Regeringsform 1719

Regeringsform 1719

På Wikipedia finns en artikel om 1720 års regeringsform.

Regeringsformens paragrafer:

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

Kongl. Maj:ts allernådigst konfirmerade regeringsform

Vi Ulrica Eleonora (med Guds nåde), Sveriges, Götes och Vendes (utkorade) drottning, storförstinna till finland, hertiginna uti Skåne, Estland, Lifland, Carelen, Bremen, Verden, Stettin-Pommern, Casuben och Venden, furstinna till Rugen, fru öfver Ingermanland och Wismar, så ock pfaltzgrevinna vid Rein i Beijern, till Julich, Cleve och Bergen hertiginna, landtgrefvinna och arfprincessa till Hessen, furstinna till Hirschfeldt, grefvinna till Catzen-Ellenbogen, Dietz, Ziegenheim, Nidda och Schaumburg &c, göre vitterligit, att såsom förmedelst den store Gudens milda försyn, skickelse och bistånd samt våre trogne undersåtares frivilliga samtycke vi nu äre utvalde, förklarade och antagne att vara en regerande drottning öfver Svea rike och dess underliggande länder; så vele vi icke vidaresträckia vår konungsliga makt och myndighet än till rikets upprättelse, styrkia och vältrefnad samt våre trogne undersåtares sällhet, förkofring och säkerhet. Fördenskull och som vi intet högre önska, än att vårt rike uti god ordning, enighet och styrkia måtte stadigt underhållas, på intet sätt sönderslitas och förvirras, utan vid alla tillstötande händelser förmå repa, skydda och försvara sig; ty hafva vi nådigst samtyckt, att våre trogne ständer till rikets styrelse och regering en viss form måtte författa samt till fäderneslandets tillstånd och närvarande tider lämpa och inrätta, den vi icke allenast försäkrat, låfvat och tillsagt att sjelf velat efterlefva, utan jämväl stadfästa och gilla till en allmän fundamental lag, ordning och stadga i riket, som evärdeligen hållas, iaktagas och fullbordas bör. Vi hafva fördenskull den af våre trogne ständer efter välbetänkt öfverläggande och enhälligt samråd upprättande samt oss till nådigt bejakande hemstälte regeringsformen alldeles velat vedertaga, bekräfta, gilla och bestyrka, på så sätt och vis, som den i sjelfva bokstafven lyder och ord ifrån ord härefter följer:

Vi efterskrefne Sveriges rikes råd och ständer, grefvar, friherrar, biskopar, ridderskap och adel, klerkeri, krigsbefäl, borgerskap och menige allmoge, som nu här församblade äro, för oss och våre hemmavarande medbröder, göre vitterligt, att såsom den store Guden vid alle vårt rike högt tryckande bedröfvelser, olyckor och farligheter velat lemna oss så stor tröst, upprättelse, lisa och råderum, att den ledige konungslige tronen med frivillig böjelse och enhälligt samtycke kunnat åter besättias, intagas och tillträdas af vår nu utvalde allernådigste drottning, den stormäktigste Ulrica Eleonora, Sveriges, Götes och Vendes drottning, storförstinna till Finland, hertiginna uti Skåne, Estland, Lifland, Carelen, Bremen, Verden, Stettin-Pommern, Cassuben och Venden, förstinna till Rugen, fru öfver Ingermanland och Wismar, så ock pfaltzgrefvinna vid Rein i Beiern, till Julich, Cleve och Bergen hertiginna, landtgrefvinna och arfprincessa till Hessen, förstinna till Hirschfeldt, grefvinna till Catzen-Ellenbogen, Dietz, Ziegenheim, Nidda och Schaumburg &c, dess regemente Gud låte blifva lyckeligit, fredsamt och långvarigt; så hafver Hennes Kongl. Maj:t af mild ömhet för sine trogne undersåtares sällhet och välgång nådigst samtyckt, att en välgrundad inrättning till rikets styrelse borde författas och uppsättias hvarigenom det förfallne allmänna verket kunde upphjelpas, styrkias och förbättras, regementet lagligen, ordentligen och försiktigt föras, samt fäderneslandet emot dess många utländska fiender skyddas och försvaras, men emot alle ostyrige inländske lag, enighet och ro erhållas, hvilken regeringsform Hennes Kongl. Maj:t nådigst försäkrat att iaktaga, handhafva, gilla och bekräfta. Vi hafve fördenskull som trogne riksens ständer noga skärskådat, öfvervägat och oss till minnes fördt de tiders välgrundade författningar, som bragt riket till dess uppkomst, utvidgelse, vördning, säkerhet och styrkia, men däremot förmärkt, huru det oinskränkte konungslige enväldet eller den så kallade souverainiteten satt riket utur dess fördelar och blomstrande tillstånd uti obotelig förlust, afsaknad och förderf, alldeles försvagat dess styrkia och krafter, stört och hindrat förtroligheten med dess bundsförvanter och lemnat dess månge mäktige fiender stor förmån och framgång. Som nu sjelfva sjukdomens rätta och grundeliga kunskap oss billigt gör omtänke, näst den stora Gudens bistånd, tillhjälp och välsignelse, att, så mycket möjeligt och menniskligit är, derhäntrakta, huruledes igenom tjenlig bot och läkedom fäderneslandets bräckligheter måtte helas, riket, som nu är hemma försvagat, utvärtes anfäktat, åter upprättas och igenom ett ordenteligit regemente alle besvärligheter, irringar och oredor såsom säkra förberedelser till påföljande olyckor tidigt förekommas och afstyras; ty hafve vi efter moget öfverläggande, betänkande och samråd till ett evärdeligit fastståndande författat efterföljande ordning och stadga om regementets rätta styrelse här i riket, den icke allenast Hennes Kongl. Maj:t nådigst försäkrat erkänna, stadfästa och antaga, utan vi förbinde oss ock på egne och våra hemmavarande medbröders vägnar till dess noga och skyldiga efterlefnad, så att den ibland oss, som till denne regeringsformens upphäfvande och förändrande något hemligen eller uppenbarligen förehafva och stämpla skulle, bör aktas för den allmänna säkerhetens fiende och som en ifrån fäderneslandet afsöndrad ledamot och riksens förrädare anses och straffas. Dock förbehålle vi oss, om framdeles någon uttydning, förbättring eller ändring härå behöfves, sådant på allmän riksdag att göra. Vi hafva låtit vara vårt endaste syftemål härvid med trogen omvårdnad, redelig ömhet och nitälskande åtanka, att Kongl. Maj:ts höghet måtte blifva oförkränkt, riksens råd uti en tillbörligmyndighet understödde och ständerne vid deras rätt och frihet bibehållne, på det bud och lydno kunde ordenteligen svara emot hvartannat, och hufvudet med ledamöterne till en oskiljaktig kropp förknippas och förenas, hvilket igenom Guds bistånd vi med trygghet förmoda kunna ske på sätt och vis, som allt härefter följer.

