Wikisource

Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-23

←  N:o 17. Fredag 22 januari 1836
Post- och Inrikes Tidningar
N:o 18. Lördag 23 januari 1836
 N:o 19. Måndag 25 januari 1836  →
Index.


[ 1 ]

SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.

N:o 18. Lördagen den 23 Januari 1836.


Meteor. Obs. Den 22 Jan. kl. 2 e. m. Barom. 25,38, 1 3/4 gr. kallt, SV. mulet. Kl. 9 e. m. Barom. 25,38, 3/4 gr. kallt, SV. mulet. — Den 23 Jan. kl. 6 f. m. Barom. 25,27, 1/4 gr. kallt, SV. mulet.

Icke-Officiell Afdelning.

INRIKES UNDERRÄTTELSER.

Stockholm.

Bergs-Kollegium har nu afgifvit dess underdåniga berättelse, om förhållandet med Rikets Bergshandtering under loppet af år 1834. Denna berättelse kommer att in extenso från trycket utgifvas, och varder derföre endast följande utdrag deraf här meddeldt:

Uppfordringen af jernmalm har, inberäknadt 30,000 Sk℔ sjö- och myrmalm, under året gifvit 1,083,878 Sk℔, eller 61,656 Sk℔ mera än år 1833.

Tackjernstillverkningen utgjordes af 14,582 Sk℔ 17 ℓ℔ 1 ℔ gjutgods och 467,861 Sk℔ 24 ℓ℔ 6 ℔ smidestackjern, tillsammans 482,444 Sk℔ 15 ℓ℔ 7 ℔ och således 24,026 Sk℔ mindre än för år 1833.

Af de vid Högfors bruk i Westmanland och Ankarsrums i Calmar Län gjorda försök, att använda varm bläster vid tackjernsblåsningen, hade visat sig följande resultat: Vid Högfors hade, under begagnandet af varma luften, med en temperatur af 3 till 4 hundrade grader, erhållits 1 Sk℔ tackjern på 1/3 kortare tid, samt med 28 3/10 procent mindre kol och 3 5/18 procent mindre malm, än då under en föregående vecka kall luft användes. Hyttegången hade under den varma blästerns begagnande varit ledigare och masugnen mera lättskött, än med kall bläster, och ehuru det, med den varma, erhållna tackjernet syntes vara mera passande för gjutning, än för smide, emedan det för det senare behofvet ej bordt hållas så nödsatt, som skett, utan göras mera lättfärskande, hade man likväl för öfrigt ansett tackjernet med upphettad bläster kunna lemna lika godt stångjern, som det med kall bläster erhållna, så vida det med omsorg behandlades i härden, hvilket ock visat sig vid anställda försök, hvarvid erhållits ett utmärkt tätt, fast och lättväldt stångjern, som dock ej varit hårdt, hvaraf åter den slutsats dragits, att med varm bläster tillverkadt tackjern vore bättre för koksmide, än det, som af samma malmer med kall bläster erhålles.

Vid Ankarsrums Bruk fanns, liksom vid Högfors, den varma blästern befordra en lättare masugnsgång samt malmförsmältning; äfvensom tackjerns-produktion och kolbesparing tilltoge med temperaturen hos blästern. Med den varma luften erhölls 1 Sk℔ tackjern på nära 1/10 kortare tid samt med 40 7/10 procent mindre kol och 9 2/5 procent mindre malm, än under den tid år 1831 då, med kall luft, blåsningen i masugnen drefs med största förmån.

Gjuteri-tillverkningen vid de för tackjernsomsmältning inrättade verk, eller så kallade gjuterierna, uppgick till 4,778 Sk℔.

Gjutgods-exporten, som till största delen bestått af kanoner, tillverkade vid styckebruken i Södermanland och Östergöthland, har, enligt Tullverkets handlingar, uppgått till 5,974 Sk℔ 15 ℓ℔, deraf det mesta gått till Preussen.

Stång- och ämnesjernsmidet utgjorde för året 449,354 Sk℔ 4 ℓ℔ 8 ℔.

Det privilegierade stångjerns- och ämnessmidet blef tillökadt med 4,960 Sk℔, hammarskatten oberäknad.

Med anledning af Bergs-Kollegii kungörelse den 21 Mars 1833 angående nya smidesmethoders användande, hade försök blifvit gjorda vid flera verk, hvilkas ägare, med Kollegii tillstånd förvandlat Tyska härdar dels till täckta Engelska smältugnar för bedrifvandet af det Engelska, eller så kallade Lancasters-smidet dels ock till ovala härdar, att begagnas för det af Öfversmedsmästaren Morell införda smidessättet: varandes under året den Engelska smidesmethoden anmäld till begagnande vid Furudahls Bruk i Kopparbergs Län, Snarkils, Svaneholms och Elfsbacka Bruk i Wermland, Fogelforss i Calmar Län och Högforss i Westmanland, vid hvilka verk 8 st. Tyskhärdar skolat förändras till täckta smältugnar, äfvensom det Morellska smidet blifvit försökt vid Krämbols Bruk i Södermanland, Noraforss och Torps hamrar i Medelpad, Westanå i Ångermanland samt Högforss i Westmanland, vid hvilka ställen 11 härdar tillsammans skulle disponeras för detta smide.

Stångjerns-exporten under smidesåret 1834 utgjorde:

för Stockholms våg 213,922 Sk℔ 19 ℓ℔ 19 ℔
„ Götheborgs d:o 135,942 — 6 — 15 —
„ de öfriga vågarne 58,015 — 16 — 14 —
Summasta pelstadsvigt 407,881 Sk℔ 3 ℓ℔ 8 ℔

oh så ledes 5,162 Sk℔ 16 ℓ℔ 5 ℔ mindre, än hvartill den uppgick under smidesåret 1833, då exportbeloppet var 413,054 Sk℔ 13 ℔

Jemföres åter 1834 års stångjerns-export med den i medeltal för de tvenne nästföregångna decennierne, så blir förhållandet sådant, att den med 64,203 Sk℔ 17 ℓ℔ 6 ℔ öfverstigit medel-exporten under åren 1814—1823, samt med 19,410 Sk℔ 4 ℓ℔ den för åren 1824—1833.

Jernmanufaktur-tillverkningen hade, enligt inkomne uppgifter, utgjort 51,149 Sk℔ 6 ℓ℔ 15 ℔ bergsvigt; varandes dock härvid att anmärka, det ägarne af de mindre jernmanufakturverk, hvarifrån icke någon vågföring äger rum, i allmänhet icke uppgifva sin årstillverkning, och att de manufakturverksägare, som förädla jern till export, ofta icke heller lemna uppgift på större belopp, än som föres på våg.

Jernmanufaktur-exporten uppgick under smidesåret till följande belopp:

från Stockholms våg 14,527 Skepp. 11 Lisp. 18 skålp.
„ Götheborgs d:o 9,748 — 5 — — —
„ de öfrige Vågarne 2,518 — 15 — 1 —
Summa Stapstv. 26,794 Skep. 11 Lisp. 9 skålp.

och således 2,982 Sk℔ 9 ℓ℔ 9 ℔ mindre, än under smidesåret 1833, då denna export utgjorde 29,777 Sk℔

Silfver-tillverkningen utgjorde 3,005 lödiga ℔ 9 1/2 lod.

Koppar-tillverkningen uppgick till 5,342 Sk℔ 6 ℓ℔ 3 ℔, deraf vid Stora Kopparberget 2,419 Sk℔ 18 ℓ℔ 11 ℔, eller ungefärligen hälften emot den, som ägde rum i början af detta århundrade, och 742 3/4 Sk℔ mindre, än i medeltal för åren 1824—1833, hvilkel ofördelagtiga förhållande huvudsakligen härrört från de åren 1831, 1833 och 1834 inträffade ras i Grufvan.

Rå-messings-tillverkningen utgjorde 569 Sk℔ 18 Lisp. 16 ℔

Vid öfrige till Bergshandteringen hörande diverse Verk och Inrättningar hafva följande tillverkningar skett, nemligen:

Vid Kopparhamrarne: 1,990 Sk℔ 4 ℓ℔ 8 ℔ Kopparsmide.

„ Kobolt-verken: 19,214 ℔ Kobolt.

„ Svafvel-bruken: 795 Skepp. Svafvel.

„ Blysmältningsverken 147 Sk℔ 13 ℓ℔ 8 ℔ Bly.

„ Vitriol-verken: 972 Sk℔ 19 ℓ℔ 13 ℔ Vitriol.

„ Alun-bruken: 8,404 tunnor Alun.

„ Rödfärgs-verken: 4,023 tunnor Rödfärg.

„ Blyertz-verken: 2,926 ℓ℔ Blyertz.

„ Brunstens-brotten: 2,606 Sk℔ 13 ℓ℔ 17 ℔

„ Höganäs Stenkols-verk: 123,596 tunnor Stenkol.

„ Porfyr- och Marmor-brotten: arbeten för ett värde af 12,310 R:dr 33 sk. 4 r:st. B:ko.

= Enligt enskilt trovärdig underrättelse, som denna dag kommit Öfver-Ståthållare-Embetet tillhanda, har Drängen Carl Pehrsson, hvilken misstänkes för de hos Bryggaren Wertmüller natten till den 17 i denna månad föröfvade grofva brott, blifvit häktad i Norrköping förlidne Thorsdags afton. Officiell underrättelse om förhållandet inväntas ofördröjligen.

Götheborg d. 18 Jan. (Korr. Art.) Natten till gårdagen eller den 17 dennes, kl. omkring 12, har vådeld utbrutit i Kongelf, uti ett hus vid stora gatan derstädes, och inom några timmar ödelagt 12 boningshus och nästan lika många ladugårdar, derigenom 60 à 70 personer blifvit husville. Elden tros först hafva uppkommit hos en Hattmakare vid namn Lundbom, men rigtigheten af uppgiften derom kommer att genom anställande undersökning vidare utrönas. De väl ordnade eldsläckningsanstalterne, och stadens invånares samt en myckenhet närboende landtmäns mod och oförtrutenhet i arbete räddade, näst Försynens nåd, staden från total förstöring, hvilken icke varit oväntad under den häftiga storm, som rasade under natten; men för det fattiga samhället är den redan lidna förlusten i högsta måtto känbar. Magistraten drager försorg om de första behofvens fyllande för de olyckliga, som blifvit beröfvade sine hem, och är dertill af Landshöfdinge-Embetet ytterligare anmanad; och sedermera mellankommer väl den allmänna välgörenheten med sitt understöd åt de lidande.

