Brevväxling mellan Berzelius och Johan Gottlieb Gahn (1804—1818)

av Jöns Jacob Berzelius och Johan Gottlieb Gahn, utgivna av Henrik Gustaf Söderbaum

[ frontespis ]

Jac. Berzelius Brev.Tavl. 14.

[ titel ]

JAC. BERZELIUS
BREV

UTGIVNA AV KUNGL. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN
GENOM
H. G. SÖDERBAUM

IX.
BREVVÄXLING MELLAN BERZELIUS OCH
JOHAN GOTTLIEB GAHN
(1804—1818)

JAC. BERZELIUS
LETTRES

PUBLIÉES AU NOM De L'ACADÉMIE ROYALE DES SCIENCES DE SUÈDE
PAR
H. G. SÖDERBAUM

IX.
CORRESPONDANCE ENTRE BERZELIUS ET
JOHAN GOTTLIEB GAHN
(1804—1818)

AVEC UN RÉSUMÉ EN FRANÇAIS

[ tryck ]

UPPSALA 1922
ALMQVIST & WIKSELLS B0KTRYCKERI-A.-B.

[ förord ]

Utgivarens förord.

Av de brev, som på sin tid växlats mellan Berzelius och assessorn i bergskollegium Johan Gottlieb Gahn, hava, såvidt känt är, inalles 89 stycken — de i det följande återgivna — blivit bevarade åt eftervärlden. Av dessa äro 79 skrivna av Berzelius och endast 10 av Gahn. Medan samlingen alltså i fråga om Berzelii brev är ganska fullständig — endast några av de allra äldsta synas här fattas — har den ifråga om alstren av Gahns penna mycket stora luckor att uppvisa. Möjligheten att en gång fylla dessa luckor genom fynd av hittills förborgade brev måste på förhand betecknas såsom ytterst ringa, att icke säga alldeles utesluten, och detta av följande skäl. Omkring 1826, alltså 8 år efter Gahns död, företog Berzelius en rannsakning av sina gömmor, hopsamlade alla därvid anträffade brev från in- och utländska vetenskapsidkare och lät inbinda dem i tre vackra band, som numera förvaras i Svenska vetenskapsakademiens bibliotek. I det som n:r II betecknade bandet ingå också de 10 här offentliggjorda Gahnska breven. Hade vid det nämnda tillfället flera funnits i behåll, skulle utan tvivel även de hava införlivats med samlingen. Då så icke skett, kan med stor sannolikhet slutas till, att de saknade breven från Gahn redan före 1826 på ett eller annat sätt förkommit eller blivit förstörda. Deras antal kan med ledning av de förefintliga Berzeliusbrevens numerär uppskattas till ett 70-tal.

Ett liknande öde synes egendomligt nog hava övergått flertalet av Gahns brev till Torbern Bergman och Scheele. [ förord ]Även med dessa sina samtida underhöll han nämligen en flitig brevväxling rörande vetenskapliga ämnen.

Född år 1745 var Gahn tio år yngre än Bergman men endast tre år yngre än Scheele. Till båda stod han i vänskapsförhållande och kunde dessutom räkna sig till förtjänst att under sin Uppsalatid hava förmedlat bekantskapen mellan dessa bägge kemiens stormän. Ursprungligen Bergmans lärjunge, blev han inom kort hans medarbetare. Till den anspråkslöse Scheele stod han redan från början på en mera jämlik fot. I bådas vetenskapliga arbeten tog han en verksam del, vars omfattning emellertid numera icke kan med visshet utrönas.

Sedan Bergman år 1784 avlidit och Scheele två år senare följt honom i graven, kom Gahn att inför den allmänna meningen i viss mån framstå såsom arvtagaren till bägges vetenskapliga rykte. Kort före Bergmans död hade han blivit ledamot av Vetenskapsakademien. Av alla samtida uppgifter framgår, att han under slutet av 1700- och början av 1800-talet icke blott åtnjöt ett stadgat anseende som mineralog och metallurg utan ock betraktades som den förnämsta kemiska auktoriteten inom landet, vars råd man gärna inhämtade och till vars åsikter man villigt lyssnade. Detta gällde icke minst om kemiens målsmän vid det universitet, där Torbern Bergman verkat, och i den stad, där Scheele gjort sina mest lysande upptäckter. För en tid bortåt befann sig den svenska kemiens tyngdpunkt genom omständigheternas makt förflyttad från Uppsala till Falun.

Även till utlandet sträckte sig Gahns berömmelse. I en flera år efter hans död publicerad artikel i Annals of Philosophy förekommer bl. a. följande uttalande: »Among the many illustrious names which have adorned the annals of Chemistry during the last fifty years, there are few entitled to a more distinguished place than that of Gahn».

Dessa och dylika lovord från en beundrande samtid te sig för eftervärlden vid en flyktig granskning tämligen oförklarliga, åtminstone så länge man inskränker sig till den [ förord ]vanliga och närmast till hands liggande utvägen att bedöma en forskare efter hans utgivna skrifter. Gahns litterära bagage är nämligen ovanligt lätt. En i Uppsala 1770 tryckt avhandling med titeln: »Anmärkningar om författningar till befrämjande af god hushållning vid jernhyttor», en »Underrättelse om uppställning och nyttjandet af en förbättrad appareil för vattens aërerande. Upsala 1804» och en i Vetenskapsakademiens Handlingar för sistnämnda år införd uppsats: »Försök att stryka trähus med gladare färgor än den hittills nyttjade röda färgen» — se där allt vad han ännu vid 60 års ålder, då hans rykte sedan länge var stadgat, hade genom tryckpressens förmedling låtit komma till offentligheten! Och detta lilla rör, som man finner, uteslutande praktiska frågor. Men i ren kemi icke en rad!

Man ville emellertid veta, att han även på detta område icke varit alldeles overksam. Två rätt så betydelsefulla upptäckter tillskrevos honom allmänt: den ena, att den dittills som en egen »jordart» betraktade benjorden, d. v. s. benens oorganiska beståndsdel, i verkligheten utgöres av fosforsyrad kalk; den andra, att mineralet brunsten innehåller ett med kol reducerbart metalliskt ämne. Men om dessa upptäckter hade han själv icke offentliggjort något; de hade uteslutande blivit bekantgjorda genom Bergmans och Scheeles skrifter.

Först under de allra sista åren av sin levnad lät Gahn av Berzelius förmå sig att tillsammans med denne publicera några mineralanalytiska uppsatser, vilka återfinnas i Afhandlingar i fysik, kemi och mineralogi 1815—1818.

Gahn erbjuder alltså ett i nyare tid icke alltför vanligt exempel på att ett stort vetenskapligt anseende och inflytande låter förena sig med ett skäligen anspråkslöst författarskap. Såsom de till vår tid bevarade breven utvisa, saknade han ingalunda vad man kallar en ledig penna. Icke desto mindre var han genom hela sin läggning långt mera en det talade än en det skrivna ordets man. Det var under »okonstlade samtal» han helst meddelade sin rika erfarenhet åt andra. Genom denna sin »levande undervisning» påminner han i viss mån [ förord ]om åtskilliga bland forntidens filosofer. Man har i själva verket också jämfört honom med Sokrates, som icke heller skrev några böcker men vars samtal bildade en Platon och en Xenofon.

W. Ostwald har i sitt arbete »Grosse Männer» karakteriserat den s. k. klassiska forskaretypen sålunda: »Während des Romantikers erste Sorge ist, das gegenwärtige Problem zu erledigen, um für das nächste Raum zu bekommen, ist die erste Sorge des Klassikers, das gegenwärtige Problem so erschöpfend zu bearbeiten, dass weder er selbst, noch womöglich irgend ein Zeitgenosse imstande ist, das Ergebniss zu verbessern. Deshalb gibt er auch sein Werk ungern aus der Hand.» Med hänsyn till sin långt drivna obenägenhet att släppa ifrån sig något tryckfärdigt skulle Gahn alltså kunna betecknas som en ultraklassiker.

Man jämföre härmed vad en samtida levnadstecknare yttrar: »Gahn eftersträvade en sådan fullkomlighet i allt vad han företog, att då han därmed jämförde vad han kunde åstadkomma, ansåg han alltid frukten av sina arbeten för mycket omogen för att förtjäna meddelas». Andra tala om hans tröghet att i skrift utreda och hans obenägenhet att offentligen kungöra egna upptäckter, vartill lägges hans bristande förmåga att koncentrera sig på ett fåtal uppgifter (»vidfärdig var hans vettlystnad») och hans för all äregirighet främmande skaplynne, som lät honom overksam och med likgiltighet åse, huru åtskilliga av hans upptäckter genom misstag tillskrevos andra forskare, som först kungjort dem.

Ehuru i en sådan utsträckning utan tvivel rätt sällsynt, saknar denna Gahns egendomliga läggning ingalunda motstycken. Ett av de mest typiska erbjuder hans något yngre samtida, den berömde matematikern Gauss, för vilken det likaledes var tämligen likgiltigt, om resultaten av hans forskning blevo publicerade eller icke, varför han bl. a. förekoms av Legendre i offentliggörandet av minsta kvadratmetoden, andra exempel att förtiga.

Att Gahn trots torftigheten av sitt vetenskapliga [ förord ]författarskap var en för sin tid verkligt framstående vetenskapsman, har man ingen anledning att betvivla. Samtidens enhälliga vittnesmål torde i detta avseende icke kunna jävas.

Alla äro ense om att han var en ovanligt kunskapsrik man. Redan i unga år hunnen till höjden av sin tids naturvetenskapliga vetande, bevarade han ända in i sena ålderdomen förmågan icke mindre än lusten att följa med forskningens oavlåtliga framsteg.

Lika litet lärer kunna nekas, att han själv riktade kunskapsförrådet med nya rön och iakttagelser av stort värde. Särskilt synes han hava varit i besittning av en outtömlig uppfinningsförmåga, när det gällde att för laboratoriebruk konstruera ändamålsenliga apparater och redskap eller utfinna praktiska arbetsmetoder. Hans laboratorium i Falun var på sin tid det utan jämförelse bäst utrustade i Sverige och väckte även resande utlänningars beundran.^[1] Till och med Berzelius, som själv var en laboratorieteknikens mästare, fann sig under sina tidigare arbetsår mer än en gång föranlåten att anlita Gahns hjälp för operationer, dem hans egen anspråkslösa utrustning icke tillstadde honom att utföra i Stockholm.

Alla, som närmare lärt känna Gahn, och framför allt alla vetenskapsmän, med vilka han under sitt långa liv kommit i beröring i egenskap av »medarbetare, väckare, rådgivare eller granskare», kunde icke nog beklaga, att han aldrig gav sig tid att »nog sorgfälligt i skrift förvara sin erfarenhet och sina åsikter». Väl förde han anteckningar över sina försök, men vanligen så knapphändigt, att han själv efter någon tids förlopp ofta hade svårt att utreda deras betydelse. Under sådana omständigheter kunde det svårligen undvikas, att en del av hans iakttagelser och uppfinningar gingo förlorade för eftervärlden. Många blevo dock bevarade därigenom att de upptecknades av andra och sålunda medelbart kommo forskningen till godo. Särskilt Berzelius har i detta avseende [ förord ]inlagt stora förtjänster, i det att såväl vissa artiklar i hans lärobok (t. ex. våg, vikt och ässja) som framför allt hans »Afhandling om blåsrörets användande» till stor del äro grundade på av Gahn meddelade upplysningar, dem denne omöjligen kunde förmås att offentliggöra i eget namn.

Vid sidan av kemien ägnade sig Gahn med icke mindre iver åt mineralogiska studier, till vilka de rika mineralfyndigheterna i Falutrakten gåvo honom utmärkta tillfällen. Allra mest framstående var han dock säkerligen som praktisk metallurg. Överhuvud taget utmärktes han genom mångfalden av sina intressen; man vore frestad säga, att intet mänskligt var honom främmande. Med de flesta föregångsmännen inom Sveriges dåtida kultur hade han någon gång stått i personlig beröring. Han kunde berömma sig av att hava varit lärjunge till Linné och förtrolig vän med Kellgren. Han var en skicklig affärsman och väl hemmastadd i tidens sociala och humanitära frågor. Och utan att han någonsin nedlät sig till politiskt ränkspel, föranledde det allmänna förtroendet till hans duglighet, att han upprepade gånger kallades till maktpåliggande uppdrag av riksvårdande art. Vid riksdagarna 1778, 1809 och 1810 var han såsom ombud för Stora Kopparbergs bergslag ledamot av borgarståndet, och år 1809 satt han därtill i konstitutionsutskottet, som då hade den viktiga uppgiften sig förelagd att uppgöra förslag till rikets nya grundlagar. År 1793, under förmyndareregeringen, var han medlem av Rikets allmänna ärendens beredning o. s. v.

Den stora tillit, han åtnjöt, rättfärdigades icke minst av hans personliga egenskaper. Enstämmigt vittnades vid hans bår ej blott om hans djupa och mångsidiga bildning utan även om hans mäktiga själsförmögenheter, hans sällsynta viljekraft, hans ädla och älskansvärda lynne samt om hans angenäma levnadsvett.

Att hans landsmäns lovord icke voro oförtjänta eller överdrivna, bestyrkes i rikt mått av främmande resenärers skildringar. Sålunda skrev den tyske mineralogen Hausmann, som åren 1806 och 1807 genomreste Skandinavien och [ förord ]därunder någon tid uppehöll sig i Falun: »Besonders glänzt ein Mann durch sein Wissen und seine Talente hervor, dem Alle, die in Schweden den Wissenschaften anhängen, die grösste Verehrung zollen, der Assessor im Kön. Bergkollegium, J. Gottlieb Gahn. Er war Schüler und Freund von Torbern Bergman, der ihn für die Naturwissenschaften und die damit zunächst verwandten technischen Fächer gewann und bildete; auch schon sehr früh von ihm die wesentlichste Hülfe bei seinen mineralogischen, chemischen und physikalischen Arbeiten erhielt, die so wichtig für die Erweiterung dieser Wissenschaften waren. Gahn war der Entdecker der Metallität des Braunsteins; Gahn kam zuerst auf die Idee von der regelmässigen Struktur der Krystalle und dem bestimmten Verhältnisse zwischen ihr und der regelmässigen äusseren Form der krystallisirten Körper ...»

Sedan Hausmann i likhet med så många andra beklagat, att de flesta av Gahns rön stannat inlåsta i hans skrivbordslåda eller i hans minne och att på detta sätt talrika upptäckter och förbättringar antingen förblivit obekanta eller först långt efteråt bekantgjorts genom andra, fortsätter han: »Gahn verbindet mit dem regsten Sinne für Alles, was Wissenschaft und Kunst betrifft, mit dem lebendigsten und schärfsten Beobachtungsgeiste ein ganz bewunderungswürdiges Talent im Experimentiren und grösste Gewandtheit in der praktischen Anwendung und Ausführung des Gedachten. Es hat mir den grössten Genuss und die mannigfaltigste Belehrung gewährt, an den vielen Abenden, die ich in seinem Hause zubringen durfte, seinen wissenschaftlichen Arbeiten ... zuzusehen, oder an denselben Theil zu nehmen. Jeder Tag führt seinem Forschungsgeiste neue Gegenstände vor; jeder Tag erzeugt in ihm neue Ideen; an jedem Tage sind neue Versuche oder ist die Fortsetzung eines früher begonnenen im Gange, woran unter seinen Augen gewöhnlich sein Sohn und einheimische oder zum Besuch anwesende auswärtige Bekannte, Verwandte und Freunde Theil nehmen.»

Den skotske kemisten Thomas Thomson, som några år [ förord ]senare, hösten 1812, besökte Falun, kände sig tydligen icke mindre imponerad. »I carried with me to Fahlun», skriver han, »two introducing letters to Assessor J. Gottlieb Gahn, who has for many years resided in that town, has several manufactures in it, and is also one of the proprietors of the copper. He is a man of about 68 years of age, of exceedingly pleasing manners accompanied with uncommon frankness and simplicity of character. I was not a little confounded to find, in so remote a situation as Fahlun, a man of sixty-eight familiarly acquainted with all the latest discoveries in every branch of science: an excellent mechanic, who has supplied himself with accurate philosophical instruments of every kind; but who has not, as is too often the case with practical mechanics, devoted the whole of his time to such pursuits; on the contrary, he is an accurate experimenter, and a very assiduous cultivator both of chemistry and of some other branches of science. He exhibited to me some of the curious discoveries of Malus respecting light. His chemical apparatus is extremely neat and very convenient, and he has a variety of platinum utensils, which he has constructed from bars of that metal brought from Spain, France and Great Britain. Perhaps it would not be bestowing too high a compliment on Mr. Gahn, if I were to say that he possesses the greatest quantity of general information of any man in Sweden. Nor are the frankness and affability of his manners inferior to his knowledge. I have seldom met with any person with whom I was more delighted.»

Till fullständigande av dessa omdömen må slutligen anföras följande ord av den ovan citerade anonyme författaren i Annals of Philosophy: »It will not indeed be easy to find another whose talents have been at once more brilliant and more useful, who has been more admired and more loved by his country, than John Gottlieb Gahn ... We find Gahn distinguished as a philosopher in exploring and unveiling the relations of nature; we find him as a mechanical genius, improving and perfecting the blowpipe and the balance [ förord ]to enable followers in the track of philosophical investigation to clear a path for themselves; we find him superintending the agricultural interests of his country, and increasing her revenues by the improvement and simplification of the process of smelting the ores; we find him guiding the charity of his country; we find him in public the enlightened and zealous patriot, and in private, the steady and agreeable friend, filling honourably and in happiness the relations of husband and of father.»

Förbindelserna mellan Berzelius och Gahn synas hava tagit sin början kort tid efter sedan den förre avslutat sina medicinska studier i Uppsala och slagit sig ned i Stockholm. Redan år 1804 finna vi brevväxlingen i full gång, ehuru Berzelii brev från denna första tid tyvärr icke blivit bevarade. En närmare personlig bekantskap har sedermera kommit till stånd, om icke förr så under åren 1809—1810, då Gahn i egenskap av riksdagsman långa tider uppehöll sig i Stockholm. Förhållandet vann slutligen ytterligare i förtrolighet under åren 1813—1816, då Berzelius regelbundet tillbragte sina sommarferier som gäst i det Gahnska hemmet, delande sin tid mellan mineralogiska utflykter i grannskapet, kemiska undersökningar i Gahns välförsedda laboratorium och ett muntert sällskapsliv. De ur kulturhistorisk synpunkt intressanta antydningar breven där och var lämna om den på samma gång otvungna och kultiverade umgängestonen i det dåtida Falun samt om den patriarkaliska gästfriheten i stadens tongivande kretsar, vinna sin fullständiga bekräftelse i Hausmanns reseanteckningar, varur med avseende härpå följande må anföras: »Die Förmlichkeit und kalte Höflichkeit, die so häufig zu den Eigenthümlichkeiten der gebildeten Gesellschaft in Schweden gehören, habe ich nirgends weniger als in Falun gefunden. Offene und gerade Biederkeit ist hier sehr viel weniger in die steifen Fesseln der Etiquette geschmiedet und erhöhet um Vieles den Reiz der ausgezeichnetsten, [ förord ]uneigennützichsten Gastfreundschaft, worin die Bewohner von Falun ihre übrigen Landsleute wo möglich noch übertreffen.»

Såsom man av breven vidare finner, yrkade Berzelius flerfaldiga gånger enträget, att Gahn genom att för någon tid slå sig ned i Stockholm måtte ge honom tillfälle att återgälda den i Falun åtnjutna gästvänskapen. Gahn gav äntligen vika för dessa upprepade böner och synes under vintern 1817—1818 faktiskt hava arbetat på Berzelii laboratorium. Detta blev de båda vännernas sista sammanträffande. Sommaren 1818 anträdde Berzelius, närmast föranledd av hälsoskäl, sin stora utländska resa. Hans båda sista brev till Gahn äro daterade från Paris. Av dessa är det andra i ordningen skrivet den 6 november 1818, och i betraktande av den tidens långsamma postföring, särdeles vintertiden, kan det förefalla ovisst, om det någonsin nådde Gahn i levande livet. Han avled nämligen tämligen oväntat den 8 december s. å. efter en kortare sjukdom.

Om Berzelii känslor vid budskapet om hans bortgång vittna följande rader i ett brev till Trolle-Wachtmeister: »Gamle Gahn hvars ovanliga själ geck ifrån oss mycket för tidigt vid hans 73 år, är icke mer. Han var den enda af mina vetenskapliga vänner, der nitets sympathie oss emellan aldrig slumrade, den enda med hvilken jag kunde conversationsvis speculera, och en de få, som ej behöfva långa funderingar för at förstå en idée, hvarvid man ännu ej [är] van. Hans förlust är mig ofantligt kännbar.»

Även i den historiska ingressen till blåsrörsboken har Berzelius på ett värdigt sätt hyllat sin faderlige väns minne.

Av de denna brevsamling åtföljande tavlorna äro n:r 14 och 16 (porträtt av J. G. Gahn och hans son J. H. Gahn) reproducerade efter fotografiska negativ, som benäget ställts till utgivarens förfogande av d:r Henrik Gahn, Stockholm. Originalet till J. G. Gahns porträtt är en i släktens ägo [ förord ]befintlig oljemålning av Lorens Pasch d. y. För avbildningen av Gahns forna gård i Falun, skådeplatsen för hans och Berzelii gemensamma arbeten (tavl. 15), har jag att tacka bibliotekarien Alvar Silow, Falun, och för det i stentryck utförda originalporträttet av J. G. Gahn på äldre dagar (tavl. 17) hans sonsons sonson, assessor Carl Henrik Gahn, Stockholm.

Stockholm den 6 juni 1922.

H. G. Söderbaum.

[ förkl ]

Förklaring

över äldre kemiska tecken, som förekomma i texten

= svavelsyra, svavelsyrad
= salpetersyra
= ammoniak
= volframayra
☿ = kvicksilver
= tinktur
= kungsvatten (aqua regis)
= svaveljärn

[ 15 ]

1. Gahn till Berzelius.

Fahlun d. 19 febr. 1804.

Jag börjar med att anhålla, att Herr Doctorn för vår bådas bättre bequämlighet ingår med mig den öfverenskommelse, att vi, efter nu altmera tilltagande goda bruk, aldeles utesluta alla slags bref-curialier och formaliteter ur vår correspondence.

Jag tackar ödmjukel. för Herr Doctorns bref och för den sände nya oxiden, hvilken jag är nyfiken att vidare försöka, så snart jag, kanske om 14 dagar, får undangorde någre påträngande sysslor. Denne kohlsyrade cerium oxiden är fullkomligen olik de båda förre, är aldeles hvit och löser sig lätt med effervescence i svafvel-, saltpetter- och salt-syrorne. Löst i glas av urinsaltet¹, om lagom portion är tagen, lämnar den i lindrig men sotig reductions eld ibland fläckar på glaset, som hafva en metallisk glantz, något mörkare än jern: och med stark reductions eld skelar glaset lindrigt i blått, särdeles om så mycket [är] tillsatt, att det vid kallnandet vill blifva litet grumligt. Kanske att vid oxidens reduction eldgraden icke får vara alt för sträng. Herrarne hade i Stockholm säkert mindre stark eld än vi här, och Herrarne hade dock en tydeligare desoxidering genom marquerad lukt af vätgas m. m. Var vid detta försök oxiden blandad med intet annat än vattn? Och inlagd i en redd digel, täckt med k[ohl] st[ybb].

Det vore interessant att hafva utredt de fläste metallernes olika föreningar med kohlämnet. Om jernet känner man en hop. — Kopparen är grymt ömtålig; på den justa [ 16 ]proportionen däraf beror helt och hållet dess smidighet vid arbeten i stort. Om man på kopparsmedshärden nedsmälter afklipp af de finaste smidigaste kopparbleck och vill uppösa kopparen strax den är väl nedsmält, så springer kakan i 100 bitar vid första hammarslag, med cristalliserade brått. Då en del af kohlämnet med bäljarnas verkan är afblåst, är kopparen god och smidig. Continueras blästern därefter längre, så blir den åter spröd af för litet sammanhang, kortt och torr i bråttet som en tegelsten. Men att detta skulle kunna drifvas till sådan extremitet, som med blyet tyckes visa sig, hade jag icke trodt.

Hvarföre löser sig icke den först sände renaste koktsyrade cerium oxiden i syror, utan till en ringa del? — Beror detta av för stor oxidering? Icke kan den hafva så betydlig smitta af svafvelsyra, att därpå kan skyllas? Skulle den under resan hafva kunna förändra sig? Jag återsänder något däraf till Titt. öfverseende.

Den bruna svafvelsyrade ceriumoxiden, som är jämnt mättad och olöslig, hvarföre löser den sig icke i ny tillslagen diluerad svafvelsyra, då den ifrån början, med samma oxiderings grad, löser sig däruti? Och huru kan en sådan tillgodo göras, och oxiden skiljas från syran? Äfven med kali och glöggning?

Herrarne skulle väl äfven lämna oss en analyse af stenen och säga lättaste eductionssättet af metallkalken.

Jag gratulerar till framgången med ätticke tillverkningen. Min hustru, som altid fuskat med ätticke tillverkning för hushållet, har ständigt gjordt samma observation som Herr Doctorn i anseende till skillnaden emellan trädkärl och stora stenkärl: altid i de sednare förr, och starkare ätticka. — Hennes vanliga proportioner har varit efter något gammalt hushålls recept: »6 kannor vattn, 1⁄4 kanna bränvin, 2 ℔ honing eller poudresocker, 4 lod vinsten, ställes i god värme 2:ne à 3 månader. — Plär bli mycket sur. — Den hon gör af surt öhl eller det sista af drikstunnorne, blir färdig på 3 veckor och äfven mycket sur, men altid med någon behållen [ 17 ]drickssmak. Därtill säger hon sig sätta äfven något bränvin, litet örter, litet bröd, en sill, och litet gjäst. — Ett vackert recept!

Emedlertid synes det, att Herr Doctorns tanka om behofvet af gluten vid desse operationer lärer hafva mycket skäl.

Sälja ej Herrarne äfven af den starka ättickan, som kan utspädas med 1+1⁄2 gång vattn: och taga betalning i proportion? I det fallet vill jag be min commissionaire att köpa däraf.

Var gunstig och hälsa Herr Bruks Patr. Hisinger, som ville ursägta att jag i dag ej hinner svara honom. Vale et fave.

J. G. Gahn.

2. Gahn till Berzelius.

Fahlun d. 20 september 1807.

Herr Professor J. Berzelius,

Stockholm.

Jag har någon tid varit så plågad af tandverk, att jag ej kan afhålla mig att fråga Herr Professoren, som bättre än någon annan känner djur-chemien och hvars bok om djur-chemien jag med så mycket nöje och tacksägelse till auctorn läste, hvad kan vara orsaken till denna caries i benen, som gör tandverk, och hvaruti kan den bestå, för att med någon trolighet kunna upsöka botemedel däremot? Det är en besynnerlig brand, som af intet ännu kändt lärer kunna släckas eller arreteras! Nog måtte dock Vår Herre veta ett medel och detta ondas botande ej vara stridande mot sakens och människokroppens och dess materiers natur. Altid hafva de sjuka ställena i mina carierade tänder visat syra eller ändrat de vegetabiliske färgorne på reactionspapper lika som syror, oagtadt att min salive gärna på desse papper altid, svagt men tydeligt, reagerar som alkali. Detsamma har jag äfven försökt på andras angripne tänder och äfven på uttagne [ 18 ]tänder, som varit väl rentvättade, då papperet vått väl tiltrykts till det carierade stället.

Om det gifves någon utväg att hitta på en bot, tilltror jag Herr Professoren bäst därom af alla. Be tusende eller många tusende botemedel, som hittils äro gifne, äro väl alla au hazard tagne ur registret af enkla och sammansatte ämnen, som naturen och konsten fournerar, sällan efter någon présentable raison.

Jag måste berätta ett phenomene, slägt med djurchemien, som i sommar händt mig, på ett sätt som gorde det tillika litet löjligt. Jag har i sommar mot hösten giftat bortt en dotter², och till dess bröllop skulle hennes mor nödvändigt hafva en prägtig skinka. Hon hade nyttjat till dess insaltning ett recept, länt ur Inrikestidningarne, som skall af våra hushållerskor här vara funnit förträffligt, då man i hast, på 14 dar eller 3 veckor, vill hafva kött och fläsk saltat, och således i synnerhet tjenligt för sommartiden och som lyder som följer:

4 ℔ koksalt	kokas till en saltlake, låtes kallna, slås på köttet, att det väl står öfver detsamma.
1+1⁄2 ℔ socker
4 lod saltpetter
17 bouteiller vattn

Min hustru, som ej hade receptet tillhands, då préparationen skulle göras, hade i stället för 4 lod saltpetter tagit 14 lod och kanske litet mindre vattn, föga öfver 4 kannor. Om bröllopsdagen, då skinkan stod på elden att koka, kom hushållerskan inspringandes med största alteration, berättandes andfådd att skinkan tog eld, att där slog starka blixtar ur kjettelen och att huset stod i fara för eldsvåda, samt satte alla dem hon först råkade i fullt alarm. Då jag hant komma ut och feck se saken, var det verkeligen både ganska besynnerligt och vackert att påse: dels upkommo öfver alt på vattnytan i kjettelen klara eldgnistor af blänkande sken, som stilla föddes och försvunno, dels kastades långa, ibland nog häftiga och starka blixter strimmor i alla directioner öfver vattnet. Jag lätt lyfta af kittelen och kokningen stadna, [ 19 ]och då kunde jag se, att de lysande particklarne voro i början små oljelika droppar, hvaraf jag snart kunde fånga och uptaga flere, samt fant dem vara ganska rigtig phosphorus! — Huru kan nu detta hafva tillgått?

Jag lätt ömsa vattn och ånyo koka skinkan för att se, om ej all phosphorus skulle af hettan och tiden kunna utköras, ty då skinkan under kokningen stacks med en knif ett stycke in i köttet, ökades den upflytande phosphorus. Men elden fortfor så länge som skinkan utan skada kunde kokas, och hon var aldeles förlorad för brölloppet, som ej gorde en liten embarras för quinfolken. Sedan hon dock öfver en eller 2:ne nätter kallnat i en källare och därvid intet eldsken visat, syntes ej heller vid ny upkokning något däraf, ej heller kändes nu däraf mera någon phosphor lukt, hvilken första gången var besvärande; skinckan upåts därpå, ganska god, och utan några phosphorens verkningar hos de ätande.

Quinfolken hafva nu åter lagt ett stycke fläsk i dylik salt-lag: men det har ej ännu legat ut sin tid.

Då jag nyligen fick Annales de Chimie för mars m[ånad] detta år, fant jag där extract af ett bref från Herr Professoren till Hr Vauquelin³, hvaruti äfven något var nämndt, om hvad jag hade funnit vid tantalum. Men Herr Hisinger, som förmodl. lämnat Herr Professoren underrättelse därom, lärer ej hafva gjordt det correct, emedan där äro någre origtigheter, som jag önskade att Herr Professoren i ett annat bref till Herr Vauquelin ville hafva den godheten att rätta. Jag trodde at i dag kunna uplysa detta men finner, att påsttiden är aldeles förbi, och nödgas upskjuta det til nästa påst. — Jag anhåller emedlertid för denna gång att den stora brådska, hvarmed jag skrifver, benäget ursägtas.

Vi hafva ju längesedan öfverenskommit att utelämna alla bref-curialier.

J. G. Gahn.

[ 20 ]

Gahn till Berzelius.

Fahlun d. 24 sept. 1807.

Herr Professor J. Berzelius,

Stockholm.

Jag tager mig frihet continuera mitt bref med förra påsten. Uti Titt. bref till Vauquelin, som finnes infördt i Annales de Chimie för mars m[åna]d 1807, vol. 61, p. 258, anföres att jag här vid Fahlun funnit tantalite och yttrotantalite, samt [att] Ekeberg's tantalum endast är en förening af tenn med någon ännu obekant jord.⁴

Rätta förhållandet är, att jag här hvarken funnit tantalite eller yttrotantalite: utan i sällskap med de små körttlar af gadolinit, som vi här funno, träffades äfven ganska små strimmor och körttlar af ett svart ämne, som till utseende nog liknade yttrotantalite, men som genast fants vara en mer och mindre, dock altid tämmeligen rik tennmalm. — Då jag härvid tillika påminte mig, att prof. Gadolin en gång tykt sig uti gadoliniten hafva funnit spår af tenn och att finska tantaliten af gammalt varit ansedd som en tennmalm, föll det mig in att genast på tenn undersöka ett stycke tantalit, som låg mig till hands: och sedan jag däruti funnit en betydelig tennhalt, undersökte jag äfven en portion tantaloxide (som Hr Ekeberg hade den godheten att sända mig, då han gorde sin decouverte) och fant den likaledes betydeligen tennhaltig. Jag tracterade därpå med kali en ganska liten portion tantalit (10 proberm[arker]), ty mitt förråd tillät ej mera, och därefter med syror och såg, att tennet äfven på våta vägen kunde afskiljas, äfven i metallisk forme. — Som återstående ämnet af tantalitens composition (utom brunsten och jern) icke vid mina hastiga och små försök visade någon metallisk natur, och som Hr Ekeberg till en del ansedt dess förhållande vid en af honom försökt reduction indiquera dess metalléitet och jag höllt troligt, att detta förhållande egenteligen berodde af tennhalten, var jag i hast [ 21 ]benägen att tro tennet vara det enda metalliska i denna förening, och det egenteliga tantalum någon ny enkel eller sammansatt jordart. Jag öfverlämnade därmed alt, jämte detaillen af all den underrättelse jag samlat, till Herr Ekeberg, hvilken detta ämne rätteligen tillhörde att sjelf vidare utreda. Jag har nu på länge ej hörtt af honom. Men [han] hade innan förra årets slut börjat undersökningen, sedan han på den af mig upgifne väg kunnat få tantalum uplöst i syror. Sedan han afskilt tennhalten, hade han funnit det egenteliga tantalämnet ännu visa många märken af metallisk natur. Med blodlut skall den fällas vackert citrongul och af galläpple ♦ gulbrun. — Dess ovanligt stora specifika tyngd talar dessutom mycket därföre.

Och likaså den observation, som jag varit i stånd att göra, sedan Herr öfv[er] Direct[euren] Geyer haft den godheten att sända mig någre små stycken af finska tantaliten. Att icke alla äro lika tennhaltige: att någre äro det ymnigt och andre åter aldeles intet eller så ringa, att tennet ej för blåsrör kan utdragas, hvilket vill säga ganska litet: samt att någre af de minst tennhaltige hade största specifica tyngden, nära 7,5.