1

Enighet i religionen och den rätta gudstjensten är den första och kraftigaste grundvalen till ett lofligit, samdrägtigt och varaktigt regemente. Som den oss till hugnad och förmån uti vårt käre fädernesland finnes igenommånge riksens stadgar, besluter och förordningar, jämväl igenom Hennes Kongl. Maj:ts dyra försäkran, vara tillsagd uti en oföränderlig renhet att bibehållas och emot kätteri samt uppenbart våld att försvaras, så förblifve vi vid sjelfva innehållet af det, som häröfver tid efter annan rättvisligen är stadgat, förklarat och försäkrat, jämväl uti 1686 års kyrkiolag infördt, så att kyrkiones rätt bör styrkias, oskaddan allan konungsligan rätt, kronones och all Sveriges allmoge.

2

Kongl. Maj:t tillhörer lag, rätt och sanning att styrkia, älska och gömma, men vrångvisa och orätt förbjuda, afskaffa och nedertryckia, ingen förderfva till lif och lem, utan han vare lagligen förvunnen och dömder, ej heller något gods, löst eller fast, någon afhända eller afhända låta utan efter lag och föregången laga dom, försvara, freda och frälsa den, som med späkt och med lagom vill lefva, men näpsa, aga och straffa den ostyrige och vrångvise. Så eger ock Kongl. Maj:t i alle mål sanning utleta, bryta skrock- och offsockner, gifva lejdebref, lagen, då den mörk och tvifvelaktig är, till dess rätta förstånd förklara och i sådane särskilte mål, öfver hvilka ingen lag finnes, upå förfrågningar med riksens råds råde att stadga och förordna, återgifva dem, som till ärerörige böter sakfälte eller ock vanbördige äro, deras heder, om de den nåden förtjena, och vid dess konungslige revision upptaga samt afhjelpade besvär, hvilka emot öfverrätternes domar efterde derom gjorde förordningar komma att andragas, så att lag och rätt oväldugt må skieppas och all rättvisa, såsom den andra grundvalen till rikets vältrefnad, styrkia och upprätthållande, befordras, men ingen olag öfver rätt lag gånga.

3

Med successionen till riket förblifver alldeles vid vår nu författade valakt,^[1] så att Hennes Kongl. Maj:ts manliga bröstarfingar, dem Gud nådeligen förläne, blifva dertill berättigade, på samma sätt som 1650 års riksdagsbeslut förmår och innehåller. Dock träder ingen af dem på tronen, innan han sine ett och tjugu år uppfyllt, gifvit vid ständernas sammankomst sin försäkring ifrån sig, låtit sig kröna och eda sina gångit, som Sveriges lag säger. I medler tid ega ständerne makt, med Kongl. Maj:ts nådigste behag utnämna och tillsättia skicklige personer och dem med behödrige underrättelser förse till de konungslige barnens anständige uppfostran och undervisning uti den rena Lutherska läran och alla konungslige dygder, seder och vetenskaper, såsom grundvalen till ett påföljande ordenteligt och förståndigt regemente. Fördenskull böra ock sådane personer, hvilkom denna höga angelägenhet till en rätt försorg och omvårdnad anförtros, vara riksens ständer ansvarige, om igenom deras vårdslöshet och försummelse något skulle eftersättias, som ock riksens ständer ega makt, när nödigt pröfvas, med dem ombyte och förändring göra.^[2]

4

Ingen ny lag må ständerne påträngias emot deras ja, samtycke och vedertagande, ej heller någon gammal lag, de med goda vilja tera fångnan är, förvandlas, ändras eller afskaffas. Men skulle Kongl. Maj:t till rikets oumgängelige välfärd behöfva emellan riksdagarne några stadgar, reglementer och förordningar med riksens råds råde att göra, så komma de vid nästa ständernas sammankomst att öfverses och ordenteligen att antagas, derest de af någon allmän och ständig lag skola ega kraft och verkan^[3].

5

Kongl. Maj:t eger freda och frälsa sitt rike, särdeles emot utrikes vål och fiendernas inträngande makt, men må intet dertill emot lag, konungaeden och försäkringen påläggia undersåtarne några krigshjelper, gärder, tullar, utskrifvningar och andra afgifter utan riksens ständers vetskap, fria vilja och samtycke, ej heller sträckia dem vidare och till längre tid, än som de komma efter sjelfva bevillningens tydeliga innehåll att utgöras. Deremot skola vi, som trogne och rättsinnige undersåtare egnar och bör, gripa Kongl. Maj:t med yttersta förmågo och krafter under armarne och den ringa egendom, som oss hvarjehanda förelupne bistre tillfällen öfrig lemnat, intet spara, att till rikets värn och försvar, våra sammangaddade många och mäktiga fienders motstånd och en oförvitelig freds erhållande gerna och villigt använda^[4].

6

Så kan ej heller Kongl. Maj:t utan riksens ständers föregångne öfvervägande och samtycke begynna krig och angripa dess i frid sittande naboer med vapenskifte eller örlig. Men skulle någon ostyrig och vrångvis inländsk eller hätskefull utrikes fiende med härsmakt och uppenbara våld öfverfalla riksens gränsor, så får sådant ondt sinne och uppsåt med riksens råds råde, utan att först afvänta ständernas betänkande deröfver, genast bemötas, riket försvaras, fredas och frälsas^[5].

7

Som afhandlingar om frid, stillestånd eller förbundsällan tåla det ringaste dröjsmål af tiden och riksens ständer intet alltid finnas, när sådant tillfälle det erfordrar, vara här tillstädes församlade, ej heller så snart som vederbör kunna dertill inställa sig; ty öfverlägger Kongl. Maj:t uti sådane vigtige mål med riksens råd och tager me dem sådane utvägar, hvilka för riket äro nyttige, anständige och dräglige, samtsätter dem genast i verkställighet; dock att oss sedermera vid påföljande nästa riksdag gifves underättelse derom.

8

Riksens ständer skola med trogen ömhet lemna allan konungsligan rätt, som Sveriges lag beskrifver, uti full maktoch myndighet alldeles oförkränkt och hvad på det sättetden Kongl. högheten och myndigheten tillhörer med nit, försorg och omvårdnad handhafva, försvara och styrkia^[6].