Wexiö den 16 Januari. (Korr. Art.) Efter nu slutad intägt af den Saltpeter, som under nästledet år här i Länet blifvit tillverkad, hafva 2847 lispund 4 skålpund 6 lod oluttrad saltpeter, blifvit emottagne; äfven som 28 lispund 3 skålpund 26 lod, såsom lega för kronans Sjuderi-pannor influtit. För den levererade Saltpetern har Stats-Verket utbetalt 18,981 R:dr 19 sk. Banko — en ansenlig summa, som kommer Allmogen väl till pass uti denna landsort, hvarest tillfällen till penninge-förtjenst äro mindre, än på många andra trakter i landet.

Spar-Banken, som för nära åtta år sedan här stiftades, fortfar att tillvinna sig förtroende. Dess fond utgöres nu af mer än 30,000 R:dr Banko, och under loppet af år 1835 har summan ökat sig med närmare 6000 R:dr. — En mängd Allmoge, Gesäller och Lärogossar äro deruti delägare.

Slädföret, som under veckan hållit på att gå borrt, är nu åter godt, så att Bruks-ägare och Allmoge få sina förnödenheter ur skogarne framskaffade.

Under den starka kölden i Julhelgen hafva några personer funnits liggande på marken ihjälfrusne; — troligen har det olyckliga bränvinssupandet äfven häruti haft sin del.

Spanmålspriserne bibehålla sig vid det vanliga; men priset å bränvin varierar från 32 sk. till 36 och 40 sk. Riksgälds kannan.

Norrköping. Under loppet af sistl. år hafva ifrån Jern- och Metall-Vågen härstädes blifvit afskeppade

till utrikes orter
Stångjern 2808 Sk℔ 7 ℓ℔ 4 ℔
Manufaktur-Jern 508 „ — „ — „
Garkoppar 810 „ — „ — „
Kanoner och Gjuterier 2665 „ 5 „ 4 „
till inrikes orter:
Stångjern 7679 Sk℔ 5 ℓ℔ 3 ℔
Manufaktur-Jern 2863 „ 7 „ 14 „
Garkoppar 218 „ 17 „ 8 „

= Under loppet af år 1835 äro till Ullkontoret härstädes inlemnade: 160,847 1/2 ℔ Ull.

= Afstämplade Klädestillverkningen år 1835 upgår till 477,528 1/4 alnar.

= Paulsmässo-marknaden tyckes börja under gynnsamma auspicier. Vädret är friskt och föret godt. Tillförseln af spanmål synes liflig och antalet af resande redan betydligt. Priserna noteras; Hvete, 11 à 12: 16; Råg, 9: 40 à 10 Rdr; Korn, 8: 12 à 8: 24; Ärter, 9 à 10 Rdr; Blandsäd, 6 à 7 Rdr; Hafre, 5: 24; Smör, pr lisp. 7: 24 à 8 Rdr; Ost, 3: 24 à 4 Rdr; Talg, 7 à 7: 24; Fläsk, salt, 3 à 3: 32; Lin, 6: 24 à 7: 24; Hö, 16 à 20 sk.; Bränvin, 35 sk. pr kanna, allt Rgs. (Norrk. Tidn.)

Gefle den 20 Januari. Sammandrag af Jern-rörelsen i Gefle Metall-Våg, Smides-Året 1835.

Stångjern:
Konsumeradt inom orten 60 Sk℔ 18 ℓ℔ 5 ℔
Afsändt till Inrikes orter 6,462 „ 15 „ 10 „
„ Utrikes „ 45,018 „ 1 „ — „
Anhållet Vrakjern 14 „ 4 „ 10 „
Inventarium den 31 Oct. 1835 3,255 „ 5 „ 15 „
colspan=3 Summa 54,811 Sk℔ 5 ℓ℔ — ℔
Manufaktur-Smide:
Konsumeradt inom orten 377 „ 19 „ 5 „
Afsändt till inrikes orter 745 „ 16 „ 9 „
„ Utrikes „ 433 „ 6 „ 10 „
Inventarium den 31 Okt. 1835 320 „ 1 „ 14 „
Summa 1,877 Sk℔ 3 ℓ℔ 18 ℔
(Gefle Tidn.)

Malmö. Spanmålspriser i Helsingborg: Hvete 10 R:dr, Råg 7 R:dr 16 sk., Korn 6 R:dr, Malt 7 R:dr, Hafre 3 R:dr, Ärter 8 R:dr för tunnan, samt bränvin 26 sk. 8 r:st kannan, allt banko.

= Spanmålspriser i Ystad: Råg 6 R:dr 32 sk., Korn 5 R:dr, Hafre 2 R:dr 32 sk., Ärter 5 R:dr för tunnan samt Bränvin 26 sk. 8 r:st kannan, allt banko.

(Malmö Tidn.)

HANDELS-UNDERRÄTTELSER.

I Köpenhamn har innevarande år genom trycket utkommit ett fullständigt Signal-System till bruk för alla Nationers fartyg, så väl dag som natt, blott med de medel, som finnas om bord å hvarje fartyg, utan anskaffande af något nytt; författadt af Levin J. Rhode, Kapiten i Sjö-Staten, Hamn-Kapiten på St. Thomas, Riddare af Dannebrogs-Orden. — Detta ytterst vigtiga och intressanta verk har öfverallt, der det blifvit bekant, väckt en utomordentlig uppmärksamhet, och med full öfvertygelse om dess nytta antagits till efterföljd och begagnande. Bland de svårigheter, som hittills hindrat införandet af ett Universal-språk på sjön, derigenom att alla nationers skeppsförare begagna lika signaler, räknar Författaren i synnerhet den, att de dertill föreslagne Signal-systemer fordrat egna signalerings-medel, som ej finnas på alla fartyg, och hvilket anskaffande alltid förorsakar utgifter. För att aflägsna detta hinder för ett sådant systems allmänna antagande, har Herr Rhode i sitt system blott användt sådana medel, som på hvarje fartyg förefinnas, och som bestå i 1) National-flaggan; 2) hvilken annan flagg eller gös, som helst (t. ex. Quarantäns-flaggan); 3) En Vimpel eller afrifvet långt stycke tyg af hvilken färg som helst, blott att det i snitten afviker från en allmän flagg, och kan föreställa en Vimpel; 4 och 5) två hvita flaggor, eller, i brist deraf, ett par lakan, hvita borddukar, eller ett par skjortor. — Såsom en annan väsentlig orsak, hvarföre ett universal-signalerings-system icke kunnat införas, anser äfven Författaren, att de flere [ 2 ]föreslagne, med undantag af den ofvan uppgifne bristen, väl uttänkte systemer icke blifvit öfversatte på flere Nationers språk. Af denna grund har han föranstaltat om en samtidig upplaga af detta Signalsystem på Danska, Engelska, Franska, Holländska, Spanska och Tyska språken. — Den stora nytta, som denna Signalbok medför, och som består deri, att särskilta nationers fartyg kunna med de medel, hvaraf hvarje fartyg är i besittning, samtala och ömsesidigt meddela hvarandra underrättelser om nästan alla tänkbara föremål och ämnen, fastän de icke förstå hvarandras språk, och att lotsar, som hindras att utkomma till de fartyg, som söka hamn, kunna dermed från landet lotsa dem säkert in i hamn, — har, icke blott i Danmark, utan äfven i Frankrike och England väckt utomordentligt intresse för ifrågavarande Verk. Ledd af den smickrande rekommendation, som den till detta arbetes bedömmande af Franska Marin-Ministern Duperré tillförordnade Committé afgaf, har Franska Ministèren köpt 200 exemplar, äfvensom den på allt möjligt sätt bemödat sig att göra Systemets antagande allmänt. Franske Handels-Ministern Duchatel har på samma sätt understödt saken, och det bör således förmodas, att systemets antagande i Frankrike är så godt som afgjordt. I England, hvarest den berömde Kapiten Ross gjort så mycket för denna sak, hafva så väl Amiralitetet, som Ostindiska Kompagniet, Lloyds Committé, Trinityhouse, många Associationer och skeppsredare, subskriberat och intresserat sig för idéens utförande. Den Tyska upplagan är nu under tryckning i Köpenhamn, den Holländska trycket i Holland, och den Spanska öfversättningen lär också snart kunna väntas publicerad. Kongl. Norrska Finans- Handels- och Tull-Departementet har jemväl fått ett exemplar af Boken sig tillsändt, med anmodan, att ägna åt denna sak sin undersökning, och det lärer ej underlåta att, i hvad på detsamma kan ankomma söka bidraga till Systemets allmänna införande der i landet. — Äfven Kommerse-Kollegium har af detta arbete erhållit ett exemplar, som blifvit till Kongl. Förvaltningen af Sjö-Ärenderna öfverlemnadt, genom hvars försorg en öfversättning deraf, för Svenska Sjöfartens behof, föranstaltas.

NORRSKA UNDERRÄTTELSER.

Christiania den 15 Januari. Enligt den Kongl. Maj:t, under den 23 sistledne månad, i underdånighet förelagde berättelsen, hafva, under året 1834, 749 nya Justitiemål (hvari actor publicus utnämnes) varit anhängiggjorde, hvari 1252 personer, 968 mans- och 248 qvinspersoner varit tilltalade, hvilket är 93 flera än år 1833. Dessa 93 äro alla af mankönet. De offentlige Polismålen utgjorde 667, de anklagades antal 1313 (1191 mans- och 122 qvinspersoner) eller 235 flere än år 1833, inalles 2565 personer, som, med de från förre åren återstående 1078, utgöra 3664, eller 11 flera än år 1833.

Af detta antal äro 1849 dömde, nemligen:

att mista lifvet 6.
till fästningsarbete på 3 år och derunder 15.
„ d:o på 3 år och deröfver 103.
„ d:o på lifstid 44.
„ korrektionshusarbete på 6 månader och derunder 385.
„ d:o från 6 månader till 3 år 136.
„ d:o från 3 år och deröfver 15.
„ d:o på lifstid 11.
„ fängelse på vatten och bröd 125.
„ simpelt fängelse 3.
„ spö 44.
„ böter 894.
„ arbete för kost och kläder 12.
„ åtskilliga straff, såsom tjenslens förlust m.m. 39.
1849.

