SOU 1962:36/Kapitel 13

←  Medelsbehov och finansieringsfrågor m m

SOU 1962:36 — Naturen och samhället. av 1960 års naturvårdsutredning Sammanfattning

TRETTONDE KAPITLET
Sammanfattning

Utredningen syftar till att klarlägga de anspråk samhället och medborgarna ställer på naturvården i dag och i framtiden och anpassa verksamhetens målsättning och resurser härefter.

Vid sin analys av utgångsläget har utredningen funnit att naturvården kännetecknas av åtskilliga framträdande brister.

Av kap 4 i betänkandet framgår sålunda att det är en genomgående uppfattning hos ansvariga myndigheter att förutsättningar hittills i stort sett saknats för ett planmässigt och systematiskt naturvårdsarbete och att verksamheten delvis behöver en ny målsättning. För att klarlägga utgångsläget mera konkret har utredningen gjort en riksomfattande inventering av nuvarande tillgång till och framtida behov av naturområden m. m. Resultatet av undersökningen, som redovisas i kap 5, är nedslående, särskilt mot bakgrunden av anmälda behov. Sammanfattningsvis finner utredningen att det nuvarande beståndet av skyddade objekt ur kulturell synpunkt är föga representativt för svensk natur och ur social synpunkt regionvis klart otillräckligt. Även utredningens undersökningar om det särskilda strandskyddets omfattning och utvecklingstendenser (kap 6) ger utrymme för kritiska synpunkter.

Utredningen har, för att få ett grepp om naturvårdens sociala ansvar, sökt klarlägga vissa allmänna utgångspunkter i fråga om fritidens utnyttjande i dag och i framtiden (kap 7). Analysen visar att rekreationsintresset måste bli ett mycket väsentligt inslag i samhällets naturvårdspolitik.

I kap 8 framlägger utredningen sina allmänna riktlinjer för naturvården i landet. Sammanfattningsvis konstateras att det råder en allmän enighet på flertalet väsentliga punkter om naturvårdspolitikens framtida inriktning och att det är uppenbart att önskemålen om en aktivare insats från samhällets sida bärs upp av en mycket bred allmän opinion. Vid det förestående reformarbetet erfordras i första hand en klar målsättning för verksamheten. planmässighet och systematik i arbetet, lämpligt utformade rättsmedel i lagstiftningen, tillräckliga personella resurser hos de ansvariga myndigheterna samt finansiella resurser, som är avvägda med hänsyn till verksamhetens omfattning.

I fråga om den allmänna målsättningen understryker utredningen betydelsen av att det praktiska naturvårdsarbetet vilar på riktiga vetenskapliga utgångspunkter, men framhåller även kravet på koordination med samhällsplaneringen i övrigt. Inom praktisk naturvård behandlar utredningen särskilt två dominerande arbetsuppgifter, nämligen ett planmässigt avsättande av naturområden för kulturella och sociala behov samt en aktivare landskapsvård. I fråga om den förstnämnda uppgiften rekommenderar utredningen att landets mest skyddsvärda objekt säkras under en tioårsperiod. Denna verksamhet bör enligt utredningen ha sin tyngdpunkt i södra och mellersta Sverige och icke minst i kust- och skärgårdsområdena. Utredningen rekommenderar vidare att kulturella och sociala behov tillgodoses i möjligaste mån inom samma reservat.

Utredningens förslag om en aktivisering av naturvården uppföljes i tre särskilda avsnitt av betänkandet, nämligen ett om lagstiftningen (kap 10), ett om organisationen (kap 11) och ett om medelsbehov och finansiering (kap 12).

I lagstiftningshänseende har utredningen funnit lämpligast att utarbeta förslag till en ny naturvårdslag, som utgör en sammanarbetning av gällande naturskyddslag, strandlag och vissa naturvårdsbestämmelser i byggnadslagen jämte åtskilliga nyheter. Härigenom räknar utredningen främst med att vinna ökad systematik i naturvårdsarbetet.

