N:o 25. Måndag 1 februari 1836

[ 1 ]

SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.

N:o 25. Måndagen den 1 Februari 1836.

Meteor. Obs. Den 30 Jan. kl. 2 e. m. Barom. 24,68, 1/4 gr. blidt, S. mulet. Kl. 9 e. m. Barom. 24,68, 1 gr. kallt, S. mulet, snöat stundtals e. m. — Den 31 Jan. kl 6 f. m. Barom. 24,64, 3/4 gr. kallt, N.mulet. Kl. 2 e. m. Barom. 24,80, 1 3/4 gr. kallt, N. mulet. Kl. 9 e. m. Barom. 24,96, 4 1/4 gr. kallt, W. mulet. — Den 1 Febr. kl. 6 f. m. Barom. 24,93, 1 3/4 kallt, S. mulet.

Officiella Afdelningen.

Kongl. Maj:ts Plakat, om fyra allmänna, högtidliga, Faste-, Bot- och Bönedagar, som, öfver hela Sveriges Rike, hållas och begås skola, år 1836; Gifvet Stockholms Slott, d. 30 Dec. 1835.

Wi CARL JOHAN, med Guds nåde, Sveriges, Norriges, Göthes och Wendes Konung, tillbjude Eder, OSS älskelige, Wåre trogne undersåtare, som uti Wårt Konungarike Sverige bygga och bo, så ock alle andre, som deruti vistas, Wår synnerliga ynnest, nådiga benägenhet och gunsliga vilja, med Gud allsmäktig!

Då vi vände oss till Gud, med våra tacksägelser för det slutande året, och med våra böner för det kommande, finne vi det förra föga utmärkt af stora ovanliga tilldragelser, men desto mera rikt på enskilt lugn och lycka, på sannskyldiga ämnen för allmän tillfredsställelse och tacksamhet. Sundheten, sällan värderad förr än hon är förlorad, har i år varit för Sveriges innebyggare desto mera hugnelig och beprisad, som brådöden, under det förflutna, lärt hvar och en att rätt skatta helsans stilla njutning. En fridsam utöfning af alla lofliga yrken, och, på de flesta orter, Herrans välsignelse med korn och kärna, hafva bos Eder spridt eller vidmakthållit en allmän belåtenhet, till hvilken WI haft den hugnaden att, vid flera landsorters genomresande, Sjelfve vara vittne. Guds rena ord har bland Eder blifvit rikligen utsådt, lill ledning för Eder vandel och till lindring i Edra bekymmer. Att erkänna denna lycka, innan hon är försvunnen, att villigt och hjertligt tacka Gud derföre, innan de onda dagar måhända komma och derom påminna, det tillhörer hvarje rättskaffens Kristen, och det bör utgöra första ämnet för Eder gudstjenst på de allmänna Bönedagar, Wi nu i nåder påbjude. Frambären då, för allt det goda, Herren Eder gjort hafver, Eder tacksamhet inför Honom, gifvaren och förbarmaren; ty fåfängt arbetar jordbrukaren, läkaren eller predikaren, om Herren ej gifver växt och framgång.

Likasom stormen och haglet äro fruktansvärdast, när årsväxten visar sig god: så bör ock medborgaren, då han är lycklig, sorgfälligast vakta sig att ej förspilla sitt välstånd. Genom öfvermod i medgången, genom otålighet med det närvarande, genom sorglöshet för framtiden, draga ej blott enskilte menniskor, Utan hela samhällen, olyckan öfver sig. Förgäfves bemödar sig Öfverheten att afvärja henne, och att befästa folkets fortfarande trefnad, om ej undersåtarnes tillit medverkar dertill. Förgäfves anstränga enskilte medborgare deras krafter till det allmänna bästas befrämjande, om de ej af medbröders deltagande understödjas; och förgäfves är allt vårt sträfvande, utan Herrans välsignelse. Nedkallen den öfver alla Edra förehafvanden, och beledsagen dessa med den bättring, som för alla och alltid göres behof, med Gudsfruktan, sjelfförsakelse och inbördes kärlek. Då skola Svenske män, förenade med sin Konung och med hvarannan inbördes, genom förtroendets och tillgifvenhetens fasta band, äga styrka, att, äfven mot mäktiga fiender, upprätthålla deras sjelfständighet och deras lagbundna samhällsskick.

Men hvarken tillgift för det framfarna, eller bättring för det tillkommande, är att hoppas utan Frälsarens och Försonarens Jesu Christi förtjenst. Åkallen honom, och J skolen bönhöras; gören bot, och J skolen renhjertade varda. En hvar, som lefver i Herrans fruktan, i flit, rättrådighet och fördragsamhet, han sprider dygd och båtnad inom sin egen krets, och han bidrager, i sin mon, till det helas förkofran. Om sådan sinnesstämning och sådan verksamhet råda i landet: så skall Herren välsigna och bevara det, Han skall upplysa Sitt ansigte öfver det, och gifva det Sin frid.

För att allmänligen och högtidligt uppmana Eder till dessa betraktelser, till bön och bot, vilje WI, efter gammal Kristelig sed, härmedelst i nåder förordna och påbjuda, för nästkommande år, fyra allmänna, högtidliga Bot- och Bönedagar, att firas Söndagarne den 6 Mars, 15 Maj, 3 Juli och 16 Oktober.

WI bjude och befalle fördenskull härmed Eder alle, både andelige och verldslige, höge och låge, unge och gamle, män och qvinnor, som uti Wårt Konungarike bygga, bo och vistas, ingen undantagen, af hvad stånd och vilkor han vara må, som af sjukdom eller annat oundvikligt förfall ej är hindrad, att J, på dessa fyra förenämde, högtidliga Tacksägelse- Faste- Bot- och Bönedagar, sätten alla verldsliga sysslor å sido, och, efter en Gudelig beredelse, tidigt och enhälligt träden upp i Herrans hus, dersammastädes endrägteligen betraktande Guds heliga ord, utaf de dertill förordnade Texter, under böner och lofsånger. Och på det Wårt välmenta Gudeliga påbud må desto eftertryckligare med lydnad efterlefvas: ty vilje WI hafva anbefallt alle, som vederbör, att detsamma tillbörligen och i rättan tid förkunna, samt noga och allvarsam uppsigt hafva, att det af ingen, vid redan stadgadt ansvar, må brytas eller öfverträdas. Hvarefter J, alle i gemen, samt hvar och en i synnerhet, hafven att Eder hörsamligen rätta. WI befalle Eder, samt och synnerligen, Gud allsmäktig nådeligen.

Stockholms Slott den 30 December 1855.

CARL JOHAN.

(L. S.)

Aug. von Hartmansdorff.

Icke-Officiella Afdelningen.

INRIKES UNDERRÄTTELSER.

Stockholm.

Det porträtt, som Hans Maj:t Konungen täckts förära Kongl. Kammar-Rätten, blef på Hans Maj:ts höga Namnsdag den 28 nästl. Januari, i berörde Embets-Verks sessions-rum uppsatt. T. f. Presidenten, Hr af Billbergh tolkade vid detta tillfälle, i närvaro af de församlade Embets- och Tjenstemännen, Verkets underdåniga vördnad och tacksamhet för detta vedermäle af Hans Maj:ts höga välvilja, hvaruti en hvar borde finna en ny uppmaning att nitiskt söka uppfylla sina åligganden.

= Sedan framlidne Kejs. Ryske Generalen en Chef m. m. Herr Grefve van Suchtelens jordfästning i härvarande Adolf Fredriks kyrka, sistlidne Lördag, för sig gått, med den större högtidlighet, hvarom i berörde dags N:r af denna Tidning blifvit förmäldt; flyttades omedelbart igen derefter liket, under militärisk eskort och beledsagadt af härvarande Diplomatiska Korps, flere högre embetsmän och öfrige vänner af den aflidne, till Solna Kyrkogård, der det nedsattes i det hvilorum, bemälte Herr Grefve i lifstiden för sig utsedt, vid sidan af dess harstädes förut aflidne broder.

= Enligt den vid General-Tull-Direktionens upphörande, i December 1824, afgifne underdåniga Berättelse, uppgick antalet af de under dess 12-åriga förvaltning verkställde beslag till 5,250, och värdet af de konfiskerade varorna, jemte böterna, till 405,710 R:dr 30 sk. 1 rst. Banko, under de af dessa år, då konfiskerade varors försäljning var tillåten.

Gefle den 30 Januari. Den festliga Carlsdagen begicks med här i många år öflig högtidlighet. Saluten i dagningen och de svajande flaggorna tillkännagåfvo dess inträde. Den religiösa handling, som Autoriteterne och de Äldste alltid på denna dag begått, föregick på ett värdigt sätt de uttryck af glädje, åt hvilken dagen egentligen är ägnad. I öfre Rådhus-salen var en stor måltid anställd af Borgerskapets Äldste, hvilken intogs under alla gästers glada sinnesstämning, och vid hvars slut af Länets älskade Höfding de Kongl. skålarna proponerades, vid hvilka för tillfället författade verser af valda röster afsjöngos. Härefter föreslogs en skål för samhällets välgång och näringarnas trefnad. På aftonen var en bal i förenamde sal föranstaltad, vid hvars början en transparent, med Konungens Höga Namnchiffer i krystall, aftäcktes, och hvarunder Folksången, af den på torget församlade folkmassan, afsjöngs. Landshöfdingen utvecklade i ett Tal ämnet för dagens högtidlighet, hvarefter ett trefaldigt "lefve Konungen!" skallade i rummet, och Folksången å nyo afsjöngs.

Lifligt låg i hvarje persons minne Konungens sista besök härstädes, den godhet som glänste ur Dess ögon, den faderliga huldhet, hvarmed Han i ord uttryckte Sitt nit för hvarje Dess undersåtes, för detta Samhälles väl, och denna hugkomst eldade hvarje närvarande. Lycklig den Regent, som från Sitt Folks hjerta mottar så uppriktiga uttryck af dess tillgifvenhet; lyckligt det folk, som styres af en så älskad Regent!

(Gefleb. L. Tidn.)

Upsala d. 29 Januari. Till firande af H. M. Konungens Födelsedag, hade Länets Höfding till festlig middagsmåltid inbjudit Hushålls-Sällskapels medlemmar, samt åtskillige andra stadsboer och främmande. Konungens skål dracks, beledsagad af Folksången och ett lifligt hurra.