Herr Professoren täcktes i anledning af föregående i nästa bref till Herr Vauquelin rätta hvad han finner tjenligt.

Jag fortfar att passera elaka dagar med min tandverk. Gud gifve att Titt. kunde gifva mig ett godt råd.

Hvarifrån kan en så hastig förändring i desse redskap komma? Jag var öfver 40 år gammal, då jag ej hade minsta skada på någon tand. Då bet jag af våda en bit utur en, som sedan carierades — därefter kom liksom en smitta i munnen. — Nu frätas de mästa vid roten eller tandköttet och undergräfvas, under det att kronan är orörd — Hvarföre hafva sockerbagare skämde tänder — och bondfolk dem merendels så friska? — I min ungdom tålde jag föga sött — nu får jag ej nog däraf.

Påsttiden åter kortt — till Titt. lycka — må väl.

J. G. Gahn.

[ 22 ]

4. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 28 sept. 1807.

För tvenne bref får jag den äran at aflägga min ödmjukaste tacksägelse, äfven som för rättelsen af upgiften angående tantalum. Det är mig obeskrifligt kärt at Ekeberg's uptäckt äger bestånd.

Hvad Herr Assessorens tandverk angår, så ser jag intet rätt säkert medel at hämma den, utom nervens dödande, hvarigenom benrötan, som är en af nervens inflytande beroende organiskt-kemisk process, [hämmas]. Detta plägar lyckas (för dem som hafva courage dertil) med en glödande ståltråd, som införes i tandens cavitet. Denna cavitet är åt tanden detsamma som mergkanalen åt de långa benen, och på dess insida ligger nerven utgrenad och dödas af bränningen. Efter denna tidpunkt sitter tanden qvar i sin hölsa såsom en annan död kropp, och blir småningom under bruket vacklande, tils den aldeles faller ut. — At den cariösa materien är sur, är genom någon engelsk kemists undersökning bekant, han trodde det vara fosforsyra; sannolikt är det likväl endast ättiksyra, bildad genom sur jäsning inuti tanden. Han föreslog at nyttja kolsyradt alkali i tanden och fann, at, då han insatte en hel kristall i tandholet, försvann verken; deremot fortfor den, om han ihällde en uplösning af alkalit. — Gerbi's metod med Coccinella, Carabus och Curculio⁵ känner Herr Assessoren; jag vet ej om den blifvit bekräftad. At bota caries i tänderna på annat sätt än genom deras dödande är omöjligt och, enligt hvad jag tycker mig kunna sluta af hittils uptäckta förhållanden, emot sakens natur. Erfarenheten har nemligen visat en allmän regel: at hvart och et ben, som blottas från sin benhinna, carieras. Det carierade aflossas slutligen, och et nytt ben med ny hinna formeras, der det ej mer träffas af luften. Detta kalla chirurgerne exfoliation. I tanden kan detta icke ske, emaillen är dess benhinna, och denne kan aldrig förnyas. Så snart den spricker tvärtigenom på något ställe, så träffas benet der af luften, carieras — och [ 23 ]sjukdomen är börjad; men här kan ingen exfoliation ske, ty ny email bildas icke, och sjelfva tandbenets regeneration skulle dessutom gå ganska långsamt, emedan dess levande del är långt svagare och ringare til qvantiteten än i de öfriga benen. Detta är orsaken, hvarföre tänderna dö och förloras, medan ännu den öfriga kroppen blott åldras.

Fenomenet med skinkan är intressant. Det ger anledning til tvenne frågor: innehåller köttet eller fettet fosfor til någon betydlig qvantitet i samma skick och samma syrsättningsgrad som dess kol, väte och qväfve? Denna fråga kan ej besvaras af våra äldre försök. Vidare: huru kan salpetern i detta fall lösgöra fosforen? Om den första frågan besvaras med nej, så måste fosfor ej mer vara en enkel kropp.

Vid detta tillfälle erinrar jag mig något, som jag ofta ämnat fråga om: hvarföre har man icke fullföljt Boeckman's försök⁶ med fosfor och qväfgas? Han erhöll fosforsyra, och gasen förminskades. Qväfvet måste således vara sammansatt, om icke Dalton's nya ansigt af gasers löslighet i vatten,^[2] använd på hans försök med gasen sperrad i våta tarmar, ger saken et annat utseende.⁷

Jac. Berzelius.

5. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 28 febr. 1808.

Jag har länge önskat få meddela Herr Assessoren åtskilligt af mina djurkemiska vinterarbeten, och nu kan jag icke längre hålla mig derifrån. — Jag har gort åtskilliga animaliska analyser, hvaraf jag fått rätt intressanta och stundom oförmodade resultat.

Jag minnes icke, om jag förleden höst tog mig den friheten att nämna något om gallans analys, som jag gort efter Thenard, Det är bekant at vi ansågo gallan för en [ 24 ]tvålartad vätska. Thenard tillade till tvålen ännu et ämne af en egen extractartad natur, som hade bäsksöt smak. Jag fann at gallen icke är någon tvål, at den har aldeles samma vattenhalt, samma mängd af natron och koksalt som blodet, och at dess gröngula, bäsksöta, egna ämne har den egenskapen gemensam med ägghviten, hvaraf den är bildad, at af syror fällas til en sur, olöslig förening; men denna är här til sitt förhållande lik olja. Fällee den med svafvelsyra, och syran i fällningen neutraliseras med kolsyrad baryt, så får man det åter uplöst som förut, och man har en regenererad galla. — Vid analysen af kött fann jag i köttets vätskor en brännbar syra, som jag först trodde vara ättiksyra, men som, då jag feck den ren, liknade äpplesyra, och hvilken jag slutligen finner vara Scheele's mjölksyra.⁸ Den finnes i nästan större mängd der än i mjölken. Jag får den, då köttets afdunstade vätskor blötas i alkohol och alkoholsolutionen fälles med saltsyrad baryt eller kalk, hvilken sedan sönderdelas med svafvelsyra. En vigtig skillnad emellan mjölksyran och äpplesyran är deras förhållande til bly, hvarmed den förra ger et deliqvescerande salt. Jag håller på at upsätta en liten memoir emot Fourcr[oy] och Vauq[uelin] angående deras eländiga försök med mjölk och mjölksyra.⁹ — Den gelbe Säure, som desse kemister skänkte oss i den gula olösliga massa, som fås, då kött behandlas med salpetersyra, har jag också undersökt. Den fås af ägghvite, ost, blodets färgämne, af lens crystallina m. m. — Då den kokas med kolsyrad kalk, får man en gul saltsolution, som efter afdunstning delas af alkohol i salpetersyrad kalk och i mjölksyrad kalk. Det olösta af gula syran har intet spår af syra, men blir åter gelbesäure genom tilsats af svafvelsyra eller saltsyra. Denna gula syra är icke annat än en förening af gulfärgad materia fibrosa med någon syra, som kan vara nästan hvilken som heldst, sedan man borttagit dem hon får under beredningen. — Jag har gort en temmeligen fullständig analys af blod, så väl af oxen som af människan. Bland oväntade saker den är: 1:o at der intet finnes et enda sporr til lim, och jag har sedan öfvertygat [ 25 ]mig at detta aldrig finnes i något okokadt djurämne; 2:o at det ger et i alkohol lösligt extract, som fullkomligt öfverensstämmer med det, som fås af kött, med det, som jag förut funnit i märgens vätskor, och det, som jag sedan funnit i ögats vätskor och i mjölk-vassla. Detta extractets närmare kännedom är af mycken conseqvens för djuriska vätskors analyser; 3:o at färgämnet intet fosforsyradt jern innehåller och at blodvatten skulle kunna uplösa basisk fosforsyrad jernoxid (sit venia verbo) och deraf få blodfärg, är en rent af updiktad osanning. Jag har på många olika sätt förgäfves sökt åstadkomma denna uplösning, hvilken Fourcroy beskrifver såsom så lätt.¹⁰ Jernet kan i blodets färgämne icke framdragas af något enda reagens, galläple, blodlut, alkali, o. s. v. Ej en gång de mest concentrerade syror utdraga det med annat vilkor, än at färgämnet aldeles förstöres. Äfvenså är det med kalk och fosforsyrad kalk, som färgämnet innehåller. De måste här betracktas såsom aflägsna beståndsdelar, likasom kol, väte, qväfve m. fl. — Arterernas trådiga hinna är icke muskelartad; jag har gort en jemförelseanalys derpå, hvaraf det fullkomligt bevisas at arterernas pulsation icke är muskulär, utan måste bero endast af elasticitet, såsom jag långt förut föreställt mig i anledning af Hunter's och Bichat's försök.¹¹ — Jag har undersökt ögats inre delar och fann deri just intet ovanligt, ehuru jag hade tilfälle at rätta åtskilligt. — Nu håller jag på med mjölkens analys, som, sedan blodets sammansättning är känd, faller sig ganska lätt.

Helt nyss har Collegium Medicum fått et litet laboratorium färdigt¹², hvartil Statscontoret årligen utbetalar 100 rdr bco för kol, glas, materialier o. s. v., en förmån som intet annat laboratorium har i Sverige. Redan ser jag mig i en cirkel af 10 stycken laboranter, som arbeta flitigt, och med et beständigt begär at förstå hvad de göra. Jag vil hoppas at skräma Collegium Medicum om et år med candidater, som kunna saker, hvilka aldrig varit sagda af någon examinandus innom Collegium och som Colleg[ium] kanske icke förstår at bedöma.

[ 26 ]Förmodligen har Herr Assessoren fått läsa Davy's försök mer i detalj än jag, som endast känner dem af Handels-Tidningen.¹³ Jag har med en ganska verksam stapel under 48 t. ständig verksamhet icke kunnat frambringa något metalliskt af caustikt kali. Det var torrt och krystalliseradt, inneslutet för luften i et litet glas, och electriserades på +sidan med platina- och på —sidan med guldtråd. Denne sednare blef väl mörk och slutligen svart, men ingen ting afsattes. Då kalit var +20° varmt, höll det sig stelt, och fugtades det då med vatten, så utvecklades vätgas i myckenhet. Det ledde annars lika både torrt och vått. Höll jag det vid +40°, så var det i en grötig fluss och gaf åter vätgas. Davy's kalimetall smälte redan vid +10°; jag borde således då hafva fått den flytande eller guldtråden dermed amalgamerad. Deremot var det svarta öfverdraget lätt at afskjuta. I denna uptäckt ligger någon ting osannolikt, åtminstone emot analogien med ammoniaken, eller också ligger der första anledningen til metallernas decomposition.

Men jag har länge nog uppehållit Herr Assessorens tolamod för denna gången.

J. Berzelius.

P. S. Förlåt min slarfvighet, men jag har velat skrifva fort och mycket och hinner ej skrifva om det.

6. Gahn till Berzelius.

Fahlun d. 3 martii 1808.

Oagtadt vår kortta påsttid här på stället, tror jag göra bättre att i brådska i dag svara någre ord på Herr Professorens ganska kärkomna och interessanta bref med denne påst än att upskjuta med den anvisning jag tror kunna gifva till Davy's försök.

Jag har sjelf ej hörtt det minsta talas om något sådant försök af Davy, hvarigenom han skulle utbringat något [ 27 ]metalliskt ur caustikt kali, förr än jag nu ser det af Titt. bref. — Jag håller ej Handelstidningen sedan ett år, emedan den ej ofta den tiden föreföll mig interessant och stundom förargade mig med dåliga eller incorrecta upgifter utan att till controll citera sin auctor. Af Nicholsons Journal har jag ej mera än 16:de volumen eller till och med N:o 70: och uti den har jag alsintet sådant funnit, hvilket dock ej borde hafva échaperat mig, ehuru att jag aldrig får tid läsa den pärma från pärma. — Uti N:o 65 för januar 1807 är endast ibland Scientific News införd en hastig annonce om de Davy's försök med galvanismen (sit venia verbo), som sedan blifvit af Berthollet öfversatta och införde i augusti och september styckena af Annales de Chimie N:o 188 och 189. Desse båda stycken fick jag för Juhl, och supponerar att Kgl. Vett. Acad. i Stockholm måtte på samma gång hafva fått dem. Jag läste genast hastigt igenom dem med föresatts att med mera betänkande recapitulera, men som icke blifvit af. Men jag kan ej tro att däruti hafva öfversedt ett så märkeligt phenomene.

Hvad Handelstidningen beträffar, så lärer den utgifvas af någon assess. Hertzman¹⁴ (ni fallor) i Commerce colleg., som har liaisons med présidenten Ehrenheim¹⁵, hvilken gifvit anledning till detta blad och protegerar det, samt med de underrättelser han som Cantzliprésident ärhåller, hjelper till dess fournerande. Presid, Ehrenheim har äfven förut hållit flere utländske vettenskapsjournaler, dem [han] har så godt tillfälle att med cantzlipåsten altid prompt ärhålla genom försorg af våre diplomatici på utrikes orter. Och då jag varit i Stockholm, har jag altid fått låna dem af honom. — Det kan vara möjeligt att han har både engelska och franska journaler längre fram än någon af oss andra. Och jag råder Titt. att först fråga redacteuren af Handelstidningen och sedan addressera sig till présidenten.

Om genom desse vägar någon uplysning vinnes, anhåller jag att med få ord blifva anvist till källorne. Om Herr Professoren emot förmodan ej skulle hafva tillgång till de förenämnde augusti och sept. månads häften af Annales de Chimie, [ 28 ]skall jag sprätta ur dem ur 63;dje volum[en] af desse Annaler och sända på påsten.

Herr Professoren har en stor heder af desse Davy's interessanta försök, som först utredde sammanhanget och satte saken i gång.¹⁶ Sedan var det ej så konstigt att vidare och i samma väg poussera försöken, ehuru at utslagen i många mål blifvit oväntade. Titt. afhandling var en tid oanmärkt af utlänningarne, men nu synes det att de börja göra Titt. justice därföre.

Apropos af denna electricitet. Titt. förklaring öfver stappelns théori i sista stycket af Afhandlingarne¹⁷, var den som genast föll mig in, då denna sak år 1800 först blef bekant: och att verificera den genom analogie af de gamla electriske phenomenerne gorde jag genast en stappel af belagda glasskifvor, hvilka lagda på hvarandra alla laddades och borde laddas, då ifrån machinen electricitet leddes till öfversta skifvan och afledning gordes från den understa. Men det tagna urladdningsslaget blef ej starkare än af en enda skifva, eller jag tror svagare. Jag minnes ej, om jag äfven försökte att ladda hvar skifva för sig, innan de sammanlades. Hvad är orsaken till det skiljagtiga utslaget? Jag föresatte [mig att] göra om detta och undersöka, då jag först feck sista stycket af afhandflingen]. Men hos mig förstöras merendels sådane föresattser af andra sysslor af annan art.

Jag tackar ödmjukast för de många interessanta och oväntade nyheterne. Om Fourcroy gärna analytiserar i galopp, hade jag ej väntat det af Vauquelin. Men huru buro de sig äfven åt att neka flusspatssyran i benen? etc.¹⁸ Jag önskade högel[igen] att få vara med ibland auditorerne i Titt. laboratorium. Hvem har kunnat gifva de styrande nog insigt och förstånd att promovera en sådan inrättning?

Jag ber att få komma igen en annan gång.

J. G. Gahn.

[ 29 ]

7. Gahn till Berzelius.

Fahlun d. 6 Martii 1808.

Nu har jag fått läsa Handelstidningen N:o 14. Det var ej värdt vänta att detta skulle stå i någon af de journaler jag har. Besynnerligt, om det kan vara sant och rätt observeradt. Sedan man af Davy's förra försök sedt, huru electriciteten afskiljer ämnen, som sitta så fast förenade, att de nästan refusera alla andra separationsmedel, såsom alkalierne och bly ur glas, alkalierne ur många stenarter, där de ej varit soupçonnerade etc., och man vet huru svårt det är att producera ett perfecte rent alkali, som nästan mer än något annat menstruum angriper alla kärl, af hvad för hälst ämne: skulle det ej kunna vara möjeligt att något främmande metalliskt ämne inkommit i kali, som därmed ingått någon särdeles förening? En metall som är lättare än vattn, än alkohol och än ether och nästan lika lättsmält som vattnet!!

Om Herr Professoren igenom assess. Hertzman vunnit någon vidare detail, så var gunstig och lätt mig veta ett ord. Undersökte ej Titt. det svarta skal, som vid Titt. försök satte sig på guldtråden? Efter det kunde aftagas, måtte det ej hafva varit så alt för tunnt.

Jag tycker alt för orätt att alla dessa tidnings skrifvare, som tractera oss med scientifika nyheter eller alla andra än avisnyheter, ej altid noga citera sine auctorer. Det samma har jag att klaga öfver Vett. Ac. Oecon[omiska] Annaler. Och jag vet ej, hvad detta skall betyda. Ordenshemlighet? Parade för allmänheten af kundskap och lärdom öfver deras krets? Alt sedan jag var student, har detta setat i mig, då jag altid förargade mig öfver professorernas lag, att aldrig till ungdomens underrättelse citera, hvarifrån de tagit åtskilliga underrättelser, som jag så ofta ville läsa i detail. Dessutom i allmänhet är det ofta i saker, som skola tros och litas på, en stor hjelp och uplysning att känna auctorn. Jag har ofta satt mig före att i anseende till Oecon. Annalerne påminna ryttmäst[aren] Adlersparre¹⁹ härom; men som jag [ 30 ]hör af Hedenberg²⁰, som passerat härigenom, att Titt. ofta råkar honom och stundom hjelper honom med någon redaction, så, om Tit. finner skäl häruti, var god och gör honom denne remarque. Allmänheten har rätt att blifva rätt uplyst öfver alt, som presenteras den, simpelt och ärligt, utan någon slags parade. Dessutom, i anseende till desse Annaler, och beträffande de original afhandlingar, som där införas, böra ej auctorerne undersätta sine namn? Huru kan Vett. Acad., hvars namn står på tittelblad[et], sätta sig i ansvar för alla dessas arbeten? Och är det Academiens verkeliga tanka att adoptera alt som sitt? Och hvad skäl har jag att tro på den eller den anonymens jordbruks erfahrenhet och risquera att operera därefter? Det som ock hittils influtit i Annalerne, är till det mästa sådant, att auctorerne ej behöfva skämmas att sätta sine namn därinunder. En hoper slarf är där dock taget, jag vet ej ur hvilka konstböcker eller repertorier.

Jag ber ödmjukast om förlåtelse för denna långa digression i ett ämne, som ej rör Titt. men som jag fallit uti af den förtrytelse det ofta gjordt mig, och af förargelsen att nu ej kunna estimera sannolikheten af Davy's nya uptäkt.

Och jag har ännu en ursägt att göra för ett bref, som det är ovisst om Titt. kan déchiffrera, då jag skrifver i brådska omgifven af 10 personer, som prata den ena öfver den andra.

Vale et ama.

J. G. Gahn.

8. Berzelius till Gahn.

d. 21 mars 1808.

Änteligen har jag fått rätt på källan til underrättelsen om Davy's uptäckt. Jag skrifver af den ur Nicholsons jurnal 31 jan. 1808 sid. 78 ord ifrån ord:

»Vått kali och natron, utsatt på en platinaskifva för galvaniska stapelns åverkan, åtskiljdes i syre och i en basis, [ 31 ]som på sit sätt liknar metallerna. Således är syret icke endast syrgörande, utan äfven alkaligenium, ty det synes äfven ingå i ammoniak. — Desse baser äro högst brännbara: amalgameras med qvicksilfver, men äro så långt ifrån at hafva en metalls eg. vigt, at kalits basis har endast 0,6 eg, vigt. Vid 0° är den hård, skör och facetterad i brottet, likasom kristalliserad, då den betraktas med förstoringsglas. Vid +40° (förmodl. Fahr.) kan den knapt skiljas från en qvicksilfverperla, vid +60° flyter den och förflygtigas innan den glödgar. Den syrsätter sig lätt på atm. luftens bekostnad och förvandlas til alkali. Den uplöser guld, silfver och platina. Sönderdelar glas på det sätt, at glasets alkali reduceras til en del och bådas basis ger med kalits syre i glaset en oxid af lägre syrsättning, som Davy äfven på annat sätt fått. En liten kula af kalits basis lagd på is brinner med en klar låga och stark hetta, och kali uplöses i den smältande isen. Vid detta tilfälle, äfven som då den kastas i vatten, utvecklas vätgas i mängd. Då en liten kula lades på et vått gurkmeyepapper, blef den genast het och sattes i rörelse af förbränningen; den lemnade bruna sporr efter sit lopp öfver papperet, til bevis at alkali blifvit regenereradt. — Basis af natron väger 0,7. Den är fast vid 150° men vid 180° flytande. Kali består af 85 basis och 15 syre och natron af 80 basis och 20 syre. — Vid undersökning af strontian- och barytjord erhölls syre från båda.»²¹

Jag har rättat något häri, hvilket i februari månads häfte blifvit corrigeradt. Hvilka utsigter för bekräftelsen af den kemiska theorien, af den store Lavoisier's aning om jordarternas natur; men å en annan sida hvilka anledningar at metallerna, ifall desse lätta kroppar annars hafva analogi med dem, äro sammansatta, ty basis af ammoniak måste hafva analogi med den af kali och natron. Jag hade ämnat hinna besvara åtskilliga punkter af Herr Assessorens tvenne bref, men hinner för idag endast anhålla at Hedenberg, ifall han finnes i eller omkring Fahlun, må så snart sig göra låter få del af Davy's uptäckt; posttiman är redan inne.

Hastel. Berzelius.

[ 32 ]

9. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 29 martii 1808.

Denna gången skal jag uppehålla Herr Assessoren litet längre och skal taga mig den friheten at besvara åtskilligt ur Herr Assessorens båda bref.

Rörande försöket at eftergöra stapeln med en mängd af laddade glas, hvars olika elektriserade beläggningar ställas tilsamman, så måste detta altid misslyckas, emedan den belagda kroppen, hvari fördelningen skal ske, är en oledare. Äfven jag försökte detta, då jag (i Afh[andling] om galvanismen) upkastade de första ideerna af min theori om stapeln (jag kallar den min, så länge det icke kan evidemment bevisas at han är den rätta); jag fann aldrig förökad intensitet, men jag tyckte mig altid finna en flera gånger längre gnista vid urladdningen, än då et enda af dessa glas urladdades. Men jag hade då nyss lemnat Akademien och aldrig sett andra electriska försök, än dem jag sjelf gjort; jag är således icke rätt säker på min observation. I alla fall tycker jag mig nu klarligen inse, at just begreppet om oledare förutsätter at laddkärlens antal icke bör kunna öka laddningens intensitet, äfvensom deraf lika klart följer at ju mer en laddad kropp närmar sig til full ledare, ju mer skall intensiteten kunna ökas genom flera pars sammanställande. Då man på båda ställen söker bringa den laddade kroppen til sin högsta laddningsintensitet, så får oledaren den genast genom electrisering, utan annan omväg än beläggning, just derföre at han är oledare, och vid litet eftersinnande skal man finna at, sedan det är gifvit at en subconductor (sit venia verbo, jag menar ledare af Volta's 2:dra class) verkligen kan electriseras, så skal man vid litet eftersinnande lätt finna, at det enda medel at bringa den til sin högsta laddnings-intensitet just är upställningen i stapel; båda kunna öfverladdas, flaskan med flera omvridningar, än som behöfvas til den belagda ytans storlek, och stapeln med flera pars sammanställande, än som fordras efter parens fugtiga ytas storlek; och i båda fallen [ 33 ]urladdas öfverskottet tvärtigenom den belagda kroppen eller, då oledaren är tjock, genom språng öfver dess yta. Således tycker jag at det nekande utslaget af en stapel af belagda glasskifvor aldeles har sin riktighet enligt theorien för stapeln.

Jag förutsätter at de försöken af Davy, som Berthollet öfversatt i Annales de Chimie, äro de samma, som stå i Nicholsons Journal för december 1807 och jan. 1808 under titel; On some Chemical Agencies of Electricity. De äro således Assessoren bekanta. Davy slutar dem med äfvenledes et försök til theori, som grundar sig på aldeles motsatsen af grunden för min theori. Jag läste den med et slags glädje at se hvart enda försök, som han framdrog til bekräftelse af sin theori, vara det ännu kraftigare för min, til dess jag kom til et försök, som i början aldeles mördade hela min glädje. Detta låter i öfversättning så här: »I en stapel af salpetersyra, zink och koppar är zinken, som allmänt är bekant, positiv; men i en stapel af zink, vatten och salpetersyra är den sidan af zinken, som råkas af syran, negativ: om således den chemiska action vore orsak til effecten, så borde electriciteten vara den samma i båda händelser». Jag höll just på at anställa detta försök och hade redan förstört en förmiddag på at få mina zinkplåtar så blanka som möjeligt, då jag i detsamma erinrade at detta försök omöjligen kan slå in. Ty i detta fall skulle, efter Davy's theori, den svaga verkan af zinkens på syrans elektricitet ombyta den chemiska fördelningen i syrans och vattnets beståndsdelar, tvärt emot då z[ink], syra, k[oppar] nyttjades, och syret, tvert emot alla bekanta försök, samla sig til —E, under det basis, vare sig väte eller qväfve, blefve positiv. Detta är så tydligt orätt, at jag sparade mig mödan at slipa andra hälften af mina plåtar. Davy har således vid försöket med denna stapel, intagen af sin theori om den electriska fördelningen genom contact, efter hvilken försöket måste utfalla så, som han upgifvit, profvat den med de bedrägliga electrometrarna och condensatorerna; instrument som i dessa slags försök äro utan alt pålitligt användande, sedan de en gång lärt oss, hvilkendera af dessa E det är som [ 34 ]oxiderar, eller som reducerar. Besynnerligt nog at Davy sjelf icke tyckes hafva lemnat någon upmerksamhet åt den motsägelse detta försök innebär, mot hvad han förut så förträffligt visat rörande den chemiska fördelning, som altid åtföljer den electriska. Dessa försök med elektricitetens upväckelse genom contact emellan tvenne kroppar äro onekligt ganska vackra, men säkerligen bidraga de mer at föra oss ifrån den rätta synpunkten af den electriska stapelns theori än at ge oss nöjagtiga grunder för electricitetens upväckelse. Redan Davy's förslagsmening, at den chemiska frändskapen är identisk med kroppars ursprungliga electriska, skal småningom föra oss från electriciteten af en simpel contact til den af et chemiskt verkande; i den förra hafva vi den af ålder kända hartz- och glaselectriciteten och i den sednare den galvaniska stapelns electricitetsyttringar. Således tycker jag mig klarligen inse at min theori småningom skal vinna mer och mer bekräftelse, ju mer man söker at utveckla Volta's. Emedlertid kan egenkärleken ganska lätt föra mig vilse, och jag hoppas at Assessoren har den godheten för mig at väcka min upmerksamhet derpå.

Jag har nu änteligen slutat mina försök med mjölksyran, och dessa försök bekräfta henne fullkomligt såsom en sjelfständig syra. Jag har genomgått flera salter t. ex. med kali, natron, ammoniak, baryt, kalk, talk, ammoniak och talk, bly, silfver och qvicksilfver, och hvart enda af dessa är för sig sjelft et tilräckligt bevis at denna syra icke är, som Fourcroy och Vauquelin, Thenard och Bouillon Lagrange påstått²², ättiksyra. Den ger med bly i öfverskott et svårlöst salt, hvilket så aldeles caracteriserar henne, at jag vid djurkemiska analyser altid kan få rätt på henne genom detta förhållande. Jag har funderat på at låta de franska chemisterna få äta up sina grossiera försök (och framför alt den förfördelande ton, hvarmed Fourcroy yttrat sig mot Scheele) i Nicholsons Jurnal, om jag blott kan få mig någon, som kan och vil öfversätta min afhandling på engelska.²³

[ 35 ]Köttextractet är nästan endast mjölksyradt kali och natron, smittadt af saltsyradt kali hos oxen och saltsyradt natron hos människan. Innom korrt skal Herr Assessoren också få höra at urinen har sina sura egenskaper af intet annat än denna mjölksyra, som bildad under musklarnas frivilliga förstöring, aflägsnas från massan af de dugliga vätskorna genom njurarna.

Jag har också i verket en analys af mjölk; den mästa osten är uplöst i mjölken til en klar, ej emulsionslik vätska, en ganska ringa del är med smöret fälld i hvita kulor. Om osten, t. ex. en vanlig ölost, behandlas med kolsyrad kalk i 24 timmars skarp digestion, så får man en klar vätska, som icke innehåller något kalksalt och som utom til färgen har alla egenskaper af upkokad mjölk; sätter skinn, då den uphettas i luften, och afdunstad lemnar en myckenhet ost, som åter löses i vatten. Lemnas denna lösning i et halft forvaradt kärl i några veckor, så begynner den lukta precist som gammal ost m. m. Jag tror mest at Tit. Adlersparre inrycker både kött- och mjölk-analysen i Annalerna, efter båda äro matvaror, oagtadt mången läsare säkert skal med förargelse hoppa öfver dem. Jag har communicerat Tit A-e Hr Assessorens dubia, hvilka han väl icke tyckte om i början, men hvarefter han förmodeligen rättar sig slutligen. Han nämde intet, men bad mig adressera Herr Assessoren til en afhandling af Leopold: Om Anonymen, som lär stå i Läsning i blandade ämnen. — Det är eljes ganska svårt at skrifva för Annalerna; en upsats om stenregn, som jag låtit införa och som jag tyckte skulle intressera hvar och en, som ej kunnat följa jurnalerna, har ådragit sig en mängd försmädliga billetter til utgifvaren, med frågor hvartil dessa stenar duga i hushållningen, hvad det angår landmannen o. d., som mera väcker löje än just förargelse. Om svenskarna vore litet mer fallna för at charlatanisera, så vore det verkligen väl för dem, som skrifva tidningar, ty nu vil man icke läsa annat än det, som genast [ 36 ]kan användas til practisk nytta. — Men det är väl för Herr Assessoren at papperet nu är slut.

Vördnadsfull hälsning och vänskap.

Berzelius.

Ändå et P. S. I febr. m[ånads] häfte af Nicholsons Journal har Sylvester²⁴ repeterat Davys försök och fått samma grå materia som jag; men han nyttjade en 150 parig trogapparat och feck så mycket, at den detonerade, då den kom åt vatten. Min blef oförändrad i vatten men försvann, då tråden sattes i salpetersyra.

10. Berzelius till Gahn.

d. 2 maj (1808].

Jag har lustiga saker at berätta. — I sällskap med min adjunkt, hofmedicus Pontin, lånade jag hem Vetenskaps Akademiens plåtbatteri af 26 p[ar] hoplödda plåtar af 10 tums sida. Vi försökte med dessa at klyfva alkalierna, men förgäfves; de svartnade väl, men vi fingo ingen handgripelig basis, utan denne blandade sig ouphörligt med kalit. I stället för platinaskifva valde vi derföre qvicksilfver, som skulle amalgamera basen; detta lyckades och vi fingo basen af kali, som kristalliserade i amalgaman, ej olik blyterningar. Vi hafva ännu icke fått den ren. Denna amalgama syrsätter sig på vattnets och luftens bekostnad til kali och amalgamerade jern i ögonblicket. Men ännu mer. Vi omgorde försöket med kalkjord och fingo en amalgam af annan art. Den syrsattes häftigare både i luften och i vattnet, den kristalliserade icke, amalgamerade icke jern och gaf med en våldsam fräsning kalkvatten, då den öfvergöts med vatten. Kalkvattnet satte hinna i luften, fälldes med oxalsyra och gaf med svafvelsyra efter afdunstning gips. Se här apparaten til försöket:

a är en boll af nyss släckt kalkjord och vatten. b är [ 37 ]qvicksilfver, c en insmält platinatråd och d en platinatråd inhäftad i korken. c förenas med — och d med +polen.

Då försöket repeterades med barytjord, så erhöllo vi en amalgama af ännu en annan art; den syrsattes trögt i luften och föga i vatten. Försattes vattnet med en atom svafvelsyra, så utvecklades vätgas svagt, och kulan omkläddes af tungspat. Sattes en platinatråd i blanningen, så utvecklades vätgas från tråden med en exempellös häftighet, och

qvicksilfret betäckte sig med en tät hinna af tungspat. Vi hafva ännu icke kunnat göra något försök så i stort, at vi kunnat bestämma sammansättningens qvantitativa förhållande med någondera.

Ytterjord emotstod stapelns sönderdelande åverkan, sannolikt genom sin olöslighet, men vi skola försöka henne på många sätt.

Strontianjord gaf oss icke eller någon basis, men detta skedde genom et fel i apparatens tilställning och skal säkert lyckas.

Just nu står caust. ammoniak i apparaten; få se om qvicksilfret impregnerar sig med en metall, som utom [ 38 ]kedjan syrsätter sig til ammoniak? Hvad detta vore för en skön sak.

Nästa måndag skal jag komma utförligare.

Berzelius.

P. S. Jag måste berätta något om ♦ försöket: +tråden ger i första ögonblicket ensam gas. Afbrytes ledningen, så uphör detta, och qvicksilfret ger från hela sin yta gas. Ar detta en metall, som, sedan el[ektriska] delningen uphör, syrsättes til ♦? Småningom bildas under en långsam gasutveckling en konisk amalgam, som flyter på det öfriga qvicksilfret och slutligen höjer sig til plusnålen. Den faller icke tilsamman, då försöket afbrytes, men gasutvecklingen fortfar. Är detta en metallamalgama? Detta försök bör icke misslyckas i Tit. stapel. Jag anhåller at Herr Assessoren gör det efter och, ifall förmodan vore grundad, ger oss någon hjelp vid undersökningen af denna kropp, som synes så svår at få rätt på, då hon hinner förbrännas, innan man får den ut. — Ack om de 30 mil, som skilja oss åt, endast vore 30 alnar!

P. S. Tusend tacksägelser för 3-dalerstycket.

11. Berzelius till Gahn.

Stockhm d. 9 maj 1808.

AB är en skål, som står på —polen af en plåtstappel, f en qvicksilfverperla stor som en ärt, hvarmed är förenad en ståltråd cde, som äfven är i förening med —polen af stappeln. Skålen är fylld med caust. ♦, så att [den] står öfver perlan: ifrån + polen ledes en platinatråd gg, som på ⅛ tum råkar ☿^t. Om 20 minuter efter sedan stappeln är satt i verksamhet, ökas ☿ till 6 gånger sin volume, flyter icke mera och utskjuter mot platinaspetsen vegetationer af en metal, som består af qväfve och väte och hvars förbränlighet skall förvåna.

