaf Wasa såsom Konung.

Dessa eller andra detalj-anmärkningar må godkännas eller icke: det hela skall säkert af alla anses för ett arbete af stort och ovanskligt varde. De farhågor för konstalstrens yttre bestånd, dem man, med afseende på hårdheten af vårt klimat, med skäl hyst vid detta första försök, att hos oss begagna fresco-målning på en plats utan eldstad, hafva allt mer och mer försvunnit; och anledning är för det hopp, att murarna, som hunnit att på 500 år behörigen torka, ej skola antaga fukt, särdeles under de försigtighetsmått, som för detta ändamål vidtagits.

Här vore äfven stället att nämna, det Chor-fönstrens målning med inbrända färger, i det gamla Göthiska maneret, skall vara i fråga. Också äger Akademien i Prof. Waij en artist, som visat, att denna konstart ännu har lyckliga idkare; hvarom några i Konst-Föreningen härstädes, för ett par år sedan, företedda arbeten lemnat vitsord.

Efter bekantskapen med dessa allmänna anläggningar och försköningar, bör man söka en dylik med de mera enskilta, — de nya Nations-Salarne. De äro belägna i den delen af staden, som kallas Fjerdingen, fordom den minst aktade, nu kanske den mest ansedda,^[2] liksom West-End i London. På Sysslomans-gatan, som numera går fram ända till det nedanföre Konsistorii-huset belägna S:t Eriks Torg, träffar man först, till venster, Smålands Nationssal. Det lilla huset var tillförene Klockare-boställe, utan anspråk på utseende; det har nu, under arkitekturens vackra yta, blifvit ganska täckt och smakfullt. Inredningen är lika nätt och ändamålsenlig, som för ögat angenäm, och i den smala, men prydliga samlingssalen finner man, i båda ändarne, gipsbyster af Linné och Thunberg, jemte en afteckning af det åt den senare uppresta monument på Japan; på väggarna hänga porträtter af Ödmann, Thunberg, Rogberg m. fl. af Småländska Nationens högaktade medlemmar, målade af Sandberg. — Götheborgska Nationsbyggnaden — den äldsta af alla nybygda Nationssalar — är för närvarande den anspråkslösaste, och ehuru den äger ett, äfven af Sandberg måladt porträtt af Prof. Grubbe,^[3] begifva vi oss genast till den strax derinvid belägna, verkligen praktfulla lokalen för Upländska Samhället. Liksom de öfriga prydd med trägårdar, har den en åbyggnad, som är utmärkt vacker och stilfull, och den har, för öfrigt, en anordning, som röjer smak och skönhetssinne. Den glada och rymliga salen är stundom samlingsplats vid smärre högtidligheter, äfven utom kretsen af Upländska landskapets ledamöter. Huset är gammalt (tillförene svarfvaren Strandmans); men i den väl beräknade arkitektoniska omskapningen kan ingen se det. Anmärkningsvärdt är, att ritningen till så väl Smålands som Uplands Nations-byggnader, hvilka båda skulle hedra den vackraste plats i Hufvudsladen, blifvit uppgjord af tvänne medlemmar af samma Nationers vid Akademien vistande ungdom. — Närmast intill ligger Vestmanlands och Dalarnes Nationssal. Icke utmärkt genom sitt byggnadssätt, har den så mycket mer värde genom sin icke obetydliga samling af porträtter. Man finner der Rudbeck (Atlanticans författare), Stjernhöök, Stjernhjelm, Benj. Höijer, Joh. Ol. Wallin, m. fl. utmärkta män. Stället är utomdess försedt med ett större bibliothek, ett fortepiano, o. s. v.

Nationssalar, på detta vis inrättade, böra blifva en angenäm tillflyktsort för de särskilda delar af den studerande Korpsen, hvilka, genom enskilta vänskapsförhållanden och minnen på hembygden, naturligen skola sluta sig närmare till hvarandra; de böra jemväl blifva medelpunkten för bildning och humanitet i allmänhet. Student-sången, som är en af det Akademiska lifvets behagligaste företeelser, skall ock härigenom utveckla sig i en ädlare form; endast bör man önska, att de enskilta föreningarne icke skola ge anledning till färre samlingar i massa, hvilka sistnämnde utan tvifvel utgöra det för Universitetet egentligen karakteristiska i denna del.

Hvad för öfrigt Tonkonstens nöjen angår, har man i Upsala för närvarande ofta tillfälle att deraf njuta, på de musikaliska Soiréer, som i Gillets lokal några gånger i månaden gifvas af "Sällskapet för Musiköfningar," hvilket består af Amatörer, till större delen bland den Studerande Ungdomen. En afton då, helt nyligen, författaren af dessa rader hade nöjet att bevista en reunion af detta slag, uppfördes en simfoni af Mozart, en piano-komposition, en chör samt en bas-aria med chör ur Trollflöjten, jemte tvenne nya ensemble-stycken för sång, komponerade af Prof. Geijer. Tvenne i Hufvudstadens högre kretsar kända och värderade sångerskor prydde aftonen med sina talanger.

I bildande konst har — utom hvad härom förut är omförmäldt i anseende till målningar och arkitektoniska arbeten — Upsala gjort en stor acquisition i Linnés sköna bildstod, — den kanske utmärktaste manliga staty af Byströms hand, värdigt prydande den Botaniska Trädgårdens rymliga och smakfulla sal^[4]. En annan vinst är den af framl. Öfver-Kammarherren Friherre Stjerneld åt Universitetet donerade samling af statyer, byster och målningar, hvilken kollektion är för närvarande provisionelt uppställd i ett par af Bok-Gallerierna på Gustavianska Auditorium, hvarest, sedan boksamlingarne blifva derifrån flyttade till nya Bibliothekshuset, en lokal lärer komma att upplåtas för ett Konst-Museum, hvartill Akademien redan har några tillgångar genom nyssberörde donation, samt genom de i Consistoriirummen och annorstädes förvarade konstverk, och hvartill framtiden sannolikt skall bereda många nya, åt det af Mecenaterna med särdeles bevågenhet omfattade lärosätet. En säker förhoppning är i detta hänseende redan vunnen genom testamentarisk disposition af Hr General Hård, hvars värderika konstsamling, efter hans död, kommer att tillfalla Akademien.

Hvad sålunda i artistisk väg Akademien tillgodokommit, har ett värdigt motstycke i den litterära. Den af framl. Riks-Marskalken H. E. Herr Grefve Fleming öfverlemnade donation, af en rik och väl vald boksamling, är redan tillträdd; och genom den dyrbara föräring af ett ganska talrikt och med stor både sakkännedom och omsorg samladt Bibliothek, hvartill nyligen Envoyén Friherre von Brinkman efter sig lemnat Akademien arfsrätt, har en ny utsigt öppnats för en ansenlig tillökning af Universitetets stora skatter i dessa hänsenden. Uti afl. Prof. Steckséns testamentariska anordning har jemväl framtiden att erbjuda förkofran, hvad i allmänhet vidkommer Akademiens ändamål för det uppväxande slägtets bildning och vetenskapens fortkomst.

UTRIKES NYHETER.

Ryssland.

I bref af den 12 Dec. skrifves från S:t Petersburg, att H. M. Kejsaren, under sitt vistande i Kiew, aflåtit efterföljande, den 12 (24) Okt. daterade Ukas till dirigerande Senaten: "Med fästad uppmärksamhet på den närvarande ställningen uti de af Pohlen återställda Guvernementerne, hafve Wi, med särdeles misshag, öfvertygat Oss derom, att Adeln i dessa orter till större delen undandrager sig att ingå i tjenst i Wåra Arméer, äfvensom i Civilståndet, och öfverlemnar sig åt syssellösheten. I följd häraf hafva, vid inträffande val, en stor del befattningar, hörande till den inre Guvernements-tjenstgöringen, blifvit anförtrodda åt sådana personer, som antingen alldeles icke, eller också blott sedan kort tid varit uti Statens aktiva tjenst anställde. På detta sätt begagnas de företrädesrättigheter, som äro Adeln uti de Ryska Guvernementerne tillerkände för dess trohet och uppoffringar i fäderneslandets tjenst, endast som förevänningar, att, utan all förtjenst, blifva delaktig af sådana slags företräden, och för att besätta de på val beroende posterna med helt och hållet oerfarne, oskicklige och ofta opålitliga personer. På det att sådana missbruk må förekommas, hafve Wi funnit nödigt att stadga som följer: 1) Hädanefter äger, uti Guvernementerna Wilna, Grodno, Minsk, Wolhynien, Podolien och Provinsen Bialystock, ingen person rättighet att bekläda sådana beställningar, som besättas genom Adels-val, med mindre han under 10 år stått i militär eller civil tjenst. 2) Härvid göres endast undantag för sådana, hvilka, utan att hafva varit anställda i verklig tjenst, redan 2 gånger, tre år efter hvarandra, beklädt Val-beställningar. 3) Om ingen användbar person finnes för ledigvarande befattningar, skola dessa besättas af Ministern för inrikes ärenderna, eller af den under den 18 Aug. 1814 upprättade Kommitté, likväl efter godkännande af Inrikes Ministern. Dirigerande Senaten äger att, i detta afseende, vidtaga nödiga åtgärder." (Hamb. Corr.)

