Samlade dikter/2/Jägaren och Flickan

[ 103 ]

.

Han.

Sköna Jägarlott!
Frihet! sommarfröjd!
Hvarje klippas höjd
Är mitt riddarslott,
Och min bössa är
Herrskarinnan der.

Hon.

Dig så varmt jag ber:
Dröj en enda stund,
I den tysta lund,
Der ditt öga ler
Likt de blommor små,
Som vid källan stå!

Han.

Åter tvångets band! —
Skönt ditt öga är;
Men på böljan der
Gungande vid strand
Jag en andflock ser
Och dig öfverger.

Hon.

Till min trogna barm
Vill jag sluta dig,
Som på blomsterstig
Bäckens silfverarm
I den gömda dal
Famnar högan al!

[ 104 ]Han.

Huldt ditt sköte är! —
Men i skog och mark
Jägarn hjeltestark
Följer sitt begär;
Hela dagen lång
Harens lätta språng.

Hon.

Jag vill smeka dig
Ljuft, som vårens vind
I den gröna lind
Sakta smyger sig,
Som en sylf, så glad
Kyssande hvart blad!

Han.

Ljuf din smekning är! —
Men förr’n solen gryr,
Svindlande och yr
Orren vingen bär
öfver ängens plan,
Som en grann sultan.

Hon.

Kärlek är min själ —
Styrkan är ditt lif! —
I mitt hjerta blif
Fången blott! — Farväl!
Bojan boja är,
Fast hon rosor bär!