N:o 20. Tisdag 26 januari 1836

[ 1 ]

SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.

N:o 20. Tisdagen den 26 Januari 1836.

Meteor. Obs. Den 25 Jan. kl. 2 e. m. Barom. 25,56, 2 gr. kallt, N. klart Kl. 9 e. m. Barom. 25,69, 6 1/4 gr. kallt, N. klart. — Den 26 Jan. kl 6 f. m. Barom. 25,41, 1 3/4 gr. kallt SW. mulet.

Officiella Afdelningen.

Kongl. Maj:t har, till Öfver-Ståthållaren och DESS samtlige Befallningshafvande, aflåtit följande Nådiga Cirkulär:

CARL JOHAN &c. &c. &c. Wår ynnest och nådiga benägenhet &c. &c. Sedan Riddarholms-Kyrkans torn den 28 sistlidne Julii, antändt af åskeld, nedbrunnit, med betydlig skada jemväl å sjelfva kyrkan, och Wi den 5 påföljde Augusti anbefallt Wår Öfver-Intendent, att låta uppgöra förslag öfver den kostnad, som kunde erfordras för att till alla delar återställa denna byggnad: så har Wår Öfver-Intendent under den 26 sistl. November inlemnat beräkningar och ritningar dertill, enligt hvilka en kostnad af 143,447 R:dr skulle, för sådant ändamål, samt torn-urs och ringklockors anskaffande, behöfvas; hvartill medel likväl saknas, då inga anslag derföre gifvas och då ingen Riddarholms-församling finnes, hvilken det kunde åligga att sin kyrkobyggnad sjelf underhålla. Men då Wi anse Riddarholms-kyrkan, hvilken innesluter Sveriges store Konungars och Fältherrars minnesrika grafvårdar, äfvensom de segertecken, Rikets krigsmakt under flera århundraden eröfrat, för en Svenska folkets gemensamma tillhörighet: så tro Wi Oss gå dess önskningar till mötes, då Wi, med syfte att fullständigt återställa denna kyrka i sitt förut varande skick, låte samla medel dertill genom en frivillig subscription, hvarom Wi härmed anbefalle Eder, att inom hvarje församling i det Eder Nådigst anförtrodda Län lämpligen föranstalta, genom den person, J dertill utsen.

Och på det att de mindre bemedlade bland Wåre trogne undersåtare icke heller må sakna tillfälle, att, i mon af deras förmåga och goda vilja, medverka till samma fosterländska syftemål: så uppdrage Wi jemväl åt Konsistorierna att, efter subscriptionens fulländning, gå i författning om uppbärandet af en kollekt i hvarje kyrka. De medel, som genom begge dessa åtgärder inflyta, skola från Eder och Konsistorierna insändas, jemte dithörande subscriptionslistor och räkningar, till Wårt och Rikets Stats-Kontor, som äger att till Oss afgifva offentlig, från sammanblandning med statsmedlen afskiljd, redovisning så väl för beloppet af subskriptions- och kollektmedlen, i den mon de ingå från Hufvudstaden, samt hvarje Län och Stift, som slutligen för deras användande till det bestämda ändamålet. Sedan intägten både af subskriptions- och kollektmedlen blifvit till Stats-Kontoret aflefvererad och redovisad, vilje Wi, uppå dess derom skeende underdåniga förslag, i nåder bestämma en lämplig vedergällning, att tilldelas vederbörande tjenstemän för deras besvär med ifrågavande extra uppbörd. Denna Wår Nådiga skrifvelse bör fogas vid subskriptions-listorna, och samtidigt med kungörelsen om kollekten, från predikstolarne uppläsas. De belöpande trycknings-kostnaderna få af de inflytande medlen godtgöras. Hvilket Wi Eder, till underdånig efterrättelse, härigenom meddele. Till öfrige vederbörande Embets-myndigheter låte Wi Nådiga skrifvelser härom afgå; och befalle Eder &c. Stockholms Slott den 30 December 1835.

CARL JOHAN.

Aug. von Hartmansdorff.

Nådigt Cirkulär i berörde ämne har jemväl till samtliga Konsistorierna i Riket under samma dag afgått.

Icke-Officiella Afdelningen.

INRIKES UNDERRÄTTELSER.

Stockholm.

Till firande af H. M. Konungens höga födelsedag, hafva Deras Kongl. Högheter Kron-Prinsen och Kron-Prinsessan i dag gifvit en middagsmåltid, som bivistats af Deras Maj:ter, och hvartill de i staden varande DD. EE. Rikets Herrar samt Hrr Seraphimer-Riddare, med deras Fruar, Ledamöterne af Svenska och Norska Stats-Rådet jemte Stats-Sekreterarne, de till de Kongl. Personernas Hof och uppvagtning hörande Kavaljerer och Damer, m. fl., till ett anlal af omkring 70 personer, varit befallde.

= Svenska Akademien har i dag haft sammanträde, för att utdela det af Hans Maj:t i Nåder stiftade årliga pris för litterära förtjenster. Belöningen tilldömdes Sekreteraren Anders Magnus Strinnholm, för dess arbete: Svenska Folkets Historia.

= Till Justitie-Kanslers-Embetet har inkommit följande Berättelse^[1] ifrån Amiralitets-Advokatfiskalen E Puke i Carlskrona:

I anledning af höggunstiga befallningen i skrifvelsen af den 31 sistledne December, får jag äran, angående strandningshändelsen med Coopvardie-Briggen Atlas, förd af Kapitenen Falk, vördsammast meddela: att det var, i anledning af bemälte Kapitens hos Lotsfördelnings-Chefen gjorda och till Befälhafvande Amiralen sedermera öfverlemnade anmälan, om Sekond-Lotsen Måns Perssons på Aspö felaktiga förhållande vid inlotsning af berörde Brigg, som Befälhafvande Amiralen den 15 sistlidne December remitterade denna angifvelse till skyndsam undersökning vid Amiralitets-Krigs-Rätten, hvilken af vice Advokat-Fiskalen borde bevistas. — Målet företogs också den 19 i samma månad i min närvaro, men på åklagan af t. f. Lotsfördelnings-Chefen, såsom enligt Kongl. Lots-förordningen den 16 Maj 1827 sjelfskrifven Aktor i mål, som röra Lotsars tjenstefel. Af närlagde Loggboksutdrag, afskrifvet ur Krigs-Rättens Protokoll, behagade Höglofl. Kongl. Justitie-Kanslers-Embetet inhämta närmare förhållandet vid sjelfva olyckstillfället. Sekond-Lotsen Måns Pehrsson, häröfver hörd och som uppgaf sig vara född 1788, antagen till Sekond-Lots 1833 och under tjenstetiden icke varit för någon förseelse vid domstol tilltalad, och efter mig serskildt meddelad upplysning, icke heller extra judicialiter afstraffad, förklarade, att han icke ansåg sig vara uppsåtligen vållande till den timade olyckshändelsen, enär, då densamma inträffade, det var något mörkt och den å land liggande snön åstadkom förvillelse och förtonade dess sjömärken; hvaremot Skepparen Falk anmärkte, att det var ljust, luften klar och vädret vackert, så att, med tillbörlig kännedom om grundets läge, olyckan desto mindre hade skett, som Falk, för att vara säker om ett riktigt utförande af manövern, sjelf förde rodret eller Lotsens kommando, samt dessförinnan frågade honom om han noga kände farvattnet, så att han kunde åtaga sig lotsningen, hvilken fråga af honom bejakades, hvarförutan Lotsen varandes, så väl af Falck, som ock af någon af de öfrige 3:ne om bord varande Lotsar, att icke gå för nära det ifrågavarande grundet, som benämnes Wetgrundet, men i Sjökartan kallas Yttra Hjortgrundet; på hvilka varningar Måns Pehrsson likväl icke gaf akt, utan svarade, att han nog skötte sin sak. Desse af Falk gjorde uppgifter bestriddes icke af Måns Pehrsson, i andra delar än dem, som angingo snön i land, som skall förvillat honom, och den erhållne varningen af en bland Lotsarne, den han påstod sig ej hafva hört. Hela besättningen å den förolyckade Briggen Atlas, nio man till antalet, vidhöll, på den af dem vid Rådhus-Rätten aflagde ed, utan undantag, innehållet af det för dem upplästa Loggboks-utdraget, såsom fullkomligt instämmande med sanna förhållandet, och återupprepade bestämdt, att fartyget stötte i samma ögonblick, som Måns Pehrsson ropade Ror i lä, det vill säga den vanliga sjömansbefallningen att vända med fartyget; men på framställd fråga af Måns Pehrsson, förklarade vittnen samfäldt, att de, såsom syslosatte i förn af fartyget, icke hört den varningen, som en af de öfrige Lotsarne skall lemnat Måns Pehrsson. Målet uppskjöts för inkallande af Lotsarne Blasius Königs på Inlängan samt Lars och Måns Anderssöner på Ugnskär, som väl voro kallade till den 21, men då icke tillstädes för mehnföre, men deremot närvarande den 29, då de, såsom vittnen, hördes och berättade: Blasius König, som af Kapitenen Falck var upptagen om bord, för att följa med till Staden, dit han i allt fall skulle sig begifva att han uppmanade Måns Pehrsson att vända, emedan fartyget låg öfver ett grund, som kallas Elleboden, men att Måns Pehrsson ej brytt sig derom, utan först ett par minuter före det Briggen stötte, ropat Ror i lä; att vädret var kallt, med nordlig vind och Bramsegels kultje, luften halfskum, dock icke värre än att Lotsarnes långmärken kunde till hälften synas, och att äfven pricken vid det grund, hvaremot fartyget stötte, syntes uti vattenytan, Lars Andersson och Måns Andersson, hvilka eller slutad lotsning af Briggen qvarstannat om bord: att sedan fartyget efter Måns Pehrssons kommando och under det Kapitenen sjelf förde rodret, vändt 2:ne gånger, samt Kapitenen gjort Måns Pehrsson uppmärksam deruppå, att de ytterligare borde vända i tid, ropade Måns Pehrsson Ror i lä, men för sent, så att fartyget, då vinden något rymde, i samma ögonblick stötte på grund; anseende vittnena, i synnerhet de bägge sistnämde, att olyckshändelsen kunnat undvikas, om Måns Pehrsson icke för sent anbefallt den sista vändningen. Ehuru konfronterade, vidblefvo vittnena hvar sin utsago.

