Post- och Inrikes Tidningar 1835-12-31

←  N:o 301. Tisdag 29 december 1835
Post- och Inrikes Tidningar

N:o 303. Torsdag 31 december 1835
N:o 1. Lördag 2 januari 1836  →
Index. Sista sidan (av 4) saknas tyvärr vid digitaliseringen, liksom hela föregående dags nummer 302. Som separat artikel finns Gleanings in Natural History (anmälan).


[ 1 ]

SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.

N:o 303. Thorsdagen den 31 December 1835.


Meteor. Obs. Den 30 Dec. kl. 2 e. m, Barom. 25,55; 8 1/2 gr. kallt, NO. klart. Kl. 9. e. m. Barom. 25,71; 13 gr. kallt, NO. mulet. — Den 31 Dec. kl. 6 f. m. Barom. 25,83; 13 1/4 gr. kallt, NO. mulet.

Officiella Afdelningen.

Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse, angående tvenne särskilta præscriptionstider, i afseende på Rikets Ständers Banks å Daler Kopparmynt utgifna Sedlar. Gifven Stockholms Slott d. 6 Maj 1830.

Wi CARL JOHAN, med Guds Nåde, Sveriges, Norriges, Göthes och Wendes Konung; Göre veterligt: att Wi, i anledning af Rikets sist församlade Ständers, genom Fullmäktige i Rikets Ständers Bank, hos Oss i underdånighet anmälta beslut, och uppå Fullmäktiges derom gjorda underdåniga anhållan, velat härigenom i Nåder bestämma en præscriptionstid af 5 år, under hvilken Bankens alla på Daler Kopparmynt utgifne sedlar må kunna uti Kronans uppbörd emottagas, samt likaledes en præscriptionstid af 10 år, från nedanstående dag räknad, efter hvars förlopp ofvanomförmälde sedlar å Daler Kopparmynt icke vidare af Banken inlösas; börandes denna Nådiga Kungörelse intill præscriptionstidens förlopp, tvenne gånger hvarje år från predikstolarna i Riket uppläsas, samt under samma tid årligen, genom Banko-Fullmäktiges försorg, införas i Allmänna Tidningarna. Det alle, som vederbör, hafve sig hörsammeligen att efterrätta. Till yttermera visso hafve Wi detta med Egen Hand underskrifvit och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Stockholms Slott den 6 Maj 1830.

CARL JOHAN. (L. S.)
C. D. Skogman.

= Kongl. Maj:t har, under den 19 innevarande månad, i Nåder utnämt och befordrat: Vid Götha Artilleri-Regemente: till Under-Löjtnant, utexaminerade Kadett-Korporalen Edvard Theodor Fredrik Nordbeck; vid Westgötha Dahls-Regemente: till Kapitener, Löjtnanterne Gustaf Leonard Holmdorff och Erik Eriksson; till Löjtnant, Under-Löjtnanten Ferdinand Detlof Belfrage, och till Under-Löjtnant, Fourieren Nils Albrecht Carl Flach; vid Westmanlands Regemente: till Under-Löjtnant, f. d. Fourieren August Arfvedson; och vid Kalmare Regemente: till Under-Löjtnant, Sergeanten Johan Herman Liedholm.

= Under den 28 sistl. November har Kongl. Maj:t, uppå derom gjord underdånig ansökning, i Nåder beviljat Bergs-Rådet och Riddaren af Kongl. Wasa-Orden Gustaf Broling afsked från dess befattning såsom Öfver-Direktör vid Mynt- och Kontroll-Verken.


= I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts till Dess och Rikets Stats-Kontor aflåtna Nådiga Skrifvelse af den 23 sistl. September, har 1839 års Rikshufvudboks Kapital-räkning[1], med åtskilliga dertill hörande upplysande Bilagor, blifvit tryckt, för att allmänheten meddelas.


AF KONGL. MAJ:T I NÅDER AFGJORDA
ENSKILTA MÅL:

Uppå Krigs-Expeditionens föredragning:

Underdåniga ansökningar: Bifallna: Löjtnanterne vid Jemtlands Fält-Jägare-Regemente G. F. Ströms och J. H. Hjärnes, att med hvarannan få ingå löne- och tjenstebyte, samt Under-Löjtnanten vid Andra Lif-Gardet Friherre C. J. L. Cederströms, om 3 månaders ytterligare tjenstledighet att vistas utrikes. Hufvudsakligen bifallen: Regements-Kommissarien Gullstrands, om ett årligt arfvode för vården och tillsynen af Kronans byggnader å Axevalla hed.

Uppå Kammar-Expeditionens föredragning:

Underdåniga ansökningar: Bifallen: Postmästarens i Skara, Simmingskölds, om ett års tjenstledighet. Afslagna: Åtskillige Bruksägares, om upphäfvande af den Nyby Bruksägare beviljade rätt, att der inrätta en eldstad för Skro-smältstyckens värmning; åtskillige nybyggares å Storåsen i Jemtland, om ytterligare odlings-understöd.

Underdåniga besvär: Utslagen fastställde: Fliseryds församlingsboers, angående särskilta viten för bränvinsminutering och slantsingling; Kammarherren Croneborgs, om värmningsskyldigheten sistl. vinter i Forsshytte masugn; Nils Malmqvists m. fl. om flyttning af Legosågningsrätten vid Knapegårdens Såg till Brogårdens Husbehofs-såg. Utslagen ändrade: Kammarherren Pereswetoff Moraths, om namnförändring å åtskillige hemmansdelar i Hofs by; innehafvarnes af lägenheten Hjortmossen, om skattläggningen å denna lägenhet; Borgerskapets i Haparanda, om lösen för platser utom köpingen. Icke till hufvudsaklig pröfning upptagne: förre Soldaten Stamms, om en byggnad å Enköpings stadsjord.

Reglementen, utfärdade för Spanmåls-magasiner i Jomskils, Lunda, Kila, Wättlösa och Lidsjö Socknar.


SVENSKA AKADEMIENS HÖGTIDSDAG.

(Forts. fr. N:o 296, d. 21 Dec.)

Direktören gaf derefter tillkänna, att i anledning af de för innevarande år utsatta täflings-ämnen inkommit:

I Vältaligheten:

Jemförelse emellan Konung Gustaf I och Konung Gustaf II Adolf till storhet och Regentvärde, med valspråk:

E tambem as memorias gloriosas &c.
Camoens 1: 2.

hvilken afhandling, ehuru den funnits icke sakna en viss sjelfständighet i åsigter, samt lif och rörlighet i framställning, dock icke kunnat belönas.

I Skaldekonsten

hade fjorton skrifter blifvit insända, nemligen:

N:o 1. Sången, med valspråk:

Stoftets former äro många,
Det Gudomliga är ett.
Tegnér.

N:o 2. Maria Eleonora, Gustaf II Adolfs Gemål, med valspråk:

O kärlek, jords och himmels under.
Tegnér.

N:o 3. Engelbrecht. Poëm i 8 sånger. Med valspråk:

Fädernesland, du är ej blott ett ord, &c.
Franzén.

N:o 4. Andromache. Sorgespel i 3 Akter. Med valspråk:

πολλαί μορφαί των δαιμονίων, &c.
Euripides.