9

Det blifver ock kronones egen sak och en tillhörig rättighet att låta slå mynt; ty kommer i anledning af Kongl. Maj:ts dyra försäkran riksens mynt i guld och silfver, så snart görligit är, efter föregången öfverläggning medvederbörande collegier på en god och skälig fot att återställas. Men när någon förhöjning eller ett afslag till skrot och korn skulle ärnas och förehafvas, så förbehålla riksens ständer sig, attsådan ändring ej utom deras vetskap och samtycke må ske^[7].

10

Ej må konunger resa utur rike sino och dess landamärom utan ständernes samtycke och bejakande.

11

Som riket är vidt, ärendena många och vigtogare, änatt konunger förmår dem ensammer utreda, ty tarf han råd, embetsmän och höfdingar, som honom bistå^[8].

12

Näst konungens höghet hafver af ålder varit och förblifver hädanefter största vördning hos riksens råd, hvilka ständerne af infödde svenske män och undersåtare, som riket med huldhet, trohet och manskap förbundne äro, ega utnämna och Kongl. Maj:t till vljande, antagande ochbefullmäktigande i underdånighet föreslå, hvarvid således förfares, att ridderskapet ocxh adelen gör ett utskott af tjugufyra personer, presterskapet af tolv och sammaledesborgareståndet af tolf deras ledamöter, hvilka alla träda tillsammans och efter aflagd tysthetsed rådgöra, öfverläggia och sig förena om så många skicklige samt om fäderneslandet välförtjänte personers utväljande, att till hvart ledigt ställe uti förslaget tre till antalet kunna namngifvas, som pröfvas vara värdige, tjänlige och nyttige sådane höga riksens embeten att bekläda. Detta utskottet, som ingen, den sjelf under valet komma kan, får bivista, föredrager sedermera hvar i sitt stånd till vidare samtycke, gillande och stadfästande sådana till riksens råd ärnade och utsedde personer, hvilka efter allmänt öfverenskommandeKongl. Maj:t i underdånighet föreslås samt dess nådige behag till utväljande underställas. Om någon öppning blifver emellan riksdagarne, så får ett sådant ledigt riksrådsställe ej förr än som vid nästa ständernes sammankomst besättias; kunnandes imedlertid alla den förrättningen vidhänande sysslor drifvas, skötas och verkställas på sätt ochvis, som den 31 § förmäler. Nu blifva riksens råd till antalet tjugufyra, intilldess generalguvernamenterne och presidentskapen uti de af fienden inkräktade provincier efter en önskelig freds erhållande åter behöfva besättias. Så måge ock ej flere än två af en slägt, hvilka med dära blods- eller svågerskapsband sammanbundne äro, fastän de hafva särskildt säte och stämma på riddarhuset, eller öfver två bröder tillika till riksens råd antagas^[9].

13

Konungen eger styra rike sino med och således icke utom, mindre emot riksens råds råde. Som Sveriges fundamentallag intet annorledes härutinnan kan eller bör förstås; ty blifver allt hvad häremot på ett eller annat sätt kan vara förklarat, approberat och stadgat härmed aldeles upphäfvit, ändrat och rättat^[10].

14

Riksens råds embete består förnämligast deruti, att näst den trohet hvarmed konungen och riket de förbundne äro, de ock Kongl. Maj:t utan att alltid vänta, intilldess de blifva tillsporde och kallade, sjelfkrafde påminna om riksens rätt, råda till det som öfverheten och riket gagneligit är efter deras bästa förstånd, styrkia ständerne till trohet och lydno, låta sig vårda om konungens och riksens höghet, ständernes rätt och välstånd, samt sådant ej å sido sättia för vänskap, frändsämjo, hat afund eller fördel skull, hålla allt lönligt, hvad ej uppenbaras bör, och således, som 1602 års riksdags beslut talar, råda, som deras embete kräfver, men intet regera. Så måste ock riksens råd tillse, hindra och afböja, att inga rådslag företagas hvarigenom ständerne kunde underkufvas, deras frihet förkränkias och det oinskränkte envåldsregementet åter införas, emedan den, eho han vara må, högre eller lägre, andelig eller verldlig, skall hafva förbrutit lif, ära och gods, som, förgäten af sin eds plikt och fäderneslandets välfärd, igenom någre stämplingar oss detta envåldsväldet skulle sökia att åter påbörda. För öfrigit äro riksens råd förbundne att vara riksens ständer ansvarige och göra redo för deras rådslag och förhållande, när ständerne sådant af dem fordra; dock att ingen olyckelig utgång, som emot deras voterning, förmodan, tanka och mening hända kan, dem må tillräknas, särdeles om verkställigheten af goda rådslag inteternå sitt påsyftade ändamål igenom dess vållande, som det ålegat och varit anbefalt att utföra och förätta^[11].

15

Alla närvarande riksens råd och de af dem, som kunnna komma tillstädes, få intet undandraga sig, när vigtige och allmänne riksens ärenden företagas, att inställa sig och bivista rådslagen; åtminstone måste de vid sådane tillfällen vara tio till antalet, om inge finnes att tillgå, och ingalunda låta angelägenheterne, vid ansvar för deras olaga uteblifvande, stanna på det utan dröjsmål, eftersättandeoch försummelse allt hvad till Kongl. Maj:ts och rikets nytta, rätt och tjänst, hvilka aldrig böra åtskiljas, ländakan, måtte i tid, väl och ordentligen öfvervägas, slutas ochafgöras. När uti Kongl. Maj:ts rådkammar vid omröstandet öfver riksens allmänna vårdande ärender meningarne blifva lika starka på begge sidor, så behåller väl den delen öfvervigten, den Kongl. Maj:t dess nådige bifall gifver.Sammaledes få ock igenom Kongl. Maj:ts biträde sådane ärender och saker ett utslag, när stämmorne äro så skiljaktige, att två af riksens råd mindre å den ena än som å andra sidan finnes. Men såframt en större olikhetuti rösterne blifver, så antager Kongl. Maj:t alltid det rådet, som de fleste af riksens råd förklarat vara nyttigast, såsom efter all förmodan det säkraste och bästa, helst som när riket någon skadelig efterföljd deraf hända skulle, de af riksens råd, som igenom förderfvlige rådslag dertill varit vållande, komma sjelfve att stå ständerne derföre till ansvar.

16

Är konunger förrest eller sjuk och således ej kan eller förmår bivista rådslagen, deremot ärenderne intet dröjsmål till återkomsten eller bättringen tåla, då föra samtelige riksens närvarande råd regementets styrelse, och gälla i alle förekommande mål de mästa rösterna, men äro detill antalet lika, så rår den meningen, hvilken den äldsta rådspersonen bifaller. Skulle ock tronen igenom dödsfall blifva ledig, och inga arffurstar till dess intagande finnas, hvilken svårhet ifrån vårt rike Gud nådeligen ville afvända, så blifver regeringen under riksens råds trogna vård och skötsel, intilldess ständerne komma tillsammans att rådgöra om konungavalet samt rikets välfärd och säkerhet, på sätt och vis, som med mera uti vår valakt afskedat, slutit och belefvat är^[12].