Aktor, tjenstförrättande Lotsfördelnings-Chefen, Hr Premier-Löjtnanten Olsen, framställde derefter till Blasius König den fråga; hvad som var orsaken till Königs uppmaning till Måns Pehrsson att vända, om han ansåg fartyget ligga öfver Elleboden? eller han fruktade, att komma för nära östra vallen, och härtill svarade König, att det sednare var anledningen till samma uppmaning; men då Premier-Löjtnanten, i anledning af detta svar, emot König såsom fel anmärkte, att han icke med sin varning direkte vändt sig till Kapitenen, hvarigenom olyckan hade kunnat undvikas, förklarade König, att han icke hade någon befallning ombord, hvilket ock Måns Pehrsson tydeligen lät honom förstå, och fartyget dessutom icke befann sig i Königs Lotsvatten, utan i Aspö-Lotsarnes, hvilka således bättre än han, som är Lots vid Inlängans Lotsplats, borde känna grunden i deras farled.

Konsul Palanders, i egenskap af Godsägarnes och Assuradörernes Ombud, afgifne uppgift på den timade förlusten af gods och fartvg, som likväl i anseende till icke slutad försäljning af det bärgade, ännu ej kunnat noggrannare uppskattas och värderas, slutar sig på 90,544 R:dr 21 sk. 6 rst. Banko, dem han yrkat att Måns Pehrsson måtte ådömas ersätta, under förbehållen rätt att af vederbörande utsöka det hos Lotsen bristande. Sundska Tullafgifterne skulle dessutom, efter äfven närvarande Handels-Bokhållaren Jacob von Leesens, såsom Ombud för en af Godsägarne, Hr D. Reder i Norrköping, gjorda uppgift, härförutan öfversliga 4000 R:dr.

Skepparen efterskänkte sitt ersättnings-anspråk af Måns Pehrsson, för hvad han enskildt förlorat.

Måns Pehrsson, som af Lotsfördelnings-Chefen genast eller Skepparens anmälan, inmanades i häkte, begärde väl första Rättegångsdagen, att emot horgen komma på fri fot, men det afslogs af Krigs-Rätten.

På Måns Pehrssons anhållan, om Mäster-Lotsen Måns Hindrikssons och Sekund-Lotsen Peter Gammersons på Aspö afhörande såsom vittnen, utsattes målet till i dag, då de hördes och berättade: Att sedan de, den ifrågaställde dagen, på den sedermera förolyckade Briggen aflemnat Måns Pehrsson, hade de i sin båt medföljt på släp, men i anseende till den kyliga vinden halat sig upp på fartygets läsida, hvarigenom de hindrades ifrån iakttagande af hvad på fartynet föregick, såsom att rätteligen urskilja Lotsmärkena. På framställd fråga upplyste bägge deesa vittnen, att de ansågo vändningen hafva skett försent, och att mörkret icke varit så starkt, att det bordt hindra den lotsande att undvika det påseglade grundet. Uppgifvande dessa vittnen på min framställning, att de genast efter fartygets pågrundsättande foro i land och rapporterade händelsen för Lots-Åldermannen, samt anskaffade nödigt biträde till Skepparen; men åldermannen sjelf var, enligt hvad tjenstförrättande Lotsfördelnings-Chefen upplyst, af sedermera rapporteradt sjukdomsförfall hindrad, att personligen tillstädeskomma.

Särskildt bör jag hafva äran nämna, att Måns Pehrsson, på tillfrågan af Krigs-Rättens Ordförande, förklarat, det han aldrig undergått någon examen såsom Lots, men att tjenstförrättande Lotsfördelnings-Chefen företedt ett utdrag af Södra Lotsdistrikt-Chefens Diarium, som innehåller för Augusti månad 1833: "Den 17 från Lots-Kapiten Aspegren: Förslag med 3-ne åtföljande examens- och ett prestbevis för tillsättandet af en Sekund-Lots vid Aspö, samt en Mäster- och en Sekund-Lots vid Carlshamns Lotsplats, nemligen: till Sekund-Lots vid Aspö: Hemmansbrukaren Måns Pehrsson, född den 8 April 1788." — — Hvarjemte äfven midt emot å Diariiutdraget finnes antecknadt: "Den 18 afsändes, jemte missiv, detta, förslag med bifogade betyger, till Hr Lots-Direktörens gunstiga bifall."

I anledning häraf och sedan jag vid undersökningstillfället, som i förmiddag försiggått, uppvisat Herr Justitie-Kanslerens ofvan åberopade Embetsbref, begärde jag, att häktade Lotsfördelnings-Chefen, Kapiten Aspegren måtte förekallas och upplysa, hvilka Lotsar undertecknat ifrågavarande Examens-betyg, enär Måns Pehrsson ännu vidhöll, att han aldrig undergått någon examen, hvarken förr eller sedan han blef Lots. Aspegren, härom af Krigs-Rätten tillspord, sade sig ej kunna minnas, hvilka Lotsar, som underteknat berörde Examens-betyg, men trodde, att endast Åldermannen vid examenstillfället varit närvarande, och sökte, med åberopande af Kongl. Lotsförordningen, urskulda sig, helst den ej bestämde, huru vidlyftig Lots-examen borde vara, och hvad Måns Pehrsson beträffade, att han en längre tid, innan antagandet till Lots, var känd för fullkomlig kunskap om farleden, samt att Aspegren aldrig brukat vid visitationsresorne hålla de årliga Examena. Med anmärkning af mig om, det lagstridiga, häri och på min hemställan, uppsköt Krigs-Rätten målet till den 14:de innevarande, för att i denna fråga höra Lots-Åldermannen, f. d. Löjtnanten Adamsson och framdeles få tillfälle granska omförmäldta hos Herr [ 2 ]Lots-Direktören förmodeligen befinteliga examens-betyg, hvilket jag vågar anhålla, att Höglofl. Kongl. Justitie-Kanslers-Embetet täcktes infordra och mig benäget tilsända, hvarjemte jag då vidare torde få emottaga ytterligare förhållnings-ordres. Carlskrona den 7 Januari 1836.

Erik Puke.

Vid ofvan intagna berättelse var fogadt ett så lydande:

Utdrag af Loggboken, hållen om bord å Briggen Atlas, till segels i Östersjön, December månad år l835, under resan från Rio de Janeiro till Norrköping:

Dagar.	Vakt,	Timmar.	Distance.	Styrd Kurs.	Afdrift.	B. Kurs.	Vindar.	Anmärkningar.
Thorsdagen kl. 10 förmiddagen.	N.	4	12	V.N.V.	1	V.S. 1/2 V.	N.	Frisk vind med stark Vinter. Ölandsfyr uti sigte — sakklyfvarn och Briggsegel — forcerat med segel för att komma under Svenska landet.
	D	4	12	Kunde för is ej hålla sjön längre — måste för att rädda skeppet söka någon hamn.				Frisk vind, i dagningen sigte af landet Utlängan, satt flogg för Lots för att söka Carlskrona Redd. Kl. 8 fick Lotsen M. Andersson om bord och fortsatte.
		8	—	Under pejling Nord.
		8	—	Under Lotsens Kommando; vände fleragånger; Kl. 1/2 till 3, fick Lotsen Måns Persson från Aspö om bord; vände flere gånger under Lotsens kommando, kl. 1/2 till 4 tog fartyget grund, i detsamma Lotsen ropar: Roret i Lä! men allt för sent.

Fartyget stannade, efter 2:ne starka stötningar af grund, då det ännu var fullkomligt ljust och klart väder. — Hissade genast flagga i schå, samt sköt flera skott, äfven sände Lotsarna från Utlängan i land för att reqvirera all möjlig assistens, till och med Barkass för lossning; under tiden hade Lanterna uppe samt lossade skott på skott: med besättningen och 3:ne Aspö-Lotsar, satte ut båtarne, förde ut kabeln med styrbords ankare akter ut och hyfvade hvad möjligt, men allt förgäfves. Kl. omkring half :o fick assistens af Hr Konsul Palander, som medförde folk samt ett mindre fartyg om 25 läster och företog lossning; fortfor hela natten; sedan försökte åtskillige gånger att hafva fartyget af grund med främmande folket, men misslyckades. Strandningen är skedd 1 Engelsk mil syd om Kungsholms fästning.

Fredagen den 11. Vinden gick Vestllg med ökad blåst orh sjö; då förenämde fartyg intagit af Briggens last 18 kistor Socker, 27 säckar och 7 tunnor Kaffe, hade vattnet så betydligt fallit, att detta vid Briggens sida liggande fartyg begynte hugga; hvarföre det så väl derföre, som till följd af en ökad blåst och sjö, måste lemna Briggen och insegla till Carlskrona, för att der lossa den intagna lasten. Sedermera gjorde allt möjligt försök, att hyfva: men som vind och sjö allt mer och mer tilltog, var det förgäfves; nödgades för blåst och sjö lemna det främmande folket med deras båtar, då fartvget allt mer och mer började hugga och större stycken af kölen visade sig längs; äfven befanns att fartyget var läck, ty på så lång tid kunde ej få läns, som besannades genom undersökning i rummet, och befanns fartyget vara halft med vatten. Kl. 1/2 4 kom en Barkass från Amiralitetet, som kommenderades af Kapiten P. Améen, med 29 man stark, hvilken erbjöd sig, att för natten vara behjelplig till hvad som kunde förefalla; stormen ökades allt mer och mer, Bränningarne öfverhyllde fartyget från akter till förn, samt för hvarje brått högg fartyget, att masterne skakade. Allt tilltog värre och värre, tillika det starkaste mörker, så natten syntes ganska betänklig. Kl. 12 kom ett förfärligt brått, i detsamma fartyget kantrade öfver om styrbord, med ett förskräckligt brakande, då besättningen gafs att kapa masterna, som med skyndsamhet företogs och gick i fullbordan.