N:o 5. Öfversättningar efter Lamartine, med valspråk:

Douce Vertu &c.
Thomas.

N:o 6. Ett besök i det förflutna, med valspråk:

Jorden var öde och tom och mörker var på djupet.
1 Mose-Bok.

N:o 7. Öfversättning af Ovidii Libri Tristium, med valspråk:

Non ego concepi &c.
Ex Ponto.

N:o 8. Gustaf Banérs sista stunder. Med valspråk:

Bort dör din hjord &c.
Havamal.

N:o 9. Gustaf Adolf vid Lützen. Sorgespel i 5 Akter. Med valspråk:

Och Svenska äran viger
Sin segerfana der.
Tegnér.

N:o 10. Brölloppet på Gulleråsen. Med valspråk:

Må hans ätt ej i Sverige dö ut.
Geijer.

N:o 11. Samvets-känslan. Med valspråk:

O te miserum si contemnis hunc testem.
Seneca.

N:o 12. Rom. Efter Matthisson.. Med valspråk:

Alme Sol &c.
Horatius.

N:o 13. Socrates död. Med valspråk:

Semper honos tuus laudesque manebunt.

N:o 14. Sång till Mennisko-slägtet. Med valspråk:

Stor är jorden &c.
Tegnér.

Bland dessa skrifter hade Akademien tillagt N:o 10, Brölloppet på Gulleråsen, den mindre Gullpenningen.

Då Författaren, Slotts-Predikanten i Westerås, Hr Olof Fredrik Wahlin, var frånvarande, skulle belöningen, genom Sekreteraren, honom tillsändas.

Af de öfriga poëmerna hade Akademien funnit N:o 13, Socrates död, utmärka sig genom åtskilliga lyckade målningar; N:o 9, Gustaf Adolf vid Lützen, hade fästat Akademiens uppmärksamhet såsom röjande en Författare med anlag för den Dramatiska kompositionen; i N:o 3, Engelbrecht, hade Akademien funnit värma för ämnet, samt en i allmänhet lätt versifikation; i N:o 4, Andromache, ett studium, vittnande om bekantskap med de gamle; samt i N:o 6, Ett besök i det förflutna, åtskilliga målande drag af de metafysiska systemernas omklädande i poetisk drägt.

Akademiens ledamot, Hr Ling, hade meddelat Akademien en romantisk hjeltedikt, kallad Tirfing, hvartill ämnet är taget ur Ynglinga- och Hervara-sagorna. Af denna hjeltedikt upplästes 8:de sången.

Derefter förkunnade Direktören, att Akademien, på Konungens, sin höge Beskyddares, särskilta Nådiga befallning, för nästkommande år 1836 uppgifver till täflingsämne i första rummet:

Äreminne, i bunden eller obunden stil, öfver de stora Konungarne Gustaf II Adolf och Carl X Gustaf, och deras lysande regering.

Priset är det af Konungen i Nåder utfästa: Etthundrade Dukater.

Dessutom får, med lika Nådigt samtycke, Akademien uppgifva följande ämnen till vanlig täflan:

I Vältaligheten:

Äreminne öfver Georg Stjernhjelm; samt

I Estetiska Ämnen:

1:o Huruvida har karakteren af den nyare Vitterheten, jemförd med den Antika och den vanligtvis så kallade Romantiska, blifvit bestämd genom den framskridande intellektuella bildningens inflytelse? Och huruvida har denna inflytelse varit för konsten fördelaktig eller missgynnande?

2:o Man har ömsom fordrat, att Konsten skall utgöra en trogen efterbildning af Naturen, och att den skall höja sig öfver den, för att idealisera föremålen för sin framställning. Hvilken är den rätta betydelsen af dessa skenbart stridiga fordringar och huru låta de förena sig med hvarandra?

3:o Om likheten och åtkillnaden mellan det vetenskapliga och det artistiska snillet.

4:o Om den olika karakteren af äldre och nyare tiders politiska vältalighet, jemte en utveckling af de grunder, ur hvilka åtskillnaden mellan den förra och den senare måste härledas.

För den Historiska undersökningen:

1:o Framställning af de svårigheter från Rikets inre förhållanden, som Konung Carl X vid sitt anträde till regeringen och under densamma ägde att bekämpa.

2:o Om det måste medgifvas, att i allmänhet taget samfunds-andan yttrade sig i en högre grad af liflighet och kraft hos forntidens förnämsta folk, än hos de nyare, hos hvilka en mera kosmopolitisk syftning tycks sträfva att göra sig gällande; af hvilka orsaker måste denna olikhet emellan de äldre och nyare folken hufvudsakligen förklaras? Utfaller jemförelsen till fördel för de förra eller de senare? Och huruvida låter sann Patriotism förena sig med Kosmopolitism i detta ords rätt förstådda bemärkelse.

3:o Försök i den historiska stilen. Med det förbehåll, att ämnet icke får vara närmare vår tid, än Konung Gustaf III:s anträde af regeringen, beror det i öfrigt af de täflande, att ur Sveriges, eller andra länders historia välja någon icke alltför vidsträckt period, eller någon märklig händelse, tjenlig för en utförligare berättelse, eller ock målningen af flere namnkunniga personer i något visst tidehvarf. Akademien önskar likväl helst, att ämnet väljes ur fäderneslandets häfder.

I Skaldekonsten

lemnar Akademien de täflande fritt val af ämne, och emottager derjemte öfversättningar af klassiska Auktorer på alla språk. Akademien emottager derjemte äfven Metriska skaldestycken, hvarvid likväl erinras, att då metrikens lagar i vårt språk ännu icke blifvit fullkomligt bestämda, Akademiens bifall icke må anses såsom ett stadgande af de metriska reglor, som kunna vara följda, utan blott såsom ett gillande af den poëtiska talang, för hvilken ett dylikt stycke utmärker sig.

Slutligen utsätter Akademien för det Zibetska priset:

i Vältaligheten:

Om den verkan, som Carl XII:s död och den statshvälfning, som derpå följde, haft på Svenska folkets tänkesätt och bildning; samt

i Skaldekonsten:

Sång, till upplifvande af något ibland fäderneslandets stora minnen.

Priset är Akademiens vanliga stora belönings-medalj af tjugusex dukaters vigt.

Skrifterna böra inom den 8 Oktober nästkommande år insändas till Akademiens Sekreterare, samt vara försedde med valspråk och namnsedel, hvilken senare jemväl, i stället för namn, kan innehålla ett tänkespråk.

Den minnespenning Akademien innevarande år låtit pregla, äger till föremål framlidne Riks-Rådet och Kansli-Presidenten, m. m. Grefve Gustaf Philip Creutz. Framsidan föreställer hans bröstbild med omskrifna namn och titlar. På frånsidan ses ett lagerträd, kring hvilket Gracerna sluta en ring. Deröfver läses; Medio de fonte leporum, som innebär: att han från sjelfva behagens sköte hemtat och närt sin skaldegåfva.

Minnestalet, författadt af Akademiens frånvarande ledamot, Biskopen i Hernösand, Doktor Frans Michael Franzén, upplästes; hvarmed sammankomsten slutades.