Italien.

Turin den 7 Dec. Deras Maj:ter Konungen och Drottningen af Sardinien anlände hit i lördags från Deras resa till Genua. (Pr. St. Zeit.)

Amerika.

New-Yorker-tidningar innehålla, från Södra Amerika, underrättelser ifrån Mexiko af den 4 Oktober. Ännu var inom Kongressen icke fråga om antagandet af det nya Konstitutions-förslaget; diskussionerna häröfver ha ägt rum inom slutna dörrar, ty ingen tidning i hufvudstaden meddelar ett ord derom. Enligt alla anledningar, skall förslaget, sådant det blifvit uppgjordt, utan särdeles motsägelse gå igenom i de begge Kamrarne. Det lyder som följer: 1) Den Suveräna och oafhängiga Mexikanska Nationen erkänner och beskyddar, såsom hittills, blott en enda Religion, nemligen den Romersk-Katolska-Apostoliska. 2) Nationen respekterar alla de fremlingars rättigheter, som uppehålla sig inom Mexikanska området, med förutsättande deraf, att de, å sin sida, äfven respektera landets religion och lagar. Folk- och national-rätten bestämma utlänningars rättigheter. En konstitutionell lag skall fastställa Mexikanska Medborgarnes särskilta rättigheter."

General Alvarez hade satt sig i besittning af Acapulco, och ställt sina troppar i fasta positioner. Man väntade att detta skulle leda till en diversion i södra landet, till förmån för Tejas. — Oroligheter hade ägt rum i Puebla, och äfven i hufvudstaden Mexiko hade flere insigtsfulla personer med stort inflytande förenat sig, att upprätthålla 1833 års Konstitution eller åtminstone Federal-systemet. Lagskipande Församlingen i Staten Tamaulipas hade vägrat sammanträda för att bekräfta de nyligen af Högsta Kongressen utfärdade dekreterna, och, i följd häraf, afsändt Deputerade till Mexiko. Andra Stater, såsom Guanajuato och Jalisco, lära troligen följa samma efterdöme. — Tejanerne hade intagit Labahia och bemäktigat sig 30 fångar. (Hamb. Corr.)

Morning-Post af den 15 Dec. innehåller, i anledning af den förhanden varande brytningen emellan Frankrike och de Förenade Nord-Amerikamska Staterna, följande öfversigt öfver de begge Makternas sjöstyrka:

"Frankrike äger 57 förträffliga krigsskepp af första rangen, från 82 till 126 kanoner; 40 fregatter om 68 kanoner; 10 fregatter om 46 kanoner, utom flere mindre skepp och en flotta beväpnade ångfartyg af stor kraft. Arsenalerna och depoterna äro väl försedda med krigsförnödenheter. — Amerikanska flottan i aktiv tjenst är, i förhållande härtill, obetydlig. Den äger intet enda linieskepp af första klassen, af mera än 74 till 80 kanoners bestyckning; ett skepp om 120 kanoner är under byggnad. Amerikanska flottan består af 12 skepp om 74 kanoner, 14 om 44, 3 om 36, 2 om 24, 14 slupar om 18, och 10 mindre fartyg om 12 kanoner. En mängd krigsskepp kunna väl hastigt utrustas och gå till sjöss, men den största flotta Amerikanska Regeringen kunde utsända, skulle dock alltid bli den Franska underlägsen.

Turkiet.

Konstantinopel den 27 Nov. Redschid-Pascha, som nu helt och hållit underkufvat Kurderna, är sysselsatt att hos dem införa den nya militär-organisationen. (Pr. St. Zeit.)

Allgemeine Zeitung innehåller följande från Turkiska gränsen af den 26 Nov. Hvar och en, som med uppmärksamhet följt de politiska förhållandena i Turkiet, inser lätt att vigtiga händelser der förberedas. Sultanen, som alltsedan sin thronbestigning aldrig upphört att genom alla upptänkliga medel upprätthålla lugnet i sina stater, umgås ännu med den tanken att göra sig till herre öfver Syrien, och återföra det redan förlorade Egypten under sitt välde. I arsenalen har sedan flera år mycken verksamhet varit rådande, och troppar, vapen och ammunition hafva blifvit afsända till armén vid Taurus. Dessa rustningar voro icke riktade emot Kurderna, utan ensamt emot Mehemed-Ali. Turkiska eskadern, som nyligen lemnade Dardanellerna, skall återställa lugnet på Samos, och Kapudan-Pascha är i detta afseende försedd med oinskränkta fullmakter. (Pr. St. Zeit.)

De i går anlände utländske poster, gå ifrån Hamburg till den 25, från London till den 18 Dec., och från Paris till den 19; men innehålla icke några underrättelser af större betydenhet.

Spanien.

Från Paris förmäles, under den 17 Dec., att Sentinelle des Pyrenées af den 12 omnämner, det den af kommissionen för undersökningen om lämpligheten utaf de Syd-Amerikanska staternas erkännande aflemnade berättelse af Drottningen-Regentinnan blifvit underskrifven. — Gazette de France vill veta, enligt bref från S:t Jean de Luz af den 12, att bombarderingen af S:t Sebastian dagen förut åter börjat.

(Hamb. Corr.)

= Enskilta bref, införda i Franska blad af den 18 Dec., meddela följande rörande de uti Spanien krigförande arméernas ställningar:

Carlistiska armén har från Estella den 9 gjort en hastig rörelse och utrymt alla de punkter, den förut innehade, för att intaga följande positioner:

Ituralde har, med 12 bataljoner och 4 kanoner, ställt sin marsch till Los-Arcos, Sansol och Torralba. Å sin sida satte sig General Eguia i rörelse mot Salvatierra med 7 bataljoner.

Brigadieren Don Jose Garcia befann sig, den 8, i grannskapet af Estella; han bevakade denna stad och kringliggande byar.

Vittoria och Logrono innehades af 3 kolonner, af tillsammans 14,000 man och 600 hästar; Brigadiern Ocanas kolonn innehade Lerin den 8; den utgöres af 2,500 man och 300 hästar. Brigadiern Mendez Vigo står med en kolonn af omkring 3,000 man, i Mendigorria.

Den 10 ankommo från Bilbao, 100 artillerister och 300 man infanteri, till S:t Sebastian att förstärka garnisonen.

Det säges, att Brigadiern Don J. Antonio Guergué, som den 9 ankom till Estella, blifvit arresterad och skall tilltalas vid Krigsrätt. Don Carlos befann sig den 10, på aftonen, i Ouate. (Journ. des Déb.)

Frankrike.

Paris den 27 Dec. De Ministerielle Deputerade inträffade till stort antal i Paris. Så är icke förhållandet med de liberale, hvilka, i anledning häraf, af Le Constitutionnel få bittra förebråelser, enär Presidentvalet m. m. äfvensom diskussionen öfver adressen, påkalla alla Deputerades omsorg, samt Presidentens i de Nord-Amerikanska Staterne bådskap, troligen redan vid sessionens början torde förekomma, och bringa frågan om krig eller fred under öfverläggning.

Hr Dupins vänner äro verksamma i sina bemödanden att förskaffa honom Presidents-platsen i Deputerade-kammaren. De flesta af les gens de robe äro stämde för honom, och bearbetas ytterligare af hans bror, Filip Dupin, som bland dem äger många anhängare.

