200
juli är han, enligt bref till Gustaf Horn den dagen, tillbaka i Wismar.
Den 16 och 24 augusti skrifver Lars Cruus till rikskansleren från Wismar, i det senare brefvet för att underrätta att han nu på timmen fått order att hålla sig färdig till uppbrott med sitt regemente. Dagen därpå ämnar han resa till kvarteren för att föra folket ombord. Det följande brefvet af d. 12 september är från Stendal, där han då vistats i 14 dagar; han klagar öfver att han blifvit uppehållen, kanske för hela månaden, af att rådet i Berlin ej utan kurfurstens expressa order vill utleverera den af generalissimus begärda satisfaktionssumman.
Sid. 139. Hur gripen Agneta Horn blef af underrättelsen
om mormoderns död, visar sig äfven af hennes bref till Axel
Oxenstierna från Wismar den 2 augusti 1649.[1] Där tackar
hon för hans »faderliga skrifvelse» och beklagar, liksom hon
redan i ett föregående bref gjort, »wår stora olycka». Därpå
fortsätter hon:
»Wet gudh hure gärna iag önska[r] at wi snart mädh hugna måte koma hem och kuna hugna min h. ä. h. k. morfa[r] i sin stor[a] bedröfwelse, såsom och at iag måtte få bewisa min saliga kiäre mormor then sista och ytersta tiänsten för alt thet mykna, otaliga goda såsom mig af hänne bewist äre.»
Brefvet är undertecknadt: »m. h. a. k. Morfars ödmiuka och tiänst[wi]lige dåterdåter i döden Agneta horn».
Sid. 141. (Ur bref från Gustaf Horn till Axel
Oxenstierna, Stockholm den 3 november 1649.)
Ifrån min mågh och dotter hafver jagh, sedan jagh ifrån Fiholm reste, ingie bref eller budh bekommit, men dogh so beretter mig een captein utaf dedh Södermanlendische regimentedh, huilken för 3 vekor sedan är segladh ifrån
- ↑ Förvaradt i Riksarkivet, Tidö-samlingen.
