Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-18
| ← N:o 12. Lördag 16 januari 1836 |
|
N:o 14. Tisdag 19 januari 1836 → |
| Index. |
SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.
N:o 13. Måndagen den 18 Januari 1836.
Meteor. Obs. Den 16 Jan. kl. 2 e. m. Barom. 25,06, 9 1/4
gr. kallt, NW. klart. Kl. 9 e. m. Barom. 25,18, 11 1/2 gr.
kallt NW. klart. — Den 17 Jan. kl. 6 f. m. Barom. 25,06,
6 gr. kallt, O. mulit. Kl. 2 e. m. Barom. 25,18, 6 3/4 gr,
kallt, NO. mulit. Kl. 9 e. m. Barom. 25,41, 13 1/2 gr. kallt.
N. klart. — Den 18 Jan. kl. 6 f. m. Barom. 25,19, 13 gr.
kallt, S. klart.
Officiella Afdelningen.
Cirkulär, angående vederbörande ämbetsverks åliggande, att af deras expensmedel betala kostnaden för deras i Stats-Tidningen införda annonser.
CARL JOHAN &c. Hos Oss har Wårt Hof-Kanslers-Embete, uti skrifvelse af den 2 i denna månad, underdånigst anmält, det Redaktören af Stats-Tidningen gifvit Hof-Kanslers-Embetet tillkänna, huruledes han, på bemälte Embetes anmodan, låtit utskrifva och tillställa vederbörande Publika Werk i hufvudstaden och landsorterna räkningar å deras i Stats-Tidningen införda annonser under första hälften af detta år, men att af dessa Werk endast några få ännu betalt de dem tillställde räkningar; och hafve Wi, enligt Hof-Kanslers-Embetets underdåniga hemställan, samt på det Stats-Tidningens Redaktion ej må blifva i saknad af ifrågavarande påräknade inkomst, för godt funnit härmed i Nåder förordna, att de räkningar, som af Redaktionen blifvit meddelade, eller framdeles meddelas å Edre i berörde Tidning införda annonser, böra af de till expenser för Eder anslagna medel godtgöras; hvilket Eder till underdånig efterrättelse härmed i Nåder tillkännagifves; befallande Wi Eder &c. Stockholms Slott den 28 November 1835.
- CARL JOHAN.
- C. D. Skogman.
Sedan Rikets åren 1828—1830 församlade Ständer funnit, å ena sidan, att frågan, huruvida de i Halland befintliga kyrkohemman tillhörde Kongl. Maj:t och Kronan, eller kyrkorna, icke vore i allmänhet afgjord och bestämd, samt å den andra, att det vore af största vigt både för Staten, kyrkan och den enskilte medborgaren, att denna ägande-rätt blefve pröfvad, emedan deraf berodde, icke allenast huruvida Staten eller kyrkan vore rätter egare till ett betydligt antal af de inom Halland befintliga hemman, än äfven om nuvarande åboer hade å samma hemman enahanda besittnings-rätt, som å kronojord i allmänhet, eller endast voro att anse såsom kyrkans arrendatorer, på hvilken utredning rättigheten att till skatte lösa dessa hemman åter hvilade, och derföre, uti skrifvelse den 28 September 1829, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att, före pröfningen af sig yppande frågor om skatteköp å kyrkohemman i Halland, vid vederbörlig domstol måtte varda i laglig ordning undersökt och pröfvadt, huruvida Kronan eller kyrkan hade jordägande-rätten, och att, såsom följd deraf, jemval måtte förklaras, att de uti administrativ väg redan vidtagna beslut icke voro hinderliga för äganderätts-frågors upptagande och åtgörande i tvisteväg; men Kongl. Maj:t, genom Resolution den 9 Juli 1830, af anförda orsaker, härtill icke i Nåder samtyckt; så hade vid nästförlidne Riksdag framställningar ånyo blifvit hos Rikets Ständer gjorda om åtgärders vidtagande, för att bereda åt åboerne en mera säker besittningsrätt af ifrågavarande hemman, samt i öfrigt rättighet att desamma till skatte lösa.
Efter öfvervägande så väl af hvad, till stöd för berörde framställningar, blifvit anfördt, som ock af de upplysningar, hvilka innefattades i det Betänkande, Rikels Ständers Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott, efter företagen vidlyftig undersökning, vid sista Riksdag, gemensamt i ämnet afgifvit, hade Rikets Ständer ansett skälig anledning vara till den förmodan, att åtminstone flere af de så kallade Halländska kyrkohemmanen voro sådana, hvartill Kronan rätteligen hade ägande- och dispositions-rätt, och hvilka följaktligen borde bortstädjas af Kronan samt kunna af enskilte till skatte lösas, med bibehållande af de onera och skatter, som till kyrkorna och Presterskapet blifvit anslagna. Vid detta förhållande, och med åberopande af de skäl, Rikets Ständers förstnämde underdåniga skrifvelse innehöll, hade Rikets sistförsamlade Ständer, för att söka tillvägabringa ett sådant slutligt afgörande af denna fråga, som kunde betaga ifrågavarande menighet hvarje anledning till klagan öfver rubbning uti ägande besittningsrätt, uti förnyad skrifvelse den 10 November 1834, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att en allmän undersökning rörande de så kallade kyrkohemmanen i Halland måtte verkställas, hvarigenom på en gång kunde utredas och urskiljas, om och hvilka af dessa hemman tillhörde Kongl. Maj:t och Kronan, samt borde med åboer af Kronan förses, eller vore af den beskaffenhet, att kyrkorna till dem hade ägande-rätt och lagligen kunde dem bortstädja: om utgången af hvilken undersökning Rikets Ständer utbådo sig, att vid nästa Riksdag få ifrån Kongl. Maj:t emottaga underrättelse.
Och som hos Rikets Ständer tillika hade blifvit anmäldt, att åboerne å ifrågavarande hemman, lika med innehafvarne af kronoskatte-hemman, utgjorde allmänna onera, jemte de för hemmanen fastställda arrenden, hvilket skulle förorsaka den nödställda och tryckande belägenhet, hvari desse åboer förmenades nu sig befinna; så hade till Kongl. Maj:t Rikets Ständer framburit den underdåniga anhållan, att, i händelse Kongl. Maj:t icke skulle i Nåder bifalla, att nyssberörde undersökning finge för sig gå, Kongl. Maj:t då täcktes, å nästinfallande Riksdag, i Nåder framlägga för Rikets Ständer förslag till den lindring i onera för de Halländska Kyrkohemmans-åboerne, hvartill omständigheterna kunna föranleda.
I anledning af ofvanberörde, genom trenne Riks-Stånds beslut tillkomna framställning, hade åter Preste-Ståndet, som i detsamma icke deltagit, men som, i anseende till frågans allmänna vigt, både till sin rättsgrund och till sina möjliga påföljder, funnit sig böra jemväl framställa sina åsigter deraf, uti särskilt ingifven underdånig skrifvelse af den 15 i samma månad först åberopat de skäl, Ståndet vid 1828—1830 årens Riksdag i ämnet anfört, och dernäst i underdånighet andragit, hurusom en allmän undersökning om Halländska kyrkohemmanen syntes Ståndet så mycket mer obehöflig, som, då vid åboledighet eller städjefall fråga uppstår om dispositionsrätten af hemmanet, tvisten hänvises till Domstol och der afgöres, såsom år 1833 skett, då Härads-Rätten i Södra Halland skiljde emellan kyrkan i Thorups Pastorat och Trippiska Arfvingarna rörande ägande-rätten till der belägna hemman, hvarvid kyrkan ömsom vann och tappade. Hvad man sökte, förefinns således redan, och det på laglig väg beredt, utan att man behöfde sätta häfdvunnet, kändt och erkändt laga fång på språng vid en undersökning, som i intet annat dylikt fall ägde rum, och väl lika litet vore tillständig, der Kyrkan är domina fundi, som der enskilt person är jordegare.
Oformlig, ja rättsvidrig, som denna undersökning, enligt Ståndets tanka, vore, skulle den ock bringa hela provinsen i oro, om den, enligt förslaget, utsträcktes till alla kyrkohemman, det vill säga, till mer än 200 hemman och hemmansdelar, särskilta jordar oberäknade. Det kunde ej undfalla Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, hurudan belägenheten blefve i en landsort, der så många äganderätts-frågor, utom de vanliga rättegångarne, på en gång förehades.
Den föreslagna undersökningen, vidsträckt och rörande en urminnes åtkomst, kunde icke annat än blifva ganska långvarig. Under tiden komme kyrkan att sakna sin tillständiga rätt, utan att för minskningen äga att påräkna någon ersättning. Ett sådant förhållande förmodades vara emot Statens skyldighet att förvålla. Minskning i kyrkans inkomst vore ock hvarje församlings-bo's förlust; ty saknades medel i kyrko-kassan, måste sammanskott ske till alla kyrkans behof, och detta blefve känbart i en till större delen fattig landsort; hade åter kyrkan goda inkomster, så bestriddes dermed icke allenast dess vanliga behof, utan ur kyrkokassan meddelades äfven bidrag till andra kommunens angelägenheter, såsom till den vigtiga barnaundervisningen, fattigvården, m. m. Det vore således, enligt Ståndets tanka, nog kortsynt, att heldre afse några få kyrkobönders otillbörliga vinst, än lemna hela församlingars sannskyldiga bästa utan behjertande.
