Psalmodikon/Förteckning å Psalmernas Melodier genom alla Tonarter.

←  Sång från taflan.

Psalmodikon av Johan Dillner Förteckning å Psalmernas Melodier genom alla Tonarter.

Om Wäckelse af sinnet för takt och dess öfning.  →

Förteckning å Psalmernas Melodier genom alla Tonarter.

Första Kyrkotonen.

N:o 17, 18, 25, 31, 33, 39, 51, 56, 59, 82, 99, 103, 118, 130, 133, 138, 149, 151, 152 a, 166, 167, 178, 180, 185, 190, 194, 202, ^[1] 206, 216, 226, 229, 232, 237, 288, 333, 347, 369, 374, 390, 399, ^[2] 402, 421, 424, 438, 440, 447, 478; Tillsammans 47.

Andra Kyrkotonen.

N:o 11, 21, 26, 64, 92, 96 b, 100, 122, 139,^[3] 173, 181, 182, 196, 255, 256, ^[4] 263, ^[5] 305, 310, 327, 360, 379, 385, 391 b, 395, 414, 468; Tillsammans 26.

Tredje Kyrkotonen.

N:o 29 och 483.

Fjerde Kyrkotonen.

N:o 44, den enda Authentiska melodie af denna tonart, 62, 132, 141, 142, 158,^[6] 159, 165, 396; Tillsammans 9.

Det är i synnerhet denna tonart, som lättast förekommer oss främmande. Men den, som begåfwad med någon djupsinnighet ger sig tid att utröna hwad dessa åldriga ljud innebära, finner snart i dem liksom en egen helsokraft af lugn allwarlighet, som man ur det moderna systemets tillgångar förgäfwes skulle bemöda sig att i samma art af styrka uttala.

Femte Kyrkotonen.

N:o 6, 10, 36, 41, 43, 47, 52, 58, ^[7] 67, 70, 71, 73, 76, 78, 79, 83, 84, 87, 89, 95 b, 96 a, 100 b, 109, 119, 125, 128, 131, 137, 146, 152 a, 153, 154, 160, 162, 163, 170, 172, 174, 195, 203, ^[8] 212, 222, 223, 231, 239, 241, 248, 260, 264, 277, 280, 298, 303, 314, 328, 354, 361, 376, 386, 387, 391, 415, 432, 434, 449, 450, 452, 457, 458, 463, 480, 481, 486, 487, 498; Tillsammans 75.

Sjette Kyrkotonen.

N:o 1, 2, 3, 4, 5, 7, 8, 9, 12, 13, 14, 15, 19, 20, 22, 23, 28, 32, 35, 38, 40, 45, 49, 50, 53, 54, 55, 57, 59 b, 60, 61, 63, 65, 66, 68, 74, 75, 77, 81, 85, 86, 90, 95, 97, 101 a, b, 102, 104, 106, 107, 108, 110, 111, 112, 113, 114, 117 b, 124^[9] 126, 134, 135, 136, 139 b, 140, 144, 145, 153 b, 155, 164, 171, 186, 187, 191, 197, 198, 199, 200, 204, 205, 209, 210, 211, 215, 225, 233, 235, 242, 243, 252, 255 b, 259, 262, 266, 270, 275, 282 a, b, 283, 291, 296, 300, 301, ^[10] 304, 319, 326, 335, 336, 339, 370, 371, 373, 377, 378 a, b, 380, 381, 383, 392, 394, 498, 400, 406, 407, 417, 418, 419, 420, 429, 433, 436, 441, 446, 448, 453, 456, 469, 472, 489, 492, 495, 497; Tillsammans 141.

Melodiernas antal är således jemt 300. I en wexelskola, der kursen är 2 a 3 år, kunna alla beqwämligen genomgås till fullaste färdighet.

På den grund, hwad de flesta angår, att de icke finnas i andra länders choralböcker, anser man nedanstående äldre melodier, 33 till antalet, icke utan skäl wara författade, dels i Norden, dels i wårt eget fosterland, som i allt fall eger äran af deras bewarande. Flere deribland äro mästerstycken, och all af werkligt wärde. De äro: N:o 2, 7, 8, 11, 15, 23, 25, 29 Nordisk, 52, 106, 114, 152 b, 170, 180, 199 Nordisk, 256 Nordisk, 266, 277, 280, ett sorgens mästerstycke, och i denna egenskap utan like, 301, 305, 310, 315, 400, 406, 448, 456, 457, 469, 472, 487 Nordisk, 498.