[ 39 ]

Vätskan innehåller efter försökets slut litet salmiak, en vink öfver saltsyran, som vi nu förfölja.

Berzelius.

12. Berzelius till Gahn

d. 20 maj 1808.

Länge hade jag önskat kunna meddela våra försök²⁵, men jag ville göra det tryckt, och derföre komma de nu först. Nästan alt hvad jag för det närvarande har at skrifva, står der; mitt bref blir således denna gången ganska korrt.

Major Adlersparre är commenderad til armeen, och man har i hans ställe utsett mig til interims-redacteur. Gif mig nu några goda råd, och de skola villigt och genast blifva följda. Jag behofver dem dessutom så väl, och den verklige redacteuren är kanske betjent med at små ändringar ske just i hans frånvaro.

20 maj 1808.

J. Berzelius.

[ 40 ]

13. Gahn till Berzelius.

Fahlun d. 29 maj 1808.

Jag tackar ödmjukast för hugkomsten med det högst interessanta tryckta papperet. Det har varit mig omöjeligt att ännu få bjuda till eftergöra något af alt detta; tracasserad af affairer, processer, räkningar och 100 slags förargeliga ovettenskapliga sysslor. Också har ovissheten att lyckas med de anstalter jag har, hållit mig tillbaka. Jag skref för någon tid sedan, under Hedenberg's couvert, till Herr Professoren några förfrågningar om requisita af ett batteri, som borde med réussite kunna repetera desse försök, men Hedenberg lärer vid dess ankomst till Stockholm varit rest därifrån. Då Herr Professoren behöft ett batteri af 26 par och 10 tums quadrat för att göra full effect, hvilken ej inträffade med lika många par af 4 tums quadrat eller circa 1⁄6 mindre yta, så ser det ut, som till denna decomposition fordrades snarare quantitet än intensitet af E — och en portion värme? Jag har ej haft tid att så jämnt och med betänkande följa detta ämne och har i synnerhet ej minne att behålla redigt det jag läst: och måste därföre fråga, om den chemiska effecten, eller rättare skillnaden emellan den chemiska effecten af batterier med större eller mindre yta, under lika antal af par, ännu är rigtigt utredd? Neml. den som egentel[igen] angår kroppars decomposition, och utom hvad man ifrån första början vetat i anseende till glöggningar och smältningar. — Jag har ej större batteri än circa 100 par runda penningar af litet mer än 1 ⅓ tums diameter, eller litet mer än 1 ¾ tums area: circa 1⁄9 af Herr Professorens af 4 tum. För något af de vanliga försöken af en solutions decomposition, med eller utan gasutveckling, är ej Herr Professorens batteri af 4 tums sida, utan märkelig skillnad, lika verksamt som Academiens af 10 tums sida?

Ammoniakens metalliserande är högst curieust och interessant. Och jag väntar otåligt på continuation af försöken. När nu således ammoniaken är en syrsatt metall, hvar ligger [ 41 ]dess syre? I vätet eller quäfvet? Äro de äfven oxider? Eller endast quäfvet? Och ger detta någon förklaring på phosphorens lysande i quäfgas?

Då det är så svårt att få ut ammoniak metallen odecomponerad af vattnet, skulle det gå ann, för att hålla ammoniaken så concentrerad och vattnfri som möjeligt, att under sjelfva galvaniseringen uti röret, där den skedde, introducera ständigt med nytt starkt påträngande ny ammoniak-gas: af determinerad kraft, genom säkerhetsrör med quicksilfver?

Och skulle det ej äfven genom andre metallers concentrerade solutioner i ammoniak kunna försökas att få ammoniak metallen combinerad med andra metaller än quicksilfver?

Men jag projecterar i brådska utan rätt öfverläggning.

Jag behöfver någre dagar att i fred återläsa Herr Professorens afhandling om electriske stappelns theori, dess bref därom till mig och Davy's försök och théorie i Annales de Chimie.²⁶ Men jag har ännu ej kunnat finna dem.

Jag tycker att våra vänner engelsmännen nu väl också kunna öfverföra till oss de felande engelske journaler[na]. Har Herr Professoren ej efterfrågat om icke présidenten baron Ehrenheim ännu fått flere nyare. Herr Professoren skulle begära att altid reguliert få dem af honom, så snart de ankomma. Det nekar han ej.

Säg mig ett råd att uptäcka utan alt för stor kostnad och omgång en ringa portion arsenik i svafvel. Att koka svafvel med saltsyra, jag tror efter Afzelii upgift, lyckas visst ej. Ej en gång med auripigment, om ej syran är oxigenerad, och ändå långsamt nog, då sista spåren skola borttagas. Att förstöra svaflet med saltpettersyra är långt och kostsamt. Med saltpetter har jag förut ej kommit i hog [att försöka], men det torde gå braf nog — och sedan fälla arseniksyran med silfver i sked vattn. Att lösa svaflet med caustikt [ 42 ]kali och ur solution fälla arseniken med kalkvattn ger stora quantiteter af solution och har ej velat med accuratesse lyckas, då arseniken varit i ringa proportion till svaflet. Att försvafla metaller och se, om arseniken och andra svaflets metalliska inblandningar då fästa sig med den i ymnighet tillsatta metallen, hvilken sedan genom tjenliga menstrua skulle lösas, har jag väl under händer, men det blir ej heller en kortt operation och ej utan fara af inaccuratesse. Vid svaflets förbrännande i aldrig så varsam eld lyfter det dock altid och sprider med lågan det aldra mästa af sina främmande inblandningar: men nästan hvad förhälst tillsatts, som göres till det smälta svaflet, gör afbränningen långsammare och fäster något af dess oarter: isynnerhet gör kohlpulver det — äfven asphalt.

Jag är tracasserad af svafveltillverkningen härstädes. Våra kieser hålla många andra ämnen utom jernet. Isynnerhet är en tämlig portion bly ganska benäget att följa med svaflet, fastän i kiesen ofta ej finnes synbart spår däraf. Vid raffineringen af svaflet, som sker med öfverdestillering ur en tackjerns retort, upgår ifrån ändan [af] retortens långa pip en fin svafvelånga, som sätter sig till en ganska fin och vacker blomm och samlas i däröfver stälda träd-rör: denna hade jag utan betänkande sållt till apothekaren för mycket god svafvelblomma: då jag nu af en händelse examinerar den, finner jag den hålla arsenik, koppar och bly, mera än sjelfva stångsvaflet, hvilket jag dock ej kan comparera för samma tid af tillverkning.

Det blir en vinst för Academiens Oecon[omiska] Annaler, att Herr Professoren velat åtaga sig redactionen af dem. Major Adlersparre, med all sin annars verkeliga talent, är för litet vettenskaps karl och har för mycken fartt för att occupera sig med den vettenskapliga delen af en journal. Äfven i Läsning i blandade ämnen inflöto till slut, om jag rätt minnes, i denna genre någre icke väl valde eller väl öfversatte [ 43 ]articklar. I sin Öfversättning af Elkingstonske vattnafledningsmethoden, som jag ej öfver alt hade lätt att förstå, benämner han öfver alt med kies det, som förmodel. i originalet heter pebble.²⁷

Jag påminner mig annars i anseende till Oecon. Annalerne ej just något att ärhindra, utom hvad jag förut haft äran nämna.

Så vida titteln är Kongl. Vett. Academiens Annaler, tycker jag, att anonymt ej i dem bör införas, annat än det Academien således approprierar sig och ansvarar före. Nemligen alt det, som är practiska upgifter, rön och försök, af hvad natur som hälst: jordbruksärfahrenhet eller vettenskapsrön. Ty hvem är obligerad att tro på sådana okända upgifter och våga tid och depense på deras efterföljande? Också blir snart resultatet, det jag ofta hör omkring mig, i anseende till jordbruket: »Ja hvem kan lita på alt detta vackra pratet, sedan man så många gånger blifvit bedragen», och boken blir med ett sorts föragt eller åtminstone negligence lämnad oläst. För min del dömmer jag ofta om upgiftens säkerhet efter den kundskap jag kan hafva om auctorn. Och är ej upgiften dess interessantare och piquantare, lämnar jag den föga anmärkt, till dess att jag får säkrare auctoritet. — En helt annan sak är med allmänna reflexioner i diverse ämnen, antingen oeconomiska eller vettenskapliga, där auctorn framställer sina enskilta vuer, speculationer etc. etc., byggda på kände facta till hvars och ens granskning och frivilliga antagande, jakande och troende eller ej, — i alla sådane casus har auctorn rätt att vara anonyme, och man skulle därförutan ej få mången nyttig auctor att skrifva: och auctorns person angår för ingen del allmänheten.

Uti Oecon. Annalerne förekomma afhandlingar af båda slagen.

Äfven tror jag att vid öfversättningar auctorerne och boken, hvarur stycket är tagit, böra noga citeras, dels för ofvannämnde orsaker, dels att den, som åstundar och behöfver, må kunna, ofta i mera detail, öfverse originalet, [ 44 ]jämte det sammanhang det kan hafva med närskylda ämnen däruti.

Vid öfversättningar af upgifter utur utländske journaler är väl äfven godt att man förkastar dem, hvars pålitelighet man af ärfahrenhet eller theorie ej någorlunda säkert kan inse: som till exempel en stor del af afhandlingen om oljor och anstrykningar²⁸ i maj månads häfte, som oagtadt sin orimlighet på någre ställen och elaka öfversättning ändå engagerat någre, som jag sedt, att laborera därmed. —Jag lätt äfven narra mig att försöka den prägtiga blekta linolje vernissan, som där upgifves. — I denne genre bör nästan intet införas, som icke redacteuren af egen ärfahrenhet vet vara sant: åtminstone icke annorlunda än för den verkeliga auctorns räkning och med tillsägelse af den ovisshet saken kan hafva, då den är så uppenbar som här. Nemligen för alla practiska ämnen till tjenst för den stora allmänheten i enskilta hushållningen, konster o. s. v. Academiens Annaler böra ej kunna komma att jämföras med herr Lengblom's²⁹ Samlare och andra konstböcker.

Då Vett. Acad. namn är på titteln, tror jag äfven att critiker öfver utkomne skrifter böra i det mästa sparas. Bet är visst, att då böcker skola anmälas och till någon del recenseras, kan det ofta vara svårt att undgå alt omdöme, då man ej är i stånd att gifva det fördelagtigt. Men det är ock föga passande att låta Academien tillägna och appropriera sig critiken, hvilket dock bör vara meningen, då criticus ej utsatt sitt namn och då skriften är utgifven med Academiens aveu och supponeradt under dess eller dess deputerades censur. — Ett svårt exempel i denna väg, är Westring's laf-historia.30 Ingen, med någon chemisk kundskap, kan gilla dess théorier och många raisonnementer etc. etc. Men mannen har dock med en otröttelig flit och sacrifice af tid och depense från ett förut föga vidrört ämne skaffat fram en hop med facta (likväl ej så många, som dess försök äro) och anledningar för den verkeliga chemisten att fullfölja och utreda: och det är altid godt att den boken existerar. Den som har en bättre théori [ 45 ]och längre insigt, är ej förvillad af hans något ögonblick; och den, som ingen har, är alt detta indifferent för, och han behöfver endast följa hans färg-recept, till dess att bättre upgifvas. Emedlertid som det synes att han ambitionnerar att vara chemist och kanske i sin ort förvärfvat den reputationen, tycker jag synd att förstöra hans tillfredsställelse. Man är ock, för det dagliga bruket, chemist af åtskillige grader och ändå ett stycke öfver den stora allmänheten, — äfven ibland vårt lands medici. Jag skulle ock ej villa att han decouragerades att fullfölja, ty jag betalar häldre mina 36 sk., än jag sätter efter tid att sjelf söka upp de anledningar, som jag ändå af hvart häfte kan få. Dessutom äro figurerne och beskrifningarne något värda.

Det måtte vara ett svårt villkor vid alla periodiska skrifters utgifvande (Kgl. Vettensk. Academiens egna prisvärda handlingar icke undantagna,) att binda sig till månadteliga häften af visst arktal, eller någon slags viss tid. Och icke vet jag, hvartill det tjenar. Om ej att forcera lättjan, då öfverflödig tillgång med säkerhet är gifven. Men hvilket sista vilkor ej altid torde inträffa. Då Oeconomiske Annalerne till så stor del uptagas af publika författningar, och hvilka hittils varit ganska interessanta och nyttiga att få tryckte, så torde väl ännu länge ej brista förråd för resten: men nog föreställer jag mig att sådant kan inträffa i längden. Och då vet jag väl ej, hvarföre det icke vore bättre att antingen dröja med häftet, till dess att de goda materialierne komma att fylla det, eller häldre att minska arktalet för det häftet och ej nödvändigt göra dem alla lika. Men major Adlersparre har en fart utan like; och han arrangerar med detsamma financer, prenumeration etc.

Men nu måste jag sluta och tillika be mycket om förlåtelse och ursägt för ett så långt och odigereradt bref, men det blir mig förmodel[igen] härefter altid omöjeligt att skrifva annorlunda än i brådska och galopp. Åldern gör tiden [ 46 ]mycket mera mindre tillräckelig för det man har att syssla [med] än förut; och med vida mindre uträttande är jag mycket mera sysselsatt än förut. Dessutom när man ej skrifver med någre pretentioner och till sina bekanta och vänner, är det stor hugnad att utan besinning få låta det löpa af, så fortt som [ske] kan, och därom hafva vi ju länge sedan kommit öfverens. Ingen tar ock häldre emot correctioner och motsägelser än jag i det, som jag således lätteligen förhastat.

Vale et fave

J. G. Gahn

14. Gahn till Berzelius.

Fahlun d. 1 julii 1808.

Jag nyttjar tillfället att skrifva några ord med min måg, Brukspatron Clason³¹, och att introducera honom hos Titt. att, om tillfälle gifves, få se appareillerna till de nya interessanta försöken, om ej just någre experimenter äro för hand. Jag väntar med otålighet på fortsättningen däraf i julii m[åna]ds Annaler, som jag ser vara utkomne, men, igenom ett misstag af min commissionaire, ännu ej fått. — Genom Öfverint[endenten] Edelcrantz har jag nu fått läsa Davy's afhandling i Transactionerna af d. 19 nov. 1807, som väl är den samma som Nicholson extraherat: men hvarefter, till datum, mycket nytt arbete måtte vara gjordt.

Sedan jag nu sedt Titt. påfund att medelst amalgamering fästa ammomak metallen, förundrar jag mig att Davy ej äfven fant på samma råd, i stället för den långa omväg han nyttjat att bevisa sin these. Äfven äro hans sätt att utleta och uträkna beståndsdelarne braf vidlyftiga och mindre säkra än Titt. — Alla dessa förunderliga saker börja nu att göra lusten hos mig snart oemotståndelig att äfven med egna ögon få se något däraf. Jag har ock redan skaffat mig 70 à 80 ℔ zink, men är arreterad dels af sättet att bäst och med minsta förlust gjuta plåtarne, dels af ovissheten hvad dimensioner bäst gifva [ 47 ]dem. Af alt tycker jag ännu ej utredt, innom hvad gräntsor man får största effecten för detta ändamål, antingen af större yta och mindre antal med mera hetta, eller af mindre yta och större antal. 6 tums fyrkant tyckes vara ett skäligt medeltal för ett 1O0 pars batteri. — Eller i ½ decimeters sida. (Jag gillar mycket, att Titt. börjat vid sine försök nyttja franska vigterna och måtten, och önskar att alla lärde ville eftertaga det; att man en gång undginge de ständiga och mångfaldige samt osäkre reductionerne, för hvilka man oftast har ingen pålitelig grund, särdeles för alla de 1000 små tyska staterne, där auctorerne en gång ej nämna, hvad vigt och mått de mena. Men den franska vigt jag fått från Paris, är ej fullkomligen exact, fast rätt god och accurat för handelen.)

Kan Titt. säga mig ett godt råd för storleken, och äfven så för gjutningen och lödningen vid kopparen, så var så god och gör.

Jag har med mycket nöje läst Oecon. Annalerne för april och maj månader.

Skulle ej Titt. finna skäl att låta pagineringen gå i en suite hvarje band, eller 3 quartal, igenom? Det gör mycken lätthet vid efterslåendet efter registret.

Den resande har så hastigt beslutat resan, att jag hinner ej mera än innesluta mig i vanlig vänskap.

J. G. Gahn

15. Berzelius till Gahn.

d. 13. sept. 1808.

Min försumlighet at på så lång tid icke hafva skrifvit en rad härrorer från bristen af ämnen at skrifva om. Jag har ömsom varit sjuk och lat; nu mera är jag blott det sednare, men hoppas at efter fulländandet af en liten resa til Östergöthland snart kunna återtaga filen af de stadnade galvaniska försöken. Får jag i vinter tilfälle, så lagar jag at jag kan kamma och få se några försök med Herr Assessorens tilämnade [ 48 ]stora batteri. Det anar mig at vi skola göra alkali i mängd af ämnen, som icke innehålla det, och at vi skola upfinna deras verkliga grundämnen.

Jag öfversänder två af mina barn.³² Båda hafva kostat mig mycket arbete. Då tiden så medgifver, så läs igenom dem nagelfarande, och sänd mig anmerkningar deröfver. Desse äro mina förste försök; de kräfva naturligtvis förbättring, hvilken jag, om hälsan och lifslängden så tillåta, skal söka gifva dem; men de kunna icke få den, utan at jag blir varse deras bristfälligheter, och naturligtvis äro de personer få, af hvilka jag kan hoppas den högre grad af vänskapsbevisning, at grannska mina arbeten för at göra mig upmerksam på, huru de til en annan gång skola blifva bättre. — Jag vågar hoppas at Tit. skal blifva nöjd med mina animaliska analyser; om de just icke kunna anses för morgonstjernan til en ny dag för fysiologien, så kunna de ändå passera för en liten lamplåga i en vrå af denna vettenskaps mörka och ofantliga hvalf.

Jag reser om söndag åt Östergöthland och kommer först åter til [Stockholm] d. 1 october; sedan experimenterna komma at taga sin början, besvärar jag Tit. oftare med förfrågningar och förslagsresonnementer o. mycket mer.

Berzelius

16. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 27 mars 1811.

Jag tackar ödmjukast för brefvet och underrättelserna om vitrioltillverkningen i Fahlun. Jag beklagar at jag måste berätta Hr Assessoren at vår tilemnade elev är så trög, så ovärdig och så litet pålitlig i sina arbeten, at jag nödgas alldeles afråda från hans antagande. Han har varit hos mig 4 gånger, sedan Hr Assessoren reste härifrån, och jag har sagt honom at jag nödgades underrätta Hr Assessoren om hans oduglighet, hvarmed han icke syntes vara missnöjd. Det [ 49 ]torde således vara bäst at vända sig til Polheimer³³, som kan hafva mera arbetsledighet och som jag gerna vil låta arbeta dagligen hos mig på de ämnen, som han behöfver känna.

Vid secreteraresysslan är ännu ingen ting gordt. Svanberg³⁴ synes icke vara angelägen at snart få sin efterträdare bestämd; ej heller vet jag, om något blifvit gjordt vid Thamiska lectionens reglering.³⁵ Svanberg har varit i Upsala, och vid den enda session Akademien sedan Hr Assessorens bortresa haft, kunde jag för lectionerna på Carlberg icke vara närvarande.

Akademien har fått Annales de Chimie för januari, och jag har der läst mit bref, hvars datum var af d. 25 oct. 1810.³⁶ Det var således icke den afhandling, som jag nu sist höll på med. Tryckfel förekomma deri ganska många; jag anmerkte under en enda genomläsning 10 eller 11 stycken. Sista häftet af Gilberts Annaler för 1810 innehåller et register på de utkomna banden af Neue Folge. Det lärer icke hafva utkommit förr än helt nyss och kan altså ej ännu hafva hunnit hit. Först i marshäftet kommer öfversättningen af min första afhandling.³⁷

Jag har nyss slutat en analys af salpetersyrade salter. 100 d, salpetersyra mätta en qvantitet basis, som innehåller ungef[ärligen] 14 ½ d. syre, men om syran betraktas såsom sammansatt af qväfve och syre, så blir dess syrhalt ingen multiplication af 14 ½³⁸ deremot om den betraktas såsom sammansatt af ammonium och syre, så håller den 6 gånger så mycket syre som den basis, hvaraf hon mättas. De salpetersyrade salternas analys bekräftar på et alldeles frappant sätt at både vätet och qväfvet hålla syre.

Med salpetercommittéen har det nu kommit så vida, at den består af Edelcrantz, major Arfvedson, Swartz'en³⁹ och mig. Swartz och jag hafva fått en årlig lön af 400 rdr bco. Jag är både nöjd och missnöjd dermed; det är icke så lätt at så upfylla sitt värf, at man ej efteråt kan fråga: hvad gorde han för de penningar han af staten upbar? Dertil kommer min companjons maner at altid göra mig dementi, [ 50 ]så ofta jag öpnar munnen, och den förlägenhet man kommer i, då et försvar fordras inför personer, som ej af saken utan af tonen kunna bjuda til at sluta, hvilken som har rätt. Så har jag en och annan gång befunnit mig inför Lagerheim, von Platen etc. Jag vil hoppas at det skal mindre hända, då vi få Edelcrantz med oss, som förstår saken.

Möllenhoff⁴⁰ är så sjuk, at han säkerligen dör. Om major Nordvall har jag intet hört. Jag har haft bref från Gadolin. Han fortfar der med sin idé om multiplicationens art vid progressionerna af tvenne kroppars förening.⁴¹ Under Gadolin's sigill sitter en stjerna. Han [är] således eques auratus, stackars man! Det förefaller mig, som när Agazzi klädde på sina hundar och körde dem at gå på två ben.

Åbo akademi har fått 8 nya professorslöner, 12 adjunctslöner, ansenliga stipendiifonder för studerande, fonder för instrument och naturaliesamlingar samt för fortsättandet af deras byggnader. Det ser ut, som Alexander ville göra Åbo til sit Upsala.

Från Berthollet har jag haft bref, men ännu ej hunnit få svar på Hr Assessorens fråga. Han har haft den artigheten at skaffa förläggare til en fransysk öfversättning, hvilken betalar 42 franc arket. Annales de Chimie betalar mig 36 franc arket. Det är ändå en stickstyfver. Gay-Lussac och Thenard hafva gifvit ut et arbete om alkaliernas samt om organiska ämnens analyser i två octavband⁴²; jag hoppas at snart hafva et ex. deraf här, som Dr Böcker⁴³ lofvat skicka mig från Paris.

Jag anhåller om min vördnadsfulla hälsning til Fru och Mamsell Gahn.

Jag önskar god hälsa, samt at Hr Assessoren ville ge Fahluaffairerna hin och komma och bo ibland oss och göra salpeter m. m.

J. Berzelius.

P. S. Et bref från Hausman medföljer.

[ 51 ]

17. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 25 april 1811.

Jag tackar ödmjukast för Herr Assessorens bref samt för tilbudet af Hr Assessorens åtgärd vid secreterssysslan. Hvad den sednare beträffar, vet jag ännu intet mer än hvad jag visste, då Hr Assessoren reste. Bet enda jag för närvarande af Hr Assessoren kunde begära, vore et bref til Landshöfd. Rosenstein med påminnelse eller förfrågan om negotieringen med prof. Swartz; men detta bör då ske med omgående post, ty om 14 dar eller högst 3 veckor blir valet. Har Hr Assessoren tid och är icke förmycket öfverhopad af Fahlugrälet, så var god och skrif några ord til Landshöfdingen; det gör mer åt än någon annans förord. Jag skal emedlertid icke eller släppa honom. Svanberg har sagt mig med decision at jag icke kan få sysslan. Dock var detta hans individuella tanka, eller snarare önskan i afseende på Cronstrand⁴⁴, hvars lön derigenom skulle förminskas på 100 rdr. — Men vi hafva nu en annan idé, Svanberg och jag, som likväl är subordinerad den förra, d. ä. vi söka at i sällskap få göra en resa til Paris på publika medel. Detta kan naturligtvis icke afgöras, förr än secreterssysslan är tilsatt, och sedan beror det då på om Akad. vill förunna sin secreter, ifall jag blir det, permission at taga connoissance af främmande instituter. Stats rådet tyckes likväl icke vara så synnerligt gint, ty det påstår at 1^o är det icke brukligt och 2^o kan det icke ske utan åtal vid en kommande riksdag, at man til detta ändamål använder kronans medel. Således är det ännu högst osäkert, ehuru alla, med hvilka vi talt, synas finna det både intressant och nyttigt at vi kunde göra en tour. Böcker skrifver mig til at Berthollet i anledning af en brefnyhet, at jag skulle rusta mig til resan, bedt honom säga mig at han redan arrangerat det rum, som jag skal bebo på det merkvärdiga Arcueil.

Hvad det beträffar at finna en person, som kunde komma til Falun med användbar kemisk kännedom, så tviflar jag äfven derpå. Men jag skulle föreslå rörande de ämnen jag [ 52 ]här har til undersökning, om Hr Assessoren ville updraga det åt min tilkommande Adjunkt Candid. Säfström⁴⁵, som då kunde i sommar göra det under min tilsyn. Men Säfström har nu condition och tror sig icke lemna den utan at veta, hvad han kan lefva på, hvarföre han för sitt sommararbete begär 50 rdr bco för at kunna hafva rum och mat, under det han hos mig arbetar. Han är en pålitlig karl och har goda kundskaper, men som han egentligen arbetar på at kunna afgöra sina specimina, så kan han icke förmås at lemna Stockholm, utom det at han i det practiska ännu kan behöfva mig.

Hälsa och välgång.

Berzelius.

18. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 2 maij 1811.

Jag tackar ödmjukast för Herr Assessorens godhet at så prompt söka verka til min fördel. För det närvarande ser det godt ut, likväl är det icke at lita på. Rosenstein har försäkrat mig om sin, Adlerbeth's, Rosenblad's och Lagerheim's röster, men desse äro likväl ingen pluralitet, och bland dem af mina läkarebekantskaper, som äro i Vettenskaps Academien, resoneras det icke på alldeles samma sätt. Rörande jemnkningsförslaget sade mig Svanberg at det just icke skulle behöfvas, emedan nu det nya boktryckare accordet skulle upgöras, hvilket Svanberg trodde skulle upsättas til 750 rdr bco mer än hvad den förre förläggaren betalat; Svanberg har så ställt at detta skulle kunna vara afgordt til större delen innan valet, som skal komma at gå för sig nästk. onsdag.

Hvad den omständigheten beträffar at Sefström skulle kunna arbeta hos mig i sommar, så hänger dermed så ihop, at om jag får secreteraresysslan, så måste jag väl i början passa up vid Akademien och får således ganska liten tid för min annars efterlängtade Fahluresa. Blir jag åter icke secreter, [ 53 ]så går kanske den projecterade Parisresan för sig i höst, och då måste jag använda sommaren på at få andra delen af min lärbok i kemien färdig, innan jag reser. Då kan jag väl knappast komma til Fahlun.

Jag feck i går bref från Davy.⁴⁶ Han skickade mig en ny afhandling med ytterligare bevis för den af honom föredragna hypothesen at syrsatt saltsyregas vore en enkel kropp, hvilken han kallar chlorine af χλωρός. Hela denna afhandling är bara smörja, jag kan icke bättre kalla den. I sit bref berättar han mig uptäckten af en ny gas, som består af chlorine och syre, och som är just precis den oxidationsgraden af saltsyrans basis, som Herr Assessoren kanske påminner sig at jag sökte i anledning af en felande länk i syrsättningsprogressionen. Denna gas är grön till färgen, löses lätt i vatten, men kan fås öfver torrt qvicksilfver. Han kallar den cuchlorine.

Sefström skal få upskicka sina arbeten, så fort han får dem färdiga, et efter det andra. I salpetercomitéen hafva vi ännu icke kommit at göra något mer än taga i öfvervägande.

Var så god och helsa Hr Eggertz och säg honom at jag sträfvar alla dar med collegium at få penningar til räkningen, men vår camerer är en så stor slusk, at vi hålla på at göra oss af med honom.

Med vördnad framhärdar Herr Assessorens ödmjukaste tjenare

Jac. Berzelius.

19. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 13 maij 1811.

Ännu kan jag ingen nyhet om onsdagen lemna, ty valet blef upskjutit til nästa onsdag och kommer då kanske icke eller at ske, af den anledning at mina protecteurer vill få tid at planera saken. Akademien har decreterat at secret[erare]lönen skal bli 600 rdr, och man har icke nu med mig talat [ 54 ]om något afträdande till prof. Schwartz. Saken är ännu in ambiguo, kanske lyckas den, kanske icke. Får jag sysslan, så vil jag af egen drift lämna Schwartz'en i skadestånd et års lön. Det är bättre än at årligen contribuera och vänta at det skal en gång taga slut.

Jag har nyss slutat en series af försök öfver trefalldiga salter, basiska salter och af vattnets combinationer med syror, alkalier och salter och har dervid stött på ett ny[tt], efter allt utseende okullstötligt bevis för qväfvets sammansättning enligt de bestämmelser jag förut upgifvit. Jag håller nu på at redigera försöken och skal skicka resultaten, när jag hunnit få det färdigt.

Af Hr Assessorens journaler tror jag visst at jag har et par häften, men som jag ännu icke varit hemma, sen jag feck brefvet, utan skrifver detta i collegium, så kan jag icke rätt bestämdt svara derpå. Dem jag finner tilhöra Hr Assessoren, skal jag lemna på Academien at gå med de häften, som komma på posten. Går det icke an?

Helvig är här i staden och vil taga afsked. Collin⁴⁷ har rätt nu snart min våg färdig, den blir, såsom det synes, förträfflig. Lagerhjelm är icke i staden. Jag skickar brefvet på posten til Follins.

Förlåt mitt slarf, men jag har brottom.

J. Berzelius.

P. S. För all del, Hr Assessor, gif Fahlugrälet knäfveln och flytta hit och blås anda och nerf i oss. Här fattas icke goda ämnen, men det behöfs en duglig lifspust.

20. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 27 maij 1811.

Affairen i Vettenskaps Academien geck, Gunås, icke så som Herr Assessoren har varit så god och önskat. Det hade likväl icke behöfts mer än at Hr Assessoren varit qvar i [ 55 ]staden, så hade det visserligen icke gått omkull Jag feck 17 röster och Swartz 21, hvaribland praesidis.⁴⁸ I den medicinska classen hade jag 1 röst, Schulzenheim's, och i den chemiska dassen 1 d:o, Svedenstjerna's. Således hafva dessa classer icke stor tanka om mig. Bet som mest bidrog at jag icke feck de flästa rösterna, var Ö[fver]d[irecteuren] och Riddaren Geijer's beställsamhet at omvända dem, som tänkte votera på mig, och at, då personerna icke läto imponera på sig, utbedja sig den vänskapen at icke gå up. Jag vet med säkerhet två af de mina, som af en dylik orsak ej gingo up. — Jag har emedlertid intet at klaga öfver, då den person som föredrogs mig, har företräde i ålder, i namnkunnighet och i lyckliga façoner at med beskedlighet foga sig efter Academiens olika och princip-lösa beslut.

Mina gynnare hafva emedlertid haft den godheten at bringa å bane et slags indemnisation, som likväl icke får så kallas, nemligen en årlig pension af 200 rdr bco af Akademien. Svanberg, som annars voterat emot mig, har mycket intresserat sig för denna sak, och jag tror at den går igenom; i detta fall kan det vara bra som det är; mindre inkomst, det är sant, men också ingen tidsspillan af Academiens economica.

Lorichs' och Bjuggren's blyhvittssak är åter på bane. Jag har på konungens befallning i sällskap med gubben Hjelm och Commercecollegii deputerade besigtigat och undersökt deras efter alt utseende nedlaggda fabrik och deras elaka blyhvitt Jag har deröfver yttrat, att man af deras fabriksrum, som för det närvarande var fylldt med salt, intet kunde sluta til hurumycket eller huru god blyhvitt de kunna göra, äfvensom jag har påstått at de, utan yttre värmes åtgärd, ej under vintermånaderna kunna med gödsel producera den nödiga värmen, och således at de ej på hela året, såsom de sjelfve upgifva, kunna med den method de nu använda tilverka blyhvitt. Sedan har jag genom blyhvittens uplösning i ättika ådagalaggt at dess grå färg härrörer från ungefär 1 p. c. metalliskt bly och ½ p. c. lort, och slutligen, då Lorichs och Bjuggren skrifvit ovett i anledning af mitt betänkande [ 56 ]om Forsten'ska methoden, yttrade jag at Bjuggren's malning var skadlig för hälsan, såsom hans mölnare också under besigtningen intygat, hvilken malning ej behöfves i Forsten's, hvarföre således det vore skäl at föredraga den sednare. Jag communicerade mit papper med Hjelm, innan det upskickades; hans papper blef det oagtadt tvärtemot mitt; att L[orichs] och Bjuggren kunna göra blyhvitt öfver och icke under hvad de upgifvit, at deras blyhvitt är rigtigt sammansatt, emedan den reducerad i degel ger sin behöriga qvantitet bly, hvarvid deras mellansort icke innehållit mer än på sin högd 3 procent främmande ämnen, som härrört från qvarnarna; således ansåg Hjelm blyhvitten som god och privilegievilkoren upfyllda. Men som Commercecoll[egium] i första sessionen, i anledning af min anmerkning om malningens ohälsosamhet, afstyrkt exclusiva rättigheten för Bjuggren, så har Hjelm sedan lemnat en Litt. B, hvari han förklarar at Bjuggren's method är den mindst ohelsosamma. Derefter har C. C. til konungen yttrat at det intet kan decidera, utan begär en ny undersökning, jag vet ej om af fabriken och blyhvitten, eller om af Hjelm's och mitt intygande, hvilken undersökning de tilstyrkt skulle göras af Vettenskaps Academien. Stats rådet skal också vara för L. och B., och det är här fråga om ej mindre än at L. och B. få behålla sin exclusiva rätt, utan blyhvittens införskrifning skal och förbjudas. Så står nu saken. — Det är roligt at göra sin flit och efter bästa vett, när man har så blöta krukor at göra med som gubben Hjelm. Jag tilstår at jag är så revolterad af denna sak, at om man intet afseende gör på hvad jag yttrat om saken, utan utan pröfning förkastar den i Stats rådet, så undanbeder jag mig hädanefter allt dylikt förtroende från Hans Kongl. Maj:sts sida.