= I går, Carlsdagen, gafs första Soiréen för året af härvarande Sällskap för Musik-öfningar. Dervid afsjöngs först Folksången, och ett trefaldigt hurra af den talrika folkförsamlingen beseglade Vivatropet för vår älskade Konung. (Korresp.)

Örebro den 29 Jan. Den 26, på Konungens Höga Födelsedag, gafs en väl arrangerad soupér. Carlsdagen firades med en af Länets Höfding anställd dinér, till hvilken öfver 150 personer voro inbjudna. Landshöfdingen proponerade H. M. Konungens skål, och höll dervid ett passande tal; den Kungliga skålen dracks under fanfar och lifliga hurrarop, hvarefter enhälligt Folksången afsjöngs; derefter druckos H. M. Drottningens, H. K. H. Kronprinsens, H. K. H. Kronprinsessans, de Kongl. Prinsarnes och den Kongl. Prinsessans skålar. (Ö. T.)

Wexiö. (Korr. Art.) Seniorn ibland Svea Rikets Presterskap, Professorn, Kontrakts-Prosten, Kyrkoherden i Åsheda, Ledamoten af K. N. O., Jubel-Magistern, Theol. Dokt. Samuel Heurlins jordfästning förrättades den 26 sistl. December af Stiftets Biskop Doktor Es. Tegnér, som slutade sitt tal öfver den aflidne med dessa verser:

I högre rymder hemtar nu den gamle
— Som på Parnassen förr, — sin Jubelkrans.
Men vi, som här ännu bland grafvar famle,
O, att vi en gång till vår jordfärd samle
Ett namn så kärt, så vördnadsvärdt som hans!

Hur snart som dödens stilla Engel fäller
Vindbryggan ner till Evighetens bygd,
Vi vete icke, forske det ej heller;
Det vete vi, att hvad som ypperst gäller,
Är då den tro, hvari det finnes dygd.

Och till sitt hjerta vinkar Gudasonen
Den trogne Herden för sin frälsta ätt.
Och stjernevännen pröfvar lärospånen
Utaf sin konst, på solen och på månen,
Och gläder sig, om han har räknat rätt.

Och en gestalt, lik doft ur blomsterskålar,
Så skön, nej skönare än hon var här,
Dig möter der uti en drägt af strålar,
Och frågar dig om barnen, och du målar
I rosenfärg de två, J haden kär.

Farväl, du Gamle! Öfver Wärends lunder,
Forntida Sagas dunkla ögonbryn,
Får Solen ännu göra många runder
Förr'n Landet skickar, i sin skymnings stunder,
En son, så ärofull som du, till skyn.

Westerås. Den 10 Januari fälldes å Alfvesta bys skog, i Wester Schedvi Socken, efter vanlig holmning, en Elgko, och den 14 likaledes å Wester Kohlsva skog i Malma socken (tillhörig Hr Kammarherren af Forselles) en Elg och en Elgko. (W. L. T.)

NORRSKA UNDERRÄTTELSER.

Christiania den 26 Januari. Den starka kölden, som inträffade vid årets början, har gått öfver hela landet i en riktning från Norr till Söder, men dock varierat betydligt efter breddgraden och lokala omständigheter. Således var kölden, på samma tid, 12° i Christiansand, 16° i Moss, 20° i Christiania, 24° i Drammen, 28° i Österdalen, öfver 30° på Rörås, och nära 40° i Svenska Lappmarken, allt efter Réaumur. På Rörås var kölden, likväl efter en mindre pålitlig Sprit-thermometer, 34°, och så stark, att Qvicksilfvret frös till den grad, att det lät hamra sig, och liknade under hammaren ett stycke hvitglödgande jern, men gaf sig dock lättare än jernet under slagen. Det lät bryta sig emellan fingrarne, och smälte icke i det ihåliga af handen förr, än efter några minuters förlopp. Åter utsatt för kölden, frös Qvicksilfret å nyo genast, när massan icke var för stor.

UTRIKES UNDERRÄTTELSER.

Frankrike.

Paris den 14 Jan. I Deputerade Kammarens sammanträde denna dag, förelade Finansministern budgetten för 1837. Uti inledningen antydde han, att Stats-utgifterna för 1836 icke skola öfverskrida de honom anvisade medel och utvägar, utan fastmera lemna ett öfverskott af 4 millioner Frank. För 1837 ernade han hvarken begära nya pålagor eller utomordentliga kredit-anslag, då den vanliga budgetten blelve tillräcklig för våra behof. Härefter inlät han sig i omständliga betraktelser öfver Frankrikes financiella läge, och förklarade, bland annat, att han ganska allvarligt sysselsatt sig med en nedsättning af statsskulden. (Allmän uppmärksamhet.) Enligt rätt och billighet, borde en sådan nedsättning tillkomma staten. Under närvarande omständigheter kunde Frankrikes kredit icke dragas i tvifvelsmål. Han åtnöjde sig, likväl, med att i allmänhet hafva vidrört frågan, och gaf icke tillkänna när han skulle förelägga ett lagförslag i detta ämne. I budgetten för 1837 är utgiften anslagen till 1,012,166,910, och intägten till 1,014,600,000 Frank. De för 1836 till 110 millioner lanslagna tull- och sjöfarts-afgifter hade endast inbragt 108,320,000 Frank; mera kunde man icke heller förvänta för 1837. För öfrigt vore detta förhållande icke att anse såsom en förminskning af handelsrörelsen, utan härledde sig endast derifrån, att det inländska sockret vunnit så betydligt uti förbrukning, och att den tidpunkt nu syntes vara inträffad, [ 2 ]då denna inhemska produkt kunde med afgifter beläggas. Han hade för afsigt att förelägga ett lagförslag i detta afseende, som skulle förena statsverkets intressen med utvecklingen af en så vigtig industri. De indirekta pålagorna erbjuda, på det hela, ett öfverskott, hvilket Finansministern tillskref folknummerns och välståndets tilltagande, men i synnerhet ordningens befästande. För post-intägterna lofvade han sig en ny inkomst-källa af ångbåtsfarten på Medelhafvet. Porto-beloppet för de bref, som på delta sätt komma att befordras, är anslaget till 400,000 Frank, och afgifterna för resande till 2,308,000 Fr. Slutligen anmälte Ministern ännu ett lagförslag rörande nedsättning af salt-priset uti de östra Departementerne, hvarmedelst den provisionella beräkningen af inkomsterna utaf dervarande Saltverk blifvit nedsatt med 750,000 Frank. — Efter Ministern, begärde Hr Augustin Giraud ordet. Han beklagade, att föreläggandet af utkastet till en nedsättning af statsskulden, hvilken man på slättlandet med så mycken otålighet emotser, åter blifvit uppskjutet. Af Ministern önskade han upplysning i detta ämne. Åtskilliga röster yttrade den förmening, att dessa upplysningar genast borde meddelas. Men Hr Humann utbad sig tid till den 18 dennes, i anseende till detta ämnes allvarsamma beskaffenhet; hvilket äfven honom beviljades.

Dito den 15 Jan. Utur den af Finansministern afgifna redogörelse inhämtas ytterligare: att lagförslaget i afseende å de utomordentliga kredit-anslagen för 1834 angifver ett utgifts-öfverskott af 16,533,679 Frank; deremot blifva kredit-minskningar föreslagne till ett belopp af 20,830,970 Frank, som gifver en besparing af 4,297,091 Frank. Redan år 1833 hade Ministern lofvat en normal-budgett; men också den närvarande är upprättad i enlighet med de föregående. Den lofvar väl en jemvigt emellan intägter och utgifter, och till och med ett inkomst-öfverskolt af ungefär 2 1/2 million; men man måste betänka, att omkring 5 millioner ingalunda äro försäkrade, såsom beräknade att inflyta af ångbåtsfarten på Medelhafvet och af den ännu icke antagna patent-lagen. Bland utgifts-tillökningarna förtjenar i synnerhet en summa af 1,136,790 Frank att omnämnas, hvilken Krigsministern tagit i anspråk. Krigsbudgetten upptager, nemligen, 228,420,000 Frank till underhåll af 302,000 man och 56,690 hästar. Dervid måste icke förgätas att Kammaren, redan år 1834, fastställt arméns effektiva styrka till 287,000 man, och krigsbudgetten till 210 millioner.

Monitören för i dag innehåller en öfversigt af beloppet af de indirekta pålagorna för förlidet år, som utgjort 18,035,000 Frank mera än år 1833, och 13,589,000 Fr. mera än år 1834. 1 million måste dock afräknas för Lotteriet, då Lotto-spelarne, till godt slut, tillsatt mera än vanligt. Spelhus-arrendet hade, förlidet år, uppgått till 8,282,364 Frank.

Oaktadt alla påståenden, att Grefve Pahlen mycket illa skulle upptaga omnämnandet i adressen af den Polska nationaliteten, synes denne Diplomat alldeles icke bekymra sig derom, och bivistade ännu i går, i ganska godt lynne, konserten på hofvet. (Hamb. Corr.)

Portugal.

Paris den 16 Jan. Portugisiska Regeringens officiella tidning, il Diario do Governo, tillkännagifver i följande ordalag firandet af H. M. Drottningens förmälning med Prins Ferdinand af Sachsen-Coburg:

"Palatset dos Necessidades, den 18 Jan.

Hennes Aldratrognaste Maj:t och Hennes Kejserliga Maj:t befinna sig i fullkomlig välmåga. Deras Majestäter lemnade klockan half till 12 palatset, för att begifva sig till Domkyrkan, hvarest Hennes Aldratrognaste Maj:ts förmälningsakt förrättades med Hans Kejserliga och Furstliga Höghet Prins Ferdinand August af Sachsen-Coburg-Gotha, föreställd af Hertigen af Terceira. Deras Majestäter återkommo till Palatset kl. half till 5, och omedelbarligen derefter emottog Hennes Aldratrognaste Maj:t den Diplomatiska Korpsen, samt tillät handkyssning, som varade till kl. half till 6. Klockan 6 hafva Deras Kongl. Högheter Infantinnorna Donna Isabella Maria och Donna Anna de Jesus Maria aflagt besök hos Deras Majestäter."

Följande dagen öppnade H. M. Drottningen personligen Cortes's lagtima sammankomst för år 1836, och höll dervid följande tal:

"Ädle Pärer af Konungariket!

"Herrar Deputerade af Portugisiska Folket!