Kostsam blefve derjemte undersökningen; ty äfven om förrättningsmännen kunde åläggas att göra den för intet, hvilket dock icke vore fullt billigt vid ett större, utomordentligt bestyr, skulle dock ombud och vittnen ersättas för sitt besvär, handlingar anskaffas o. s. v. Denna kostnad kunde ej skäligen åläggas Kyrkan; ty den borde vara i oqvald besittning af sitt fång, till dess en annans bättre rätt blefve bevisad och hon hade dessutom icke begärt förrättningen; icke heller Staten, ty den hade hvarken befogenhet eller medel dertill; icke heller Kyrhohemmans-åboerne, hvilka ej begärt undersökningen, ty de Halländske Riksdagsmän, som i motionsväg framkommit med förslaget, hade icke dertill de förres fullmakt, och Riksdagsmannen för Fjäre och Wiske Härader hade icke deltagit i motionen. Således, då kostnaden för undersökningen ej skäligen kunde åläggas någon, som vore att anse för Part i saken, ej heller Staten dertill hade medel, borde den väckta frågan, endast ur denna synpunkt betraktad, ej hafva någon påföljd.
Sedan frågan om de Halländska Kyrkohemmanen redan förr blifvit noga och fullständigt utredd och pröfvad; sedan Kongl. Maj:t, genom flera Nådiga Resolutioner allt sedan år 1819, afgjort åtskilliga särskilta tvister och slutligen i anledning af Rikets Ständers vid nästförutgångne Riksdag underdånigst gjorde hemställan, genom Resolution den 9 Juli 1830 förklarat, att Kongl. Maj:t, efter eget noggrannaste skärskådande, funnit Halländska kyrkornas rätt till dessa hemman vara obestridlig, samt att en undersökning vid Domstol om äganderätt, utan stämning och ordentlig rättegång icke vore med Lag förenlig; så hade det förefallit Preste-Ståndet oväntadt, att detta i sin allmänlighet redan afgjorda mål skulle, på några få motionärers förslag, uppväckas ånyo. Preste-Ståndet, som i den sistnämnde Nådiga Resolutionen såg ett dyrbart vedermäle af Kongl. Maj:ts rättvisa och ett säkert värn för de Halländska kyrkornas rätt, hade dock icke nu dristat att frambära en Särskilt underdånig framställning i detta ämne, om icke Ståndet befarat, att ett exempel af missaktning för äganderättens helgd, utgånget från sjelfva Ständerna, kunde för framtiden blifva af de mest genomgripande och vådliga följder. Det vore långt ifrån Ståndet, att misstänka någon sådan afsigt hos de aktade Med-Stånden, enligt hvilkas beslut den underdåniga begäran om en allmän undersökning blifvit framställd; men præjudikatet, utan uppsåt en gång gifvel, kunde en annan gång begagnas till stöd för en uppsåtlig kränkning af äganderätten. Att det beslut, hvari Preste-Ståndet icke kunnat instämma, måtte hafva tillkommit genom någon olycklig tillfällighet, vore så mycket mera sannolikt, som Ständerna, dels i denna, dels i andra beslägtade frågor fattat beslut, i hvilka Preste-Ståndet, efter sina åsigter, äfven kunnat deltaga. Således hade, vid sistförflutne Riksdag, Konstitutions-Utskottet och Ständerna ogillat den anmälda anmärkningen mot detta ärendes behandling inom Kongl. Maj:ts Rådkammare; Ständerna ansett sig böra lemna utan afseende ett i motionsväg framställdt förslag om skatteköp af Domkyrko- och andra Kyrkohemman, såsom ej allenast rubbande kyrkornas på arrende-inkomsterna grundade bestånd, utan äfven förnärmande deras, lika med hvarje Svensk medborgares, ägande och fria dispositions-rätt af hemmanen; och samma Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att Jordeboks-granskningen icke måtte medföra ringaste rubbning i ägande rättsförhållanden.
Slutligen hade förre Riksdagsmannen af Bonde-Ståndet, Anders Svensson från Halland, uti en, efter sista Riksdags slut, den 1 Juni 1835 ingifven Skrift, med åberopande af sine kommittenters honom gifna uppdrag, i underdånighet anhållit, det måtte Rikets Ständers ofvan anförda framställning vinna Nådigt afseende och den begärda undersökningen tillåtas, äfvensom Landshöfdingen i Halland anbefallas, att inställa alla Arrende-Auktioner å ifrågavarande hemman, intill dess Kongl. Maj:t vidare Nådig föreskrift i ämnet meddelat.
Vid underdånig föredragning af detta ärende inför Kongl. Maj:t i Stats-Rådet den 28 November nästledne år, har Kongl. Maj:t pröfvat skäligt i Nåder förklara: Att som Rikets Ständers underd. framställning af den 10 Nov. 1834 ej i hufvudsaken innebure någon annan olikhet med Rikets Ständers tillförene, den 28 Sept. 1829, afgifna och af Kongl. Maj:t icke bifallna anhållan, än att den undersökning om äganderätten till kyrkohemmanen i Halland, hvilken, enligt Rikets Ständers förra skrifvelse, borde vid domstol i laga ordning föregå hvarje sig yppande fråga om Skatteköp å sådana hemman, numera skulle, jemlikt den senare underd. framställningen, företagas i allmänhet och på en gång, utan annan anledning, än blotta förmodan, att Kronan hade till flere af dessa hemman ägande och dispositionsrätt: så, och enär hvarken några nya omständigheter eller skäl blifvit anförda, till ändring af Kongl. Maj:ts i ämnet redan fatlade beslut, funne Kongl. Maj:t, på de i Dess nådiga Resolution af d. 9 Juli 1830 anförda grunder, densamma böra förblifva gällande, hvarigenom ock f. d. Riksdags-fullmäktigen Anders Svenssons underd. ansökning, om inställande af arrende-auktioner å dylika hemman, komme att förfalla.
Att låta uppgöra något särskilt förslag till lindring i onera för de Halländska kyrkohemmans-åboerne, fann Kongl. Maj: t icke lämpligt, enär desse åboers villkor, likasom andre arrendatorers, berodde på frivilliga öfverenskommelser med jordägaren, hvilka ej annorlunda, än med kontrahenternes ömsesidiga begifvande, kunna förändras.
Icke-Officiella Afdelningen.
INRIKES UNDERRÄTELSER.
Stockholm.
H. M. Drottningen samt DD. KK. HH. Kron-Prinsen och Kron-Prinsessan täcktes sistlidne Lördag bivista den af Kongl. Hofkapellmästaren Berwald föranstaltade musikaliska soirée å stora Börssalen.
= H. M. Konungen behagade i går gifva enskilt företräde åt Kejserl. Österrikiske härvarande Ministern Grefve Woyna, som till Hans Maj:t öfverlemnade ett notifikalions-bref från Kejsaren, sin Herre.
= Hennes Maj:t och Deras Kongl. Högheter täcktes i går med Deras Höga närvaro hedra Orden l'Innocence's sammankomst å stora Börssalen.
= (Meddel. Art.) Nästlidne dag, kl. omkring half till 7 på morgonen, fanns här boende Bryggaren Carl Johan Wertmüller liggande död uti det hans fader, Löjtnanten Gustaf Wertmüller, tillhöriga Bryggeri, beläget uti den senares egendom på Södermalm. Tydliga tecken till ett öfvergånget våld funnos å den aflidnes kropp, som igenfanns uti ett i Bryggeri-verket nedsatt kar; och på golfvet utgjuten blod visade, att de å Bryggaren Wertmüllers hufvud befintlige åkommor blifvit honom tillfogade uti Bryggeri-verket, strax nedom en der varande trappa, som leder till en vind, samt ett der befintligt rum, hvaruti fyra Löjtnanten Wertmüllers drängar hvilat öfver natten.
Uti de rum, som Bryggaren Wertmüller begagnat, funnos en Chifonier samt en Pulpet uppbrutne, och omkring 1000 R:dr R:gs samt ett guldur bortstulne. Drängen Carl Pehrsson, som öfver natten haft uppdrag att uppehålla sig i gården, saknades om morgonen, och det befanns, vid efterseende, att han, med begagnande af de nycklar, som funnits i Wertmüllers rum, öppnat en bakport och derigenom beredt sig tillfälle att undankomma. Han hade qvarlemnat sin hatt och mössa, och sannolikt i stället medtagit en Wertmüller tillhörig hatt, som äfven saknades.
Polismästaren begaf sig, på erhållen underrättelse om händelsen, genast till stället, och företog der undersökning. Polisbetjeningen afsändes ögonblickligen ej allenast till stadens tullar, med beskrifning på Carl Pehrsson, utan ock till de närmast dem belägna trakter för att efterspana honom. En Polisbetjent blef dessutom i går afton afskickad till Linköpings Län, af den anledning, att Carl Pehrsson, enligt de betyg som han medhaft, då han hos Wertmüller antog tjenst, förut tillhört nämde Län och Horns Socken, hvarinom han skall qvarlemnat sin hustru. Carl Pehrsson är allmänligen efterlyst, och det är att förmoda, att han ej kan undgå de allvarsamma efterspaningar, som efter honom anställas.
Westerås. Den s. k. Tjugondedags-marknaden var talrikt besök och omsättningen af landtmannavaror liflig. I synnerhet var tillförseln af lin ovanligt stor, ehuru det i allmänhet var mindre godt. (Westm. L. Tidn)
Götheborg den 13 Jan. Hr H. C. Lidbäck (förut omnämd i denna tidning] hitfördes i natt ifrån Danmark, och insattes i Länshäktet. De vid hans gripande i Odensee förefunna effekter medfördes förseglade, och äro ännu icke undersökta.
= Enkefru Lidbäck har i dag besvurit sin stat. Man känner redan skulder till ett belopp af cirka 415,000 R:dr, hvaribland 150,000 äro prioriterade. Massan visar i detta ögonblick högst ringa tillgång, och dess kommande ställning anses till stor del bero på de upplysningar man af H. C. Lidbäck kan vinna.
- (H. o. S. T.)
UTRIKES UNDERRÄTTELSER.
Spanien.