Med vördnad framhärdar Herr Assessorens ödmjukaste tjenare

Jac. Berzelius.

Förlåt hastigheten.

[ 57 ]

21. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 11 juli 1811.

Hvad min önskade resa til Fahlun beträffar, så fruktar jag at den icke kommer at verkställas. Den franska resan är nu besluten (åtminstone i det närmaste), och om Nordström⁴⁹ nödvändigt vil hafva andra delen af lärboken färdig dess förinnan, så blir det mig omöjligt at komma ur fläcken.

Det papper jag ämnade skicka til Fahlun, skal snart komma; det är en afhandling på tyska, som jag i dessa dagar skickar ut til Gilbert och som innefattar en sednare del af mina försök öfver bestämda proportioner.

Hvad lönerne vid Akademien angår, så är derom decideradt at prof O. Schwartz behåller hela sit förra salarium jemte det nya. Svanberg tycktes tro at detta var gort för at hindra den tilämnade pension åt mig, har tagit derföre litet humör deröfver och gifvit sig fan på at det ändå i en af de nästa sessionerna skal bli pension af. — Det är anmerkningsvärdt at Geijer vid detta tilfälle varit mycket activ och mest förargat Svanberg, Geijer, som hufvudsakligast bidrog at jag ej feck secret[erare] sysslan.

Hellvig och Schwarz äro båda i staden. Den förre reser bort om 14 dar; jag vet icke hvart.

Sefström har kommit så vida, at han nu tvingar moderluten til kristallisation och ger en ganska stor mängd anskjutit salt, men jag kan ännu icke säga, om det icke är zinkhaltigt. Det sker med svafvelb[undet] jern. Herr Assessoren anförer at det icke velat lyckas i Fahlun. Vi fundera nu på at efterse, om blypannan, hvari detta försök tiläfventyrs skett, kunnat vara orsak dertil.

Ännu hafva vi icke hunnit någon analys fullt til ända.

Bertholiet's svar om blekning⁵⁰ skickar jag. Jag torde vid tilfälle få hans bref åter.

Vale et fave.

J. Berzelius.

[ 58 ]

22. Gahn till Berzelius.

Fahlun d. 25 juli 1811.

Förlåt att jag så länge qvarhållit Berthollet's bref. Herr Professoren hade haft den godheten att komma ihåg blekningen, fastän jag ej skaffade den omtalte P. M. Den innehöll till det mästa frågor i economiskt afseende, i anledning af Kronprinsens yrkande att äfven här anlägga blekerier. Då Herr Professoren reser till stället, skall jag be att omständeligare få gifva en nota härom, på enfaldig svenska: det var öfversättandet, som quacklade bortt den förra.

Jag har ej andra editionen af Berthollet's Färgkonst.⁵¹

Det är förargligt att höra marchen af secreteraresysslans besättande och lönregleringen. Den bättre utgången af blyhvitts processen har jag hörtt af Järta. Men lilla dansken Seidelin⁵², som nyligen varit här, har åter försatt mig i indignation öfver en känd mans låga och infama procedere.⁵³ Det är högst förargeligt, att man med merite i många delar, skall vara föragtelig i andra, och att man med förstånd och pénetration i mycket, skall vara af sitt sinnelag bedragen att i andra delar vara så förbannadt dumm. Det är just ledsamt, och gör mig rätt ondt. Däremot huru mycket godt kunde uträttas genom ett motsatt förhållande, genom inbördes hjelp och uplysning, och en vänskapelig frottering.

Jag tackar för det började arbetet med vitriolen. Min mening har väl ej varit att mutterlutarne icke kunde cristalliseras utan endast icke cristalliseras till sälgbar grön vitriol. Då de blifva gamla och man drar in nog stor portion däraf i pannan jämte den nya luten, så bleknar vitriolen redan märkeligen, och desse gamla lutar måste bortt kastas, så ofta man ej har nog afsättning på en särskild af dem inkokad vitriol, som vi kalla N:o 4. Denna vitriol erhålles, då gamla lutarne inkokas en god dosis mer än till cristallisering, så att, då hon aftappas, hon helt och hållet stelnar till en hvit, ostlik massa. Denna vitriol användes i orten till rödfärgs anstrykning, hvartill han är bättre än den gröna, samt calcineras äfven och [ 59 ]males till skedvattns vitriol Detta sätt att draga profit af muttervattnen har varit ett af våra arcana och brukas annars ingenstädes. Om vid desse lutars inkokning evaporationen drifves för lindrigt, crystalliserar sig en del af den aftappade luten, dels till små gryn af jernvitriol, dels till ljusa stråliga zinkvitriols cristaller, blandade med smörjig lut förmodel. af jernoxide etc. Öfver vintrarne plär i de brunnar, som hålla muttervattnet, då stark köld inträffar, växa ganska stora cristaller och ymnigt af en grönagtig, jernig zink vitriol. Det blir intressant att få en rigtig analyse på alla desse lutar. Månne jern, zink och koppar vitrioler kunna förena sig i flere olika proportioner till homogena cristaller af bestämd figur?

Man har sagt mig att apothekaren Cöster⁵⁴ på Ugglan gör artificiella mineralvattn eller aererade vattn, i mycket större fullkomlighet, än man förr sedt, samt med vida större quantitet impregnerad gas — jag tror 2 till 3 gånger vattnets volume. Är det så? Var gunstig och försök sjelf, om det är sant. Jag är nyfiken veta. Och om så är, sker det med någon. compressionsanstalt? Om desse vattn hafva en ovanlig godhet, ville jag låta komma en liten låda af någre bouteiller, att äfven sjelf se det.

Är cantzliråd Netzel⁵⁵ ännu hemkommen? I dag har jag med posten fått 4:de stycket af Franske annalerne och likaså af Gilbert. Jag tackar på det högsta för afhandlingen hos Gilbert. Genom 100:de tals bråk har jag alt hittils försummat skrifva till Hausman och requirera många böcker, som ännu fattas mig, att complettera suiten af det jag förut har. Det vore godt att nu snart få alt, som bekant är, samladt i ett omständeligt systematiskt arbete. Jag kan väl tänka att något sådant, nytt, ges väl ej. Vi äro annars bättre än med alt annat hittils hjelpte med Titt. lärobok, så långt den går: men när få vi vänta återstoden? Är det möjeligt innan utresan?

Vale et fave.

J. G. Gahn.

[ 60 ]

23. Berzelius till Gahn.

d. 30 sept. 1811.

Högädle Herr Assessor!

Man plägar säga, bättre sent än aldrig. Förlåt et så långt dröjsmål at skrifva, men då jag just intet har at berätta, så kunna också icke mina bref blifva annat än en onödig tidspillan för oss båda.

Nu har jag den angenäma saken at förtälja at Kgl. Vetensk. Akad. i sin sista sammankomst tilldelade mig en årlig pension af 200 rdr bco, hvarigenom jag således oagtadt mistningen af secreterare beställningen är i omständigheter at slå mig ut utan at med bekymmer behöfva afbryta mina arbeten för at emellanåt gapa efter hvad jag skal lefva af. — Jag har för det närvarande allt skäl at vara nöjd med min ställning.

De böcker, mineralier etc., som af Hausman skickades år 1807, komma nu äntligen. Fraktsedeln har jag fått; de skola redan vara i Carlshamn. Jag vil hoppas at de komma lyckligen hit.

För några dagar sedan feck jag från Paris Thenard's och Gay-Lussac's Recherches chimicophysiques. Huru gerna skulle jag icke vilja få genomläsa den i Hr Assessorens sällskap. Jag måste säga at det är en god-bit. De sträfva på et och annat ställe at betaga Davy äran af flera uptäckter. Det får man ursägta; de saker de framlägga lida intet deraf.

Gilb[erts] Annaler til och med juli hafva förmodligen kommit til Fahlun, likasom hit. Hr Assessoren ser der min andra fortsättning af förs[ök] om best[ämda] proportioner, den hvaraf jag redan läste en bit i vintras för Hr Assessoren. Några tryckfel förställa här och där meningen. — Hausmann har arbetat med jernhydraterna.⁵⁶ Hans arbete är felagtigt. Mina försök bekräfta fullkomligt de båda franska kemisternas, och deras resultat är at vattnet håller ½ så mycket syre som den jernoxid, hvarmed det är förenadt.

[ 61 ]Jag håller nu på med en undersökning af telluroxiden och dess förhållande såsom syra, men jag har blott et par grammer gunås. Ännu en sak. Vid Styggfors skal finnas mergelskiffer; skulle det kunna vara möjligt at få hit några skifvor deraf för at fresta dem til lithographik, som är af en så väsendtlig nytta för våra boktryckerier? Om det skulle låta sig göra, så anhåller jag at genom Herr Assessorens föranstaltande kunna få hit några goda exemplar deraf för at försöka dem i Granberg's tryckeri.

Med 2:dra delen af lärboken arbetar jag alt hvad jag orkar.

Med djupaste vördnad framhärdar Herr Assessorens

ödmjukaste tjenare

Jac. Berzelius.

24. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 9 jan. 1812.

Jag får den äran at önska Hr Assessoren en lycklig fortsättning på det begynnta året, under hvars lopp jag önskar at Herr Assessoren finge en sådan afsmak för Fahlun, at vi finge litet jemnare profitera af Herr Assessorens umgänge och lärdomar, och jag kan försäkra at det är flera än just kemister, som önska få göra detsamma.

För några dagar sedan anställdes här af Lagerhjelm, Forselles, Rothoff och Sefström en reduction af kalium på Thenard'ska methoden; den lyckades til en del, och vi erhöllo ungefär et par grammer kalium af 100 gr. smält kali. Svarfspånen måste hafva varit kolhaltiga, ty det i bösspipan qvarvarande kalit, som jag utdrog med vatten, befanns både kolsyrehaltigt och, hvad som ännu mer förundrar mig, blåsyradt; det vore artigt at veta hvarifrån qväfvet kommer.⁵⁷

Jag har någon tid bortåt arbetat med metalloxider, och jag tror at jag redan omtalat mina resultat med antimon och guld. Med tenn hafva försöken gifvit et kanske oväntadt [ 62 ]resultat. Tennet har 3 oxider: den som löses i saltsyra, då metalliskt tenn dermed behandlas; den som fås, då det distilleras med sublimat; och den, som bildas af salpetersyra. Dessa två sista har man antagit för at vara densamma, men den sista ger med saltsyra et salt, som ur sin uplösning fälles af concentrerade syror, som decomponeras både i kokning och i distillation. Platina har en lägre syrsättningsgrad än den gula. Den är svart och håller hälften syre emot oxiden. 100 d. platina uptaga 8,2 d. syre i oxidulen och 16,4 d. syre i oxiden. 100 d. tenn uptaga i oxidulen 13,6 d. syre, i den hvita oxiden i spir[itus] Libavii 13,6 + 6,8 = 20,4 d. syre och i oxiden, som fås i salpetersyra, 13,6 x 2 = 27,2. — Detta äfvensom hela suiten af dessa försök ämnar jag i en serskilt afhandling inlemna til Vetenskapsakademien, innan jag reser. — Med sista 1⁄4 af 1811 upbar jag första qvartalet af pensionen i Akademien. Om vår Herre unnar mig hälsa, nog skal Academien få chemie för sina pengar.

Vid den landtbruksacademie, som håller på at inrättas, har man erbjudit mig secreterarebeställningen i den vettenskapliga classen.

För två dagar sedan afgordes min permissionsansökning, hvarvid H. K. M. täcktes i nåder gifva mig 8000 livrés tournois til et års resekostnad. Jag sträfvar nu at sluta 2 delen af lärboken och hoppas hafva den färdig mot slutet af febr., då jag kojtar af til Paris i början af mars. Jag är så villig som skyldig at vara en vettenskaplig commissionär åt Herr Assessoren i den lärda verldens medelpunkt.

Vördnadsfull hälsning och vänskap.

Jac. Berzelius.

Jag anhåller om min vördnad för Herr Assessorens älskvärda famille.

[ 63 ]

25. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 23 jan. 1812.⁵⁸

Som Herr Assessoren förmodligen på jordens hela rund är den, som bäst hanterar blåsröret och dermed tar reda på så mycket, som kan utrönas, så vågar jag ödmjukast anhålla at Herr Assessoren vore så god och genomögnade närlagde utkast til en liten handledning för blåsrörsprof, at införa vid § om oorganiska producters analys. Jag hade hälst önskat få den hel och hållen af Hr Assessorens hand, men det hade jag aldrig kunnat hoppas; jag har derföre upsatt en ébauche, hvaraf jag anhåller at Herr Assessoren är god och stryker ut hvad som icke duger, och lägger til mycket, som knapt någon annan vet än Hr Assessoren. Jag har med lärboken tagit det partie at innan resan utgifva 2 delen, som innehåller metall-kemi, oorganiska analysen och en allmänn vue öfver läran om bestämda proportioner, jemte en correction på hvad som kan vara origtigt i 1:sta delen. Sedermera lemnar jag 3 delen, som innehåller organisk kemie, jäsning m. m. samt register; men detta blir icke färdigt innan resan, som jag hoppas kunna företaga i början af mars.

Vågade jag anhålla at återfå detta papper, med Hr Assessorens anmerkningar och tillägg, om ungefär 14 dagar för at kunna arrangeras til tryckningen, medan jag är hemma.

Professor Jan Afzelius är i staden. Ännu hafva vi icke glammat stort, och han vil strax hän igen, bara han kommit innom tullporten.

Vördnad, högaktning och vänskap.

J. Berzelius.

26. Berzelius till Gahn.

Hastel. Stockholm d. 17 febr. 1812.

Dagen til min resa är utsatt til den 4 mars. Jag har pass och respenningar in manibus. Jag anhåller derföre at af Hr [ 64 ]Assessorens godhet med snaraste återfå papperet om blåsröret med Hr Assessorens correctioner.

Jag utarbetar en lång afhandling för Vetenskapsakademien, som skal taga in goda bitar i hvarje häfte af Handl[ingarna] för i år. Såsom en lustig sak derur kan jag anföra at antimonium ger en syra och en syrlighet, och dessa båda bilda egna, temmeligen distinkt åtskiljda salter.

Jag har deri tillika vågat en öfveisigt af den tilkommande electrochemiska theorien.

Högacktning och vänskap.

Jac. Berzelius.

27. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 5 mars 1812.

Jag tackar tusendefallt för Herr Assessorens godhet med blåsrörsprofven; de skola rätt snart komma tilbaka tryckta. Hvad den röda tennoxiden beträffar, så är dermed icke meningen at den skulle behålla sin röda färg efter afsvalning; utan den absolut rena tennoxiden, sådan den fås genom utfällning ur spir[itus] Libavii, är hvit, halfgenomskinlig och glasig, men den blir i bränning först gul, sen brandgul, så cinoberröd och slutligen mot glödgning, hvilken färgvexel återgår i motvänd ordning under afsvalningen, til dess at blott den blekgula återstår.

Min resa blir, på kronprinsens befallning, upskjuten til slutet af april, och det står i vida fältet, huru det då kommer at gå, ifall våra tvifvelagtiga ställningar icke fått en mera deciderad tournure.

Jag reser i morgon til Upsala och camperar der i några dagar med Afzelius och Ekeberg, sedan flänger jag af til Skinskatteberg i sällskap med Rothoff och slår mig lös på en vecka, sedan jag arbetat temligen styft under månaderna december, jan[uarii] och februarii för at hinna ifrån mig mina [ 65 ]pensa tils i dag, då jag hade ämnat resa. Innan jag nu begynner något nytt, skal jag skaka af mig kammardammet.

Herr Assessoren får nu god tid at fundera på sina promemorior. — Jag har icke haft tid at mer än se på de zinksalter jag feck i et af Hr Assessorens bref; jag skal med första se efter, huru det går an at göra dem efter.

Hälsning och vänskap.

J. Berzelius.

Förlåt mitt slarf.

28. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 4 maj 1812.

Högädle Herr Assessor!

Jag lofvade väl at låta höra af mig 14 dagar, innan jag skulle resa, för at Hr Assessoren måtte få tilräcklig tid at skrifva sin promemoria. Utan mit förvållande fruktar jag at i detta fall komma at manquera Hr Assessoren.

Jag har på länge ej hört af Berthollet; änteligen feck jag förleden lördag tvänne bref från honom, i hvilka han berättade mig at han i Hamburg tagit alla arrangementer för at försäkra mig om fri passage. Jag har skickat dessa til Öfv[er]d[irecteur] Afzelius⁵⁹ i Örebro för at föreläggas Kronprinsen, och som jag icke tvtflar at han godkänner Berthollet's försäkringar, så gör jag mig resefärdig för at kunna begagna doctor Lobry's⁶⁰ sällskap, som reser i början af nästa vecka. Jag måste således anhålla at Herr Assessoren vore god och med omgående skickade sin promemoria.

Från Hausmann feck jag just nu et bref, hvari han jemrar sig öfver at på så länge icke hafva hört det mindsta af sina vänner i Sverige, namentligen Hr Assessor Gahn. Var god och skicka mig några rader til honom innehållande recepisse på den vexel han i et af sina bref sände, jemte på mineralierne.

[ 66 ]Lärboken kommer i dessa dagar ut. Jag har i dag läst sista revidersarket. 2 delen blir sina 40 tryckta ark. Jag har eftergjort Kirchhoff's försök at producera socker genom kokning af stärkelse med svafvelsyra och vatten och det har lyckats på et alldeles förvånande sätt. Jag har fått mer än et skålpund så stark syrup, at den efter några dagar geck ihop til en stel kristallmassa, efter 1 ℔ stärkelse kokadt i 24 timmar med 4 quarter vatten och 2⁄3 lod svafvelsyra. Den är starkt och rent söt, men har efteråt vörtsmak. Jag skrifver några ord derom i Stockholms Posten⁶¹, innan jag reser, och jag anhåller at Hr Assessoren med sin, tillåt mig at säga det, alldeles ovanliga talang at göra all ting användbart, ville låta under sitt inseende anställa försök öfver användandet af denna uptäckt så väl til sockerberedning af flera olika sädesarter samt af potates, som för at derigenom til den spirituösa jäsningen förbereda så väl säd, som potates, hvarigenom det väl kunde hända at bränvinsproduction kunde blifva mångdubblad af samma quantum spannmål. Besynnerligt nog är at Kirchhoff icke kunnat producera socker af mjöl, förr än gluten blifvit afskiljdt från stärkelsen.

Granberg⁶² har bedt mig sända Hr Assessoren inneliggande prof på skiffer från Styggforsen, hvilken han anser vara den ypperligaste stensort man kan til stentryck använda. Täcktes Hr Assessoren framdeles låta eftersöka den; Granberg vil gerna ersätta kostnaden.

Jag recommenderar mig i Herr Assessorens vänskapsfulla hugkomst.

J. Berzelius.

29. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 11 maj 1812.

Högädle Herr Assessor!

Jag hinner för i dag icke säga mer än at jag har haft äran emottaga Hr Assessorens med posten afsända bref; at jag icke [ 67 ]får resa åt Frankrike, men har väl löfte at resa til London, at jag bedt i dag med posten Ö[fver] d[irecteur] Afzelius än en gång, om det går an, underställa H. K. H. denna sak, men at ifall ändring icke kan ske, jag företager den engelska resan om 14 dagar eller högst 3 veckor.

Commissionerna til Hausmann skal jag uträtta ändå. Hr Assessoren nämner icke, om vexeln kommit eller ej, och jag minnes väl dunkelt at något sådant varit i fråga, men jag kan intet erinra med säkerhet. Mera härnäst. Hälsa och välgång.

Ödmj. tjenare

Jac. Berzelius.

30. Berzelius till Gahn.

d. 27 maij [1812]

S. T. H.

Med några få ord får jag säga at jag i öfvermorgon reser til Örebro för at derifrån resa til England — eller til Frankrike. Det är ännu ej afgordt til hvilketdera. Då Hr Assessoren får tid at tänka på en utförlig P. M., så skicka den i bref til mig under omslag til Förste cabinettssecreteraren Aaron Hjort⁶³, som öfverstyr den med cabinettsposten. Jag skal från Örebro låta veta, hvart jag far. Hälsning och vänskap.

Berzelius.

31. Berzelius till Gahn.

Örebro d. 9 juni 1812.⁶⁴

Jag är nu änteligen resefärdig — til England. Hans Kongl. Höghet emottog mig här ganska nådigt, och, ehuru han ganska uttryckligt lät mig förstå at han ej gerna ville [ 68 ]at jag skulle resa til Frankrike, tillade han: »Cependant, si vous insistez il faut vous faire cette satisfaction-là». Jag trodde mig icke böra begagna et löfte, som H. K. H. sade sig gifva mig à regret, och begärte at få istället fara til London. — Också bekänner jag at, ehuru denna resa visserligen blir mindre rolig, så kan det icke slå felt at hon för mina påföljande arbeten hemma blir intressantare än den til Frankrike, ty i instrumentalvägen fås förmodligen allt ting bättre och lättare från England än från Paris, så mycket mer som mycket kan fås med paketbåten i alla årstider, utan at man behöfver afbida någon courier.

Jag reser i dag, och jag blir icke längre borta än til october månad, då Hans K. Höghet befallt mig at vara här igen för at ge arfprinsen lectioner i kemien.

Jag afbidar på posten til London underrättelse om de stycken, hvari jag kan vara Herr Assessoren nyttig i London.

Hälsning och vänskap.

J. Berzelius.

32. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 25 nov. 1812.

Beklagligen kom Herr Assessorens bref mig tilhanda först här i Stockholm. Commissionerna kunna likväl ganska väl blifva uträttade, men jag skal då anhålla om en promemoria, som blir mera bestämd och mindre beroende af mit godtycke än den förra.

I anledning af de commissioner, hvarom Herr Assessoren talat i sit bref, skal jag anföra följande:

1:o Postlinsdeglar; desse finnas, men spricka nästan altid, och massan rinner ut, jag tog derföre inga för egen räkning. At platinadeglar skadas af caustikt men ej af kolsyradt kali, är sannt. Silfverdeglar lida föga af alkali, och om något silfver [ 69 ]följer med, fås det bland kiseljorden och utdrages derifrån med caust[ik] ♦ i form af hornsilfver.

2:o Thomson's bok är et godt verk. Dock synes mig Murray's vara bättre.⁶⁵

3:o Wollaston's goniometer skal nu göras här. Lilla Svartz'en har åtagit sig at skaffa 1 dussin ex. deraf; hvilkas afsättning Svedenstjerna garanterar.

[4:o] Priset på en vanlig prisma är 6 rdr. Jag har fått en någorlunda god, men den kostade 15 rdr.

[5:o] Platinatråd har jag hemtagit 1 uns, som kostade 10 rdr. Sådant får man lätt i bref. Mer intressante än platinatråd äro små tunna platinaremsor, hvilka nu öfveralt i England nyttjas för platinaskedar vid blåsrörsförsök. Man invecklar decrep[iterande] ämnen deri, och så fort et ämne skulle förstöra platinan, så klipper man bort den skämda biten och brukar den nästa. Jag sänder litet deraf til Assessorns försökande. (Apropos om tråd, lilla kortbiten innehåller platinatråd i holen, dragen af Wollaston. Gissa för roskuld huru det är gordt.)

[6:o] Eng[elska] glasrör duga ej til blåsning; de göra också ej så konstiga saker s. fransoserna; svarta färgen brännes bort i yttre lågen, sedan piecen är färdig.

[7:o] Engelska evaporerskålar af postlin duga ej stort, deras postlinsmortlar äro deremot förträffliga. Jag har hemtagit et tjog af de sednare och något af de förra.

Men tiden går så nära på posttimen, at jag måste afbryta. — Lilla papperet innehåller columbium af columbiten, hvilket Wollaston anhåller at Hr Assessoren ville vara god och jemföra med tantalum.⁶⁶ Mera innom korrt.

Berzelius.

[ 70 ]

33. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 10 dec. 1812.

Jag begynner med at besvara Herr Assessorens sista, kärkomna bref.

Hvad goniometrarna beträffar, så göras de nu i England med hjul af mindst dubbel diameter mot dem vi hafva här, och der således graderna utfalla mycket större. Finheten i bestämmandet lärer väl ändå hufvudsakligast bero på mineralogens öfvade hand och öga. Wollaston har i Nichols[on's] Journal en afhandling om vinklarnas olikhet hos kols[yrad] kalk och spathiga jernmalmer, som hufvudsakligen grundar sig på de resultat hans goniometer ger. Bournon⁶⁷ protesterar högeligen emot denna afhandling, men så mycket jag kunde finna af Bournon's raisonement, så har han orätt.

Vridhanar af glas har jag hemfört tvenne. Den ene en simpel tapp til en vattenapparat, och den andre lik hosföljande figur, för at droppvis eller i afdelta repriser insläppa något i et annat kärl.

Af platinableck har jag en temmelig qvantitet, så at jag kan dela med mig, om Herr Assessoren skulle behöfva. (Curieust at tenn reduceras äfven med platina. Med guld reduceras det ganska lätt och är svårt at sedan afskilja derifrån.) Hvad platinans mjukhet beträffar, så blir den rena platinan ganska mjuk, men är också då så mycket svårare at hantera. Jag har äfven rent platinabläck, men valde heldre detta, som är utvalsadt af en gammal degel, som Zethelius⁶⁸ gorde åt mig 1806 och som Lagerhjelm smälte hol på i bottnen med vismuthoxid. Jag tog den med til England för at se, hvad deraf kunde göras, och lät då valsa ut den. — Broling har låtit utslå et platina blad så tunnt som guldfolium.

Angående kortet med holen: så fanns fordom i dessa hol, tvärtöfver holet fina platinatrådar af den diameter, som på sidan tecknade bråk utvisar. Förmodligen hafva de nu gått sönder; kanske har Herr Assessoren icke sett dem utan hjelp [ 71 ]af glasögon eller synglas. Jag ville på Wollaston's vägnar abbas⁶⁹ med Herr Assessorens utfunderingsgåfva och skal väl til en annan post skicka et nytt med tråd, som har blott 110000 t[ums] diameter.

Hvad undersökningen af columbium angår, så är meningen blott at jemföra det med tantalum för blåsröret och med flusserna.

Förmodligen önskar Herr Assessoren at få veta något om Londons chemister. Jag skal tala om dem en i sender, så har jag åtminstone något, som kan roa Herr Assessoren. Jag begynner i dag med Davy.

Han är en ung man med eldiga ögon, lång och ful haka och en curiös contenance. Han tar det mesta interesset af chemien af Londinenses; han fattar snart, slår spiken lätt på hufvudet, ser vidt omkring, men sällan djupt, och i valet mellan tvenue håll väljer han det, som minst liknar vanliga idéer. Han har en stor ambition, är nyss gift med en änka af 4000 £ sterl. i revenu. Han affecterar nu at vara en grand d'Angleterre. — Jag disputerade något med honom i chemien, men man kommer ej synnerligt långt med honom, ty, som jag tyckte, ljuger han på sig försök vid förefallande behof, och hvem kan disputera om hvad folk sett eller icke sett! — Han reste ifrån London, just som jag kommit dit, och et par dagar sen jag rest derifrån, kom han åter. Nyligen har han slagit ut et öga (som likväl lärer kunna hjelpas) genom en olycklig explosion.⁷⁰ Någon hade funnit at då syrsatt saltsyregas kommer i contact med ammoniak i liquid form, bildas en oljelik kropp, som exploderar då den uphettas. Davy anser den såsom en förening af syrsatt saltsyra och qväfve, och under dess försök dermed exploderade den i et glas, hvaraf en skärfva skar up hornhinnan i ögat. Jag [skulle] snarare tro den vara öfversyrsatt saltsyrad amm[oniak. Me]ra härnäst.

J. Berzelius.

[ 72 ]P. S. Nog har jag lust at komma til Fahlun, men tiden är så odryg, isynnerhet om vintren; gerna gorde jag den touren i sommar. Förlåt at detta bref är så slarfvigt, men jag har 3 pratare omkring mig.

34. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 25 jan. 1813.

Jag lofvade Herr Assessoren en beskrifning på eng[elska] kemisterna och har redan lemnat Davy's. Jag skal nu låta Wollaston's följa.

Wollaston (läs Wullaston) är omkring 45 år gammal och til ansigte och kroppsställning så lik den statu af Newton, som är uprest i Cambridge, at man nära skulle taga den för at vara gord efter Wollaston. I manerer är han enkel och naiv, i samtal ganska modest och instructiv, men så säker på hvad han positivt säger, at man har et ordspråk bland chemisterna, at den som disputerar med Wollaston, har orätt. Likväl kommer alt ting, äfven när han talar positivt, så lent fram, at Wollaston har ingen afundsman och anses ändå utan undantag af Londons chemister för deras princeps. Han bebor, såsom det är allmänt brukligt i London, ensam et hus, och har der blott en gammal piga til uppassning, en contrast mot de andra, som vanligen hafva et par betjenter mer än de behöfva. Hans ordinaira inkomster äro tilräckliga, dock icke så at ju icke han anser såsom et oumbärligt tillägg de 100 à 120 pund sterling han årligen förtjenar på renad platina. I sit sätt at hantera vettenskapliga saker och i begäret at undersöka alt, hvilket också sker med största behändighet, liknar han Herr Assessoren på et ganska frappant sätt. Jag kom at i London nämna denna likhet, och man har sedan skrifvit mig til at Thompson⁷¹ kallat Herr Assessoren Wollaston of Sweden. — Har jag berättat at han i et af sina försök visade mig ganska tydligt nickelns närvaro i meteorjern, i det han til försöket använde så litet jern, at [ 73 ]man hade möda at se smulan? Han hanterar icke blåsröret med samma färdighet som Hr Assessoren och uptäcker icke så mycket med det som genom några ganska enkla solutions- och precipitationsförsök; häri har han en alldeles förundransvärd färdighet, och utslaget fås gemenligen strax och temmeligen säkert. Hela hans apparat til dessa försök äro några flaskor med proppar utdrägne i spets, så at de räcka ned i liquidum och uptaga en droppe, hvilket är den quantitet han behöfver uttaga. Häri har han de vanligaste syror, alkali och några få reagentia. Solutionerna göras på en smal glasremsa, och til sina blåsrörs- och evaporationsförsök på glasbiten har han en liten lampa. Alt i hop står på en liten brädlapp med sitt handtag, och tages fram eller lyftes bort på en gång.

Wollaston visade mig et försök han gort at från en raisonerad cristallographie härleda läran om bestämda proportioner; af detta försök följer at Haüy misstagit sig om grundfigurerna. Han lofvade at publicera detta försök, men tillade at det behöfde blifva moget.

Har jag nämt något om hans galvaniska fingerbår, et enkelt galvaniskt par, som i båda metallernas contact genom en pålödd, oändligt tunn platinaremsa frambringar full glödgning?

Tennant är ungefär af Wollaston's ålder, men är gråhårig och ser ut som en gubbe. Han är en ganska älskvärd man, säger en mängd af torroliga infall, som roa i alla, vettenskapliga eller ovettenskapliga, sällskaper. Han är ganska säker och god chemist, har likväl hvarken Wollaston's eller Davy's hufvud; och nu har han förlorat mycket af sit minne, så at man kan två dagar å rad säga honom samma sak, med full försäkran at den är honom ny. I sit utseende är han vårdslös, halfilla klädd och lofvar til figuren ingen ting. Hans chemica äro så huller om buller, at han får lof at draga ut alla bordslådor i förmaket för at förvissa sig at der icke ligger, hvad man väl aldrig skulle vänta sig at finna utom laboratorium.

[ 74 ]Men nog nu med dessa för denna gång.

Jag har just nu slutat en lång och besvärlig undersökning på Clement och Desormes svafvelbundna kol, som Hr Assessoren påminner sig Berthollet d. y. och Davy påstått vara svafvelbundet väte med mera svafvel, och hvilket nyligen en Cluzel funnit vara sammansatt af svafvel, kol, väte och qväfve, men innehållande svaflet i et desoxideradt tilstånd. Resultaterna af mina försök, som begynntes i London i sällskap med Dr Marcet, är at detta ämne håller intet väte, utan består helt och hållet af kol och svafvel, hållande 15,47 af det förra och 84,53 af det sednare; det är således sammansatt efter samma proportion som andra sulphureta, så at när kolet på vattnets bekostnad syrsättes til kolsyra, så lösgör det precis den quantitet väte, som fordras at göra svafvelb[unden] vätgas med svaflet. Det svafvelbundna kolet förenar sig med alkalier, jordarter och metalloxider til egna salter analogua med dem af svafvel[bundet] väte. Men desse salter decomponeras genom närvaron af vatten och förvandlas innom 12 til 24 timar til kolsyrade och hydrothyonsyrade. Med vattenfria baser bibehålla de sig. — En omständighet, som vid dessa försök har förefallit mig högst intressant, är at det svafvelbundna kolet med kungsvatten efter 3 veckors eller en månads förlopp förbytes til en kristalliserad, kamferlik, flygtig, illaluktande massa, som icke löses i vatten, men väl i spiritus och fälles derur åter af vatten. Den reagerar på lakmus för syra, löses trögt i alkali och ännu trögare i kalkvatten och ammoniak, men löses utan lemning. — Hvad tror väl Hr Assessoren at denna curiösa kropp är? En förening af saltsyra, svafvelsyrlighet och kolsyra.⁷² De båda sednare hålla hvardera lika quantitet syre, och saltsyran håller lika syre med båda dessa tilsammantagna. Det är således at anse nästan såsom et dubbelsalt, der de två svagare syrorna spela rolen af baser.

Hälsning och vänskap.

J. Berzelius.

[ 75 ]

35. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 3 juni 1813⁷³

Jag tackar för communication af den intressanta malmen och det ej mindre intressanta företaget at tilverka Packfong,

Rörande sättet at skilja nickel och zink måste man begagna sig af en egenskap hos nickeloxiden at superoxideras, då dess salpetersyrade salt uphettas i en platinadegel til nära glödgning eller til knapp glödgning. Salpetersyra utdrager sedan zincoxiden med lemning af superoxiden af nickeln.

Et annat sätt är at uplösa både zink och nickeloxid i caustik ammoniak och at i denna solution indrypa caust[ikt] kali, så länge någon fällning bildas, hvilken fällning är en förening af nickeloxid och kali. — Likväl måste först undersökas, om zinkoxiden fälles af kalit, hvilket jag dock ej tror.