Den 12: Stormen och brått-sjöarne fortfarande oupphörligt, höjde öfver tusendäcket i lovart, eller om styrbord, förlorade alla skeppets båtar, samt den ankomna Barkassen var sjunken och i stycken slagen; stormen fortfor öfver middagen, emot aftonen bedakad, då flera båtar och slupar utkommo och bergade de från Amiralitetet om bord varande, samt en del af besättningen gick i land. Ansåg fartyget, som fullkomligt vrak. Antog öfver natten 2:ne fiskarebåtar med 6 man, att vara behjelplige som vakt, samt hvad kunde förefalla. Natten med mindre vind och sjö.

Söndagen den 13 samt d. 14, l5 och 16, varit i fullt arbete med att berga af skeppets inventarier samt lasten, så mycket som kunde åstadkommas, då ingenting mer var att tillgå, ty det öfriga af lasten låg allt under vattnet. De bergade varor och effekter äro införde till Carlskrona. Carlskrona d. 19 Dec. 1835.

Peter Falck.

Rätteligen afskrifvet, utur det i Amiralitets-Krigs-Rättens Protokoll för den 19 December sistl. år intagne Loggboks-utdrag, som af Skepparen Falcks besättning inför Stadens Rådstufvu-Rätt blifvit edeligen bestyrkt och vid Krigs-Rätten fullkomligt vidhållen; betygar, Carlskrona af Kongl. Flottans Advokatfiskals-Kontor den 7 Januari 1836.

Erik Puke.

UTRIKES UNDERRÄTTELSER.

Den i dag på morgonen anlända utrikes post medförde tidningar från Hamburg till den 19, från Paris till den 13, och från London till den 12 dennes. Vi meddela derutur följande underrättelser:

Frankrike.

Paris den 12 Januari. I alla sällskapskretsar omtalar man den välvilja, hvarmed de utmärktaste medlemmarne af Oppositionen emottogos på senaste Hofbalen. Konungen samtalade med alla Deputerade af venstra sidan, och Drottningen visade dem samma ynnest. Af särskilta yttranden, som fälldes af DD. MM., ville man sluta till en mera eller mindre fullständig amnesti. Hertigen af Orleans är ännu opasslig, till följe af fälttåget till Mascara, och saknades således vid Hofbalen. — Marskalk Soult ämnar, detta år, icke bivista Pärskammarens sammanträden, och lemnar icke sitt slott S:t Amans. — Amiral Mackau afreser, ännu denna vecka, till Brest, och ehuru man icke mera tänker på något krig, så afgå likväl flera krigsskepp till Antilliska farvattnen, för att skydda vår handel mot oförutsedda tilldragelser. — Enligt berättelser från Oran, torde våra troppar, som blifvit använda mot Mascara, ännu qvarstanna flera år uti Afrika. Till en början skall expeditionen mot Tremecen företagas; i de 5 förnämsta städerna vill man insätta Bejer, gifva stammarne Kadis och afsluta fördrag med dem. Så tänker man att organisera hela provinsen Oran. Också en expedition mot Bejen af Constantineh är ännu icke uppgifven. Bejen har högst 1000 man Turkar, på hvilka han kan lita; och Constantineh torde knappast i få dagar kunna emotstå en korps af 10,000 man. (Hamb. Corr.)

Dito den 13 Jan. De uti Deputerade-Kammarens session, den 11 dennes, började diskussionerna öfver Adress-förslaget, fortsattes i går. l:sta och 2:dra §§. antagos oförändrade, utan anmärkning. I afseende å den 3:dje, antogs en af Hr S:t Marc Girardin föreslagen obetydlig förändring. 4:de §. godkändes. Vid 5:te §. föreslogs af Hr Bignon ett tillägg, som likväl icke antogs; utan i dess ställe Markis de Mornay's förslag, att efter orden: "våra förhållanden till utrikes makter," tillägga följande: "denna lyckliga öfverensstämmelse lemnar oss den förhoppning, att, i samråd med Stora Brittannien och de makter, hvilkas intressen äro förenade med våra, E. M. skall kunna återställa den för fredens upprätthållande så nödvändiga Europeiska jemvigten, och att den första underpanten derföre skall blifva bibehållandet af Pohlens genom traktaterna försäkrade uråldriga nationalitet."

Emot del föreslagna amendementet talade Hertigen af Broglie, samt Hrr de Lamartine och Sauzet, de senare såsom ledamöter af Adress-kommissionen; för detsamma Hr Odillon Barrot. Efter diskussionens slut, uppläste Presidenten åter den af Hr de Mornay föreslagna redaktionen, då en slor del af centrerna och hela oppositionen reste sig till förmån för densamma, under det den öfriga delen af centrerna förklarade sig för förändringens förkastande. Sedan Presidenten rådfrågat Byrån, förklarade han amendementet vara antaget, då ganska lifliga tecken till tillfredsställelse förmärkles, blandade med några bifallsytlringar. Uppå en af Hr Isambert, före §:s antagande i dess helhet, gjord förfrågan, svarade Hertigen af Broglie: att underhandlingarne med Ryssland angående de Pohlska skuldförhållandena blifvit fortsatte sistlidet år; att de ännu icke voro afslulade; men att, om de blefve det, sådant utan allt tvifvel skulle ske till Frankrikes fördel. 6:te $. antogs oförändrad. Den 7:de gillades med stor majoritet. Hertigen af Fitz-James reste sig ensam emot densamma. 8:de §. antogs äfvenledes, men gaf anledning till en kort diskussion emellan Hr Dubois och Hertigen af Broglie; hvarefter sammankomsten upplöstes, kl. 6 på e. m., och diskussionen af 9:de och följande §§. uppsköts till i dag.

(Journ. des Déb.)

England.

London den 22 Janauri. Enligt the Courriers uppgift, har Hertigen af Leinsler, en af de mest betydande Irländska Pärer af Whig-partiet, åtagit sig att vid Parlaments-sessionens förestående öppnande, föreslå svars-adressen på throntalet. Samma tidning, som antydt, att antingen the Master of the Rolls eller Herr Bickersteth torde blifva utnämnd till Lord-Kansler, tillägger nu, att, ehuru det ännu icke kan bestämdt uppgifvas, hvem som blir Lord-Kansler, det likväl med visshet kan försäkras, att hvarken Lord Brougham, eller en annan vanlig praktisk jurist, kommer att beklädas med denna värdighet, samt att ett åtskiljande af Lord-Kanslerens juridiska och politiska funktioner af Ministèren åsyftas.

Sir Rob. Wilsons omtalta utnämning till Chef för 15:de Husar-Regementet har bekräftat sig.

För första gången har en Hindu, f. d. tjenstgörande i Ostindiska Byråen, blifvit befordrad till en befattning i Ostindien. Han är son till den ryktbara Braminen Rammohun Rov. (Hamb. Corr.)

Dito den 13 Januari. (Öfver Holland). Hertiginnan af Kent och Prinsessan Victoria hitväntas i dag från Ramsgate. — Sir W. Pepys omtalas tämmeligen allmänt såsom bestämd till Lord-Kansler. — Genom Cirkulär från Inrikes Ministèren hafva åtskilliga upplysningar blifvit infordrade, hvars inhemtande kan äga till föremål föreslåendet af en engelsk tionde-bill. — Kölden har här varit så stark, att 2:ne polis-agenter en morgon funnits ihjälfrusne, och att en matros, på ett från Quebeck ankommit fartyg, under segling på Themsen, nedföll från råstången.

(B. H.)

Spanien.

Paris den i2 Jan. Journal de Paris förmäler, enligt en depesch från Bayonne af den 10 dennes, att Franska krigsskeppet le Météore samma dag ankommit på redden vid S:t Sebastian, för att hämnas åtskilliga beskymfningar, som af Karlisterna tillfogats vår flagga. Sedan fartyget väntat första skottet, öppnade det mot Karlisterne en så häftig och väl underhållen eld, att de, för att göra slut derpå, afsände en parlamentär med försäkran att Franska flaggan i framtiden skulle respekteras.

I Barcelona hafva beklagansvärda oroligheter förefallit den 4 Jan. Öfver 100 fångar nedgjordes i citadellet af pöbeln. Öfverste O'Donnels lik blef rysligt misshandladt. Den 5 fortforo oroligheterna ännu. Alla för tillgifvenhet mot Karlisterne misstänkta personer, voro i lifsfara. Vid erhållen underrättelse härom, afreste General Mina, den 4, från S:t Llorent till Barcelona.

Från Spanska gränsen skrifves, att S:t Sebastian och skansen i Guetaria den 9 ännu höllo sig. Karlisterna hade lemnat Bastan-dalen; i Roncadalen hade invånarna rest sig till förmån för Christinos, och allmänt beväpnat sig. — General Alava har den 10 ankommit till Bordeaux. (Journ. des Déb. och B. H.)

Portugal.

Engelska tidningen the Globe tillkännagifver, att Drottningens förmälning per procura den 1 Jan. försiggått i Lissabon, hvarefter Hennes Maj:t gifvit cour för att emottaga lyckönskningarne. — Man väntade med det snaraste ett Österrikiskt Sändebud. (B. H.)

Norra Amerika.

London d. 13 Jan. (öfver Holland.) Enligt underrättelser från New-York af d. 24 Dec., ansågs det sannolikt, att eldsvådan derstädes förorsakats af ett gasrör, som sprungit. — Uti Kongressen i Washington har redan en motion blifvit gjord, som, enligt all anledning, gynsamt blifvit upptagen, af innehåll: 1) att för alla Statens skuldfordringar (bör förmodeligen heta: de Förenade Staternes), hvilka densamma, före d. 17 Dec., ägde hos de hrandskadade, en betalningstid af 3 till 5 år, skall medgifvas; 2) att åt Banken i New—York så mycket penningar skola förskjutas, som icke för Statens tjenst omedelbarligen erfordras.