"Det är med en verklig tillfredsställelse, och med grundad förhoppning att, genom våra samfällda bemödanden, se Nationens sår helade, under det att en ny riktning gifves åt fortskridandet af det allmänna välståndet, som jag, omkring den thron jag innehafver, ser förenade representanterna af en Nation som är mig så kär, och åt hvars sällhet jag mig ägnat.

"Början af edert sammanträde har varit utmärkt utaf ett af dessa förfärliga slag, för hvilka undergifvenheten måste böja sig, liksom för Allmaktens oundvikliga domslut, men hvilka nödvändigt nedslå lagstiftarnes mod och tillintetgöra de mest upplysta menniskors beräkningar: denna katastrof borde, tvifvelsutan, afleda uppmärksamheten hos lagstiftande församlingen, som var kallad att afgöra en mängd underordnade frågor, innan den kunde ge en nödig utveckling åt den konstitutionella kartan, medelst de organiska och reglementariska lagar, dem Nationen begärde och väntade af eder vishet.

"Lagstiftande korpsens andra session, den första af Cortes vanliga sammanträden, som plötsligen afbröts af en annan oförutsedd händelse, lika kännbar för mitt hjerta, som den första, kunde icke fullborda detta oundgängliga arbete. Den slutades, då den knappast var börjad, och innan sista handen blifvit lagd vid lag-arbetet. Således återstår för oss, under närvarande session, att afsluta en ofantlig mängd lagstiftnings-ärender, för att åt Monarkiens konstitutionella karta gifva en regelbunden, likartad och skyndsam rörelse. Mina Ministrar skola förelägga eder de lagförslag de beredt i detta vigtiga ämne; och med begagnande af det eder tillkommande initiatif, skola framställningar utan tvifvel göras, af egenskap att uppnå detta mål. Dessa särskilta framställningar, med mogen omsorg pröfvade af upplyste och opartiske lagstiftare, skola uppställa den varaktiga grundvalen för Portugisarnes tillkommande välstånd.

"De meddelanden, som skola blifva eder lemnade af mina Ministrar för Inrikes-, Kyrko- och Justitieärender, skola underrätta eder om hvad som blifvit tillgjordt under mellantiden af den senaste och den första sessionen; de skola upplysa eder om inrikes förvaltningens närvarande ställning, om förhållandet med Portugisiska kyrkan och om lagskipningens gång; jag bör fästa eder särskilta uppmärksamhet på dessa vigtiga ämnen, för att ordna den inre administrationen på ett för Nationen mera fördelaktigt och för statskassan mindre betungande sätt; för att åt statens religion skänka ett af gudsdyrkan och den allmänna sedligheten oundgängligen påkalladt beskydd; och slutligen för att leda rättvisans gång ur den villervalla, i hvilken omständigheterna kastat densamma. Mina Ministrar för krigs- och sjöärender skola underrätta eder om arméns och marinens ställning, hvaröfver kartan gifver eder rättighet att utsäga er tanka, och de skola underkasta edert bepröfvande de kreditförslag, dem behofven, i dessa vigtiga grenar af det allmännas tjenst, kräfva af eder patriotism och edra insigter; och i det dessa Ministrar skola rikta eder uppmärksamhet på våra koloniala besittningar, skola de sätta eder i tillfälle att behörigen ombesörja deras vidmakthållande och deras framtida välstånd,

"Genom den Gudomliga Försynens nåd har freden icke blifvit rubbad, och jag har anledning att smickra mig med det hopp, att icke allenast förbindelserna med de makter, som äro min kronas vänner och allierade, skola fortfara att dag från dag blifva mera förtroliga, i det de tillknyta ett varaktigt band, utan äfven, att rättvisan och moderationen af min Regering skola erkännas af de makter, hvilkas förbindelser med mig ett ögonblick varit afbrutne, och i synnerhet med det synliga Öfverhufvudet för katholska kyrkan, hvars Dotter jag är stolt att vara.

"De Portugisiska Arméerna, som så nyligen, uti detta Rike, segrat öfver det inbördes krigets rysligheter och öfver en våldskräcktande och frihetsförstörande faktions bemödanden, medverka, i närvarande stund, att understödja, uti ett närgränsande Rike, min Höga Allierades, Donna Isabella II:s krona, mot enahanda ihärdiga bemödanden, lika stridande emot Spaniens sällhet, hvars intresse nu är så nära förbundet med mitt Rikes fördel; och vi äro förvissade att, genom våra förenade bemödanden, och i följd af de förtroliga förbindelser som äro upprättade emellan vårt Rike, Stora Brittannien och Frankrike, skall freden snart blifva varaktigt återställd inom hela halfön.

"Portugisiska Folkets Herrar Deputerade! Då budgeten för nästkommande år, och förlidet års räkenskaper, eder föreläggas, skall min Finansminister underrätta eder om vår financiella ställning, och behofven för det allmännas tjenst; och enligt min befallning, skall han föreslå eder alla indragningar och besparingar, som kunna föranleda till de skattskyldiges lättnad, samt alla åtgärder, som äro növändiga till allmänna kreditens vidmakthållande på den fasta grund, som uppkommer af förtroendet och af ett noggrannt och samvetsgrannt uppfyllande af alla, så väl inom som utom landet, ingångna förbindelser.

"Ädle Pärer af Konungariket och Portugisiska Folkets Herrar Deputerade! Jag förvarar i stadigt minne de önskningar J gören för min dynastis bestånd. Skulle väl en annan känsla än tacksamhetens kunna finna tillträde till en Drottnings hjerta, vid hvilken Portugisarne fästat sina förhoppningar om ett varaktigt lugn? Jag äger nu den tillfredsställelsen att kunna gifva eder tillkänna, det jag uti Prinsen Don Ferdinand August, Hertig af Sachsen-Coburg Gotha, min älskade och högaktade Gemål, skall finna de dygder, som skola bereda min enskilta sällhet, och som åt den konstitutionella Monarkien och hela landet, hvilket genom denna förening blifvit hans nya fädernesland, skola skänka ett varaktigt stöd, på samma gång som jag, genom denna förmälning, skall se de band ytterligare tillknytas, som förena mig med några af min kronas äldsta bundsförvandter.

"Mine Herrar! lugnets och den inre säkerhetens fullkomliga återställande, det beskydd och de uppmuntringar, som böra lemnas åt åkerbruket, manufakturerna och handeln, dessa källor till välstånd, dem våra öfverståndna missöden nästan hade uttorkat, skola utan tvifvel tagas i öfvervägande bland öfriga talrika ämnen för edra öfverläggningar, liksom de skola påkalla min regerings oafbrutna omsorg. Jag är säker att J, så vida sådant af eder beror, skolen biträda eder Drottning uti fullbordandet af det ädla och så ärofullt påbörjade verket af landets pånyttfödelse. De oundgängliga uppoffringarna skola göras med enhälligt nit. Den ädla Nation vi äge den äran att representera, är mäktig af allt för att försäkra landets sällhet. — Sessionen är öppnad."

(Journ. des Déb.)

Preussen.

Berlin den 18 Jan. I går e. m., kl. half till 3, uppkom uti en härvarande Sockersjuderi-byggnad vid Neue Friedrichs-Strasse, en eldsvåda, som, under den starka nord-ost-vinden, nied utomordentlig hastighet utbredde sig öfver hela byggnaden. Denna eldsvåda var en af de största och farligaste, som, sedan en mängd af år, uppstått i Residenset. Man måste afstå från räddningen af de uti Sjuderiet och Torkbodarna befintliga betydliga sockerförråden, och all omsorg endast riktas på bevarandet af de intill den brinnande byggnaden närmast belägna husen. Stor var faran för denna så trångt bebyggda trakt af staden, och oberäknelig skada kunde endast förekommas genom utomordentliga ansträngningar af de personer, som voro sysselsatta vid eldsläcknings-anstalterna. Härvid uträttades ganska mycket, och faran blef såmedelst lyckligt afledd från de närgränsande husen. Omkring midnattstiden hade man så vida lyckats att beherrska eldsvådan, att intet vidare utbredande af densamma numera stod att befara. Emellertid var dock elden ännu denna morgon, kl. 9, icke fullständigt släckt. Öfver uppkomsten af denna brand har ännu icke något med säkerhet kunnat utrönas. Troligen ligger en vårdslöshet hos de arbetare, som hade eldningen vid Torknings-anstalten sig uppdragen, derföre till grund. Af de vid släcknings-anstalterna sysselsatta personer hafva, så vidt man kunnat erfara, 4 blifvit mera eller mindre farligt skadade. (Pr. St. Zeit.)

GUSTAF II ADOLFS SISTA STUNDER.

(Historiskt fragment.)

(Forts. och slut från N:o 24.)

Hjeltens liflösa kropp fanns utplundrad, söndertrampad, höljd af blod och sår, med ansigtet mot marken. Finnarne under Stålhandske återvunno den. Den fördes i en ammunitionsvagn till byn Meuchen bakom Svenska slagtordningen. En skriftelig berättelse om förloppet härvid förvarades intill 1826 (då den genom brand förstördes) hos afkomlingarna af byns då varande skolmästare, af innehåll: att Konungens lik natten emellan d. 6 och 7 November 1632 blifvit från slagtfältet fördt till byns kyrka, åtföljdt af flera ryttare och Officerare, som redo in i kyrkan och rundt omkring altaret, framför hvilket liket lades: det var af såren så vanstäldt, att det ansågs nödigt genast öppna det, hvarefter en del af inelfvorna begrafdes i kyrkan: förut gjordes af Skolmästaren gudstjenst om natten, och en af krigsmännen höll ett sorgetal: derefter blef liket flyttadt i Skolmästarna hus, och då detta befanns för litet, till en grannes, dit det lades på ett bord (som ännu finnes), medan Skolmästarn, som tillika var snickare, förfärdigade den enkla kista, hvari det följande dagen fördes till Weissenfels. Med liket hade en Ridknekt, som blifvit sårad vid Konungens sida, också kommit till Meuchen och der uppehållit sig, tills hans sår läktes; hvarefter han med tillhjelp af tretton bönder i byn företagit sig att vältra en stor sten till det ställe, der Konungen fallit. Under suck och tårar hafva de endast förmått föra den till det ställe der den nu ligger (det är den så kallade Schwedenstein); men rätta plalsen, der Konungen dött, skall vara fyrtio steg derifrån på en åkerren, der fordom ett Akasieträd stått^[1]. Den nämde Ridknekten het Jakob Eriksson. — I Weissenfels blef Konungens kropp (emot hans i lifstiden yttrade vilja) balsamerad af Apotekaren Casparus, som derpå räknade nio sår. Hans otrösteliga gemål behöll hans hjerta (som var ovanligen stort) hos sig i en gulddosa, och ville länge sedermera hvarken skiljas derifrån eller från den döda kroppen, så att Svenska Presterskapet i detta afseende måste slutligen göra henne alfvarsamma föreställningar. Till Lützen hade Gustaf Adolf medfört endast ett litet schatull med Maria Eleonoras bref. Det kungliga liket fördes ifrån Weissenfels till Wittenberg, der det öfver en natt stod i slottskyrkan. Fyrahundra Smålands ryttare, de ende öfrige af det regemente, i spetsen för hvilket Konungen stupat, utgjorde dess betäckning. Åskådare funno ansigtet ännu, till förundran, likt. Från Wittenberg gick sorgetåget till Wolgast. Liket öfverfördes följande sommaren af Riks-Amiralen Gyllenhjelm till Nyköping, der det förblef, tills den högtidliga begrafningen d. 21 Juni 1634 i Stockholm, då Gustaf Adolfs jordiska qvarlefvor emottogos af den graf i Riddarholms kyrkan, som han sjelf i lifstiden åt sig förordnat.