17

Till sysslornes idkesamma skötsel, förrättning och drifvande äro under visse af riksens råds inseende och presidier collegier förordnade, hvilka lika som armarne vid kroppen sträckia sig till allt det, som i riket göras och uträttas bör. De ega rätt och makt, hvar och en uti sin beställning, på konungens och sitt dragande kall och embetes vägnar, att bjuda och befalla sina underhafvande, att påminna dem, som stå under deras embetes förorg och lydno, om deras plikts fullgörande, fordra af dem besked för deras förrättningar och gifva Kongl. Maj:t så derom som sine egne sysslor all nödig och åstundad underrättelse^[13].

18

Uti hvar hofrätt, som är konungens högsta nämd, presiderar en af riksens råd, enkannerligen af dem, som igenom lärdom och förfarenhet gjort sig till domarembetet skickelige, och hafver till bisittare en vicepresident och de vanlige assessores, ibland hvilka två de äldsta förutan någon tillökning af lön eller befrielse ifrån vanlige sysslornjuta namn och heder af hovrättsråd. Desse höga domstolar ega hvar å sin ort hafva uppsikt och vård, att lag och rätt försvarligen skiepas efter Sveriges beskrefne lag, stadgar och förordningar, hvilka utan vrängande efter rätta ordaförståndet måste iakttagas samt vid dömadet följas, att således hofrätterne utan försyn, egennytta och andre afsikter göra hvar och en rätt, som inför Gud, hvars embete de föra inför Kongl. Maj:t, riksens råd och ständer de kunna försvara, opå det icke orättfärdighet måtte förderfva land och rike. Ej må någon ridders- och adelsmanuti sådane tillmälen, hvilka angå dess lif och ära, dömas vid annan domstol än hofrätterne, alldeles som privilegierne och rättegångsprocessen af år 1615 sådant förordna, stadga och bjuda. Hovrätterne tillkommer ock att hafva noga inseende öfver underdomarne på landet och i städerne samt executorerne, och när af oförstånd, slummeraktighet, arghet eller penninggiru något af dem föröfvas, sådant efter hvart måls särskildte beskaffenhet genast ställa undertilltal, dom och straff. men om någon beträdes hafva uppsåtligen af hat, vänskap eller begärelse till mutor vrängt rätten och således sargat sitt samvete och skadat sin nästa till lif, ära och välfärd, en sådan bör icke med bötereller afsättning utan med förlust af lif, ära eller embetesom saken är till, umgälla sin ondska och vanart. Så böra ej heller sådane förbrytelser nedtystas och genom medhåld, flathet eller otidig barmhertighet skonas, på det intet uti så granlaga mål andre måtte föranlåtas till rättvisans sjelfsvåldige missbruk, när de se, att på fel, förseelser och arghetintet följer en skälig näpst och ett välförtjänt straff. Deremot böra de, som af illvilja, obetänksamhet och hämnd med smädefulla, äreröriga eller ock anstöteliga ord och skrifter angripa domare och executorer vid dess embetes förättande, utan att gitta fulltyga hvad de beskylt och förebragt, med hårdt straff efter hvart måls beskaffenhet strax anses, på det att kitslige, arge och vanartige menniskor sig deraf sky och varnagel måtte. På det allmogen och de fattige intet måtte afstiängas ifrån sin rätt och tillfället göras dem allt för svårt igenom mycket bekostnad, tidspillan och sitt lantdbruks eftersättande att fullfölja saker till ett lageligit utslag; ty komma nu domstolarne å landet efter förra tiders vanlige och väl inrättade sätt att hafva åter sitt lopp samt de nyligen derutinnan skedde ändringar alldeles att upphäfvas. Så böra ock de af allmogen till sina domares löner och underhåld beviljade lagmans- och häradshöfdings- samt tingsgästningspenningar alldeles efter högtsalig konung Gustaf Adolfs försäkring af år 1611 hållas till sitt rätta ändemål och vederbörande domares aflöningar efter statens oförryckt, pådet icke nöd och trångmål hos dem måtte gifva anledningtill skadelig efterföljd och blifva ett sken till embetets missbruk. Konungens ombudsmän och fiskalerböra intet förrätta sina embeten med förolänpande, egennyttaoch obeskedelighet; men när befinnes, att de således embetet missbrukat till enskilte afsikter, den oskyldiges förtryck och egen fördel och båtnad, då stånde de derföre till laga ansvar^[14].

19

Ibland riksens collegier är krigsrådet, hvaruti en af riksens råd presiderar, hafvandes till bisittiare tvenne af riksens råd, som hafva tjänt i krigsembete jämte generalfälttygmästaren, generalqvartermästaren, som utan vidare gravation af staten kommer hädanefter detta collegio att biträda, och tvenne krigsråd, hvilka senare vid räkenskaperne måste vara vane. Detta collegium hafver uppsikt och vård riksens krigsmakt till lands, artilleriet, som brukas i fält och fästningar, samt fortifikationsstaten, om stycken, factorier, vapen och värjor, ammunition och hvad dertill hörer, fästningarnes, särdeles gräntsehusens tillstånd, skantsar och byggningar till kriget, om utskrifningar, värfningar och mönstringar, regementernes beklädningar, dock att öfverstarne draga vanlig försorg om deras förfärdigande och därföre redogöra, med mera, som här ej så noga uppräknas kan, men uti särskildte instruktioner och underrättelser infördt finnes. Och ehuruväl militiaeboken bör slutas i krigscollegio, hörer dock generalmilitiae-afräkningskontoret under kammarcollegii lydno och inseende, så hädanefter som tillförene.

20

Hela riksens krigsmakt till lands och sjös med dess högsta öfver- och underbefäl måste afflägga huld- och trohetsed Kongl. Maj:t, riket och ständerne efter det uppsatte formularet. Så blifver ock krigsmakten till häst och fot, såväl som båtsmanshållet, vid sin indelning och de med allmogen samt städerne upprättade kontakter, hvilka noga böra efterlefvas och iaktagas, intilldess Kongl. Maj:t och ständerne nödigt finna någon ändring derutinnan att göra, då all olikhet och oreda tillbörligen kommer att rättas. Skulle någon dess egendom olagligen vara afhänd samt på officerarne och betjänterne indelt, så betages den ej att återvinna och igenbekomma densamma, dock att inga lunda under påstående kriget roteringen och rusthållen måtte rubbas och ändras.