Mindre kända, men goda melodier bland de äldre, till stor del med Nya Psalmboken af wår kyrka upptagna, äro med ett streck öfwer ziffrorna utmärkte. Utgifwaren hade welat så teckna äfwen flere bland de nyare af inhemske författare, men har icke wågat förnärma den sanctionsrätt, som i heliga ting så ofta bör tillerkännas tiden. Han har ock fruktat att med en så oblyg utmärkelse såra sångernas förtjente författare. Om det ock anstode någon att gifwa den, hwilken rättsinnig man wille emottaga berömmelsen för frambringandet af något heligt?

När sången af psalmerna från zifferskriften hunnit någon grad af färdighet, kan en särskilt dag i weckan bestämmas för hwarje kyrkoton, så att t. ex. Måndagen får den Första Kyrkotonen, Tisdagen den Andra, Onsdagen den Fjerde, Thorsdagen den femte, och Fredagen den sjette Kyrkotonen, till hwilken de twenne psalmerna af Tredje Kyrkotonen kunna fogas, hwarefter sångtimmen af Lördagen kan anwändas för den psalmer af alla Tonarter, hwilka Söndagens skola sjungas Gudstjensten. Denna ordning kan ej länge widmakthållas för fåtaligheten af melodier i fjerde kyrkotonen, som likwäl för sin djupsinnighet och sällsamhet tål mera öfning, än de öfrige; men den är dock god för en tid. Den förnöjer ungdomen med anblicken af regel, och tjenar för urskillningen, det stora medlet för all redig och säker fattning ^[11]. När denna ordning icke längre med skäl kan uppehållas, må den ena dagen psalmerna af 1, 2 och 5:te kyrkotonen öfwas, hwilka äro 148 till antalet, och den andra dagen psalmerna af 3, 4 och 6:te kyrkotonen, hwilka äro 152. De förre såsom alla med tredje tonen liten, närma sig till wår Moll, de sednare, med tredje tonen stor, till wår Dur.

1. En härlig och mystisk sång, full af helig ålderdom, enfald och allwar.
2. Wacker och innerlig.
3. Denna härliga psalm har blifwit liknad wid toner ur englawerlden af en afbruten sång, utströmmande till tiden genom en midt under lofwet för några ögonblick öppnad och derpå tillsluten port. Dess alltid återkommande början utan början, och slut utan slut förnimmes i sanning såsom talande om en ewighet af majestät, för dödlighetens fattning utan begynnelse och ände; och ehuru till sin form lätt förklarlig, är den dock till sinnet såsom en hemlighet, hwilken röjer sig, utan att man kan forska den. Det trefallt Helig, som här förekommer, är å de högheligaste ord, den högstämdaste sång som wår kyrka känner.
4. En af de härligaste bland wåra sånger, och sannolikt ursprungen i Norden.
5. Te Deum, wexelsång, improwiserad af Ambrosius och Augustinus wid den sednares dop, efter dess omwändelse från Manikeismen. När denna psalm sjunges i skolan, fördelas ungdomen i twenne flockar, hwilka ställas i hwardera ändan af rummet, och wäxelwis swara hwarandra, såsom i boken är utmärkt. Som antifont borde psalmen äfwen sjungas under Gudstjensten, hwarföre chorwexeln borde i psalmboken betecknas. Detta mästerstyckes hela construction är alltigenom för wexelsången; men så skön den är, såsom sådan, så monoton och tröttande blir den alltid såsom ensång.
6. En wacker sång, ehuru för tonartens uteslutande karaktär af styrka måhända mindre tjenlig wid nattwardens firande. Dock kan ingen lag häruti föreskrifwas. ”När wi komma från nattwarden,” säger Krysostomos, ”äre wi som eldsprutande Lejon mot wår själs fiender.”
7. Af Ambrosius.
8. En sällsam melodie af åldrigt ursprung, som bland annat bewisar att forntiden känt wår moll så wäl som wi, utan att slösa dermed.
9. Luthers ryktbara kraftsång: Wår Gud är oss en wäldig borg.
10. En skön, i dubbelt hänseende fosterländsk sång.
11. Att wäl åtskilja och wäl sammansatta är lärarens mästerskap. Då har läraren lyckas fullkomligt, när han, der det låter sig göra, ur innerlig fattning af saken förmått uttala den så, att distinctionen gör sig sjelf hos lärjungen.