Sjelfva underrättelsen om Konungens död hade först efter en månads förlopp kommit Regeringen i Sverige tillhanda. "I förstone, säger Gref Pehr Brahe, kommo tidningar att slaget var lyckligen afgånget. Andra dagen derefter, som var d. 8 Decemb. 1632, om morgonen kl. half nio, kom bud efter mig, der jag satt i Hofrätten, att jag skulle komma neder i lilla Räkningekammaren. När jag kom in såg jag alla af Rådet mäkta bedröfvade. Somlige torkade ögonen: somlige vredo händerna. Pfaltzgrefven kom emot mig i dörren och veklagade. Jag blef illa till mods och visste intet hvad som var på färde, då jag strax med stor sorg förnam hvad händt var. I högsta bedröfvelse och perturbation voro både inländske och utländske, tviflade om välståndet och skattade att allt skulle gå under och öfer. Vi utaf Rådet, som tillstädes voro, togo ett fullhugsadt råd, förrän vi skildes åt, att lefva och dö med hvarandra för fäderneslandets värn, nytta och försvar, och ej allenast här hemma i landet hålla med all makt och enighet sakerna upprätt, utan ock fullfölja kriget mot Kejsarn och allt hans anhang, till Högsalig Konungens uppsåt och säker fred^[2]. — Med rörelse läser man dén ännu om olyckan okunniga Regeringens Berättelse om kriget till Ständerna, daterad d. 7 November, således dagen efter slaget. Den går blott till Konungens uppbrott från lägret vid Nürnberg och slutar med dessa ord: "Hvart Hans Maj:t vidare är gången, är oss ej för visso kunnigt."

De, hvilkas hopp Gustaf Adolf var, förlorade med honom för mycket, att deras klagan ej tillika skulle [ 3 ]söka ett föremål för anklagelse. Redan tidigt yttrades fruktan, att han skulle falla för en förrädisk hand. Ryktet derom utspriddes flera gånger: fåfänga försök hade äfven blifvit gjorda. Märkeligt nog tager ett flygande blad, som utkom (troligen i Leipzig) genast efter slaget, just dessa rykten till skäl, att neka Konungens död. Man har slagits hela dagen och intill kl. 9 på qvällen — betar det — Wallenstein säges endast genom sin snabba Turkiska häst blifvit räddad och vid midnatten sårad kommit till Leipzig: somlige berätta, att hans Kongl. Maj:t i början blifvit något skadad i vänstra armen, och, emedan fienden i Leipzig till och med utropat honom för död, förmenas, att Jesuiterna köpt en ertsbof och mördare i hans egen armé att hemligen skjuta honom strax i begynnelsen af slaget. Men det är bekant nog, huruledes de Påfviske förledet år, efter slaget vid Leipzig, utgifvit att Konungen blifvit skjuten, hvilket likaledes var uppdiktadt. Ty Kongl. Maj:t har för visso ej blott efter den herrliga viktorian nu tillbragt natten på valplatsen, utan äfven hållit generalmönstring följande morgonen i Lützen. — Så vidt Tidningsskrifvaren. — Sannt är, att nyheten om Konungens död var förr bekant i Weissenfels än i Leipzig. Till Weissenfels kom den genom Hertig Frans Albert af Lauenburg, som, i sin flygt från slagtfältet, ej stannade förr än här; ehuru han på ryktet om segern genast återvände. "Detta — säger en samlida berättare — gjorde att han blef illa beryktad i hela armén, och anklagad för värre än feghet; ty soldaterna sparade ej att beskylla honom för förräderi: de som bättre kände honom, hafva sökt ursäkta den gifna skandalen: sanningen är, att han hade varit i Wien till slutet af förledne Januari, sedan tjenat de Kejserliga, och var blott för tre veckor eller fjorton dagar kommen till Konungen: fruktande att allt var förloradt, har han gifvit sig ur bataljen, på det, i händelse de Kejserliga segrade, han skulle kunna förevända att han aldrig varit der: vid första underrättelsen, att de Svenske segrat, var han kl. 4 nästa morgonen åter på fältet tillbaka, så käck som någon. Visst är, att han var den man, som först berättade Konungens död; och genom honom blef den förr känd i Weissenfels än i Konungens egen här. Denne Hertig, som efter slaget hvarken fann användning eller god vilja i armén, begaf sig efter några dagar till sin frände Kurförsten af Saxen, som skickade honom till Schlesien, der han nu är Fältmarskalk under General-Löjtnant Arnheim". Vi ha nämt ett namn, på hvilket den svartaste misstanka hvilar, och tillika de omständigheter under hvilka den uppstod. Om vi tillägge, att intet bevis kan anföras till styrka derför, att Frans Albert af Laueuburg midt i fiendens eld mördat Gustaf Adolf, som så litet sparade sitt lif, under det hela förloppet och åsynavittnens berättelse äfven betaga misstankan sannolikhet; så har likväl allt detta icke hindrat denna misstanka att blifva soldat-tro i Svenska armén, och att med tiden vexa till folk-tro. Det kan anföras såsom exempel, huru en förutfattad mening af tiden vinner styrka, först tager sin plats i Historien, såsom gissning, vinner utrymme såsom misstanka och sluteligen förkunnas såsom visshet. De första underrättelserna förmäla intet derom. Men i December månad 1632 skrifver Adler Salvius: "Det berättas, att en viss Prins, ej blott med Sachsiska Kurfurstens, utan ock Kejsarns och andra stora herrars vettskap, har dödat Hans Maj:t Konungen; och nu hör man offentligen här i Hamburg, att samma rådslag skola stämplas emot vår oförlikneliga, hjeltelika Rikskansler. — Råd derföre, förmana, öfvertala, bed att han i mat och dryck, besök och omgängelse tager sig noga till vara!" — Chemnitz, som skref under Axel Oxenstjernas ögon, berättar, att Konungen blef dödad af Kejserliga Ryttare, men tillägger: "detta är den allmänna berättelsen; hvad eljest starkt mumlades, att Konungen skall blifvit skuten, ej af fienden, utan af en förnäm person på vår sida, det lemnar man åt Guds hemliga dom." Puffendorf, Svensk Historiograf femtio år efter händelsen och på en tid, då man ej ostraffad stötte nationella fördomar, förklarar den anklagade skyldig. Hans skäl, utom några smärre obestyrkta omständigheter, äro hufvudsakligen allmänna sannolikheter, såsom: "det är ingen tvifvel, att de Kejserliga trott Svenskarnes sak helt och hållet bero på Gustaf Adolfs tapperhet. Derföre tänkte de på alla utvägar att rödja honom ur vägen, och hvem kunde väl bättre passa till en sådan gerning än Frans Albert" o. s. v.? Hvad vigt Puffendorf lägger på sitt eget intyg, visar sig i ett hans enskilta bref, der han klagar, att då varande Hertigen af Lauenburg vredgats på honom för hans yttranden om Hertig Frans: "då jag likväl — tillägger han — härutinnan ej uttryckt min egen, utan Svenska Nationens allmänna tanka, hvilken det var nödigt understödja med några skäl, att ej denne Prins med orätt skulle synas hafva blifvit för ett sådant brott anklagad!" Det är sannt, denne Hertig var häftig, flyktig, opålitlig, ändrade ständigt parti och sluteligen religion, och kunde, fången såsom Kejserlig Fältmarskalk vid Schweidnitz. 1642 af Torstensson, med möda räddas undan Svenska soldaternas raseri. Men detta bevisar ännu ej att han var mördare. — Vi hafva anmärkt, att, enligt fleras berättelse, Gustaf Adolf fick skottet i ryggen, medan Frans Albert sökte uppehålla den redan sårade Konungen på häslen. Hertigen, som i bref med harm yttrar sig öfver de om honom utspridda smädeliga rykten, har lemnat en dagbok, hvari följande anteckning förekommer: "Den 16 November (nya stilen) hafva vi vid Lützen slagits med fienden, vunnit slagtningen och behållit fältet. Hans Majestät Konungen i Sverige blef då i mina armar skuten. Om natten till Weissenfels, två mil."

Gustaf Adolf bortrycktes i sitt trettiåttonde år. Aldrig har ett dödsfall i en hel verdsdel gjort djupare intryck. Så långt hans namn hade gått var det en hoppets stråle för de förtryckta. Äfven Greken drömde dervid om frihet; och vid den heliga grafven uppsändes böner för Gustaf Adolfs vapen. Hvad skulle han då ej vara för sina trosförvandter? Man kan föreställa sig det, eller, rättare, man kan det, nu mera, icke. — De känslor, med hvilka, under strömmande tårar, menigheten i Augsburg trängdes till den genom Gustaf Adolf återställda Evangeliska Gudstjensten; de känslor, med hvilka Sachsens invånare knäböjande sträckte tacksamma händer mot Hjelten, för andra gången deras räddare, hafva blifvit främmande för vår verld. — Då kände man faran, och visste att värdera befriaren. Vi tala om folket; hvars man Gustaf Adolf var, genom sin sak, som genom sina egenskaper. Verkan af bägge sträckte sig långt, och genombröt äfven hatets och fördomens skrankor; ty kanhända är han den ende, hvars bild med sanning framlyser äfven i fienders berättelse. Så stor var makten af hans dygd. Det är ej endast Axel Oxenstjerna, som om honom sagt: "Han var en herre, gudfruktig i alla sina verk och gerningar intill döden." Lutherska Theologer hafva velat göra honom till ett slags helgon i deras mening. Om han dertill hade för mycket af Cæsar och Alexander (hvilka han beundrade); så måste man å andra sidan erkänna, att han var bättre än sina prester och i christlig tålsamhet högt öfver sin tid.