Jag tackar för invitation til Fahlun, jag har gort up resparti med Hochschild och Broling och kommer i början af juli, om ej oförsedda hinder inträffa; och jag hade nog varit så näsvis at utan invitation komma och ligga Herrskapet til last.

Var god och säg Forselles, at jag ber honom mycket om förlåtelse at jag glömt besvara hans bref, men at hvad som står i Nicholsons Journal är rätt. Annars skal jag, om han ej har brått, taga et galvaniskt par med mig up, så har han at göra efter.

Blif snart frisk som en nötkärna utan andtäppa och dylikt styggtyg.

Hälsning och vänskap.

J. Berzelius.

36. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 9 aug. 1813.

Mången son lemnar sin fars hus mindre väl utstyrd, än jag lemnade Herr Assessorens efter at hafva njutit de ange[ 76 ]nämaste 14 dagar jag någonsin kan erinra mig at hafva haft i en suite. Det är först sedan nöjet är förbi, som man vet at rätt värdera det, och således, efter sedan jag lemnat Fahlun, känner jag mig starkare kallad at snart komma dit igen, nästan skulle jag säga at jag önskade at aldrig hafva behöft resa därifrån. — Tusende tacksägelser för alla presenter i equipager, instrumenter m. m., för all god undervisning och alla nyttiga lärdomar jag hos Herr Assessoren inhemtade, för alla nöjsamma stunder, med ett ord för mer än jag kan upräkna. Assessor Gahn kan omöjligen ana, hvad nytta jag dragit af Fahlusejouren, men jag, som känner den, kan icke uttrycka den bättre än genom liknelsen vid en resa til England i smått. Dock Herr Assessoren, som vant sig at anse för öfverdrift alla de sanningar, som röra dess egen person, hoppar kanske vid läsningen öfver hela min upriktiga välmening, och för at icke göra hoppet alt för långt så slutar jag med blott två ord: tusen tack!

Vår resa gick lyckligt utan andra anstöter än af en bondlurk, som nekade at sätta sin häst hop med andra hästar och som nödvändigt ville köra en enbetsskuts, oagtadt upbudad för oss, och hvaraf vi uppehöllos, til dess en annan häst hunnit anskaffas, så at vi blefvo litet på efterkjelken och fingo betala väntpengar på de sista 4 à 5 hållen. Fru Munktell⁷⁴ med sina små amourer åkte i täckvagnen, och jag och Carlstenius⁷⁵, hvilken vi träffade i Strand, åkte i för detta Herr Assessorens calesch, så långt vår väg var gemensam. Sedan åkte jag och lilla Henric⁷⁶ tilsamman. Det är en ståtlig pojke.

Jag har åter kommit tilbaka i collegialgrälen och har ren disputerat et hvarf, särdeles med Herr Præses⁷⁷, som aldeles fuskat borrt den der P!ageman'ska saken, men gubben är så obeskrifligt artig och förekommande och låter på en så beskedlig façon säga sig alt ting, at hela min föresatts, huru jag skulle med raka borst munhuggas förtvifladt med embetsbröderna, geck aldeles öfverända.

[ 77 ]Herr Assessoren grälar öfver Thomson. Nog har han rätt i hvart ord han saggdt, utom det som angår historien af brunstenens reduction, och jag har med nöje sjelf återläst hela tiraden i et tryckt exemplar af boken, som Dr Brunnmark⁷⁸ medfört. Der finnes icke ordet svafvel-Henry, utan der står M. Gahn jun. son of the Assessor; och der står åtskilligt mer om Herr Assessoren, än Skogman afskrifvit; t. ex. om en samling af tyska bref från Scheele, som Hr Assessoren låtit inbinda och visat Thomson m. m. — Der han talar om mineralierna i Fahlun, anförer han om automoliten at den icke är hvad Ekeberg trott, en zinkhaltig egen mineral [art], utan at den är en mechanisk blanning af spinell med blende; men detta måste vara en helvetes-blunder. Så mycket jag hunnit ögna på hans resa, så äro hans upgifter riktiga och hämtade ur tryckta handlingar, och som det synes måtte han förstå at läsa svenska, ty Hisinger's och Wahlenberg's arbeten äro öfveralt benyttjade. Boken är en präktig 4^to uplaga, med flera plancher, t. ex. chartor öfver Sverige (efter Acrell's), et godt porträt af kronprinsen; et af Gustaf Adolph, chartor öfver Fahlu grufva m. m. Nästan alla namn och svenska ord äro riktigt stafvade o. s. v.

Brunnmark har medfört et häfte af Brittish review, der hans öfversättning af mit tal om djurkemien är recenserad på et sätt, hvarmed jag är på det högsta nöjd och som utan både floscler och dumma observationer gör mit lilla arbete rättvisa och som icke säger något enda ord til förf. beröm annat än sådant, som följer af dess omdöme om boken. Med få ord, det var mig en hjertefägnad at läsa det.

I morgon f. m. reser bruksp[atron] Munktell's dräng tilbaka til Fahlun öfver Vesterås. Med honom sänder jag 2;ne mortlar af Wedgewood, en större och en mindre, [en] eng[elsk] spritlampa, et barometerrör med platta samt et litet stycke rhodium-metall. Jag har deri inlaggt för vår vän Eggertz en liten, men gunås gammal och nött platinadegel för glödgningen af precipitater i analyser, en tråd at hålla den med i elden, samt en remsa blåsrörsplatina. — Jag tycker [ 78 ]alt at det är något mer, som jag lofvat Herrarna, men jag skref ej up det och kan nu i hast ej erinra det. — Plageman's prisupgift medföljer.⁷⁹ — Var så god och recommendera min svarfstols affair i not[arien] Eggertz's vänskapsfulla hugkomst. Jag preparerar mig nu i förhand slipstenar, yxor, virke och brinner af lust at svarfva, så at ju förr jag får hit den efterlängtade stolen, ju bättre vore det. Så fort köpet är afslutadt och jag får veta priset, skal jag genast sända penningar. Ju mera jern och andra agrementer, som kunna fås tillika eller mot serskilt köp, ju bättre.

Jag anhåller om min vördnadsfulla och ödmjuka helsning för fru Gahn och den älskvärda famillen samt til Herr landshöfdingen Järta's famille. — Jag förmodar at de blå perlorna lyckades så väl som jag önskar, ehuru jag har skäl at vara ond på dem, emedan de beröfvade mig en half sida i Herr Assessorens bref, hvilken mamsell Hochschild⁸⁰ med rätta borde betala mig.

Vale et fave.

J. Berzelius.

P. S. Så när hade jag glömt at bedja Herr Assessoren hafva den godheten at hos landshöfdingen Järta recommendera å fru Munktell's och mina vägnar snickaren Jan Janson⁸¹ i Upbo, som lär bruka at förhålla sig ofta så som emot oss och hvilken äfven af grannarna hos oss til det bästa recommenderades såsom en grälmakare.

37. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 19 aug. 1813.

Jag tackar ödmjukast för sista angenäma brefvet, som jag feck först sedan det var för sent at svara.

Min electricitets-skifva är lyckligt och oskadd ankommen och öppnad, men ännu ej upsatt. Den är 42 sv[enska] tum i diameter och emellan 1⁄8 och 1⁄4 tum tjock. Det skal blifva rätt [ 79 ]roligt at se, til hvad grad den ger electricitet; den är ganska väl planslipad, men på kanterna är den icke alldeles så fini som Herr Assessorens. Som trädställningen til min förra machine var ämnad för en skifva af högst 34 t[ums] diameter, så har jag måst låta göra åtskilliga små ändringar, innan den kan passa åt denna gigas.⁸²

I et bref från Tennant har jag fått den underrättelsen at Sir Humphry Davy med sin Lady ämnar serieust göra en rfesa i höst genom Sverige til Ryssland, Turkiet, Grekland och sedan til så många länder, som kunna besökas i Europa af en engelsman. Marcet skrifver emedlertid at Davy begärt pass från Frankrike och at, om han får det, så torde det väl kunna hända at han far genom Frankrike och kommer ej häråt. Kommer han och reser åt Fahlun, så kan det väl hända at Herr Assessoren får en ny visit af mig, ämnad at på en gång vara en höflighet mot Sir Humphry och et tilfälle at snart få återse Herr Assessoren. — Jag vet icke mer af hvad . . .⁸³

38. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 26 aug. 1813.

Jag tager mig den friheten at hos Herr Assessoren recommendera brefbäraren, Mac Michael, hvarom jag redan skrifvit til Herr Assessoren några ord i et föregående bref. Han är en ganska agreabel man, med hvilken jag rätt gärna trifves. Hans hufvudföremål vid sin närvarande resa är mineralogie. Han vil icke passera för mineralog, emedan han ännu ej är det i synnerlig grad, utan endast för en person som söker tilfälle och materialier för at studera denna vettenskap.

Det inneliggande är en afhandling från Tennant. Den stuff alunjord, som medföljer, är också på sit sätt från Tennant.

Jag skrifver mera med posten i öfvermorgon.

[ 80 ]Äfven får jag anhålla at Herr Assessoren täcktes presentera vår engelsman hos Lagerhjelm och Forselles, hvilkas bekantskap han ämnar göra.

Herr Assessorens

ödmjukaste tjenare

Jac. Berzelius.

39. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 26 aug. 1813.⁸⁴

Af Herr Assessorens sista bref finner jag med förnöjelse en ny bekräftelse på läran om bestämda proportioner. Herr Assessoren fyllde d. 19 aug. 68 år, dagen derpå (d. 20) fyllde jag 34 år; nu är 34 x 2 = 68, och deraf följer at Herr Assessoren är så en multipel af mig med 2, d. ä. — med mig två gånger tagen.

Jag skref i går morgon et bref til Herr Assessoren med engelsmannen Mac Michael, hvilket bref skulle vara et recommendationsbref för honom. Jag vet icke, när han kommer til Fahlun, men skulle tro at detta anländer långt före honom. Han medför en afhandling från Tennant och en bit af den fossila lerjorden.

Jag har några dagar varit på Ulrichsdal och hjelpt til vid H. K. M. Enkedrottningens balsamering.⁸⁵ Jag har dervid öfvertalt dem at följa en annan metod än den vanliga, få se huru den lyckas. Vi hafva invertes i stället för aromata användt alun, galläplemjöl och litet koksalt, och utpå kroppen hafva vi blandat aromata til de fernissor, hvarmed kroppen är öfverdragen, eller rättare, hvarmed vi impregnerat de bindlar, i hvilka vi inlindat den. Det var et otäckt göra; min mage stod altid litet på häll.

För et par dagar sen feck jag inneliggande afhandling at skicka til Wollaston, men kan icke hålla mig från at först sända den til Herr Assessoren för at studeras, i anseende til

[ bild ]

[ 81 ]den rätt curieusa vändning den ger åt Malus's försök öfver ljusets polarisering.⁸⁶ Schweigger, som skickat afhandlingen, tillägger i et bref til Wollaston följande: »Es ist mir gelungen die Farbenerscheinungen zu vereinfachen: legen Sie vor einem Glaswürfel ein tief farbiges (am besten schwarzes) geglättetes Papier, und halten Sie hinter dem Würfel ein Spiegelglas unter einem schiefen Winkel, den Sie leicht finden werden durch die Hin- und Herbewegung des unbelegten Spiegelglases, so werden Sie, hineinblickend in den Spiegel, die entgegengesetzte Figur wahrnehmen, welche sich bey longitudinalen Durchschnitten durch das Glas darstellt. Auch habe ich gefunden dass die Farbe in vielen Fällen eine Compensation der Durchsichtigkeit darbietet, und blaue Stahlspiegel eben so wirken wie Glas. Sie können die Farbenfiguren ebenso bey Lampen- als bey Tageslichte hervorbringen.»

Nu först kommer jag at säga, hvad jag bort säga förut, at dessa rader förutsätta, för at förstås, at man redan läst igenom afhandlingen. Tyskarna likna dessa figurer vid Chladni's ljudfigurer.

En platinaskål, som rymmer 1 qu[arter] vatten, skulle komma at kosta emellan 80 och 100 rdr rgds och ändå ej kunna nyttjas til alla slags evaporationer utan at angripas. Derföre köpte jag ingen sådan i England, ty jag tänker at icke slå sönder fler glasevaporerskålar af lika storlekar eller derunder, än hvilkas värde svarar emot 6 procent af platinaskålens, och då har jag altid hufvudsumman i behåll och kan kanske somliga år spara in en del af intresset.

Hälsning och vänskap. Min ödmjuka vördnad för Herr Assessorens famille.

J. Berzelius.

[ 82 ]

40. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 6 sept. 1813.

Jag tackat ödmjukast för tvenne bref. Det går mig rätt hjertligt i magen at svårigheterna med vitriol-luternes klarnande fortfara oagtadt skärstenen; men saken lärer väl vara den at svårigheten i sjunkningen härrörer från de främmande inblanningarna af ler- och zinksalter, hvilka fällas nu liksom förut Om Herr Assessoren ville vara god och vid tilfälle skicka mig litet af den skärsten, som så länge blifvit i kokad med luten, at han intet mera gör någon förändring derpå. Det vore besynnerligt nog, om dervid genererades något svafvelbundet jern i högre grad än skärstenen, och i hvad grad detta då är svafvelbundet.

Jag tilstår at jag ganska gerna skulle söka repetera Seebeck's försök⁸⁷, men at få en sådan kub af glas är jag rädd blir omöjligt. likväl skal jag fresta at sätta vår vän Broling's nyfikenhet på prof, få se om icke han kan göra några anstalter för glaskubens smältning och slipning. Hvad prismer af islandsspat beträffar, så göras de endast i Paris af en glasshpare eller rättare en instrumentmakare, som dertil blifvit inöfvad af Biot och Malus. Det lärer vara någon svårighet underkastadt at finna rätta direction, i hvilken slipningen skal ske.

Från England feck jag för några dagar sedan et prof på utvalsad zink, som är så tunnt som stanniol och som användes til De Luc'ska staplar, af sådant zinklöf rundklipt och lagt mot lika stora lappar silfverpapper, samt genomdraget med en tråd. I en af de sista journalerna från England beskrifver Singer⁸⁸ försök med et sådant batteri af 20000 par, som ger ganska kännbara stötar, som laddar electriska batterier, kommer klockspelet at ouphörligt ringa m. m. men som icke gör mindsta til decomposition i någon vätska. — Ar icke det rätt curieust?

Man skickade mig tillika et litet löf zink utvalsad til det yttersta, tjenlig at i en föreläsning visa, huru zink brinner. [ 83 ]Jag skickar en liten bit af hvardera; jag har ej fått mycket af dem, annars skulle det bli mera.

Nu tror jag at jag fått tafse på huru platinabeläggningen göres. En tysk, hvars namn jag nu icke minnes, har upgifvit följande sätt: man uphettar salmiakplatina, til dess den är halfdecomponerad, hvarpå den rifves til fint pulver och blandas med terpentinspiritus. (Gehlen har förbätt[rat] methoden på följande sätt: salmiakplatinan rifves mycket fin och blandas se[dan] med ganska finrifvet koksalt och uphettas sed[an] til full decomposition. Ändamålet är at få platinametallen i et ytterst fint, ej hopbakadt pulver, som med terpentinoljan utblandas.) Denna blanningen påsmörjes flera gånger, men måste torka emellan hvar gång. Den poleras sedan. (I detta fall synes det at vara alldeles den eng[elska] methoden.) Om denna fernissa smörjes tilräckligt tjockt på en trädform, t. ex. en liten skål, och sedan den fått tilräcklig tjocklek, formen upbrännes, så har man et platinakärl, som hvar och en kan göra sig sjelf. Bäst skola täta kol passa til formar.

Men papperet är slut.

Min vördnad för samteliga Herrskapet.

J. Berzelius.

P. S. Hr Mac Michael reste först til Skinskatteberg, far åt Nora och Philipstad, innan han kommer til Fahlun, och torde således ännu dröja något litet, innan han kommer.

41. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 23 sept. 1813.

Jag har kommit at söla öfver et par postdagar at skrifva och har äfven idag så trångt om ögonblicken, at jag ej hinner säga mer än at jag härnäst skal skrifva utförligare om hvad [ 84 ]jag gort med svafvelkisen och hvad jag fått veta från England i vettensk[apligt] hänseende, som dock ej är stort.

In politicis får Hr Assessoren bättre nyheter från sin bror, än jag kan ge. — Något som han icke ännu torde veta är 1^o det obehagliga at general Morau d. 2. sept. kl. 7 f. m. afled i suit af sina blessurer⁸⁹; keysaren i Ryssland har decreterat en ärestod åt honom i Pettersburg på Champ de Mars, samt lofvat en ansenlig hemgift åt hans dotter. — 2^o At keysar Napoleon evacuerat Dresden, som nu försvaras endast af Dresdens borgerskap, samt at österrikiska och ryska tropparna satte sig i marche d. 4 sept. för at gå, ej mer til Dresden, utan til Leipzig. Hvartåt Nap[oleon] går, är obekannt. — En bulletin, som i dag med posten ankommit, omtalar en hel hop smärre fördelar, som blifvit fölgder af bataillen vid Dehnewitz,

Mina vördnadsfulla helsningar.

J. Berzelius.

P. S. Mac Michael är aldeles förtjust af Hrr Hisinger och Gahn, den förre agerade med honom som en bror och den andre som en far — säger han — och det kände jag igen.

42. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 27 sept. 1813.

Jag tackar ödmjukast för 3:ne bref, det med M:lle Hochschild inberäknadt. Af de tvenne papper, som Hr Assessoren sände, var det ena Herr Assessorens eget med påskrifven adresse från Tennant, ehuru den var så illa skrifven, at det kanske ej var rätt lätt at förstå.

Jag sträfvar ännu med svafvelkisen, hvarpå jag ej fått något rätt redigt numerärt resultat. Så mycket har jag funnit, at den ej kan vara annat än den förmodade nya svafvelföreningen, hvars svafvelhalt är proportionell emot den röda [ 85 ]jernoxiden, ty den är hvarken vanlig pyrites eller magnetkis; svårigheten lärer väl vara at få den rätt fri från all inblanning af närliggande grader. Den kopparhalt Hr Assessoren funnit deri, kan väl förorsaka et felagtigt numerärt resultat i analysen, men kan väl icke bidraga til denna förenings kemiska caracterer på något anmerkningsvärdt sätt. Det ser ut, som kunde icke svafvelbundet jern i maximum bildas genom decompositionen af magnetkis i vitriol-luten, utan at då den nyss omtalade mellangraden hunnit bildas, kan denne, om han är tilräckligt fin, sönderdelas ytterligare, hvarvid svafvel blir fritt. Det är curieust nog at vitriol-luten bildar denna mellangrad (då deremot syrorna ej göra det), hälst som vätgas utvecklas ehuru i ringare qvantitet, än då syror nyttjas. Huru mycket ligger icke fördolt i botten öfveralt, der vi tro oss känna mer än ytan?

Det vore väl intressant nog at veta, hurudan product man får, då ren, artificiell svafvelkis sammansmältes med jern, så at man får den största jernhalt med minsta svafvel. Om Herr Assessoren vid något tilfälle kommer at arbeta i äsian, så var god och gör et dylikt försök; ty jag har inga sådana anstalter, och skulle jag besvära Hjelm eller Broling dermed, så kommer det säkert at gå långt ut.

I de sist ankomne engelske journaler anföres beskrifning på experimenter gorda med en stor galvanisk apparat af 18 par zink och koppar plåtar af 3 alnars längd och något öfver en aln i bredd, ställde i en trogapparat och fugtade der med alunsolution och utspädd salpetersyra. Verkan deraf var ganska häftig: platina smälte som ingen ting, cerium reducerades och förflög, iridium smälte til en regulus, som under hammaren brast och visade at denne metall är skör. De funno vidare at et längre stycke af en tjock platinatråd kunde upglodgas än af en korrtare.⁹⁰ Detta batteri är tilhörigt en Mr Children, som jag likväl icke såg bland chemisterna i London.

Davy har analiserat den exploderande föreningen, som slog ut ögat på honom förleden höst. Han fann den bestå af [ 86 ]4 vol. syrsatt saltsyregas och 1 vol quäfgas. Jag har inga skäl at anse detta bestämmande för correct; jag skalle tro at antingen 3 eller 5 vol. syrsatt saltsyregas innehållas deri, och i detta fall är den exploderande föreningen sammansatt af två syror i vattenfritt tilstånd, antingen af salpetersyrlighet eller salpetersyra med saltsyra. — Så som Davy upgifvit dess sammansättning, kunde den möjligen vara en trefaldig sammansättning af saltsyra, salpetersyra och salpetersyrlighet, analogue med den trefaldiga syran Marcet och jag erhöllo af svafvelkol med syrsatt saltsyra.

Jag har sett några vidare expositioner af Davy's försök med oxyfluoric acid; de bevisa icke just dess existens. — Från Davy sjelf har jag äntligen haft bref, hvari han är höflig, men säger at större delen af mina anmerkningar varit origtiga.⁹¹

För mig har det aldrig velat lyckas at göra några rätt goda svafvelstickor af oxymuriatet. Men gref Cronstedt har gjordt efter min föreskrift at rifva saltet med litet cinober och gummivatten eller sockervatten, hvari stickan doppas.

Var god och tacka Eggertz för hans goda omsorg at få min svarfstol i ordning; jag öfvar mig emedlertid på den usla pje[se]n jag har.

Mina vördna[dsfu]lla helsningar.

Berzelius.

P. S. Jag tackar ödmjukast för intention med receptet för sprängkolen; men det fanns ej i brefvet; således lärer Hr Assessoren väl hafva glömt at skicka det.

43. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 11 oct 1813.

Jag är rätt et nöt at skrifva. Nu har jag gått och sölat i flera postdagar at afbörda min tacksamhet för 2 om ej 3 bref och profver på svafvelbundet jert. Men jag har gått och [ 87 ]fuskat med upställandet af min electricitetsmachin, som jag icke kan få at bli så starkt electrisk på långt när, som Herr Assessorens var. Jag har smort kuddarna med Kienmayerska amalgaman⁹² och sökt observera i deras constraction och vaxdukens application, alt hvad jag funnit anfört; til och med præs[identen] Edelcrantz har varit så god och hjelpt mig, men den kan ändå aldrig bli så electrisk, at conducteuren slår öfver til kuddarna. 6 tums gnista är det högsta jag kunnat få. Conducteurerna stå på stora solida 6 quarter höga glaspelare och synas således vara isolerade temmeligen väl. Kanske gör skifvans diameter och yttre delens större omsvängningshastighet at kuddarna ej kunna tilspännas tilräckligt, utan at skifvan blir så godt som orörlig och at derigenom ej nog electricitet utvecklas.

Jag har undersökt de sända profven minutieust. Skärstensresiduum håller en sådan quantitet koppar, at dess resultat aldrig kan bli bevisande, och det af vanligt artif[icielt] svafvelb[undet] jern med svafvelsyra är svafvelb[undet] i maximum med en ringa inblanning af något, som jag gissar vara den sökta svafvelbindningsgraden. Således är denna sistnämnda nu mer problematisk, än jag tyckte, då jag sist skref. Nu måste jag undersöka verkan af jernsaltet på artif[iciel] svafvelkis, omsmält i luterad degel, för at vara fri från ♦ i maxim[um].

Davy's explod[erande] gas (eller euchlorin) fås af saltsyra med öfvers[yrsatt] salts[yradt] kali; men den explod[erande] oljan fås af syrs[att] saltsyregas, som man låter absorberas af en mättad uplösning af salpetersyrad ammoniak. Producten består af saltsyra och salpetersyra i vattenfritt tilstånd; explosion upkommer af saltsyrans decomponerande åverkan på ♦, hvarvid syrs[att] saltsyregas och quäfgas utvecklas.

Thomson utgifver en chemisk journal, kallad Annals of Philosophy, som är rätt bra redigerad.

Blanksmörjan göres, efter det recept jag fått, af et spetsglas bomolja blandad med et lod stark svafvelsyra och [ 88 ]sedan under ständig omrörning indrupen i en blanning af 3 quarter god vinättika med 4 lod slammad bensvärta och 4 lod socker, samt 3 lod gummi arabicum. Jag har tyckt at 1 lod af det sista är nog.

Rörande försöken med lilla masugnen ville jag nog vara til tjenst. Gud gifve mig bara förmåga dertil — Hvilken är den Stenfelt, som anförer försöken vid Klosters bruk?⁹³

At kolet i tackjernet af slaggen och genom dess reduction förtäres, har jag lärt ur Joseph Black's Vorlesungen, übers[etzt] von Crell; der denna process synes mig bättre utredd än hos någon annan författare.

Hjelm'ens död⁹⁴ kan ej vara Hr Assessoren obekant. Jag har i samråd med Rothoof framför eldbrasan utnämnt Eggertz til hans efterträdare. Han är säkert den enda, som duger. Lagerhjelm har och tänkt söka dit och sälja sit bruk. Svedenstjerna springer nu på händer och fötter för at bli Hjelm'ens efterträdare, men han är, entre nous, en för stor dansmästare och aldeles ingen vettenskaplig påläggskalf, och en sådan bör väl ändå ha den platsen. — Kör hit Eggertz med det snaraste, så at [folk] får veta af honom.

Min vördnad [för] Hr Assessorens familie.

J. Berzelius.

P. S. I sept. häftet af Thomson's journal står at chromsyradt bly doubblerar 3 g[ånger] starkare än Islandskristallen och bryter ljuset 1⁄3 g[ång] starkare än demanten, Observation är af Brewster.⁹⁵

44. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 18 oct. 1813.

Jag har i dag en sak at meddela, som ligger mig mycket på hjertat. Vid närmare eftertänkande af successionen efter Hjelm har det yppats at ingen utom Herr Assessoren kan af denna platz göra hvad den bör vara. Herr Assessoren har [ 89 ]ju ej alldeles slagit all tanka på Stockholm ur hågen; sedan nu Henric i dessa dagar är gift och M:lle Marie innom kort blir det⁹⁶, är Hr Assessorens hela hushåll sammansatt af Hr Assessoren och dess fru. Det skal då bli ganska tomt i Fahlun, och jag gissar at Hr Assessoren endast i Stockholm skal kunna finna något, som ersätter sina barns frånvaro, och ombytet af vistelseort och occupationer skal säkert göra det mindre kännbart. Blif icke brydd öfver flyttningen från Fahlun. Lemna det mesta qvar; på myntet finnas två laboratorier, och i Stockholm behöfvas ej sådana uplag, som Hr Assessoren måst hafva i Fahlun. — Sedan nu economiska och juridico-economiska företag absorberat Hr Assessorens ungdom och mannaår, så skänk åt en lugnare utöfning af vettenskapen frukten af sin långa erfarenhet och sin återstående lifstid. Lät omsider gå i fullbordan hvad så många så länge önskat och hvad Hr Assessoren många gånger sjelf erkänt vara rigtigt, at fri från economiskt bryderi lemna sig i Stockholm åt hvad Hr Assessoren blef född til. — Med få ord — låt på et eller annat sätt vederbörande veta at Hr Assessoren skulle vilja taga Hjelm's plats. Vilkoren äro: fria husrum, 500 r. bco i lön och 200 bco i exper[iment]pengar. Eggertz torde ej kunna få sysslan i alla fall. Svedenstjerna, Broling och Gust. Schwartz blifva nog svåra competitorer, men om Herr Assessoren söker platzen, så får Eggertz Hr Assessorens stipendium⁹⁷, och båda kunna bli belåtna.

Lägg nu til på vågen för den goda saken alla de experimenter vi skola göra ihop, all den jouissance vi skola hafva af en prompt och lätt communication med andra länder, och många andra saker, som icke kunna til lika grad vinnas i Fahlun.

Svara för all del: Ja! och Rothoff och jag skola upgöra det öfriga.

Skulle Herr Assessoren draga på svaret, så skrifver jag promt til frun och ber henne hjelpa til at öfvertala Herr Assessoren.

Hälsning och vänskap. J. Berzelius.

[ 90 ]

45. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 1 nov. 1813.

Jag tackar ödmjukast för icke mindre än 3 bref; jag kan icke neka at det var rätt bedröfligt at Herr Assessorn icke bet på min krok; jag hade et halft hopp at kanna fånga Herr Assessoren, nu ser jag klarligen at vi icke få smickra oss med det hopp at någonsin få Herr Assessorns bopålar hitflyttade.

Eggertz är väl ej utan hopp, ehuru det icke kan vara stort, emedan det vanliga anseendet til personen vid sysslors besättande säkert kommer ifråga, och således Broling's beskedlighet, hans engelska resa och hans verkliga många förtjänster i mycket annat, än hvad som här fordras, komma at vidt och bredt omtalas. Emedlertid agerar Rothoff i denna sak med ståndaktighet och köld och lägger mycken vigt på instructionen, hvilken icke kan upfyllas hvarken af Broling eller Svedenstjerna, och kommer säkert at til högre ort bära sina raisoner, ifall de icke skulle apprecieras af Collegium. Skada blott at å högre ort är intet mer at vänta än i Bergscollegium, så länge kronprinsen ej är hemma. Br[oling] hade i går varit hos Rothoff och försökt at omvända honom; bland argumenterna för sina kunnskaper i chemien anförde han: »Herr Bergsr[ådet] lärer väl påminna sig at det var hos mig, som kalium gordes här om året?» Åja, svarade Rothoff, det mins jag så mycket bättre, som det var min egen son som gorde det. — I öfvermorgon är jag bjuden på corruptionscalas hos Robsahm⁹⁸, som intresserar sig för Broling. Jag önskar Br[oling] alt godt, men calaser förändra ej min öfvertygelse, och frågar mig någon om den, så säger jag den, til och med på calaset.

Jag tackar ödmjukast för svafvelbundna jernet; jag har ännu icke gort något prof derpå, men kommer väl dertil snart. Jag har begynnt på de välsignade Grängesmalmerna och har företagit mig at med det samma undersöka sjelfva det jernförande mineralets chemiska natur. Jag har likväl analyserat blott en af dem complett; den är sammansatt af röd och [ 91 ]svart oxid i det förhållande at den röda håller 3 ggr så mycket syre och 2 ggr så mycket jern som den svarta. — Jag har fiskat efter at få mig en magnet för at se, hvad sort malm den kan hålla, men ännu ej kunnat få andra än så ytterst svaga, at de ej verka annat än på magnetnålen utan at sjelfva draga någon ting betydligt. — Det som är besynnerligt är at jag funnit en stuff röd jernoxid d. ä. blodsten, som är polarisk.

Jag anhåller at Herr Assessorn är så god och lägger mig för fru Järta's fötter.⁹⁹ Hon var så god och lofvade mig minst 30 alnar af lärftet; skulle jag kunna få mer, så tar jag det; hvad jag ej sjelf skulle behöfva, kan jag tjena någon af mina vänner med, ty lärftspriset är betydligt högre här i Stockholm.

Vi lyckönska oss inbördes öfver Kronprinsens stora framsteg. Det sägs at han vänder sig nu mot Hollstein.

Min vördnad för familjen.

Hälsning och vänskap.

J. Berzelius.

P. S. Tack för rådet til el[ektricitets] machinens förbättring; genom tilsats af musivguld har jag fått den så stark den kan bli; gnistorna bli dock ej långa af brist på god isolering.

46. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 11 nov. 1813.

Det var rätt tröstrikt at höra, det Hr Assessoren ej slagit Stockholm ur hågen; skjut bara ej alt för länge up med hitflyttningen.

Med svafvelbundna jernet har jag begynnt tvenne försök, som likväl misslyckats båda, emedan det röda jernsaltet jag til dess decomposition nyttjadt var oxideradt med salpetersyra, hvarigenom et basiskt, i syror olösligt styggtyg [ 92 ]bildas, som innehåller svafvelsyra, ammoniak och jernoxid och som förvillar altsamman.

Rörande Eggertz och hans ansökning har jag i sällskap med Rothoff funderat på om man icke kunde skaffa Broling survivence på gubben Lidin¹⁰⁰, som är directeur öfver mynttilverkningen, hvilken sednare behöfver all Broling's handtverks-talent för at kunna uphjelpas ur det eländiga tilstånd, hvari den nu befinner sig. Dock vet jag ännu icke, til hvad grad detta kan vara rimligt. — Svedenstjerna söker med all ifver, och under det han berömmer Broling, så säger han om honom alt hvad en slug medsökare kan säga til sin vederparts förfång. Han har nu ex corde talat med mig derom; jag afrådde honom från at söka, tilläggande at, så mycket jag hittils hört af saken, skulle han ganska säkert icke kunna få sysslan. Då geck han hem och blef så melancholisk, at han skrämde Mac Michael, som bor hos honom. Det gorde mig ondt om honom, men det är bättre at han gör sig beredd at ej vinna sin but, än at på en gång vid sysslans bortgifvande gå miste om sin sak. Han hotar altid med at sälja bort sin mineralsamling, ge vettenskaperna fan och at blifva bonde.

Må Gud välsigna Herrarna, serdeles Eggertz, för den svarfstolen, som kom i går.¹⁰¹ Jag har i dag ej gort annat än svarfvat välsignelser öfver Herrarna, och jag skal säkert svarfva ännu flera i morgon. Det var andra don än min uslighet, som Eggertz skrattade så godt åt. Emedlertid är patronverket på den nya icke i serdeles godt skick, ty så som det nu är, kan jag icke borra i svarfstolen och med et ord icke svarfva utan fäste i båda ändar.

Just nu var Rothoff här, som fått bref af Eggertz, hvari står at han äfven skrifvit til mig; jag har dock ej fått hans bref ännu. Jag har skrifvit på betyget. Rothoff sade mig at i Bergscollegium får Eggertz ej sysslan, men han vill skrifva et så beskaffadt dictamen, at saken skal vinnas hos kungen. — Derom säger jag som et italienskt ordspråk: Du byter om capellmästare, men musiken är den samma.

[ 93 ]Efter alla öfverläggningar (med så många fruntimmer jag känner) om lärftet stannar jag i det beslut at af fru Järta ej begära mer än 30 alnar af det medsände profvet; skulle jag deremot med mitt fördröjda svar hafva satt säljerskan i den belägenhet, at hon ej kan bli af med det, så tager jag så stor del deraf, som hon genom min försummelse och genom mitt beting blifvit förhindrad at afyttra.

Men posttimman slår.

Tusende hälsningar til famillen.

J. Berzelius.

P. S. Om jag har skrifvit dumheter i brefvet, så ursägta, men jag får ej tid at läsa igenom det.

47. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 6 dec. 1813.