Icke-Officiella Afdelningen.

INRIKES UNDERRÄTTELSER.

Uddevalla den 24 Dec. Förl. Fredags afton skulle Torparen Johannes Olsson från Gnälln å Stadsfjellet begifva sig från staden, till sitt hem, då han under vägen i skogsbygden kom att afvika från rätta XXXX genom den starka snöyra som nämda dag och XXXX till Lördagen fortfor, hvaraf följden blef, att XXX Lördagen befanns, liggande ett stycke från XXXX släde, ihjälfrusen. (U. W.)

Mariestad. Natten till den 7 dennes har genom XXXX brott blifvit stulet från Kontraktsprosten J. FrössbeXXXX [ 2 ]i Österplana prästgård öfver 300 R:dr B:ko i penningar, jemte åskilliga skuldsedlar, ställde till Österplana Församlings Kyrko- och Fattigkassor. (M. W.)

Upsala. (Forts. fr. N:o 292.) På höjden af stadens vestra del reser sig, till motbild af slottet, den nu fulländade Biblioteks-byggnaden, på hvilken man läser i gyllene Bokstäfver: "Carolina Rediviva." Façaden kunde ha utförts i en storsintare stil; men är dock, jemförd med andra allmänna byggnader från vår tid, icke utan utmärkelse. Den imponerar i allt fall genom sin massa och sitt förträffliga läge. Vill man af Upsala ha en stor och ståtlig anblick, så kan man på Waxala-vägen skåda det arkitektoniska tretalet: Slottet, Biblioteksbyggnaden och det väldiga Templet, — sinnbilderna af Staten, Vetenskapen och Kyrkan. Lärdomens skattkammare är, liksom symboliskt, ställd i midten; hemtande, på ena sidan, stöd från religionens helgedom: på den andra, från den jordiska maktens herrskaresäte.

Man har mot nya Bibliotekshuset erinrat, att det är alltför smalt, och att den på midten af husets baksida utbyggda delen ger ett störande intryck. Anmärkningens riktighet, i estetiskt afseende, är obestridlig, och för närvarande kan byggnaden icke med fördel ses mer än på en sida, nemligen från façaden. Men i anseende till beqvämlighet för böckers inrymmande bör man utan tvifvel gifva den långsträckta formen, såsom tjenlig för gallerier, företräde för hvarje annan. Kongl. Bibliotekes i Stockholm stora salong, sådan den af Hårleman utförts (sedan, i anseende till bristande medel, Tessins gigantiska plan, som på en gång åsyftade skönhet och nytta, måst öfvergifvas), är ett talande bevis härpå; den är öfverraskande genom sin rymd och skönhet, och lärer i detta hänseende icke ha någon medtäflare, utom i den Romerska Vatikanen; men högst oläglig är den för sitt närmaste ändamål, emedan den, med sin stora rymlighet, dock rymmer obetydligt. För öfrigt kunna, hvad Upsala Bibliotek beträffar, ofullkomligheterna i utseendet lätteligen afhjelpas, när tillgångar visa sig för uppdragningen af tvenne flyglar, hvilka sannolikt ingått i arkitektens plan. Nya Biblioteket i München, hvartill ritningen gillats af Konungen i Bäyern, hvilkens arkitektoniska snille är kändt, säges hafva ungefärligen skapnaden af det i Upsala, blott med tillökningen af flyglar på sidorna.

Uppbyggandet af "Carolina Rediviva" har, efter afl. Hof-Intendenten Sundvalls och Professor Hjelms ritning, verkställts under ledning af Öfverste-Löjtnant Nordencreutz. Interiören, särdeles trappan, är i ädel och högtidlig stil utförd, efter plan af Prof. Hjelm, lärjunge af den snillrike Desprès, och mer än en gång beundrad i sina smakfulla och eleganta dekorationer på Kongl. Teatern i Stockholm. Boksalarna synas ändamålsenliga; men tjenstgöringen vid embetsverket hade betydligen underlättats, om de egentliga arbetsrummen haft någon medelpunkt sins emellan. — Med bok- och handskrifts-samlingarnes flyttning från Gustavianska Lärosalen till nya Bibliotekshuset har hittills så mycket medhunnits, att Manuskripterna, den Svenska afdelningen af Grefl. Flemingska Samlingen, samt åtskilliga nyare arbeten, blifvit i den nya lokalen uppställda, uti den med brandfritt hvalf försedda Rez-de-Chausséen, hvarest framdeles jemväl Svenska Litteraturen i sin helhet, Paleotyper och andra större dyrbarheter äro ämnade att förvaras. Nästa höst äro de öfriga gallerierna beräknade att vara färdiga.

Der för öfrigt i Upsala de nya anordningarne koncentrerats, är trakten omkring Obelisken; upprest, såsom inskriften lyder: "åt Gustaf Adolph den Store, i Svenska Folkets namn, af Carl XIV Johan", och af Hans Maj:ts enskilta medel bekostad. Den lärer vara verkställd efter Prof. Nyströms ritning. Kring denna minnesvård åt Svensk Konunga-storhet hafva alla omgifvande föremål erhållit en, om icke ny, dock förädlad skepnad. Odens Lund, hvars sista skugga faller öfver monumentet, är nu sorgfälligt planerad, och under dess löfhvalf sträcka sig leder af jernkedjor och granit-pelare. Trefaldighels-kyrkan har till det yttre fått en förbättring, som motsvarar dess byggnadssätt; den fordna stenmuren kring densamma är nedrifven, och platsen röjd. F. d. Christierninska huset, hvilket genom H. M. Konungens frikostighet kommer att inredas till Katedral-Skola, är ännu under arkitektens hand; men appareljen, åt Domkyrkan och Riddartorget, är redan fulländad, i granit, oberäknadt gräsvallen, som kommer att framdeles anläggas.

(Forts. e. a. g.)

Passagerare.

Helsinghorg den 20 Dec. Inpasserade: Öfverste-Löjtnanten Borkenslein, Djurläkaren Hanssen; den 21: Ryttmästaren Lundblad, General-Majoren och Kommendören Frih. Stjerncrona, Löjtnanten Sjöcrona; d.22: Köpmannen Schæfer, Hemmansåboen Johansson och dess minderårige son Sven; Enkan Renström; d. 23: Grosshandlaren Rhodin, Fil. Doktorn Björlingson. Utpasserade: d. 17: Färgargesällen Lyckou, Kuriren Rohdin; d. 22: Köpmannen Lion, Handelsfullm. Sundberg.


UTRIKES NYHETER.

Spanien.