För följande brott:

för mened 6.
„ mord och dråp 6.
„ hemlig Barnafödelse, med eller utan fostermord 8.
„ våld och hotelser till lifvet 14.
„ stöld och dermed beslägtade brott 720.
„ rån och röfverier 5.
„ mordbrand 2.
„ förfalskning, bedrägeri och svek 40.
„ misshandlande af föräldrar, barn och äkta makar 22.
„ lösaktighet 20.
„ våldtägt 1.
„ blodskam 7.
„ embetsförseelser m. m. 23.
„ smärre brott 10.
„ polisbrott 962.
1849.

I proportion till folkmängden, har största antalet af de för Justitiemål dömda varit i Trondhjem, nemligen 1 af 155, och i Christiansand 1 af 163, och lägsta antalet i Södra Bergenhus Amt, nemligen 1 af 7943. Till hela Rikets folkmängd, efter 1825 års folkräkning, förhåller sig antalet af dömda som 1 till 568, och antalet af de för Justitiemål dömde som 1 till 1184.

Af Landtmilitär-staten hafva 265 personer varit tilltalade (34 mindre än år 1833), hvaraf 194 äro straffällde, 11 befriade; målen äro afgjorda för 30, upphäfda eller afvisade för 23, oafgjorda för 7. Af Sjömilitären har ingen varit tilltalad.

De i fängelserna varande brottslingarnes antal, som förut alltid varit i tilltagande, utgjorde 1834, — 867, eller 32 mindre än år 1833; äfven Korrektionisternes antal har minskats, då detta, som år 1833 var 452, år 1834 var 442. Totalsumman af de i Straffinrättningarna varande brottslingar uppgick till 1309, hvaraf 552 för 1:sta resan begångne brott, 405 för 2:dra resan, 297 för 3:dje resan, 52 för 4:de och 3 för 5:te. — 166 hafva under årets lopp erhållit benådning eller lindring i straffet.

= Enligt den, den 29 Nov. förledet år, företagne folkräkningen, hade Christiania med förstäder 23,121 invånare; år 1825, 19,062. Härvid är dock att anmärka, det ett Distrikt utom staden, som år 1825 hade 1519 invånare och då räknades till staden, år 1835 ej derunder är inbegripet.

I Bergen var invånarnas antal 1835: 1825:
22,840. — 20,884.
i Christiansand 7,665. — 7,488.
i Fredrikshald 4,376. — 4,172.
i Skien och Porsgrund 3,722. — 3,446.
i Arendal 1,962. — 1,911.

UTRIKES UNDERRÄTTELSER.

Frankrike.

Paris d. 7 Jan. Den uti Pärskammarens sammankomst d. 6, utan förändring antagna, och till H. M. Konungen öfverlemnade Adressen, lyder som följer:

"Sire! Samlade vid foten af Eders Maj:ts thron, har vår första tanka varit att hembära vår tacksamhet till Försynen, som, vid den rysligaste tilldragelse, skyddade fäderneslandet, i det den frälsade Eders Maj:ts och Dess Söners lif."

"Frankrike, som vet att E. Maj:ts dagar oafbrutet äro detsamma helgade, kände hos sig fördubblas, till följe af den afsky som detta brott uppväckte, så väl erkänslan för E. Maj:ts välgerningar, som tillgifvenheten för Dess dynasti. Det åsåg med förskräckelse den afgrund, vid hvars brant samhället, institutionerne och hela samfundsordningen varit ställda. Det fästade oroliga blickar på de uppmaningar, som framalstra så beklagansvärda företag, och begärdte lagstiftningens beskydd för sin framtid."

"Åtgärder, vidtagna under Kamrarnes senaste session, hafva stadgat allmänna ordningen, och, genom densamma, våra friheter och våra institutioner. Det är detta mål vi åsyftat, i förening med E. Maj:ts regering."

"Våra förhoppningar ha icke blifvit svikne. Lugnet råder på alla punkter af Riket; det allmänna välståndet tilltager med hvarje dag; rikedomen mångdubblas genom arbetet. De städer, hvilkas bestånd varit hotadt genom oordningar, hafva hämtat nya lifskrafter, och deras idoghet har erhållit en oförväntad utveckling. Sålunda har den inre tryggheten gifvit en ökad bördighet åt alla elementerna till allmän trefnad, och förstorat vår makt utom våra gränsor."

"Den till betryggande af våra Afrikanska besittningar företagna expeditionen, har varit ledd och utförd enligt hvad Frankrikes ära kräfver. Den äldste ätteläggen af E. Maj:ts familj, redan ärorikt pröfvad, har velat dela våra tappre soldaters mödor och faror; en ädel och berömvärd hänförelse af ett för vår krigsära lifligen intaget sinne. Vi hafva delat E. Maj:ts faderliga farhågor; i dag fröjde i oss öfver de nya anspråk Arfvingen till Thronen förvärfvat sig på Nationens kärlek och Arméns högagtning."

"Jemte E. Maj:t lyckönske vi oss öfver det allt mer och mer tillfredsställande förhållandet af våra förbindelser med de Europeiska makterne. Vårt nära förbund med Stora Britannien stadgar sig, hvarje dag, ytterligare, medelst gemensamma sympatier och intressen, och allt inger oss det förtroende att freden icke skall störas."

"Sire! Frankrike, fritt genom sina lagar, lyckligt genom en visligt fortskridande revolution, och agtadt utom sitt område, lyckönskar sig till en fred, som skulle finna en varagtig borgen uti ett noggrannt iagttagande af traktaterne."

"Vi förene oss uti E. Maj:ts önskningar för betryggandet af Drottning Isabella II:s thron. Måtte de af E. Maj:ts Regering, enligt traktaten af d. 28 April 1834, vidtagne åtgärder, bidraga dertill, att blodsutgjutelsen på halfön må upphöra, och till återställandet af den inre freden i ett land, hvars öden lifligt väcka Frankrikes deltagande!"

"E. Maj:t har antagit den af Konungen i Stora Britannien erbjudna vänliga bemedling, i anledning af de svårigheter, som uppstått för verkställigheten utaf traktaten af d. 14 Juli med de Förenade Amerikanska Staterne. E. Maj:t har sålunda ådagalaggt redligheten af Dess polilik, och tillkännagifvit Sin önskan att se dessa tvistigheter slutade på ett för tvenne stora nationer hedrande sätt. En vigtig, nyligen offentliggjord handling, inger förhoppning att denna önskan innan kort skall vinna fullbordan."

"E. Maj:t har gifvit oss tillkänna, att vår financiella ställning vore tillfredsställande, och att de allmänna inkomsterne med hvarje dag vunno nya och lyckliga tillökningar, endast såsom en verkan af det allmänna välståndet. Sådana äro, Sire!, de resultater, som härflyta från ordningen och friheten. Vi hafva emottagit denna försäkran, och bibehålla förhoppningen att ändteligen se förverkligad denna så nödvändiga jemvigt emellan statens allmänna utgifter och dess vanliga tillgångar."

"Finanslagarne och de andra lagar som blifva oss förelagde, skola granskas med den mogna pröfning, som landets bästa och värdigheten af våra öfverläggningar kräfva."

"Sire! Frankrike börjar att skörda frukterne af sin klokhet och sitt mod. Det vet, till följe af en lång och stundom förskräcklig erfarenhet, att dess välfärd endast kan försäkras genom den Konstitutionella Monarkiens skydd. Det var E. Maj:t förbehållet att uppfylla detta ett stort folks oundgängliga kraf. Det allmänna begreppet, upplyst af det förflutna, har sammanjemkat sig med en skicklig politik, som, under brydsamma förhållanden, velat förena kraften med moderationen."

"Den af en ärofull och rättmätig statshvälfning skakade jorden stadgar sig. Fäderneslandet hoppas omsider få hvila sig med ära, i skygd af sina lagar och af E. Maj:ts nationella spira."

"Hvad oss angår, Sire, skall en vaksam och kraftig styrelse, som likväl icke upphör att vara rättvis, alltid finna oss färdige att befrämja de åtgärder, hvilka anses tjenliga att lugna sinnena och skydda nationens intressen."

"Sire! det erkänsamma Frankrike skall ha E. Maj:ts regering att tacka för sitt lugn, sin frihet, sin storhet. Detta är den E. Maj:t mest värdiga belöning, och den skall äfven blifva Dess ära!" (Journ. des Deb.)

Norra Amerika.

Utur Franska tidningen Journal des Débats tro vi oss böra meddela våra läsare följande artikel, som har till öfverskrift: Bref rörande Amerika;

New-York. — — —

"Två år hafva förflutit, sedan Hr Clay började ett tal i de Förenade Staternas Senat med följande ord, som vunnit märkvärdighet på denna sidan af Atlantiska hafvet: "Vi stå midt i en revolution." Det var vid den tid, som General Jackson, medelst en handling af sjelfmyndighet, som hittills är oerhörd i Amerikanska Unionens annaler, genom en verklig statskupp, anlade mot Banken en plan, hvartill sjelfva hans vänner vid Kongressen, och till och med hans Ministrar, nekade sin medverkan. Flera andra hafva återupprepat dessa ord. Slutligen, efter alla de uppträden af mord, tortur och oordning, som ägt rum i de Förenade Staterna, både i de stater der slafveriet finnes, och der det icke finnes, på landet och i städerna, i Boston, som företrädesvis är Republikanskt sinnadt, liksom i Baltimore, åt hvilken stad åtskilliga i anledning af kriget mot England år 1812 begångna excesser förskaffat namnet af Mob-town (pöbelns stad), öfverallt yttrade redliga medborgare i förtroende till hvarandra: "Vi stå midt i en revolution."

