Den här sidan har korrekturlästs
171

skumpade jag ganska mycket, och den hastiga öfvergången från et hvilande lif til et verkligen fatiguerande återkallade podagern i min venstra fot tidtals, så at jag hade svårt at gå.


Af kemisterna råkte jag endast Wollaston, Prout och Pepyss, om jag undantager vår Arfvedson, som dagarna efter vår ankomst återkom til London och som under hela tiden var mit vade mecum. Wollaston hade inventerat en sliding rule för blotta räkningen af vanlig längd men med 4 gånger så stora delningar, derigenom at slidern geck tvärtigenom och alla 4 sidorna omkring den gorde continuationer af skalan. Jag har beställt en sådan åt mig och en åt Farbror.

I vettenskapen ingen ting merkvärdigt, mer än at 2 explosioner hafva händt under bruket af Davy's lampa. Den ena expliceras genom ovårdighet, man har haft ljus i lampan för olja, och talg hade kommit på gallret, och då detta i den explosiva blandningen glödgade, torde [talgen] hafva blifvit antänd. — Den andra har så nyss skett, at ingen explication ännu är känd.

Vi kommo hit d. 25. I går var jag på högtidsdagen i Académie française och feck der på en gång göra bekantskap med Berthollet, som jag nyss förut sökt på Arcueil, och sedan med Gay-Lussac, Vauquelin, Humbold, Thenard, Dulong, Lacépède, Laplace, Denon215 etc. etc. Particuliariteterna besparar jag til journalen. Vi äro til tisdagen budna på en stor middag til Arcueil, och vår goda vän Trissotin, vanligen kallad Hochschild, får vara med som Saul bland propheterna; jag tycker hvad han skal få ledsamt. Hochschild har åldrats något och blifvit aldeles okristligt smalbent genom sina diplomatiska bemödanden i Paris. Annars lärer Paris afsmalna de flesta utlänningar, och man har äfven åt mig förespått minskade circumferencer, och så långt det rörer magens, är jag nöjd dermed, men på benen har jag intet kött at mista.