21

Ej må Kongl. Maj:ts i sittiande råd gifne befallning en öfverste eller annan af krigsbefälet sig fördrista något hemförlofvat manskap till uppbrått och tåg att uppbåda, utom vanlige regements- och andre möten, så framt icke sådant sker vid oförmodat infall af riksens fiender, då genast Kongl. Maj:t det bör berättas. Gör han det eljest af egen myndighet utan befallning, hafve förverkat sin tjänst och jämväl lif, ära och gods, om till rikets osäkerhet och skadelige stämplingars utförande något dermed skulle sökias, påsyftas och förehafvas, vid hvilken händelse en sådan obetänkt befälhafvare ingen af dess undergifne officerare eller gemena någon hörsamhet och lydno skyldig är.

22

Det tredje riksens collegium i ordningen är är ammiralitetet, hvaruti en af riksens råd och ammiralgeneral presiderar, hafvandes till bisittare alla tillstädes varande ammiraler och flaggmän. Men som detta collegium kommer i carlscrona att hafva sitt säte; ty bör derjämte vid rådslagen hos Kongl. Maj:t af riksens råd åtminstone en vara, den der till sjös hafver tjänt och uti sjömanskap erfaren är, till nödige underrättelsers säkra meddelande. Detta collegium hafver uppsikt, försorg och omvårdnad om riksens sjömakt, örligskepp och flåttar, hvad heller de äro tillsammans eller ifrånskilde, så ock öfver galejer, strutsar, båtar, lådjor, skeppsbyggeri, dyker och piloteri samtall annan derunder hörande beställning och angelägenhet; jämväl öfver allt sjöfolk, dess utskrifning och underhåll, att skeppen äre försörjde med tackel, tyg, stycken, ammunition, med hvad mera dervid erfordras och detta collegiien skilte skötsel tillhörer, men här ej så noga förtecknas kan. Så kommer ock ammiralitetsstats-kammarkontoret att hädanefter blifva på sådan fot och gång, som år 1692 inrättades, och hafver under sin omsorg och förvaltning ammiralitetsmedlen uti indrifvande, utdelande, förvandlande och beräknande, med hvad mera denna statens hushålls- och kammarverk egentligen och enskilt angår^[15].

23

Det uppå ammiralitetet följande collegium är riksens cancelli, hvaruti en af riksens råd presiderar, och hafver till bisittiare trenne andre af riksens råd, en hofcanceller och trenne statssekreterare. Uti detta collegio författas och uppsättes alle stadgar, ordningar och recesser, som angå riket i gemen eller ock enskilte städers och personers privilegier i synnerhet, fullmakter, skrifvelser, bud och befallningar. Hit höra ock alla riksdags och sammankomsters handlingar, förbund med grannar, naboer och fiender, sändebuds affärdning och alle ankommandes förhör, konungens rådslag med riksens råd och de deröfver hållne protokoller, med hvad under Kongl. Maj:ts hand och namn utfärdas. detta collegium eger jämväl öfver postväsendet uti hela riket under den dertill förordnade öfberdirektörensinseende hafva all nödig försorg och omvårdnad. Emellan statssekreterarne fördelas sysslorne således, att en af dem alla utrikes ärenden och de andra begge de inländske, nemligen en krigssakerne och den andre de öfrige inlädske angelägenheterne förrätta samt hålla med all drift, flit och idkesamhet noga hand däröfver, att expeditionerneefter rådslagen skyndesamt, riktigt och i god ordningfullbordas utan eftersättiande af det ringaste, för hvad afsiktdet ock vara må^[16].

24

Som ett rike mycken förmån och sällhet tager af studiers och vetenskapers grundeliga och solida idkande, men igenom deras förakt, underkufvande och försummande uti märkeligit oskick och mörker förfaller, ty lärer hvar och en, som hafver råd och ämne att hålla sina barn till studier, hvartill ungdomen igen om skoleordningens förbättrande och annan nödig inrättning all möjelig anledning gifvas skall, så mycket mera dertill uppmuntras, som de derföre framsteg, fördel och belöning skole hafva hädanefteratt förvänta; börandes presidenten uti riksens cancelli ingen lemna tillträde och beställning deruti, den icke vist säkra prof af lärdom, förstånd och skickelighet. Så skola ock ibland unga adelsmän fyra utsökias, hvilka uti studier framsteg och igenom utrikes nyttige resor sig evertuerat. Desse få viss lön och namn af cancellijunkare samt efter aflagd ed uti riksens archivo och cancellicollegio om rätta beskaffenheten af riksens invärtes tillstånd och utrikes handlingar, förbund med våra grannar och allt hvad till jämförande af vårt interesse emot andra riken lända kan, sig noga göra underrättade, utur gamla handlingar utdraga och samla hvad vid visse rådslag till en upplysning förmår tjäna, och ibland med någre måls utarbetande gå cancelliet tillhanda, hvarigenom de icke allenast förvärfva öfning och förfarenhet till den grund, som de tillförne kunna hafva lagt uti studier, utan jämväl, när de vist prof af skickelighetoch välförhållande, närmast blifva till sändebud vid utrikeshofven och andre tjänster att brukas.

25

Uti kammarcollegio och statskontoret förer en af riksens råd presidium och hafver jämväl till bisittare en af riksens råd med vanlige kammarråd. Här böra alla de, som med konungens och kronones uppbörder och utgifter hafva att beställ, anamma befallning och göra besked.Detta collegii omvårdnad, försorg och åhuga är, att räntorne rätteligen och i tid inkräfvas och förmeras, landet väl brukas, skötes och förkofras igenom rätt hushållning och förbättring, och regalia fisci icke försnillas, försummas, borttappas och förloras, så att på allt sätt riksens medel måtte bättras, beqvämas till utgifterne, hållas till råda, skaffas i tid, och krediten intet förloras, att på nödfall Kongl. Maj:t kan inom och utom riket hafva understöd, bistånd och hjelp att förvänta. Stora sjötullen med dess uppbörd och beräknande, jämte småtullarne och accisen, höra jämväl under vederbörande öfverdirektörs skötsel och förvaltande till kammarcollegii uppsikt och omvårdnad, hvarest för vederbörande tullnärer och uppbördsmän fullmakterne utfärdas och för Kongl. Maj:t att tillbörligerfordrad säkerhet sökes. Men medlens disponerade och utdelande blifver alldeles vid statskontoret allena, hvarets alla, som hafva kronones medel under händer, böra i rättan tid inkomma med sine förslag, som deras instruktioner sådant tydeligen bjuda och befalla. Så bör ock staten årligen skyndesamt och tidigt inrättas och 1696 års stat dervid till en rättelse och grund tagas, samt så lagas, att betjänterne af kronones drätsel och inkomst sine löner måtte hafva att åtnjuta, och deremot alle dertill nyligen uppfunne utvägar alldeles stanna och upphöra, men bemälte stat eljest intet öfverskridas och förökas, med mindre icke Kongl. Maj:ts och rikets oumgänglige tjänst och bästa sådant erfordrar. uti staten blifver derjämte efter Hans högstsalige Maj:ts konung Carl XI:s föranstaltande och disposition en viss summa penningar anslagen, den till Kongl. Maj:ts en skilte behag lemnas; men till andra utgifter bör af statskontoret ej det ringaste anordnas utan Kongl. maj:ts i sittiande råd fattade underskrefne befallning, undantagandes små nödige omkostningar till etthundrade daler silfvermynt och derunder^[17].