Uti den till Kongressen ingifna officiella berättelse om denna brand, heter det: "Den är af exempellös beskaffenhet, och följderna deraf måste blifva kännbara för hvarje klass och på hvarje punkt inom Unionen. Tillämpningen af Unions-regeringens samfällta maktutöfning, påkallas, i närvarande stund, icke allenast af en klok Nalional-politik och en billig rättvisa, utan skyndsamma åtgärder äro äfvenledes nödvändiga, för att betrygga inkomsterne från en del af Unionen, och afvända eller förekomma de betydelsefulla följder, som häraf kunna uppkomma för hvarje intresse, och hvarje del af fäderneslandet.' — Hr Barton är ännu ej hitkommen. (B. H.)

NÅGRA SAMHÄLLS-FRÅGOR.

Utkast.

Under denna öfverskrift har man ämnat låta en längre följd af artiklar fortgå, rörande vissa ämnen, hvilkas vigt torde göra dem förtjenta af någon uppmärksamhet. Tidnings-artiklar kunna och få icke blifva afhandlingar, endast utkast. Förf. har derföre så lämpat sina artiklars längd, att, med Redaktionens begifvande, hvar och en kan utan afbrott få inflyta i Bladet, och bilda derigenom ett ämne för sig, ehuru dess sammanhang skall förbindas genom en inre tråd, för tänkande läsare synbar. — Under sjelfva framställningssättet skall Förf. lägga sig vinning om att vårda de bundsförvandter, hvilka bruka meddela någon styrka åt en ädel sak, — förståndet och lugnet.

Första Artikeln.

De Fleste och de Bäste.

En besynnerlig tanke, hvilken är roten till så många förvillande både litterära och politiska meningar — en tanke, hvarpå man söker grunda hela det nuvarande Stats-skicket, och snart saffdt hela Litteraturen, är den, att de flestes mening alltid skall vara den rättaste, eller de bästes. Att i Natur-tillståndet de fleste taga sig rätt, är visserligen sannt, men i det ordnade Samhället, der man inträder just för att undandraga sig den råa styrkan, och der man följaktligen erkänner förnuftets välde, der kan grundsatsen om de flestes afgörande vigt väl få i många fall fortfara att tillämpas, dels der den verkligen är billig, och med det sannt rätta öfverensstämmande, dels der ingen annan utväg finnes att komma till ett afgörande som måste ske, och der följaktligen lagarna, af omöjlighet att kunna på ett förnuftigare sätt tillställa, medgifva åt de fleste att få fälla dom i saken. Men att uppställa flesta rösternas dom såsom allmän, för Litteraturen och Samhället öfverallt tillämplig regel, sådant är väl bland del orimligaste, som kan tänkas. Den hvilar naturligtvis på den förutsättningen, att alla, om ock för öfrigt med olika själsförmögenheter utrustade, dock skola i den sak, som lägges under deras pröfning, vara lika kloke. Att så icke är under Samhällenas nuvarande tillstånd, är väl ingen strid underkastadt. Att icke så någonsin kan inträffa, äfven med den till alla folkklasser spridda upplysning, som Förf. bekänner vara en bland hans käraste förhoppningar, — lärer väl icke heller kunna förnuftigtvis nekas; ty en betydlig skilnad i [ 3 ]odlingsgrad måste naturligtvis, det oaktadt, alltid komma att äga rum.

Icke kan vår mening vara att påstå, att de flestes omdöme skulle vara det sämsta omdömet. Visserligen icke. Men i ämnen, hvilka icke ligga inom de allmännaste kunskapernas område, — och dit lärer väl få räknas sättet att styra ett Rike, eller att skrifva en bok, — kan endast händelsvis de flestes omdöme komma att falla in med det rätta omdömet. Med andra ord. Pluralitetens mening är en alldeles egen sak för sig, kan hafva både värde och kraft, men begge åt ett håll, som endast, genom en händelse, kan inträffa med det rätta. Vid ett lugnt betraktande af ämnet, skall till och med hvar och en medlem af just denna pluralitet utan svårighet inse, att så förhåller sig, och att detta icke innehåller något, som förnärmar hans heder. Fleste rösterna uttrycka hvarken mer eller mindre än de flestes tycke, och ståndpunkten af deras insigt. Talar man om en hel nation, lärer det vara få ämnen, om det ens är något, som man med sundt förnuft kan förutsätta, att hvarenda dess medlem fullkomligt känner. Vill man allenast vela hvad de fleste i nationen för ögonblicket vilja, eller har man för tillfället ett ethnografiskt behof att lära känna hvad grad af bildning, hvad ståndpunkt af åsigter, hvad öfvervägande tycke nationen ett visst år äger, då är naturligtvis pluralitetens mening, om den kunde rent upphemtas, det som är angeläget att söka. Men till det rätta i sak kan denna pluralitet blott stå i ett tillfälligt förhållande. Händelsen kan göra att den har rätt, händelsen kan göra att den har orätt. Händelsen kan göra att flertalet af de personer, hvilka utgöra publiken på en ort, veta sanningen, känna det rätta af en ifrågakommen politisk eller litterär sak; det uppstår då der å orten en gillande mening. Å en annan ort händer motsatsen, och der inträffar då en ogillande mening. I intetdera fall kan dock sanningen sjelf rubbas af ogillandet, eller stödjas af gillandet, i annan mening, än att sanningen der å orten blir antagen och göres gällande, eller ock icke blir det, — hvilket, om saken är af praktisk inflytelse, då länder de å orten vistande personerna närmast till fördel eller skada. I annat fall utgör den tillkännagifna meningen blott ett mått å den der i orten varande bildning. Historien ger i alla tidehvarf rika och klara exempel, än på missförhållandet mellan en ifrågakommen sak och allmänhetens tänkesätt derom. än på öfverensstämmelsen dem emellan. Missförhållandet är nästan hvad som oftast visar sig, så snart saken är af något högre vigt, och innan dess verkliga beskaffenhet hinner blifva allmännare känd. d. v. s. innan begreppet derom blir uppodladt. Sådant kan stundom töfva länge. Men mången gång har också en ny sak rönt pluralitetens gillande omdöme, ehuru saken ingalunda varit i öfverensstämmelse med det rätta. Öfverallt är det händelsen, som på detta område herrskar, och ingenting säkert kan häraf slutas, hvarken för det godas och rättas framgång — eller för dess hinder. I fordna tider var derföre allmänt erkändt, att pluralitetens tycke icke kunde vara annat än barometern på bildningens beskaffenhet och höjd. Äfven i våra dagar skulle något så löjligt, som påståendet om detta tyckes afgjorda öfverensstämmelse med sanningen, ej hafva kunnat bringas å bane, om ej personer funnits, hvilka, då de ej kunnat befrämja sina afsigter, genom hvad rätt och godt varit, medelst att på öfvertygelsens väg vända sig till de förnuftigaste och upplystaste i landet, hvilka de, uppå goda skäl, förmodligen ansett tillhöra minoriteten, i stället inbillat någon godsint publik, att dess tycken, eller flesta rösterna, ägde att förfoga om hvad mål som helst, samt att förnekandet af denna lära vore detsamma som en ohöflighet mot hela nationen. Huruvida det nämde, för publiken smickrande, påståendet blifvit af publikens pluralitet någonsin antaget, är ganska ovisst, då intet menskligt sätt finnes att rent upphemta publikens röster. Men säkert är, att samma personer, hvilka åt flesta rösterna yrkat en så stor och naturvidrig rättighet, blott begagnat denna fras såsom ett konstgrepp, att få sina egna förmenanden färgade och ansedda för publikens, hvilken, å sin sida, smickrad af den oväntade äran att få vara domare öfver allting mellan himmel och jord, icke borde förneka de sjelfgjorda språkrören, efter de kalla sig hennes.

Antagom en tilldragelse. Ett Europeiskt skepp går i qvaf vid bränningarna utanför en främmande kust, bebodd af Papuas, Horaforer, Pescheräher, eller några dylika folk på bildningens nedersta trappsteg. Hela besinningen förolyckas, utom en skeppsgosse, som kommer i land, och icke illa emottages af vildarne. Antag att dessa menniskor äro goda, gästfria, nödtorftligen förståndiga till de allraförsta behofvens afhjelpande, men i afseendepå räknekonst icke öfverstiga kunskapen af 20. De räkna icke längre dessa naturens barn, men kunna ju vara aktningsvärda ändå. Nu förekommer bland annat tilförandet af ett ekonomiskt företag, der en för Pescheräher vidlöftig och svår räkning förefaller. Men skeppsgossen uppstiger och säger: "Käre vänner! J behöfven 19 pålar på 9 ställen: jag skall korteligen säga eder att då beböfven J inalles 171 pålar." Hvilken djerf och snabb tanke! Hundrade sjuttio en! Hvilket hemlighetsfullt tal! Betraktom dessa Pescheräher, huru de med rynkade pannor begrunda om skeppsgossens utsago kan vara riktig eller ej. Hvad blir utslaget? Gör händelsen att tillräckligt många Pescheräher förmå utgrunda och med visshet inse hvad 9 gånger 19 gör, så omfattas skeppsgossens tanke med en bifallande mening. I annat fall förkastas han. Huruledes förkastelsen yttrar sig, beror på vildarnes mode. Om de nöja sig med sanningens förnekande, utan att tillika utskratta den, så kan skeppsgossen vara belåten. Men i hvilketdera fallet, lärer 9 gr. 19 icke blifva annat än 171. Nu frågas: Skulle man med skäl kunna utropa skeppsgossen för inbilsk eller öfvermodig, om han skulle tala så till sig sjelf, — högt kunde han ej våga det — "om här än vore tiotusende gode och gästfrie Pescheräher, så visst som här är etthundrade, och alla de tiotusen förkastade min utsago, så har jag ändå rätt."

