Samlade dikter/2/Vid Dess Graf

[ 195 ]

VID DESS GRAF.

II.

        Fira din Älskling i dag
        Menniskokärlek! — Din tår
Glänser så skön i den herrliga krona
        Gud åt försakelsen ger.

        Lifvet Han offrade dig,
        Äran åt Gudi Han gaf;
Hjertat, en bok af Försonarens lära,
        Följde Dess yppersta bud.

        Dygdernas anor af Gud
        Dö ej i grifterna ut: —
Lefvande vårdar i menniskohjertan,
        Ädling! förvara Ditt namn.

        Krossade vapnet med dån
        Talar förgängelsens ord:
”Verlden ta’r åter hvad verlden tillhörer!”^[1]
        Evigt är himlarnas lån.

        Hell! i det eviga ljus,
        Närmare forskningens mål,
Längtande Ande! i sanningens klarhet
        Skapelsens under du ser.

[ 196 ]

        Öde är barndomens dal;
        Lifvet, en dödsmelodi,
Klagande hörs, som när vågorna brytas
       Doft mot den klippiga strand.

       Gråter ej barnet sig trött
       Äfven på moderlig arm? —
Jord, ej så varm är din bädd, men ditt sköte
       Vaggar dock smärtan till ro!

↑ Dessa ord uttrycktes af Talaren vid vapnets krossande.

[s195-1] Dessa ord uttrycktes af Talaren vid vapnets krossande.

[1]