SOU 1963:36/Sammanfattning
| ← II avd. Gruvrättsliga frågor |
|
Lagtext → |
I en första avdelning av betänkandet behandlar utredningen frågan om en allmän järnmalmsinventering i Norrbottens län.
Efter konstaterande av att vår nuvarande kännedom om malm- och mineralförekomsterna i Norrbottens län är mycket bristfällig framhåller utredningen, att de geologiska förhållandena ger anledning förmoda att en allmän inventering av järnmalmsförekomsterna i länet skulle leda till påvisande av nya järnmalmstillgångar såväl inom som utanför de nu kända malmfälten i Norrbotten.
Föreliggande prognoser rörande utvecklingen av den framtida efterfrågan på järnmalm tyder på att det kommer att finnas avsättningsmöjligheter för en väsentligt ökad järnmalmsproduktion i Norrbotten under de närmaste decennierna. Ur samhällsekonomisk synpunkt är det utomordentligt viktigt att en produktionsökning koncentreras till malmförekomster, som med hänsyn till storlek, beskaffenhet, transportförhållanden och möjligheter till samhällsservice erbjuder de på lång sikt bästa förutsättningarna för lönsam gruvdrift. Att så sker är av betydelse även för strävandena att skapa varaktiga försörjningsmöjligheter för länets befolkning. Utredningen anser det under sådana förhållanden vara angeläget att den väntade ökningen av malmexploateringsverksamheten planeras på grundval av ingående kunskaper om malmförekomsterna i länet. En dylik grundval kan endast vinnas genom en systematisk inventering av järnmalmstillgångarna.
Utredningen föreslår att Sveriges geologiska undersökning skall — med fullföljande av en av verket redan påbörjad prospektering — genomföra en allmän inventering av järnmalmstillgångarna i Norrbottens län enligt riktlinjer som utredningen framlägger. Det förordade inventeringsprogrammet omfattar regionalprospektering inom de ur malminventeringssynpunkt mest intressanta områdena av länet, nämligen främst de norra och västra delarna av inlandet med undantag av fjällregionen, samt lokalprospektering beträffande vissa större fyndigheter inom samma områden. Inventeringen skall genomföras under tiden 1963—1972 med vissa möjligheter till forcering efter fyra å fem år. De totala kostnaderna beräknas till omkring 40 miljoner kronor.
I en andra avdelning behandlar utredningen vissa gruvrättsliga frågor som aktualiseras i samband med den föreslagna jämmalmsinventeringen eller eljest sammanhänger med en intensifierad exploatering av länets malmtillgångar.
Efter en översiktlig redogörelse för de gruvrättsliga systemen i vissa främmande länder samt den gällande svenska gruvlagstiftningen diskuterar utredningen vissa fördelar och nackdelar hos det i vårt land sedan gammalt gällande inmutningssystemet samt ett koncessionssystem. Utan att taga ställning till frågan om en övergång till koncessionslagstiftning, vilket spörsmål torde få prövas i annat sammanhang, har utredningen framlagt förslag om vissa mindre genomgripande lagstiftningsåtgärder inom ramen för nuvarande gruvrättsliga system, syftande till att råda bot för vissa brister som ansetts vidlåda detta.
Utredningen har funnit det angeläget att lagregler tillskapas vilka gör det möjligt att i vissa fall undanröja sådana hinder för rationell gruvdrift — numera ofta innebärande stordrift — som uppkommit genom att inmutningsrätterna till närbelägna fyndigheter splittrats på flera händer. I detta hänseende föreslås regler som ger Kungl. Maj:t befogenhet att, om inmutningsrätterna till närbelägna mineralfyndigheter är i olika innehavares hand och fyndigheterna till följd därav icke kan utnyttjas på ändamålsenligt sätt, berättiga innehavare av sådan inmutningsrätt att inlösa en eller flera av de övriga inmutningsrätterna, såvida därigenom vinnes väsentlig förbättring av förutsättningarna för gruvdrift. Reglerna är intagna i ett utkast till lag med särskilda bestämmelser om inlösen av inmutningsrätt m. m., avsedd att gälla för hela landet. För att förbättra det allmännas möjligheter att påverka utvecklingen i fråga om mineralens nyttjande föreslås vidare i samma lagutkast särskilda regler syftande till att skapa förutsättningar för gruvdrift som anses önskvärd från allmän synpunkt. Om det finnes vara till synnerligt gagn för orten eller eljest av betydelse för landet att bearbetning av viss mineralfyndighet påbörjas eller att större brytning av mineralen i viss bearbetad fyndighet kommer till stånd, skall Kungl. Maj:t äga förordna att inmutningsrätten till fyndigheten skall mot lösen avstås till den som Kungl. Maj:t bestämmer. För inlösen kräves principiellt att förutsättningar för gruvdriften ej kan skapas genom mindre långtgående åtgärder. Utredningen understryker att reglerna om inlösenrätt i berörda situationer icke är avsedda att tillämpas annat än i undantagsfall, när den normala vägen att lösa intressekonflikter av ifrågavarande art — genom förhandlingar — icke är framkomlig.
Utredningen har därjämte funnit åtgärder erforderliga till förebyggande av att de brytvärda malmerna i Norrbotten i framtiden splittras på alltför många händer. Efter övervägande av olika alternativa lösningar förordar utredningen att rätten för enskilda att inmuta skall inskränkas tillfälligt under en period av tio år, motsvarande den tid som beräknas åtgå för genomförande av programmet för järnmalmsinventeringen. Utredningen föreslår alltså en bestämmelse, enligt vilken inmutningsrätt inom Norrbottens län icke skall få beviljas annan än kronan med mindre Kungl. Maj:t lämnar tillstånd därtill. Dispens skall kunna avse såväl särskild fyndighet som fyndigheter i allmänhet eller av visst slag inom ett bestämt område. Om dispensmöjligheten utnyttjas liberalt, bör enligt utredningens mening de nya bestämmelserna icke komma att i någon högre grad hämma enskild malmletning i länet. Till dispens skall kunna knytas särskilda villkor. Härigenom erbjudes bl. a. vissa möjligheter till samordning av statlig och enskild prospekteringsverksamhet. Reglerna föreslås meddelade i en lag med särskilda bestämmelser om inmutning inom Norrbottens län, vartill utkast upprättats av utredningen.
Utredningen förordar slutligen en ändring i gruvlagen avseende införande av befogenhet för Kungl. Maj:t att, när synnerliga skäl föreligger, meddela dispens från bestämmelsen att byggnad och tomtplats m. m. i vissa fall utgör hinder för inmutning och utmålsläggning.