Journal des Débats meddelar följande från Madrid af den 5 Dec. Regeringen uppbjuder allt för att bringa till stånd den allmänna beväpningen af 100,000 man, genom hvilken den hoppas kunna göra slut på det långvariga inbördes kriget. Denna beväpning har företrädesvis haft god framgång i provinserna. I hufvudstaden har icke förhållandet varit såXXXX medan en mängd personer, genom en viss penXXXX erläggande, befriat sig från att inträda i XXXX leder. 182,000 Realer hafva på detta sätt reXXXX influtit i statskassan. Grefve Almodovars och General Alavas afresa till Nord-arméns högqvarter, (se N:o 301 af detta blad) har gifvit anledning till en mängd gissningar. Cordova, sade man, som var uttröttad genom sina marscher och kontramarscher, hade begärt afsked, samt skulle erhålla Grefve Almodovar till sin efterträdare. Detta är ogrundadt. Ministern skall blott öfverlemna sina instruktioner till öfverbefälhafvaren. Han vill genom sin närvaro ännu mera lifva soldaternas mod, och personligen underrätta så väl deras General, som dem, att andra Kammaren förklarat, det armén gjort sig förtjent af fäderneslandet. Prokuradorernas kammare gaf denna förklaring, sedan för dem blifvit uppläst General Cordovas rapport om den lysande träffningen vid Estella, i hvilken Don Carlos förlorade en del af sin General-stab och sin Kavalleri-General Reina. I samma session underrättades Prokuradorerna, att Hennes Maj:t Drottningen-Regentinnan den 7 dennes ville emottaga deras adress. Innan sessionens slut emottog Hr Martinez de la Rosa de mest smickrande loford för sin utmärkta vältalighet, och man anmärkte vid detta tillfälle, med mycket intresse, det goda förstånd, som rådde emellan honom och Hr Galiano. (Pr. St. Zeit.)

Tidningen Eco del Comercio innehåller följande berättelse om de blodiga uppträden, som den 24, 25, 26 och 27 Nov. ägt rum i Zamora, der Portugisarne, som redan anländt till Burgos, då ännu befunno sig. Strax efter Portugisarnes inryckande i Zamora uppstodo en mängd tvister emellan dem och bemälte stads handlande, emedan de förra betalte allt med utländska penningar, hvilkas värde icke var bestämdt af de Spanska autoriteterna. Den 24 Nov. ägde en häftig strid rum, under hvilken en landtman blef dödligt sårad af en Portugisisk soldat. Denne och hans kamrater tågade derefter genom gatorna och föröfvade en mängd våldsamheter, samt begingo flera stölder. Lugnet blef likväl slutligen återställdt, och stördes icke under den påföljande natten. Olyckligtvis fann man den 25 om aftonen vid las Cortinas de San Miguel en Portugisisk soldat af 6:te regementet genomborrad af dolkstygn, och polisen lät hans lik icke allenast hela natten, utan äfven den derpå följande morgonen, ligga obegrafvet. Då Portugisarne sågo sin kamrats lik, tågade de genom gatorna, beväpnade med sablar och knifvar, samt misshandlade alla Spanjorer, och föröfvade alla möjliga våldsamheter. Den 26 kl. 8 om morgonen såg man på Zamoras gator ingen enda Spanjor. Alla stadsboerna hade inneslutit sig i sina hus. Portugisarnes raseri hade ännu icke lagt sig, och de tilläto sig äfven denna dag flera excesser, fastän deras officerare uppmanade dem till lydnad. Den 27 måste, på Spanska militär-autoriteternas befallning, blandade patruller af Spanjorer och Portugisare genomtåga gatorna; men äfven dessa emottogos på flera ställen af bönderna med stenkastning, och förföljdes ifrån S:t Lazarus till Feria-porten. Soldaterna voro likväl så förnuftiga, att de icke skjöto på bönderna, och blott en enda sårades med ett slag af en musköt-kolf, emedan han vågat sig för nära patrullen. Den 28 var lugnet återställt, och om några stridigheter ägde rum emellan de båda partierna, så voro de likväl af föga betydenhet. Revista nämner icke ett ord om dessa händelser. (Pr. St. Zeit.)

Madrid den 7 Dec. Drottningen har i dag hitkommit från Prado, och bevistade ett spektakel på theatern del Principe, gifvet till förmån för rekryteringen. Hennes Maj:t emottogs med de lifligaste glädjeyttringar, och ropen: "lefve friheten!" hördes öfverallt. Vid återresan till palatset, färdades Drottningen, eskorterad af National-gardets kavalleri, genom en stor del af staden. Till Drottningens ära hade man föranstaltat ett tåg af personer försedda med facklor.

Civil-Guvernören i Madrid vidtager tjenliga åtgärder, att med 4 nya bataljoner förstärka det härvarande Nalional-gardet, och har sjelf låtit inskrifva sig såsom Grenadier i 5:te bataljonen.

I öfra Arragonien skall en division bildas, för att skydda kommunikationerna emellan Navarra och Catalonien, äfvensom med Frankrike. Öfverste van Halen emottager befälet öfver densamma. (Hamb. Corr.)

England.

I anledning af rustningarne i Franska hamnar, följd af den uppkommna tvistefrågan emellan detta land och de förenade Nordamerikanska Staterne, yttrar the Standard af den 12 December följande:

"Vare sig i offensift eller defensift syftemål, så bedrifvas dock rustningarne i de Franska hamnarne i en så stor skala, att dessa förberedelser åstadkomma en oändligt större kostnad, än den summa, hvarom Frankrike tvistar med Amerika; hvarjemte de sätta England i nödvändighet att företaga enahanda rustningar till samma omfång. Visserligen är detta ganska hårdt för oss; och icke mindre sannt än svårt är det, att denna misshällighet imellan Frankrike och de Förenade Staterne, rörande vid pass en million pund sterling, skall kosta oss, som icke för en skilling äga något deri, sannolikt mera än dubbelt denna summa. Vi skämta icke, då vi säga: att det klokaste England kunde göra, vore att sjelf betala skulden." (B. H.)

Belgien.

Härifrån berättas under den 9 December: att redan från längre tid tillbaka fråga förevarit, det Belgien skulle sluta sig till den stora Tyska handelsföreningen; denna landets önskan yttrar sig altjemt mera lifligt, ju mera den sannolikhet synes aflägsnad, att Frankrike, till förmån för Belgien, skall afvika från det senast af detta land iakttagna uteslutnings-systemet. Emedlertid är det klart, att så länge Belgien icke af Tyska Förbundet är erkändt såsom oafhängig stat, kunna inga underhandlingar påbörjas med ifrågavarande Handelsförening, hvars medlemmar till största delen äro Förbundsstater. Detta erkännande måste företrädas af en förlikning med Holland, hvilken åter beror på lösandet af Luxemburgska frågan. Nu säges, att den nya Ministern vid Berliner hofvet, Grefve Baillet, uttryckligen har sig uppdraget att till afslutande framställa förslag till ett fördrag med Preussen och den förening, i spetsen för hvilken denna makt står.

(Hamb. Corr.)

Tyskland.