Vi medgifva att exemplet är lågt taget, men det har skett för att ställa saken i ett klart och öfvertygande ljus. Vi Europeer äro inga Haraforer, på bildningens lägsta trappsteg, vi äro odlade folk; och vi Svenskar stå i allmän begrepps-odling, åtminstone icke under något annat folk. Men exemplets kraft ligger deruti, att ett antal af de vigtigaste frågor, i synnerhet inom Litteraturens, men äfven inom Politikens område, öfver hvilka frågor man påkallar allas omdöme, stå dock lika högt öfver den allom tilldelade kunskaps-graden, som Multiplikationen står öfver Pescherähernas förstånd, utan att någon medborgare borde anse sådant för vanhederligt, ehuru personer finnas, hvilka, af lätt begripliga skäl, hafva fördel af att bestrida sakens enkla sanning; kanske också bestrida den af öfvertygelse, och just då är vårt exempel för dem särdeles väl valdt. —

Huru ofta läser man icke, huru det inrymmes åt alla en domsrätt, att, efter flesta rösterna, afgöra alla litterära, vetenskapliga, ästetiska och politiska ämnen, och huru verkligen natur-barnsligt hörer man icke denna förmenta rättighet äfven begagnas, allt på grund af ett så kalladt "sundt mennisko-förstånd", hvilket naturligtvis alla tro sig äga, äfven de som äga ett förstånd af den mest osunda art. Man tillkännagifver väl ofta, för att skyla den rodnad man känner uppstiga på sina kinder, att man icke förstår de s. k. detaljerna, d. v. s. ämnets mindre delar, men dömmer ändå friskt öfver sjelfva saken, som just af mindre delar består. Besynnerligt att domsrätt uti ett ämne inrymmes åt andra än dem, som äga ett i detta ämne odladt förstånd. Ty att, utan denna inskränkning, blott på grund af ett allmänt, d. v. s. jemnlågt förstånd, vilja bedömma alla ämnen, tro vi företrädesvis bevisa brist på det slags förstånd, som kallas sundt. Ty om icke en högre kunskap, en högre odling anses äga en högre domsrätt i vigtiga ämnen, så kunde man ju ganska beqvämt bortresonera dem, på Kalifen Omars sätt, då han brände Biblioteket i Alexandria, emedan, om böckerna innehöllo detsamma som Alkoran, så voro de öfverflödiga, och om de stridde deremot, voro de oriktiga. "Antingen" skulle man säga, "innehåller all högre kunskap och all högre odling detsamma som vårt kära förstånd, och då äro de öfverflödiga; eller ock strida de mot detsamma, och äro således oriktiga."

Vår tanke om hvad t. ex. ett större eller mindre antal läsare af en bok eller en tidning bevisar, är af det ofvanstående ådagalagd; nemligen, att det uttrycker ingenting mer och ingenting mindre än ett mått af nationens odling; förutsatt nemligen att icke boken eller tidningen innehåller jemte dess framställda egna meningar, åtskilliga faktiska uppgifter, som för det vanliga lifvet äro nödiga; ty i sådant fall vore det ganska tvifvelaktigt om det stora antalet afnämare härledde sig från tycket för uppgifterne eller för meningarne. Om t. ex. Almanackan eller Kalendern innehölle derjemte åtskilliga politiska artiklar, vore det väl förnuftigt att åberopa den stora afgången å dessa nyttiga böcker, såsom bevis för nationens gillande af de politiska satser, till hvilkas spridande Regeringen skulle vilja begagna dessa små nödiga böckers ofantliga publik?

En märkvärdig och för allom bekant skickelse är, att den tidning, som först här i landet till publikens behag dref påståendet om flesta rösternas värde, och jemt yrkade antalet af sina många prenumeranter, såsom bevis å sina satsers värde, och som lefde i, och utaf denna mening en följd af år, blifvit, sedan medtäflare i företaget uppvuxit, småningom af nästan alla sina läsare öfvergifven. Man förklarar väl detta dermed, att den hyllande publiken vändt honom ryggen, sedan han öfvergifvit de meningar som förvärfvade honom hyllning, men den som har något minne lärer veta, att denna s. k. förändring — i fall den annars är någon — var en verkan af publikens likgiltighet, icke en orsak till den. Hvadan kommer sådana förändringar i allmänhetens tycke? Jo, då allmänheten kan en Redaktör utantill, — då de välbekanta satserna blifva såsom de kringvandrande näringsidkande positiven, satte för blott några få toner, som evigt återkomma genom evigt samma väfning, — då samma långa meningar i samma långa spalter förvandlas till Allmänhetens dagliga vatten och bröd, så upptäcker, den ena efter några veckor, den andra icke förr än efter en hel årgång, åter andra efter 10, de segaste möjligen först efter 15 årgångar, att: tidningen är tråkig. Då hjelper icke mera hvarken att söka vara qvick, eller verkligen vara ond, — man öfvergifves — ty glädjen, nöjet, behaget är under olika former, ändå det som har menniskans djupaste tycke.

Men finnes då i litterär väg ingenting som är mäktigt att bibehålla de dödliges tycke?

Jo — men blott under tvenne vilkor:

1:o Att ämnena äro i sin kärna så friske, att de äga något inre behag för menniskan, och derigenom någon kraft att fortlefva, någon förmåga att vexa i nya skapelser;

2:o Att ämnena i deras utveckling värmas af snillets lifliga eld, som gifver åt dem ett yttre behag.

Huruvida, i stöd af dessa tvenne fordringar, något fortvarande tycke å allmänhetens sida för vissa litterära alster är att befara, det öfverlemne vi åt Allmänhetens närvarande tycke att bedömma.

Medelst Nådig skrifvelse af den 21 sistlidne November har Kongl. Maj:t förklarat, det Svenske och Norrske vice Konsuln i Wismar skall vara berättigad, att för Certifikater, som jemlikt Kongl. Brefvet af den 11 Oktober 1804 af honom meddelas å de bevis, Magistraten derstädes utfärdar för Wismarske till Svenska hamnar afgående fartyg, hädanefter uppbära en lösen af Två R:dr Hamb. B:ko, utan afseende å fartygens större eller mindre lästetal; hvilket Kongl. Kommerse-Kollegium härigenom skolat till vederbörandes kännedom meddela. Stockholm den 12 Januari 1836.

Till vederbörande Korrespondenters och Postförvaltares efterrättelse varder härmed kungjordt, att Postkommunikationen emellan Sverige och Finland öfver Ålandshaf, efter innevarande veckas utgång och tills vidare under vintermånaderne, kommer att äga rum, blott en gång i veckan, att Fredagen under denna tid, likasom de föregående vintrarne, är bestämd till postdag för bref från Stockholm, hvilka denna väg till Finland och Ryssland expedieras, samt att bref till dessa länder emellertid kunna tvenne gånger i veckan öfver Haparanda afsändas. Stockholm af Kongl. Öfver-Post-Direktörs-Embetet den 14 Jan. 1836.

E. Lagerheim.

L. S.

C. Spångberg.

Direktionen öfver Kongl. Arméns Pensions-Kassa har velat härigenom tillkännagifva, att Direktionen, tills vidare, upptager för nämde Kassas räkning penningelån mot 4 1/2 procent årlig ränta, som den 1 Februari och den 1 Augusti hvarje år erlägges, och med vilkor af kapitalets återbetalande 4 månader efter å någondera sidan skedd skulduppsägning; att teckning till lån, dock endast å jemna l00:detal Riksdaler, och ej till mindre summa än 200 R:dr B:ko för hvarje utgifvande förbindelse mottages af Kassans Kassör; att genom teckning utbjudna belopp böra, för Arméns Pensions-Kassas räkning, i Rikets Ständers Bank insättas; att räntan, beräknad från insättningsdagen, erlägges första gången å den 1 Augusti innevarande år, och sedermera efter förloppet af hvarje halft år; att lån icke mottages utan efter föregången teckning; samt att i öfrigt behöfliga upplysningar lemnas af Kassans Kassör. Stockholm den 18 Januari 1836.

Kongl. Krigs-Vetenskaps-Akademiens Herrar Ledamöter sammanträda nästa Fredag den 29 dennes, kl. 6 e. m., uti Kongl. Krigs-Kollegii Hus vid Munkbron.

Som för Götha Kanal-Verks räkning i år kommer att förfärdigas en Rullbro af jern, till dimensioner och sammansättning lika med de Broar som senare åren blifvit öfver Kanalen uppförde, har Direktionen beslutat kungöra att anbud till leverans af en sådan kunna göras, med utsatt pris i ett för allt för Bron med alla dess tillbehör, levererad vid någon af Kanalens Lastageplatser inom instundande Augusti månad. Gjutgodset till en sådan Bro väger 72 à 73 Sk℔, Smidet 12 à 13 Sk℔ och Melallerne 4 L:℔, allt viktualievigt. — Modeller till Gjutgodset få afhemtas i Stockholm. — Bron skall sammansättas och till alla delar kompletteras vid det Bruk der den tillverkas, samt där besigtigas och godkännas innan den afsändes till Kanalen, och bör Leverantören under första året sedan Bron blifvit uppsatt, ansvara för de olägenheter, som af jernets mindre goda beskaffenhet kunna uppkomma. Anbud emottagas till den 20 instundande Februari, af Kanal-Verkets Öfver-Mekanikus, Öfverste-Löjtnanten och Riddaren G. Lagerheim, som lemnar vidare upplysningar i ämnet, och hvars adress är Norrköping och Hulta. Stockholm den 19 Januari 1836.

Direktionen.

Notifikationer.

STÄMNINGAR OCH KALLELSER.