För tvenne bref aflägger jag min ödmjukaste tacksägelse, äfvensom för lärftspaketet, hvilket jag också emottagit. Orsaken til mit söl ligger i en serdeles envis migrän, som under hela denna tid i den beständigt fuktiga väderleken förföljt mig och som jag, de få dagarna vi hade kalit och torrt, aldeles slapp. Den hemsöker mig nu åter, sedan slasket begynnt.

Jag har nu någon tid bortåt sysselsatt mig med några fruktlösa försök, som jag oagtadt snart två månaders ihärdighet ändå icke varit i stånd at bringa til en sådan grad af precision, at de gifva användbara resultat. De angå vextsyrorna. Jag har försökt at förbränna vägda portioner af deras salter med blyoxid, hvilka jag blandat med brun blyoxid och uphettadt i giasretort, men som denna decomposition skedde för häftigt, så förändrade jag den så, at jag inlade blanningen i et glasrör och lät hettan gå småningom framifrån bakåt, hvarvid försöket väl geck sakta nog för sig, dock blåstes altid röret ut, och slutligen tog gasen sig et hol, oagtadt tryckningen af quicksilfret i gasapparaten ej utgorde mer än 1⁄8 tum. Der[ 94 ]efter gorde jag mig et bläckrör at utpå omge glasröret, hvilket då höll; men slutligen då alt geck bra, befanns at man aldrig kan få den bruna blyoxiden så fri från damm, at icke det gör et aldeles förvillande fel i resultatet. Jag har således måst vända mig til kali oxymuriaticum. Men som detta gör en så förfärligt hastig förbränning, så försökte jag at utspäda blanningen med en stor mängd blyoxid. Massan exploderade; jag har icke kunnat utfinna orsaken. Jag omgorde försöket men blandade massan med glödgat koksalt, och nu äntligen geck det; men det försöket gorde jag först i går. Jag har under tiden varit så oduglig til alt annat än at omgöra eller fundera på nya försök til vinnande af mit ändamål, at Gud vet om ej Hr Assessoren fått vänta ännu längre på bref, om det ej velat gå.

Från England har jag nyligen haft flera bref. Intet annat nytt än at Wollaston uttänkt en liten sliding rule, på hvilken man kan i et ögonblick se, huru mycket syra och basis som finnes i en gifven quantitet, lika mycket hvilken, af et salt; tillika ser man då, huru mycket af hvart och et annat salt med samma syra innehåller en lika quantitet syra. Hela piecen är stor som et 8 blad. — Tennant har begärt af Mac Michael at få en noga upsats på Hr Assessorens frågor om kopparen, hvilka han skal göra sig et serdeles nöje af at besvara.

Thomson ber ganska mycket hälsa Hr Assessoren och anhåller at Hr Assessoren vore god och genom mig skickade en liten beskrifning på sina svafvelugnar med ritning, ifall Hr Assessoren ej skulle villa göra hemlighet af dem. Förmodligen vil han deraf göra en artikel i sin journal. — Den kan ganska väl skrifvas på svenska, som Thomson läser.

Medföljer med tacksägelse för besväret med mit lärft 30 rdr rgds; tillika med hvilka jag anhåller ödmjukast at Hr Assessoren lägger mig för fru Järta's fötter.

Plageman har ännu ej Hr Assessorens préparater färdiga, men jag tror at åtminstone kalit blir rätt bra. Projectsvis tror han det komma at kosta 6 rdr rgds skålpundet.

[ 95 ]Bästa Herr Assessor, flytta snart hit. Tänk om jag nu hade kunnat få begagna Hr Assessorns idéer vid mina vextsyreförsök, huru långt skulle jag icke nu vara avancerad!

Mina vördnadsfulla helsningar för famillen.

J. Berzelius.

48. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 13 jan. 1814.

Jag skäms i högsta grad, när jag tänker efter, huru länge det är jag dröjt at besvara Herr Assessorens sista bref. Men julos och annat os har kommit mig at förglömma postdagarna. Hufvudsakliga orsaken ligger likväl deri at jag vanligen gör min post i Collegium, och som detta icke förr än nu begynnt sina sessioner, så har jag och förglömt alla mina brefskyldigheter ända til nu.

Mina försök med vextsyrorna hafva nu fått fart och gå så, at det är lust och glädje deråt. Jag har analyserat oxalsyra, vinsyra, citronsyra, ättiksyra, benzoesyra och slemsyra, och innom en eller annan vecka har jag äfven bernstenssyran och äpplesyran analyserad.

Jag tror mest at jag utfunnit lagarna, hvarefter den organiska naturens beståndsdelar förenas, och de slå så ut, at der föreningar i alla möjliga proportioner äga rum, oagtadt de ändå under alt detta iagttaga lagarna för de chemiska proportionerna. Regeln för syrsatta doppars föreningar och för syrets relativa quantiteter i dessa har dervid kommit mig til ganska mycken hjelp, och utan den vore det omöjligt at någonsin få rätt på de bestämda proportionerna i den organiska naturen. Se här et exempel: vinsyra består af 59,9 d. syre, 3,95 d. väte samt 36,16 d. kol. Om vi nu antaga för en volume (i gasform) eller efter Dalton för en atom det kol, som förenas med 100 d. syre til syrsatt kolgas, och hälften af det väte, som förenas med 100 d. syre för at bilda vatten, så [ 96 ]finna vi i vinsyran i vol syre, 4⁄5 vol. kol och 1 vol. väte; men det är icke sannolikt at bråk af volumer eller atomer i sjelfva verket äger rum; om vi nu undersöka de vinsyrade salternas sammansättning, så finna vi at syran håller precist 5 g[ånger] så mycket syre, som den basis hon mättar, hvaraf i likhet med hvad i den oorganiska naturen äger rum, följer at vinsyran bör innehålla 5 vol. syre, men då är hon sammansatt af 5 v. syre, 5 v. väte och 4 v. kol.¹⁰² — På detta sätt har jag gått igenom med alla dessa syror, och af alt detta synes följa at i den organiska naturen et obestämdt antal volumer af de 3 eller 4 kroppar, som utgöra dess elementer, kunna förenas, utan at någondera behöfver tagas för enhet (hvilket i den oorganiska naturen åter är en absolut nödvändighet); och så inser man, huru oändlig mångfald i production kan vara förenad med den fullkomligaste undergifvenhet för enkla mathematiska lagar. Jag vet icke at någon ting nyligen gort mig så stort nöje, som då jag efter så mycket fruktlöst bråk, så många omgorda fåfänga försök, äntligen begynnte få reda och ljus i detta ämne.

Jag har fått engelska journalerna för nov. och december. De innehålla nästan ingen ting chemiskt mer än afhandlingar af mig. En Dr Prout har gort försök på andedrägten och funnit at kolsyregasutvecklingen från lungorna har sina dagliga perioder; at den har et maximum, som infaller mellan 11 och 2 på dagen, samt ett minimum emellan 11 och 3 på natten; i maximum är utvecklingen 1⁄3 större än i minimum. — Alla affecter, onda eller goda, spiritus, opium o. fl. ämnen, minska utvecklingen af kolsyra, under det deras verkan varar. — Davy har beskrifvit sin analys på den farliga detonerande substansen, som slog sönder hans öga. Han har arbetat med 7⁄10 af et gran och fått resultater stridiga mot de chemiska proportionerna¹⁰³, men infererar derifrån (från försök på 7⁄10 gran) emot de resultat jag dragit af mina försök. Han nämner mig dock icke.

[ 97 ]Mac Michael har tout d'un coup beslutit resa til Ryssland; stannar likväl ännu quar 14 dagar.

Min vördnad för Herr Assessorns famille.

Hälsning och vänskap från

J. Berzelius.

Förlåt mit slarf; men man pratar rundt ikring mig.

49. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 28 febr. 1814.

Tusen tack för sista brefvet.

I anledning af Herr Assessorens fråga om enhet i oorganiska naturen bör jag anmerka at den omständigheten at 1 1⁄3 vid tilfällen förekommer ej är contrair emot den idéen at man altid måste begynna sin beräkning från en hel, och at således i all oorganisk sammansättning räkningen utgår från en kropp såsom enhet, med hvilken 1, 11⁄2, 2 etc. kunna vara förenade. Hvad 1 1⁄2 angår, så vore det troligt at dess rätta expression är 3.

Thomsons journal får jag på posten med Foy'ens papper. Annars är det bra svårt at få engelska journaler ordentligt. Nu är mit exemplar hos Jan Afzelius, men det står sedan til tjenst, om Hr Assessoren vil vid något tilfälle hemta det til Fahlun.

Har jag berättat at Mac Michael köpt Ekeberg's mineralsamling för 200 rdr bco? Af hvad som ej var egentliga svenska fossilier, feck jag alt hvad som dugde, hvarmed min i Fahlun med tennmalm och pyrophysalith begynnte samling feck et ganska ansenligt tilskott. Nu studerar jag ifrigt mineralogien och har under mina studier trott mig finna nyckeln til et vettenskapligt system, som är ganska simpelt och som på en gång förlikar mineralogien med electrochemiska theorien och med läran om bestämda proportioner. Då [ 98 ]saken från denna sida betraktas, är det knappt någon god mineralanalys på et rent fossil, som ej öfverensstämmer med chem[iska] proportionerna på et sådant sätt, at mineralets rätta sammansättning kan deraf tydligt förstås. — Dock frambringar mineralogien en multiplicitet i sammansättningar, som chemien först får lära ur naturens laboratorium och kanske kan tåta efter sedan i sina glasburkar. Jag håller på at göra en exposition af detta system, och när jag får den så färdig, at jag blir någotnära nöjd dermed, så skickar jag mit opus til Hr Assessoren för at noga nagelfaras och för at få alla anmerknihgar, som Tit. kan hitta på, för at ifall något är at göra deraf, få det så riktigt som möjligt.

Hausmann har skickat mig sin mineralogie, i 3 tomer. Jag supponerar at han äfven skickat Hr Assessoren exemplar deraf. Hvad den är tysk! nya namn, excellent complett i samlingen och många fel omdömen. Hvad tycks om hydrophilit för saltsyrad kalk? Lithos betyder ju sten.

Rörande svafvelsyran, så skrattade jag nog, när Hr Assessoren begärte af mig förslag til fabriksanstalten. Jo jag är en vacker karl til slikt. Emedlertid skal jag säga hvad jag såg på Gripsholm. Blykammaren, at döma af utseendet, var 14 alnar lång, 6 bred och 3 hög. Deri insättes hvar 6:te timme svafvel at brännas. På bottnen ligger vatten, och mitt i stå et par dussin glasbunkar med salpetersyra.

Stenberg,¹⁰⁴ som nu ensam äger fabriken, kan ej tilverka mer än 1500 ℔ årligen och svarade på min fråga, om han ansåge sig få intrång af en tiltänkt inrättning i Fahlun, at han det ej kunde, emedan om det vore rätt mycket at förtjena på svafvelsyran i närvarande svafvelpris, han skulle kunna göra sin tilverkning 10 ggr högre utan at sakna afsättning; men nu bryr han sig ej stort om denna tilverkningsgren. At Herr Assessoren ej fått någon syra stort vid sina försök, är en följd deraf at när man gör svafvel, går man på directe motsatta principer mot dem, som böra följas, då syra skal fås. Hr Assessoren låter svafvelsyrlighet + quäfgas stryka öfver salpetersyra; deraf kan ej bli mer svafvelsyra än den, som [ 99 ]omedelbart vidrör salpetersyran, ty nitrösa gasen, som deraf genereras, träffar ej syre i den ofvanstående atmospheren och kan således ej acidifiera det hela, och den största quantiteten af svafvelsyrlighetsgasen, som condenseras i vattnet på blykammarens botten. Ställ til at bränna kisen i så mycken luft som den, hvari Stenberg bränner sit svafvel, och jag förpligtar mig på at svafvelsyra skal genereras lika väl af kisen, om ej bättre än af svaflet. — Det som genereras i bunkarna är ganska litet. Det andra håller ej salpetersyra. Det förra har jag renat genom kokning med svafvel, som dock har den olägenheten at svaflet smälter, innan operation är slut, sjunker då och gör stötar.

Rörande vår sekter skrifver jag under. Jag anhåller at ju förr ju heldre få de bevis på hans skamlöshet, som Hr Assessoren varit god och lofvat. Jag utfäster mig at deraf göra et sådant bruk, at Hr Philipson skal nunnas det. Nu går hans oförskämdhet så långt i allt, at det behöfs sätta gränser derföre.

Hälsning och vänskap.

J. Berzelius.

50. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 13 juni 1814.¹⁰⁵

För Herr Assessorens sista intressanta bref tackar jag, äfven som jag ödmjukast ber om förlåtelse för mit söl at besvara det. Beräkningen om syrgastilgången vid svafvelsyretilverkningen är nog riktig. Jag har gort den förut en gång åt Bjuggren, men han skrattade deråt, ty hans practiska resultat var et tydligt bevis mot beräkningens riktighet. Hvari felet ligger, kan jag icke inse; men nog är det decisift säkert at man får flera gånger mer syre i svafvelsyran, än den i blykammaren instängda luften synes hafva kunnat gifva, äfven då salpeterns syre tages med i beräkning. Det skal bli [ 100 ]roligt at i Hr Ass[essorens] sälskap få grubbla derpå. — At jag kommer til Fahlun, är innom mig afgort; ödet determinerar verkställigheten af mit beslut. Sefström kan icke komma, ty han har sin tjenstgöring vid Carlberg at sköta under sommaren, och en af oss måste altid vara til hands för S[undhets]-collegium. Jag ämnar resa härifrån strax efter midsommaren och far då först til Hisinger och kommer derifrån öfver Norberke til Fahlun. Jag har talat vid Gustaf Schwartz at han skal låta Eggertz få pumpa sig rörande svafvelsyretilverkningen, och han lofvade at til och med sjelfmant ge öfver åt honom alt han hade i förråd. — Eggertz går nu här och analyserar Vena kobolt. Det är rätt väl för K. Bergscollegium at de i första händelsen, der myntvärdien för detta collegium behöfdes, få vända sig til den, som de ej antogo, emedan den de antagit ej förstår at rätt fullgöra deras fordran.¹⁰⁶

Mlle Hochschild hade den godheten at erbjuda sig at taga en commission til Fahlun; jag hade ämnat skicka Thomsons journal; men feck för sent veta af det; emedan jag hela gårdagen var ute och feck ej af min dräng veta at hon haft bud här förr än frampå f. m., då hon redan var borta.

Berzelius.

51. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 26 sept. 1814.

Högädle Herr Assessor!

Tusen, tusen tacksägelser för alla glada dagar i Fahlun, för alla stenar, för alla angenäma och instructiva samgöromål, för all den vänskap och all den godhet jag så väl af Herr Assessoren som af dess älskvärda famille åtnjöt under mit snart 3 månaders långa vistande i Fahlun. Min resa geck excellent. Förbudet torrkade väl in i och med staden Säter, men jag väntade på ingen gästgifvaregård öfver 5 à 6 minuter [ 101 ]på hästar; alla skutsbonder funno at min lilla trilla var et serdeles nyitugt åkdon, som de påstodo at alla resande borde imitera. Jag hann på fredagen til Kifstad¹⁰⁷, dit jag anlände vid månans nedgående kl. 10 på aftonen, och der jag befann mig så sömnig, at jag beslöt taga nattquarter. I hållgården fanns ej annat rum än bondens stuga, der jag feck en träsoffa, et quarter smalare än min professoriska mages circumference, och hvars hårdhet jag förminskade med dynan til vagnssätet. Under hufvudet feck jag et hopvikit täcke, bestående af en skinfäll. Invånarne deri tycktes redan hafva gått til hvilo, emedan jag oagtadt grannskapet med mina öron ej hörde mycken rörelse af dem. — Innan jag reste följande morgon, blef matsäcks-knytet, för hvilket jag ber Herr Assessoren vara god och framföra mina ödmjukaste tacksägelser til fru Gahn, så ansenligt förminskadt, at det nu mera med all bequämlighet rymdes i stolen, i stället at det förut måst ligga ned i vagnen. — Fram på förmiddagen feck jag resesällskap af min fiende Migrän, som satte mig alldeles ur stånd at taga minsta befattning med min transport, hvilken det oagtadt geck så skyndsamt, at jag redan kl. 7 om aftonen var i Stockholm; der jag genast måste gå och lägga mig. — Följande morgon var jag åter Gudskelof i mit vanliga esse.

Ännu stuffar jag stenar och kokar på capellet i salen i drömmarna, frågar jungfrun om det är 2:dra eller 3:dje matbudet o. s. v. — Ack, hvarföre kunde vi icke flytta oss alla tilsamman hit? — Verkligheten öfverträffar altid drömmarna.

Jag har en stor bunt af journaler från England och Tyskland liggande för mig. Jag har icke fått tid ännu at orientera mig deri. — Gilbert skrifver och ber mig gifva ut en afhandling om huru precisa analyser böra göras, emedan de, som villja arbeta öfver läran om bestämda proportioner, beklaga sig öfver at de ej komma ut dermed. Detta förefaller mig nästan som at ge en snickare skriftlig undervisning i konsten at hyfla sit bräde plant.

Jag har varit hos assessor H. Gahn¹⁰⁸ och träffade honom Gudskelof vid lika gladt lynne och lika helsa som förr; den [ 102 ]lilla skrämsel fru Munktell gaf oss var en liten exageration af hennes dotterliga ömhet. Så påstod åtminstone assessor Gahn.

Men papperet slutar. Jag anhåller om mina vördnadsfulla och ödmjuka helsningar til fru Gahn, M:lle Marie, lands[höfding Järta']s famille, fru Ullholm¹⁰⁹ etc. etc. från Herr Assessorens

Ödmjukaste tjenare

Jac. Berzelius.

P. S. Just som jag skal försegla detta bref, merker jag at jag på vårt chemiska contoir i salen glömt mit munlacks sigill; kanske M:lle Louise¹¹⁰ torde vara af den serdeles godheten at taga det til resecamrat, då hon förmodligen fredagen eller någon dag innan jul reser til Stockholm.

52. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 6 oct 1814.

Tusen tack för det öfversända, löspenningarna inberäknade. Förlåt at Neibert ej medförde något bref; men jag hade ämnat skrifva det tisdagen, då han reste, och feck då en migrän, som hållit mig ända tils i dag. Jag sände det återstående af min afhandling i Thomson's journal, tillika med den om sulphuret of carbon. Dem jag vid tilfälle återfår. Tillika sände jag tyska öfversättningen af Thomson's 3:dje ed[ition]¹¹¹, den jag anhåller at Hr Assessorn behagar anse såsom en åminnelse af dess förra ägare. Jag törs icke säga taga den i afräkning på min del af drickspengarna til Nylind & Co.

Neibbert medförde tillika α) en stuff innehållande gul yttrotantal, β) en liten, men god, bit svart yttrotantal, γ) en bit gadolinit från Ytterby, δ) en siberisk beryll. — Var det något mer, som jag lofvat at skicka, så var så god och påminn mig derom, emedan jag är en ganska glömsk människa.

[ 103 ]Jag har visat den nya arten från Varg-gården åt Jan Afzelius, som varit några dagar i staden; han anser den för augit, äfvenså ansåg han crystallerna af bark vara. Åt Svartz har jag derom ej ännu nämnt. Apropos om den göken. Jag gaf honom stenarna; hvilka han emottog med det uttryck at Hr Assessoren har et altför agreabelt sätt at skrubba til dem, som försumma svara på dess bref. Jag bad honom gifva oss några underrättelser, hvad som förorsakat at försöken ej velat lyckas. Han gaf alt evasiva svar, lade mycken men ej bestämd vigt på at ♦ skulle vara concentrerad och slutade med det merkvärdiga tillägg: »Om Gahn hade addresserat sig til mig, skulle försökena hafva lyckats utan så kostsamma tilställningar». Hvad tyckes? och detta åt mig, som i förhand på Assessorens vägnar tiggt honom om at säga, hvad han dervid viste. — Vi kommo til salpeterpannor, och huru slugt han än viste vända sig, så stack öronen fram under lejonhuden. Han kunde ej dölja at han var förargad öfver Hr Assessorens correspondens med sal. pr[esidenten] Lagerheim¹¹²; på sätt jag hört Hr Assessorn sjelf ofta misstänka. — Sefström, som nu håller på at göra en theoretiskt practisk undersökning om svafvelsyrans bildning och som dervid har Bjuggren til handtlangare, har gifvit mig sit löfte at saken snart skal vara utredd.

Hvad det begärta utarbetandet af en afhandling om bestämda proportioner angår, så tol det at tänka på; jag har begynnt at tänka derpå, men jag förskräckes, när jag ser mig tilbaka, ty beskrifningen af blotta försöken utgöra säkert en volum af sina 30 tryckta ark, och at ställa dem i ordning til et helt blir så svårt, at jag, oagtadt jag måste vara au fait af dem alla, ändå kommer at hafva bra svårt at göra det. Emedlertid lofvar jag til halfs at försöka det; men nog tänker jag derpå länge, innan jag begynner.

Tyska journalerna har jag fått öfver Strahlsund med extraordinair lägenhet. Nu får jag dem ej mer den vägen. Hjort'en reser åt Hamburg om några dagar, då skal det väl kunna låta sig göra at få dem ordentligt.

[ 104 ]Hvad Finbostufferna beträffar, så tog jag in några och skulle tala om dem. Jag vil minnas at de blefvo liggande vid blåsrorslampan. Pseudo-beryllen ligger i en korg under bordet til höger närmast fönstret i Hr Assessorens rum. I nästa korg ligga endast Finbo-gadoliniter. I korgen under bordet til vänster lågo Finbo gadoliniter och oditer.¹¹³

Var god och hälsa Eggertz at jag med nöje läser hans afhandlings första del. Den sista, som jag i dag fått, har jag ej fått tid at genomlöpa; men skal göra det med måndagsposten. Jag har slagit Svartz i mun med at hans smaltz af Venamalmen måste blifva bara lort och såsom säljbar vara, jemförd med annan smaltz, oduglig. Han syntes ej beredd derpå och hade mycket svårt at försvara sig. Det synes vara beslutadt at Vena malm skal vara en god coboltmalm. Det skal bli roligt at se, hvad en enda ärlig karls uprigtiga arbete kan göra; ty nog stryka Geijer, Svartz och Broling segel för Eggertz's undersökning.

Mina vördnadsfulla hälsningar til fru och M:lle Gahn, landshöfdingens, fru Ullholm, directeuren etc. Var god och bed directeuren¹¹⁴ ursägta uselheten af det jag skickade, men jag hade gunås intet bättre.

J. Berzelius.

P. S. Svedenstjerna har proponerat at få mina dubbletter på nederlag, hvaremot han vil se til at complettera min samling. Jag kunde icke emottaga anbudet.

53. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 24 oct. 1814.

Jag tager mig den friheten at här innelyckt sända 6 grammer sachsisk topas, groft stött i stålmortel, med anhållan at Herr Assessoren vore god och lät Ekholm rifva den til pulver i flintmortel och slamma den samt så laga, at jag kunde få omkring 5 grammer slammadt pulver igen. Finge pulvret ligga [ 105 ]en dag i svag saltsyra innan rifningen, vore så mycket bättre. Jag har nu åter kommit mig til at laborera, hvilket jag icke gorde på de första 14 dagarna eller 3 veckor, sedan jag kom hem. Jag har företagit analys af pyrophysalithen, hvilken i slammadt pulver lätt decomponerades af 4 gånger sin vigt bas[iskt] kols[yradt] kali. Jag utlakade brända massan med kokande vatten. Den återstående i vatten olösta delen löste sig klar i salpetersyra; så at ingen atom odecomponeradt fanns quar. Ur den alkaliska solutionen ämnade jag utfälla flusspatssyran med silfversolution och mättade den derföre med salpetersyra. Silfversolution gaf ingen fällning, hvarken i denna eller i den solution, som jag fått af jordarterna i salpetersyra. Detta gorde min förundran, men då jag kom at närmare tänka efter, så fann jag i Gay-Lussac's och Thenard's afhandling om flusspatssyran¹¹⁵ at det kiselfria flussp[ats]syrade silfret är et lättlöst, deliquescerande salt. Jag hade således bra dumt smetat bort mina solutioner med silfver, hvilket jag väl utfällt med salmiak, men alla dessa nya filtreringar gifva mig just intet stort förtroende til det resultat jag kan få. — Nu har jag fällt flussp[ats-]syran med salpetersyradt bly och har således ändå fått et sätt at determinera syrans quantitet. Jag har ännu ej hunnit längre. Med tennmalmen är jag också sysselsatt. Jag hade så mycket deraf, at jag ur et stycke feck 3,333 gr. slammadt tennpulver, hvilket med torrt caust[ikt] kali fullt decomponerades bara öfver spritlampan. Dock har jag fått platina med, som jag får svårt at bli af med. — Med röda saltet håller jag också på. Det blir minsann rätt curiöst, när jag får rätt på det. Jag glömde mina anteckningar efter de förra försöken i Fahlun; om Herr Assessoren får rätt på dem, så var god och skicka mig dem, ty jag minnes icke det mindsta af de ziffror jag då feck. — Är Hr Assessoren mycket god, så får jag ändå två saker til, nämligen 1^o litet slammad wolfram, omkring 5 à 6 grammer af någorlunda ren sort och från et kändt ställe. Nog har jag wolfram sjelf, men utan locus, så at en analys derpå vore et förspilldt arbete. 2^o Litet gemen flusspat, det [ 106 ]vil säga om Herr Assessoren har så mycket, ½ ℔ til beredning af flusspatssyra. Jag vil bereda litet artificiell flusspat och analysera den för at få riktiga elementer för yttroceriten. Nog tror jag at de vi hafva äro rätt bra, men Humphry Davy har nyligen kommit fram med en ny analys af flusspat, som ger en procent mindre kalk än efter våra.¹¹⁶ Hans analys bär väl spår af det största analytiska fusk, som man kan tillåta sig, då frågan är om et fullt precist resultat, men för at visa det måste man tillika låta honom förstå, huru en sådan analys bör göras. Han hade pulvriserat sin flusspat så illa, at han måste uphetta den med svafvelsyra 8 serskilta repriser, innan den slutade at ge fluss[pats]syregas, och emellan hvar gång togs massan ut och pulvriserades. Huru kan et sådant försök bli accurat?

Nå äntligen har jag fått läsa Davy's vederläggning af mina argument emot hans theorie om saltsyran.¹¹⁷ Denna vederläggning är högst merkvärdig, den består i följande ord, som jag utskrifver directe: »Prof. Berzelius has lately adduced some arguments, which he conceives are in favour of chlorine being a compound of oxygen, from the laws of definite proportions; but I cannot regard these arguments of my learned and ingenious friend as possessing any weight. By transferring the definite proportions of oxygen to the metals, which he has given to chlorine, the explanation becomes a simple expression of facts; and there is no canon with respect to the multiples of the proportions in which different bodies combine». — Herr Assessoren gorde mig en tjenst med at jemföra dessa rader med mit argument hämtadt från sammansättningen af basisk saltsyrad kopparoxid med kristallvatten (står i Thomsons journal något häfte för 1813)¹¹⁸ för at se, om i Davy's svar ligger någon ting relativt til saken mer än de sista orden, som lära vilja säga så mycket som at hvad Berzelius nu i 6 år sökt bevisa med sina försök är origtigt. — Det är ju en grundelig vederläggning. — Nog skal han få påskrifvit för en sådan dictatorston. Nu är jag arg på honom, således tiger jag ännu litet; [ 107 ]men sen sinnet lagt sig, skal han få höra af nödvändigheten at bevisa hvad han säger. Också Thomson, i all sin dumhet, har i artikeln Chorides af sin Daltonian Theory¹¹⁹ vederlagt mig, men på et mycket compendieusare sätt, ty han säger: »B's arguments are all founded upon slender analogies, and are not at all hostile to S[ir] H[umphry] Davy's ideas». — Sådana karlar skal man ha at disputera med!

Jag har nu också fått läsa Hausmann's recension af mit försök öfver et rent vettensk[apligt] mineral-systeme.¹²⁰ Den är kostelig. Efter mycket tyskt beröm för författaren följer en ganska väl gord exposition af ideerna i brochuren. Hausman yttrar der i början: »Det nit, som eldar förf., tillät honom icke at afbida bekräftelsen af de chemiska proportionemas rigtighet, innan han gorde et försök at använda dem i mineralogien». Detta vil så mycket säga som at förf. har råkat at förgå sig i sit nit; ty efter expositionen följer Hausmann's eget omdöme, som låter så här: »Principen för mineralogien kan aldrig blifva chemisk, den måste vara naturhistorisk. B:s försök är ej allenast omineralogiskt, utan det är i högsta grad onaturligt.» Såsom bevis på det löjliga i min classification upräknar han at graphit, gedigen tellur och chrysolith föras af mig på samma ordning. (Hr Assessoren torde minnas den förerinran jag gorde i pamphletten, at jag för at samla tilräcldiga exempel införde fossilier, som jag, ifall jag skrifvit et systeme, hade flyttat på andra familier.) Vidare visar han, huru litet bevandrad jag är i mineralogien, emedan jag af två varieteter Eisenkiesel gort tvenne species (se sid. 54 sp. 1, 2), då hvarje mineralog tydligt inser origtigheten deraf. — Herr Assessoren har ju sett Hedenberg's mineral från Mormorsgrufvan vid Tunaberg¹²¹; kan det väl sägas vara en varietet af t. ex. Eisenkiesel från Långbanshyttan o. d. — Slutligen tillägger Hausmann i sit hjertas hela enfald at oagtadt electrochem[iska] theorien och de chem[iska] proportionerna måste hafva et väsentligt inflytande på mineralogien, »so ist es jedoch unsere feste Ûberzeugung dass die Anwendung der el[ectro]chem[ischen] Theorie und der Er[ 108 ]fahrungen über die festen Proportionen auf die Mineralogie auf einem ganz anderen Wege gemacht werden müsse, als Hr B. vorgeschlagen hat». — När man nu jemför denna ton och dessa uttryck med hvad Hausman tyckt sig se af de best[ämda] prop[ortionerna] i sin mineralogie, der han försökt deras användande på flera sulphureta, så kan jag icke inse annat än at vår goda Hausmann känner sig förtretad af at vara förekommen af en mineralogisk utböling. Emedlertid kan jag just icke säga at hans recension på något vis gifvit mig någon anledning at misstänka den chemiska principen ej vara en rigtig grund för den vettenskapliga mineralogien.

Jag anhåller om min vördnad för Hr Assessorens älskvärda famille, landshöfdingens m. fl.

J. Berzelius.

P. S. Hur geck det med tungspaten i Dalk[arls]berget?

54. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 6 nov, 1814.

Jag tackar ödmjukast för två bref och för den stora flusspatsstuffen. Jag har ännu ej kommit til försökena med flusspatssyran.

Med Finbo tennmalmen har jag arbetat, och sedan jag fått resultatet nära färdigt, så förmerkte jag at jag ej haft en tennmalm utan en tantalit. Denne har jag fått af directeuren förledet år, den är således från Finnbo. Den har gifvit mig 8,4 p. c. jernoxid, 8,6 p. [c.] manganoxid, 3,5 p. c. kalkjord och 84 p. c. tennoxid och tantaloxid, — Jag har helt nyss kommit under fund med at den håller tantalum, så at jag ännu icke kan säga något om deras inbördes quantitet, hvilket jag dessutom får svårt at göra, emedan jag slöddrat bort något af oxiderna i den förmodan at de varit ren tennoxid. Jag har för blåsröret ej kunnat finna wolfram deri, men får [ 109 ]väl se bättre, då jag nu kommer på den med hydrothyon-ammoniak. Jag minnes at den första tantaliten vi analyserade i Fahlun gaf 8½ p. c. af hvardera af jern- och manganoxiderna. — Men hvilken satans förargelse at icke få reda på tennmalmen! Det första analytiska försöket vi gorde var på en så ren tennmalm, at den efter bränning med caust[ikt] kali löstes alldeles i saltsyra och lemnade endast 2 p c. olöst, som dock äfven gaf tenn för blåsrör. — Jag har väl nu några små smulor tennmalm, men de förslå ej det mindsta. Jag måste således bedja Herr Assessoren vara god och leta up något mera. Kanske har directeuren någon bit, som kunde duga; vi få söka at ge honom något annat igen. Man bör nödvändigt taga hela analysförrådet af en enda bit, ty då man tar det af många, kunna de dels vara olika, dels kan en bit tantalit vara deribland. Om Hr Assessoren får något, som passar, så var god och låt rifva och slamma det. — Som jag föreställer mig at Hr Assessoren är nyfiken at blåsa på Finnbo-tantaliten, så skickar jag några smulor af den samma stuffen, som användes til analysen; de gifva tenn för blåsrör i stor ymnighet, och utan at morteln behöfves.

Saltet från Insjösänkningen har jag nu analyserat; det är at betrackta såsom en gemensam kristallisation af litet gips, b[it]tersalt, grön och röd vitril samt basisk ♦ jernoxid. Men rörande de 3 sednare är resultatet högst merkvärdigt. I den gröna vitriln (d. ä. sulphas ferrosus) är syrans syre 3 gånger basens, men i den röda (sulphas ferricus) är syrans syre blott 2 gånger basens = $FeO^{3}+2SO^{3}$ ; men som jag ej vet at et sådant salt kan existera för sig sjelft, åtminstone ej löst i vatten såsom detta, så är det troligt at det gröna saltet äfven hör dit och at hufvudmassan af saltet är följande dubbelsalt $(FeO^{2}+2SO^{3})+(2FeO^{3}+4SO^{3})$ ; så är således i naturens verkstäder föreningar bildas, der sjelfva svafvelsyran i samma dubbelsalt är i en högre mättningsgrad med den ena basen än med den andra, hvarvid altid starkaste basen tar mästa syran, såsom händelsen är med kiseljorden [ 110 ]t. ex. i beryllen $GS^{4}+2AS^{2}$ . Denna omständighet har mycket intérêt för det kemiska mineralsystemet.