München den 3. December. Det berättas, att Konungen, innan han for från Staremberg, på ett rörande sätt tog afsked af dem, som omgåfvo honom; Magistraten i München inställde sig för att aflägga sin afskedsuppvaktning. H. Maj:t gaf sin tillfredsställelse tillkänna öfver dessa icke otvetydiga bevis på tifigifvenhet:

"Jag förvarar Er alla i mitt hjerta," svarade Konungen, "liksom Ni förvaren mig i edra." Han begärde papper och bläck, och började skrifva, då man märkte att tårar fuktade papperet. En qvinna, som stod bredvid H. Maj:t, kunde icke återhålla sina snyftningar. "Hvarför gråter du, goda Gumma?" frågade H. Maj:t. — "Det är svårt att se E. Maj:t företaga en så lång resa, som så länge skall beröfva E. Maj:ts älskade familj och Dess undersåtare, som äro E. Maj:t så tillgifne, Dess närvaro. Det är då icke underligt att vi gråta med E. Maj:t" — "Trösta dig," svarade Konungen, "jag skall der, liksom här, stå under den Allsmäktiges beskydd. Om någonting händer mig, har jag så föranstaltat, att denna olycka icke skall vara åtföljd af några olyckliga händelser för mitt folk; men jag hoppas komma tillbaka frisk och sund." — "Gifve Gud att så skedde!" yttrade qvinnan; "vi skole alla, alla dagar, uppsända brinnande böner, att Gud måtte ledsaga E. Maj:t och taga Honom i Sitt heliga beskydd!" — "Jag skall också bedja för Er! Gif mig den der bönboken," sade Konungen, och pekade på en bok, som låg öppen på ett bord; "det är den, hvaraf jag vanligtvis betjenar mig."

Sedan H. Maj:t uppläst derur det sista kapitlet (om döden), gaf Konungen boken åt Gumman, och hälsade vänligt på dem, som omgåfvo honom.

Magistraten i München har förvarat böneboken och pennan, af hvilken Konungen betjenade sig, och denna händelse väckte djup rörelse i hela staden.

(Allg. Z.)

Österrike.

Wien den 9 December. Underrättelsen om en Rysk flottas snara inträffande i Medelhafvet, har väckt allmän uppmärksamhet, ty allt, som på detta haf kan tilldraga sig, är af väsendtligt intresse för Österrikiska Monarkien, som innehar norra kusterne af Adriatiska hafvet. Vi tro väl icke på möjligheten häraf; men Wienska Kabinettet är ingen vän af osäkra förhållanden, och skall alltid, och på alla håll, använda sitt mäktiga inflytande, för att bilägga misshälligheter och bibehålla ett godt förstånd emellan de stora Makterne. Äfven i Turin skall detta vårt hofs tänkesätt blifvit tillkännagifvit, och har der åstadkommit ett så mycket större intryck, som Donna Marias, H. Maj:t Kejsarens Systerdotters, formliga erkännande såsom Drottning i Portugal, snart skall inträffa från Österrikiska Kabinettets sida.

(D. Cour. och Hamb. Corr.)

LITTERATUR.


Ett i England utgifvet arbete, kalladt: Gleanings in Natural-History (Axplockning på Natural-Historiens fält), berömmes i de Engelska Litterära Tidningarne, såsom i hög grad förtjent af Läsares uppmärksamhet. Författaren, Hr Edv. Jesse, har, under de resor han verkställt, noga antecknat de observationer han varit i tillfälle att göra i naturalhistoriska ämnen. Denna sysselsättning, säger han, var, på en gång, lärorik och angenäm; och i hopp att lemna åt andra en ledning att hämta samma tillfredsställelse, som han sjelf, af naturens studium, utgaf han, år 1832, första delen af närvarande arbete, hvaraf den nu utkomna volymen är den tredje och sista. Det innehåller en mängd af tillförlitliga anekdoter, beskrifningar öfver särskildta foglars, djurs och insekters distinktiva vanor och hushållssätt; hvilka allesammans äro af beskaffenhet att väcka den grad af nyfikenhet, som äggar till ytterligare forskningar, och att öka läsares håg för detta intressanta ämne, och för naturens studium, icke allenast nöjsamt i och för sitt ändamål, utan äfven ledande att väcka dygdiga och tacksamma känslor, samt stegra vår beundran för den Högste, genom hvars oändliga makt och vishet allt blifvit skapadt!

För att ge ett begrepp om arbetets värde, torde några utdrag derur vara tillräckliga. Uti Inledningen yttrar Författaren som följer:

"Montaigne har anmärkt, att få nationer finna nöje uti att se djuren lyckliga, under det att nästan alla reta dem att såra och förstöra hvarandra. Dessa tänkesätt skulle till stor del försvinna, om man fästade uppmärksamhet på djurens särskildta egenskaper, och huru stor deras fallenhet är för tillgifvenhet, trohet och mod; med ett ord: för en mängd af de dygder, dem man mest beundrar hos menniskorna."

"Min hufvudsakliga afsigt har varit att visa djurens karakter i dess sanna dager, och att väcka mera ömma känslor emot dem. Bland alla nationer i Europa, äro tilläfventyrs våra landsmän minst benägne att behandla djuren med ömhet. Detta uppkommer, som man bör hoppas, mera af oeftertänksamhet, än af grymhet. I alla fall skall mitt syftemål vinnas, om någon derigenom föranledes att lindra de misshandlingar hvarmed djuren hittills varit bemötte."

Under rubrik: Djurens tillgifvenhet för sina ungar" anför Hr Jesse följande:

"Hvart enda nytt exempel af djurens kärlek för sina ungar under ovanliga förhållanden, förtjenar att omnämnas. Icke allenast framställas djuren för vår eftersinning under en intressant synpunkt, då vi se [ 3 ]huru Allmakten ingifvit dem denna omsorg för sin afföda, men bevisar äfven, att oförskräckthet i faran, åsidosättandet af egen frälsning, samt en moderlig kärlek och ömhet, lika väl finnas hos oskäliga, som förnuftiga varelser. Ett bevis på denna utomordentliga tillgifvenhet har jag nyligen sjelf sett. Då några träd nedhöggos på en för kort tid sedan af Kronan köpt landtgård vid Petersham, ämnad att sammanslås med Richmond-park, var man sysselsatt att fälla ett högt träd, uti hvars topp en Ikorre hade sitt bo. Ett rep fästades i trädet för att draga det omkull; arbetarne afhöggo rötterne; man drog på repet; trädet svängde fram och tillbaka, och föll sluteligen. Under allt detta försökte Ikorr-honan ingen enda gång att öfvergifva sina ungar, utan stannade qvar hos dem i boet. Då trädet föll, utkastades hon ur boet och fångades oskadd, och insattes i en bur med sina ungar. Hon uppfödde dem en kort tid, men ville ej taga någon föda. Hennes moderliga kärlek fortfor dock intill sista ögonblicket af hennes lefnad, och hon dog, under det hon åt sin afföda, delade all den föda hon kunde åstadkomma."

"Djurens begrepps-förmåga" "Hästar, hundar och flere andra djur lemna oss utomordentliga prof af begrepp och omdöme. Jag har sett hästar, som öppnade en dörr eller port, som var tillstängd med blott en klinka, ett bevis på att de förstått att detta varit den orsak, som höll dörren tillsluten. — Jag såg nyligen en korp, uti ett värdshus i Lewelhurst i New-Forest, som hade en vid pass tre fots lång kedja fästad uti en ring kring halsen. Hvar gång fogeln flög eller hoppade omkring, bar den alltid upp kedjan med näbben, invid ringen, för att hindra dess tyngd att besvära halsen. En af mina bekanta har en gris, som alltid hösttiden ställer sig på bak fötterna emot ett äppelträd på gården, och stöter på det med trynet eller framfoten, för att få frukten att falla ned, — ett bevis på en anmärkningsvärd instinkt. — Om Svinkreatur ligga på marken och sofva i lugnt väder, och blåst uppkommer, och om fruktträd eller ekar stå i grannskapet, skynda de dit för att passa på om vädret skakar ned någon föda för dem."