= Genom beslut den 7 dennes, har Sunnerbo Härads-Rätt stadgat att den eller de, som kunde halfva klander att anmäla emot det den 25 Oktober 1833 slutade köp, hvarigenom Sven Olofsson af Petter och Carl Jonassöner för 157 Rdr 27 sk. B:ko tillhandlat sig l/4:dels mantal Kronoskatte Vänneböke, borde genom ordentlig Stämning sist inom 6 månader efter det underrättelse härom i Stats-Tidningen blifvit införd, göra sitt klander gällande; hvilket härmed kungöres första gången. Ljungby å Tingsstället den 17 Nov. 1835.

På Häradshöfdinge-Embetets vägnar,

J. Tornerhielm.

= Som Köpeskillingen för det från Kommissions-Landtmätaren C. J. Åkerman år 1830 utmätte och exekutivt försålde ett helt hemman i Rya, hvilket blifvit af Wedevågs Bruksägare inropadt, enligt företedd och af vederbörande Exekutor upprättad liqvid, icke varit tillräcklig till gäldande af fulla beloppen af de i egendomen enligt Gravationsbevis befintlige Inteckningar, så varda den eller de fordringsägare, som vid berörde tid haft Inteckningar i nämnde fastighet och icke derföre erhållit full liqvid, kallade att å första Rättegångsdagen af det Ting, som infaller näst eller en månad från denna stämnings införande 3:dje gången i Sveriges Stats-Tidning, sig infinna, för att sig förklara öfver köparnes gjorde ansökan om dödandet af besagde Inteckningar; hvaröfver utlåtande kommer att af Härads-Rätten sedermera meddelas, utan hinder af Inteckningshafvares uteblifvande eller af den omständighet, att Original-reverserne icke kunna företes. Christinelund den 22 December 1835.

På Häradshöfdinge-Embetets vägnar,

Fredrik Welin.

ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.

= Å Lördagen den 27 nästinstundande Februari, kl. 11 förmiddagen, afkunnar Calmar Rådhus-Rätt Domar uti föltande Konkursmål, nemligen: emellan Handlanderne J. Ågren, Carl Elfving och C. Mag. Åbrandt, och deras Borgenärer. — Uti Konkursmålen emellan S. M. Adjunkten C. G. Runemarks Sterbhusdelägare, och Mjölnaren Daniel Peterssons samt dess Hustru, och deras Borgenärer, afkunnar Calmar Rådhus-Rätt Domar, Onsdagen den 30 nästkommande Mars, klockan 11 förmiddagen.

= Jemlikt Svartlösa Härads-Rätts å Höste-Tinget den 6 Nov. sistl. år afsagda beslut, är Hr Assessoren Joh. Paul Juringius, hvars vistelseort är obekant, härmed kallad och kommunicerad, att å första Rättegångsdagen af innev. års Winter-Ting med samma Härad sig derstädes infinna, beredd att fullständigt svara uti Konkurstvisten efter afl. Hushållerskan Anna Maria Werner, vid påföljd att målet ändock till hufvudsaklig pröfning företages, hvilket härmed första gången kungöres.

= Norra Möre Härads-Rätt har, genom Utslag denne dag, beviljat offentlig Stämning å afl. Komministern i Åby, Magister E. J. Hultmans och hans Enkas samtlige så kände som okände Borgenärer, att å andra Rättegångsdagen af det Lagtima Ting, som näst efter 6 månader från denna dag med nämde Härad infaller, sina fordringar i berörde gäldbundna bo lagligen styrka och bevaka, vid förlust af all vidare talan och betalningsrätt; hvilket tredje gången kungöres. Tingsstället Rockneby den 3 Dec. 1835.

= Jemlikt beslut af den 3 Sept. 1835, varda samtlige Fordringsägarne i Herr Kapiten G. Viggmans och hans Frus vid Norra Möre Härads-Rätt anhängige Konkurs, kallade till inställelse inför nämde Härads-Rätt, före Rättegångstimmans slut, kl. 7 på aftonen, å första helgfria Måndag nästk. Mars månad, för att sine fordringar så förete och bevaka, [ 4 ]som Konkurs-Lagen den 12 Mars 1830 föreskrifver, vid deri stadgad påföljd; hvilket härmed kungöres tredje gången.

= Genom offentlig stämning har Linköpings Rådhus-Rätt kalladt och förelagt Sekreteraren C. F. Jakalins och dess Hustrus Borgenärer att, vid talans förlust, senast klockan före 12 å Måndagen den 25 April nästa år, inför Rådhus-Rätten sine fordringar så anmäla, styrka och bevaka, som Konkurlagen den 12 Mars 1830 föreskrifver; hvilket andra gången kungöres. Linköpings Rådhus den 19 Okt. 1835.

LAGFARTS-ÄRENDER.

= Utdrag af Härads-Rättens Lagfarts-Protokoll, hållet å Lagtima Höste-Tinget med Ugglebo och Hamrånge Socknars Tingslag, af Gestriklands Domsaga, å Gästgifvaregården vid Sundsbron den 8 Oktober 1835.

§. 13. S. D. Till Härads-Rätten lät Kolaren Nils Pehrsson i Källsjön, i ändamål af Lagfarts erhållande, uti hufvudskrift, ingifva ett så lydande

Salubref:

Till Lidsmeden Olof Lindberg på Svartnäs Bruk, upplåter och försäljer jag härigenom mitt ägande Hemman N:o 3 i Källsjön, bestående af: 13 Penningeland Frälseskatte emot en öfverenskommen och tillfullo betald köpeskilling af 1,405 R:dr 28 sk. 3 rst. Riksgäldssedlar; och som jag den sista penningen med den första bekommit, alltså afhänder jag mig och mina efterkommande ofvanbemälte 13 Penningeland af berörde Hemman N:o 3, i Kjällsjöns By af Ugglebo Socken, och tillägnar dem omförmälde Lindberg, dess Hutru, Barn och efterkommande, så Hus som jord, fiske och fiskvatten, Qvarn och Qvarnställe, närby och fjerran med allt hvad som derunder af ålder lydt, nu lyder eller framdeles tillvinnas kan, att såsom sin annan välfångna Egendom nu och allt framgent nyttja och bruka; förbindande jag mig till hemul efter lag.

Till yttermera visso har jag uti tillkallade vittnens närvaro detta Salubref med egen hand undrrskrifvit som skedde i Åmots By af Ugglebo Socken den 19 April 1833.

Pehr Olsson.

Vittna:

J. Berggren.

Hans Persson, i Åmots By, Nämdeman.

Förestående Salubref transporteras på Kolaren Nils Pehrsson i Kjällsjön. Åmots Bruk den 2 Februari 1835.

O. Lindberg.

Vittna

J. Berggren.

Pehr Berggren, (bom.) Mjölnardräng på Åmot;

som upplästes, hvarefter, tillstyrkande af Pehr Olssons äganderätt till den afyttrade hemmansdelen, företeddes Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rätts Dom af den 31 Maj 1831, hvaraf Pehr Olssons åtkomst till ett Penningeland i Hemmanet utreddes; förmäla sökanden att de handlingar, som utreda åtkomsten till det öfriga, skola förkommit, hvarupå

Beslöts:

Att köpet må kungöras, genom införande af Transumt af detta Protokoll i Sveriges Stats-Tidning trenne (3:ne) gånger, och att den, som förmenar sig äga fog till klander af Pehr Olssons åtkomst, bör, vid det lagtima Ting, som näst efter natt och år ifrån slikt kungörande tredje gången i Tingslaget infaller, sin talan, efter stämning, i laga ordning utföra, vid påföljd, att Lagfart, i annor händelse meddelas; hvilket afsades. År och dag som förut skrifvit står.

På Härads-Rättens vägnar,

Robert Lönnerberg.

= Som vid sökt Lagfart å 1/96:dels hemman Näs, som nu mera afl. Geschwornern O. Roman den 2 Sept. 1833, inköpt af Enkan Stina Samuelsdotter i Näs af Erik Pettersson, Anders Jansson och Christina Pehrsdotter för 300 Rdr Rgs, desse säljares åtkomst icke kunnat behörigen styrkas; alltså varder jemlikt Norrberkes Härads-Rätts beslut, detta köp härigenom kungjordt den eller dem som tror sig äga bättre rätt till berörde fastighetsdel, med uppmaning att deras anspråk derom i Laga ordning utföra sist å det Ting, som infaller näst 6 månader ifrån den dag som denna kungörelse finnes införd tredje gången uti Sveriges Stats-Tidning, i annat fall kommer Lagfarten att gå i fullbordan och fasta meddelas.

= Att Rådhus-Rätten i Nyköping, genom beslut den 14 December 1835, då Arbetskarlen Gustaf Sundström sökte Lagfart å halfva Gården i nämde Stad under portnummer 91 och första Qvarteret, som han å offentlig Auktion sig tillhandlat af Arbetskarlen A. Wetterbergs Enka Catharina Thunholm föreskrifvit, enär säljarens åtkomst till samma Egendom icke lagligen styrkas kunde, att den eller de, som förmente sig till ifrågavarande halfva gård äga någon rätt eller emot försäljningen deraf hade något att påminna, skulle inom 6 månader, ifrån den dag denne annons uti Sveriges Stats-Tidning finnes tredje gången införd, vid Rådhus-Rätten genom laga Stämning göra sina anspråk gällande, kungöres tredje gången.

TESTAMENTS- OCH ARFS-ANGELÄGENHETER.

= Utdrag af Domboken, hållen å Lagtima Höste-Tinget med Erlinghundra Härad i Tingshuset vid Märsta Gästgifvaregård den 2 December 1835.

S. D. Företrädde Hr vice Häradshöfdingen G. A. W. Ehrenpohl, samt enligt vederbörlig fullmakt af Hushållerskan Sara Lisa Löfgren, ingaf en till Härads Rätten ställd så lydande skrift:

Efter det Fjerdingsmannen P. Jansson — — — — —

Och förständigades vice Häradshöfdingen Ehrenpohl, att Rättens beslut skulle meddelas den 19 i denna månad.

Efter öfverläggning afsades den 19 December 1835 följande:

Beslut.