(Korr.-Art.) "Madrid den 21 Dec.: Prokuradoreskammaren sammanträdde i dag, i ändamål att emottaga ett meddelande från Ministèren. Herr Mendizabal uppläste två dokumenter; det första: ett bref till Kammarens President, och det andra: förslaget till en lag "rörande financiellt förtroende," eller, som det egentligare skulle kunna kallas: "kredit" för Regeringen under nästinstundande år. Detta förslag, såsom ett af de vigtigaste föremålen för närvarande session, afhördes med stor uppmärksamhet, och hänsköts till en Komitté, bestående af någre af de förnämste Kapitalisterne inom Kammaren.
Någre af desse Herrar ha i dag berättat mig, att som åtgärden var beräknad att befordra landets väl, utan att vicka missnöje, äro de, i förlitande på Herr Mendizabals löften och karakter, samt tryggande sig vid ansvarighets-lagen, sådan densamma till deras ompröfvande blifvit framställd, fullkomligen böjde att deråt lemna sitt tillstyrkande. "Den ärlige Ministerns", som Herr Mendizabal benämnes, åtgärder, tillvinna sig till och med deras bifall, som ännu i förledna veckan voro benägne att sälla sig emot honom. Det är anmärkningsvärdt, att, medan tvifvelsmål och farhågor rådde hos många, under de två dagar man var i saknad af underrättelser från St. Sebastian och Arragonien, rubbades icke det minsta Herr Mendizabals lugn; i medvetandet att han gjort sin skyldighet, litade han på resultatet; ett stort bevis derpå, att han känner karakteren hos Spanjorerna, hvilka, bedömde i massa, ehuruväl några få exempel kunna förete sig på åsigter af personligt intresse, dock alltid äro beredvillige att försvara sitt fosterland och sin frihet. — Under den återstående delen af sammanträdet, sysselsatte sig Kammaren att öfverlägga om några omtvistade punkter rörande Valen, hvilka saknade allt synnerligen allmänt intresse. Komittéerne fortfara att långsamt och lugnt granska principerna för de åtgärder, som till deras pröfning af Regeringen blifvit öfverlemnade, ty, såsom det synes, önskar den nuvarande Ministèren, att nödig tid för alfvarliga öfverläggningar skall lemnas de båda Estamentos, på det att åtgärderne icke allenast må blifva tillfredställande för dem sjelfve, men äfven för nationen i allmänhet.
I dag ha fonderne betydligt stigit; affärer för omkring 50 millioner, å statsskulden utan intresse, blefvo uppgjorda, och, som det säges, under den förutsättning, att de åtgärder Herr Mendizabal ämnar vidtaga rörande inrikes skulden, i morgon skola meddelas i Gaceta. Som grunderne för dessa åtgärder, hvilka omsorgsfullt höllos hemliga intill dess de i dag blefvo sända till tryckeriet, anses vara gynsamma för innehafvarne af skuld-obligationer, så ägde betydliga spekulationer rum.
"De särskildta af Herr Mendizabal föreslagna åtgärderne, äfvensom hans stora redlighet och oegennytta, så ögonskenligt ådagalagde i sättet att uppgöra frågan om inrikes skulden, medelst kungörandet, först, af de grunder enligt hvilka han ämnar gå tillväga, i stället att på en gång, eller snarare efter flere dagars besinning, framkomma med en lag, hvilkens syftning och stadganden, såsom fallet var med hans företrädares, endast voro kände af några få privilegierade personer, — synas väcka allmän tillfredsställelse." (Times.)
Norra Amerika.
Amsterdamer Handelsbladet af den 1 Januari innehåller, utur tidningar från England af den 30 December, det bådskap, hvarmed Presidenten Jackson den 9 i sistnämde månad öppnat Nord-Amerikanska Kongressen, och hvilket bådskap, i anseende till tvistefrågan med Frankrike, med så mycken otålighet väntades. Presidentens yttranden äro i allmänhet lugna, men kraftfulla. Här (i Amsterdam), äfvensom i London, hämtar man deraf den förhoppning, att freden skall bibehållas. Presidenten säger, nemligen, i början, att han uti sitt förra bådskap icke haft för afsigt att förolämpa Franska Regeringen. Många anse emellertid bådskapet såsom varande af mindre fredligt innehåll, och gå till och med så vidt, att de tro, det Englands bemedling ingalunda kan äga rum i den vidsträckta bemärkelse, som Franska throntalet synes antyda.
Presidenten yttrar, att närvarande session äfven för honom sjelf är af intresse, emedan, vid dess slut, hans Presidents-befattning likaledes tilländalöper. Han vidrör dernäst det blomstrande tillståodet af alla förvaltnings- och industri-grenar i de Förenade Staterne, äfvensom den stora tillökningen af befolkningen i landet. — I de utrikes förhållanderna, säger Presidenten, har, sedan förra sessionen, ingen väsendtlig förändring inträdt.
I afseende på den vigtiga tvistefrågan med Frankrike heter det derefler: "Sedan Kongressens senaste session har giltigheten af våra fordringar hos Frankrike, på sätt de i traktaten af år 1831 fastställdes, af begge Kamrarne blifvit erkänd, och medlen till deras liqviderande redan anvista. Med ledsnad måste jag dock gifva eder tillkänna, att ännu ingen verkställighet härå följt." — Presidenten meddelar nu en öfversigt af ursprunget till dessa fordringar, hvilka, som bekant är, härröra derifrån, att, under Kejsar Napoleons regering, flere Amerikanska skepp i öppna sjön togos under beslag och uppbrändes. I talet omnämnas derefter de underhandlingar, som, redan i 20 års tid, rörande detta ämne ägt rum, och hvilka ändtligen slutades med traktaten af den 2 Febr. 1832, i hvilken Amerikas fordran fastställdes till 25 millioner, hvaremot Franska nationen fick sig, från Amerikanska sidan, flera handelsförmåner tillerkända. Denna traktat blef på det mest bestämda och förbindande sätt bekräftad af Fransmännens Konung. Presidenten vidrör vidare de dröjsmål, som utförandet af denna traktat i Frankrike fått vidkännas, och omnämner, att Franska Regeringen till och med, till stor skada för intressenterne, låtit protestera en på densamma dragen vexel för första beloppet af nämde summa. Han skildrar det ofördelaktiga intryck, som detta handlingssätt haft på befolkningen i de Förenade Staterne, och säger: att endast och allenast önskan, att icke störa de vänskapliga förhållanden, som så länge rådt emellan de begge länderna, afhållit honom från anordnandet af sådana åtgärder, som den allmänna sinnesstämningen i Norra Amerika syntes påkalla. Derefter förklarar han, att, då Franska Regeringen erhöll underrättelse om det intryck, som denna tilldragelse åstadkommit i de Förenade Staterna, vidtog den genast anstalter att förebygga följderna deraf; att Konungen sjelf, genom Amerikanske Ministern i Paris, gifvit sin djupa ledsnad tillkänna deröfver, att Kamrarna tagit ett sådant beslut. Högstdensamme hade vidare försäkrat, att han ofördröjligen skulle till Franske Ministern i de Förenade Staterna låta afsända sådana depescher, hvarigenom så väl dervarande Regering, som nationen, skulle tillfredsställas, och en noggrann verkställighet af traktaten försäkras. Dessa depescher och en slik försäkran ha i sjelfva verket blifvit afgifna, och af dem hade man visserligen sett, att Konungen och Regeringen skulle begagna alla grundlagsenliga medel för att uppfylla traktatens stadsanden; men Presidenten hade, efter dessa försäkringar, dock ännu icke trott sig böra framlägga detta ämne inför Kongressen. Han omnämner derefter, att, oaktadt dessa löften, hafva från Franska Regeringens sida alltjemt nya uppskof ägt rum, och att densamma år 1834 prorogerade Kammaren till den 29 December, ehuru de Förenade Staternas Minister påyrkat att reklamations-frågan skulle densamma föreläggas. "Sålunda — heter det vidare i bådskapet — svikne i vår rättmätiga väntan, blef det min ovilkorliga pligt att fråga Kongressen: om det vore lämpligt att vidtaga reciprocitets-åtgärder, i händelse traktatens stadganden icke snart uppfylldes, samt att tillika föreslå sådana försigtighetsmått, som, i min tanka, af omständigheterna påkallades. För detta ändamål var en fullständig och oförställd redogörelse af ärendet nödvändig. Att undvika en sådan redogörelse, som ensam kan om hela saken lemna ett rigtigt begrepp, och som med sanningen är öfverensstämmande, endast af farhåga att dermed förolämpa andra, hade varit oss ovärdigt. Å andra sidan åter, hade det varit oklokt och opassande att skrida ett enda steg vidare, hvarigenom man kunnat såra en Regerings och ett Folks stolthet, hvars vänskap vi äga så många skäl att bibehålla, i anseende till den ömsesidiga fördel, som deraf härflyter." — Presidenten döljer dock icke för sig, huru svårt det är att, under dessa omständigheter, icke såra Frankrikes ömtålighet, och återkommer derefter till sitt förra bådskap, om hvilket han uttryckligen säger, att hans syftemål dervid varit, att icke, medelst holelser, vilja inverka på Frankrike. — Han ingår derefter i detaljer öfver de följder, som detta bådskap medfört i Frankrike, och förmenar att Regeringen icke gjort nya invänningar mot fordringarna, utan, oaktadt bådskapets positiva ordalydelse, deri funnit en förolämpning för Frankrike, samt derefter återkallat Franske Ministern från Washington, för att först derefter åter ingå på sjelfva saken. Han omnämner det förslag Franska Regeringen ingifvit till Kamrarna, att godtgöra de Förenade Staterna, och kastar en blick på Kamrarnas förhandlingar, hvaruti han erkände ett närmande till traktatens verkliga utförande. "Men," tillägger han, "denna väntan blef snart sviken, genom ett amendement, som, just då lagen antogs, med densamma införlifvades, och deri man bestämde, att ingen betalning skulle erläggas, om icke Franska Regeringen erhöll tillfredsställande förklaringar öfver Presidentens bådskap af den 2 December 1834; och, hvad som var ännu mera anmärkningsvärdt, Presidenten i Minister-konseljen antog detta amendement, och gaf sitt bifall till dess upptagande i lagen." — Presidenten utlåter sig derefter öfver den obillighet, hvilken, enligt hans åsigt, röjt sig i detta Franska Regeringens handlingssätt, att den så länge dröjt att uppfylla ett rättvist anspråk, och slutligen, i anseende till en förment beskymfning, vägrar belala, innan denna beskymfning återtages. Vidare fortfar han: "Föregifvandet att det varit min afsigt att hota eller anklaga Franska Regeringen, är