"Kattor äro vanligtvis hatade, och tros äga föga tillgifvenhet för dem, som visa dem omsorg. Jag har likväl sett en katt, som röjde en synbar oro under ägarens frånvaro, och det säges, att när Hertigen af Norfolk hölls arresterad på Towern, under Drottning Elisabeths regering, banade sig hans katt väg till hans fängelserum genom skorstenen. Man har äfven sett kattor visa sig nitiska att försvara sina husbönders egendom, likså väl som hundar. En man, som dömdes till deportation för tjufnad, berättade mig, sedan han bekänt att han och tvänne hans medbrottslingar bröto sig in i ett hus vid Hamptoncourt att, under det de sysselsatte sig att plundra, sprang en stor svart katt upp på en af tjufvarne, och fästade sina klor i hvardera sidan af ansigtet. Han tillade, att han aldrig sett någon person så rädd."

"En hund, som ofta lemnades ensam i ett rum, plägade alltid, då han var hungrig eller ville gå ut, ringa på klockan. Detta är ett stort bevis på omdömesförmåga."

"Man vet att Hundar, Kattor och Får uppsöka folk när deras ungar äro i fara, och de icke äro i stånd att sjelfva hjelpa dem. Flere djur och insekter, då de anfallas, pläga stundom låtsa vara döda, — ett bevis, att de derigenom tro sig undgå all fara. Ängsknarren gör på samma sätt."

"Doktor Richardson säger, att Räfven i polar-regionerna har förmåga att locka andra djur till sig. Han berättade oss, att då han besökte dessa trakter, såg han en räf, vid stället der han hade uppslagit sitt tält, som sökte efter rof vid ett berg, och som, flere timmar efteråt hördes, på åtskilliga trakter, härma ljudet af Vildgäss."

"Åtskilliga hackspiks-arter pläga, då de göra hål i ett träd för att lägga ägg, bortföra spånorne på långt afstånd, på det att deras bon icke må upptäckas. Flere foglar bortskaffa, af samma anledning, spillningen efter sina ungar. Vaktlar hafva en så fullkomlig kännedom om tiden till höstdagsjemningen, att dagen för deras ankomst till Malta, i Almanackorna på Ön, utsättes omkring d. 22 Sept., och varierar hvarje år i likhet med dagjemningen."

"Foglarnes instinkt." "En Sparfhona (Sylvia hortensis) hade två gånger byggt sitt bo i en murgrönshäck mot en trädgårdsmur, och två gånger fruktlöst, ty boet bortblåstes af starka vindar. Tredje gången förekom hon förnyandet af en dylik händelse dymedelst, att hon fästade en ullgarnsända vid en gren i häcken, och lindade den kring yttre sidan af boet, samt fästade omsorgsfullt den andra ändan af garnet vid en annan närliggande gren."

"Jag äger ett hängande bo af en Qvickstjert, som varit upphängdt vid de smala qvistarne, på en Tall medelst trådar. Dessa hade sinnrikt varit fästade i flere hvarf rundt omkring qvistarne, och sedan fästade i kanterne eller bräddarne af boet. På detta sätt förblef boet hängande, och svingade fram och tillbaka utan att stöta emot."

"Det är kändt, att foglar, som framflyga i stora skockar, pläga utställa en utpost i något högt träd, för att gifva signal om fara är å färde. Detta är äfven förhållandet med jordråttsslägtet, som lefver i byar, såsom Amerikanarna kalla deras tillhåll. D:r Richardson, i sitt intressanta verk: The American Fauna, säger att den hvisslande jordråttan (?) (Arctomys Pruinosus) gräfver sig hål i sandig jordmån, vanligtvis vid sidan af gräskullar, och att man ser henne afskära gräs om hösten, antingen till föda eller för att dermed bekläda sina bon. Medan en del af dessa djur på detta sätt sysselsättas, pläga andra stå på post på någon höjd, för att ge signal om en fiende visar sig, medelst en gäll hvissling, som höres på långt afstånd. Detta ljud upprepas från den ena till den andra, så långt deras jordhålor sträcka sig. Parry's jordråtta (Arctomys Parryi) gör detsamma, äfvensom skogsråttan (A: monax). Dessa djur göra stor skada på ängarna. På sina ströftåg framgå de i skockar, vanligtvis midt på dagen, och sedan de utställt sina utposter, börja de sin slotter och fylla dermed munnarna. Då fara är å färde, ge utposterna signal, och de skynda sig i största hast till sina gömställen."

"Skarpsinnighet hos hundar." En man, som nu vistas i London, gjorde en resa med en forvagn, åt norra England, och var dervid vittne till följande händelse: Det var under en mörk natt, och medan vagnen skred fram, kom en hund springande emot hästarne, under det han skällde och hoppade upp emot deras hufvuden, hvarmed han länge fortfor. Kusken, som fruktade för någon händelse, stannade och lät fornvagnsvaktaren stiga af för att bortdrifva djuret. Hunden sprang några steg framför honom, men återkom snart, och visade dervid så egna åtbörder, att mannen fann sig föranlåten att nedtaga en af lycktorna och följa efter hunden. Sedan han följt honom vid pass hundra alnar, fann han en karl liggande drucken tvert öfver vägen, och hans häst betande vid hans sida. Om icke hunden visat denna omsorg för sin husbonde, hade vagnen troligen gått öfver den sofvande mannen."

"Jag påminner mig en bekant i London, som plägade hvarje afton läsa vid ljus i sin säng. Jag såg en gång hans sängkläder och lakan mycket brända. Natten förut hade han, som vanligt, läst ett tidningsblad, vid ett ljus stående nära intill sängen och somnat ifrån detsamma. Han hade en hund, som sof i rummet hos honom, och han vaknade derigenom att hunden häftigt kraffsade på honom med framfoten. På detta sätt frälsades troligen hans lif, ty han hade tid nog att ropa efter hjelp och förekomma en eldsvåda."

"En jordbrukare, boende i en by i Lincolnshire, stark drinkare, åtföljdes alltid af en trogen hund när han gick ut till en närbelägen krog. Då mannen lemnade stället drucken, tog hunden alllid tag uti rockskörtet, och drog honom ifrån diken och vattenpölar vid vägen, när han raglade mot sådana."

"Lord Stowell har berättat mig följande händelse: Sedan en Herr Edvard Cook länge vistats, jemte sin bror, i Togsten uti Northumberland, reste han till Amerika, och tog med sig sin Jagthund, som han förlorade kort efter sin ditkomst under en jagt i en skog vid Baltimore. Någon tid derefter, under det Herr och Fru Cook fortforo att bo i Togsten, förvånades de att höra en hund skälla om natten. De släppte in honom i huset, och funno att det var samma hund, som deras bror tagit med sig till Amerika. Hunden var hos dem till dess hans husbonde hemkom, då de kände igen hvarandra. Hr Cook kunde aldrig få veta med hvilket fartyg hunden lemnat Amerika, eller på hvilket ställe i England han kommit i land. Denna händelse bekräftar sanningen deraf, att hundar kunna leta sig fram till sina hemorter äfven på betydliga afstånd."

