Psalmodikon/Om Wäckelse af sinnet för takt och dess öfning.
| ← Förteckning å Psalmernas Melodier genom alla Tonarter. |
|
Ett ord om rösten och dess wård. → |
Om Wäckelse af sinnet för takt och dess öfning.
Man brukar räkna takten, teckna takten och slå takten. Swagheten, som icke fattar taktens inre sinne, utan blott dess yttre mechanism, brukar ock, som nödhjelp, att stampa takten. Ett starkt, wäl träffadt och beslutsamt utfördt slag af den, som besitter förståndet, lyckas wanligen att återföra takten hos en hel orkester, när den är förlorad. De trenne förstnämnde sätt att utmärka takten äro alla nyttiga, och tjena att ingifwa sinnet för takt, och af takt göra wana, färdighet och natur. Det wore en god sak om en pendel med flyttbar skifwa upphängdes i skolrummet, hwilken wid sången af hwarje psalm sattes i gång, sedan rörelsen wore af Läraren beräknad efter melodiens och ordens karaktär, och skifwans läge derefter afpassadt [1]. Det är icke allas gåfwa att strängt behålla takten, helst wid andras underwisning, då så mycket försprider uppmärksamheten och stör sinnets för betraktelsen nödiga stillhet och hwila. I brist af detta hielpmedel bör takten af läraren tecknas med handen, och i början högt räknas, hwarunder handen nedslås wid första tonen i takten, och upplyftes wid den sista. I tretakt föres handen åt högra sidan wid mellantonen, och i fyrtakt åt wenster wid andra, och åt höger wid tredje tonen.
Det hörde en wiss tid till allmänna tanken om psalmen, att den skulle sjungas fritt, utan af bestämd takt, och måhända äro flere psalmer, än man tror, werkligen författadt i detta sinne. Men onekligt är, att sången, i de flesta fall, winner i styrka och uttryck, om takten wårdas, hwilket är lätt åstadkommit, om de, som anföra sången gifwa sig tålamod att söka och iakttaga taktens regel. Psalmer af eld och liflighet förlora allt för mycket af sin kraft, om ej takten skarpt uppfattas och wårdas. Hwad säga t. ex. psalmerna N:o 2, 102, 124, 272 m. fl. utan någon hastighet i rörelsen och bestämdhet i takten? Deras härlighet är fördunklad, och den annars så talande rösten säger icke mer, hwad den så ifrigt wille säga.
Dock, der man icke kan finna takt, der bör man icke söka att intwinga den, utan låta naturen sjelf styra sången. Några psalmer äro werkligen af denna art, hwilket will skönjas deraf, att takten, söka den huru man will, aldrig faller sig lika för tystnaden cadencerne emellan, som dock öfwerallt bör wara antingen lika eller fri, om församlingens andakt ej skall störas, och dess uppmärksamhet begäras för räknande af pauser, hwilket wore en uppenbar, om än stum profanation.
Taktsinnet slumrar och måste wäckas. Härtill äro marcherna i en wexelskola särdeles tjenlige. Dessa öfningar, som förekommit mången löjliga och endast som ett barnsligt aperi af militairen, äro dock af både sedlig och werklig wigt, särdeles för sången. De förete anblicken af ordning och regel, äfwen i rörelse, och gifwa barn den första späda bekantskapen med rythmus, hwilken i lefwernet ofta kan tjena dem, och hwarmed fornåldern förnämligast werkade sina musikaliska kraftunder. Genom andra öfningar blir takt wana och färdighet, men genom denna natur. Det är bestyrkt af erfarenheten, att barn, utan sinne för takt, genom anförande till taktmässig gång och för ändamålet beräknad dans förmått fatta och lära den.
Wid alla marcher inom skolan bör derföre takten räknas af alla, med stadig röst, men utan skri och stoj. Härwid bör tillses att barnen stilla framgå, med hastig, nedtryckning af foten, men utan att stampa af uppsåt, och med händerna på ryggen, att ingen annan rörelse än gången må tillåcka sig deras sinnen, störa uppmärksamheten på takten och förhindra dess fattning. Den hos många barn wid denna öfning uppstigande hettan bör dämpas med förbud, som ingifwa lydnad. Den förorsakar andtrutenhet och stör sinnets lugn och hwila, hwarigenom inre uppmärksamheten, som den afmätta rörelsen skulle annars af sig sjelf ingifwa för takten, alldeles förloras. Ofta är den ock en wanart, som med skarp, fast huld bestraffning bör näpsas, ty den härör wanligen af begär att synas och utmärka sig, eller af öfwerdrifwen och wild lustifwer. Så skött och wårdad är marchen, i mer än ett hänseende, både ett ohysiskt och moraliskt helsomedel.
För takträkningen under marchen bemärkes: att rythmen blir Jambisk, om man börjar räkningen med tu, och Trochaisk, om den börjas med ett. Detta bör grunda twenne slag af takträkning under skolungdomens marcher, hwilka på särskilta dagar, eller wid bestämda särskilta tillfällen böra anwändas, och under hela tåget iakttagas. Wid utmärkelsen af den jambiska rythmen wärdas tunummern alltid såsom uppslag i takten med stigande accent, och ett med fallande; i den trochaiska både ett och tunummern med fallande.
| Jambiskt: | tu! | ett; tu! | ett tu! | ett; m. m. |
| Trochaiskt: | ett: tu; | ett: tu; | ett: tu; m. m. |
I Jambiska rythmen har turnummern, utan tillökning af sitt tidmått en uppmärksamhet och wigt för sig, som undfaller i den trochaiska. Fötterna ombytas icke, blott accenten och försteget under uttalet af räkningsorden. Dessa båda taktarter äro, med få undantag, de enda, som i wåra psalmer förekomma.
Tretakten är dans och för march otjenlig. Likwäl kan den räknas och anwändas wid någon af skolans öfningar, t. ex. utryckningen ur bänkarna wid formerandet af läscirklar. En sådan rörelse kunde ske under räkning af denna taktart. Att fötterna härwid wexla nummer förwillar icke; ty tretakten fattas icke såsom marche, utan som dans.
Några ord i Jambiska, Trochaiska och Daktyliska wersmåttet, uttalade under marchen, uttrycka rörelsens regel klarare, än räkningsord för taktdelarna.
| T. ex. Jämntakt: |
||||||||||
| Jamben: | Gif | akt | på | takt, | gif | akt | på | takt! | ||
| Trochén: | Akt | på | tak | ten, | akt | på | tak | ten! |
| Tretakten: | |||||||||||||
| Daktylen: | Ak | ten | på | tak | ten, | haf | ak | ten | på | tak | ten, | haf | m.m. |
För Jamben och Trochén kan man med winst för saken och til undwikande af tröttande enformighet omwexla uttalet af stafwelserna, så, att hwart steg wid ett tillfälle får twenne stafwelser, wid ett annat en stafwelse. I förra fallet kommer den korta stafwelsen mellan steget, och uttalas under det foten lyftes och framföres.
På detta sätt kan sinnet för takt och äfwen för rythmen wäckas och öfwas, utan att någon tid borttages för skolans öfriga yrken. Är sinnet wäckt och waket, så fattar det lätt olikheterna i rörelsens hastighet, och sången får styrelse inifrån, hwarwid behofwet af yttre tecken för taktens utmärkelse småningom allt mer undfaller.
- ↑ Låter läraren sig wårda om ungdomens marcher i skolan, såsom här nedanföre säges, då bildar sig sinnet för samhällighet så mäktigt, att detta konstmedel utan saknad kan umbäras.