26

Bergscollegium hafver jämväl sin president ibland riksens råd, den till bisittiare eger tvenne bergsråd och fyra assessores. detta collegium hafver uppsikt och försorg om bergsverkens opprätthållande och förkofring med hvad mera till dess skötsel, omvårdnad och förbättring hörer.

27

Commerciecollegium eger jämväl ibland riksens råd sin president, som hafver till bisittiare tvenne commercieråd och fyra assessores samt tvenne kommissarier af köpmän, som njuta lön, men så ofta någre viktige mål förefalla angående handel och handtverkshusen, kommer collegium så sjelft som igenom magistraterne att höra det handlande borgerskapet och handtverksmän här och i andra städer, innan något slut derutinnan göres och verkställes. Eljest åligger detta colligio att hafva omsorg, huru handeln måtte styrkias, förkofras och förbättras, manufaktorier tillgod framgång befodras och handtverkshusen väl inrättas, underhållas och skötas samt licent- portorie-, tullordningar och taxor utfärdas, med hvad mera dess omvårdnad åligger efter den instruktion, som derom kommer att öfverses och inrättas till rikets uppkomst, vältrefnad och styrkia.

28

Kammarrevision behöfver hädanefter som härtills med en särskildt president af riksens råd förses, hvilken med dess vanlige bisittiare drager försorg, att ej allenast de deranhängige rättegångsärenden blifva med laga dom och resolution afhulpne samt igenom fiskalerne tillfullbordan brgte, utan jämväl kronones årlige räkenskaperutan dröjsmål, ifrån den tiden de i Kongl. kammarcollegio inkomma och kammarrevisionen derom uderrättelse gifves, öfversedde, förklarade, utarbetade, föredragne och sluteligen afgjorde. Desse begge collegier böra efter plägad samråd enutväg finna och till verkställighet bringa, hvarmedelst räkenskaperne så måge förkortas och inrättas, att de till en viss förelagd tid komma att ernå deras ofelbare riktighet och ingen sedermera vidare må tilltalas eller efteråt ansvarig göras, hvaraf lätteligen kunde hända, att å den ena sidan Kongl. Maj:t stannar i mistningen, å den andra åter mången oskyldig, den sine anhöriges förhållande ej gitter förklara, råkar i men och skada. Till undvikande af sådande olägenheter böra alla till kammarcollegium allaredan inlefvererade lands- och hufvudböcker för de förriga åren till 1714 inclusive lemnas oreviderade, allenast balancerne, med hvilka samma lands- och hufvudböcker slutas, skyndsammast indrifvas, så långt sjelfva gäldnärens och dess löftesmans egendom tillräcker. Men der ingen vidare tillgång till betalningen finnes, bör sådant efter kammarcollegii föranstaltande afskrifvas. de lands och hufvudböcker, hvilka ännu intet äre uti kongl. kammarcollegio inlefvererade, måste ofördröjligen insändas och vederbörande, som med deras förfärdigande finnas hafva varit försummelige, under plikt af suspension ifrån embetet tillhållas deras skyldighet strax att fullgöra; kommandes sådane härtills oinlefvererade lands- och hufvudböcker med alle andre räkningar för kronones medel ifrån år 1700, men icke längre tillbaka, att öfverses och till slutelig riktighet bringas. Uti detta collegio antagas fyra skickelige personer, hvilka igenom studier och förfarenhet gjort sig dertill värdige. Desse bestås en viss lön på staten och böra som auscultanter om kammarverket göra sig noga underrättade till deras egit gagn och påföljande befordring, till hvilken ända dem af presidenten och kammarrevision sådane sysslor efter handen kunna tilldelas, hvarigenom dem lemnas tillfälle att utvisa icke mindre deras flit och oförtrutenhet uti Kongl. Maj:ts tjänst, än den kunskap, som de till vidare befordring kunna sig hafva förvärfvat.

29

Öfverste marskalken är ock en af riksens råd, hvilken vårdar sig om konungens hof, slott och hus, förestår ordnar och bestyr om dess taffel, hoffolk och stallstat, med hvad dertill hörer^[18].

30

Ibland riksens råds embeten är dock öfverståthållarens i Stockholm, hvilken eger sköta konungens slott och hus inom Stockhokms staket och som stadsens samt borgerskapetsförman kommer uppsikt att hafva tillika med magistraten på stadsens och malmarnes regering, privilegier, byggningar, inkomster, köphandel och hvad dervid hänger, försvara borgerskapet emot allahanda förtryck, öfvervåld och intrång, hafva uppsyn på deras mönstringar och vapen och taga alla kronones regalier dersammanstädes i akt, att de intet förminskas eller afskäras, samt fullborda låta alla executioner, med hvad mera dess embetes plikt erfordrar^[19].

31

Alle desse collegier böra räcka hvarannan inbördes handen i allt det, som det ena behöfver det andra, till konungens och riksens gagn och goda, när så omtränger och det begäres, men intet göra det nea det andra ingrepp, hinder och förfång, utan sköta hvart och ett sitt verk med tillbörlig drift och skyldigt bekymmer samt flit, trohet och försiktighet. Så länge ock presidenterne äro vid deras collegier tillstädes, njuta de sin ordentelige makt och myndighet, men komma de uti konungens eller egna ärenden att vara frånvarande, så behålla de väl sin äretitul medderaf hängande rum och vilkor, men få ingalunda något förordna, bjuda och befalla, som presidentskapet angår, intilldess de åter komma tillstädes och inträda uti embetets verkeliga bruk. Imedlertid förrättar den äldsta af bisittiarne med lika rätt, kraft och verkan de beställningen vidhängande sysslor. Samma lag vare, om någon presidenti collegierne med döden afgår, intilldess en annan uti den frånfallnes ställe kallad och förordnad varder. Desse collegier äro pliktige att gifva ständerne vid riksdagarne en fullkommelig efterrättelse om de förnämste sina förrättningars beskaffenhet och frukt. Deremot böra alle, som stå under collegierne, särdeles generalguvernörer, guvernörer och landshöfdingar, öfverstar och andra flere, göra redo och räkning, hvar för sin beställning, dit målet hörer, så ofta sådant påfordras kan. Och som straff och belöningäro tvenne band till det allmänne verkets sammanfogande och förknippande; ty bör den, som fullgjort sin embetesplikt, hafva heder och belöning att förvänta, men den otrogne eller försummelige näpst, vanära och straff efter förtjänsten utan skonsmål att undfå^[20].

