En gosse opp i aspen smög,
Att nå ett fågelbo;
Fast honan klagade och flög
Rundtom förutan ro.
Den djerfve dock i trädets topp
Lätt klättrar opp.
Från murknad gren i hast han föll,
En blodig kind han fick;
Så var den monolog han höll:
”Hur’ väl ditopp det gick!
Men aj! aj! aj! det värsta var, Att sitta qvar.”