lika så ogrundadt, som sträfvandet att, genom fruktan, af Franska folket tilltvinga sig något, som vore stridande emot dess rättsbegrepp, skulle vara fruktlöst och löjligt. Men de Förenade Staternas författning åligger en President den pligt, att meddela Kongressen allt som beträffar detta lands inre och utrikes angelägenheter, samt att föreslå de åtgärder, hvilka, enligt hans tanka, påfordras af landets intresse. Af farhåga att såra ömtåligheten hos ett folk och en regering, om hvilka han måste tala, får han icke låta afhålla sig från uppfyllandet af denna pligt, och Amerikanska nationen bör icke tåla, att någon regering i verlden, vore den än aldrig så mäktig, inblandar sig i fullgörandet af embetspligter, dem konstitutionen ålägger dess autoriteter." Sedan Presidenten ytterligare utvecklat denna princip, fortfar han sålunda: "Så snart våra rådplägningar öfvergå till handlingar, vidtager vår ansvarighet mot främmande stater, icke såsom personer, men såsom nationer. I fall den idé vunne burskap, att en utländsk stat skulle kunna fordra förklaringar öfver Presidentens uttryck i sitt bådskap, så skulle denna stat, med samma rätt, äfven kunna fordra förklaringar öfver ord, som möjligtvis influtit i en Stats-kommissions utlåtande, eller dem en ledamot af kongressen yttrat." Talaren anmärkte härefter, att de Förenade Staterne aldrig böra medgifva, att förskaffa sig betalningen under det dermed förknippade vilkor, så mycket mindre, som alldeles inga förolämpande uttryck i hans förra bådskap förekommit. Vid slutet af sina yttranden rörande denna sak, säger Presidenten: "I alla fall är den princip, som, under den nya synpunkten, blifvit lagd till grund för tvistefrågan, så innerligt förenad med väsendet af regeringens oberoende handlingssätt, att den hvarken kan åsidosättas eller öfverlrädas, utan att hela nationen derigenom förnedras. Jag hoppas det vara öfverflödigt att anmärka, att ett sådant åsidosättande eller öfverträdande icke, genom mitt förvållande, skall inträffa. Mitt fosterlands ära skall aldrig af mig befläckas. Under alla förhållanden skall jag tala enligt min pligt och sanningen, och jag kan icke lemna några andra förklaringar öfver mina politiska handlingar, än sådana, som äro öfverensstämmande med sjelfständigheten och rättvisan, äfvensom med de principer, på hvilka våra institututioner äro grundade. Detta beslut, skall, som jag hoppas, gillas af mina kommittenter. I sjelfva verket känner jag för väl deras karakter, att kunna tro, det summan af 25 millioner Frank ens kan äga vigten af en fjäder, i jemförelse med hvad deras oafhängighet kräfver; och om. olyckligtvis, uti någon landsort, en häremot stridande mening finnes, så skulle dessa kommittenter, derom är jag öfvertygad, med endrägt församla sig kring den af dem valda Regering, i ändamål att för alltid till tystnad bringa så förnedrande tänkesätt." (Pr. St.-Zeit.)
STATS-EKONOMI.
ENGLANDS HANDEL OCH FABRIKS-SYSTEM.
(Slut från N:o 12.)
I öfrigt är det märkvärdigt att, med detta, på en jemnt vexande näringsflit grundade system, det icke fallit någon in att tänka på följande frågor, som likväl stå i en så nära beröring med förhållandet: Skall, vid en till denna grad uppjagad tillvext i tillverkning, äfven förbrukningen stiga i samma mån? Hvilken är den vara, hvaremot alla dessa näringsflitens alster skola utbytas? Hvem skall föda alla dessa tillverkare? — Alla dessa manufakturvaror äga ingen gemenskap med menniskans lifsuppehälle; de kunna endast användas till klädespersedlar, möbler eller verktyg; men innan dessa fabrikvaror funnits, hade verlden redan både klädespersedlar, möbler och verktyg. Hvad behofvet fordrar, är således endast dessa s aker förbrukning, d. v. s. ersättandet af deras afgång. För att härom göra sig ett tydligt begrepp, måste man sålunda undersöka hvad dessa sakers inköpande kostar hvarje individ.
Enligt en af Hr Rubichon meddelad, på officiella handlingar grundad beräkning, använder öfverhufvud[1] hvarje i England boende familj mer än 3/4 af sina utgifter för sitt lifs uppehälle, och, då den dessutom äfven måste skydda sig mot kölden, på långt när icke 1/4 för inköpandet af de nyss omnämda manufaktur- och fabriksvarorna. I de södra länderna, der kläder och boning äro ett jemförelsevis vida mindre vigtigt behof, och förnämligast i den nya verlden, dit de flesta begifva sig för att samla, ej för att njuta en förvärfvad förmögenhet, visar sig detta förhållande i en än mindre fördelaktig dag för fabriksvarornas afsättning. Behofvet har sålunda en bestämd, i sakernas natur liggande gräns, öfver hvilken det ej kan sträcka sig; hvaremot tillverkningen i England öfverstiger alla skrankor och alla behof. De menliga följder, hvilka detta förhållande måste medföra i afseende på de tillverkandes, och sålunda äfven landets, välstånd, äro ögonskenliga.
Ett ännu vigtigare inkast mot den alltför långt drifna produktionen kan hemtas af svårigheten, eller rättare omöjligheten af betalning. För att upplysa detta förhållande, framställer Rubichon exemplet af Spanska kolonien S:t Trinidad, hvilken koloni, med en befolkning af tusen hvita, tusen Mulatter samt åtta tusen Negrer, producerade åttatusen fat rått socker af 10 centner per fat, men föga eller intet kaffe, indigo eller bomull. Sedan längre tid hade denna koloni ej undergått några förändringar hvarken i anseende till befolkning eller produktion. Af det nyssnämda qvantum af 8000 fat måste plantage-ägarna till en början utbyta 6000 mot de för dem sjelfva och för deras folk nödvändiga lifsmedlen, medan 1500 fat åtgå för att betäcka öfriga hushållsutgifter, samt omkostnaden för byggnads- och väg-reparationer, oberäknadt hvad kolonisten aflägger för att trygga återresan till fäderneslandet. Återstår sålunda endast 500 fat, hvilka kunna utbytas mot Europeiska klädespersedlar, verktyg och möbler. Som emellertid de nödvändiga utgifterna måste bestridas med de första 7550 faten, äro koloniens invånare nödsakade att neka sig de ifrågavarande manufaktur-varorna, hvarje gång sockerskörden lemnar ett deficit af blott 500 fat. När, i ett omvändt förhållande, Engelsmännen till denna koloni afsända ett dubbelt, tredubbelt eller tiedubbelt förråd af de derstädes förut afsatta bomulls-, linne-, ull- och jernvarorna, finnas likväl, i bästa fall, endast 500 fat för att betala dessa varor, emedan sockerskördens afkastning beror af regn och solsken, icke af ångkraft. Om sålunda massan af dit försända fabriksvaror ökas, måste af trenne ting ett inträffa: antingen måste nemligen priset stegras på det socker, hvilket de erhålla som betalning för sina fabriksvaror eller priset på de senare falla, ända tills jemnvigten återställes mellan de 500 faten socker och de artiklar, emot hvilka desamma utbytas. Ju större sålunda förrådet är af Engelsmännens genom ansträngningar och uppoffringar tillvägabragta tillverkningar, ju mera måste de betala för det oföränderligt bestämda qvantum socker, hvilket de möjligtvis der kunna hämta. En enkel betraktelse af detta, på alla orter temligen lika förhållande torde leda till det resultat, att Engelsmännen gjort väl i att ej tiodubbla de af dem tillverkade bytes-varorna, innan de tillsett huruvida deras konsumenter voro sinnade samt i stånd att med sina varor göra detsamma.
Efter dessa premisser visar Rubichon, att Englands manufakturföretag och handel urartat till ett lika förderfligt och farligt spel, som Börsvingleriet i Frankrike. Ostindiska Kompaniets handel drifves blott med fördel på Kina, der den ännu hvilar på ett monopolium; den enda fördel kompaniet skördar af Indien är att der upprätthålla ett af detsamma inrättadt Europeiskt stats-system, med dermed förenade skulder, armé, tjenstemän, m. m. Sedan hundra år har det till sina aktie-ägare öfverhufvud ej erlagt mer än 5 procent; och likväl är denna den fördelaktigaste af hela Englands handel! — "Om", säger författaren, det funnes något land, hvars handelspolitik kunde rättfärdiga Englands förfarande att tiodubbla sina manufakturer, är det onekligen Norra Amerika, som ej blir stationärt. Sedan 40 år hafva de Förenta Staterna tredubblat sin befolkning, och följaktligen äfven sin tillverkning och förbrukning. Handeln på Nord-Amerika är fullkomligt fri, och icke inskränkt af något handelssällskaps monopolium; på hvilken grund också industri-riddare, som ingenting hafva att förlora, kastat sig på denna handelsgren. I England hafva de köpt till högt pris och på kredit hvad de i Amerika sålt till lågt pris och på kredit, medan de icke betalt ej erhållit betalning, och med ett ord, blifvit hvad de varit, under hvilket allt de emellertid bidragit till sina slägtingars, sina vänners och sitt fäderneslands undergång. Utan ringaste öfverdrift kan förlusten vid hvarje under de senast förflutna 40 åren på Nord-Amerika förelagen operation beräknas till 30 procent, och detta, utan att de senare entreprenörerna låtit sig modfälla af sina föregångares olyckor. Hvad som förklarar detta ursinniga vingleri, är den omständigheten, att ett oerhördt kapital blifvit absorberadt genom anläggandet af alla dessa sinnrika machiner; att vidare maschinerna äro af metall, och att de, i ett så fuktigt klimat som norra delen af England, i brist af daglig rengöring, reparation, smörjning samt beständig rörelse i en varm atmosfer, inom kort rosta och blifva odugliga. Hellre än att äfventyra förlusten af ett så ofantligt kapital, hvilket oftast icke är hans eget, anstränger sålunda hvarje manufakturist sina krafter för att fortsätta sitt yrke, i den angenäma förhoppningen, att se sina konkurrenter ruinerade innan han sjelf blifvit det, samt nödsakade att före honom lemna täflingsplatsen. Med rätta må allmänheten förvånas, såsom den också alla dagar gör, Vid anblicken af de, efter så många skeppsbrott, alltid nya seglare, som i oafbruten följd aflösa hvarandra. Men dessa menniskor, hvilka bosätta sig såsom fabrikanter och handlande, hvad hafva de väl egentligen att förlora? Och i öfrigt, huru emotstå det frestande tillfället att se sin underskrift förvandlad till gångbart mynt?"