(Times.)



Vigde i Stockholm.

Viktualie-Handlaren L. D. Ling och Demoisette C. Tilljander, vigde den 10 Dec.

Döde i Stockholm.

Controllören C. F. Hallenborg, död den 14 Dec., i dess 66:te års ålder.[2]

Frans Theodor Bartholomeus, son af Fabrikören Fr. Cetti och dess k. maka Axelia Löwenadler, afled i Stockholm den 17 Dec. 1835 , 9 månader 5 dagar gammal.

Vigde i Landsorten.

Vice-Pastorn uti Husby Oppunda Församling Johan Gabriel Aulin och Jungfru Johanna Erika Lundgren, dotter af afl. Kommissarien i Rikets Ständers Bank, Erik Lundgren, och dess aflidne k. maka Johanna Beata Qvistgård, vigde i Husby Prestgård den 15 Dec.

Döde i Landsorterna.

Att Löjtnanten G. A. Wollins älskade maka, Sofia Louisa Humble, stilla afled på Sätesgården Grönadal, nära Carlskrona den 15 Dec. 1835, efter en lefnad af 41 år, 8 månader och 6 dagar.[3]

Att Demoiselle Sofia Wilhelmina Godenius, stilla afled å Ribbingsholms Säteri i Östergöthland den 14 Dec. 1835, 24 år 8 månader och 19 dagar gammal.

Knut Fabian Björn, son af aflidne Bruks-Inspektoren M. Wallin, och dess efterlemnade k. maka Sara M. Hagtorn, död å Utåls Sätesgård i Roslagen den 17 Dec. 1835, nära 1 år gammal.[2]

Afl. Kontrakt-Prosten Bergs efterlemnade enka, fru Brita Elisabeth Berg, född Södergren, död på Wreta gård i Upland, den 18 Dec., i dess 83 års ålder.[4]


Majoren och Riddaren af Kongl. Svenska Svärds-Orden, Anders Erik Boyes ömt älskade maka Johanna Christina Nordenskjöld, afled å Dregsby Sätesgård i Borgo Socken och Finland, den 16 Okt. 1835, i en ålder af 51 år, 9 månader och 29 dagar, sörjd af maka, sex barn och tre barbabarn.

Stifts-Fröken E. C. Carolina af Klercker, dotter till framlidne Majoren Friherre G. R. af Klercker, och dess efterlefvande Friherrinna L. U. Hägerflycht, afled i Helsingfors stad, den 25 Okt. 1835, i en ålder af 33 år och 25 dagar.


Jemlikt Kommissariatet meddeladt utdrag af Protocollet för den 10 i denne månad, hafva Herrar Banko-Fullmäktige pröfvat skäligt, så väl att fastställa de af Kommissariatet föreslagna belåningspriser å nedannämde Bergslagers och Tillverkningsorters, under vederbörande Embetsmäns och Magistraters ansvarighet, på våg liggande Tackjern, som nästkommande år, 1836, hos Rikets Ständers Bank i Stockholm eller LåneKontor i Götheborg belånas, på sätt, som följer: Norbergs och Skinskattebergs Bergslager 4 R:dr 16 sk.; Nora Bergslag 4 R:dr 16 sk.; Lindes dito 4 R:dr; Ramsbergs dito 3 R:dr 32 sk.; Lekebergs dito 4 R:dr 24 sk.; Lerbäcks dito 4 R:dr; Nya Kopparbergs dito 3 R:dr 16 sk.; Hjulsjö dito 3 R:dr 32 sk.; Grythytte och Helleforss Bergslager 3 R:dr 32 sk.; Carlskoga Bergslag 4 R:dr 24 sk.; Philipstads dito 4 R:dr 32 sk.; Söderberkes, Säfvens och Floda Socknar i St. Kopparbergs Län 3 R:dr 32 sk.; Norberkes och Tuna i samma Län 3 R:dr 32 sk.; Grangärdes Bergslag 3 R:dr 24 sk.; Öster Bergslagen 4 R:dr 16 sk.; Öster Dalarne 3 R:dr 24 sk.; Södermanlands och Östergöthlands Län 4 R:dr 16 sk.; Calmar och Kronobergs Län 3 R:dr 24 sk.; Tabergs Bergslag och Jönköpings Län 4 R:dr 24 sk.; Masugnarne under Löfsta, Österby och Gimo Bruk i Upsala Län, samt Rånäs Bruk i Stockholms Län 8 R:dr; dito under Forsmarks, Gysinge, Strömsbergs och Ullforss Rruk, äfvensom för Harnäs Masugn 7 R:dr; dito under Skebo, Ortala, Hargs, Wattholma och Söderforss Bruk 6 R:dr 16 sk.; Hyttö Masungn i Gefleborgs Län 5 R:dr; Ofvansjö och Thorsåkers Bergslag samt Masugnarne i allmänhet inom Gefleborgs, Westernorrlands samt Norr- och Westerbottens Län 4 R:dr 16 sk.; Hellbo, Långevinds, Gnarps, Österbo och Movike Masugnar, i Gefleborgs Län, Galtströms och Lägdö Masugnar, i Medelpad, samt Bollsta och Olofstorps Masugnar, i Ångermanland, 2 R:dr 16 sk., som ock att bifalla Kommissariatets hemställan, att den lånsökande, som, för tackjern från Movike Masugn, vill tillgodonjuta den högre belåningsrätt, som blifvit bestämd för tackjern från Masugnen under Österby bruk, bör lagligen styrka, att samma tackjern är vordet tillverkadt af Dannemora malm; om hvilket beslut allmänheten, till åtlydnad af Herrar Fullmäktiges, i sammanhang dermed gifne befallning, härigenom i vanlig ordning underrättas; hvarjemte till lånsökandes kännedom ytterligare meddelas: att tackjern, som i Banken belånas, bör, på sätt 4 §. 1 mom. af Kongl. Maj:ts den 17 Maj 1814 utfärdade Nådiga Förordning, angående Jernvräkeriet i Riket, föreskrifver, vara behörigen stämpladt och märkt samt upplagdt antingen å Stockholms Tackjernsvåg eller någon af de öfrige, inom LåneBankens Distrikt, i Riket befintliga Jernvågar, hvilka äro försedda med Vågmästare samt stå under städernas Magistraters tillsyn och ansvarighet; att Stamp-, Skrot- och Klotjern är ifrån belåningsrättigheten undantaget; att våg-attesten bör bestämdt innehålla den Bergslags namn och den hyttas stämpel, hvarest tackjernet är tillverkadt, dess vigt samt antalet af galtar och stycken, och från Vågarna, utom Stockholm, hvar det förvaras; att attest öfver tackjern, liggande å Stockholms Våg, skall vara underskrifven af Inspektoren vid Vågen, tillika med tvenne af Stockholms stads Styrelse och på dess ansvar utsedde Embets- och Tjenstemän, hvilka intyga, att den i attesten uppgifne tackjernspost oförryckt skall för Bankens räkning å Vågen qvarhållas; hvaremot dylika attester från de öfrige Vågarne undertecknas på enahanda sätt, som för stångjerns och andre vågförde effekters belåning finnes stadgadt; att innehafvaren af en så beskaffad, å honom ställd eller behörigen transporterad vågattest äger att belåna tackjernet, mot afgifvande af sin, egenhändigt undertecknade skuldförbindelse till Banken, hvartill tryckta blanketter i LåneBanken äro att tillgå, samt aflemnande af Våg-attesten, som då tillika bör, genom särskilt, åtecknad och likaledes egenhändigt uuderskrifven transport, på Banken öfverlåtas; att belåningen fortgår utan afbrott året igenom; att räntan beräknas à 4 procent efter år; att lånen beviljas på högst 9 månaders tid, med förbindelse för låntagarne, att, om så fordras, äfven dessförinnan, efter 6 veckors uppsägning, dem återgälda; att omsättning af dessa lån icke äger rum, utan skola desamma vid förfallotiden ovilkorligen till fulla beloppet inbetalas; att i afseende på frigifvandet från Bankens panträttighet, till större eller mindre del, af belånadt tackjern, efter hand skeende afbetalning i lånen, den pantsatte varans försäljning vid uteblifven liqvid m. m. de för belåning af stångjern och öfrige Våg-effekter gällande författningar och föreskrifter skola tjena till efterrättelse; att, om låntagaren begagnar ombud vid lånets uttagande och våg-attestens transporterande, detsamma bör med behörig fullmakt dertill förses; samt att utlåningen på tackjern, som förvaras på Vågarne inom Götheborgs Låne-Kontors distrikt och vid Byelfs lastageplats i Wermland kommer, på lika sätt och under enahanda vilkor i anseende till de ifrån Byelfs Våg utfärdande attester, som i fråga om den öfrige Jernbelåningen är stadgadt, att besörjas af nämde Låne-Kontor. Stockholm af Rikets Ständers Bank den 19 Dec. 1835.