Man måste hembära den rättvisan åt Engelska folket, att hos detsamma är, djupare in hos andra folk, inpräglad vördnaden för lagen. Ända tills i senare tider hafva Anglo-Amerikanarne, äfven i detta hänseende, visat sig vara, hvad de äro i så många andra, Engelsmän af en förändrad upplaga. Det gifvas folk, som icke kunna fatta lagen annorlunda än under en lefvande form, det vill säja, så länge den är förenad i en personlighet. Hos dem beror statens ära och sällhet till någon del af lagarnas beskaffenhet; betydligt af de personers karakterer, som skola tolka dem. Dessa staters makt stiger och faller, allt efter som suveränen, hvad han nu må heta, är en man med upphöjda eller underlägsna själsgåfvor. Sådant är, i allmänhet, förhållandet inom österns stater. Engelsmannen är bildad efter en helt annan grundtyp. Det kostar föga på honom att förödmjuka sig inför den döda bokstafven, men det är endast efter mycken strid med sig sjelf, som han förödmjukar sig inför en person. Han behöfver ingen, som ålägger honom att iakttaga lagens fordringar; han vet att iakttaga dem af egen drift, utan tvång. Detta kommer deraf, att Engelsmannen bär inom sig förmågan af, om vi så få uttrycka oss, "Selfgovernment", och detta förklarar den framgång, som nämde politiska system ägt i de Förenade Staterna, hvarest det Engelska skaplynnet alldeles utvecklat sig i enlighet med sin natur.

Olyckligtvis tyckes känslan för lagen alltmera och mera bortdö hos Amerikanarne. Detta folk, som, i andra hänseenden, med nog uteslutande kärlek fäster sig vid det praktiska, har ända till blindhet missledt sig sjelf, eller låtit missleda sig af theorier i politiken, och till och med af logiska uppställningar. Det har icke hejdats af någon möjlig följd af folk-suveränitetens principer, åtminstone så länge som följderna deraf smickrade dess egenkärlek, liksom det i verlden gåfves någon enda princip, till och med den af kristliga kärleken, som tål att ständigt användas, utan att slutligen leda till en klar och tydlig orimlighet. Amerikanaren har kommit så långt, att han nekar att det finnes någon princip för rättvisan i och för sig sjelf, och påstår, att folkets i handling uttryckta vilja alltid och nödvändigt är rättvisa. Han har som afgjord sats antagit folkets ofelbarhet i allt och för alltid, och har derigenom öppnat vägen till tyranniet för en stormande minoritet, som behagar kalla sig folket[1].

Mellankomsten af denna påstådda folkrättvisa, som ab irato utöfvas af några ursinniga, hvilka sjelfve kalla sig de legitima efterträdarena af de förvägne männen af the tea-party[2] från år 1773, är en förfärlig olycka i ett land, der det icke gifves någon annan offentlig garanti, än vördnaden för lagen, der lagstiftaren, under förutsättning af rådande ordning, icke tagit några mått och steg att förekomma oordningar.

Folkrättvisan har, dessutom, det felet att oftast vara orättvis. Större delen af de personer, som i södra provinserna blifvit hängda eller gisslade med spön, och på tjugu andra sätt gräsligen plågade, såsom gynnande slafveriets afskaffande, eller, såsom man uttryckte det, sinnade att uppreta slafvarne mot deras [ 3 ]herrar, dessa voro, efter all anledning, icke annat än personer, hvilka varit oförsiktiga nog att i oförtäckta ord yttra den fasa slafveriet ingaf dem. Det är till och med tvifvelaktigt, huruvida de påstådda sammansvärjningarna, i anledning af hvilka man i massa nedskjöt både hvita och svarta, någonsin verkligen ägt rum. Man har derpå ännu icke framlagt något bevis, som inför domstol kunde blifva antaget. Vid tillfället af oroligheterna i Baltimore, den sista Augusti, hvilka sedermera räckte i 4 dagar, var denna folkrättvisa orättvis ända till verklig dumhet. Upproret, yttrade dess anställare, borde straffa de skälmar, hvilka så ovärdigt begagnat sig af den fattiges lättrogenhet i afseende på Banken i Maryland. Det är verkligen i Baltimore offentligen intygadt, att detta penningeverks bankrutt var bedräglig, att denna Bank, dagen förrän den inställde sina betalningar, för att i sina kassakistor indraga dagakarlens sparpenning, erbjöd höga intressen för de insättningar, stora eller små, som uti densamma gjordes. Men det är offentligen intygadt, att denna Banks bedrägliga åtgärder böra tillskrifvas en viss Evan Poultney, som ensam var disponent af Banken.

I stället för att på honom hämnas arbetarenas ruin, hans hustrus och hans barns plundring, skyndade upprorsmännen att begära räkenskap — af hvem? af de embetsmän, hvilka blifvit utnämda af tribunalet till handläggning af en ärlig cession. Det var icke förrän på tredje dagen, som hemgång gjordes hos Poultney sjelf. Men han, i stället för att förlora fattningen, klagade, suckande, att han vore en stor syndare, att han varit mycket brottslig emot sin nästa. Han slog sig för bröstet, såsom ett tecken till sin ånger, och, med tonen af en puritan, anklagade han sig sjelf vida häftigare än orostiftarena sjelfva. Dessa liksom voro förvånade öfver så mycken samvetsgrannhet; framställde, liksom Orgon, sina ursägter till Tartuffe, rengjorde med omsorg ingången till hans hus, jemte marmor-trapporne, hvilka de smutsat, och skyndade nu att nedrifva Märens hus, med hämtad anledning deraf, att ett svagt, frivilligt samladt militär-detachement hade i lagenligt försvar gifvit eld på dem, sedan det först en längre tid stått orörligt under ett regn af stenar.

Dessa oordningar äro förfärande genom deras karakter af allmänhet; de äro det derföre, att de vid hvarje tillfälle röja sig; de äro det desto mera, ju mindre deras betydenhet är insedd. Ett af demokratiens fel ligger deri, att den allt för mycket glömmer det förflutna, och för litet ser in i framtiden. En sådan orolighet, som uti Frankrike skulle gifva alla affärer dödsstöten, hindrar här ingen att gå på börsen, att spekulera, att sätta sina penningar i rörelse och derpå förtjena betydligt. Man tar hvarandra i hand, man efterfrågar och förtäljer nyheter. Der har man hängt en svart, der har man nedskjutit några hvita; i Filadelfia blefvo 4 hus nedrifna; i Buffalo, i Utika, slog man ihjäl flere personer med käppar. Emellertid aftalar man lugnt kaffe-priserna; man omnämner stigandet och fallandet af spanmålen; man invecklar sig för det återstående af dagen i kalkyler. Lagens välde är nu mera till ända. Det så kallade Expediency, det vill säga, förhållandernas öfvergående makt, är nu mera den auktoritet, som förer spiran. Farväl! grundsatser af rättvisa; stora, heliga grundsatser af 1776 och 1787! Lefve ögonblickets välde, tolkadt och föreställdt af, jag vet icke hvem! till framgång för, jag vet icke hvilken liten politisk eller handels-intrig! — —


(Forts. e. a. g.)

TIDNINGS-ÖFVERSIGT.

Den i Strengnäs utkommande Tidningen Samlaren innehåller, uti dess första nummer för innevarande år, en artikel med öfverskrift om Tron på Auktoriteter, utur hvilken vi anse oss göra våra läsare ett nöje att meddela följande utdrag:

"Det ligger i menniskonaturen ett begär att gerna vilja mästra och klandra allt, och vår Herres egen skapelse är understundom, med all sin fullkomlighet, ej derifrån frikallad. Klandret är således ett osvikligt medel att vinna Auktoritetet, emedan det slår an på massan och dess tycken. Och dessutom tror man så lätt, att den, som med en säker och bestämd ton framför detta klander, äfven säkert och väl förstår hvad han klandrar. Det faller till och med ganska få in att undersöka, från hvilken detta klander kommer? Hvarifrån hemtar klandraren alla sina mångsidiga kunskaper, sin outtömliga visdom, sin förmåga att intränga i Statsmachinens hemligaste vinklar, och den stora konsten att alltjemt hafva tillreds ett så kalladt medel till förbättrande af dess brister? Det skulle likväl ej skada att anställa en sådan undersökning. Om man dervid upptäckte några unga män, belåtne med sina skolstudier, men med frisk vilja, ifrigt sysselsatte att ur utländska Tidningsblad samla sina visdomsskatter "att skumma dräggen af tidehvarfvet", för att sedan uppstufva den så smakligt som möjligt åt sina Svenska läsare; om man ville inse omöjligheten för en sådan person att, under det eviga Tidningsbläddrandet, förvärfva grundligare kunskaper och insigter angående Statens vigtigare angelägenheter, om hvilka han likväl dagligen meddelar sina Orakelspråk; om man såge hans skadeglädje, hvarje gång han lyckas till underhållande af sin popularitet uppsnappa om än en aldrig så obetydlig anledning till anmärkning emot Styrelsen, och allt hvad dermed äger sammanhang; om man med ett ord förmådde intränga genom det granna brokiga skalet, som omger denna visdoms-skatt, — då skulle man med förvåning oftast upptäcka en maskstungen kärna. — Och likväl är det en sådan Auktoritet, på hvilken en ganska betydlig del af den närvarande generationen blindt tror! ej besinnande, att denna det ädla fria menniskoförståndets servila undergifvenhet för dagens, om än efemera, despoter, är ovärdigt och förnedrande för hvarje förnuftig varelse ännu mera för dem, som bära ordet sjelfständighet beständigt på tungan. Många finnas, som alldeles icke vilja medgifva, att de följa andra grundsatser, än sina egna, och bli allvarsamt onda, om man söker öfvertyga dem om motsatsen. Men om man gör sig den mödan att närmare följa gången af sådana dupers räsonemanger i särskildta ämnen, skall man deruti finna det tydligaste Tidnings-echo, som, ehuru med svagare ljud, troget upprepar hvad det från de så kallade liberala Dagbladen upphemtat. — Och hvilka frukter har då tron på dessa Tidnings-Auktoriteter framalstrat eller skall den väl framalstra? — Fruktansvärdt är, att den långt ifrån att motsvara de förhoppningar, de troende dervid fästa, skall medföra ganska menliga följder; ty det är helt naturligt, att då Publicisterne dagligen år efter annat arbeta på att undergräfva Folkets kärlek och förtroende till sin Styrelse, sina Lagar och Institutioner och allt, hvad som hittills fästat dess hjerta vid Fäderneslandet, skall derigenom slutligen väckas en missbelåtenhet, som långsamt, men förderfligt, tärer på grundvalen för Folkets sällhet."