Min första analys på topasen, d. ä. pyrophysalithen, gaf Fl 7,4 p. c., A 58 p. c. och S 34 p. c., men jag har skäl at tro at någon flusspatsyra stannat i leran, emedan jag endast försökte den alkaliska solution på flusspatssyra. Den formel, hvaremot detta resultat svarar, synes mig ganska osannolik, dock osvuret är bäst. — Den sachsiska topasen, för hvars pulvrisering jag aflägger min ödmjukaste tacksägelse, är bränd och uplöst, men längre [har jag] ej kommit dermed. Som det är bäst at låta svida med[an] det svider, så tager jag mig den friheten at anhålla at få besvära med närliggande brasil[ianska] topaz, som är af et enda kristalliseradt stycke; det kan vara intressant at få lära känna hela klassen på [en] gång, helst man så väl kan göra jemförelse, när [man ser] dem bredvid hvarandra. Jag skulle nog önska at ha litet pycnit eller skörlartig beryll. Den är förmodligen ej samma fossil som dessa, ehuru Hausman förer den til samma kem[iska] species med pyrophysaliten, hvilken han låter rifvas af quartz. — Jag skickar tillika litet af Hedenbergiten från Mormorsgrufvan, Tunaberg.

Bomolja kostar 5 rdr 32 sk. kannan; är således nu mera obrukbar til kem[iskt] behof. Jag bränner hampolja, som enligt et ryskt recept är försatt med smör och salpeter. Den brinner rätt bra; röker ej i glaslampor, ger bra hett för blåsrör, men röker dugtigt, då man ej blåser. Den kostar med reningsoperation ungefär 2 rdr kannan.

Min vördnad för Hr Assessorens famille samt landshöfdingens.

J. Berzelius.

[ 111 ]

55. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 10 nov. 1814.

Jag tackar ödmjukast för wolframen. Den är redan decomponerad med surt svafvelsyradt kali, hvilket geck som en dans. Några svårigheter inträffa vid bestämmandet af wolframhalten i anseende til dess löslighet så väl i alkali som också litet i syra; men jag hoppas at kunna få bra reda derpå genom wolframens egenskap at fällas af svafvelb[unden] vätgas, som jag i går fann.

Topazerna äro svåra barn at döpa. Äntligen har jag funnit at äfven fl[usspats]syradt bly ej tilkännager all syran, ty lera följer med öfver alt i liquida, och då man försöker neutralisera dem, så kommer man ej längre än til dess flusspatss[yrad] lerjord börjar fällas, och den syra, som behöfves för at hålla denna uplöst, löser äfven ganska mycket flusspats[syradt] bly, så at om den med bly utfällda vätskan evaporeras i glaskärl, så corroderas det ändå i bottnen under intorkningen. Men då topazen ej har mer än 3 beståndsdelar, så är det nog at finna den ena rigtigt säkert, hvaraf de andra då böra kunna beräknas och genom experiment åtminstone approximeras. Jag har funderat på två utvägar. 1^o Bränna med alkali och decomponera frittan med concentrerad svafvelsyra i platinadegel. Man utdrifver kolsyra och acidum fluosilicicum, hvars halt af kiseljord är något nära väl känd. Man får äntligen en flusspatsyre-fri lerjord och kan bestämma dess verkliga halt. Vidare får man en portion kiseljord quar. Förlusten skal vara acidum fluosili[ci]cum och slå in med beräkningen från leran och kiseljorden, om försöket annars är dugligt. 2^o At behandla frittan med svafvelsyra och boraxsyra; då behåller man kiseljorden quar, och hvad detta försök ger af denna jord, bör vara = det som fans i förra försöket + det som beräknades såsom en beståndsdel af acid. fluo-silicicum. — Nog går det bra at raisonera så der; men få se hvad oförsedda svårigheter, som kunna lägga sig i vägen vid utförandet.

[ 112 ]Hvad Finnbo-tantalit beträffar, så är det säkert at han hvarken håller wolfram eller odium¹²², som jag naturligtvis också sökt deri.

Af Finnbo tennmalm fann jag, sedan jag skickade mit sista bref, at jag hade en mängd smulor af dem, som vi väljde ur til första analysen, och som jag bland mina filtra från Fahlun gömt. Jag har rifvit det och får kanske omkring 3 grammer slammadt, men visserligen albithaitigt pulver. Tennmalmen och tantaliten hafva i slammadt och torrkadt tilstånd en olika färgnuance. Den förre går åt rödt och den sednare åt gult.

Vagtmästaren har varit hos mig om oljan. Jag sänder här innelyckt det ryska receptet, så kan Herr Assessoren sjelf göra sin olja. Det är visst at hon brinner efteråt oändligt mycket bättre än förut och, när lågen ej är alt för stor, utan rök eller serdeles lukt. Det är curiöst nog at den efter reningen återstående salpetern är så brun, at han är nästan svart, då man löser up den; förmodligen gör hvart och et annat salt samma verkan.

Härhos följer ritningen på Svartziska kylfatet.¹²³ Jag feck ej tid at rita det med så mycken omsorg det hade bordt ske, emedan det kom för nära på post-timan. Men det är nog, om Herr Assessoren kan taga reda derpå ändå. A och B äro de båda hufvuddelarna af apparaten. A kan sättas inuti B. Då går långa pipen a) ut genom lilla pipen b), och utböjningen cc lägger sig öfver utböjningen dd, så at man i hast ej observerar mer än en kant. Pipen a lindas, så at den täpper vattentätt i pipen b.

Det vatten, som under distillation gjutes i tratten e på sidan af yttre cylindern, rinner in nedtil, och då bottnen af A ej omedelbart ligger på bottnen af B, utan lemnar et mellanrum, så går vattnet på så väl yttre som inre sidan om A. Det som stiger up inuti emellan A och B och som der blir varmt öfverst under plattan af A, går genom röret k) tvärsigenom A ut och flyter tillika med det utomkring upvärmda vattnet ut genom röret f) på yttre cylindern. På röret f) [ 113 ]skutes lösa röret h för at styra strömen af det varma vattnet åt någondera af sidorna, der man vil uphemta det. Cylindern A är öpen för at kunna göras ren, men betäckes under distillation med locket i), som smetas igen med vanlig smet. Fig. C visar pannan sammansatt med imkylaren, som står i en liten stol eller hög pall med 4 fötter. Öfverst på pallen står kärlet D, hvars pip står mitt öfver tratten e) och genom hvars vridhane man efter behof ökar eller minskar den mängd kallt vatten, som skal inflyta i kylapparaten. Gud låte Herr Assessoren kunna taga reda på detta.

Min vördnad för Herr Assessorens famille.

Berzelius.

P. S. Hvad Svedenstjerna angår, vete Gud om ej det är bäst at göra up affairen med honom; det skadar ej, om han vinner derpå, men annars blir Ass[essoren] utan mineralier för sin samling och får lemna sin duppletbo full. Ju mera våra stenar bli kände, ju mera komma de at efterfrågas, och hvad ej Svedenstjerna afsätter, torde nog andra erbjuda sig at byta sig til.

56. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 28 nov. 1814.

Jag tackar ödmjukast för det öfversände pulvret; jag har ännu ej försökt det, men förutser at det är Finbo-tantalit; jag behöfver det ganska väl til utrönande af tennhaltens quantitet i detta fossil samt til bekräftande af kalkhalten, som jag väl har temligen säker, men som aldrig kan skada at få bestämma än en gång, häldst han deri är oväntad.

Wolframens analys är nu slut; det återstår blott en sak, som jag måste bedja Herr Assessoren vara god och utreda. Då wolfram decomponeras med surt svafvelsyradt kali och syran efter utlakning med vatten uplöses i caust. ammoniak, så stannar olöst et gult pulver, som har utseende af wolfram[ 114 ]syrad jernoxid men som, då jernoxiden utdrages med saltsyra, lemnar et annat wolframsyra liknande ämne, hvaraf jag skickar prof, som för blåsrör ej förhåller sig såsom wolframsyra. Om jag icke skal blifva för mycket efter med ziffran på analyserna, som mer och mer intressera mig, så måste Hr Assessoren vara god och åtaga sig utredandet af om detta ämne är wolframsyra eller något annat. N:o 1 har varit uplöst i saltsyra, då jernsaltet digererades med concentr. saltsyra; då denna lösning utspäddes med vatten, fälldes det. N:o 2 blef i saltsyran olöst; glödgadt blef det gult som n:o 1; men efter bränning med caust kali, uplösning i vatten, fällning med salpetersyra och silning blef det hvad det nu är.

Den gula yttrotantalen synes vara tantalo-wolframiat af ytterjord och — uranoxid? — Jag kan omöjligen hålla mig från at låta den stryka in med i kedjan af vårt arbete. Kimito-tantalitens analys har jag nästan färdig, n. b. den varieteten, som ger canelbrunt pulver. Den håller 89 p. c. tantaloxid, dock har jag ännu ej funnit, om den håller wolfram eller tenn, hvarom nästa bref skal lemna underrättelse. — De välsignade topazerne göra mig grå hår. Dock har jag ännu ej förlorat modet. Var god och leta ut små tennmalmskorn. De behöfva ej slammas och rifvas; jag skal göra det sjelf, ty jag vil förut pröfva hvart korn, om det är tantalfritt. Huru? det är jag ännu ej ense med mig sjelf om.

Men lästimmen slår, och jag måste sluta. Min vördnad för fru Gahn och M:lle Marie, directeurens, landshöfdingens etc.

Berzelius.

57. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 15 dec. 1814.

Jag tackar ödmjukast för tvenne bref, som jag förleden måndag på en gång erhöll, med inneliggande samling af tennmalm.

[ 115 ]Den slammade tennmalm, som jag förut fått, har ända sedan då hållit mig i arbete och håller mig ännu. Det är en bra svår analys, emedan tennet släpar sig med i alla solutioner och i alla fällningar.

Den innehåller omkring 10 p. c. tantaloxid; resten är tenn, jern, mangan och kalk, som jag nu har så der temmeligen åtskiljda och får förmodligen väga i morgon.

Jag skal sen analysera den, som ger ljust pulver. Den tantalit, om hvars analys jag sist skref, gaf mig 7 procents öfverskott. Gud vet hvarifrån det kom. Den höll också både mangan och kalk. Den hade den egenheten at ge rödt pulver och hade grav. spec. 7,9. Om icke kalken varit med, skulle jag hafva trott at den innehållit metallerna ej oxiderade.

Nu håller jag på med en annan finsk tantalit, hvilken synes mig vara aldeles identisk med Finbo-tantaliten, den nemligen, som jag först analyserade.

Om Herrarna icke nu snart göra om reductionsprofven på tantaloxiden, så blir jag i sanning stående, ty jag kan ej räkna mina analyser. Jag anhåller derföre at Hr Assessoren täckes lägga kapson på Eggertz och köra honom til äsian med det första.

Jag tackar för försöken med det problematiska ur wolframen; min mening var egentligen at Hr Assessoren skulle kosta på sig en bit mer af detta fossil och efter beskrifningen educera en ny portion deraf, tilräcklig at få full reda derpå. Det förefaller mig altid, som vore det syra föreställande ämnet wolframsyra, men at en smitta af kiseljord, tenn eller dylikt hindrade det at ge blå färg åt glas.

Jag har fått et exemplar af Förs[ök] om mineralogien, tryckt på engelska¹²⁴, men innehållande flera temmeligen betydliga öfversättningsfeL Det är öfversatt af en Black, som jag ej känner, och försedt med et företal af Thomson.

Hisinger skrifver och proponerar at ge ut et nytt häfte af Afh[andlingar] i fys[ik] etc., hvartil han bett mig skaffa compagnoner. Har Hr Assessoren lust at vara en, så blir nog Eggertz en; jag har med Emanuel Rothoff, som nu [ 116 ]är i staden och hälsar oändligt, räknat ut at förläggarne, ifall alla, som vi påräknat, vilja vara med, komma at sacrifiera omkring 40 rdr hvardera; ty på återfångst af någon del af capitalet bör man alldeles icke räkna. Det vore roligt nog at låta Vettenskapsacademien få tugga sin vanliga näring, särdeles som både Rothoff och jag hafva afhandlingar, som legat hos academien snart 3 år och ej blifvit införda.

Min vördnad för familien, jemte tilönskan af en glad och rolig julhelg.

Berzelius.

Ursägta mit slarf.

58. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 9 jan. 1815.

När man skal söla, så må man göra det, så som jag nu gjort. Det är snart 3 veckor, sedan jag emottog herr Assessorens vänskapsfulla bref, och under dessa veckor har jag så temmeligen jemt varit med i juloset, så af jag icke kommit mig at skrifva.

Mina filtra har jag dock temmeligen jemt hällt på och tvättat och tvättat in infinitum. Jag har väl ännu ingen ting rigtigt färdigt, men mycket är nära sit slut.

Den först sände tennmalmen innehöll 10 procent tantaloxid. Den så kallade röda tennmalmen håller deremot intet tantalum, utan är ren tennmalm; den håller 95 procent tennoxid, 3 p. c. jernoxidul, 16 p. c. manganoxidul och ungefär 1 p. c. kalk.

Jag har undersökt två olika tantalit-stycken; båda hade alldeles lika sammansättning med det vi undersökte i Fahlun, men i det, som vi då ansåg för mangan, var en portion kalkjord.

Vidare har jag analyserat en finsk tantalit, som gaf alldeles lika resultat med den första tantaliten från Broddbo, i hvars analys vi ej kommo at söka wolfram.

[ 117 ]Vidare gul yttrotantal; håller tantaloxid, ytterjord och uranoxid med et litet spår af wolframsyrad jernoxidul.

Svart yttrotantal; denne är samma fossil med den föregående men håller en betydlig portion wolframs[yradt] jern.

När vi nu få tantaloxidens mättningscapacitet, så tänker jag at vi skola få tantalaternas historia någorlunda complett. Yttrotantalerna äro, jemförde med tantaliten, subtantalater.

Svedenstjerna läste för mig et bref från Leonhard¹²⁵, hvari denne, som annars synes vara Wernerist, tyckes rätt väl uptaga den kemiska principen för mineralogien, ända derhän at han annoncerat det han ämnade dedicera sit 10 band af Mineral Taschenb[uch]¹²⁶ til Svedenstjerna och mig. Det är visst, at om min mineralogiska reputation vore lika väl förtjent, som den är hastig, så vore det rätt bra. — Nu har jag flintor i parti både til mortlar och skifvor. Om de äro bra eller ej, vet endast Gud. Emanuel Rothoff, som varit här et par veckor, for ut til Geyer en dag, tog honom per aures och feck leta ut flintorna i hans magazin. Nu upstår dock den stora frågan: huru skola de komma til Fahlun? Assessor Henric Gahn har gifvit mig hopp at få dem up med pappersbönder, hvilka han tror skola komma hit på före.

Utifrån intet det mindsta nytt.

Vi vänta et besök af kronprinsen i Vet[enskaps]academien; for at kunna uptaga H. K. H. upmerksamhet med något, har Svartz proponerat at jag skulle låta bära up litet af pyrophysalitantos för at visa, hvilka dägeliga saker Fahlun producerar. H. Exc., vår præses¹²⁷, ämnar hålla et prydligt tal, hvari han ämnar ådagalägga sit stora nit för vettenskaperna förmedelst en anhållan at H. K. H. ville utverka en skänk af en summa penningar tagne af 9:de hufvudtiteln til academiens fond. Comment peut-on être Zibet!¹²⁸

Mina vördnadsbetygelser för familien.

Berzelius.

[ 118 ]

59. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 16 jan. 1815.

Jag tackar ödmjukast för brefvet med Hochschild med wolframen uti; jag beklagar at magen och hälsan ej vilja stå bocken, men jag hoppas, at sedan solståndet är öfver och en jemnare väderlek inträffar, så torde väl Herr Assessoren til trotts af sin öfvertygelse finna sig bättre.

Hvad wolframen beträffar, så tror jag väl icke at jag kommer at göra något analytiskt försök, emedan jag förut fått två lika och goda resultat, och det ej behöfdes för mig at veta mer, än hvad omständighet som kunde förtaga färgen af wolframsyran, hvilket Hr Assessoren nu haft den godheten at uplysa och hvilket jag dessutom fått lära vid yttrotantalens analys, der en ganska betydlig halt af wolframs[yrad] jernoxid, ända til 10 p. c. af stenens vigt, ej gorde saffransfärg i sal microcosmicus¹²⁹, då deremot Broddbo-tantalit med långt mindre halt af wolfram tingerar så starkt. — Jag har på morgonstunden lagat mig til en analys på Dalkarlsbergs tungsten; och i et litet förkänningsprof tyckte jag mig finna at denna art är ganska ren; jag behandlade den med conc. salpetersyra och afrökte til nära torrhet, edulcorerade med alkohol (emedan vatten löser svagt den förening af ♦ och ♦, som dervid bildas) och löste sedan den gula syran i ammoniak, hvarvid den uptogs utan lemning. Denna lösning har jag sedan ej närmare undersökt, men jag är säker at den ej kan innehålla hvarken mangan eller jern samt at den wolframsyra, som derur fås genom evaporation til torrhet och glödgning, skal i reductionseld ge blått glas med sal microcosmicus. Jag skal lemna vidare underrättelse derom, när jag hinner göra något deråt, kanske til nästa post.

Härhos åtföljer litet wolframsyra, så mycket som Emanuel Rothoff lemnade af hvad jag fått ur analyserna. Den bör vara ren, emedan den varit uplöst i hydroth[yon] ammoniak och blifvit derur fälld med ♦; men den har stått på en skärfvel i fönstret, och det vore möjligt at jag vid något [ 119 ]tilfälle kastat dit någon smula mindre ren syra i det allmänna förrådet. Dock tror jag ej det, om det ej skett i distraction.

När jag decomponerade wolframen med det sura saltet, så uplöste jag syran i hydroth[yon] ammoniak och fällde den med ♦ hvarvid jag feck svafvelb[unden] wolfram, som ej kunde hålla något kali. Det är dervid curiöst at svafvelb[unden] wolfram, tvättad med rent, ej ♦ haltigt vatten, löses i vatten; jag vet ej at det händer med någon annan svafvelbunden metall.

Jag har bland mina yttrotantaler funnit en 3:dje sort, som är tantalat af kalkjord, 1 partikel mot 2 p. tant[alat] af ytterjord.

När blir tantaloxiden reducerad och åter bränd?

Vördnadsfulla hälsningar til Fru och dotter, landshöfdingens m. fl.

Berzelius.

60. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 2 febr. 1815.

Nu kommer jag icke ur fläcken utan at veta tantaloxidens syrhalt. Jag har alla mina anlyser färdiga och kan ej bedöma dem. Jag har väl gort några indirecta försök at utleta det, men de göra mig icke tilfyllest. Jag måste således anhålla at Hr Assessoren vore så god och commnenderade Eggertz til tjenstgöring eller, ifall han ej mera är at taga, läte Ekholm få anställa et par reductionsförsök på tantaloxid på följande sätt.

1:o Lika delar finaste jernspån och tantaloxid blandas med 4 procent af tantaloxidens vigt kolpulver och inläggas i en af de mindre hessiska deglarna, på hvilken den minsta luteras til lock. Dessa sättas nu i en litet större degel omgifna af et kolpulver-lag, så at luften i den innersta degeln efter massans första uphettande icke kan någonsin blifva syrgashaltig. Jag föreställer mig at man då får en alliage af [ 120 ]jern och tantalum, som ej bör hålla kol och i hvilken tantalmetallen skal kunna afskiljas oxiderad genom bådas lösning i kungsvatten.

2:o Samma försök omgöres med tantaloxid i en ännu större proportion.

Om Herr Assessoren sedan är god och skickar mig producten, så skal jag nog göra lösningen och analysen.

Jag tror ej at vi komma långt med tantalmetallens reduction utan andra metaller, emedan en befarad kolhalt altid gör resultatet misstänkt.

Medan Ekholm då håller på med tantalen, kunde han väl få göra et dylikt [försök] på titan. Jag tager mig den friheten at sända litet fransk ruthil. Den innehåller efter några försök, som jag dermed gort, endast titanoxid med jernoxid och så litet mangan, at det knapt kan kallas et spor. Den behofver således ingen annan preparation än at rifvas och slammas, eller kanske blott rifvas på häll. — Jag tycker at man kan til en början försöka med lika delar jern och titanpulver samt 5 procent af titanpulvrets vigt kolpulver. I et indirect försök har jag trott mig finna titanoxidens halt af syre omkring 71⁄3 procent.

Orsaken til min önskan at få titanoxidens mättningscapacitet nu bestämd ligger deri at jag tyckte mig i en af yttrotantaliterna hafva funnit titanoxid och begynnte således en series af försök på titanoxidens mättningscapacitet. Jag har väl efteråt funnit at yttrotantalen antingen ej håller titan eller så litet deraf, at denna undersökning för detta ändamål ej kan komma i fråga, men som den en gång är begynnt, så må den bringas til slut; det torde framdeles kunna komma at göra godt i någon rynka.

Sedan fru Järta kommit hit, tänka vi oss alla dagar tilbaka til Fahlun. Mamsell Marie väntas af flera dussin utsträckta armar, och det är icke utan at alla öron lyssna til den halfva underrättelsen fru Järta gifvit oss, at Pappa Gottlieb sjelf, bekallotad och mångbebyxad, torde göra sina längtande vänner i Stockholm et besök oagtadt det tilkom[ 121 ]mande riksdagsbullret, för hvilket han denna gången kan efter behag öppna och tilsluta sina öron. Hvad säger Herr Assessoren om dessa våra hoppfulla aningar?

Herr Assessoren har sett af tidningarna at jag den 28 slank med på oxpromotion.¹³⁰

Hälsning och vänskap.

J. Berzelius.

61. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 13 febr. 1815.

Med stor bedröfvelse har jag hört at Hr Assessoren mått illa en tid; och det var med stor glädje jag af Eggertz's bref förnam at, som orden lyda, Hr Assessoren begynnt karfva i sig litet sillsalat. Jag hoppas at bröstfebern, som här i Stockholm varit en allmän epidemi, snart må gå öfver.

Brefbäraren är pharmaciæ cand. Forsberg, som ämnar gå i handel om apoth[eket] i Fahlun och som bett mig genom detta bref söka introducera honom hos Hr Assessoren.¹³¹

För ungefär 14 dagar sedan skickade jag en låda med flintor med en forbonde från Folkärna och Stordicka, som om jag ej bedrar mig, kallade sig Jonas Matsson d. yngre. Han begärte 1 rdr bco à 2 rdr riksgälds i fragt. Jag hoppas at han rigtigt framfört dem. — Emanuel Rothoff anhåller at äfven få en större och en mindre mortel samt en rifhäll gord deraf, ifall flintan duger och räcker.

Om titan ej, såsom Eggertz säger, går ihop med jern, kan man ju försöka koppar eller silfver. Få se om jag hinner få något färdigt af vår afhandling, til fru Järta reser tilbaka. Jag tviflar derpå. Alt blir visst icke färdigt. Denna undersökning har just varit en tidtjuf.

Min vördnad för familjen och hälsningar til kusin Hanspötter.¹³²

J. Berzelius.

[ 122 ]Blif snart frisk igen; ty på vår resa til Norige i sommar måste Herr Assessoren vara rask, så vist som den skal göra kroppen godt.

62. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 23 febr. 1815.

Jag bjuder aldeles icke til at trösta Herr Assessoren; jag gråter i detta ögonblick med Herr Assessoren, ty jag har haft tilfälle at lära känna, til hvad grad den gorda förlusten ej står at ersätta.¹³³ — Vänners samtal öfver indifferenta ämnen komma oss ofta at glömma våra lidanden, och denna reflexion har hos mig väckt den önskan at kunna vara hos Herr Assessoren; men så ljuft det skulle vara för mig, om jag kunde då och då skaffa Hr Assessoren någon glad stund, så måste jag dock neka mig denna tilfredsställelse, då mina embetsgöromål och åtskilliga til den instundande riksdagen nödvändiga göromål i salpetercommitteen nödga at afstå ifrån detta förslag. — Eggertz, från hvilken jag nyss hade bref, berättade mig ankomsten til Fahlun af en med adress til Landbruksacademien försedd låda. Denna låda är vår flintlåda. Hon kom från Småland til L. Br. Ac. full med mergel och stannade i mit förvar.

Hafva vi hopp at, då hälsan, årstiden och andra omständigheter sådant medgifva, få se Herr Assessoren här i Stockholm? Om Hr Assessorn anade, til hvad grad han är kärkommen ibland oss (jag räknar mig til Hr Assessorens anhöriga här i staden), så nekade Hr Assessoren oss ej denna lycka.

Var god och hälsa Eggertz at han får et långt bref med nästa post. — Tantalum är en stygger pies. Jernet löses, och tantalen ligger der oangripen men jernhaltig.

Blif snart frisk igen och svara mig icke, förr än Herr Assessoren mår fullt bra. Eggertz berättar mig nog, hur Hr Assessoren mår.

Förlåt min bråska.Berzelius.

[ 123 ]

63. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 9 mars 1815.

Jag tackar ödmjukast för brefungen. Det är beklagligt at hälsan ej vil återkomma på en bestämdare fot; men hvem kan väl vara frisk i en sådan väderlek som denna?

De anförde candidaterna til lediga rum i Academien äro rigtigt valda. Egentligen är väl Rothoff den 4:de på förslaget men om rättvisan hade sin gång, borde han hafva det första. At han kom så långt ned, härrörer deraf at både G. M. Schwartz och Broling äro förargade på hans far; den förre til och med nekade at ens föra up Rothoff på förslaget, ehuru jag hade begynnt med at förklara at jag, i anledning af den närmare kännedom jag äger af hans vettenskapliga bildning, trodde mig böra sätta honom på första rummet.¹³⁴

Den tantalum, som ej vil ge några resultat! Jag har försökt at oxidera med salpeter i smältning tantalmetall, så väl den efter jernets utdragning som en icke jernhaltig, och nu vunno båda kring 10 för hundrade, och jag kunde icke finna at de innehöllo kali. Den rena tantalregulus, som Eggertz sist skickade, nyttjades til et af försöken och hade vid reduction ej förlorat mer än 5,38 på hundrade, och nu vann han så mycket, huru skal detta begripas? Ty hvad fel som än kolhalten kan förorsaka, så bör jag väl dock icke kunna af 100 d. oxid, reducerad och åter oxiderad, få mer än 100 d. af samma slags oxid igen.

Jag tager derföre den friheten sända en liten portion tantaloxid med anhållan at Eggertz får göra et nytt och accurat reductionsprof derpå samt sedan sända mig regulus, så skal jag åter oxidera den i et glödande rör, hvarigenom jag skal låta stryka ångor af salpetersyra.

Nu skrifver jag på vår långa afhandling om fossilierna från förleden sommar.¹³⁵ Jag har redan 10 ark färdiga och väl 10 ark quar, det som jag får af Eggertz oberäknadt. Har detta arbete kostat bra möda, så skal det ock bli det enda i sit slag. — Den der serpentin eller talken, eller hvad han [ 124 ]skal kallas, som förekommer vid Finbo, har jag föresatt mig at äfven undersöka, emedan den der blandade smaragden, hvari den innehålles, är et så alldeles förträffligt stycke för den theoretiska mineralogien, och det vore skada at ej ha den rigtigt känd.

Var god och gif Eggertz några sporrhugg, så at vi få hans analyser färdiga.

När Hr Assessoren får tid och humeur dertil, så var god och leta fram litet af Finbo-serpentin och slå ut små bitar deraf och mät genomgångarnas vinklar. Fossilet liknar talk, men jag får vinklarna ej til annat än 106° eller 105° och 74° à 75°; hvilket ej öfverensstämmer med Haüy, som ger 120° och 60°.

Mina vördnadsfulla hälsningar til M:lle Marie, landshöfdingens, directeurens, Hans Petter etc. Blif snart frisk och rask igen.

Berzelius.

64. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 17 april 1815.

Jag kan icke neka at jag både skämmes och bör skämmas, då jag tänker på hurulänge sedan det är jag feck Hr Assessorens sista bref.

Jag har likväl tyckt at jag hade ej något så intressant at skrifva, at icke jag skulle kunna få det bättre til nästa post, och på detta sätt lät jag tiden förhala från gång til gång.

Eggertz har förmodligen sagt Hr Assessoren at jag funnit cerium i Broddbo gadolinit och sedermera äfven i den från Ytterby. Detta fynd har kostat mig mycket arbete, emedan jag envisats at finna en method at skilja dem åt och ännu icke varit i stånd at finna någon, som gör mig tilfyllest. Jag förmodar at quantiteten af cerium är i dessa fossilier aldeles i samma relativa mängd emot ytterjorden som i yttroceriten; sedan jag ej finner någon rätt precis method at skilja [ 125 ]dem åt, har jag måst taga min tilflygt til följande: jag skiljer cerium från ytterjord, så at jag får ren ytterjord. Dennas mättningscapacitet bestämmes. Den med cerium förenade ytterjordens mättningscapacitet bestämmes och, äfvensom ceroxidulens, och af dessa tre data finner man det fjerde, som är huru mycket som är ytterjord eller cerium i blanningen, men jag kan vara mycket bet på försöket, om båda hafva lika eller nära lika mättningscapacitet. Sättet at i ytterjorden framkalla cerium är följande: lös ytterjord i salpetersyra, afdunsta och bränn det skarpaste möjligt är. Lös åter i salpetersyra, som ej bör vara utspädd, och inlägg i den sura solution tartarus vitriolatus¹³⁶ i krystaller i så stor mängd, at liquidum ej kan uplösa alt; upvärm til +50° à 60° och omrör då och då. Dervid bildas et citrongult kristallmjöl, som är svafvels[yradt] kali-cerium i maximum af oxidation. Det löses åter i vatten, men är ej lösligt, eller svårlöst, i en mättad lut af tartarus vitriolatus. Hölle det ej ytterjord, så skulle man på detta sätt kunna skilja dem; men denna ger också et svårlöst trippelsalt, som dock är färglöst. För öfrigt gå cerium och ytterjorden med så broderligt lika steg, at om cerium ej hade en högre oxidationsgrad än oxidulen, så skulle det sannolikt i det längsta fått passera för ytterjord.

Ännu en sak med dessa. Då jag afdunstar svafvelsyrad (cerfri) ytterjord, så anskuter saltet, men lemnar en ej kristalliserande, gummilik, seg massa, som smakar sött och hvars jord ej löses i caustikt kali. Jag går nu på jagt efter hvad detta kan vara.

I yttrotantalen finnes endast spår af cerium; jag har några anledningar at tro at den jord den innehåller ger det gummilika saltet med svafvelsyra. Dock detta är bara gissning.

Topazerna hafva capitulerat. Jag har analyserat Broddbo, Sneckensteins¹³⁷ och brasilianska topazer. Det geck bra på följande sätt. Topazpulvret brändes lindrigt en time med 7 gånger sin vigt kols[yradt] natron. Massan uplöstes i vatten, hvarvid kolsyradt natron och flusspatssyradt natron [ 126 ](som ej håller klseljord) uplöstes; den kiseljord och lerjord, som kunde vara löst den, utfälldes med kolsyrad ammoniak. Ur silade liquidum, som blifvit mättadt med saltsyra och efter kolsyrans afdunstning mättadt med caustik ammoniak, fälldes flusspats[yrad] kalk med tilsats af salts[yrad] kalk. Den i vatten olösliga jorden löstes i saltsyra utan lemning och skildes efter gelatinering på vanligt sätt i lerjord och kiseljord. På detta sätt har jag af dessa tre topazer fått 58 p. c. lerjord, 34 p. c. kiseljord och 7,1 p. c. flusspatssyra. De svara således alla mot formeln $A^{2}Fl+3AS$ : d. ä. de bestå af 1 partikel subfluat af lerjord förenad med 3 p[artiklar] lerjordssilicat. — Pycniten från Altenberg är nu under operation. I första analysen gaf den 8 p. c. fl[usspats]syra, 37,75 kiseljord samt 52 p. c. lerjord; men som en förlust af 2,25 p. c., som bör kunna undvikas, inträffat, så har jag gort om den; detta är ej än slut. I alla fall svara talen jag fått emot formeln: $AFl+3AS$ . Det är: tag bort den ena partikeln lerjord ur fluatet i topazen, så bildas pycnit af 1 p. lerjordsfluat och 3 p. lerj[ords]silicat. I kraft af detta bör pycniten slå blåsor mer än topazen. Det gör han ock på et kraftigt sätt, så at om någon sten skulle heta pyrophysalith¹³⁸, så vore det visst den. Derför tycker jag at vi lägger bort det namnet och säga i stället Finbo-topaz, oklar topaz o. d.

Under det jag då och då öfvat mig i den vackra undervisning jag förleden sommar feck i konsten at hantera blåsröret, har jag kommit at blåsa på en manganbit, som jag feck af Hr Assessoren under påskrift at vara från Långbanshyttan och hålla arsenik. Jag har gort några preliminärförsök derpå. Den är et nytt species mangankisel, som ej annat än händelsevis håller arsenik. Den förglimmar från blåsröret något likt gadoliniten, ehuru oändligt svagare. Löses ej af salpetersyra, men väl af saltsyra med utveckling af syrs[att] saltsyra och lemnar kiseljord. Den är således silicat af manganoxid, ej af oxidul, såsom de två andra som vi hafva. Det vore nog intressant, om Hr Assessoren gaf mig en litet precisare [ 127 ]kunnskap om stället, der detta mineral fås, på det man måtte kunna leta efter det och få något mer deraf.

Jag har nu slutat mit nya mineral-system, som jag tänker låta blifva första avhandlingen i 4 häftet af handlingarna. Jag har utom expositionen af systemet deri anfört åtskilliga saker för at småningom leda läsaren in på ämnet. Jag har begynnt med at uptaga och vederlägga Hausmann's anmerkningar emot principen för detta system. Jag har, såsom jag tycker, på det ovedersägeligaste bevist, at man icke kan på en gång betjena sig af både sammansättningen och yttre caracterer såsom gemensam princip för systemet, och har dervid framletat alla de ofantliga inconsequenzer, hvilka Werner och Hausmann genom denna omständighet begått. Jag har sökt visa at intet hittils följt mineralsystem, utom Haüy's, varit consequent och at detta nu genom sednare uptäckter behöft de förändringar och modificationer, hvilka jag nu föreslår.

För några dagar sedan hade jag bref från Mac Michael, som berättar at han förlorat all sin förmögenhet genom sin brors banquerotte, och får således nu lof at tänka på at doctoreras för at sedan lefva af practik.

Huru går det med våra flint-anstalter, som skulle slipas i Elfdalen? Jag skulle icke det mindsta förundra mig, om de under alla bråksamma förändringar innom Hr Assessorens hus blifvit afglömde.

Som jag med all säkerhet hoppas snart få se Hr Assessoren i Stockholm, talar jag ej et ord om vår gemensamma afhandling, som vi då få justera.

Hälsning och vänskap.