Med paketbåten Rhone ha bref och tidningar från New-York, gående till den 24 Nov., ankommit från Havre. De äro af fredligt innehåll. I Amerika troddes, att Presidentens nya bådskap till kongressen skulle affattas i sådana ordalag, att Franska Regeringen dermed skulle finna sig nöjd. Presidenten förmodades väl icke ännu medgifva någon jemkning rörande ersättningssumman, ty begge nationerna äro derom ense; men han torde häfva den svårighet, som uppstår för Frankrike, att, under närvarande omständigheter, betala sin skuld, då sådant skulle uttydas, som hade det skett af fruktan.

[ 3 ]Det berättas, att i dessa dagar förslag blifvit gjordt, att uppbygga ett nytt palats åt Ärkebiskopen af Paris, som svarat, att han icke behöfde något nytt, blott han återfinge sitt gamla.

Från Afrika äro inga senare underrättelser ingångna, än de, som redan äro meddelade; men Monitören upprepar en korrespondens i ett Marseiller-blad, deri det säges, att Hertigen af Orleans qvarstannat hos Marskalk Clanzel, och skiftevis med honom kommenderar en Brigad. I motsats dertill innehåller Le Temps: "Hertigen af Orleans har endast, åt sin resa till Afrika, gifvit karakteren af ett blott besök vid Armén. Hans närvaro har gjort det bästa intryck hos våra troppar, som ofta erfara behofvet af att återknyta deras förbindelser med moderlandet. Prinsen har lemnat Oran på samma tid, som Marskalken åter begynte sitt fälttåg mot Araberna. Det fartyg, som återför honom till Frankrike, väntas den 18 till Toulon." (Hamb. Corresp.)

Franska Tidningar för den 17 Dec. förmäla, att vittnes-förhören samt den del af rättegången, som rör de anklagade från S:t Etienne, Arbois och andra orter, skulle slutas den 18 eller 19, och att derefter genast debatterna skola börjas rörande de nitton Pariseranklagade.

Journal des Débats för den 18 och 19 Dec. berättar, att tvenne märkliga dödsfall i Paris dessa dagar inträffat, nemligen Hr Lainé, President i Deputerade-Kammaren och Inrikes Minister under restaurationen, samt Grefve Rœderer, Pär af Frankrike och fordom ledamot af konstituerande församlingen. Rörande Hr Lainé tillägges, att Frankrike i honom förlorat en stor medborgare, stor talare, och tillika en i sin enskilta lefnad äfven så enkel, som dygdig man.

England.

Engelska blad af den 18 Dec. berätta, att Parlamentet i går uti Öfverhuset med vanliga formaliteter prorogerades till den tid, som vi i detta blad förut nämnt. — I går aflade Hr Humphrey, Hr Salomons motståndare, sin ed, sedan häftiga debatter i Londonska Stats-Rådet ägt rum.

Härvarande Portugisiska beskickning väntar icke den unga Prinsen af Sachsen-Coburg till London, på dess resa till Portugall, förr än under loppet af April månad.

Preussen.

Berlin den 28 Dec. H. M. Konungen gaf i går företräde åt Belgiska Ministern Grefve de Baillet, som aflemnade sitt kreditif.

Den nyligen anlände Engelska Ministern vid detta Hof, Lord William Russell, har åter afrest till London, äfvensom Franska Ambassadören vid Ryska Hofvet, Baron de Barante, efter någon tids härvaro, begifvit sig till S:t Petersburg. (Hamb. Corr.)

Tyskland.

Stuttgart den 19 December. Detta lands Ständer, som, till fortsättning af Landtdagen för år 1833, härstädes varit församlade sedan den 27 i nästlidne månad, åtskildes i dag i H. M. Konungens namn och till följe af Dess särskilda uppdrag, genom Chefen för Inrikes Departementet, Geheime Rådet v. Schlayer, som uti sitt tal betygade Regeringens erkänsla för det af församlingen ådagalaggde nit och verksamhet.

(Hamb. Corr.)

Italien.

Från Turin berättas, under den 10 December, att den nya Franska Ambassadören, Markis de Rumigny, den 7, erhållit audiens hos H. M. Konungen af Sardinien, och i dess händer aflemnat sitt kreditif.

Uti Modena har man den 6, klockan 5 och 52 minuter på aftonen, försport en temligen stark jordbäfning, uti rigtningen från Norr till Söder, och som räckt från 1 till 2 sekunder. Klockan 6 och 10 minuter följde en ny märkbarare jordstöt, nedifrån uppåt, som räckte i 2 till 3 sekunder. Hvarken Barometern eller Thermometern visade under dessa båda jordskakningar någon märklig förändring, (Hamb. Corr.)

TIDNINGS-ÖFVERSIGT.

Det i Wennersborg utkommande Vecko-Blad innehöll, under den 25 sistledne December, nedanstående insända Artikel, hvars reproducerande äfven för våra läsare icke torde sakna intresse:

LÅT ÅREN TALA.

Så säger en gammal, men derföre just icke förkastlig författare. Så tänkte äfven jag, då jag för 25 år sedan såg Tryckfrihetens ljus ånyo uppgå och hörde de jublande röster, hvarmed det från alla sidor helsades. Såsom en uppriktig vän af upplysningen fägnade dess pånyttfödelse äfven mig. De gyllne frukter, jag skådade i andanom hafva dock börjat nog mycket antaga skepnaden af parasit-vexter och synas mig kunna föranleda till följande betraktelse.

Till en början får jag säga, att jag är gammal fiende till allt politiskt käbbel, af hvad parti, som heldst. Kanske kommer detta deraf, att jag i min ungdom läste Holberg, och hans Kandestöber ser jag alltid framför mig, då jag hör en skoflickare vilja organisera armeer, en Sotare leda Kongresser, en Länsman predika liberalism o. s. v. Onekligen hafva alla dessa svagheter sin grund i den menskliga fåfängan. Hvar och en vill låta veta, att om Ödet ställt honom vid plogen, hade dock naturen kanske ämnat honom att föra en Marskalksstaf, eller bära en portfölj. För att göra detta påtagligt, måste man dagligen upptäcka misstag hos de Styrande i alla länder, hvarigenom man visar sig sjelf stå vida högre i skarpsinnighet, än de. På denna punkt mötas nu Journalisten och läsaren. Det är icke fråga om, att en författare skall göra någon viss del af den allmänna bildningen till sitt lefnads-studium, och sedan tala i frågor rörande densamma, såsom fordom. Nej, han måste genast känna allt, bedömma allt och ogilla det mesta, eljest röjer han ingen öfverlägsenhet. Talar han derjemte så alldeles menige man i lag, att denne tycker sig kunna hafva sagt alltsamman sjelf, så blir han en älsklingsförfattare. Att åter motsäga det allmänna omdömet, om det befinnes på villospår, är vådligt för populariteten. Bemälte Holberg lemnar en ypperlig teckning af detta förhållande mellan publiken och dess lärare då Erasmus Montanus vill öfvertyga bönderna, att jorden går, hvartill Pehr Degn svarar, att "om jorden, enligt hans påstående vältade sig omkring, skulle den ju falla hufvudstupa för f—n i våld, ned i h...t. Denna opposition mot den klara natursanningen upptogs med mycket bifall af bönderna, och Montanus fick stryk för sitt disputationsförsök.

