Samlade sånger och visor/4/Skymnings-sång
| ← En höstdag vid hafvet |
|
I snöväder → |
Skymningssång.
Min snugga stoppar jag ibland,
Och vid dess portativa brand
Jag blåa röken blossar.
Då händer att jag till den grad
Blir upprymd och olympiskt glad,
Att jag pegasen lossar.
Och så bär det elektriskt af
lyran i galopp och traf
Igenom rymder vida.
Och nyser jag invid min knut,
Så är jag, förr'n jag nysit ut,
På jordens andra sida.
Och öfverallt, som sångmön vill,
Jag far och ser hur det står till,
Ibland vid sjelfva hofven.
Från nordens silfverpol till Cap,
Jag tittar i Vesuvii gap
Och gör visit hos påfven.
Jag ser och hör allt som jag vill:
Kristina Nilssons silfyerdrill
Och hur kabyler lefva.
Jag ser vår gamla midnattssol
Och hör Neruda på fiol
I en och samma vefva.
Se'n jag vid Suez sett kanaln,
Jag högst belåten med lokaln
Till Fez, Marokko, kuskar.
Och en passant, om jag har tid,
Jag tar Egyptens pyramid
5 Uppå försök och ruskar.
Och verldens myckna tokeri
Jag ser och hör och far förbi
Och skrattar åt för resten.
Men för hvad ädelt är och godt
Jag vördsamt lyfter min kalott
Och bugar mig på hästen.
Blir resan tröttsam, nå välan!
Jag vet ej hvad som hindra kan
Min pegasus att vända.
Jag har då gjort en liten tur,
I botten rökt min pipa ur —
Och qvällen gått till ända.