ERINRAN.

(Insändt.)

Uti en i Dagligt Allehanda införd Recension af Hr Komminister Saléns Predikningar förekommer, ibland annat, följande tirad:

"Detta allt" (nemligen, att man i Christendomens framställning stundom lagt mera vigt på Tron än på Kärleken) "gäller, ehuru naturligtvis i vida ringare grad äfven den skola af Christeliga lärare, hvilka, till det heliga ordets sanna båtnad, hos oss utträngt den Lehnbergska med sin andefattiga lefnadsvishet och sina löst påhäftade trossatser, den der — ehuru detta mera förbisågs — sannerligen var lika svag i Kärleken som i Trona."

Enär nu hvad, som gäller om skolan, väl äfven måste gälla om mästaren, så kan läsaren häraf förnimma, med hvilket föga hedrande betyg en recensent i förbigående affärdar den store andelige Talaren, den af Nils von Rosenstein och Lindblom med vältalighetens loford upphöjda, af Wallin med rörande värma besjungna, af allt hvad i Sverige ädlast och ypperst fanns med tjusning hörda och beundrade Lehnberg. Så ovaraktig är då snillets ära! Så snart förvissnar då den krans, som äfven ett upplyst tidehvarfs bifall skänker! Och när detta kunnat hända Lehnberg, icke just så många år efter hans död, hvad skall ej, efter lika många års förlopp, kunna hända den af Allehanda nu prisade Hr Salén? Hvilka förringande epiteter skall måhända en annorledes tänkande Recensent då gifva åt hans nu berömda arbeten? Det sätt, hvarpå Lehnberg af Allehanda-gransknren behandlas, är verkligen icke uppmuntrande för unga, talangfulla författare, som eflersträfva minnets odödlighet.

Men må de trösta sig. Ännu har aldrig det obefogade klandret förmått rycka ett enda blad ur en rättvist förvärfvad lager. För någon tid må den ensidiga smaken, det partiska nitet myndigt förkunna sina fåviska domar; deras tid är dock kort, likasom allt hvad som ej hvilar på sanning och rättvisa. Homerus läses, beundras, i trots af alla Zoiler: Lehnberg skall ännu af våra sena efterkommande läsas, älskas, beundras, i trots af — Dagligt Allehanda.

Aletophilus.


Noterad VexelKurs på Stockholms Börs, Fredagen den 22 Januari 1836.

Uti Svenska Bankosedlar.
London 12 R:dr 2 sk. 75, d. d. 12 R:dr 90 d. d. 60 d. sigt.
Hamburg 128 sk. 3 d. sigt. 30 37, 60, 64, 67 d.d., 127 1/2 sk., 45, 90 d. d., 127 1/4 sk., 127 sk. 90 d. d.
Altona 127 sk. 86 d. d.
Lübeck, att bet. i Hamb. 127 sk. 45 d. d.
Amsterdam 119 1/2 sk. 48 d. d., 118 2/3 sk. 40 d. d. 118 1/2 sk. 66 d. d.
Paris 22 3/4 sk. 90 d. d.
Cherbourg att bet. i Paris 22 5/12 sk. 90 d. d.
Berlin, Preuss. Kur. 88 sk. à Vista,
Köpenhamn 64 1/2 sk. 8 d. d.
Medel-Kurs.
Pund St. 12 R:dr 1 sk. 11 r:st.
H. Banko 127 sk. 10 r:st.
Holl. Kur. 118 sk. 6 r:st.

= Arméns Ackords-Amorteringsfonds Obligationer 100 proc. af nominalvärdet eller pari jemte godtgörande af upplupen ränta.

Härvarande Kejserliga Ryska Missionen får, på sitt Hofs befallning, meddela följande af Kejserl. Ryska General-Konsulatet i Sverige utfärdade Kungörelse:

Kejserliga Regeringen har anledning att förmoda, det personer, som ännu, i trotts af sitt lands lagar, befatta sig med handel af Afrikanska Negrer, hafva för afsigt att antaga Rysk Flagg, för att skydda sina brottsliga företag mot förföljelse af de magter, hvilka sinsemellan öfverenskommit om ömsesidig visitations- och uppbringnings-rätt, i händelse af öfverträdelse af de mot negerhandeln stadgade lagarne. I följd af dessa anledningar har Kejserliga General-Konsulatet fått befallning, att gifva Skeppsredare och Kaptener tillkänna: att ingen äger rätt att antaga Rysk Handelsflagg, utan att han, i detta afseende, undfått uttryckligt tillstånd af Kejserliga Regeringen; att denna tillåtelse bör vara ådagalagd medelst ett patent i vederbörlig och gällande form, och att den endast lemnas på sådana vilkor, som af Rikets lagar äro fastställde, samt, slutligen, att hvarje öfverträdelse af detta stadgande, och ett otillåtligt begagnande af Ryska Flaggan, skall anses såsom förbrytelse, och blottställa den, som dertill gör sig förvunnen, för följderna af sitt olagliga förfarande; att, i synnerhet, ett Fartyg med Negerslafvar, som seglar under Rysk Flagg och uppbringas af någon kryssare, uti intet fall får, under åberopande af den Flagga det förer, begära beskydd af Kejserl. Regeringen, och sålunda undandraga sig det rättvisa straff detsamma förtjenat. Stockholm den 3/15 Jan. 1836.

Enligt hos Kongl. Kommerse-Kollegium gjord officiel anmälan har Regeringen i de förenade provinsernes af Plata-Floden Republik under den 25 sistledne Augusti förordnat, att de till Republikens hamnar ankommande Skeppare, må äga rättighet att inom 24 arbetstimmar, från det manifestet af dem aflelmnas, ändra eller tillägga hvad å samma handling möjligen kan vara uteglömt eller orätt upptaget, dock ej till högre sammanräknadt värde än 400 Piaster Silfver; hvilket Kongl. Kollegium härigenom velat till vederbörandes kännedom meddela. Stockholm den 14 Jan. 1836.

Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-Kollegium, gör veterligt: Hos Kongl. Kollegium har Frälse-Inspektoren Joh. Sandström anhållit om Patent å en af honom uppfunnen Linbråknings- och Skäktnings-maschin, hvarå han till Kongl. Kollegium inlemnat ritning med beskrifning[3] och hvars fördelar uppgifvits vara följande:

a) Att den kan sättas i förening med vandringshjulet å ett vanligt Tröskverk och då drifvas med ett, högst två par Oxar; b) att till maschinens skötande då den är i full gång, erfordras 20, till större delen halfvuxna personer, hvilka å densamma rengöra lika mycket Lin som 60 personer på vanliga sättet med handkraft, men att arhetarnes antal kan ytterligare inskränkas samt äfven ökas, om maschinen inrättas för färre eller flere Klubbor och Svingor; c) att maschinen jemväl kan drifvas med vatten, i hvilket fall dock särskildt Hus för densamma måste byggas; d) att Linet kan å maschinen rengöras, sedan det efter rötningen blifvit väl vädertorkadt, ehuru skäfvorna dock lättare frånskiljas, om det förut undergått torkning i Badstuga; och e) att kostnaden för denna maschin, oberäknadt värdet af trävirket, uppgår till 50 R:dr Banko.

Och har Kongl. Kollegium, med stöd af Kongl. Patentförordningen af den 13 Dec. 1834, härigenom velat tillägga Frälse-Inspektoren Joh. Sandström Patent under (Tio) 10 års tid å förberörde af honom uppfunna maschin, för bråkning och skäktning af Lin, sådan den uti ofvan omförmälde ritning och förklaring finnes beskrifven; så att han under nämde tid må äga att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra, öfverallt inom Riket utöfva ifrågavarande uppfinningar samt begagnandet deraf på andra öfverlåta.

Dock är härvid att iakttaga:

1:o Att Innehafvaren af detta Patent bör, så vida han vill detsamma tillgodonjuta, hafva senast inom Tvenne (2:ne) månader härefter, hvarje månad till Trettio (30) dagar räknad, Patentet allmänneligen kungjordt, genom införande deraf, till hela dess innehåll, Trenne (3:ne) gånger uti Sveriges Stats-Tidning eller Post- och Inrikes Tidningar;

2:o Att om någon förmenar eller tilltror sig kunna styrka, att den uppfinning, hvarå detta Patent lyder, varit här i Riket känd och begagnad, innan Patent-Innehafvaren sin Patent-ansökning till Kongl. Kollegium ingaf, eller ock att Patent-Innehafvaren, till vinnande af längre tid för patentets begagnande än vederbordt, oriktigt uppgifvit egenskapen af uppfinningen, samt någon på grund deraf åsyftar att få Patent-rätten häfven, är honom obetaget att, inom sex (6) månader från den dag Patentet finnes Tredje (3:dje) gången i Stats-Tidningen infördt, sådant klander af Patentet hos Kongl. Kollegium anmäla. Åkommer ej klander af Patentet inom ofvanbestämde tid, äger vidare talan derå ej rum.

3:o) Att Patent-Innehafvaren bör, vid påföljd af Patenträttens förlust, såväl inom Tvenne (2:ne) är härefter inför Kongl. Kollegium styrka, att han är i full utöfning af den uppfinning, hvarå detta Patent lyder, som sedermera en (1) gång hvarje år under Patent-tiden hos Kongl. Kollegium ådagalägga att uppfinningarna fortfarande begagnas.

I öfrigt äger Patent-Innehafvaren att, i afseende på användandet af ifrågavarande uppfinning, tillgodonjuta de förmåner och rättigheter, hvilka Fabriksidkare i allmänhet tillkomma, hvaremot honom åligger, att ställa sig till efterrättelse, hvad de rörande Manufakturerna gällande Författningar innehålla.

Skulle Sökandens Patent-rätt, genom arf eller hvad laglig afhandling som helst, till någon annan inom Sverige bosatt, välfrejdad person öfverlåtas, skall densamma för hvarje annan laglig innehafvare medföra de rättigheter, som med detta Patents lydelse och Kongl. Patent-Förordningen af den 13 December 1834 äro enliga, sedan likväl den nya Innehafvaren sig hos Kongl. Kollegium anmält och Öfverlåtelse-Resolution undfått.