Hvad honom sjelf, på den höjd, till hvilken han uppsteg, menskligt vederfarits, — att förslag och planer med honom dött, — det hör, så ovanlig han ock var, till mensklighetens gemensamma lott, och må tyst läggas till den omäteliga summan af gäckade förhoppningar. Det finns ett fjerran i hela Gustaf Adolfs lefnad, som lättare låter sig kännas än beskrifvas. Det är den gränslösa blicken öfver verlden, som är alla eröfrare medfödd. Såsom alla sina likar, har han ingalunda blifvit öfverraskad af sin egen lycka, ehuru förvånande den må synas. Den djupa tron derpå framlyser i alla hans handlingar. — Ingen ting förhärdar så som lyckan. Att Gustaf Adolf icke dess mindre var ödmjuk och mild, deri talar högst hans menskliga värde. Han kände sin kallelse såsom en högre ledning. Sig sjelf var han långt ifrån att anse såsom oumbärlig; ty målet satte han vida öfver sin egen personlighet. Derföre har han, såsom den högsinte Romaren, slösat med sitt stora lif. — "Gud Allsmäktig lefver," sade han till Axel Oxenstjerna, då denne i Preussen varnade honom, att ej så öfverdådigt blottställa sig för döden. Ett gladare hjeltemot har på jorden aldrig funnits.

Hvad han för öfrigt velat? En stor Monarki, utan allt tvifvel; för hvars framtida stöd han i Tyskland räknade den unge Fredrik Wilhelm af Brandenburg (sedermera den store Kurfursten) och Bernhard af Weimar, — den förre med hans dotters, den senare med hans systerdotters hand. Troligen var äfven ett protestantiskt Kejsardöme ej främmande för hans tankar. Beslutadt var för öfrigt, äfven hos honom sjelf, intet. Hans blickar spejade vidt omkring. Det var hans lust, att i hand hålla tråden af många möjligheter. Så ser man honom uppfatta förslaget, att efter Sigismunds död, genom Polska Dissidenterna sjelf blifva Polens Konung. Så finner man honom i förbindelser med Fursten i Siebenbürgen, Krimska Tartarerna och Ryssland till försvagande af Österrikiska intresset, så i Polen som i Tyskland.

Så stora tankar voro ej det största, som släcktes med hans lif på Lützens valplats. Men äfven i sin död har han segrat. Att han för samvetstvånget satte en gräns, det är hans odödlighet. Och derföre räknar mensklighelen honom ibland sina hjeltar.

Hos Kongl. Kommerse-Kollegium är i officiel väg anmäldt, att genom en i Konungariket Nederländerna under den 29 sistl. December utfärdad förordning, in- och utförselstullen å Spanmål blifvit sålunda fastställd: att, när priset vid landtmarknaderne å Hvete uppgår högre än till 9 Floriner per Mud (23 1/2 Sv. kappar) erlägges vid införsel 25 centimer samt vid lägre priser gradvis högre införselstull efter tariff, så att den vid 5 floriners pris och derunder utgör 3 floriner; å Råg, när priset öfverstiger 6 floriner, är införselstullen 15 centimer, men vid lägre priser graderad ända upp till 2 floriner, när priset faller till 3 1/2 floriner eller derunder; å Korn, när priset öfverstiger 5 floriner, införselstullen 10 centimer, samt, enligt gradation, vid lägre priser förhöjd ända till 1 1/2 florin, när priset nedgår till 2 1/2 floriner och derunder; å Hafra, när priset öfverstiger 4 1/2 floriner, införsclstullen 5 centimer, samt gradvis stigande ända till 1, 1/4 florin, när priset faller till 2 floriner och derunder; varande utförseln af alla dessa sädesslag tullfri, så ofta ej priserne stå öfver den nu upptagne högsta ståndpunkt; hvilket Kongl. Kollegium härigenom velat till vederbörandes kännedom meddela. Stockholm den 22 Januari 1836.

Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-Kollegium gör vetterligt: Hos Kongl. Kollegium har friherre Carl Åkerhjelm anhållit om Patent under Tio (10) års tid å ett sätt, att medelst en här i Riket förut okänd Machin, slamma Rödfärg; å hvilken Machin Sökanden inlemnat ritning^[3], jemte förklaring deröfver, samt nedanstående beskrifning å slammnings-metoden:

"Rödfärgsjorden öses med skyfflar å slammbingen, hvarest den tillika med det från rännan ankommande vattnet, genom de i Rödfärgsbingen eller Reservoiren anbragte skoflarna slammas eller vaskas så länge, som erfordras för att få Rödfärgsämnet upplöst och jord och sand frånskilda, hvarefter hela massan utsläppes (genom Luckan d) uti en nedanföre anbragt ränna, afdelt i flere rum, hvarest all oduglig jord och sand qvarstannar, och den rena färgen flyter vidare genom en ränna till tvenne större bingar, hvarifrån densamma, sedan vattnet blifvit frånskiljdt, utsläppes på torklagen, hvarefter förfares som förut med färgens torkning och bränning. Med detta vaskningssätt besparas betydligt i tid och dagsverken, samt erhålles en ovanligt fin och vacker färg."

Och har Kongl. Kollegium med stöd af Kongl. Patentförordningen af den 13 December 1834, härigenom velat tillägga friherre Carl Åkerhjelm Patent under Tio (10) års tid, å ofvanberörde machin och metod att slamma Rödfärg, så att han under nämde tid må äga att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra, öfverallt inom Riket utöfva berörde uppfinning, samt begagnandet deraf på andra öfverlåta. Dock är härvid att iakttaga:

1) Att innehafvaren af detta Patent bör, så vida han vill detsamma tillgodonjuta, hafva senast inom Tvenne (2:ne) månader härefter, hvarje månad till Trettio (30) dagar räknad, Patentet allmänneligen kungjordt genom införande deraf til hela dess innehåll Trenne (3:ne) gånger uti Sveriges Statstidning eller Post- och Inrikes Tidningar;

2) Att om någon förmenar eller tilltror sig kunna styrka att den tillverkning, hvarå detta Patent lyder, varit här i Riket känd och begagnad, innan Patentinnehafvaren sin Patentansökning till Kongl. Kollegium ingaf, samt någon på grund deraf åsyftar att få Patent-rätten häfven, är honom obetaget, att, inom Sex (6) månader från den dag Patentet finnes Tredje (3:dje) gången i Stats-Tidningen infördt, sådant klander af Patentet hos Kongl. Kollegium anmäla; åkommer ej klander af Patentet inom ofranbestämda tid, äger vidare talan derå ej rum.

3) Att Patent-innehafvaren bör, vid påföljd af Patent-rättens förlust, så väl inom Tvenne (2:ne) år härefter inför Kongl. Kollegium styrka, att han är i full utöfning af den uppfinning, hvarå detta Patent lyder, som sedermera en gång hvarje år under Patent-tiden hos Kongl. Kollegium ådagalägga, att uppfinningen fortfarande begagnas.

I öfrigt äger Patent-innehafvaren att, i afseende på användandet af ifrågavarande uppfinning tillgodonjuta de förmoner och rättigheter, hvilka Fabriks-idkare i allmänhet tillkomma, hvaremot honom åligger, att ställa sig till efterrättelse hvad de rörande Manufakturerne gällande författningar innehålla.

Skulle Sökandens Patent-rätt genom arf eller hvad laglig afhandling som heldst, till någon annan inom Sverige bosatt välfrejdad person öfverlåtas, skall densamma för hvarje annan laglig innehafvare medföra de rättigheter, som med detta Patents lydelse och Kongl. Patentförordningen af den 13 December 1834 äro enlige, sedan likväl den nye innehafvaren sig hos Kongl. Kollegium anmält och Öfverlåtelse-Resolution undfått.

Slutligen har Kongl. Kollegium härmed velat förklara, att detta Patent icke må anses medföra någon öfvertygande visshet derom, att den nu patenterade tillverkningen är ny och här i Riket obegagnad eller att den kan med fördel användas. Stockholm den 15 Januari 1836.

C. D. Skogman.

A. P. von Sydow.

E. W. Brandel.

O. E. Bergius.

J. N. Borelius.

Att Vice-Konsuln i Larnaca på ön Cypern, Marc. Peristiani blifvit i dess faders, Constantin Peristianis ställe förordnad till Svensk orh Norrsk Vice-Konsul för nämde ö, har Kongl. Kommerse-Kolleginm härigenom skolat till vederbörandes kännedom meddela. Stockholm den 20 Januari 1836

Enligt hos Kongl. Kommerse-Kollegium gjord officiel anmälan, har Regeringen i de förenade provinsernes af Plata-Floden Republik under den 25 sistlidne Augusti förordnat, att de till Republikens hamnar ankommande Skeppare, må äga rättighet, att inom 24 arbetstimmar, från det manifestet af dem aflemnas, ändra eller tillägga hvad å samma handling möjligen kan vara uteglömt eller orätt upptaget, dock ej till högre sammanräknadt värde in 400 Piaster Silfver; hvilket Kongl. Kollegium härigenom velat till vederbörandes kännedom meddela. Stockholm den 14 Jan. 1836.

Genom Revisions-Kommissariens uti Civil-Räkenskaps-Kontoret af det under Kongl. Kammar-Rätten lydande Öfver-Revisisions-Departement, Herr Kammar-Rätts-Rådet G. P. Sebells erhållne Nådiga afsked, är Revisions-Kommissarie-tjensten uti nämnde Kontor vorden ledig; Och äga kompetente Sökande, att innan kl. 12 Femtiondesjette (56:te) dagen härefter, till Kongl. Kammar-Rätten ingifva sine, med behörigen styrkte merit-förteckningar försedde, ansökningar till erhållande af rum å det till upprättande förslaget till återbesättande af samma tjenst, hvilken åtföljes af de löneförmåner Kongl. Maj:ts Nådiga Reskript den 19 December sistlidet år bestämmer. Stockholm, den 28 Januari 1836.

Förteckning å outlöste Bref från Finland och Ryssland, qvarliggande vid Stockholms General-Post-Kontor for år 1835.