Härads-Rätten anser sig icke kunna meddela yttrande öfver den ifrågavarande af Hushållerskan Sara Löfgren begärda lyftning af de i Länets Ränteri nedsatte för qvarlåtenskapen efter Inspektoren Johan Lindström på Thorslunda influtna medel, innan tillförordnade Utredningsmannen i Boet Fjerdingsmannen Pehr Jansson i Heljesta, Haga Socken, samt de som gjort anspråk på den egendom Inspektoren Lindström efter sig lemnat, nemligen Assessoren, Doktor Martin Lindström, Bonden Anders Andersson i Orretomten, Jungs Socken och Skaraborgs Län, å sin Hustrus vägnar, samt en Gosse vid namn Carl i Nyköpings Län, fått tillfälle deröfver sig förklara. I anledning häraf varder detta ärende uppskjutit till andra Rättegångsdagen af nästa Ting, hvarförinnan, och i laga stämningstid före Tinget, Hushållerskan Sara Lisa Löfgren bör icke allenast tillställa Per Jansson afskrift af detta Protokoll och Beslut, utan ock låta uti Stats-Tidningen tre gånger införa Beslutet, hvarefter Per Janssons samt de, som af en eller annan anledning göra något anspråk på Inspektoren Lindströms qvarlåtenskap, hafva, att å ofvannämde dag afgifva utlåtande öfver den af Hushållerskan Löfgren gjorde begäran, att få de derföre influtna medel lyfta, hvartill hon den grund uppgifvit, att Lindström skall låtit kyrkotaga henne såsom äkta Hustru och att det barn han med henne under äktenskapslöfte sammanaflat, aflidit efter Lindström och barnets arfslott modren tillfallit. — I öfrigt och enär Hushållerskan Sara Löfgren är boende i Stockholm må anmälan om Förmyndares tillsättande för henne ske hos Förmyndare-Kammaren derstädes; och har Pehr Jansson i Heljesta, att, i afseende på indrifvandet af de fordringar Lindströms Sterbhus äger, fullgöra den föreskrift Härads-Rätten tillförene lemnat. År och dag som förr skrifvit står.

På Härads-Rättens vägnar,

J. Ektroth.

Att förestående är utur Originalet transumeradt intygar

G. Djurberg.

Stockholms Stads Aktuarie.

Och varder detta Erlinghundra Härads-Rätts Beslut deri omnämde personer härigenom delgifvit, med underrättelse att nästa Ting uti Häradet börjas den 28 Mars 1836 på Märsta Gästgifvaregåd.

Sara Lisa Löfgren.

genom

G. A. W. Ehrenpohl.

= Jungfru Margareta Åkerberg, afled härstädes den 28 Oktober 1835; dess ringa qvarlåtenskap förslog knapt till sjukvård och begrafningsomkostningar. Södertelje och Tvetaborg den 12 Jan. 1836.

Amb. Elgenstierna.

= Ogifte Drängen Olof Vesterman, som är född i Nerike den 9 Dec. 1786, afled i nedanskrifne Församling den 10 April sistledit år, och efterlemnade en ringa qvarlåtenskap; hvilket på detta sätt hans okände anhörige tillkännagifves. Wermdön och Djurö Kapell den 11 Jan. 1836.

Lars Johan Sandler,

Commin. Loci.

= Att Enkehustrun Maria Börjesdotter från Åtvidaberg, i Åtvida Socken, den 20 sistl. Maj, der aflidit, utan Barn eller i orten kände Arfvingar, och att undertecknad Nämndeman af Bankekinds Härads-Rätt den 22 i denna månad förordnats taga hennes qvarlåtenskap under min vård, samt att hennes okände Arfvingar äga sig hos mig anmäla och sin lagliga arfsrätt styrka, varder dem till efterrättelse härigenom antydt. Åtvids Socken i Östergöthland den 30 Dec. 1835.

Jonas Eriksson,

i Alserum.

DIVERSE LEGALA NOTIFIKATIONER.

= Med åberopande af åtvarningen i Stockholms Degblad år 1834 N:o 271, 276 och 277, får undertecknad härmedelst förnya densamma och tillkännagiva, att ej några varor af hvad slag som heldst, böra å min räkning aflemnas utan min egenhändigtt skriftliga reqvisition; om den ej företes är ingen liqvid af mig att förvänta. Stockholm den 19 Januari 1836.

A. W. Forsslund.

Protokoll-Sekreterare.

= Författningarne likmäkmätigt, få vi härmed tillkännagifva att vårt hittills varande Handels-Bolag under nedanstående firma med denna dag upphört; och att hvar och en utaf oss för enskilt räkning och i eget namn fortsätta affärer. Helsingborg den 31 Dec. 1835.

Krook & Hallberg.

= För alla de fordringar uti afl. Kofferdi-Skepparen J. E. Stockhaus's Konkursmål, som blifvit lagligen bevakade och fasställde, lemnar undertecknad, Massans ene Syssloman, slutlig och full liqvid, efter den 1 nästkommande Februari, då jemväl den upprättade Kuratelsräkningen torde blifva granskad samt Sysslomannen erhålla decharge. Stockholm den 7 Jan. 1836.

C. N. Kolmodin,

Boende i Huset N:o 9, vid

Södermanlandsgatan.

= I anseende till de många göromål som äro förenade med den tjenstbefattning jag innehar, har jag, såsom uppgifven utredningsman i afl. Anders Månssons på Ullasjö Stom Sterbhus, afsagt mig detta bestyr, och öfverlemnat hela befattningen till Hr Postmästaren E. G. Björk och tillförordnade Förmyndare; hvilket härmed tillkännagifves. Ulricehamn och Säm den 21 Dec. 1835.

J. Ancléen,

Krono-Länsman.

Med anledning af ofvanstående tillkännagifvande, behagade alla, som med afl. Anders Månssons Sterbhus hafva oafslutade affärer, att vända sig direkte till undertecknad, under adress: Svenljunga.

Erik Gustaf Björk,

Postmästare.

AUKTIONER.

= Fredagen den 5:te instundande Februari kl. 12 på dagen, kommer Auktion att hållas så väl uti Kongl. M:jts och Rikets Krigs-Kollegium som å Lands-Kansliet i Jönköping, till upphandling af 146 stycken Bandoler och 445 stycken Bandoler-remmar för Smålands Grenadier-Battaljons behof, och varder för verkställigheten deraf, till efterrättelse meddeladt: Att lefvereringen af berörde persedlar skall omkostnadsfritt för de Rustandes räkning vara fullgjord innan den 15 Maj 1836 i Eksjö, för att vederbörlig besigtning undergå, till Chefs-Embetets vid nämnde Bataljon vidare disposition, att betalning derefter för hvad antagit och godkändt blifvit, erhålles genast af Chefs-Embetet, som, med iakttagande af hvad 1795 års Beklädnadsförfattning föreskrifver, kontrakt om lefveransen äfven afslutar. Att den, som gör lägsla anbudet ovillkorligen tillerkännes Lefveransen och hvarom vederbörande, så fort ske kan, skola genom Chefs-Embetets försorg blifva underrättade: Att modeller å ifrågavarande persedlar ej mindre uti Kongl. Krigs-Kollegii 2:dra Departements Utrednings-Afdelnings-Militär-Kontor än å Lands-Kansliet i Jönköping, äro att bese, samt att, författningarna likmätigt, till vederhäftigheten af vederbörande Magistrat eller Domhafvande styrkt borgen skall företes för hvad till lefverering inropas. Stockholm den 18 December 1835.

= Fredagen den 8 nästkommande April, kl. 12 på dagen, varder Harjä Kronoutjord, i Härads Socken och Åkers Härad af Södermanlands Län, genom förnyad Auktion, som anställes inför Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Kollegium och å Lands-Kansliet i Nyköping samt å Tingsstället i orten, utbjudas till arrende på 30 års tid, räknad från midfastan innev. år 1836 till samma tid 1866. Den som på någotdera stället stannar för högsta anbudet, skall vid Auktionen aflemna en, till egenhändiga underskriften, bevittnad och, till vederhäftigheten, af vederbörande Konungens Befallningshafvande eller Domare godkänd borgen för arrendeskyldigheternes fullgörande under de fem första arrende-åren; börande samma borgen vara ingången af 2:ne män, de der borga en för bägge och bägge för en, såsom för egen skuld, och innefatta ansvarighet äfven för den händelsen att Arrendatorn skulle under tiden med döden afgå. Anbudens antaglighet ankommer på Kongl. Kollegii pröfning. Projekt till arrende-kontrakt och öfrige upplysningar om denna lägenhet äro att tillgå i Kongl. Kollegii 1:sta Provins-Kontor och å Lands-Kontoret i Nyköping. Stockholm den 20 Januari 1836.

= Genom förnyad Auktion, som anställes inför Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Kollegium och å Lands-Kansliet i Upsala, Fredagen den 18 Mars nästkommande år 1836, kl. 12 på dagen, utbjudes till arrende på 5 års tid, räknad från midfastan nämnde år till samma tid 1841, Lotten N:o 3, om 6 tunnlands vidd, af Upsala Hofstalläng, i Upsala Län; åliggande det dem, som på någotdera stället stannar för högsta anbudet, hvars anlaglighet på Kongl. Kollegii pröfning ankommer, att genast vid Auktionen aflemna en till vederhäftigheten af vederbörande Konungens Befallningshafvande eller Domare godkänd, och, i afseende på Löftesmännens egenhändiga namnteckning, behörigen styrkt borgen för arrendeskyldigheternes fullgörande under hela arrendetiden; hvilken borgen bör vara ingången af 2:ne män, de der borga en för begge och begge för en, såsom för egen skuld, och jemväl innefatta Löftesmännens ansvarighet, i händelse Arrendatorn skulle under tiden med döden afgå. För hugade Spekulanter äro projekt till arrendekontrakt och flere till kännedom om denna ängslott nödiga handlingar att tillgå i Kongl. Kollegii Första Provins-Kontor och å Lands-Kontoret i Upsala. Stockholm den 23 December 1835.

