Styr, Britannia[1]
När England först på himlens bud
steg upp ur vågor blå en gång,
då sjöng en ängel, sänd av Gud,
till värn för landet denna sång:
Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!
De folk, som himlen ej står bi,
tyrannen kuvar, stolt och fräck;
men du skall blomstra, stor och fri,
till allas avund, allas skräck.
Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!
Mer härlig du dig resa skall
från varje hotfull bardalek,
liksom den hårda stormbyns fall
gör mera stark ditt hemlands ek.
Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!
Ej kuvas du av våld och väld;
den dig vill böja, med sitt värv
blott liva skall din ädla eld,
till ditt beröm och sitt fördärv.
Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!
Dig tillhör bygden med sin must,
dig rika handelsstäders ring,
och din skall bliva varje kust,
som blåa havet flyter kring.
Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!
Och sången klingar fritt och skönt
uppå din strand från trakt till trakt,
du sälla ö, med gratier krönt,
där mandom står som skönhets vakt!
Styr, Britannia, världens hav!
Aldrig skall en britt bli slav!