Ingenstädes har Engelska handeln fått vidkännas menligare följder än i Södra Amerika, der England, för att skaffa sig en ny marknad, med likgiltighet såg tillvägabringas en revolution. De sju eller åtta hundra millioner Franker, som det användt för att med sina manufakturvaror öfversvämma detta land, hafva bortdunstat som en morgondimma. Dessa förluster, tillägger Rubichon, äro ett straff för Englands uppförande emot Spanien. Hvad åter angår dessa länders olyckliga invånare, fortfara de, och skola ej upphöra att sönderslita hvarandra, förrän deras fullkomliga utrotande gjort slut på blodbaden.
Följande statistiska uppgifter upplysa om Engelska systemets handling och fabriks-systemets sista resultat.
Under loppet af de nio åren ifrån 1751 till 1760 inträffade öfverhufvud i England årligen 525 offentligen kungjorda bankrutter, medan ett vid pass dubbelt större antal kan antagas, då skuldenären, för att undvika en med dryga kostnader förenad rättegång, i godo uppgjort saken med sina fordringsägare. Antalet af årligen ruinerade familjer utgjorde sålunda den tiden 1,600, de oberäknade, som blefvo offer för sin oförsigtighet. Detta förhållande stegrades till den grad, att fängelserna år 1818 voro så uppfyllda af gäldenärer, hvilka ej en gång ägde tillgång till den obetydliga summan af 20 sous, som fordras för att låta inskrifva sig såsom oförmögen att förnöja sina borgenärer, att man såg sig nödsakad utfärda en lag, enligt hvilken domstolarna berättigades att i frihet försätta dem, sedan de undergått 42 dagars fängelsestraff samt afstått hela sin egendom. Antalet af gäldenärer, hvilka på ofvannämde grund blifvit försatta i frihet, utgjorde 55,864. I afseende på detta slags gäldenärer behåller fordringsägaren lagliga anspråk på all den egendom, hvaraf de, vare sig genom arf eller förvärfvande, kunna framdeles komma i besittning; hvaremot sådana gäldenärer, hvilka offentligen samt i öfverensstämmelse med det lagligen föreskrifna sättet, afträda sin egendom, i hvilka lyckliga förhållanden de än i framtiden må komma, äro för alltid befriade från sina borgenärer. Antalet af detta senare slags skuldenärer utgjorde på ofvannämde tid 14,338. I det föregående hafva vi antagit, att antalet af de fall, då ett vänligt uppgörande äger rum, är dubbelt större än de offentligen kungjorda cessionernas; till det förstnämda antalet måste vi sålunda ytterligare addera 28,000 hvaraf finnes, att 100,000 föreståndare för handels-etablissementer, till större delen familjefäder, under loppet af tio år blifvit förstörda, samt att en hvar af dem i sin ordning bragt en mängd menniskor på obestånd. När de handlande i ett land på sådant sätt blifvit förstörda, frågas hur detta land genom handeln kan hafva riktat sig?
Till kännedom och efterrättelse, för Låntagare hos Rikets Ständers Banko-Diskont-Verk meddelas följande:
1) Lån af Banko-Diskontens fond utgifvas ej till mindre belopp än 100 R:dr, och de derutöfver (till och med 6000 R:dr) ej annorlunda ån å tiotal.
2) En hvar, som något Lånedokument till Diskont-Verket inlemnar, skall derå teckna sin ansvarighet för handlingens riktighet.
3) Som Direktionens sammanträden hållas å Thorsdagen i hvarje vecka, böra alla såväl nya Låne-ansökningar som Omsättnings-handlingar; med bifogade Bankoattester och kontanta medel till liqviderande af öfverräntor, der sådane ifrågakomma, senast å föregående Tisdagen vara till Diskonten inlemnade, så vida föredragning deraf skall äga rum vid Direktionens nästa sammankomst.
4) För lyftning af annan persons Diskontlån erfordras Lånesökandens fullmakt, hvilken, efter dennes eget godtfinnande, må ställas antingen å innehafvaren, eller å viss man eller ock å viss man eller den han i sitt ställe förordnar, och finnes kontexten till Fullmakten tryckt å Revers-formuläret för nytt lån.
Assignationerne för beviljade nya lån, hvilka, efter den vid Banko-Diskont-Verket redan år 1833 vidtagne ordning, icke fått uttagas, utan emot qvitto af den person, som Lånedokumenterna inlemnat och deras riktighet bestyrkt, utgifvas med början af innevarande år endast emot qvitto af Låntagaren sjelf eller den person, åt hvilken han meddelat en så beskaffad fullmakt, som i denna punkt är föreskrifven.
5) Som Revers-formuläret för nya lån alltså blifver olika det för omsatta lån, utsättes, till desto säkrare förekommande af misstag, med stora stilar ofranföre kontexten å reversalet till de föåra, Revers för Nytt Lån; samt å reversalet till de senare: Revers för Omsatt Lån; på sätt nedanstående Revers-formulärer utvisa.
6) Jemte Låntagarens eller löftesmannens titlar eller yrken samt adresser, bör, hvad Hemmansägare af allmogen beträffar, särskilt utsättas det Hemmantal, som de äga.
7) Alla Reversaler, ehvad de utgifvas för nya lån eller omsättning af redan erhållna, skola ovilkorligen, så vidt icke Låntagarne eller Kautionisterne äro af Direktionen kände, vara försedda med officiella intyg af antingen Läns-Styrelsen eller Domhafvanden i orten eller Magistraten i den stad, der de äro boende.
Skulle Lånesökande eller hans Löftesmän förut häfta för förbindelser till Diskont-Verken, måste, så framt lånet skall kunna beviljas, vederhäftighetsbetyget innehålla, att Lånsökanden och hans Löftesmän, hvar för sig, äga fullkomlig säkerhet ej mindre för det lån, som sökes, än för beloppet af deras förut till Diskont-Verken ingångne förbindelser.
8) Låne-dokumenter, som utvisa någon slags utplåning, förändring eller tillsatser, kunna icke till belåning antagas.
9) I fråga om nya låns beviljande fordrar Diskont-Direktionen i allmänhet, att, så framt icke Lånsökande och Löftesmän äro af Direktionen särskilt kände för förmögenhet och ordentlighet i sina förbindelsers fullgörande, icke någon af dem, vare sig såsom Låntagare eller i följd af för annan person ingången borgen, häfta hos Diskont-Verket för något, vid föredragningstillfället, redan förfallet lån; dock kan ingen erhålla nytt lån i den stund, då han har ett, om också nyss förut förfallet, eget lån eller ock en förfallen borgen för sin Löftesmän på det sökta lånet hos Diskont-Verket oliqviderad; icke heller någon, som har en öfver tvenne månader förfallen borgen för annan person hos Verket obetald, så framt ej afsigten är att denna borgen med nya lånet infria.
10) Ingen äger anmäla sig till låns erhållande vid annat bland Rikets Ständers Diskont-Verk, än det, inom hvars Distrikt han är mantalsskrifven. Varder någon beträdd att hafva sökt och undfått lån vid flere än ett af dessa Diskont-Verk, böra de till honom utgifna lån vid förfallodagen indrifvas, utan beviljande af någon omsättning, och må han, i sådan händelse, på ett års tid icke tillåtas att lån i någotdera Diskont-Verket upptaga eller deratädes kunna såsom Löftesmän för andres lån godkännas. Stockholm af Rikets Ständers Banko-Diskont-Verk den 4 November 1836.
Formulär.
Revers för Nytt Lån.
N:o
Till Rikets Ständers Banko-Diskont-Verk eller Ordres betalar undertecknad ovillkorligen, genom insättning i Rikets Ständers Bank och Banko-Attestens aflemnande Månader ifrån nedanskrifne dag, en Summa af Riksdaler Banko, som jag till låns undfått emot å andra sidan tecknade säkerhet: och, i fall betalningen skulle öfver tiden uteblifva, underkastar jag mig genast allt hvad Lag och Författningar föreskrifva, och att, utan någon invändning af hvad namn det vara må, erlägga jemte Kapitalet, Intresse å Två Tredjedels procent i Månaden för den tid, som med betalningen efter förfallotiden kan uteblifva; Hvilket härmed på det kraftigaste försäkras.
, den år 183
Belånad den
Fullmakt för
att uttaga och qvittera Assignationen för ofvan reverserade belopp. Ut supra.
Lånhandlingarne äro inlemnade af undertecknad, som för deras riktighet ansvarar,
Låntagarens och Löftesmännens titlar och yrken samt adresser böra under namnen alltid utsättas.