Slutligen har Kongl. Kollegium härmed velat förklara, att detta Patent icke må anses medföra någon öfvertygande visshet derom, att den nu Patenterade uppfinningen är ny och här i Riket obegagnad, eller att den kan med fördel användas. Stockholm den 18 Januari 1836.

C. D. Skogman.
A. P. von Sydow.
E. W. Brandel.
O. E. Bergius.
I. N. Borelius.

Enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 8 Oktober 1828 samt Kongl. StatsKontorets derpå grundade Cirkulär den 26 i samma månad, att de depositioner, som i Landt-Ränterierne stått i fulla tio år och derutöfver skola till återlyftning uppsägas så, och enär enligt Brunflo Härads-Rätts Utslag den 15 Oktober 1825, Postillionen Odén den 7 November 1825, i Jemtlands Landt-Ränteri deponerat Tre Riksdaler 16 skillingar Banko bötesmedel, varda vederbörande härmedelst antydde, att inom natt och år från nedanskrifne dag sig hos Konungens Befallningshafvande härstädes anmäla till medlens återlyftning, och dervid förete, ej mindre det utfärdade Dispositionsbeviset än ock med Dom eller Utslag styrka sin ägande rätt, till de nedsatte medlen och på grund deraf erhålla anordning å beloppet, som, i annor händelse kommer att till Kongl. Stats-Kontoret insändas, hvarest den, som af gällande orsaker öfverskridit den här utsatta tiden, kan sine anspråk till medlens återbekommande fullfölja. Östersund, i Lands-Kontoret den 28 Dec. 1835.

M. von Törne.
F. W. Jonsson.

Till och med Torsdagen den 28 dennes, emottages i Banko-Fullmäktiges Expedition, 3 trappor upp i Bankohuset, skriftliga anbud att kostnadsfritt, inom nästkom. Febr. månads utgång vid Tumba Bruk leverera 95 tunnor Råg samt 110 tunnor Korn-Malt; det minsta parti hvarå anbud antages är 10 tunnor. Uppgift af vigt och pris, bör jemte bifogadt prof å Spanmålen åtfölja de ingifvande anbuden. Stockholm den 14 Jan. 1836.

Å Trehundra Ris ordinärt Tryckpapper, som innevarande år komma att för Rikets Ständers Riksgälds-Kontors räkning upphandlas, emottagas, intill slutet af nästkommande Februari månad, förseglade anbud hos Kommissariatet i nämnde Kontor; börande detta papper, kostnadsfritt för Riksgälds-Kontoret derstädes levereras inom de tider, som uti skeende reqvisitioner varda bestämde, och erhålles betalningen för detsamma efter behörigen fullgjord leverans. Stockholm af Rikets Ständers Riksgälds-Kontor d. 7 Jan. 1836.

Notifikationer.

ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.

= Att Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rätt, genom [ 4 ]utfärdad offentlig Stämning, kallat och förelagt Majoren Hjemstjernas afl. Enka, Fru Margaretha Chr. Hjelmstjernas samtlige Borgenärer, att vid talans förlust, antingen förr, eller sist å den 3 Maj innev. år 1836, inför Kongl. Hof-Rätten vid upprop, kl. 11 och innan 12 på dagen, deras fordringar i vederbörlig ordning anmäla och styrka samt med ed fästa; det varder härmed kungjordt andra gången.

= Rådhus-Rätten i Stockholm kallar genom offentliga stämningar: Trädgårdsmästaren Nils Forssbergs afl. Enkas Brita Forssbergs Sterbhusdelägare om Urarfva till den 4; Viktualiehandlaren Johan Wilhelm Jacobsson, Fabrikören Jakob Raphaëls afl. Enkas Fredrika Raphaëls Sterbhusdelägare om Urarfva till den 11; Afl. Lärftskramhandlaren Johan Magnus Möllenborgs Sterbhusdelägare om Urarfva; Jungfru Maria Elisabeth Strandberg, Klädes-Fabrikören Johan Fredric Svanberg; Grosshandlaren Wilhelm Julius Hoffbergs afl. Enkat Christina Dorothea Lindströms Sterbhusdelägare, om Urarfva till den 18; Afl. Hr Kapitenen Carl Predric Fredricssons och afl. Grosshandlaren Johan Ludvig Sundbladts samt afl. förra Handlanden Nils Eric Bloms Sterbhusdelägare om Urarfva; Barnskomakaren Ingelqvists Enka Catharina Charlotta Ingelqvist till den 25 Juli innevarande år, tillika med deras samtliga Borgenärer; hvilket första gången kungöres.

= I anledning af derom gjord anssökning har Rådhus-Rätten i Stockholm, genom årsstämning, förelagt och kallat dem, som förmena sig äga att fordra hos upplöste Grosshandels-Bolaget under firma Michaelson & Benedicks, att, före kl. 12 på dagen den 23 Januari nästkommande år 1837, sina fordringar hos Rådhus-Rätten lagligen anmäla, vid talans förlust; hvilket härmed första gången kungöres.

= Jemlikt Faurås Härads-Rätts å Urtima Ting denne dag meddeldte beslut, är offentlig stämning utfärdad å Lands-Fiskalen N. Stenströms och dess aflidne Hustrus samtliga Borgenärer, att, vid talans förlust, inställa sig inför bemälte Rätt i Köinge å andra Rättegångsdagen af det Ting, som infaller näst efter 6 månader från denna dag, kl. före 7 på aftonen, att sina fordringar så förete och bevaka, som Konkurs-Lagen den 12 Mars 1830 företkrifver; hvilket härmed tredje gången kungöres. Falkenberg den 25 Augusti 1835.

= Att Grums Härads-Rätt, genom anslagen offentlig stämning, inkallat aflidna f. Nämndemannen Nils Olssons från Åshammar samtliga Borgenärer, att före kl. 7 på aftonen af andra Rättegångsdagen under nästk. års Lagtima Höste-Ting anmäla, styrka och beediga deras fordringar, utlåta sig öfver Sterbhusdelägarnes ansökan om Urarfva-förmon och inbördes tvista om bättre rätt till betalning; varder härigenom kungjordt första gången. Carlstad den 7 November 1835.

= Waxholms Rådhus-Rätt har genom offentlig årsstämning förelagt afl. Handlanden Elias Bolins samtliga Borgenärer att före kl. 12 å Måndagen den 1 nästkommande Februari, inför Rådhus-Rätten gifva sina fordringar uti bemäldte aflidnes Sterbhus skriftligen eller mundtligen an, på sätt och vid den påföljd som 9 Kap. i 1830 års Konkurs-Lag förmäler. Waxholms Rådhus den 28 September 1835.

= Genom offentliga stämningar kallar Rådhus-Rätten i Stockholm till följande dagar i Juni månad innevarande år Landtbrukaren Stjernholms Enka Ulrika Holmgren, afl. e. o. Kammarskrifvaren Carl Gustaf Lundbergs och afl. Segelduks-Mästaren Johan Fredrik Kusels Sterbhusdelägare om urarfva till den 4 förra Krono-Uppbördsskrifvaren Carl Gustaf Dahlström, Sockerbagaren Anders Nordenberg, afl. Handels-Bokhållaren Carl Peter Cederbergs och afl. Tapetseraren Gustaf Adolf Lyckes Sterbhusdelägare om urarfäa till den 8 Gelbljutaren Johan Erik Lindbom, afl. Vaktmästaren Jonas Haglunds Sterbhusdelägare om urarfva till den 13: Handlanden Aron Kahn, Fabrikören Carl Gustaf Richter till den 18, afl. Skräddaren Petter Petterssons Sterbhusdelägare om urarfva, Målaren Johan Schagerberg till den 22: Badare-mästaren Carl Emanuel Edhund, Vaktmästaren Anders Andersson och hans Hustru Närings-Idkerskan Christina Andersson till den 27, tillika med deras samtlliga Borgenärer, hvilket andra gången kungöres.

FÖRMYNDARE-FÖRORDNANDEN.

= Å sist förrättade Laga Höste-Ting med Söderberkes Bergslags Härad, hafva Drängarna Olof Olsson i Dalvik, och Pehr Andersson i Westerby, samt Nybyggaren Anders Jansson i Socknernäs, för oordentlighet och misshushållning blifvit förklarade för omyndige; hvilket härigenom kungöres.

= Under innevarande års Lagtima Härads-Ting med Kihls Härad, hafva, af förekomna anledningar, nedannämnde personer blifvit af Härads-Rätten förklarade omyndiga, nemligen: 1) Enkan Anna Gudmundsdotter i Gråtentorp; och till hennes Förmydare utsedd Olof Olsson i Wästra Presthamra. 2) Ålderstigna Mannen Magnus Svensson i Karsbol, till hvars Förmydare är förordnad f. d. Nämndemannen Sven Christoffersson i Säldebråten. 3) Gamla Mannen Olof Andersson i Lund, för hvilken Jonas Jonsson i Kjöpung blifvit förordnad att vara Förmyndare. 4) Torparen Anders Svensson i Prestbråten, till hvars Förmyndare blifvit utsedd Sven Larsson i Pehrstorp. 5) Anders Gabrielsson i Wästra Glänne, till hvars Förmyndare är förordnad Nils Torstenssons i samma hemman ; och 6) Enkan Catharina Larsdotter i Breviken, till hvars Förmyndare är vorden förordnad Nils Jeansson i Saldebråten; hvilket, jemlikt Kongl. Förordningen den 11 Maj 1774, härigenom allmänneligen kungöres. Tingsstället Illberg den 18 December 1835.

= Att Lindesbergs Stads Rådhus-Rätt genom beslut den 14 dennes, uppå Färgare-Lärlingen N. G. Behms egen begäran, förklarat honom omyndig och ställt honom under f. d. Rådman F. W. Behms förmynderskap; det varder författningarna likmätigt härmed kungjordt. Lindesberg den 16 December 1835.

= Att vid 1835 års Höste-Ting med Sotholms Härad, Bonden Pehr Eric Ersson i Aska, Sorunda Socken, blifvit förklarad omyndig; varder härigenom kungjordt.