Beträffande Tidnings-Litteraturen, som för det mesta uppslukat all annan, synes det mig en ledsam motsägelse, att under det dess Koryfeer yrka, att allt skall gå framåt, tyckes den sjelf gå baklänges. I min ungdom, då ingen så kallad tryckfrihet fanns, läste man Stockholms-Posten, redigerad af Kellgren; Åbo-Tidningar, utgifne af Franzén; Nya Posten, redigerad af Leopold; Den nye Granskaren, skrifven af Thorild; Journal för Svensk Litteratur, utgifven af Silfverstolpe; Lärda Tidningar af Gjörwell, och Läsning i blandade ämnen, utgifven af Georg Adlersparre, med bidrag af Leopold, Franzén, bröderna Silfverstolpe, Stenhammar, Oxenstjerna, Blom, m. fl. Man må nu tillhöra hvilken politisk opinion för dagen, som heldst, så lärer omöjligen kunna nekas, att de fleste af dessa skrifter i ädel — d. v. s. verklig — frisinnighet, likasom i kunskaper och bildning, stodo så långt öfver våra nu tongifvande Dagblad, att man har svårt att öfvertyga sig, det de tillhöra samma litteratur och ännu svårare, att den försämrade upplagan af vår periodiska press är en mansålder yngre, än den bättre. De, som jemt ropa på "tidens tecken" ber jag äfven gifva akt på detta. Jag vill ej lägga tryckfriheten denna omständighet till last; men sjelfva faktum är obestridligt. Missaktningen för en bildad läsares fordringar har nu till och med gått så långt, att en mycket spridd Tidnings dagliga tryck- och tankefel framkallat uti ett annat blad en stående artikel till deras rättande. Detta allt påminner mig om en händelse från min ungdom. Jag hade besök af en Fransman, hvilken, saknande de långa, tätt tryckta blad, hvarvid han vänjt sig, förklarade, att Sverige icke ägde någon periodisk litteratur. Jag öfversatte då för honom en mängd artiklar ur Läsning i blandade ämnen, bland hvilka jag påminner mig: "Om beskattning — Om kronoutskylders fördelning — Om reform i Religionsväsendet — Om Svenska Adelns bestämmelse — Om Theorien för Statsskulder — Om nya uppfinningar till fördel för Näringarne — Om Strafflagar — Om Lifegenskapen — Om Spannmålsbristen — Om Skjutsinrättningen i Sverige, — Om Svenska Tryckfriheten" m. fl. och jag sökte äfven göra honom uppmärksam på värdet af de uti denna Tidskrift införda, ypperliga Skaldestycken. Fransmannen medgaf, att ingen Tidning i hans land kunde uppvisa ett större antal upplysande och förädlande uppsatser. Om denna man nu återkom och af mig önskade en redogöselse för hvad vår periodiska litteratur vunnit under de sednare 30 åren, samt några profbitar af skrifsättet i våra mest lästa blad, skulle jag sannerligen befinna mig i förlägenhet. Min tillflykt blefve då några Landsorts-Tidningar, hvilka onekligen vunnit under de sednare åren.

Man får dock, som sagt, icke lägga sjelfva Tryckfriheten ofvannämnde förfall till last. Den har äfven myckets godt med sig. Men derför, att elden är ett oumbärligt element, böra icke gossar leka med den, sveda de förbigående med svafvelstickor i synen eller kasta svärmare in i husen. Så ungefärligen förekommer mig det bruk af Tryckfriheten, som af en mängd Dagblads-Skribenter blifvit gjord, så olikt den föreställning jag hyser om den heliga eldens vårdande. Det gifves i min tanka tvenne sätt att tillvägabringa en förbättring i denna vigtiga angelägenhet för ett upplyst folk, så att vi slutligen icke må blygas för utlänningen och våra efterkommande. Det ena vore, att de litterära Pandurer, som brast dagblads-litteraturen i vanfrejd och som säga sig arbeta endast af fosterlandskärlek, ville lemna ett prof af denna patriotism derigenom, att de upphörde att skrifva, då troligen våra bättre författare, hvilka möjligtvis nu skygga något för sällskapet, kunde nedtråda på banan. Men då ett sådant offer åt fosterlandets bildning svårligen lärer kunna väntas af våra Bruter, återstår endast det andra alternativet. Sveriges snillen — hvarpå lyckligtvis icke är så stor brist, ehuru den så kallade fria pressens målsmän behandla dem som skolgossor — hafva, i min tanka, hittills, med få undantagt alltför likgiltigt afsett denna bildnings fråga. Att de i alla fall, om de vilja, äro tongifvande, lärer ej betviflas. En och annan kraftfull protest mot det hejdlösa okynne i tal och skrift, som vanhelgat de sköna orden: "frihet och upplysning," har, så vidt jag kunnat märka, gjort en underbar verkan. Ingen lärer fordra, att våra tänkare och snillen skola blifva dagblads-utgifvare. Men vi hafva tidningar nog. Det är blott författare som felas. Vi hafva nyligen haft ett lysande exempel, att hvad som talas från en landsorts-tidning, genljudat öfver hela Sverige. Om derföre yttrande-rättens missbruk onäpst fortfara, om publicitetens Fasces — ett vördnadsbjudande tecken för hög och låg — icke ryckas ur befläckade händer; och om vi skola blygas för någon del af vår frihet, hvaröfver våra förfäder varit så stolta, så faller, i min tanka, skulden derför på dem, som kunnat, medan ännu tider är, hejda det onda, men icke velat det.

Landtman.

Noterad VexelKurs på Stockholms Börs, Thorsdagen den 31 Dec. 1835.

	Uti Svenska Bankosedlar
London	11 R:dr 47 sk. 58, 60, 75 d. d.
Hamburg	127 1/2 sk. 37, 67 d. d., 126 1/2 90 d. d.
Haag att bet. i Amsterdam	119 sk. 20 d. d.
Paris	22 7/12 sk. 60 d. d.
Köpenhamn	64 sk. 8 d. d.
Medel-Kurs.
H. Banko	127 sk. 3 rst

Stockholms Borgerskaps Femte Klass, kallas att Fredagen den åttonde Januari 1836, klockan Tolf på dagen, hos Magistraten sig infinna, för att välja en Ledamot ibland Borgerskapets äldsta, i stället för en, som befattningen sig afsagt. Stockholms Rådhus den 18 Dec. 1835.

Enligt till Kongl. Öfver-Post-Direktörs-Embetet ingången rapport, är Postjakten S:t Johannes af is hindrad att tills vidare fortsätta dess vanliga fart emellan Ystad och Greifsvald, och kommer, i följd häraf, brefvexlingen under tiden på kontinenten att endast gå öfver Danska Staterna; hvilket så väl till korrespondenters och resandes, som samtlige Postförvaltares underrättelse härmed tillkännagifves. Stockholm den 23 Dec. 1835.

E. Lagerheim.

A. W. Grundelstierna.

Till följd af Kongl. Maj:ts nådiga förordnande, blifver vid nästinstundande års början ett Postkontor, under namn af nya Kopparberget, inrättadt i Örebro Län nära intill nya Kopparbergs Kyrka, och vid samma tid en ny postgång tvenne gånger i veckan fram och åter, öppnad emellan nämde Postkontor och Arboga; hvilket Kongl. Öfver-Post-Direktörs-Embetet till vederbörande korrespondenters underrättelse härmed velat kungöra. Stockholm den 17 Dec. 1835.

E. Lagerheim.

A. W. Grundelstierna.

= Uti Nådig Skrifvelse till Krigs-Collegium har Kongl. Maj:t å Krut, som nästa år till inrikes privata behof utur Kronans Förråder försäljes, behagat fasställa följande pris, nemligen: å Bergs- och Styckekrut 38 Rdr Centern, samt å Handgevärskrut 42 Rdr Centern, allt B:ko; hvilket härigenom kungöres, äfvensom att betalningen för Krut, som på behörige och, enligt Kongl. Krigs-Collegii Kungörelse den 5 Oktober 1812, styrkte ansökningar, direkte utur Kronans Förråder aflåtes, bör hädanefter nedsättas här i Stockholm uti Rikets Ständers Bank för Kongl. Collegii räkning, Kassan N:o 1, samt i Landsorterne uti Ränterierne, och att Kongl. Collegium, på privata personers dit inkommande behörige ansökningar om inköp af smärre krutpartier, dem emot fastställd betalning beviljar. Hvad åter beträffar det Krut, som privilegierade krutförsäljare afyttra, utfärdas tryckt Minuterings-Taxa derå, efter de grunder, Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 28 Nov. 1815 stadgar, hvilken Taxa i Krutförsäljningsbodarne bör finnas anslagen och vid Tjugo (20) Riksdalers vite, samt förlust af krutförsäljningsrättigheten icke får öfverskridas. Stockholm den 31 Dec. 1835.

Kongl. Kommerse-Collegium har härigenom velat till vederbörandes kännedom meddela, att Handlanden i Corfu, Fredrik Gysi, blifvit förordnad till Svensk och Norrsk Vice-Konsul för Joniska Öarna. Stockholm den 21 December 1835.