Begagnass Ombud för Lånets lyftning, undertecknas af Lånsökauden ofvanstående Kontext till Fullmakt, hvilken, efter godtfinnande, må ställas antingen å innehafvaren eller å viss man, eller ock å viss man eller den han dertill i sitt ställe förordnar: Och iakttages härvid hvad i allmänhet stadgadt är om bestyrkande af namnunderskrifters riktighet.
Formulär.
Revers för för Omsatt Lån.
N:o
Till Rikets Ständers Banko-Diskont-Verk eller Ordres betalar undertecknad ovillkorligen genom insättning i Rikets Ständers Bank och Banko-Attestens aflemnande Månader ifrån nedanskrifne dag, en Summa af Riksdaler Banko, som jag genom omsättning till låns undfått emot å andra sidan tecknade säkerhet; och i fall betalningen skulle öfver tiden uteblifva, underkastar jag mig genast allt hvad Lag och Författningar föreskrifva, och att, utan någon invändning, af hvad namn det vara må, erlägga jemte Kapitalet, Intresse à Två Tredjedels procent i Månaden för den tid, som med betalningen efter förfallotiden kan uteblifva; Hvilket härmed på det kraftigaste försäkras.
den år 183
Belånad den
Lånhandlingarne äro inlemnade af undertecknad, som för deras riktighet ansvarar.
Låntagarens och Löftesmännens titlar eller yrken samt adresser böra under namnen alltid utsättas.
Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-Kollegium gör vetterligt: Hos Kongl. Kollegium har Styresmannen för Carl Gustafs Stads Gevärs-Faktori, Hr Öfversten m. m. J. Palm anhållit om Patent å åtskilliga af honom tillvägabragte förenklingar och förbättringar af Ångmachiner, å hvilka uppfinningar Sökanden till Kongl. Kollegium inlemnat ritningar samt en så lydande beskrifning.[2]
"De förenklingar och förbättringar undertecknad tillvägabragt uti Ångmachineriet, och hvarpå begäres Patent, bestå hufvudsakligen uti:"
1) Ångpannans ersättande med Tackjerns-cylindrar, hvaraf den ena värmes uti en för detta ändamål afsedd ugn. Enligt rykte skall denna förändring vara verkställd i England och der användas på ett större Ångfartyg.
2) Pistornstångens utbyte mot vefstakar, som verka direkte på axeln, hvarigenom kraften ledes till det gående verket.
3) Uteslutandet af mångfaldiga kostsamma delar, som erfordras å de vanligen begagnade Ångmachinerna." — — — — — — — — — — — — — — — —
- J. Palm.
Hvarjemte Sökanden, uti sin till Kongl. Kollegium ingifna ansökning i afseende på berörde uppfinningar anfört: att besparing af rum och bränsle åstadkommas genom Ångpannans utbyte mot Cylindrar, hvaraf den ena i en dertill lämpad ugn upphettas och mottager en mindre vattenstråle, som genast till ånga förvandlas, och den andra, liggande på ugnen, genom ett ej allt för trångt rör, upphämtar och samlar å nyo, samt genom ett annat rör och vanliga ventiler inleder densamma i ång-cylindern; att emedan ej mer ånga genereras, än som för hvarje piston-slag erfordras, eller åtminstone obetydligt derutöfver, den i ugnen varande Cylinderns hetta ej kan vålla skada; att i följd af ångpannans uteslutande, jemte öfriga machineriets förenkling, priset kan så betydligt nedsättas, att äfven mindre verkstäder, som äro i behof af en drifvande kraft, kunna med ångmachiner förses, äfvensom Sökandens förenklade machiner kunna med fördel användas vid tröskverk, tegelslagerier, slipverk samt på större och mindre ångfartyg, ända till små jollar, å hvilka sistnämde deras begagnande skall vara så mycket vigtigare, som lastrummet ökas genom pannans ersättande med cylindrar.
Och har Kongl. Kollegium med stöd af Kongl. Patentförordningen af den 13 December 1834, härigenom velat tillägga Hr Öfversten Palm Patent under fem (5) års tid, å de uti ofvan intagne beskrifning omförmälde förbättringar å Ångmachiner, så att han under nämde tid må äga att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra, öfverallt inom Riket, förfärdiga och begagna så beskaffade förbättrade ångmachiner, samt begagnandet deraf på andra öfverlåta. Dock är härvid att iakttaga:
1) Att innehafvaren af detta Patent bör, så vida han vill detsamma tillgodonjuta, hafva senast inom Tvenne (2:ne) månader härefter, hvarje månad till Trettio (30) dagar räknad, Patentet allmänneligen kungjordt genom införande deraf till hela dess innehåll Trenne (3:ne) gånger uti Sveriges Statstidning eller Post- och Inrikes Tidningar;
2) Att om någon förmenar eller tilltror sig kunna styrka att den tillverkning, hvarå detta Patent lyder, varit här i, Riket känd och begagnad, innan Patentinnehafvaren sin Patentansökning till Kongl. Kollegium ingaf, samt någon på grund deraf åsyftar att få Patent-rätten häfven, är honom obetaget, att, inom Sex (6) månader från den dag Patentet finnes Tredje (3:dje) gången i Stats-Tidningen infördt, sådant klander af Patentet hos Kongl. Kollegium anmäla; åkommer ej klander af Patentet inom ofvanbestämda tid, äger vidare talan derå ej rum.
3) Att Patent-innehafvaren bör, vid påföljd af Patent-rättens förlust, så väl inom Tvenne (2:ne) år härefter inför Kongl. Kollegium styrka, att han är i full utöfning af den tillverkning, hvarå detta Patent lyder, som sedermera en gång hvarje år under Patent-tiden hos Kongl. Kollegium ådagalägga, att densamma fortfarande begagnas.
I öfrigt äger Patent-innehafvaren att, i afseende på användandet af ifrågavarande tillverkning tillgodonjuta de förmoner och rättigheter, hvilka Fabriks-idkare i allmänhet tillkomma, hvaremot honom åligger, att ställa sig till efterrättelse hvad de rörande Manufakturerne gällande författningar innehålla.
Skulle Sökandens Patent-rätt genom arf eller hvad laglig afhandling som heldst, till någon annan inom Sverige bosatt välfrejdad person öfverlåtas, skall densamma för hvarje annan laglig innehafvare medföra de rättigheter, som med detta Patents lydelse och Kongl. Patentförordningen af den 13 December 1834 äro enlige, sedan likväl den nye innehafvaren sig hos Kongl. Kollegium anmält och Öfverlåtelse-Resolution undfått.
Slutligen har Kongl. Kollegium härmed velat förklara, att detta Patent icke må anses medföra någon öfvertygande visshet derom, att den nu patenterade tillverkningen är ny och här i Riket obegagnad eller att den kan med fördel användas. Stockholm den 30 November 1835.
- C. D. Skogman.
- A. P. von Sydow.
- E. W. Brandel.
- Joh. Ad. Leijonmark.
- O. E. Bergius.
- F. N. Borelius.
Herrar Aktieägare i Bolaget för tillvägabringandet af en Ångbåtsfart emellan Gottland och fasta landet, varda härigenom anmodade att, vid det äfventyr 12 §. af Bolags-Reglorna utstakar, till Kassa-Direktören, Kommissionären i Stockholms Metallvåg Hr A. W. Frestadius, inom medlet af nästinstundande Februari månad, ytterligare inbetala 30 procent af det tecknade Aktiebeloppet. Stockholm den 2 Januari 1836.
- Direktionen.
Aktieägare i härvarande Rederi Bolag, kallas till första Ordin. Bolagsstämma, den 23 nästkommande Januari 1836, kl. 10 f. m., å vanligt ställe. Westerås d. 31 Dec. 1835.
- Direktionen.
Till den uti Södra Distriktet af Hallands Län ledigvarande Lands-Fiskals-Tjenst, äga kompetente Sökande att inom 56 dagar från det denna annons finnes första gången uti Sveriges Stats-Tidning införd, hit inkomma med sine, till Kongl. Maj:.s Justitiæ-Kanslers-Embete ställde, och af behörigen styrkte Merit-förteckningar åtföljde ansökningar. Halmstads Slott af Lands-Kansliet den 11 Januari 1836.
- C. Virgin.
- Malte Dahl.
Notifikationer.
ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.
= Välloflige Rådhus-Rättens Dom af den 12 December uti Hr Lagman Hedenbergs Konkursmassa, finnes att läsa hos undertecknad. Kungsbacka den 16 Dec. 1835
- Sn. P. Forssell.
= Tisdagen den 16 nästinstundande Febr., utgifves Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rätts Domar: 1) Emellan Löjtnanten Samuel Herman von Stahls Enka, Fru Selma Amalia Fredrica von Stahl, född Ortman å ena, och bemälde Löjtnants samtlige Borgenärer å andra sidan; 2) emellan Kanslisten i f. d. Kongl. Kanslistyrelsens Expediton Carl Netherwoods Sterbhusdelägare, Enkan, Fru Dorothea Boring m. fl., å ena, samt aflidne Kanslisten Netherwoods samtlige Borgenårer, å den andra sidan; 3:o) emellan Sekreteraren Georg Gabriel Dahlcronas Sterbhusdelägare, å ena sidan, och bemälde Dahlcronas samtlige Borgenärer, å den andra. Stockholm den 14 Jan. 1836.
= I anledning af Slättängs Tingslag af Wartofta Härad Tings-Rätts den 18 Augusti 1835 fattade beslut, varda afl. Kapitenen Joh. Alsings samtlige Borgenärer kallade, att före Rättegångstimmans slut å andra Rättegångsdagen af det Laga Ting, som näst efter 6 månader från besagde dag uti Tingslaget infaller, deras fordringar inför Härads-Rätten bevaka, styrka och edeligen fästa, på sätt och vid den påföljd 1830 års Konkurs-Lag bestämmer; hvilket tredje gången kungöres.