N:o 1 Ahlström, C. M. 2 Aminoff, F. 3 Antman J. 4 Avellan, Louise. 5 Aspengren, Charl. 6 Bald, J. 7 Bergstedt, Charlott. 8 Bergengren, J. E. 9 Bladt, C. J. 10 Bladin, Demois. 11 Borgenström, C. A. 12 Benzelstjerna, E. A. 13 Berg, J. F. 14 Bremer, N. 15 Bomstedt, U. J. 16 Bergforss, Mamsell. 17 dito. 18 Björman, J. A. 19 Blomstedt, Mari. L. 20 dito. 21 Blomstedt, Ebba. 22 Bellman W. 23 Carlin, O, 24 Carling, Elis. 25 Dunader, Fru. 26 Döling, F. A. 27 Diederich, Madam. 28 Elfstedt, C. M. 29 Eklund, M. M. 30 Eriksson S. E. 31 Faclk, Soph. L. 32 Fågelström, J. 33 Färnström, L. 34 Friman, S. 35 Fischer, C. K. 36 dito. 37 dito. 38 Fagerström, Demois. 39 Feuerstern, Fröken. 40 Gissler, Fru. 41 dito. 42 af Grubbens Fru. 43 Grönvall. S. C. 44 Harfvefelts, Sterbh. 45 Hoffman, C. 46 Indebetou, C. D. 47 Indebetou, Madame. 48 Kuhlman, Fru. 49 Klingberg, C. C. 50 Lagerberg, C. J. 51 Lindqvist, J. W. 52 Lindt, G. 53 Lindmark. 54 Liljebrunn, W. 55 Lundahl. 56 Lindström, J. 57 Lovisin, Eleon. 58 Lundt, J. F. 59 Mattson, J. 60 dito. 61 Meijer, Fru. 62 Meurling, H. 63 Neilick, N. 64 Noer, Er. 65 Nöström, Cath. 66 Oxenstjerna, La B:ronne. 67 Olsson, O. 68 Pauline, Ch. 69 Pelhalt, Enkefru. 70 Pettersson. P. 71 Peilberg, Alb. 72 Ramberg, C. 73 Reijmers P:son. 74 Ringsten, G. 75 Sandberg, P. 76 Sederholm, Fru. 77 dito. 78 Strömmer, H. J. 79 dito. 80 Ståhle, Sophie. 81 Sjögren, G. 82 Stenius, S. M. 83 Smolander, A. 84 Sjöborg, Fru. 85 Sjöholm, A. 86 Stadius, Ulr. 87 Sjöberg, A. 88 Stenberg, Fru. 89 dito. 90 dito. 91 Stjerncrona, Charlotte. 92 Stjerncrona, Ulrika. 93 von Schoulte, Ed. 94 von Tangen, W. 95 dito. 96 dito. 97 Tanté, Ameli. 98 Torsselius, F. W. 99 Tomsson T. 100 Wacklin, S. E. 101 Wallmark, Mamsell. 102 dito. 103 Wachtmeister, C. A. 104 Wallenius, Fru. 105 Westerling, J. R. 106 Wettertoff, C. E. 107 Wingren, Cecil. 108 Wullf, Fr. 109 Wright, W. 110 dito. 111 dito. 112 Åman, Fru. 113 Åkerberg, J, 114 Östberg, C. G. F.

Å Trehundra Ris ordinärt Tryckpapper, som innevarande år komma att för Rikets Ständers Riksgälds-Kontors räkning upphandlas, emottagas, intill slutet af nästkommande Februari månad, förseglade anbud hos Kommissariatet i nämnde Kontor; börande detta papper, kostnadsfritt för Riksgälds-Kontoret derstädes levereras inom de tider, som uti skeende reqvisitioner varda bestämde, och erhålles betalningen för detsamma efter behörigen fullgjord leverans. Stockholm af Rikets Ständers Riksgälds-Kontor d. 7 Jan. 1836.

Stockholms Borgerskaps Femtio Äldste anmodas att Fredagen den 5 instundande Februari, kl. half till 12 f. m., infinna sig å Rådhuset, för att, gemensamt med Magistraten, öfverlägga, i anledning af inkomne Revisions-berättelser öfver Stadens Drätsel-Kommissions förvaltning och räkenskaper för åren 1831, 1832 och 1833. Stockholms Rådhus den 22 Januari 1836.

Respektive Hrr Interessenter i Johannisborgs Koboltverk, behagade sammanträda till Allmän Bolagsstämma Lördagen [ 4 ]den 12 nästk. Mars, kl. 10 f. m., uti Kongl. Bergs-Collegium. Stockholm d. 30 Dec. 1835.

Notifikationer.

ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.

= Gudhems Härads-Rätt kallar Lars Johanssons från Borgunda samtliga Borgenärer till bevakning af deras fordringar å andra Rättegångsdagen af det Laga Ting, som näst efter 6 månader infaller. Falköpings Tingsställe den 28 Novemher 1835.

= Enligt denna dag fattadt beslut, varda Sämskmakaren L. Frästs samtliga borgenärer härmed kallade och stämde, att sig inför Rådhus-Rätten härstädes infinna, kl. före 12 å första helgfria Måndag, som infaller sex månader härefter för att sina fordringar lagligen förete och bevaka, på sätt och vid den påföljd Konkurs-Lagen den 12 Mars 1830 föreskrifver; hvilket härmed första gången kungöres. Landskrona Rådhus den 19 Oktober 1835.

= De som förmena sig äga att fordra uti afl. Hr vice Advokatfiskalen Elis Broomés samt hans äfven afl. Frus Maria Elisabeth Wolfframs Sterbhus, och uti afl. Hr Kommerse-Rådet Berndt Gustaf Westbergs Sterbhus, varda, i stöd af 9 Kap. Konkurs-Lagen, kallade och stämda att, vid talans förlust, hos Rådhus-Rätten i Stockholm deras fordringar lagligen anmäla, uti vice Advokatfiskalen Broomés och dess Frus bo den 4 Juni, samt uti Hr Kommerse-Rådet Westbergs bo den 6 Juni innevarande år 1836, före kl. 12 på dagen; hvilket tredje gången kungöres.

= Semminghundra Härads-Rätt har, genom denna dag utfärdad offentlig stämning, kallat och förelagt samtliga Borgenärerne i Boet efter afl. Krono-Länsmannen Jan Erik Bahrman, att vid talans förlust, på sätt Konkurs-Lagen den 12 Mars 1830 föreskrifver, sednast å andra Rättegångsdagen af det Lagtima Ting med Häradet, som 6 månader härefter först infaller, sina fordringar lagligen anmäla och styrka samt med ed fästa. Kimsta den 2 September 1835.

= Genom offentligt Anslag kallar Kinda HäradsRätt afl. Sekreteraren Nils Elggrens från Kulla samtlige Borgenärer, att i den ordning och vid den påföljd KonkursLagen föreskrifver, deras fordringar vid samma HäradsRätt anmäla, före Rättegångstimmans slut, andra Rättegångsdagen, SommarTinget instund år; hvilket tredje gången kungöres. Tingsstället Kisa den 30 Okt. 1835.

= Att Kongl. Maj:ts och Rikets Svea HofRätt, genom utfärdad offentlig Stämning, kallat och förelagt afl. Majoren och Riddaren Fredrik Wilhelm Fahnehjelms samtlige Borgenärer, att, vid talans förlust, antingen förr eller sist å den 4 Mars nästk. år 1836, inför Kongl. HofRätten, vid upprop kl. 11 och innan 12 på dagen, deras fordringar tvefaldt skriftligen anmäla och styrka samt med ed fästa; det varder härmed knngjordt tredje gången.

= Norrköpings Rådhus-Rätt har, genom offentlig Stämning denne dag kallat afl. Klen-Smeden Johan Erik Edbergs samtlige Borgenärer att, före kl. 12 å dagen, Onsdagen den 17 Febr. 1836, sina fordringar hos Rådhus-Rätten anmäla och styrka, på sätt Konkurs-Lagen stadgar, vid äfventyr att förlora all talan i saken. Norrköpings Rådhus den 15 Aug. 1835,

Ex Officio.

L. J. Löfvander,

Magistrats-Sekreterare.

LAGFARTS-RENDER.

= Jemlikt Rådhus-Rättens i Strömstad derom gifne beslut, varda den eller de, som kunna hafva att påminna, mot det köp, hvilket: 1) Träskomakaren Nils Olsson begärt lagfart om Hus och Tomt N:o 42 i Strömstads fjerde Rote, köpt af Snickaren S. Hallgren, den 11 sistl. Jan., för 100 Rdr Rgs; och 2) Sjötulls-Vaktmästaren S. Sundberg sökt lagfart om Hus och Tomt N:o 4 i andra Roten, köpt den 25 sisl. Sept. af Hr H. H. Boman för 250 R:dr Rgs; härmed uppmanade att deras anspråk inom tvenne månader, efter det denna annons finnes tredje gången införd, anmäla hos Rådhus-Rätten, som derefter kommer att sig om lagfartens fullföljd, laglikmätigt utlåta. Strömstad den 19 Okt. 1835.

= Som Fabrikören Carl Delton icke kunnat behörigen styrka åtkomst till Gården och Tomten N:o 7 i denna Stads norra Qvarter, Qvadraten Magazinet, hvilken Fastighet blifvit af bemälte Fabrikör för 300 Rdr B:ko, försåld till Hr Rådmannen C. J. Lindblad, som å samma Fastighet nu hos Rådhus-Rätten sökt första uppbudet; så varda, i anledning af Rådhus-Rättens beslut, den eller de, hvilka kunna finna sig befogade att nämde köp klandra, härigenom uppmanade att, inom trenne månader från den dag, då kungörelse härom finnes första gången i Stats-Tidningen införd, sådant klander hos Rådhus-Rätten härstädes anmäla. Norrköpings Rådhus den 21 Dec. 1835.

= Utdrag af Intecknings-Protokollet, hållet i Gefle Rådhus den 4 Dec. 1835.