Enligt Kongl. Maj:ts den 14 sistl. November i Nåder utfärdade privilegium för Stora Kopparsbergs Län och Bergslags Enskilda Bank, skall Bolaget före Bankens öppnande låta i Stats-Tidningen kungöra hvilka personer, som komma att underskrifva Bankens förbindelse. Bank-Direktionen, som vid Bolagsstämman den 5 nästl. Oktober, fått sig uppdraget, att vidtaga alla de åtgärder, som för Bankens snara öppnande erfordras, anser sig derigenom befullmäktigad, att, till underdånig åtlydnad af Högstberörde Nådiga föreskrift, å Bolagets vägnar tillkännagifva, att tvenne utaf de i 10 §. 1 mom. Bolags-Reglorne omförmälde Sex Direktions-Ledamöter, hvilka äro Bergshauptmannen G. Tham, Öfverste-Löjtnanten och Riddaren C. Törnebladh, Lands-Kamereraren P. J. Lindbom, Bergs-Rådmannen E. G. Fornmark, Bruks-Patronen H. Grahn och Handlanden M. W. Collén, komma, jemnlikt 12 §. i nyssberörde Reglor, att underteckna alla Bankens förbindelser, som derjemte blifva af Bankens Kamererare C. D. Jederholm contrasignerade. Fahlun den 23 December 1835.

Bank-Direktionen.

Genom dödsfall är ett Pensionsrum ledigt uti den under Kongl. Drottninghus-Direktionens förvaltning ställde, af Enkefru von Balthasar stiftade så kallade Kniggiska Pensions-Fonden. I enlighet med hvad Testamentgifvaren föreskrifvit, meddelas till sökandes efterrättelse, att i torftighet stadde ogifta Fruntimmer eller Enkor af meddelklassen kunna, till erhållande af nämnde Pension, ingifva sina till bemälte Kongl. Direktion ställde ansökningar, åtföljde af vederbörande Presterskaps betyg öfver så väl deras fräjd, ålder och behof af understöd, som ock hvad befattning eller yrke Fadren, eller om de varit gifta, mannen i lifstiden innehaft.

Ansökningarna med erforderliga handlingar böra före den 15 Jan. nästk. år vara inlemnade till Kamereraren Thunman, boende uti Drottninghuset vid Johannis östra Kyrkogata. Stockholm den 11 Dec. 1835.

Notifikationer.

ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL

= Enligt utfärdad Årsstämning inkallar Rådhus-Rätten i Götheborg afl. Mussikläraren Carl Schvarz' samtliga Borgenärer till den 11 Maj nästk. år 1836, kl. före 12 å dagen, att sina fordringar skriftligen eller muntligen anmäla, vid förlust af all rätt och talan å desamma, hvilket härigenom kungöres tredje gången.

= Genom utfärdad Årsstämning har Rådhus-Rätten i Göthehorg inkallat afl. Handlanden Olof Melins och hans äfven aflidna Hustrus Maria Sophia, född Fålling, samtlige Borgenärer till den 25 Maj nästk. år 1836, kl. före 12 å dagen, att sine fordringar muntligen eller skriftligen anmäla, vid förlust af all vidare rätt och talan å desamma; hvilket härigenom kungöros tredje gången.

= Efter derom gjord ansökning har Kongl. Maj:ts och Rikets Götha Hof-Rätt, genom Årsstämning denne dag, kallat afl. Löjtnanten Lars Linroths och hans efterlemnade Enkas Fru H. Louise Linroths, född Friherrinna Posse, samtlige Borgenärer, att, vid talans förlust, inom eller sist å Fredagen den 20 Maj nästk. år 1836, sjelfve eller genom Laga Ombud, inför Kongl. Hof-Rätten, vid upprop kl. 11 och sednast före 12 på dagen, deras fordringar så anmäla, som Konkurs-Lagen föreskrifver; dock hindrar ej denna åtgärd fordringarnas utsökande under anslagstiden; hvilket tredje gången kungöres. Jönköping den 13 Maj 1835.

= Ås Härads-Rätt kallar härmed Landtbonden Johannes Johanssons i Aspanäs och hans Hustrus samtlige Borgenärer, att sina fordringar, vid talans förlust, bevaka före kl. 7 på aftonen å andra Rättegångsdagen af 1836 års Vinter-Ting med nämde Härad i Wäby.

[ 4 ]= Genom utfärdad Årsproklama, har Wedbo Härads-Rätt ålagt afl. Fältväbeln C. P. Norbergs samtlige Borgenärer, att före kl. 7 på aftonen å andra Rättegångsdagen af Häradets laga Sommar-Ting år 1836, sina Fordringar hos Rätten uppgifva; hvilket kungöres tredje gången.

= Att Gottlands Södra Härads-Rätt, medelst denna dag utfärdad Årsstämning, kallat och förelagt afl. Sergeanten Ingemund Ingmunssons i Batarfve, Öija Socken, så kände som okände Fordringsägare, att, innan kl. 7 på aftonen, å andra Rättegångsdagen af nästk. års Sommar-Ting med bemälte Härad, sine uti Ingmunssons ägande fordringar skriftligen eller muntligen angifva; varder härigenom tredje gången kungjordt, Skogs Tingsställe den 31 Mars 1835.

= Norra och Södra Tjust Häraders Rätt, spm bifallit aflidne Kyrkoherdens i Ukna H. J. Wallbergers och dess äfven aflidna Hustrus Beata Skogströms Sterbhusdelägares ansökning om Årsstämning, kallar, i följd deraf; bemälte Kyrkoherdes och dess Frus samtlige Borgenärer, att före kl. 7 på aftonen, å andre Rättegångsdagen af Lagtima Sommar-Tinget med nämnde Härader instundande år 1836, å Tingsstället i Gamleby Köping, sine fordringar anmäla, på sätt och vid den påföljd Konkurs-Lagen stadgar.

= Genom beslut den 12 Maj detta år, har Bjäre Härads-Rätt, i följd af framlidne Kommissions-Landtmätaren F. Bergers Enka H. C. Paulsons ansökan utfärdadt Års-Proklama å bemälte Kommissions-Landtmätares samtlige Borgenärer, samt i följd deraf kallat och förelagt desse senare, att före Rättegångstimmans slut å andra Rättegångsdagen af det Lagtima Ting, som näst efter natt och år i Häradet infaller, sina fordringar anmäla, vid den påföljd 1830 års Konkurs-Lag föreskrifver; hvilket härmed tredje gången kungöres. Engelholm den 21 Sept. 1835.

= Att Rådstufvu-Rätten uti Eskilstuna fristad genom utfärdad offentlig Stämning kallat och förelagt afl. Fabrikören Mathias Ehrlings Enkas Elisabeth Margareta Ehrlings samtlige Borgenärer, att deras fordringar hos bemälde Enka vid Rådstufvu-Rätten anmäla, sist å den helgfria Måndag, som inträffar näst efter natt och år från den 18 sistl. Maj, varder härmedelst tredje gången kungjordt. Eskilstuna den 30 Augusti 1815.

= Rådhus-Rätten i Götheborg har, genom utfärdad Årsstämning, inkallat afl. Jernhandlanden J. A. Lidholms samtlige Borgenärer till den 8 Aug. nästk. år 1836, kl. före 12 å dagen, att sina fordringar, vid förlust af all rätt och vidare talan å de samma, skriftligen eller muntligen anmäla; hvilket härigenom kungöres tredje gången.

= Jemlikt utfärdade offentliga Stämningar inkallar Rådhus-Rätten i Götheborg samtlige Fordringsägare i Sterbhusen efter 1) afl. Regements-Läkaren, Doktorn J. P. Wendt till den 8 Febr. nästk. år 1836, och 2) afl. Handels-Bokhållaren Gregorius Beckman till den 10 i samma månad, kl. före 12 å dagen, att sina fordringar, vid talans förlust, lagligen bevaka; hvilket härigenom kungöres tredje gången.

= Jemlikt utfärdade offentliga Stämningar, inkallar Rådhus-Rätten i Götheborg Hökeri-Betjenten J. W. Lindahls samtlige Borgenärer till den 30 Jan., samt Handlanden Joh. Holmstedts till den 3 Febr. nästkommande år 1836, kl. före 12 å dagen, att sina fordringar, vid talans förlust, lagligen bevaka; hvilket härigenom kungöres tredje gången.

