←  Fjäriln
Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt. del 5
av Elias Sehlstedt

Skogen
Kung David  →


[ 157 ]

Skogen.


Du susande skog, som gungar för vind!
Du svalkar den smäktande vandrar'ns kind,
Du fröjdar hans hjerta och tjusar hans syn,
 Då solen bränner i skyn.

Du öppnar för alla din lugna hamn:
För fattig som rik står öppen din famn,
Och derför har namn, som från fädren gått,
 Af "fattigmans tröja" du fått.

Du ekorren hägnar i lek och lopp,
För foglarnas sång slår du salarna opp,
Åt fisken du breder din skugga vid strand
 Och barr åt myran i sand.

Kring bygden din skyddande ring du slår.
Du bleks ej af solen, på stormen du rår,
För menskan predikar du dag ifrån dag:
 Var stark, håll färgen som jag!