4 §. S. D. Enligt hvad i Intecknings-Protokollet för den 6 sistl. Juli, uti ett då förehaft mål, angående Bruks-Patronen P. C. Rettigs ansökning om inteckning till säkerhet för en fordran af 175 Riksdaler Riksgäldssedlar med ränta, uti Sjömannen Anders Öbergs Sterbhusdelägares gård, N:o 228, i denna Stads fjerde Qvarter närmare utvisar, hade Rådhus-Rätten — — — — — — — — — af den anledning, att en af Arfvingarne, bemälte Öbergs Son, Sjömannen Lars Olof Öberg, varit å sjöresa stadd, och sålunda icke kunnat erhålla del af ansökningen, uppskjutit målet i hvad detsamma rörer sistnämde Öberg, till denna dag, kl. 11 förmiddagen, före hvilken tid Öberg förmodats vara till hemorten återkommen — — — — — — Sedan upplyst blifvit, att Öberg den 20 sistl. Juni påmönstrats till sjöresa på norra Amerika, med Skeppet Christina Louise, och ännu icke återkommit, tog Rådhus-Rätten hvad sökanden framställt i öfvervägande; och — — — — — fann Rådhus-Rätten skäligt ytterligare uppskjuta målet till Måndagen den Första (1) Augusti instundande år 1836, kl. 11 förmiddagen, då Öberg borde vid upprop, å ansökningen svara, vid påföljd att Rätten, utan hinder af hans uteblifvande, kommer att i saken sig utlåta; och ålåge det sökanden att, antingen genom tillställelse utaf styrkt afskrift af detta Protokoll, eller genom detsammas införande trenne gånger i Sveriges Stats-Tidning kungöra Öberg förevarande beslut, så lång tid förut, som om laga stämning i 11 Cap. Rättegångs-Balken skils, äfvensom att till Rådhus-Rätten utlämna bevis om kungörandet, sist å den dag nu föresatt är; allt vid äfventyr, att inteckningsansökningen, för så så vidt densamma ännu beror på Rättens pröfning, kommer att såsom förfallen anses. År och dag som förr skrifvit står.

Ex Protocollo,

Carl J. Stolpe.

Rätteligen transsumeradt intyga:

Joh. Ad. Hjelsning.

P. E. Norberg.

Och under ofvanstäende beslut Sjömannen Öberg, hvars närvarande vistelseort är okänd, härmed kungjordt.

= Utdrag af Lagfarts-Protokollet, hållit vid Lagtima Höste-Tinget med Ragunda Tingslag den 1 December 1836.

§. 11. S. D. Sedan Härads-Rätten å nästl. Ting den 16 Mars innevarande år, då Bonden Erik Linde, som genom afhandling den 17 Jan. samma år, af Bonden Anders Andersson den yngre köpt ett halft tunnland i Skattehemmanet N:o 4 Krokvåg, emot köpesumma 700 R:dr Riksgäldssedlar, derå sökt lagfart, den beviljat genom första uppbudet, med vilkor att innan Lagfartens slut, Anderssons åtkomst till nämde Hemman, skulle behörigen styrka, men nu anmältes att någon åtkomsthandling för Anders Andersson ej funnes; så aktade Härads-Rätten nödigt att i Stats-Tidningen, köpet borde genom Lindes försorg kungöras, med föreläggande för den eller de, som ansågo sig bifogade till klander af detta köp, att derom göra anmälan hos Härads-Rätten innan natt och år ifrån kungörelsens införande i Tidningarne, vid äfventyr att lagfart och Fastebref för Linde utfärdas, om ej annat hinder möter. År och dag som förr skrifvit står.

TESTAMENTS- OCH ARFS-ANGELÄGENHETER.

= Efter Pigan Gunnild Andersdotter i Lönshult Agunnaryds Församling, som dog den 23 Mars 1832, har arf tillfallit hennes Systerson, Drängen Bengt Jonasson, hvars vistelseort sedan 10 år varit okänd, med anledning häraf anmodas han, inom den i Lag föreskrifna tid, hos tillförordnade Förmyndaren Jonas Andersson i Löfvingstorp, förenämde Församling sig anmäla och sin arfslott emottaga, i annat fall kommer den att bland öfriga Arfvingarne fördelas; hvilket härigenom andra gången tillkännagifves.

= Jemlikt Vermdö Skeppslags Tings-Rätts beslut den 26 Oktober 1835, kungöres Fördelsmannen Johan Mattsson i Pedersjö By och Bonden Gustaf Mattsson i Brandten, Kimito Socken och Åbo Län, samt Hedvig Ersdotter i Nago Socken, att arf fallit dem till efter Torparen Carl Illbergs i Ebbalund å Ingarön inom Stockholms Län, den 28 Juni nämde år aflidna Hustru Helena Mattsdotter; hvilket härigenom kungöres andra gången.

= Undertecknade äkta Makar, förklara härigenom vår yttersta vilja vara, att när endera af oss genom döden afgår skall den efterlefvande sitta i orubbadt Bo i sin lifstid, men att sedan vi begge äro aflidne, Arfvingarne å omse sidor skola hvar och en träda till den andel Lag utsätter; hvilket med våra egenhändiga underskrifter eller bomärkens undersättande i tillkallade vittnens närvaro stadfästes. Lindholm den 17 Juni 1835.

Petter Länngren, (bomärke).

Greta Ersdotter. (bomärke).

Att Taffel-Täckaren Petter Länngren och dess Hustru Greta Ersdotter med sundt förnuft och fri vilja erkänd och underskrifvit detta Testamente, intyga på en gång närvarande vittnen.

Pehr Hake.

Lars Hedlund.

År 1835 den 19 November vid Öster-Rekarne Härads Höste-Ting i Eskilstuna blef, med anmälan att Petter Länngren aflidit, Original-Testamentet tillika med denna afskrift deraf, till Lagligt bevakande inför Domstolen uppvist och

Resolverades.

Den ingifna afskriften af Testamentet skall, genom Greta Ersdotters försorg tillställas aflidne Länngrens närmaste Arfvingar, hvilka, om de till klander emot förordnandet finna sig befogade, äga att derom genom Stämning och Laga Rättegång utföra inom natt och är efter deraf, på berörde sätt erhållen del, likmätigt 18 Kap. Ärfda-Balken, betygar.

På Härads-Rättens vägnar,

F. M. Lund.

Likheten med Originalet intyga,

M. G. Falkenberg., Kammarherre.

Georg Ton Heijne, Löjtnant vid Lif-Reg:ts-Husarer.

= Sedan Torparen Gabriel Persson och hans Hustru Anna Stina Johansdotter i Skeppshus på Kongs Norrby ägor, Brunneby Socken, Bobergs Härad och Östergöthlands Län genom inbördes Testamente den 17 Januari 1811 förordnat, att den af dem som öfverlefde den andra, skulle till dess död fritt få disponera bägge deras Egendom, samt äga frihet att efter godtfinnande gifva till anhörige eller någon annan, men efter begge deras död skulle slägtingar å ömse sidor eljest sig emellan dela till hälften hvardera, hvilket Testamente, efter Gabriel Perssons död, blifvit vid nämde Härads-Tings-Rätt den 20 November 1829 bevakat, så har sedermera ofvan bemälda Anna Stina Johansdotter, medelst Testamente den 19 September 1835, dels bortgifvit en Stugubyggnad till Torparen Anders Månsson i Skepphuset samt dels föreskrifvit att all hennes öfriga qvarlåtenskap vid dödstimman skulle tillfalla Systern Johanna Lisa Johansdotter i Grönlund. Och då detta Testamente jemte anmälan, att Anna Stina Johansdotter aflidit, till Bobergs Härads-Rätt ingifvits den 20 November 1835, är det beslut af Domstolen meddeladt, att som Gabriel Perssons Arfvingar vore till namn och vistelseort okände, så borde Testamentets innehåll i Stats-Tidningen införas, med underrättelse, att den som dertill finner sig befogad, eger inom natt och år klander i laga ordning anställa; hvilket tredje gången kungöres.

DIVERSE LEGALA NOTIFIKATIONER.

= Med denna dag upphör jag att deltaga uti Handelsrörelsen under firma Michaëlson & Benedicks; hvilket härmed enligt Författningarne tillkännagifves. Stockholm den 31 Dec. 1835.

M. Benedicks.

Som Grosshandlaren Hr M. Benedicks med denna dag frånträdt dess andel i Handels-Bolaget under firma af Michaëlson & Benedicks, så gifves härmed tillkänna, att vi undertecknade fortsätta handeln, under enahanda firma, och åtaga oss att betala alla det gamla Bolagets skulder, äfvensom att uppbära dess fordringar. Stockholm den 31 Dec. 1835.

W:m Benedicks.

S. G. Benedicks.

= Att undertecknad Anders Oterdahl beslutat denna dag upphöra med den under firma A. P. Oterdahl & Son, af mig härstädes idkade handelsrörelse, och undertecknad Niclas Oterdahl från nästa års början fortsätter densamma med bibehållande af nämde min fordna firma, samt uppgör Bolagets liqvider; äfvensom att Hr S. J. Rehnberg äger rättighet per procura teckna firman; varder Författningarne likmätigt härmedelst tillkännagifvit. Götheborg den 31 Dec. 1835

Niclas Oterdahl.

Anders Oterdahl.

= Till undvikande af lagsökning, behaga de som äro skyldige till afl. Jernkramhandlaren A. W. Borelii Konkurs, inom medio af nästa Febr. månad, inbetala sina skulder till undertecknad, som träffas i stora Jernvågen. Stockholm den 8 Jan. 1836.

J. U. Ekeberg.

God Man.

= Sedan min man Petter Niklasson Svanström, med hvilken jag den 9 Okt. 1825 blifvit sammanvigd, icke allenast genast efter giftermålet förlupit mig, sin Hustru, utan äfven under sitt vistande vid Diöbruk i Kronobergs Län, föröfvat äktenskapsbrott och sig trolofvat med en qvinsperson, benämd Catharina Gunnarsdotter, hvarom åtalan af mig blifvit gjord inför Gillbergs Härads-Rätt af detta Län, redan år 1833, utan att ofvanbemälte min man, Byggmästaren Petter Niklasson Svanström, hvarken sig vid omnämde Härads-Rätt inställt, eller låtit sig det ringaste afhöra, eller om dess vistelort kunnat erhållas någon kunskap, får jag härigenom, genom införande i Stats-Tidningen, på grund af dessa förhållanden antyda bemälte Petter Svanström, att sig inom natt och år härefter inställa hos undertecknad, att i fall han det gitter sig öfver de öfverklagade omständigheterna nöjaktigt förklara samt äktenskapet fortsätta, hvarförutan jag anser mig befogad varda från honom skild, med rättighet att inom natt och år härefter, få träda i nytt gifte, om jag så för godt finner. Åmål Svanskog Socken och Slirnö den 31 Okt. 1835.