= Att Rådhus-Rätten i Malmö, genom offentlig Proklama inkallat Murmästare-Enkan Maria Björkstrands samtlige Borgenärer till Måndagen den 25 April 1836, för att å samma dag, kl. före 12, deras fordringar i gäldbundna Boet, på sätt och vid den påföljd Kongl. Konkurs-Lagen föreskrifver, anmäla och bevaka, varder härmedelst kungjordt andra gången.

= Genom årsproklama har Rådhus-Rätten i Malmö inkallat samtlige Borgenärerne efter afl. Aktören J. J. Askenbom till Måndagen den 12 Sept. 1836, för att å samma dag kl. före 12 deras fordringar vid talans förlust anmäla och bestyrka; hvilket härigenom kungöres andra gången.

= Genom offentliga stämningar kallar Rådhus-Rätten i Stockholm till följande dagar i Juni månad innevarande år Landtbrukaren Stjernholms Enka Ulrika Holmgren, afl. e. o. Kammarskrifvaren Carl Guslaf Lundbergs och afl. Segelduks-Mästaren Johan Fredrik Kusels Sterbhusdelägare om urarfva till den 4 förra Krono-Uppbördsskrifvaren Carl Gustaf Dahlström, Sockerbagaren Anders Nordenberg, afl. Handels-Bokhållaren Carl Peter Cederbergs och afl. Tapetseraren Gustaf Adolf Lyckes Sterbhusdelägare om urarfva till den 8 Gelbljutaren Johan Erik Lindbom, afl. Vaktmästaren Jonas Haglunds Sterbhusdelägare om urarfva till den 13: Handlanden Aron Kahn, Fabrikören Carl Gustaf Richter till den 18, afl. Skräddaren Petter Petterssons Sterbhusdelägare om urarfva, Målaren Johan Schagerberg till den 22: Badare-mästaren Carl Emanuel Edhlund, Vaktmästaren Anders Andersson och hans Hustru Närings-Idkerskan Christina Andersson till den 27, tillika med deras samtliga Borgenärer, hvilket första gången kungöres.

= Uppå ansökning af Enkan Sara Clara Setterberg och Hrr Prosten afl. Theologie Doktorn J. G. Waldenström, Auditören C. M. Höök och Löjtnanten Carl A. Setterberg, såsom delägare i Sterbhuset efter aflidne Handlanden Fredrik Setterberg, har Carlstads Rådstufvu-Rätt dömt till lånsstämning å den aflidnes Borgenärer, och förelagt dem vid talans förlust, att sist före kl. 12 den andre helgdfria Måndag i Maj månad nästkommande år, inför Rådstufvu-Rätten gifva sina fordringar skriftligen eller muntligen an, hvilket kungöres 3 gången. Carlstads Rådhus den 4 Maj 1835.

Genom offentlig stämning har Marstrands Rådhus-Rätt kallat aflidne Handlanden Anders Liljas samtlige Borgenärer, att, i anledning af Sterbhusdelägarnes ansökan om års Proklama, å den 8 Maj 1836, kl. före tolf sina fordringar, skriftligen eller muntligen anmäla, vid talans förlust, som tredje gången kungöres. Marstrands Rådhus den 4 Maj 1835.

= Bräkne Härads-Rätt har, genom utfärdad offentlig Stämning, den 18 sistl. Mars, kallat och förelagt samtlige Borgenärerne uti afl. f. d. Handlanden J. O. Hultmans Sterbus i Aserum, att före Rättegångstimmans utgång å andra Rättegångsdagen af nästa års Lagtima Sommar-Ting, inför Härads-Rätten angifva sine fordringar, vid den påföljd af betalningrättens förlust, som Konkurs-Lagen föreskrifver. Koby den 14 Maj 1835.

= I följd af Degerforss Härads-Rätts beslut, varda Bonden Per Göranssons i Degerforss och hans Hustrus samtlige Borgenärer kallade, att före kl. 7 på aftonen, å andra Rättegångsdagen af 1836 års Lagtima Ting, inför nämnde Härads-Rätt så uppgifva och bevaka sina fordringar, som Konkurs-Lagen föreskrifver, vid talans förlust.

= I anledning af inkommen ansökning om Urarfvaförmon, har Östhammars Rådhus-Rätt, enligt Beslut denne dag, genom utfärdad offentlig Stämning, kallat och förelagt, aflidna Enkan Hedvig Elisabeth Schmidts, född Strömberg, samtlige Borgenärer, att, innan kl. 12 å Måndagen den 1 Febr. nästk. år 1836, sina fordringar i bemälte Enkas Bo, hos Rådhus-Rätten anmäla och bevaka, på sätt och vid den påföljd Konkurs-Lagen den 12 Mars 1830 föreskrifver; hvilket tredje gången kungöres. Östhammars Rådhus den 29 Juli 1835.

= Genom offentliga Stämningar, af den 1 Aug. 1835, har Vagnsbro Härads-Rätt kallat och förelagt samtlige Borgenärer uti: 1:o) Socken-Garfvaren Olof Hedenblads på Prästtorps ägor; 2) Skeppare-Enkan Maria Kellqvists på Forssby Gästgifvaregård; 3:o) Regements-Tamburen A. Hedlunds på Lindsjö ägor, och 4:o) Bonden Erik Mattssons i Häggebäcken, W Fernebo Socken, gäldbundna Boen, att, sist före kl. 7 på aftonen, å andra Rättegångsdagen af det Lagtima Ting, som först infaller i Häradet eller 6 månader från ofvanberörde dag, vid talans förlust, sina fordringar inför Härads-Rätten uppgifva, styrka och med ed fästa, på sätt Konkurs-Lagen föreskrifver; hvilket tredje gången kungöres.

LAGFARTS ÄRENDER

= Utdrag af LagfartsProfocollet, hållet inför RådhusRätten i Skara den 6:te Juli 1835.

N:o 31. Fastighets-ägaren, Välborne Herr Carl A. Hvitfeldt företrädde och till Domstolen inlemnade en af denna lydelse varande Skrift:

"Sedan jag genom vällofliga RådhusRättens Utslag af den 28:de Mars 1831 blifvit ålagd att innan Tredje Uppbudet varder mig beviljadt å det mig tillhandlade Stadshemmanet Stora Hindsbo, vederbörlige Åtkomst-Handlingar Domstolen förete, så får jag härmed tillkännagifva att sådane handlingar ej äro på något sätt att tillgå, hvarföre jag ödmjukast anhåller det RådhusRätten täcktes, genom annons införande i allmänna Tidningarne låta Lagfarten för mig obehindradt fortgå. Hindsbo den 5:te Juni 1835.

G. A. Hvilfeldt."

Vidfogad af ett denne RådhusRätts under den 28 Mars 1831 utfärdadt LagfartProtokollsUtdrag, hvaraf inhämtas att Herr C. A. Hvitfeldt, på derom gjord ansökan blifvit meddelad första LagaUppbudet på det af honom från Bonden Anders Andersson och dess hustru Maria Christina Pettersdotter, mot Två Tusende Etthundradeellofva Riksdaler 5 sk. 4 r:st Banko, inköpta Stadshemmanet Stora Hindsbo, bestående af Stadsjorden N:o 18, innehållande Trettiosex Tunne- Sju ett Halft kappeland jemte en dertill hörande Tomtlott i Vesterskogen N:o 97 som efter mätning håller Åtta Tunne- Ett och 1/4 kappeland; men fått sig förelagdt att innan tredje uppbudet beviljas, å ifrågavarande Fastighet förete vederbörlige Åtkomst-Handlingar. — Efter uppläsandet af dessa handlingar, afsade RådhusRätten detta

Beslut:

Det varder med bifall till ansökningen, den eller de som förmena sig äga fog till klander emot ifrågavarande köp eller den derå påbörjade Lagfart, härmedelst uppmanade att sådant i Laga ordning inför denna Domstol anmäla inom eller sist trenne månader från den dag detta Beslut, genom Sökandens föranstaltande, finnes uti i Sveriges StatsTidning tredje gången infördt, vid äfventyr att Lagfarten derefter oförhindradt fortgår. Som ofvan

på RådhusRättens vägnar,

J. N. Schoug.

Lika lydande med det Oss föreviste Original, betyga

Adr. Hägg, Assessor.

Nils Hvalstrom, Notarie.

= Transumt af Lagfarts-Protokollet, hållet å Upsala Rådhus den 9 November 1835.