= Genom offentlig Auktion, som anställes inför Kongl. Maj:t och Rikets Kammar-Kollegium och å Lands-Kansliet i Nyköping, Fredagen den 13 Maj nästkommande år 1836, utbjudes till arrende på 4 års tid, räknad från midfastan nämnde år, till samma tid 1841, indragne förste Trumpetarebostället Rällinge N:o 2, om ett mantal, i Lunda Socken, Jönåkers Härad och Södermanlands Län; och skall den, som på någotdera stället stannar för högsta anbudet, hvars antaglighet på Kongl. Kollegii pröfning ankommer, genast vid Auktionen aflemna en till vederhäftigheten af vederbörande Konungens Befallningshafvande eller Domare godkänd och till egenhändiga namntekningen, bchörigen styrkt borgen för arrendeskyldigheternes fullgörande under arrendetiden, hvilken borgen skall vara ingången af tvenne män, de der borga en för begge och begge för en, såsom för egen skuld, och innefatta ansvarighet, äfven i den händelse att arrendatorn skulle under tiden med döden afgå. För Spekulanter finnes projekt till Arrende-Kontraktet och öfrige upplysningar att tillgå i Kongl. Kollegii första Provins-Kontor och å Lands-Kontoret i Nyköping. Stockholm den 21 Dec. 1835.

= Sedan Kongl. Maj:t genom Nådig Skrifvelse den 28 sistl. Mars täckt förklara, att förra Predikants-Bostället Rickelsboda ett halft mantal i Allbo Härad Slätthögs Socken, skall utarrenderas, och afkomsten tillfalla Smålands Grenadier Bataljons Löningsfond, så kommer, enligt Herr Bataljons-Chefens begäran i skrifvelse den 10 dennes, samma Boställe genom offentlig Auktion inför Bataljonens Boställs-Direktion i detta Län å Lands-Kontoret härstädes den 23 Febr. nästk. år, kl. 12 på dagen, att utbjudas under arrende, under högst 30 år från fardagen 1837, emot vilkor, att den blifvande Arrendatorn utgör alla de onera, som under arrendetiden kunna lagligen fordras, hvaribland grundräntan räknas efter årlig Markegång, såsom indragen till Generalförråds-Kassan, och dessutom årligen 3 tunnor Spanmål, hälften Råg och hälften Korn, som efter medelvärdet af de fem föregående årens Markegångspris i Länet löses med tillagd forsellön, och i årlig penningeafgift minst 75 Rdr B:ko, eller ock i städja 1500 R:dr. Börandes den högstbjudande vara försedd för årlig penningafgift med behörigen verificerad borgen af tvenne personer, som, en för begge och begge för en borga icke allenast för årliga arrendeafgifternas utgörande, utan äfven för Boställets lagliga byggnad och häfd, under de 5 första arrendeåren, äfven om Arrendatorn under tiden med döden afgår, och för Städjekapitalet, derest det vid Auktionen ej genast erlägges, att beloppet till Direktionen antingen aflemnas senast tillträdesdagen eller och dessförinnan presteras inteckning derför i fastighet af dubbelt taxeringsvärde, eller, om fastigheten är belägen i Stad af dubbelt Brandförsäkringsvärde, jemte Gravationsbevis utfärdadt senare än inteckningen, samt att Arrende-Kontraktet upprättas i enlighet med formuläret i Kongl. Maj:ts Nådiga Reglemente för Indelta Regementernas Boställs-Direktioner af år 1832. Vidare beskrifniug jemte Karta öfver Boställets ägor är före Auktionsdagen att tillgå å detta Lands-Kontor. Hvilket till hugade inropares underrättelse kungöres. Wexiö Lands-Kontor den 16 Dec. 1825.

= Genom offentlig Auktion, som anställes så väl inför Kgl. Maj:ts och Rikets Kammar-Kollegium, som å Lands-Kontoret härstädes, Fredagen den 10 Juni instundande år 1836, kl. 12 på dagen, utbjudes till arrende på 30 års tid, räknad ifrån midfastan år 1838 till samma tid 1868, första Balaljons-Predikants-Boställets vid Kronobergs Regemente 3/4:dels mantal Boavret uti Kalfsviks Socken Kinnevalds Härad och Kronobergs Län, skolandes den som på någotdera stället stannnar för högsta anbudet, vid Auktionen aflemna en till egenhändiga underskriften bevittnad och till vederhäftigheten af Konungens Befallningshafvande eller Domare godkänd borgen för arrendeskyldigheternes fullgörande under de fem första arrendeåren, och hvilken borgen skall vara ingången af tvenne män, de der borga, en för bägge och bägge för en, såsom för egen skuld, samt innefatta ansvarighet äfven för den händelsen, att Arrendatorn skulle under tiden med döden afgå. Anbudets antaglighet ankommer på Kongl. Kollegii pröfning. Projekt till Arreude-Kontraktet är till genomseende och afskrifvande att tillgå i Kongl. Kollegii andra Provins-Kontor och å Lands-Kontoret härstädes. Wexiö Lands-Kontor den 17 Dec. 1835.

Carl Mörner.

N. J. Lång.

= Då icke anbud vid andra Auktionstillfället den 12:te dennes blef gjordt å Stenfors enramiga finbladiga Sågverk med derunder lydande Skogar och l/l6:dels mantals Skatt, i Byn Ånåbet i Nysätra Socken, så kommer ny Auktion att hållas den 24 inst. Februari, kl. 12 på dagen, vid nämnde Sågverk, och kommer äfven det Timmerförlag som finnes ditfördt och på landbackarne att under samma klubbslag medfölja, Ånåbet den 15 Januari 1836.

Sysslomän i vise Klockaren

J. Daiqvists Konkurs.

BORGENÄRS-SAMMANTRÄDEN.

= Afl. Tapetserare-Åldermannen Noach Enboms Hrr Borgenärer, anmodas att Lördagen den 30 dennes, kl. 4 e. m.. sammanträda å Källaren gamla Malmens, för att definitift besluta om Fastigheternas försäljning. Stockholm den 20 Januari 1836.

Syssloman.

= Herrar Fordringsägare uti Demoiselle Maria Elisabeth Strandbergs Konkurs, behagade mangrant sammanträda hos undertecknad, boende i Huset N:o 19, Qvarteret Cupido, S:t Nicolai Församling, hörnet af Svartmangatan, 3 tr. upp, Torsdagen den 28 dennes, kl. 4 eftermiddagen. Stockholm den 22 Januari 1836.

Anders Thorsberg,

God Man.

= Samtlige Fordringsägare uti aflidne Rådman Rahmbergs Konkursmassa behagade hos undertecknad Syssloman sammanträda den 2:dra instundande Februari, för att taga kännedom af de Massans fordringar, som ännu utestå till indrifning, och bestämma huruvida i laglig väg dermed skall tagas någon vidare befattning, eller de samma skola å Auktion försäljas; de frånvarande få åtnöjas med de närvarandes beslut, Lindesberg den 11 Jan. 1836.

P. S. Pijhlson.

= Borgenärerne uti f. d. Gårdfarihandlanden Hans Josephssons gäldbundna Bo, behagade allmänt sammanträda på Källaren i Norrtelje den 26 Febr. 1836, kl. 12 på dagen, för att öfverenskomma om Massans angelägenheter. Vid samma tillfälle försäljas de Massan tillhörige fordringar, om hvilka närmare underrättelse erhålles vid Auktionstillfället, hvarföre betalning på stället erlägges. Och erinras de frånvarande om Konkurs-Lagens föreskrift.

Kuratorer.

Annonser.

DIVERSE.

= Sedan Kongl. Maj:t behagat lemna sin Nådiga fastställelse, å det köp, som Alingsås Stad afslutat om en, utom Stadens staket belägen, ny begrafningsplats, så uppmanas alla, hvilka på de, å gamla Kyrkogården befintliga murade Grafvar och Minnesvårdar, kunna äga anspråk, att göra desamma gällande på vederbörlig ort inom natt och år, ifrån den dag denna kungörelse finnes i Allmänna Tidningarne införd. Alingsås den 9 Juli i835.

Kyrko-Rådet.

= Direktionen för Stora Kopparbergs Läns och Bergslags Enskilte Bank, har såsom Ombud i Stockholm antag Grosshandlaren C. F. Bergius, hvars Kontor är i Huset N:o 32 vid Skeppsbron, och hvilken kostnadsfritt för sedelhafvaren går allmänheten tillhanda med ditkommande Creditsedlars inlösen, eller öfversändande till invexling af Banken. Fahlun den 11 Jan. 1836.

På Bank-Direktionens vägnar,

G. Tham.

C. Törnebladh.

P. J. Lindbom.

H. Gahn.

M. W. Collén.

E. G. Fornmark.

P. Linderholm.

Noterade Hufvud-Kurser på Stockholms Börs, den 26 Januari 1836.

London 12 R:dr 3 sk. 2 Uso, 12 R:dr 1 sk. 90 d. d.
Hamburg 128 sk. 2 Uso, 127 1/2, 127 1/4. 127 sk. 90 d. d.
Paris 22 3/4 sk. 2 Uso 90 d.d., 22 5/6 sk. 90 d. d.

Stockholm, tryckt i Stats-Tidningens Botryckeri.
(Baggensgatan, Huset N:o 25.)

↑ I anledning af Justitie-Kanslers-Embetets i ämnet aflåtne skrifvelse under den 31 nästl. December, hvilken blifvit i N:o 4 af Stats-Tidn. för d. 7 dennes införd

[1] I anledning af Justitie-Kanslers-Embetets i ämnet aflåtne skrifvelse under den 31 nästl. December, hvilken blifvit i N:o 4 af Stats-Tidn. för d. 7 dennes införd

[1]

Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-26

SVERIGES STATS-TIDNING, eller POST- och INRIKES TIDNINGAR.