32

Landtregeringen består af visse höfdingedömen, emedan inge guvernementer hädanefter inrikes vara skola, ej heller något lifgeding i land och län förgifvas, och komma således att fördelas efter ordning och sätt som följer:^[21].

1. är Upland;
2. Roslagen eller Stockholms län, hvartill nu lägges Svarsjö län;
3. Skaraborgs län;
4. Åbo och Björneborgs län
5. Cronebergs län;
6. Jönköpings län;
7. Västmanland med Strömsholms län;
8. Viborgs och Nyslotts län;
9. Östergötland, hvartill lägges Vadstena län;
10. Södermanland med Gripsholm och Eskilstuna län;
11. Nyland och Tavastehus län;
12. Elfsborgs län;
13. Calmare län och Öland;
14. Kopparbergs län;
15. Närike och Vermeland;
16. Vesternorrland;
17. Österbotten;
18. Gottland;
19. Malmö län;
20. Christianstads län;
21. Blekinge;
22. Halland;
23. Göteborgs och Bohus län

33

Styrelsen å landet förättas utaf de dertill förordnade landshöfdingar, och skall deras erhållne instruktion närmare öfverses samt till detta regeringssättet vidare lämpas. De böre befrämja landets och tillika med magistrarterne städernes uppkomst och förbättring och i alla mål sökia att fullgöra hvad igenom underrättelse och instruktion deras drift, förorg och omvårdnad kan blifva anförtrodt, jämväl tillhålla deras underhafvande att efterlefva de utgångne instruktioners innehåll med flit, trohet och redelighet, så attde hvart år kunna visa riktig redo och räkning för alla förättningar, hvilka dem varit anbefalte, dem rättsintom till belöning, men den sniknom och försumligom till välförtjänt straff: Så får ej heller någon landshöfdinge resa utur sitt höfdingedöme utom Kongl. Maj:ts särskilte nådige tillåtelse, vid ansvar till görandes^[22].

34

När några angelägne tjänster skola besättias, förnimmer väl Kongl. Maj:t först i sittande råd riksens råds utlåtelse, tanka och mening om de dertill ärnade presoner, emedan ibland riksens råd alltid någre läre finnas, som kunna den bästa kunskapen och underrättelsen meddela. Men Kongl. Maj:t är sedermera ej betagit att efter god tyckio sino antaga, tillsättia och befullmäktiga dem, som behagas och finnas vara skickelige. När afgång uti collegierne och vid andra beställningar händer, föreslås Kongl. Maj:t af vederbörande tre de oväldugste, förståndigaste och till den beställningen tjänligste personer, som finnas att tillgå, hvarvid ock andre meriterade personer utom collegio kunna vid tillfällen ihogkommas, af hvilka Kongl. Maj:t en utväljer och med dess fullmakt förser. Vid regimenterne förhålles med föreslående till ledige beställningar efter högtsal. Kongl. Maj:ts utgifne förordning af den 6 november 1716. Men alla de ringare tjänster, hvilka öfverstarne vid regementerne och collegierne samt andrestater med deras förmän för år 1680 varit vane att förgifva, förblifva ock hädanefter till deras enskilte disposition och utdelande. Ej må fremmande utländker man, utan svensk undersåtare, den i riket och dess underliggande provincier född är, till några viktige tjänster sättias och brukas.Så bör ock vid alla embetens besättning endast ses på förtjänst och skickelighet, så att inge till alldeles ovane och med deras ämnen intet öfverensstämmande sysslor måge antagas, utan hvar befordras efter naturliga böjelse och erfarenhet, såsom ej heller någon för ringare härkomst och andre orsaker må förskutas, när han till tjänsten eljest bepröfvas vara värdig och dugelig. Med biskopars, superintendenters och kyrkioherdars val förhålles efter 1686 års utgångne kyrkioordning, dock så, att igenom en viss kommission af riksens råd, biskopars och andre redelige män skall undersökas och bepröfvas, hvilka gäld för år 1680 varit regale eller ej, hvarefter sedermera vederbörande af adelen kunna få njuta de dem tillhörige befundne jura patronatus och fria val med dervid hängande förmåner tillgodo, samt konsistorierne och församlingarne de rättigheter, som dem tillböra, på sätt och vis, som kyrkiolagen förmår och innehåller^[23].

35

Det är väl uti vårt rike ett urminnes bruk att den, som igenom dygd och tapperhet banat sig vägen till höga öfverhetens nåd och belöning, till dess efterkommandes vördnad och heder uti grefve- friherre- och adelsståndet försättes. Hvilken benådningsrätt, såsom den konungsliga högheten vidhängande, ock derhos förblifver; men att endast de dermed måtte nådigst villfaras, hvilka om fäderneslandet gjort sig väl förtjänte, och att sådant mycket sparsamt måtte ske, anhålla ständerne underdånist på lika sätt, som redan år 1660 vid riksdagen är skedt^[24].

36

Hvart tredje år böra af Kongl. Maj:t riksens ständer sammankallas och dess emellan, när riksens välfärd sådant kan erfordra, då sig alle efter vanlighet och förordningartillbörligen inställa. Vid det tillfället upptäckes hvad sedan den siste riksdagen är förelupit och huru fäderneslandets tillstånd kan vara beskaffadt; jämväl hafva ständerne ett efterfråga, huru riksens råd stalt sine rådslag till Kongl. Maj:ts goda nöje, rikets uppkomst, vältrefnad och förkofring och sig sielfve till välförtjänt heder och beröm. Hvad till rikets understöd, trygghet gagn och säkerhet kan erfordras, öfverlägges och beslutes med enhälligt samråd. Under Kongl. Maj:ts frånvaro, sjukdom eller vid dess dödelige afgång, hvarmed dock Gud i nåder länge ville fördröja, utskrifves riksdagarne af samtelige riksens råd. Men om tillika tronen blifver ledig till ett nytt val och inge manlige bröstafvingar emot alles vår hjerteliga önskan och åstundan vore förhanden, så äro riksens ständer skyldige förutan någon sammankallelse den trettionde dagen efter konungens död sjelfmante sig uti Stockholm infinna, som vår valakt under detta dato vidare förmäler, med utsättiande af det straffet, som en sådan skall undergå, den vid detta tillfället med stämplingar och sammangaddningar torde bjudatill något intrång i ständernes fria val att göra. Vid den olyckelige händelsen åligger riddarhusföreståndarne, erkiebiskopen i Upsala och justitieborgmästaren i Stockholm sådant genast uti alla landsorter till vederbörandes efterrättelse allmänt kungöra. Och som landshöfdingarne äro pliktige, hvar å sin ort, sådant dödsfall dem, som i länet bygga och bo, att berätta; ty lära så månge inom den föresatte tiden kunna inställa sig, att riksens frihet af dem förmår skyddas och försvaras, intilldess de långvägade kunna sig infinna och valet med allmänt samråd får företagas^[25].