= Att Enkan Anna Brita Ekman i Grenö, för närvarande är under Förmyndare-inseende af Bönderne Johan och Isac Westerberg i Wissvass, Tyresö Socken; kungöres härigenom.

LAGFARTS ÄRENDE.

= Som vid sökt Lagfart å 1/96:dels hemman Näs, som nu mera afl. Geschwornern O. Roman den 2 Sept. 1833, inköpt af Enkan Stina Samuelsdotter i Näs af Erik Pettersson, Anders Jansson och Christina Pehrsdotter för 300 Rdr Rgs, desse säljares åtkomst icke kunnat behörigen styrkas; alltså varder jemlikt Norrberkes Härads-Rätts beslut, detta köp härigenom kungjordt den eller dem som tror sig äga bättre rätt till berörde fastighetsdel, med uppmaning att deras anspråk derom i Laga ordning utföra sist å det Ting, som infaller näst 6 månader ifrån den dag som denna kungörelse finnes införd tredje gången uti Sveriges Stats-Tidning, i annat fall kommer Lagfarten att gå i fullbordan och fasta meddelas.

= Att Rådhus-Rätten i Nyköping, genom beslut den 14 December 1835, då Arbetskarlen Gustaf Sundström sökte Lagfart å halfva Gården i nämde Stad under portnummer 91 och första Qvarteret, som han å offentlig Auktion sig tillhandlat af Arbetskarlen A. Wetterbergs Enka Catharina Thunholm föreskrifvit, enär säljarens åtkomst till samma Egendom icke lagligen styrkas kunde, att den eller de, som förmente sig till ifrågavarande halfva gård äga någon rätt eller emot försäljningen deraf hade något att påminna, skulle inom 6 månader, ifrån den dag denne annons uti Sveriges Stats-Tidning finnes tredje gången införd, vid Rådhus-Rätten genom laga Stämning göra sina anspråk gällande, kungöres första gången.

TESTAMENTS- OCH ARFS-ANGELÄGENHETER.

= Nedanstående utaf aflidne Enkefru Prostinnan Cathrina Charlotta Ljunggren, född Comstedt, i lifstiden upprättade och vid Gudhems Härads-Rätt i Staden Fahlköping den 17 September 1835, behörigen bevakade Testamente; varder härmedelst den aflidnes okände Arfvingar kungjordt, på det de, i händelse af befogenhet, må deröfver kunna anföra klander, inom laga tid och ordning, nemligen. 1:o) angående mine i Stentorps församling af mig inköpte Frälseräntor, förordnar jag sålunda, att de skola vid min död såsom gåfva tillfalla Sjögerstads Sockens Fattig-Kassa, med det vilkor, att min Faster, Mamsell Eva Christina Comstedt i Jönköping, under sin lifstid förut njuter årliga räntan deraf, men vid hennes död användes samma ränta till hälften åt de fattige, och af den andra hälften formeras en Kassa till i ståndsättande och underhållande af min salig mans, i lifstiden Hr Kontrakts-Prosten Th. Ljunggrens, graf; och när ändtligen denna Grafkassa är vorden så stor, att grafven af dess ränta med jernstaket kan väl underhållas, så faller frälseräntornas afkastning oafkortad till Fattig-Kassan. Denna min välmenta disposition är föranledd af vår lyckliga och vänskapsfulla sammanlefnad i lifstiden samt till tacksamt minne af bemälte min salig man, som i 30 års tid i egenskap af Pastor styrde denna Församling. Varande och blifvande Pastor och Kyrkoråd i Sjögerstad anmodas vänligen att behörigen ombesörja verkställigheten af mitt förordnande i denna del, hvilka för ansvarigheten af deras förvaltning äro ingen annan än Gud och sitt samvete skyldige. 2:o) Af tacksamhet emot Fru Hofrätts-Rådinnan von Zueigbergk och dess saligen framlidne man, hvilka mig som barn med synnerlig ynnest alltid omfattade, förordnar jag till deras fyra Döttrar 100 R:dr Riksgäldssedlar till dem hvardera, att vid min död genast uppbäras. 3:o) Alla mina gångkläder, såsom de vid min död befinnas, skola såsom gåfva tillhöra Fru Svanbom, född Mathilda Vingborg. 4:o) Allt af min lilla qvarlåtenskap, som nu öfrigt är, sedan förestående utgifter och min kristliga begrafning blifvit anständigt bekostad, delas efter lag mina lagliga arfvingar emellan, om de finnas, men derest sådana ej finnas till, gånge till delning emellan mine käre Styfbarn, Hr Ingeniören Th. Ljunggren samt hans Syster, Fru Christina Lundberg, till hälften hvardera. 5:o) Till Executores Testamenti förordnar jag Hr Kyrkoherden E. Wingborg i Sjogerstad samt Komministern derstädes J. Bornander, hvilka, benäget ville sig detta mitt förtroende åtaga.

= Om Sjömannen Eskil Andersson från Ubbhult i Grimmethons Pastorat af Hallands Län, hvilken 1813 afgick till sjöss, ännu lefver, anmodas han att inom den i Författningarne föreskrifna tid, sig hos undertecknade, dess Bröder, anmäla till utbekommande af det honom tillfallna Arf efter Fader och Moder. Ubbhult den 5 Jan. 1836.

Carl M. Andersson.
Joh. Andersson.
Sven Andersson.

= Jemlikt Kongl. Förordningen den 30 Maj sistlidne, varder Håkan Nilsson från Högaholma, Markaryds Socken, Kronobergs Län, härigenom underrättad, att Arf fallit honom till efter hans aflidna Moder, Enkan Kjerstin Svensdotter i Högaholma; hvilket härmed kungöres första gången. Sunnerbo Härads Tingsställe i Ljungby den 17 Nov. 1835.

På Häradshöfdinge-Embetets vägnar,
J. Tornerhielm.

= Som okändt är hvar Arfvingarne efter afl. Enke-Prostinnan A. S. Högvall, född Rudman vistas, så tillkännagifves på detta sätt, att nämde Prostinna afled sistl. Juli månad, och att vid den efter henne förrättade Bouppteckning, de redan anmälte skulderne, öfverstego tillgångarne. De af Arfvingarne som ämna göra någon arfspretention, behagade hos undertecknad Bouppteckningsman sig tillkännagifva, den sista nästa Mars, för att öfverlägga om huru med Boet bör förhållas; och få de frånvarande åtnöjas med de närvarandes beslut.

Andreas Wilhelmsson
på Ryrsskog i Elfsborgs Län,
Sundals Härad och Ryr Socken.
Nämdeman.

= Utdrag af Enkefru Kruses Testamente, bevakadt vid Dannemora och Films Härads-Rätt den 6 Nov. 1835.

Genom denna Testamentariska disposition förklarar jag min yttersta vilja vara den: att när den allgode Guden behagade hädankalla mig från detta jordiska lifvet, så skall min kära Dotter Sophia Kruse och hennes man Grufvo-Befallningsmannen C. G. Grafström blifva ägare af all den mig tillhörande egendom, så väl i varor och persedlar, som kontante penningar; börandes dock min kära måg och dotter, hvilka alltid med ömhet och välvilja omfattat mig, försörja mig intill den stunden inträffar; och, som efter naturens ordning, jag bör lemna det jordiska långt före dem, så böra de ock på christeligt och vanligt sätt beledsaga mig till mitt sista hvilorum: Grafven. — Och detta förklarar jag i nedanskrifne Vittnens närvaro, med sundt förnuft, mogen öfverläggning och fri vilja. Dannemora Grufvor den 30 Dec. 1833.

Christina Kruse, född Iggbom.

Att Enkefru Christina Kruse, född Iggbom, med sundt förnuft, fri vilja och mogen öfverläggning låtit författa och underskrifvit ofvanstående Testamentariska disposition, intyga på en gång närvarande Vittnen

Th. Björkman.
J. J. Holmstrand."

Efter uppläsandet häraf, och sedan anmält blifvit, det Enkan Kruse numera med döden afgått, samt att hennes Arfvingar, derest sådana funnos, voro för Testamentstagarne okände, i anledning hvaraf anhållan gjordes, att Kommuninationen af berörde Testamente måtte tillåtas ske genom allmänna Tidningarne.

Resolverades:

Det åligger vederbörande Testamentstagare, att, genom skyndsamt införande i Stats-Tidningen trenne gånger, delgifva ofvan intagne Testamente aflidne Enkan Kruses okände arfvingar, hvilka, i händelse af befogenhet, äga att emot Testamentet klander anföra inom den tid och i den ordning Lagen uti 18 Cap. 3, 8 §§. Ärfda-Balken föreskrifver, som afsades. År och dag som ofvan.

På Härads-Rättens vägnar,
N. O. Ahlner.

Likheten med Originalet bestyrker

T. N. Björkman.
R. Beronius.

DIVERSE LEGALA NOTIFIKATIONER.

= Den Handel vi i Bolag härstädes idkat under Firma Andersson & Rehnström, har genom vänlig öfverenskommelse, denne dag upphört, och att jag A. P. Rehnström öfvertagit liqviden af upplösta Bolagets oafslutade affärer, samt att vi hädanefter hvar för sig fortsätta handel, få vi Författningarne likmätigt tillkännagifva. Nyköping den 31 Dec. 1835.

A. Andersson.
A. P. Rehnström.

= Sedan genom Kommerse-Rådet och Riddaren Jan Lambergs dödliga frånfälle, dess deltagande uti Handels-Bolaget D. Carnegie & Komp. upphört, hafva undertecknade, qvarvarande Bolagsmän, jag, D. Carnegie, och jag, Gustaf Lamberg, under denne dag till delägare uti Bolaget, under oförändrad Firma, antagit undertecknad D. Carnegie, Junior; hvilket förhållande Författningarne likmätigt härmedelst tillkännagifves. Götheborg den 2 Januari 1836.

D. Carnegie.
Gustaf Lamberg.
David Carnegie Junior.

= Som 6 månader förflutit sedan det af Direktionen öfver Kongl. Arméens Pensions-Kassa för Trumpetaren Cedervalls Enka, Charlotta Christina Rodhén, den 16 Augusti 1830 utfärdade, men förkomne Pensions-Bref à 20 R:dr, i 1:sta Klassen af allmänna Pensions-Staten för Under-Officerare med Vederlikars Enkor och Barn, blifvit uti allmänna Tidningarne efterlyst, utan att hafva tillrättakommit, så har Direktionen härigenom skolat kungöra, att berörde Pensions-Bref, hvarest det än må finnas, numera anses för kraftlöst och dödadt. Stockholm den 4 Januari 1836.