= I anledning af Slättängs Tingslags af Wartofta Härad Tings-Rätts den 18 Aug. 1835 fattade beslut, varda Anders Anderssons och dess Hustrus Brita Stina Jönsdotters, i Ekeberg, samtlige Borgenärer kallade, att före Rättegångstimmans slut å andra Rättegångsdagen af det Laga Ting, som näst efter 6 månader från besagde dag i Tingslaget infaller, deras fordringar inför Härads-Rätten bevaka, styrka och edeligen fästa, på sätt och vid den påföljd 1830 års Konkurs-Lag bestämmer; hvilket tredje gången kungöres.
= Kullings Härads-Rätt har, genom beslut denna dag, utfärdat offentlig stämning å aflidne Petter Svenssons, i Högstorp, Borgenärer till inställelse härstädes, kl. före 7 på aftonen, å andra Rättegångsdagen af det Lagtima Ting, som i Häradet infaller näst efter 6 månader från denna dag. Tingsstället i Staden Alingsås den 18 Augusti 1835.
= Genom offentlig stämning den 22 Maj 1835, har Bjerke Härads-Rätt förelagt aflidne Komministern L. Hellstadii samtlige Borgenärer, att, vid talans förlust, deras fordringar vid Härads-Rätten anmäla sednast å andra Rättegångsdagen af det Ting, som infaller näst efter natt och år från nämnde dag; hvilket tredje gången kungöres.
= Enligt Wäne Härads-Rätts beslut den 19 Augusti innevarande år, skola afl. Mamsell Johanna Sofia Schjermans samtlige Borgenärer, före Rättegångstimmans slut, kl. 7 på aftonen, å andra Rättegångsdagen af det Lagtima Ting, som näst efter 6 månader från nämde dag i Häradet infaller, deras fordringar så förete och bevaka, som Konkurs-Lagen föreskrifver, vid talans förlust; hvilket tredje gången kungöres.
TESTAMENTS- OCH ARFS-ANGELÄGENHETER.
= Undertecknade äkta Makar, förklara härigenom vår yttersta vilja vara, att när endera af oss genom döden afgår skall den efterlefvande sitta i orubbadt Bo i sin lifstid, men att sedan vi begge äro aflidne, Arfvingarne å ömse sidor skola hvar och en träda till den andel Lag utsätter; hvilket med våra egenhändiga underskrifter eller bomärkens undersättande i tillkallade vittnens närvaro stadfästes. Lindholm den 17 Juni 1835.
- Petter Länngren, (bomärke).
- Greta Ersdotter. (bomärke).
Att Taffel-Täckaren Petter Länngren och dess Hustru Greta Ersdotter med sundt förnuft och fri vilja erkänd och underskrifvit detta Testamente, intyga på en gång närvarande vittnen.
- Pehr Hake.
- Lars Hedlund.
År 1835 den 19 November vid Öster-Rekarne Härads Höste-Ting i Eskilstuna blef, med anmälan att Petter Länngren aflidit, Original-Testamentet tillika med denna afskrift deraf, till Lagligt bevakande inför Domstolen uppvist och
Resolverades.
Den ingifna afskriften af Testamentet skall, genom Greta Ersdotters försorg tillställas aflidne Länngrens närmaste Arfvingar, hvilka, om de till klander emot förordnandet finna sig befogade, äga att derom genom Stämning och Laga Rättegång utföra inom natt och år efter deraf, på berörde sätt erhållen del, likmätigt 18 Kap. Ärfda-Balken, betygar.
- På Härads-Rättens vägnar,
- F. M. Lund.
Likbeten med Originalet intyga,
- M. G. Falkenberg., Kammarherre.
- Georg von Heijne, Löjtnant vid Lif-Reg:ts-Husarer.
= Sedan Torparen Gabriel Persson och hans Hustru Anna Stina Johansdotter i Skeppshus på Kongs Norrby ägor, Brunneby Socken, Bobergs Härad och Östergöthlands Län genom inbördes Testamente den 17 Januari 1811 förordnat, att den af dem som öfverlefde den andra, skulle till dess död fritt få disponera bägge deras Egendom, samt äga frihet att efter godtfinnande gifva till anhörige eller någon annan, men efter begge deras död skulle släktingar å ömse sidor eljest sig emellan dela till hälften hvardera, hvilket Testamente, efter Gabriel Perssons död, blifvit vid nämde Härads-Tings-Rätt den 20 November 1829 bevakat, så har sedermera ofvan bemälda Anna Stina Johansdotter, medelst Testamente den 19 September 1835, dels bortgifvit en Stugubyggnad till Torparen Anders Månsson i Skepphuset samt dels föreskrifvit att all hennes öfriga qvarlåtenskap vid dödstimman skulle tillfalla Systern Johanna Lisa Johansdotter i Grönlund. Och då detta Testamente jemte anmälan, att Anna Stina Johansdotter aflidit, till Bobergs Härads-Rätt ingifvits den 20 November 1835, är det beslut af Domstolen meddeladt, att som Gabriel Perssons Arfvingar vore till namn och vistelseort okände, så borde Testamentets innehåll i Stats-Tidningen införas, med underrättelse, att den som dertill finner sig befogad, eger inom natt och år klander i laga ordning anställa; hvilket första gången kungöres.
= Jungfru Margareta Åkerberg, afled härstädes den 28 Oktober 1835; dess ringa qvarlåtenskap förslog knapt till sjukvård och begrafningsomkostningar. Södertelje och Tvetaborg den 12 Jan. 1836.
- Amb. Elgenstierna.
= Ogifte Drängen Olof Vesterman, som är född i Nerike den 9 Dec. 1786, afled i nedanskrifne Församling den 10 April sistledit år, och efterlemnade en ringa qvarlåtenskap; hvilket på detta sätt hans okände anhörige tillkännagifves. Wermdön och Djurö Kapell den 11 Jan. 1830.
- Lars Johan Sandler,
- Commin. Loci.
BOUPPTECKNINGAR.
= I anseende till snart förestående Bouppteckning efter framl. Fru Majorskan Janette Ankarcrona, född Åkerbladh behagade de, som i Sterbhuset hafva oafslutade affärer, sådant, med första anmäla hos endera af oss undertecknade, hvilkas adress är Upsala.
- T. W. Ankarcrona. Kammarherre.
- C. O. Delldén. J. U. Dokt. och Häradshöfding.
= I anseende till förestående Bouppteckning efter afl. f. d. Fält-Kommissarien C. J. Westerlund, anmodas de, som äro något skyldige, eller hafva något att fordra, sådant inom den 20 dennes i Sterbhuset anmäla. Stockholm d. 4 Januari 1836.
= I anseende till förestående Bouppteckning efter afl. Vaktmästaren Sven Holmberg, behagade de som äro något skyldige eller hafva något att fordra, sådant i Sterbhuset anmäla inom Januari månads slut nästkommande år. Stockholm den 12 Dec. 1835.
BORGENÄRS-SAMMANTRÄDEN.
= Afl. Handels-Betjenten A. Larssons Borgenärer, kallas till sammanträde hos Handlanden H. Nellson härstädes, å dess Kontor, Lördagen den 23 nästk. Jan., kl. 4 e. m., att besluta rörande den upp i landet liggande varuslumpens försäljning, samt öfrige Massan rörande angelägenheter. Borås den 23 Dec. 1835.
- Sysslomän.
= Hrr Borgenärer uti afl. Stråhatts-Fabrikören C. F. Zachacés gäldbundna Bo, behagade sammanträda härstädes, Fredagen den 22 Jan. 1836, för att öfverlägga och fatta beslut om Massans angelägenheter. Calmar den 24 Dec. 1835.
- J. G. Kramer.
- C. P. Elmqvist.
- Gode Män.
= För att höras öfver det vid sammanträdet den 19 Dec., då endast få Kreditorer tillstädeskommo, gjorda Ackordsanbud, samt i händelse det icke antages, besluta om försäljning af grödan å Bostället med flere Massans angelägenheter, behagade Krono-Länsmannen P. G. Wennerberes Fordringsägare mangrant sig infinna på Nyqvarns Gästgifvaregård, Fredagen den 22 nästk. Jan., kl. 11 f. m., vid hvilket tillfälle Gäldenären äfven bör tillstädesvara. De uteblifvande få enligt Konkurs-Lagens föreskrift, åtnöjas med det beslut hvaruti de närvarande stadna. Westerås den 21 Dec. 1835.
- Gode Män.
= För att granska förvaltningen och emottaga den dividend A. Bolins, i Boda, Månsjo Socken och Kinds Härad, Konkursmassa gifver, behagade samtelige Fordringsägare sammanträda å Länghems stom den 6 Februari 1836, kl. 10 f. m. Rösered den 29 December 1835.
- A. J. Rydin,
- Syssloman.
= Samtlige Borgenärer uti aflidne Slagtare-Enkan Anna Maria Kahus, född Westerberg, gäldbundna Bo, behagade sammanträda Onsdagen den 27 dennes, kl. 12 förmiddagen, uti det Rum, som å Börskällaren dertill anvises, för att besluta i afseende på gjorda köpe-anbud så väl på fasta som lösa Egendomen tillhörig bemälte Konkursmassa; och erinras om Konkurs-Lagens föreskrift i anseende till frånvarande Borgenärer. Stockholm den 12 Jan. 1836.
- Syssloman.
AUKTIONER.