Commissariatet.

Under den 10 innevarande December hafva Hrr Banko-Fullmäktige, enligt Kommissariatet tillhandakommit ProtokollsUtdrag, för första hälften af nästinstundande år 1836, fastställt följande Belånings-priser å jern och öfrige, uti 6 Art. 2 Afd. 175 §. af Banko-Reglementet under den 26 Maji detta år uppräknade Exportable Effekter, hvarå Lån, emot den i Reglementet stadgade ränta (Fyra procent årligen) och vanlig pantförskrifving, af Banken få utgifvas, nemligen: Stångjern (ordinarie sorter) 11 Rdr 32 sk. per Sk:pund; Valsadt Bandjern 15 R:dr dito; Skärjern 15 R:dr dito; Gallerjern 15 R:dr dito; Bergsmansjern 10 R:dr 32 sk. dito; Knippjern 13 R:dr 16 sk. dito; Bultjern 14 R:dr dito; Bandjern 13 R:dr 40 sk. dito; Slutpanneplåtar 13 R:dr dito; Jernankare 24 R:dr dito; Sänksmide eller Rundtbultjern 14 R:dr 32 sk. dito; Bomeras (Plogämnen) 13 R:dr dito; Förtent jernbleck på Stockholms och Götheborgs Vågar, förvaradt under tak, 55 R:dr dito; Garfstål 36 R:dr dito; Jernplåtar (smidde och valsade) under tak 20 R:dr dito; dito dito under bar himmel 12 R:dr dito; Brännstål 15 R:dr dito; Skyfflar 12 R:dr dito; Stor Spik i bod 16 R:dr dito; dito under bar himmel 9 R:dr dito; Små spik i bod 20 R:dr dito; dito under bar himmel 10 R:dr dito; Messingtråd 100 R:dr dito; Latunmessing 110 R:dr dito; Arco eller gjutmessing 85 R:dr dito; Smiddkoppar 110 R:dr dito; Extra kopparbleck 110 R:dr dito; Blindmynt 110 R:dr dito; Myntade kopparplåtar 100 R:dr dito; Kopparspik 95 R:dr dito; Garkoppar 96 R:dr dito; Alun 10 R:dr dito; Svenskt bly 20 R:dr dito; Koppar af de 3000 sk:pd enligt kopparsedlar, å hvilka Fahlu Bergslag äger att undfå DiscontLån 90 R:dr, hvarom i följd af Herrar Fullmäktiges tillika gifne föreskrift, allmänheten härigenom underrättas, med tillkännagifvande derjemte, till vederbörande Lånsökandes efterrättelse, att de, för erhållande af Lån på jern och andre, härofvan omförmälde Exportable Effekter, till Banken ingifvande skuldebref, hvartill tryckte Blanketter uti Låne-Banken äro att tillgå, böra vara af Lånsökanderne egenhändigt underskrifne och de medföljande Våg-Attesterne likaledes af dem med egne händer transporterade på Banken; att VågAttesterne skola innefatta bestämdt intyg, att de deruti upptagne Effekter under loppet af de nästförflutna Tio åren undergått uppvägning samt dervid blifvit, enligt Författningarne, till sin fullgoda beskaffenhet granskade och pröfvade; att, vid belåning af jern och andre Effekter, liggande annorstädes än å Stockholms och Götheborgs Vågar, jemväl skall uti Våg-Attesterne vara uttryckligen uppgifvet huruvida panterne finnas antingen i sjelfva Våghuset, eller å andra, särskildta förvaringsställen; att Lånen, jemte den utfäste räntan, skola fullt likvideras till Oktober månads slut år 1837, utom hvad angår Lån emot pant af Effekter å Stockholms och Götheborgs Vågar, för hvilka betalningstiden, i stället för den sista Oktober, blifver den 15:de November samma år, Banken likväl obetaget, att äfven före de sålunda utsatte terminerne, efter sex veckors uppsägning, alla dessa Lån återfordra; att om Låntagare vill betjena sig af Ombud till Lånets uttagande och VågAttestens transporterande, Ombudet bör med behörig Fullmakt dertill förses; samt att de på Vågarne inom Götheborgs LåneKontorsDistrikt samt vid Byelfs Lasteplats i Wermeland stående Effekter ej belånas här i Stockholm, utan att utlåningen derå, jemlikt Rikets Ständers beslut, besörjes vid nämnde Låne-Kontor; kunnande likväl de å Byelfs Våg förvarade Effekter icke till pant antagas, derest ej Magistraten i Åmål för densamma åtager sig enahanda tillsyn och ansvarighet, som Magistraterne i allmänhet, enligt Författningarne. åligga för de å MetallVågarne i Rikets Städer, utom Stockholm och Götheborg, till belåning i Banken eller LåneKontoret insatte

  1. Åtföljer Stats-Tidningen för denna dag.
  2. 2,0 2,1 Hvilket endast på detta sätt slägt och vänner tillkännagifves.
  3. Hvilket på den aflidnes uttryckliga bagäran endast på detta sätt tillkännagifves.
  4. Hvilket enligt den aflidnes begäran endast på detta sätt släktingar och vänner tillkännagifves.