AUKTIONER.

= Måndagen den 22 Februari detta år å f. m. försäljes härstädes genom upp- och afslag, Lumphandlaren Olof Sundbergs på Södermalm, inom Catharina Församling, uti Qvarteret Tjurberget mindre, vid Göthgatan, under gammal N:o 79 och ny N:o 5, samt adress N:o 74 å ofri eller Stadens grund belägne Brandförsäkrade fasta, i mät dömde, Egendom. Minst 1/6:del af inropssumman bör såsom handpenning erläggas. Stockholm af Stadens Auktions-Kammare den 11 Januari 1836.

— Genom Auktion, som hålles på stället, Fredagen den 12 instundande Februari, utbjudet för tredje gången Sergeanten Walters Konkursmassas Fastigheter i Ås, Långlera Socken, nemligen: 1/3:dels mantal om 3 Öres 14 2/3:dels penningeland af hemmanet N:o 1 och 1/4:dels mantal om 2:ne Öresland af hemmanet N:o 2. Skulle vid detta tillfälle icke bjudas någon ting utöfver hvad vid förra Auktionerne blifvit erbjudet, komma de senast gjorde anbuden att antagas och fastställas, hvarom vederbörande härmedelst underrättas, på det klander sedermera icke måtte äga rum. Vid samma tillfälle behagade Sergeanten Walters Kreditorer sammanträda, kl. 12 på dagen, för att öfverlägga om åtskilliga massans angelägenheter; och erinras, att de frånvarande få åtnöjas med de närvarandes beslut. Trentuna d. 6 Januari 1836.

Sysslomän.

— För framl. Hr A. R. Lorents urarfva Bos räkning, försäljes till den högstbjudande, nästk. 8 April, kl. 12 på dagen, vid Auktionstillfället å de så kallade Lorentska Bruken, egendomen Castor, belägen under N:o 8 på Elfsborgs Kungs-Ladugårds ägor, helt nära sagda Fabriker och bestående af 1:o Manbyggnaden, uppförd af timmer, tegeltäckt, enligt värderings-instrument, 14 alnar lång, 12 alnar bred och 4 1/4 alnar hög på Gråstensfot, samt innehållande: 2:ne Boningsrum, ett kök med spis och bakugn, förstuga, källare och vind. 2:o En vedbod af stolpar och bräder, 12 alnar lång, 8 alnar bred, samt 4 alnar högt plank, staket och portar. Det hela är i allmänna Brandforsäkringsverkets Landfond försäkradt för 600 R:dr B:ko och alla årens premier äro betalte. Närmare beskrifning kan få inhemtas på John Nonnens och Lorentska Brukens Massas Kontor. Götheborg d. 17 Dec. 1835.

Sysslomän.

BOUPPTECKNINGAR.

= I anseende till förestående Bouppteckning efter aflidne Kryddkramhandlanden Johan Norstein, behagade de som hafva att fordra eller äro skyldige, sådant skriftligen, till undertecknad uppgifva, innan nästa Februari månads slut. Stockholm den 21 Jan. 1836.

Gustaf Lund,
Kryddkramhandlare.

= I anseende till förestående Bouppteckning efter Krono-Tull- och Afrads-Inspektoren G. Bergströms Enkefru S. M. Nordin, behagade de, som i Sterbhuset hafva oafslutade affärer, att förhållandet dermed uppgifva inom slutet, af nästkommande Februari månad hos Läns-Notarien de Laval i Falun.

— I anseende till förestående Bouppteckning efter afl. Kyparen P. O. Behmer, anmodas de, som äro skyldige eller hafva någon fordran, att sådant anmäla inom den 30 dennes hos Källarmästaren Sohlman i Jönköping.

— I anseende till förestående Bouppteckning efter afl. Rådmannen och Stadsfiskalen C. G. Rydberg i Östhammar, behagade alla de, som veta sig i Sterbhuset hafva oafslutade affäre, sådant derstädes anmäla, inom den 6 Februari 1836.

BORGENÄRS-SAMMANTRÄDEN.

= Som vid sammanträdet den 11 dennes af John Nonnens och Lorentska Brukens Konkursmassas Kreditorer, fråga blifvit väckt om delning af Massans Sockerbruk och Porterbryggeri, på så sätt, att hvartdera för sig skulle utbjudas först, och sedan båda gemensamt, hvarefter det jemförelsevis högsta anbudet skulle gälla, såvidt nemligen, efter af då utsedde män föregången besigtning, en sådan delning kan, med sannolik fördel för Massan äga rum, öfver hvilket sednare förhållande berättelse skulle afgifvas den 25 nästkommande Februari; så kallas härmedelst samtlige Herrar Fordringsägare i berörde Massa, att å sistnämnde dag sammanträda kl. 10 f. m., på Massans Kontor, för att afgöra såväl sagda ärende som försäljningsvilkoren i öfrigt, samt hvad eljest af Massans angelägenheter då förekomma kan; och påminnes om Konkurs-Lagens föreskrift för de uteblifvande. Götheborg den 15 Januari 1836.

Sysslomän.

= Afl. Tapetserare-Åldermannen Noach Enboms Hrr Borgenärer, anmodas att Lördagen den 30 dennes, kl. 4 e. m.. sammanträda å Källaren gamla Malmens, för att definitift besluta om Fastigheternas försäljning. Stockholm den 20 Januari 1836.

Syssloman.

= Hrr Kreditorer uti Garfvaren Joh. Westerlings Jh:sons Konkurs, varda härmed kallade att sammanträda hos undertecknad, Måndagen den 15 Febr., kl. 3 e. m., för att välja ny Kurator efter nu mera Kurator Rådman Hallgren som gjort Cession, samt för att välja Revisorer, granska Massans räkenskaper och handlingar och för att besluta om hvad mera som kan förekomma till afgörande i nämde Massa. Örebro den 18 Jan. 1836.

Joh. Fischer,
Kurator.

= Borgenärerne uti f. d. Gårdfarihandlanden Hans Josephssons gäldbundna Bo, behagade allmänt sammanträda på Källaren i Norrtelje den 26 Febr. 1836, kl. 12 på dagen, för att öfverenskomma om Massans angelägenheter. Vid samma tillfälle försäljes de Massan tillhörige fordringar, om hvilka närmare underrättelse erhålles vid Auktionstillfället, hvarföre betalning på stället erlägges. Och erinras de frånvarande om Konkurs-Lagens föreskrift.

Kuratorer.

= Borgenärerne uti Enkefru Augusta Wilh. Rosenborgs gäldbundna Bo, kallas att sammanträda uti Källarmästaren Lundgrens, intill Stadshuset, belägna hus i Linköping den 17 nästkom. Febr., kl. 10 f. m., för att öfverlägga om försäljningen af den nu mera från Rosenborgska Fidei-Kommisset, genom laga skifte utbrutne Massan tillhörige Fasta Egendomen Sörby, välja Syssloman uti de afgångnas ställe, utse Revisorer till granskning af Sysslomännens redogörelse för Massans förvaltning de sednare åren, och mottaga utdelning af influtne medel för Fastighetsarrenden sista året. Linköping den 13 Dec. 1835.

Sysslomän.

= Borgenärerne i Kaptenen C. F. de Lavals afträdda Bo, kallas härmed till allmänt sammanträde i Staden Askersund och Gården N:o 72, Fredagen den 5 Febr. 1836, för att besluta om Boets förvaltning. Askersund den 30 Dec. 1835.

Gode Män.

= Samtlige Fordringsägare uti aflidne Rådman Rahmbergs Konkursmassa behagade hos undertecknad Syssloman sammanträda den 2:dra instundande Februari, för att taga kännedom af de Massans fordringar, som ännu utestå till indrifning, och bestämma huruvida i laglig väg dermed skall tagas någon vidare befattning, eller de samma skola å Auktion försäljas; de frånvarande få åtnöjas med de närvarandes beslut, Lindesberg den 11 Jan. 1836.

P. S. Pijhlson.

= För att granska förvaltningen och emottaga den dividend A. Bolins, i Boda, Månsjo Socken och Kinds Härad, Konkursmassa gifver, behagade samtelige Fordringsägare sammanträda å Länghems stom den 6 Februari 1836, kl. 10 f. m. Rösered den 29 December 1835.

A. J. Rydin,
Syssloman.

= Aflidne Assessoren E. D. Wingstedts samtlige Borgenärer behagade Måndagen den 25 dennes, kl. 4 e. m., sammanträda å Källaren Hamburger Börs vid Jakobsgränd, för att granska Gode Männens redovisning samt besluta om fasta Egendomens försäljning, underhåll för Enkan och barnen jemte andra Massans angelägenheter; och erinras om Konkurs-Lagens föreskrift, att de frånvarande få åtnöja sig med de närvarandes beslut. Stockholm den 16 Januari 1836.

Sysslomännen.

Stockholm, tryckt i Stats-Tidningens Botryckeri.
(Baggensgatan, Huset N:o 25.)

  1. ↑ Man har gjort den anmärkning, att alla i New-York, Philadelphia och Baltimore begångna oordningar ledde sitt ursprung från en handfull menniskor, åtföljda af några barnskockar, som ungefar kunna förliknas med den urbild af förtidig uselhet, som man i Frankrike träffar under namnet af "Gamins de Paris." Det är mycket sällan, som öfver hundrade personer tagit verksam del i förstörelsen. Ofta har man icke kunnat räkna hälften af detta antal.
  2. ↑ Detta namn gaf man den hop af Bostons innevånare, som, på ljusa dagen, i åsyn af Engelska Guvernören och Engelska Garnisonen, kastade i hafvet det thé, som blifvit infördt i hamnen. Detta var signalen till den Amerikanska revolutionen.
  3. ↑ Denna ritning och beskrifning förvaras hos Kongl. Kollegii Registrator, och kan hos honom få beses.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Post-_och_Inrikes_Tidningar_1836-01-23&oldid=72678”