37

Riksens adel förbehåller sig hädanefter vid dess sammankomster alltid sjelf en marskalk att utvälja, och när någre utskott ibland ständerne skola ske till visse secreteförrättningars och rådslags öfverseende, komma de sjelfve. hvart stånd särskildt, att utnämna sådane personer, hvilka de med trygghet slike ärenden kunna anförtro. Så böra och talemännen af alle fyra stånden vid riksdagarnes begynnelse träda tillsamman och utnämna samt tillsättia en secreterare för bondeståndet, som med pennans förande uti deras angelägenheter dem kan vara behjelpelig, hvilken, när han således valder är beställningen skall tillträda^[26].

38

Ridderskapets och adelens privilegier i Est- och Lifland samt Ösel låter Kongl. Maj:t vid landets lyckelige återställande under Sveriges krono öfverse, stadfästa och bekräfta, samt i all skälig måtto bibehåller ridderskapet vid deras förvärfvade gamla friheter, förmåner och rättigheter.

39

Kongl. Maj:t drager en nådig försorg för de tyska provincierne till deras välfångne privilegiers stadfästande, när ifrån fienden desse länder kunna åter bekommas.

40

Städerne i riket förblifva vid deras välfångne privilegier och rättigheter, hvilka komma Kongl. Maj:t underdånigst att föredragas, samt efter tidernas omständigheter, alldeles som Kongl. Maj:ts nådigst gifne försäkring förmår och innehåller, att lämpas och sedermera att gillas, som de ock öfver städernas medel efter ordning och privilegier ega disponera, dock att å vederbörlig ort derå redo och räkning göres.

Detta allt hafve vi nu här församlade riksens ständer med enhälligt samråd funnit vara nödigt till rikets ordentelige styrelse för oss, våre hemmavarande medbröder och efterkommand, så födde som ofödde, att stadga, besluta och förafskeda: Vi fägne oss billigt, att Hennes Kongl. Maj:t vår allernådigste drottning denna regeringsform försäkrat att antaga, stadfästa och underskriva, med nådig vilja och befallning, att den hädanefter för en fundamentallag och stadga skall aktas och efterkommas, och göra oss med Guds hjelp och bistånd om ett ordenteligit, lycksaligt, önskeligt och förnöjdt regemente så mycket mera försäkrade, som Hennes Kongl. Maj:t sig föresatt sin myndighet att grunda med mildhet och rättvisa uti undersåtarnes hjertanoch således med välvilja, nåd och godhet uti ett rättkonungsligit välde öfver oss att råda, styra och regera. Vi skole deremot efter vår underdånige trohets- och edsplikt Hennes Kongl. Maj:t rätta lydno hålla thes fullkomma, i allo ty som svarligit är både för Gudi och mannom henne att bjuda och oss att göra, allan rätt hållnan, hennes och vårom. Till yttermera visso hafve vi Sveriges rikes råd och ständer detta med våra namns underskifvande och våra insegels undertryckande velat bestyrkia, stadfästa och bekräfta, som skedde i Stockholm den tjugoförste dagen i februarii månad efter Christi börd 1719.

På samtlige ridderskapets och adeleens vägnar P. Ribbing p t landtmarskalk (L. S.)	På samtlige presterskapets vägnar Mathias Steuchius archiepisc. Upsal. (L. S.)
På samtlige borgerskapets vägnar And. L. Hylten (L. S.)	Uppå bondeståndets vägnar Hans Staffanson

Detta allt, som föreskrifvit står, hafve vi således öfvervägat och godt funnit, att det må och skall till verkställighet bringas och för allmän vedertagen lag gälla, så att vi icke allenast det, som häruti vår konungsliga person, makt och rättighet angår, med nåder och välbehag upptaga, utan jämväl stadga, bjuda och befalla, att alla de som oss och våre efterkommande samt riket med huldhet, lydno och hörsamhet förbundne äro, denne regeringsform böra erkänna, iaktaga, efterlefva och hörsamma. Till yttermera visso hafva vi detta med egen hand underskrifvit och bekräftat samt vårt Kongl. insegel låtot vitterligen hängia här nedanföre som skedde i Stockholm den 21 februarii år efter Christi börd ettusend sjuhundrade nitton.

Ulrica Eleonora
(L. S.)

---

Fotnoter

1. Af den 21 febr 1719.
2. Jämför RF1634 §2.
3. Jämför Konungabalken, Landslagen, kap 4; KF 1611 §6; KF 1719 §§5, 10.
4. KF 1611 §6; KF 1719 §10.
5. Jämför KF 1611 §6, 1654 §6; 1672 §8; 1719 §10.
6. Jämför ständernas eder 1675.
7. Jämför KF 1719 § 11.
8. RF 1634 §4.
9. RF 1634 §5, Add 1660 §3.
10. KF 1719 §7.
11. Konungabalken, landslagen, kap 8; RF 1634 §5; rådets ed 1612, 1675; KF 1644 §3 1719 §7.
12. RF 1634 §§53, §65 jämför denna §36.
13. RF 1634 §6.
14. RF 1634 §§7, 8. KF 1611 §9.
15. RF 1634 §11.
16. RF 1634 §12.
17. RF 1634 §13.
18. RF 1634 §18.
19. RF 1634 §24.
20. RF 1634 §§16, 17.
21. RF 1634 §23.
22. RF 1634 §25.
23. Jämför KF 1611 §§2, 7; 1654 §§2, 4, 5; 1672 §§1, 6, 7; 1719 §§2, 8, 12.
24. Jämför Add 1660 §12.
25. Jämför Add 1660 §17.
26. KF 1719 §7.

Förkortningar

RF=Regeringsform

KF=Konungaförsäkran