Margareta M. N. D. Nilsdotter,

gift med Byggmästaren Petter Niklasson Svanström.

= Med åberopande af åtvarningen i Stockholms Dagblad år 1834 N:o 271, 276 och 277, får undertecknad härmedelst förnya densamma och tillkännagifva, att ej några varor af hvad slag som heldst, böra å min räkning aflemnas utan min egenhändiga skriftliga reqvisition; om den ej företes är ingen liqvid af mig att förvänta. Stockholm den 19 Januari 1836.

A. W. Forsslund.

Protokoll-Sekreterare.

AUKTIONER.

= Till följe af Westmanlands Kongl. Regementes Beklädnads-Direktions beslut denne dag, kommer Upphandlings-Auktion att, inför Direktionen å Slottet härstädes, anställas den 29 nästkommande Februari, kl. 12 på dagen, för anskaffning af nedannämnde effekter och persedlar, neml.: 5004 1/4 alnar blekt Tältduk, 315 7/12 alnar svart Halfkläde, 676 1/4 alnar svart Foderväf, 1082 dussin Stöflettknappar, 811 1/2 dussin Nummerknappar, 1082 st. Halsdukar af läder, 1082 st. Skärp samt 1082 par Skor; å hvilka alla effekter och persedlar vederbörligen fastställde profver och modeller äro att bese å Lands-Kansliet härstädes, och jemväl finnas att tillgå vid Auktionstillfället; börandes effekterna, kostnadsfritt för Direktionen, vara lefvererade å dess Förråd i Westerås inom den 10 nästkommande Maj, hvarefter och sedan desamma blifvit besigtigade och godkände, belöpande betalningen, anordnas ifrån härvarande Landt-Ränteri. För fullgörandet af åtagande leverans skall antaglig och till vederhäftigheten styrkt borgen ställas, och lända i öfrigt till efterrättelse vid denna Auktion de föreskrifter Kongl. Maj:ts Nådiga Reglemente angående Upphandlings- och Försäljnings-Auktioner för Landt- och Sjöförsvaret af den 20 December 1825 innehåller. Förseglade anbud, hvilka icke få hänföras till mer än en persedel, som å omslaget bör uppgifvas, kunna före Auktionen inlemnas till Direktionen som i Spekulanternes närvaro dem öppnar och deras antaglighet pröfvar. I händelse Leverantören brister uti uppfyllandet af de förbindelser han i uppgörande kontrakt sig åtager, antingen genom den för leveransens fullgörande bestämda, tidens öfverskridande eller deruti att effekterne vid anställande besigtning kasseras, såsom icke öfverensstämmande med gällande profver och modeller, kommer Leverantören att böta 6 procent af den kasserade eller icke levererade varans värde. Westerås den 11 Jan. 1836.

Direktionen.

= Måndagen den 7 Mars, kl. 12 på dagen, kommer inför Magistraten i Sigtuna, enligt derom gjord anmälan, att för Konkursmassans räkning genom Auktion försäljas till den mestbjudande Borgaren och Skepparen Johan Svenssons uti Malmqvarteret härstädes under N:o 20 ägande Fastighet med Åbyggnader och Kryddtäppa, då vid Auktionstillfället, efter Värderings-Instrumentets uppläsande, vidare öfverenskommelse om försäljningen kommer att bestämmas; hvilket till Inteckningshafvares och hugade köpares underrättelse meddelas första gången. Sigtuna Rådhus den 18 Januari 1836.

= Att Bonden Jons Jonsson i Offerbergs by, af Undersviks Socken, ägande Hemman N:o 8 om 4 Öreslands Skatt, kommer genom Exekutiv Auktion att försäljas på Tingsstället Kurland, kl. 12 på dagen, den 18 instundande Februari; varder Författningarne likmätigt härmedelst tillkännagifvet första gången. Undersvik den 18 Januari 1836.

Anders Nilsson Äng.

= För S. Schenholms Konkursmassas räkning, försäljes 1/48:dels mantal i Kyrkoby af Brefviks Socken i Kåkins Härad af Skaraborgs Län den 10 nästkommande Maj, kl. 12 på dagen, på stället. Skulle någon hafva inteckningar i nämde 1/48:dels Hemman, torde de göra sina anspråk lagligen gällande före den tiden och mig härom underrätta, som tillförordnad Syssloman. Carlsborg och Rödesund den 19 Januari 1836.

L. F Almstedt,

Handlande.

BOUPPTECKNINGAR.

= I anseende till förestående Bouppteckning efter aflidne Fahnjunkare-Enkan Christina Helena Rathman, behagade de som tro sig äga fordringar, eller skulder, sådant i Sterbhuset uppgifva inom den 16 Februari. Stockholm den 25 Jan. 1836.

= Torsdagen den 25 nästkommande Februari, kl. 10 f. m., förrättas Bouppteckning efter härstädes aflidne Mamsell Helena Sophia Tönningh; hvarom den aflidnes okände Arftagare, Fordringsägare och Gäldenärer härigenom underrättas första gången. Landskrona Rådhus den 16 Januari 1836.

= De, hvilka äga någon fordran i Sterbhuset efter Kapitenen vid Kongl. Maj:ts Flotta Claës Wilh. Nauckhoff, så ock de, som till nämde Sterbhus häfta i skuld, eller eljest med detsamma hafva annan oafslutad affär, anmodas att innan Bouppteckningsförrättningen, som kommer att för sig gå i början af instundanda Mars månad, skriftligen anmäla förhållandet, så i ena som andra afseendet till Boets Utredningsman, Lagmannen G. Nyman, hvars address är Nyköping,

= I anseende till förestående Bouppteckning eller aflidne Ståthållaren, Öfversten och Riddaren Hr J. A. von Gerdten, behagade alla de, hvilka med den aflidne hafva oafslutade affärer, sådant, så fort ske kan eller sist inom nästkom. Februari månads slut anmäla, antingen hos Öfverste-Löjtnanten och Riddaren E. A. von Gerdten på Carlstad och Apertin eller Hr Intendenten E. Sundell på Strömsholm. Stensborg vid Eskilstuna den 14 Jan. 1836.

A. E. Lönnberg.

BORGENÄRS-SAMMANTRÄDEN.

= Fordringsägarne uti afl. Jägmästaren C. G. Gardtmans på Weda Konkurs, kallas att Onsdagen den 10 Februari, kl. 11 på förmiddagen sammanträda på Källaren Kronan i Stockholm, för att genomse Bevaknings-Protokollet, samt rådgöra om flera Massans angelägenheter.

Anders Ersson i Hasta.

Anders Jansson i Rickeby.

Kuratorer.

= Samtlige Hrr Kreditorer uti afl. Siden-Fabrikören Abr. Dahlboms Konkurs, behagade sammanträda, Onsdagen den 3 Febr., kl. half 12 f. m., i de Rum, som å Börs-Källaren anvisas, för att erhålla kännedom om innehållet af Justitie-Kollegii Utslag, samt deröfver besluta. Stockholm den 27 Jan. 1836.

Syssloman.

= Borgenärerne i Handlanderne A. Hedlunds från Ringestena och Hans Jacobssons från Ebbarp Konkurser, behagade sammanträda på Svenljunga Gästgifvaregård, Måndagen den 8 nästkom. Februari, kl. 10 f. m., för att om åtskilliga Massornes angelägenheter öfverlägga och besluta. De frånvarande få, enligt Konkurs-Lagen, åtnöjas med de närvarandes beslut. Ullasjö den 7 Jan. 1836.

Kuratorer.

= Hrr Kreditorer i C. Lidbäcks Enkas & Comp. Konkurs, kallas till sammanträde i Massans Hus här i Staden, tisdagen den 9 nästkom. Febr., kl. 10 förmiddagen. Konkurs-Lagens föreskrift mot de frånvarande åberopas. Götheborg den 20 Jan. 1836.

Gode Män.

= Herrar Borgenärer uti aflidne Källarmästaren A. Ekermans Konkurs, behagade sammanträda å Stads-Källaren härstädes Lördagen den 27 nästk. Februari, kl. 10 f. m., för att erhålla utdelning å sina bevakade fordringar m. m. Westervik den 13 Januari 1836.

Syssloman.

= Det sammanträde med Hr Fält-Sekreteraren Herlenii Kreditorer, som, enligt annons af December månad 1835, är utsatt att hållas på Tingsstället Thoresgården den 1 nästk. Februari, varder, i anseende till inträffadt hinder, härigenom framflyttadt till Måndagen den Sjunde (7) Mars innevarande år, kl. 10 f. m.

Kurator.

= Som så få Fordringsägare infunno sig uti sammanträdet uti Demoiselle Maria Elisabeth Strandbergs Konkurs, som var utsatt till den 28 dennes, att intet beslut kunde fattas om Massans förvaltning, så får ytterligare undertecknad anhålla att hennes Kreditorer måtte allmänt sammanträda, Lördagen den 6 Febr., kl. 5 e. m., och få de frånvarande åtnöjas med de närvarandes beslut. Stockholm den 29 Jan. 1836.

And. Tohrssberg, Kurator.

Bor i Huset N:o 19, Qvart, Cupido, S:t Nicolai Församling.

= Hrr Creditorer i framl. Hr A. R. Lorents urarfva bo, behagade sammanträda på John Nonnens och Lorentska Brukens massas Contor den 4 nästk. April kl. 12 på dagen, för att bestämma försäljningspriset å Boets fastighet, samt att öfverlägga om boets öfriga angelägenheter. Om Concurs-Lagens föreskrift för de uteblifvande erinras. Götheborg den 7. Januari 1836.

Sysslomän.

Stockholm, tryckt i Stats-Tidningens Boktryckeri
(Baggensgatan, Huset N:o 25.)

↑ Enligt en af mig på stället inhämtad underrättelse.
↑ Gref Pehr Brahes Tänkebok.
↑ Denna ritning med bifogad förklaring förvaras hos Kongl. Kollegii Registrator, och kan hos honom få beses.

[1] Enligt en af mig på stället inhämtad underrättelse.

[2] Gref Pehr Brahes Tänkebok.

[3] Denna ritning med bifogad förklaring förvaras hos Kongl. Kollegii Registrator, och kan hos honom få beses.

[1]

[2]

[3]

Post- och Inrikes Tidningar 1836-02-01

SVERIGES STATS-TIDNING, eller POST- och INRIKES TIDNINGAR.