S. D. Hos Rådstugu-Rätten anhöll Skräddare-Mästaren Erik Eriksson om Lagfart å Gårdarne N:s 9 och 10, i Qvarteret Svan och Svartbäcks-Roten, på grund af ett så lydande Salubref — — — — — — — — —

Efter uppläsandet häraf, tillkännagafs det, uppgå fråga, att de handlingar, som bestyrkte aflidne Rådmannen J. E. Lindroths och hans efterlemnade Enkas åtkomst till ifrågavarande Gårdarne, icke kunnat tillrättaskaffas; Men Skräddaremästaren Eriksson hemställde, om icke enär uti Instrume_ent öfver de, ej mindre efter Rådmannen Linroth, än hans Enka förrättade Bouppteckningar, ifrågavarande Egendomarne voro upptagne såsom dem tillhörige, samt de dessutom i en lång tidsföljd, af emellan 30 och 40 år, Egendomarne oklandrat besutit, sådant allt kunde vara nog till undanrödjande af hinder för den nu sökte Lagfarten. Rådstugu-Rätten pröfvade skäligt, att, med afseende på hvad sålunda förekommit, emot köpeskillingen, Sju Tusende Tio Riksdaler Banko, bevilja Skräddaremästaren Erik Eriksson å de på ofri eller Stadens grund belägna Gårdarne, N:s 9 och 10, i Qvarteret Svan och Svartbäcks-Roten, uppbud första gången; dock bör, innan tredje uppbudet kan meddelas genom detta Protokolls införande trenne gånger i Sveriges Stats-Tidning kungöras, om den sökte Lagfarten; derefter den, som tilltror sig äga anledning att Lagfarten klandra, åligger, att, inom fyra månader ifrån det kungörandet sista gången skett, sin klandertalan hos Rådstugu-Rätten, genom Stämning anhängig göra, vid påföljd, att eljest tredje uppbudet hinderlöst varder beviljadt, År och dag, som ofvan.

På Rådstugu-Rättens vägnar,

W. L. Lundberg.

TESTAMENTS- OCH ARFS-ANGELÄGENHETER.

= Att arf tillfallit Kofferdi-Sjömannen Erik Gustaf Wahlström efter sin Fader, Torparen Carl Ersson i Södra Vreten å Vermdön; samt att Wermdö Skeppslags Tingsrätt, i saknad af kännedom om Wahlströms vistelseort, den 29 Sept. 1835, förordnat förre Nämndemannen Carl Gustaf Luckou i Tranarö, att såsom God Man bevaka Wahlstöms rätt i Sterbhuset efter såväl bemälde Carl Ersson som Wahlströms förut aflidna moder, och att vårda och förvalta de Wahlström tillfallne arfslotter; varder, till följd af Kongl. Förordningen den 30 Maj 1815, härigenom kungjordt tredje gången.

= Som Gustaf Holm under flera års förlopp icke låtit höra af sig, liksom hans vistelseort är okänd; så varder bemälte Gustaf Holm, hvilken nu mera tillfallit arf efter hans aflidna Moder, Enkefru Laurentia Holm, härigenom förelagd, att för arfvets lyftande, vid det i 15 Kap. 5 §. Ärfda-Balken, sådan den lyder uti Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning angående ändring uti åtskilliga lagens rum, af den 30 Maj 1835 stagade äfventyr, inom föreskrifven tid inom RådhusRätten härstädes anmäla. Carlshamns Rådhus den 10 Oktober 1835.

BORGENÄRS-SAMMANTRÄDEN.

= Sedan Herr Fabrikören Ambr. Butsch numera visat, det han träffat accord med sina Borgenärer; så kallas dessa härmedelst till sammanträde uti Massans Hus här i staden den 19 nästk. Jan., kl. 10 f. m., för att meddela yttrande, huruvida vid slikt förhållande förvaltningen af Massans Egendom må åt Fabrikören sjelf öfverlemnas, och undertecknade, Sysslomän, befrias från vidare befattning dermed, samt att, i händelse bifall härtill icke kan lemnas, meddela Sysslomännen instruktion huru med Egendomen vidare skall förfaras, och öfverenskomma om kuratels-arfvode. Enligt Konkurslagen erinras, att de frånvarande få åtnöjas med de tillstädeskommandes beslut. Borås den 7 December 1835.

C. G. Carlberg.

A. Calin.

= Herrar Kreditorer uti härvarande Handlanden Pehr Svedbergs Konkurs, behagade allmänt sammanträda å Källaren här i Staden den 21 nästk. Januari, kl. 10 f. m., för att besluta i flere Massans angelägenheter samt lemna Kuratorerne behörig instruktion. Söderhamn den 14 Dec. 1835.

Kuratorer.

= Hrr Borgenärer uti Konkursen efter afl. Tapetseraren Gustaf Adolf Lycke, behagade, för att meddela Gode Männen instruktion, sammanträda Måndagen den 4 Jan. 1836, kl. 5 e. m., en trappa upp, uti Sterbhusets vid hörnet af Enkhusgränd och Norrlandsgatan belägna fasta Egendom, Huset N:o 1, Qvart. Hästen. Stockholm den 31 Dec. 1835.

= Samtlige Fordringsägare, uti aflidne KronoLänsman, J. P. Edins, gäldbundna Bo, kallas till allmänt sammanträde den 15:de instundande Januari, kl. 3 e. m. uti Massans gård i Stunningsgården, för att i flere, högst vigtige angelägenheter höras, samt äfven yttra sig öfver ett Anbud, som bjudes för Egendomen; och erinras, att de frånvarande få enligt Konkurslag åtnöjas med de beslut, som närvarande Fordringsägarna göra och låta. Skellefteå den 15 December 1835.

G. Eriksson.

Anders Markstedt.

Godemän.

= Hrr Fordringsägare i Handlanden Gust. Hallbergs Konkurs härstädes, behagade mangrant sammanträda hos undertecknad, Torsdagen den 14 nästkom. Januari, kl. 3 e. m. för att öfverlägga om Massans angelägenheter, hvaribland förekommer huruvida de utestående fordringarne må på öppen Auktion försäljas; äfvensom Hrr Kreditorer torde vara betänkte på att förskjuta medel till nödige utgifters bestridande, emedan jag i annat fall nödgas afsäga mig all befattning med denna Massa; de frånvarande få enligt Konkurslagen åtnöja sig med hvad de tillstädeskommande besluta. Jönköping den 18 Dec. 1835.

Carl Arborelius,

God Man.

= De af Hrr Kreditorer uti Mönsterskrifvaren F. A. Grandiens konkurs, som icke vid förut hållne sammanträden, efter proklamadagen, varit tillstädes, behagade sammanträda den 4 instundande Januari kl. 4 e. m., uti mitt logis på Källaren Kronan vid Hötorget i Stockholm, för att genomse bevakningsakten, och afgifva påminnelser emot gjorde anmärkningar; om Konkurslagens föreskrift erinras. Upsala den 27 Dec. 1835.

J. W. Askeroth,

Kurator.

Annonser.

DIVERSE.

På Tidningen JOURNALEN, som trenne dagar i veckan utkommer, kan i Herr Isbergs Boklåda i Storkyrkobrinken prenumereras med Sex R:dr B:ko och på alla Postkontor i Landsorterna med Åtta R:dr samma mynt.

= Till undvikande af kollision tillkännagifves, att Ludvig den XI:tes sista dagar, Tragedi af De la Vigne, är under öfversättning och med det snaraste lägges under pressen.

= Min Postgång blir från den 1 Jan. 1836, på Wexiö och Ulfbäck.

L. D. Theolander,

P. i Markaryd.

= Som Sparbanks-Boken N:o 10,355 är förkommen, hvarom anmälan blifvit gjord i Sparbanken, så anhålles att den som innehafver den, täcktes aflemna den på Aftonblads-Kontoret mot vedergällning.