= Genom offentlig Auktion, som anställes inför Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Kollegium och å Lands-Kansliet i Westerås Fredagen den 13 Maj nästkommande år 1836, utbjudes till arrende på 4 års tid, räknad från midfastan nämde år till samma tid 1841, 1:o Trumslagare-Bostället Lång Tibble, om 1/2 mantal i Frosthults Socken, Simtuna Härad och Westmanlands Län, och 2:o Mönsterskrifvare-Bostället vid Lif-Regementet, Wretberga, N:o 5, om 1 mantal i Medåkers Socken och Åkerbo Härad af nämnde Län; Och skola de som på någotdera stället stanna för högsta anbuden å dessa Boställen, genast vid Auktionen aflemna en till vederhäftigheten af vederbörande Konungens Befallningshafvande eller Domare godkänd och till egenhändiga underskriften behörigen styrkt borgen för arrende-skyldigheternes fullgörande under arrende-tiden, hvilken borgen skall vara ingången af 2:ne män, de der borga en för begge och begge för en, såsom för egen skuld, och innefatta ansvarighet äfven i den händelse att arrendatorn skulle under tiden med döden afgå; anbudens antaglighet ankommer på Kongl. Kollegii pröfning. För Spekulanter finnes projekt till arrende-kontrakter och öfriga upplysningar att tillgå i Kongl. Kollegii 1:sta Provins-Kontor och å Lands-Kontoret i Westerås. Stockholm den 21 December 1835.
= Genom Entreprenad-Auktion, som anställes inför N:o 15, Kongl. Elfsborss Regementes Beklädnads-Direktion å Rådhuset i Borås Stad, Onsdagen den 4 nästkommande Maj. kl 12 på dagen, kommer för bemälte Regementes behof att upphandlas 100 st. Buldansråckar. Denna persedel, hvarå prof finnas att tillgå, då anmälan sker hos Regements-Qvartermästaren, Löjtnanten L. Weslfelt i Borås, bör af Leverantören kostnadsfritt för Direktionen inom Maj månads utgång år 1837 vara aflemnade å Regementets Förråd i Borås, derefter besigtning sker, på sätt Kongl. Förordningen den 20 Dec. 1825, angående besigtningar bestämmer; kunnande förseglade anbud före Auktionen insändas, under adress till Direktionen, som vid Auktionstillfället pröfvar deras antaglighet, så vidt de finnas författade i öfverensstämmelse med Kongl. Reglementet af nyssnämde dag angående Krono-Auktioner m. m. 11 §. För fullgörande af den åtagande leveransen bör af Leverantören ställas till vederhäftigheten lagligen styrkt borgen; äfvensom i det uppgörande kontraktet, vite motsvarande 6 procent af Leveransens värde kommer att stadgas för uppfyllande af Leverantörens åtagande, och skyldighet dessutom för denne, att ersätta all, genom underlåtenhet deraf uppkommande kostnad och skada. Efter verkställd och godkänd leverans, hvilken ovillkorligen tillerkännes den som skriftligen eller mundteligen stadnar för lagligen lägsta anbudet, anordnas genast, från Elfsborgs Läns Lant-Ränteri den belöpande betalningen. Borås den 7 Januari 1836.
- På Beklädnads-Direktionens vägnar,
- C. Reuterskiöld.
- Sommelius.
= Genom öppen Auktion som anställes Lördagen den 23 innevarande månad, kl. half 12 f. m., å Stallmästaregården, kommer till den mestbjudande att försäljas, Säterilägenheten Lillsjönäs, belägen cirka en half mil ifrån Hufvudstaden, emellan den såkallade Lillsjön och stora vägen till Drottningholm, bestående af en nybyggd med Balkoner försedd Karaktersbyggnad, innehållande trenne Salonger, 17 Rum och 3 Kök, samt rymlig Källare, Ladugårdsbyggnad, Stall och Vagnshus, em ny anlagd Trädgård, med ett större antal fruktbärande Träd, Ängsafkastning till cirka 6 Nötkreaturs framfödande, samt lönande Fiskvatten; närmare underrättelse lemnas af Skomakare Mästaren E. Hagberg, som är boende i Huset N:o 4, i Drakens gränd vid Skeppsbron. Stockholm den 7 Jan. 1836.
= 2 Öres 4 7/10 Penningland af hemmanet N:o 4 i Lenninge, Bollnäs Socken, Södra Helsingland och Gefleborgs Län, tillhörige f. d. Sergeanten C. Rudman och värderade till 346 R:dr 43 sk. Banko, försäljes genom öppen Auktion å Tingsstället Heden i berörde Socken, Onsdagen den 27 Januari 1836, kl. 12 på dagen.
= Genom öppen och frivillig Auktion försäljes å Stadens Auktions-Kammare Måndagen den 25 innevarande månad, kl. 12 på dagen, Mälare-Jakten Friheten kallad, byggd här i Örebro af Ek och Furu på Kravel om 29 och 89/100:dels svåra Lästers drägt, med i godt stånd varande så stående som löpande gods jemte öfriga inventarier; kunnande hugade Spekulanter vid Schebäcks Lastageplats, der Fartyget ligger, om dess beskaffenhet taga underrättelse. Betalningsvilkoren uppgifvas vid Auktionstillfället. Örebro den 6 Jan. 1836.
- På Auktions-Kammarens vägnar,
- J. C. Heidenberg.
Annonser.
TILL SALU.
= Af Trycket har utkommit och utlemnas i Bokhandeln till Resp. Subskribenter, à 12 sk. Banko:
Pot Pourri,
innehållande Vald Läsning ur utmärkta Författares Arbeten. Öfversättning.
Första Afdelningen. Häftet IV.
Subskription å hela samlingen, 10 Afdelningar eller 50 Häften, fortfar. Priset för hvarje Häfte är 12 sk. B:ko.
De redan utkomna fyra Häftena innehålla:
Winskhenchah Wanditikah, eller Den oförskräckta Qvinnan. Ur Lights and shadows of american life.
Stilla Hafvets upptäckande. Ur Washington Irwings arbete: Vayages and discoveries of the companions of Columbus.
Den Turkiska Hexmästaren. Ur The Metropolitan.
Tuppfäktningen. Ur Egans Book of Sports.
Djezzar-Pascha af Saint Jean D'Acre. Fragment ur Voyage de M. Damoiseau en Egypte et en Syrie.
Den unga Artisten. Ur ett Franskt Blad.
Kapiten Ross Cox' äfventyr bland åtskilliga vid floden Columbia boende Indianska stammar. Ur Adventures of Capitain Ross Cox &c.
Novellisten. Ur ett Engelskt Blad.
Herr De Malesherbes' Rosor. Ur Contes à ma fille, par Bouilly.
Aktris-Döttrarna. Af Jules Mayret.
Ett besök i Peking. Ur Gazette of Calcutte.
Om Spanien och Spaniorerna. Af Swinburne.
Spel-Lyckan. Ur Die Scrapions-Brüder, von E. T. A. Hoffmann.
Di-Systrarna. Af Bouilly.
Manfred den Bannlyste, Konung af begge Sicilierne. 1234—1266. Ur Leipziger Lesefrüchte.
En ung Pariserska år 1832. Historisk Berättelse af Victor Ducange.
Kärlek och Pligt, af David Bertolotti.
Hämden. Ur Edinburg Magazine.
Engelska General-Guvernörens af Indien, Lord Bentincks, sammanträde med Runjit Singh, Furste af Punjab. Ur Spectator of Calcutta.
Sjöröfvarn Wilhelm Gibbs. Ur Monthly Magazine.
Alix och Bérenger. Af Jony.
Den hemlighetsfulla Kärleken, eller Den afplockade Rosen. Af Lanfranchi.
Den straffade Nemesis, eller Lättsinnighetens följder. Scen ifrån 1813 och 1814 års Fälttåg. Af Blumenhagen.
Marina Mniszech; af Thaddeus Bulgarin.
= Af Trycket har nyligen utkommit och säljes i Boklådorne:
Den Stympade. Historisk Novell af X. B. Saintine. Öfversättning. å 1 R:dr B:ko.
Bankieren Schreiber. Novell af C. Herlossohn. Öfversättning af Theodor Sundler, à 28 sk. B:ko.
Friherrarna von Aspen. Tragisk Dram i fem Akter af Walter Scott. Öfversättning, à 28 sk. B:ko.
Vampyren, af C. Spindler. Öfversättning, à 28 sk. B:ko.
Antentik underrättelse om den genom sin mordanläggning mot Fransmännens Konung beryktade Corsicanen Fieschis Lefnadshändelser; jemte mördarens Porträtt, samt en teckning af hans den 28 Juli 1835 begagnade mord-instrument, den så kallade helfvetes-machinen. Öfversättning från en i Paris utkommen Broschyr, à 8 sk. B:ko.
= Af Rörstrands Fabriks tillverkning, finnes Apotheksburkar, evaporations-skålar, smöraskar samt mortlar med och utan pip af diverse storlekar med tillhörande stötar, allt af äkta stenpostlin; samt af Fabrikens vanliga flintpostlin, Thé-servicer af ny modell, tryckta med 2:ne färgor, äfvensom dylika målade med flere färgor, Handkannor med fat, nytt mönster med flere färgor, Thé- och Catfe-gods, blått och svart med flere under årets lopp tillkomne nya mönster, Bords-servicer i blått och svart med Engelska och Svenska vyer; alltsammans till Fabrikspris i Fabrikens magasin vid Riddarhustorget, samt äfven vid Fabriken, der köpare erhålla den, för kontant betalning vanliga rabatten.
Såsom Bihang till denna Tidning följer härjemte Kongl. Öfver-Post-Direktörs-Embetets Kungörelse af den 31 December 1835, hvarigenom viss tid utsättes, inom hvilken anmälan må göras om utbekommande af åtskilliga å Post-Kontoret öppnade qvarliggande bref tillika med de penningar, handlingar och effekter, som deri funnits inneslutna.
Stockholm, tryckt i Stats-Tidningens Boktryckeri.
(Baggensgatan, Huset N:o 25.)
- ↑ Naturligtvis är detta förhållande olika bland fattiga, välmående och rika. Enligt Rubichons uppgift, använder den fattigare folkklassen för egentliga lifsmedel 5/6, medelklassen 3/4, och de förmögnare 1/4 af sina utgifter.
- ↑ Denna beskrifning med ritningar förvaras hos Kongl. Kollegii Registrator, och kan hos honom få beses.