Naturvårdslagens rättsmedel för att säkerställa naturområden skiljer sig i vissa avseenden från naturskyddslagens. För ett definitivt skydd upptas tre institut, nämligen nationalpark, naturreservat och naturminne, av vilka de två första avser områdesskydd medan naturminnet reserverats för föremålsskydd. Alla tre instituten avses komma till användning för tillgodoseende av både kulturella och sociala intressen. Nationalparken representerar som nu den högre skyddsnivån, naturreservatet en lägre, innebärande att objektet normalt icke överförs i allmän ägo. Även i övrigt har eftersträvats att göra naturreservatet enkelt och smidigt i tillämpningen. De definitiva skyddsformerna kompletteras med institut för partiell kontroll av markanvändningen i syfte att lokalisera glesbebyggelsen, dels vid stränderna dels för bevarande av en värdefull natur- eller kulturmiljö. De två sistnämnda instituten motsvarar i sak gällande strandlag och 86 och 122 §§ byggnadslagen.

De nuvarande rättsmedlen. som avser skydd av landskapsbilden i särskilda hänseenden, har skärpts väsentligt i förslaget till naturvårdslag. Sålunda föreslås en genomgripande reglering av täktverksamheten, innebärande generell tillståndsplikt för alla täktföretag av någon betydelse. Tillstånd till täkt förutsättes beviljas i förekommande fall på grundval av en av företagaren upprättad täktplan, som anger alla väsentliga detaljer i ingreppet, tidsplan för uttaget samt erforderliga återställningsåtgärder. Även för arbetsföretag i övrigt föreslås effektivare kontrollmöjligheter, som bl a kan tillämpas på bilskrotupplag m m. Reklamen i landskapet förutsättes bli mer restriktivt behandlad än för närvarande.

Av särskilt intresse ur lagstiftningssynpunkt är vidare att utredningen i kap 9 framlägger ett principförslag, hur vissa allemansrättsliga frågor skulle kunna närmare regleras. Utredningen föreslår, att dessa spörsmål skyndsamt löses vid en fortsatt utredning.

I fråga om organisationen av naturvården har utredningen funnit radikala åtgärder nödvändiga. Organisationen liksom verksamheten i övrigt föreslås uppbyggd i tre steg. Centralt bör inrättas ett nytt organ, statens naturvårdsnämnd, regionalt bör verksamheten ledas av länsstyrelsen och lokalt av kommunens styrelse eller nämnd som fullmäktige bestämmer. Tyngdpunkten i verksamheten förutsättes ligga i länsstyrelserna. Naturvårdsnämnden, som ledes av en styrelse med fem av Kungl Maj:t utsedda ledamöter, föreslås i övrigt under en överdirektör vara organiserad på tre byråer, nämligen en kanslibyrå, en naturvårdsbyrå och en landskapsplaneringsbyrå. För naturvårdsarbetet i länen föreslås icke nu inrättandet av särskilda befattningar. I stället bör enligt utredningens förslag medel ställas till länsstyrelsernas förfogande för anlitande av särskild arbetskraft m m. Härjämte föreslås att länsarkitekten, överlantmätaren, länsjägmästaren och landsantikvarien i ökad utsträckning skall kunna biträda länsstyrelsen i naturvårdsarbetet. De nuvarande naturskyddsråden föreslås bibehållas under namnet naturvårdsråd med smärre modifikationer i fråga om sammansättning och arbetsuppgifter.

Utredningen anser att forskningen inom naturvårdens område är illa tillgodosedd för närvarande och utvecklar skälen för att inrätta ett målforskningsorgan på området. Utredningen förutsätter att denna fråga föres fram till en lösning av berörda vetenskapliga instanser.

Finansieringen av naturvårdsarbetet är på grund av utgångsläget och anspråken för framtiden en utomordentligt stor och betydelsefull fråga. Erfarenheterna visar att kommunerna, som hittills själva fått bära det ekonomiska ansvaret för avsättande av friluftsreservat, icke förmått lösa denna uppgift i erforderlig utsträckning och heller icke, mot bakgrunden av friluftslivets rörlighet, rimligen kan åläggas denna uppgift ensamma. Utredningen föreslår nu att kronan primärt svarar för alla kostnader för åtgärder enligt naturvårdslagen men förutsätter att vid avsättandet av naturreservat av övervägande social betydelse — egentliga friluftsreservat — kronan och kommunerna gemensamt svarar för kostnaderna.

