När Albion först på Herrans bud
Ur vågen höjde sig, den blå,
Fick det sin grundlag utaf Gud,
Och genom rymden hördes då:
Styr, Britannia, styr på haf,
Britten kan ej bli en slaf!
Det folk, som icke fick som du,
Skall en gång stupa mot sitt fall,
Då du, som ståndar fritt ännu, Dess
skräck och afund varda skall.
Styr, Britannia, styr på haf,
Britten kan ej bli en slaf!
Allt högre skall du resa dig
För hvarje stöt, och mera stark,
Så stormen gör orubbelig
En ek der hemma på din mark.
Styr, Britannia, styr på haf,
Britten kan ej bli en slaf!
Och trotsa kan du hvar tyrann;
Hans tilltag, hvar det träder fram,
Ditt motstånd endast väpna kan
Till Englands ära, och hans skam.
Styr Britannia, styr på haf,
Britten kan ej bli en slaf!
Så rikt skall aldrig ges ett land,
Hvar stad af handel skimra skall,
Och sjön skall vara, som hvar strand.
Din underdåniga vasall.
Styr Britannia, styr på haf,
Britten kan ej bli en slaf!
Och sånggudinnorna i ring
De skola bo bland dina män,
Du ö, med skönhet rundt omkring
Och mandom för att värna den!
Styr Britannia, styr på haf,
Britten kan ej bli en slaf!