= Thorsdagen den 10 Dec. bortstals i Norrköping från ett postbud en postväska med flera bref, hvaribland ett rekommenderadt från Stockholm med B:ko R:dr 1000, uti 5 st. Transportsedlar, 1 à B:ko R:dr 200, N:o 29,190, uttagen af Hr A. Engelhardt den 21 Juni 1835. 1 à B:ko R:dr 200, N:o 54,038, af Hr C. Sundin, den 24 Nov. 1835. 1 à B:ko R:dr 200, N:o 54,362, af Hr A. G. Hellstén, den 25 Dec. 1835, 1 à B:ko R:dr 200, N:o 54,867, af Hrr Pulchan & C. den 27 Dec. 1835, 1 à 200, N:o 56,715, af Hr J. Sjöberg, den 5 Dec. 1835. Hvilka sedlar äro i Banken till inlösen förbjudne. Hederlig belöning utlofvas, om dessa sedlar kunna tillrättafås, och återlemnas vid Reymyre Glasbruk nära Norrköping, eller i Stockholm hos Handlanden Åkerholm i Bergstralska huset vid munkbron.

= Prenumeration å hel årgång af Svensk Författnings-Samling för 1836, med dertill hörande 2:ne Register och Titelblad, erhålles hos Herrar Postförvaltare i Landsorterne, mot erläggande af Fem (5) R:dr B:ko, jemte 32 sk., dem tillfallande, utdelnings-arfvode. Denna prenumeration kan äfven ske hos Hr Sekreteraren D. F. Westman vid General-Post-Kontoret, eller ock uti Författnings-Samlingens Expedition på Riddarholmen (Kongl. Tryckeriets lokal), hvarest exemplarens konvertering och afsändning till vederbörande Post-Kontor, äfvensom Samlingens utdelning till Prenumeranter i Stockholm, besörjes. Stockholm den 15 December 1835.

= På Norrlands-Tidningar, som utgifvas i Hernösand hvarje helgfri Lördag, Prenumereras för år 1836 vid Boktryckeriet derstädes med 2 R:dr B:ko, samt vid Post-Kontoren med tillägg af Postförvaltarearfvodet.

Bränneri.

Högrespektive Possessionater, som åstunda blifva betjente af en i theoretisk, praktisk utöfning m. m. erfaren, kunnig man i hvad som tillhörer Brännerihandtering, att efter nyare mäskningsmethoden frambringa högre Bränvinsqvantum än vanligt, af Spanmål och Potatis i följd af hvad BränneriVerkens lokala konstruktion medgifva, då profbränning verkställes m. m. Upplysning i nyare mäskningsmethoden meddelas, efter BränvinsVerkens classisifikation; emot insänd resekostnad och arfvode. Svar å ämnet i förseglad biljett, med utsatt tid och ställe till Inventor, inlemnas på Apotheket Hvita Björn å Ladugårdslandet, hvarefter besök å anvist ort och ställe för ändamålet göres, så långt tiden medgifver.

Bland Stats-Tidningens Annonser för den 28:de dennes har Hr Kammar-Rätts-Rådet G. J. Billberg behagat låta införa en till samtlige Hrr Bokhandlare i Riket ställd anmaning, att ofördröjligen till Hr Kammar-Rätts-Rådet insända alla inflytande medel för hittills utkomna Häften af Klassiska Författare i Svenska Vitterheten, hvilka jag, såsom förläggare, till försäljning kringsändt, och att derjemte för Hr Kammar-Rätts-Rådet tillkännagifva antalet af hvar och ens prenumeranter, med förteckning på de ännu osålda exemplaren; och har Hr Kammar-Rätts-Rådet, såsom anledning härtill uppgifvit, att sedan det kontrakt, som emellan honom och mig upprättats till utgifvande af nämde verk, vore af mig brutet och uppsagdt, all vidare befattning dermed skulle för mig hafva upphört.

I anledning af denna besynnerliga annons, får jag, till förekommande af möjliga misstydningar förklara:

1:o Att det kontrakt, som för utgifvandet af nyssnämde verk varit, på obestämd tid, upprättadt emellan Hr Kammar-Rätts-Rådet Billberg och mig, blifvit af mig, icke brutet, utan, på laglig grund, uppsagdt. 2:o Att då Hr Hammar-Rätts-Rådet i sin annons, erkänt min egenskap af förläggare, han i och med det samma äfven erkänt min på förlagsrätten grundade behörighet att uppbära provenyen af förlaget, hvarom den sedermera följande uppgöringen emellan mig och Hr Kammar-Rätt-Rådet är en sak, som ej rörer 3:dje man. 3:o Att Hrr Bokhandlare, som af mig fått exemplar i kommission, säkert hafva nog urskillning att inse, det liqviden ej kan uppgöras med någon annan än den, som lemnat varan. 4:o Att Hr Kammar-Rätts-Rådet Billberg, så vidt jag vet, ej har någon del i den makt att belägga utestående medel med qvarstad, som hittills endast utöfvats af Domare och Konungens Befallningshafvande; och 5:o Att jag i öfrigt gerna antager Hr Kammar-Rätts-Rådets, i annonsen gjorda uppmaning, att sluta all vidare befattning med att för vår gemensamma räkning utgifva något mera af nämde arbete, i följd hvaraf jag härmedelst får förklara, att jag, utan att förneka Hr Kammar-Rätts-Rådet Billbergs rätt till täflan, skall för min ensamma räkning ofördröjligen draga försorg om utgifvandet af sådana Klassiska Författare i Svenska Vitterheten, som icke i den nämde samlingen innehållas, och med så lika format, stilar och papper, att de kunna tjena till fortsättning af hvad förut utkommit, och hvarom, genast med ingående året, skall utgifvas Prospektus jemte af mig egenhändigt undertecknade Prenumerationssedlar, så väl för nya Prenumeranter, som till utbyte emot äldre prenumerationssedlar, dem jag i sådan liqvid emottager, kunnande Innehafvare af frisedlar, som af mig erkännas, äfven få mot nya utbyta dem, uti mina Boklådor i Stockholm och Götheborg, der fri-exemplar i framtiden endast utgifvas.

Stockholm den 31 December 1835.

A. Bonnier.

Rättelse: I denna Tidnings sista Blad å förra årgången, N:o 303, för den 31 nästl. Dec., 1 sp. 37 rad. nedifrån, står: 1839, läs 1833.

Stockholm, tryckt i Stats-Tidningens Boktryckeri.
(Baggensgatan, Huset N:o 25.)

↑ Det är förra Domkyrko-Sysslomannen, Hofpredikanten Börjesson, som man har att tacka för idéen och planen till Domkyrkans prydande på detta sätt.
↑ Andra delar af staden ha dock äfvenledes vunnit på sista åren, synnerligast Kungsängsgatan, som fått flera nya och väl bygda hus. Öfver hufvud har det snygga och prydliga trädt i dagen, hvaremot man sökt undandölja det fula och torftiga.
↑ Det bör förmodas att staden Götheborg, som ur sitt sköte alstrat en verldskunnig storhet — den odödlige Chapman — och jemväl sådana ryktbarheter som skalden Lidman och skulptören Fogelberg, bland sina många bemedlade medlemmar skall finna en Mecenat, hvilken derom kan förordna, att så stora namn blifva i bild öfverförda åt tacksamma landsmän.
↑ Kostnaden för denna Staty har blifvit bestridd genom en under vissa år utgången afgift på alla medlemmar af den Studerande Korpsen, — ungdomens vackra offer åt Sveriges största vetenskapliga minne.

[1] Det är förra Domkyrko-Sysslomannen, Hofpredikanten Börjesson, som man har att tacka för idéen och planen till Domkyrkans prydande på detta sätt.

[2] Andra delar af staden ha dock äfvenledes vunnit på sista åren, synnerligast Kungsängsgatan, som fått flera nya och väl bygda hus. Öfver hufvud har det snygga och prydliga trädt i dagen, hvaremot man sökt undandölja det fula och torftiga.

[3] Det bör förmodas att staden Götheborg, som ur sitt sköte alstrat en verldskunnig storhet — den odödlige Chapman — och jemväl sådana ryktbarheter som skalden Lidman och skulptören Fogelberg, bland sina många bemedlade medlemmar skall finna en Mecenat, hvilken derom kan förordna, att så stora namn blifva i bild öfverförda åt tacksamma landsmän.

[4] Kostnaden för denna Staty har blifvit bestridd genom en under vissa år utgången afgift på alla medlemmar af den Studerande Korpsen, — ungdomens vackra offer åt Sveriges största vetenskapliga minne.

[1]

[2]

[3]

[4]

Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-02

SVERIGES STATS-TIDNING, eller POST- och INRIKES TIDNINGAR.