Den naturvårdsbudget som utredningen lägger fram i kap 12 är jämfört med nuvarande förhållanden mycket hög. Administrationskostnaderna, vari ingår kostnaderna för statens naturvårdsnämnd, länsstyrelsernas naturvårdsarbete, fortsatt stöd åt vissa ideella organisationer för särskilda arbetsuppgifter m m, slutar sålunda på omkring 2,0 miljoner kronor. För sakkostnaderna har utredningen räknat med ett sammanlagt medelsbehov i startskedet av 5,3 miljoner kronor. De dominerande utgiftsposterna i sistnämnda hänseende är ersättningar till markägare i samband med avsättande av nya nationalparker och naturreservat, i samband med byggnadsförbud för skydd av stränder eller landskapsmiljö, i samband med totalförbud mot täkt samt kostnader för naturvårdsobjektens skötsel och vård.

Då det kan förväntas föreligga vissa svårigheter att bereda utrymme för en naturvårdsbudget av storleksordningen 7 miljoner kronor per år inom statsutgifterna har utredningen ansett sig böra närmare undersöka de tekniska möjligheterna att avgiftsfinansiera vissa naturvårdskostnader. I detta syfte diskuteras närmare dels möjligheterna att utnyttja regleringsavgifter enligt vattenlagen, dels tillskapa en täktavgift och en exploateringsavgift å viss bebyggelse. Utredningen visar, att även med en tillämpning av mycket måttliga normer skulle de tre avgiftssystemen tillsammans kunna bidraga med ett belopp av sammanlagt omkring 3,5 miljoner kronor per år. På grund härav rekommenderar utredningen att en avgiftsfinansiering kommer till användning i full utsträckning, om avgörande svårigheter föreligger att skattefinansiera den föreslagna naturvårdsbudgeten.

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1962

1. Helsetjenste før søfarende.
2. Nordiskt samarbete inom radio och television.
3. Vattenkraften i Torne och Kalix älvar.
4. Nordisk bogmarked.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Justitiedepartementet

Atomansvarighet II. [14]

Utlandssvenskars deltagande i allmänna val. [19]

Nedre justitierevisionens arbetsorganisation. [20]

Expropriation for sanering av historiskt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. [24]

Radions juridiska ansvar. [27]

Utrikesdepartementet

Aspekter på utvecklingsbiståndet. [12]

Försvarsdepartementet

Totalförsvarets personalfrågor. [3]

Försvarets tandvård. |23]

Arbetstidsreglering för militär personal och civilmilitär. [30]

Socialdepartementet

Skogstillgångarna i Jämtlands län. [1]

Arbetstidsförkortningens omfattning och utläggning. [17]

Kommunikationsdepartementet

Statsbidrag till enskild väghållning. m. m. [6]

Avgiftsbelagda trafikanläggningar. [26]

Säkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar. [29]

Svensk trafikpolitlk III. [85]

Finansdepartementet

Finansplan för budgetåret 1962/63 samt Preliminär nationalbudget för år 1962.

Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. [9]

1959 års långtidsutredning. 1. Svensk ekonomi 1960—1965. [10] 2. Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. [11]

Skärpta regler för rusdrycksinköp. [18]

Automatisk databehandling inom folkbokföring- och uppbördsväsendet. Del II. [18]

Reviderad nationalbudget för år 1962. [25]

Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna. [31]

Automatisk databehandling. [32]

Ecklesiastikdepartementet

Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet. [5]

Korrespondensundervisningen inom skolväsendet. [16]

Skolväsendets centrala ledning. [28]

Försvarsmedicinsk forskning i totalförsvaret. [34]

Jordbruksdepartementet

Yrkesutbildningen på trädgårdsområdet. [2]

Veterinärmedicinsk forskning och undervisning. [33]

Naturen och samhället. [36]

Handelsdepartementet

Den allmänna näringslagstiftningen. [15]

Inrikesdepartementet

Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjukvårdspersonal [4]

Kommunalrättskommittén. 2. Kommunal beredskap. [7] 3. Kommunalt stöd åt studerande från utvecklingsländerna. [21]

Samhällsfarlig asocialitet. [22]

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT STOCKHOLM 1962