J. Berzelius.

Mina vördnadsbetygelser för mamsell Marie, directeurens, landshöfdingens.

[ 128 ]

65. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 8 maij 1815.

Jag får tacka ödmjukast för Hr Assessorens sista bref; hvaraf jag med stor smärta erfor at mit hopp at vid det här laget få Hr Assessorens sällskap här i staden ej upfylles. Jag kan dock icke göra mig quitt det hoppet, at, när räkningars upgörande, boupteckningsanstalter och dylikt ledsamt bråk är fullgordt, så finner Hr Assessoren det oundvikligt at få liten förströelse och at sysselsätta sin upmerksamhet med andra föremål, och då kommer Hr Assessoren hit.

En gång i vintras frågade Hr Assessoren, om jag icke hade lust at göra en tour åt Norige i sommar. Det har jag ej endast lust til, utan til och med längtan efter, och tager mig den friheten at fråga, om ej Hr Assessoren skulle villja stå vid sit förslag, taga mamsell Marie och kanske et resesällskap åt henne med sig, och så kånka vi af åt Norige, deponera mamsell Marie hos Hr Assessorens syster,¹³⁹ och vi göra våra excursioner i norrska bergen, betrackta zirkonsieniten kring Fredriksvärn, Faradisbacken vid Christiania, Kongsberg, Arendal o. s. v. Hela resan behöfver ej fordra mer än högst 6 veckor, men den kan räcka längre, om Hr Assessoren vil kosta mer tid på den.

[ 129 ]Bohnstedt¹⁴⁰ har frågat mig til råds om en rostugn, som en af hans hyttfogdar vid Riddarhyttan proponerat at låta bygga, til vändrostningens lättare verkställande. Jag förstår icke stort deraf men tycker ej at den duger, A äro rostugnar, hvari skärsten rostas, först i den nedersta och flyttas sedan. I den öfversta skulle det vara fullrostadt och tages då ut, hvarefter contentum af den nästa flyttas dit. Det ser ut, som ingen annan luft kommer in i de öfre rostugnarna än den, som passerat den nedersta och torde kunna i den 3;dje åtminstone anses för aldeles fri från obunden syrgas. Var god och säg mig et ord, om detta är at tilstyrka.

Med Hochschild, som kom hem från England, feck jag den obehagliga underrättelsen om Tennants tragiska ändalyckt i Frankrike¹⁴¹, med all ohygglig omständlighet. Han hade i fallet afbrutit båda benen, et lår, en arm, halsen och krossat hufvudskålen; men lefde ändå en half tima, ehuru utan tecken til medvetenhet och utan at kunna öpna ögonen. — För öfrigt ingen ting nytt ur den vettenskapliga verlden, mer än dem Hr Assessoren sett af Gilb[erts] Annal[er] No 1 för i år. — Sefström har jagat efter sådan soda, som skulle innehålla jodsyra, men besynnerligt nog at vi icke funnit någon enda, som hållit et spår deraf.

Hälsning och vänskap.

J. Berzelius.

Min vördnad för famillen.

66. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 26 juni 1815.

Just nu i detta ögonblick feck jag Herr Assessorens vänskapsfulla bref jemte underrättelsen om den dyrbara presenten, som jag önskar at kunna bruka och använda på et gifvaren värdigt sätt. Herr Assessoren talar om allt såsom så fasligt [ 130 ]dåligt; jag är säker om at det är mycket bättre, än jag skulle hafva kunnat få det gordt här.

Hvad salpeteraffairen beträffar, så kan jag gunås ej afskudda mig Hr Assessorens vrede, ty den befattar jag mig icke det mindsta med, utan, såsom en äkta och riktigt beskaffad ämbetsman i Sverige, tar jag min lön derföre utan at göra det mindsta. Men då min embetscamerad är den Herr Assessoren väl känner, så undra icke, om jag med flit drager mig ur spelet, så godt jag kan. Min tour kommer, då försökens resultat skal bedömas, då jag tänker göra mit bästa för at ej skrifva under osäkra rön; men dittils skal jag väl göra allt för at ej få skäl at bryta sämjan.

Från Tyskland kommer intet nytt. Från Hausmann har jag intet bref haft på ganska länge. En Dr Blumhof¹⁴² skref mig til för några veckor sedan och sade sig hålla på at öfversätta lärboken; jag har nu företagit en revision af den gamla första delen; hvilken mängd af saker at förbättra, stryka ut och tillägga, och ändå är det mycket för theorien hufvudsakligt, som ej kan föras in utan at göra om hela boken på nytt, och det är ännu ej tiden inne til. Jag tror visst at jag redan skrifvit sina 6 eller 7 tryckta ark tilökningar och förändringar och har ändå ej hunnit längre än til syrorna; men utan dessa skulle boken också nu vara obrukbar, åtminstone första delen.

Jag har fått eng[elska] journalerna ända til och med för juni. Deri finnes föga eller intet. — Davy har uptäckt en ny förening af saltsyra med syre¹⁴³, som håller mer syre än euchlorin och som bleker. Den synes vara den acidum oxymuriatosum, som jag så länge förmodat finnas i den lut som bleker. Gay-Lussac har visat at den öfversyrsatta syran kan fås i liquid form, om öfversyrsatt salts[yrad] baryt fälles med svafvelsyra och liquidum concentreras genom afdtmstning i retort. — Detta har jag fått i Annales de Chimie, som jag för et par dagar sedan feck från Paris, ända til och med november för 1814. Desse äro ändå magrare än de engelska journalerna. Gamle Séguin¹⁴⁴ har gordt sin skrif[ 131 ]pulpet ren och låtit införa allt det gamla rafs han dervid fann deri; så at han skrifvit åtminstone 1⁄3 af hvart häfte, men mer af många, och altsamman är mer än 10 år gammalt, och som förr icke fått rum i journalerna, men tilgripes nu i nödens stund.

Berthollet anropar om bistånd for de stackars Annalerna. Hvad det är synd at tidens anda skal vara så quäfvande för vettenskapernes fortgång i detta land. — Berthollet har skickat mig en flaska innehållande et unz iode (eller jodine), så at jag nu kan göra experiment dermed. Alla, som skrifvit om iode, hafva antagit den nya theorien om saltsyran, sjelfve gamle mästar Vauquelin förklarar med en outsäglig enfald at äfven han sett sig föranlåten at öfvergå på den nya theoriens sida, sedan han icke kan förklara phenomenen efter den gamla. Detta förargade mig så, at jag skref en lång afhandling om de båda hypotheserna och sökte ådagalägga alla den nyas inconsequenser med vår öfriga chemiska theori. Jag har skickat det til Gilbert; jag vet ej om det kommit fram eller huru Gilbert sjelf tager det, ty han är en deciderad chlorist.¹⁴⁵

Tackar för pappersprofvet; jag skal väl laga at jag kan prångla ut det, som jag ej behöfver. Det ser bra ut.

Nu änteligen har jag fått reda på ytterjordens förhållande til cerium i gadoliniten. Det var et satans tyg at få rätt på. Jag trodde at yttroceriten möjligen höll kiseljord och helt simpel gadolinit i fin blanning med flusspaten, men har änteligen efter mycket besvär [lyckats] få rätt på at flussyran ej för med sig derur mer än knapt ½ procent af stenens vigt kisel. Der finnes dessutom mer än 2 g[ånge]r så mycket ceroxid som ytterjord.

Sedan riksdagen är slut, reser jag på en af Kgl. Maj:t anbefalld vattenpröfning til Strömsholm, och derifrån kånkar jag af til Fahlun, der jag tänker at campera, tils Hr Assessoren blir ledsen vid mig eller tils jag får Hr Assessoren med mig hittilbaka. Skal jag taga min iodeflaska med mig? Vi kunna [ 132 ]ju göra i Fahlun några försök, som jag imaginerat för at reducera den.

Af Sefström's försök vet jag just icke resultaten; men han håller tid efter annan på med dem och släpper dem väl icke, förr än han fått reda på saken.

Min vördnad för alla i Fahlun, ingen nämnd och ingen glömd.

J. Berzelius.

67. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 15 oct. 1815.

Förlåt min långa försummelse at besvara Hr Assessorens kärkomna bref. Men jag har haft platt intet at skrifva, och så förhåller det sig väl nu äfven, men nu måste jag följa Plini regel at åtminstone skrifva och berätta det.

Jag har ännu icke kommit mig at begynna med något chemiskt arbete, emedan min capell sedan förra våren är så sönderkokt, at jag ännu ej fått den brukbar. At således den nya Fahlunesaren en gång skal blifva ytterst välkommen faller af sig sjelf.

Lorent¹⁴⁶ från Götheborg var för några dagar sedan här i staden. Han berättade at Howard¹⁴⁷ fått patent på en ny sockerraffineringsmethod, som består den at vid +36° evaporera sockersolutionen med luftpump, hvarvid ingen syrup bildas, utan alt sockret anskuter (med undantag af den syrup, som fanns i råsockret) och blir fullt hvitt. Denna luftpumpningsanstallt är redan i gång vid flere raffinadverk i London. Hvad tyckes? Rätt nu synes det icke bli så otroligt at projectet at flyga med vingar, som föras med eld- och luftmachin, kan realiseras.

Jag ville nog gerna nu få tala med Assessoren om Strömsholmsvattnet, hvars analys jag just nu slutat. Det innehåller koksalt, salpeter, salpetersyrad talkjord, kolsyrad kalk och talkjord samt gips och extractivämne; ehuru mindre af dessa [ 133 ]ämnen än våra vanliga Stockholmsbrunnar. Det är föröfrigt rent och godt til smaken; jag tycker at dessa främmande ämnen, som hvar för sig ej gör et gran på kannan, väl kunna anses oskadliga för fölmärrar, likasom Stockholms erfarenhet visat at de äro det för hästar i gemen och, jag ville tillägga, hafvande quinfolk i synnerhet.

Erik, med hvilken jag hittils har alla skäl at vara nöjd, och långt mer än med Nystedt, hälsar och anhåller at Hr Ekholm skulle hos prosten uttaga hans besked, som den slarfven säger sig ej hafva kunnat få, derfore at prosten ej var hemma. Förmodligen har han rent af glömt det, ehuru han påstår at han anmält sin utflyttning ur församlingen och at den blifvit pålyst.

Välkommen hit nu med det aldra första. Assessor Henrik Gahn, hvars hälsa är sig precis lik, hvarken bättre eller sämre, behöfver Herrskapets umgänge, ty han mår altid oklanderligt, så länge han har liten förströelse, och sina egna fruntimmer är han förmycket van vid. Han har nu äntligen satt en fontanell på bröstet, hvilken jag, för at dermed göra mig til hos fru Ullholm, en gång hjelpt honom at ömsa.

Min ödmjuka vördnad för fru Ullholm och mamsell Maria samt directeurens från Herr Assessorens

ödmjukaste tjenare

Jac. Berzelius.

68. Gahn d. y. till Berzelius med tillägg av Gahn d. ä.

Fahlun d. 4 aprill 1816.

En händelse, som passerat på förmiddagen och hvilken, Gud ske lof, slog lyckligare ut, än den kunnat göra, får jag berätta, emedan min far ej hinner sjelf derom skrifva till min Bror. Innan min far reste till Stockholm, hade han 3 små flaskor med knallsilfver, som han ej annat mins, än de blefvo påfylda med vattn, men då han i dag skulle se efter dem, [ 134 ]befanns 2:ne af dem fylda med vattn, och under det min far tager upp papperet, som var lindat omkring den tredje, hvarigenom det torra pulvret förmodeligen kommit i rörelse, så hörs en smäll som af en liten canon, och flaskan creverar emellan fingrarne på honom, men han blef till all lycka ej mera skadad än i fingrar och in i vänstra handen, som, utom fingrarne som äro på ändarne mycket sönderhackade, ser ut som den vore koppad; på högra handen äro 3:ne finger skadade, men ej betydligt, och intet ben synes vara krossadt. Flaskorne voro i förvar i nedersta lådan af den bureau, som står framför fönstret i min fars förmak, och för att beqvämligare taga fram dem stod min far på knä framför bureauen, när explosion skedde, som synes egenteligen haft ricktning mot bureauen, som är full med hål efter glasbitar, som dels deri fastsutto och dels så starckt slogo deremot, att de återstudsad långt frampå golfvet i rummet och äfven in i sängkammaren: en glasbit har slagit ett hål i glasskåpet, som står öfver vågen på bureauen, utan att föga spränga glaset; korken till flaskan hade fastnat i gardin tillika med en hop pappersbitar af det papperet, hvarmed flaskan var omlindat. Jag sänder en liten bit af dem, som äro öfrige af flaskan; de äro nästan alla likasom försilfrad äfven i bråtten och en del litet smälta i kanterne: en del af papperslapparne se äfven försilfrade ut. I olyckan var det en Guds lycka att explosion skedde mot bureauen; jag törs ej tänka på, om den tagit en motsatt rigtning. Man berättar i dag från Stockholm att Legationsrådet d'Osson varit mindre lycklig vid en dylik händelse, och jag tycker att sådane händelser bör varna hvar och en från att umgås med så farliga saker.

Min Bror har väl ännu ej haft tid att se på den nota jag tog mig friheten sända, angående priset på stenarne till Tit. Svedenstjerna?

Har äran vara

Min Herr Brors

ödmjukaste tjenare

J. H. Gahn.

[ 135 ]Det är förargligt att jag ej kan gissa till orsaken, eller ens veta, hvad det rätt var, som creverade. Jag tycker säkert minnas att jag slog vattn i alla flaskorne. Men nu syntes intet, om ej explosion satt alt i ånga och gas. Jag kunde ej gärna vara så oförsigtig att lämna något torrt. Att det var silfver, synes nog.

Hälsa Lifmed. Edholm¹⁴⁸ och tacka för brefvet med denna post. Med nästa tror jag kunna göra det sjelf. Penningarne rigtigt emottagne — och målaren efterskickad.

J. G. G.

69. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 15 april 1816.

Jag får på en gång beklaga olyckan och lyckönska at den icke var värre.

Jag smörjer ännu med phosphorsyran, som alldeles icke passar til lagen för oxiderade kroppars föreningar sig emellan. Jag har nu funnit några pålitliga data, nemligen 1:o at 100 d. phosphor förena sig med 126 2⁄3 syre för at blifva phosphorsyra, d. ä. at denna syra innehåller 55,9 procent syre, dess mättnings capacitet¹⁴⁹ är 22,5 eller 2⁄5 af dess syrhalt; och då produceras neutrala phosphater. Sura phosphater har jag funnit 2 om icke 3; af de två jag analyserat, håller det ena så mycket basis, at dennes syre är 1⁄5 af syrans d. ä. 11,2, och det andra så mycket basis, at dennes syre är 11,2 + 11,23 = 14,93. (Jag ber Hr Assessoren observera at det ej är 11,22 och at det ej eller är så afpassadt, at syran håller 4 gånger basens syre.) De basiska salterna hafva, så långt jag ännu kunnat märka, blott en mättningscapacitet, nemligen 33,6, eller 3⁄5 af syrans syre; så at de för denna syra hittils fundna multipler äro 1⁄5, 4⁄15 och 3⁄5 eller = 1 : 11⁄3 : 2 : 3 = 3 : 4 : 6 : 9. — [ 136 ]Härtil kommer nu at, om ej det enda försök jag hittils gort på phosphorsyrlighet gifvit et origtigt resultat, så förhåller sig det syre, som uptages af phosphor i syrligheten, til det, som uptages i syran, = 4 : 5; hvadan det torde följa at phosphorsyra består af $P+5O$ , en föreningsgrad som vi ännu ej funnit äga rum hos någon annan oxiderad kropp, och det skulle väl kunna hända at, om det så förhåller sig, som saken nu ser ut, det mechaniska i construction af en så ovanlig oxid, som mot 1 p. radical håller 5 p. syre, fordrar denna ovanlighet i construction af dess partiklars förening med andra oxider, och skulle utan den ej kunna äga rum, och om jag hade Herr Assessorns förmåga af inre mekanisk åskådning (sit venia verbo phosphorisico), så skulle jag fundera ut det.

I vettenskapsvägen ingen ting nytt. — Prins Oscar fortfar med lika lust och lika ifver. — Vid lectionen om lustgas fyllde vi oss rätt excellent, och prinsen tyckte så mycket om at se sina cavalierers glädje, at vi repeterade fylleriet i 3 lectioner. Vet Herr Assessoren at det ruset meriterar at kännas.

Hälsning och vänskap.

Berzelius.

70. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 13 maij [1816].

Tackar för sändningen af dragon-ornamenterna. Prinsen syntes tycka om dem. Jag har begärt former för lejonhufvena och kronorna, och feck då veta at hela spelet är köpt i Berlin och at ännu ingen ting blifvit beställdt här i Sverige. Prinsen lofvade låta göra modeller til nya hufvuden och kronor och har under tiden talat om dem et par gånger, så at jag nog tror at han kommit i hog dem, ehuru jag ej vet, hvad som kan vara gort dervid. Hvad garnituret för hvarje karl kostat, vet förmodligen ingen, emedan det gått på den all[ 137 ]männa krigscassan och torde således endast finnas i Commissariatets räkenskaper; emedlertid skal jag fråga derefter.

Plagemann's händelse är följande: Operan hade af honom beställt knallsilfver, som i stället för krut lades til ½ grans vigt i fängpannan vid bataljerna, smällde och eldade, men incommoderade ej genom rök. Då detta gaf honom en betydlig vinst och full afsättning, så preparerade han på en gång knallsilfver af 4 lod silfver. Hustrun, som är drifvande, skulle hjelpa till, och då massan skulle ut på filtrum och var för tung för at utan hjelp utföras, geck Plagemann ut at hemta en fjäder, men hustrun, som ej hade tid at vänta, tog koppen i venstra hand, stack et glasrör in för at peta ner massan i filtrum, och i ögonblicket small det, handen förstördes alldeles, fönsterna slogos ut, bord och filtrerställningarna splittrades i tusen kras, och vatten, som stod i en så bredvid, utkastades kring hela rummet. Handen är afskuren, men trismus har stött til och, enligt hvad Sefström i dag berättar mig, äfven tetanus eller så kallad dödskramp, och Sefström tror at hon dör.¹⁵⁰

Jag har varit utsatt för väldiga experimentdagar. D'Ohsson och jag kommo öfver ens at se våra vänner här för at tracktera dem med el[ektriska] stötar m. m., hvarom jag förmodar at mamsell Hochschild så in extenso regalerar mamsell Maria med underrättelser, at jag ej tillägger et ord derom. Två dagar senare kom kronprinsen, som var quar här från ½8 til ½12 och icke talte många ord, hvaraf jag slutar at han hade roligt. Bland merkvärdigheter må anföras at vi fyllde den vackra friherrinnan Wetterstedt¹⁵¹ med lustgas, och hon yttrade om detta rus at hon ej ville hafva det ogjordt för något pris.

I dag kommer, om återbud ej inträffar, sjelfvesta allas vår moder, Hennes Majestät Drottningen, och kanske på samma gång äfven prinsessan. Det kunde vara et lappri, om icke den förbannade städningen toge så mycket tid och vore i chemiskt hänseende en verklig ostädning.

[ 138 ]Nu börjar jag få reda på phosphoren. I mit sista bref hade jag gort en misskalkul. Syret i syrligheten är til syret i syran = 3 : 5, och syrligheten innehåller en quantitet syre, som i dess neutrala salter är 1½ gång basens, då syrans är 2½ gång. Lägger man nu ½ til båda ställen, så blir det 2 och 3 för 1½ och 2½ och om denna halfva finnes i phosphoren, så är syret i syrligheten til syret i syran = 4 : 6, d. ä. aldeles såsom i andra syror och syrligheter. — Nu går jag löst på phosphoren sjelf; jag tänker undersöka, om phosphoren i phosphorbundet silfver eller jern frambringar mer syra än en lika vigt vanlig phosphor; gör han det, så är spelet vunnet.

Hälsning och vänskap.

J. Berzelius.

Mina vördnadsbetygelser til famillen.

P. S. Bergscollegium har unanimt deciderat, emot Rothoff, at Vena cobolt är en handelsvara; äfvensom de också afgort at Eggertz skulle förlora sit stipendium; hvilket genom den hederlige och ärlige Robsam's tilställning hade blifvit gifvit åt Scheele, om Rothoff ej motat dem.¹⁵²

D'Ohsson har analyserat grönspaten från Björnmyresveden, och hans analys är så väl gord, at den kan införas i Vet. Acad. Handlingar.¹⁵³ Detta fossil är malacolith. Den är $MS+2CS^{2}$ . Han har äfven analyserat Broddbo granat, som är et trippelsilicat af lera, jernoxidul och manganoxidul. — Vi tänka at i sommar hos Hr Assessoren göra den i evighet omtalta serien af blåsrörsförsök.

71. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 10 juni 1816.

Jag tackar mycket för sista intressanta brefvet. Nog söker jag taga connoissance af magnetismen, men jag får ej [ 139 ]så mycket jag vil. Jag har varit med Löwenhjelm en gång hos fröken .....crona, som både sof och talade och bägge, tror jag, utan bedrägeri. Annars är hon ej trodd, hör jag, emedan hon i sin ungdom varit mycket begifven på fröjdepinnen, och sedan, då man begynnte ej villa umgås med henne, har hon fått mycket underliga hysteriska symtomer. Det der alt är dock squaller. Löwenhjelm har och vist mig huru man magnetiserar, och både han och Noræus¹⁵⁴ har lofvat mig få vara med om magnetisermgen af fru Nordenström, hvarom Noræus lofte skicka mig underrättelse. Den begynntes likväl i förgår, utan at jag fått någon avertissement derom; kanske undviker man mig med flit, och i det fallet vil jag icke tränga mig fram.

Så mycket jag nu tycker mig kunna se, är at folk verkligen kunna söfvas och i detta tilstånd äro i samma ställning som de människor, hvilka anfallas af den länge kända sömnambulismen. Af flere omständigheter håller jag det sannolikt, at desse sofvare derunder hafva förnimmelser af hvad som föregår innom och utom dem, på vägar som ännu ej äro rätt tydligt kända, och hvarvid de vanliga sinnenas bruk synes vara fullkomligt hvilande. Huru långt dessa förnimmelser gå, ifall de annars existera och kunna visas vara annat än en drömmande inbildnings spel, är icke utrönt, och magnetisörerne tillåta ogerna prof deröfver, emedan förnimmelsen ej fås utan bemödande, och detta bemödande kostar på somnambulen; både fröken.....crona och den mamsell jag såg Cedersköld¹⁵⁵ söfva, grinade bra illa en liten stund, innan de svarade på vissa frågor, och hade en min lik en febricitant, som tilfrågas om något, som han måste tänka på, innan han svarar.

Instrument-makaren Hogren skal jag skynda på. Gasreservoirerna kunna göras i Fahlun i sommar. — Om Gud vil, kommer jag i sällskap med Gmelin¹⁵⁶ til Fahlun kring den 8 juli eller så der omkring, såsom jag väl torde få tilfälle at längre fram närmare bestämma. Vi fara först til Skinskatteberg.

[ 140 ]Phosphor-försöken äro slut. Jag har intet syre funnit i phosphoren. Närmare detailler då vi råkas.

Hälsning och vänskap

Berzelius.

Min vördnad för landshöfdingens, fru Ullholm, mamsell Marie etc, etc. etc. Ursägta ovårdigheten af mitt bref, men jag har fullmånads-migraine.

73. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 7 oct. 1816.

För tvänne min vördade Farbrors bref tackar jag ödmjukast. Hvad anskaffandet af olja beträffar, så har jag gort hvarjehanda försök. Den gamla rofolja, som varit quar sedan förleden höst och vinter, kostar 2 rdr 24 sk. rgds. Den brinner temmeligen dåligt, täpper veken starkt och slocknar, långt innan oljan är förtärd. Den som kommit i höst, kostar deremot 2 rdr 44 [sk.] à 3 rdr; den är god, brinner väl och slocknar ej, förr än lampan är tom (NB jag har til dessa försök nyttjat en liten handlampa af ungefär 1 tums djup). En fransk spånhatts-fabrikör har med svafvelsyra renat et parti gammal rofolja och säljer den nu för 3 rdr. Jag har ännu ej försökt denna, men sett den brinna förträffligt hos Noræus, som länge nyttjat den, och Hochschild säger den brinna såsom bomolja; jag tager mig derföre friheten at förfråga, huruvida icke det vore bättre at taga af denna renade oljan, om hvilken man bör tro at den icke försämras af at stå, såsom händelsen lärer vara med den färska oljan, hälst skillnaden i pris är ingen eller obetydlig. Jag beder derföre Farbror vara god och göra fru Järta denna fråga. Jag har väntat på en käring, som skulle komma och hemta fru Järta's olja, och har derföre upskutit at för hennes räkning hemtaga något; nu upskuter jag det alldeles, til dess jag får svar, häldst jag [ 141 ]förmodar at käringen gort någon skärtorsdagsfärd och således ej kommer häråt.

Hvad säger min Farbror om fabrikshandeln?¹⁵⁷ Hvad mig beträffar, så har jag i denna stund ingen annan känsla för företaget, än den jag fått af den pinliga nödvändigheten at löpa för at skaffa pengar, hvartil jag är alldeles oduglig. — Jag har hemtagit et prof af ättikan för at litet närmare lära känna dess sammansättning. Dess gr[avitas] sp[ecifica] är 1,01233 vid + 15°. Då den mättas med alkali, ger den likt vinättika en svart eller mörkbrun fällning, som jag ännu ej hunnit upsamla. Oagtadt ättikan är föga färgad, blir den dock starkt brun af caustik ammoniak och behåller en mörk svagdricksfärg. Verkliga quantiteten reell ättiksyra, som deri innehålles, har jag icke ännu hunnit bestämma; men skal meddela mina resultat, så fort de hinna vinnas. — Vi måste nödvändigt tänka ut et prof på ättikans styrka, som går något fort och som altid blir lika för lika stark ättika. Ät mätta med alkali och räkna efter alkalit, som går åt, har två fel; ty 1:o går det ändå en halftime åt, innan profvet är gordt, och 2:o då ättikan är en svag syra, så gör et litet fel i tilsatt alkali et stort fel i profvet. Med en kalkbit, som väges och insättes samt efter slutad lösning åter väges, går så långsamt, at 2 til 3 dygn åtgå, utom det at kalkbiten, både krita och marmor, släpper delar, som falla til bottnen utan at lösas. — At mätta ättikan med pulver af ${\ddot {K}}{\ddot {C}}^{4}$ i kristaller¹⁵⁸ i en apparat, der kolsyran, som utvecklas, kan mätas, torde blifva bäst och fordrar blott at mäta ättikan och gasen, hvari man mindre lätt gör et betydande misstag, och det bör kunna vara en minuts göromål; men hjelp mig at tänka ut en apparat dertil.

Eggertz har förmodligen bland det öfriga beskrifvit Sandberg's sätt at causticera kalit til såpan. I den delen af blanningen, som ej mer ger en til såpkokning användbar lut, är dock ännu ganska mycket pottaska quar; jag håller på at undersöka det och tror at der kan ske en ganska betydlig [ 142 ]besparing af pottaska, om annars ej det caustika alkalits skarpa smak bedrar mig.

Af Thomson och Tilloch saknar jag samma häften som min Farbror. — Schwartz har icke skrifvit, sedan han strax efter sin af resa lät höra at han kommit til Berlin. — Från Edelcrantz skal jag söka skaffa berättelse om linet; jag menar at han känner beredningen. Jag är mycket nyfiken at få höra resultatet af Finboskottet.

Nordensköld¹⁵⁹ har burit hit en hel påse af stenar från Pargas, hvaraf goda stuffer äro bestämde för Farbror. Han har medfört 1:o pargasit, 2:o basaltisk hornblende i superba, colossala, sexsidiga irreguliera prismer, 3:o bladig zeolit (Blätterzeolith), en art stilbit i 4-sidiga prismer, 4:o et i 4-sidiga prismer anskutit fossil, dels mörkgrått, dels ofärgadt, som synes vara scapolit, 5:o moroxit i rätt vackra sexsidiga prismer, samt ännu 3 eller 4 arter til, som vi ej ännu hunnit blåsa på.

Under vistandet vid Gripsholm gorde vi en visit vid Åker, der jag på kalkbacken slog ut några stycken, som syntes mig förut ej observerade, hvaribland var en rätt vacker späcksten, samt et rödgult fossil, som Hisinger kallar granat¹⁶⁰, men som ej smälter, som med soda ger en grå slagg, halffluten, och med borax et klart, svagt gröngult glas. Den gula arten i Pargas-kalken, som Hausman kallar weingelbe Topazen, är alldeles samma fossil som detta.

Nå — Mellerborg är åter hemkommen, lika trasig och lika egen som förut. Han medförde til mig från en professor Ullmann¹⁶¹ (som jag ej känner) 3 stuffer, af hvilka en heter stilpnosiderit (Eisenpechertz), en annan lepidochrokit (en art fjällig Brauneisenstein) och den tredje Nickelspiesglanserz, analyserad af Klaproth, och består af nickel, antimon, svafvel och arsenik.

Hälsningar och vördnadsbetygelser til min Farbrors familj och til landshöfdingens.

J. Berzelius.

[ 143 ]

73. Berzelius till Gahn.

d. 16 oct. 1816.

Jag tackar ödmjukast för tvenne bref. Gref Platen's bref skickade jag i Götha kanals contoir för at honom tilställas, såsom varande ganska angeläget. Han lärer ännu ej vara i staden; jag förmodar at de skicka det på posten, om han ej snart väntas.

Farbror begär min uplysning om rostningen, likasom Farbror ej kunde sjelf gissa sig fram lika bra som jag. Det är bekannt at svafvelsyra ej bildas för sig sjelf och vid en högre temperatur til och med decomponeras, men då hon i bildningsögonblicket finner en oxid, hvarmed hon kan hålla sig förenad, så genereras svafvelsyra, om icke just företrädesvis för syrlighet, åtminstone til lika mängd med denna, och man får, förmodar jag, vid rostningen en blanning af vattenfri svafvelsyrad kopparoxid samt kopparoxidul, något kopparoxid och orostade, instängda delar. Svafvelsyrlighet går bort och lemnar kopparen at oxiduleras. Jag skulle tro at ju lägre hetta och ju ömnigare tilgång på syre, ju fullkomligare skulle skärstenens svafvel acidifieras. — Men vi få fresta den saken, när Farbror kommer hit.

Svedelius¹⁶² har berättat mig at Stenberg gort Eggertz en offert at skaffa köpare til Gripsholms fabrik och at Herrarna tyckes lyssna deråt. Det skulle högeligen förarga mig, om detta vore allvar. — Jag älskar visst icke fabrikshantering i allmännhet, det bekänner jag, och skulle visserligen aldrig hafva ingått i någon sådan affaire, sedan mina första företag brände mig så väl¹⁶³, om icke för at blifva Farbrors och Eggertz's stallbroder. Jag har i denna sak satt mig så mycket en avant hos regeringen och just nu, innan jag feck höra aningen om saluprojectet, i och för fabrikens skuld skaffat et handtag åt Svedelius (som Farbror ej skal låtsa veta, ifall Svedelius ej sjelf nämner det), at jag ej utan at med rätta anses såsom en väderhane, som intet förtroende förtjenar, kan quittera et företag, som regeringen af förtroende [ 144 ]til Farbror och mig sökt gynna så mycket. Jag säljer således icke min andel, hända hvad som hända vil, och jag skal icke med likgiltighet uptaga, om Herrarna gör et försök at skaffa mig andra compagnioner.

Föröfrigt säger mig Svedelius at vid fabriken alt går bättre, än han förmodat, och at vi troligen innom korrt skola vara utom allt trångmål.

Volter¹⁶⁴ reste först i söndags morgon. Om han tog böckerna, vet jag ej, men förmodar at han så gorde, emedan han en gång frågade mig, hvar afhandl[ingarna] sålldes. Stenar skickade jag med honom både til Hausmann och Stromeyer, men bara små stuffer, emedan jag skref: »at jag sett hvilka präktiga saker Assessor Gahn sedan 3 år tilbaka lagt af för Hr Prof. Hausmann, hvaraf han skulle få sin skada ersatt för det lappri jag skickade».

Skulle Farbror kunna vara så god och skicka hit ned det stora topaz-stycket, som vägde 84 ℔; det bör ligga i Bergscollegium. Nu ligger det i stenboden på andra hyllan til venster under fönstret och litet bortom detsamma. Då kunde jag med det samma få ned några Kårare gadoliniter och pyrorthiter, hvarpå jag är alldeles läns, och som ändå äro rätt bra at hafva och betala med, när jag får stenar af andra. Om Farbror til bror Svafvel-Hinric¹⁶⁵ framför min ödmjuka anhållan» så lägger han nog in sakerna; kunde något då fås för Hausmann med det samma, så skal jag åtaga mig at skicka af det längre sedan. Men det bör ej dröja länge, om det skal kunna begagna öppet vatten.

Välkommen snart hit.

J. Berzelius.

Förlåt mit grufliga slarf, men jag har okristligt bråttom.

[ bild ]

Jac. Berzelius Brev.Tavl. 16

[ 145 ]

74. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 21 oct. 1816.

Jag tackar ödmjukast för verkställandet af sprängningen i Finbo. Curieust nog at äfven på det nya stället orthiter skulle förekomma. — Jag förmodar at kamraten Wallman¹⁶⁶ är god och icke låter Finbochartan komma i förgätenhet.

Sedan jag slutat det arbete om bestämda proportioner, som jag i somras lofvade åt Encyclopædia Britannica¹⁶⁷ och som jag nu håller på med, skal jag företaga redactionen af 5 delen af Afhandlingarna samt beskrifningen af Finbo och stenarna.

För det til England bestämda arbetet behöfde jag veta, hvad år Bergman utgaf sin dissertation De diversa phlogisti quantitate in metallis; ty den ventilerades säkert många år, innan den trycktes i Leipzig bland Opuscula. Minnes Farbror händelsevis detta eller har Farbror dissertationen, så låt mig veta det.

Nyss har jag fått et par nya häften af Thomson och Tilloch. Intet vetenskapligt nytt; bara en förbannad öfversättning af chlorin afhandlingen¹⁶⁸, som är så topprasande, at jag måste skrifva Thomson til och begära at i et annat häfte få det rättadt. — Jag är bra olycklig i öfversättning.

Jag är bra embarasserad för rofoljan. Vid närmare och repeterad pröfning finnes ingen, som är rätt bra. Nu har jag tagit en portion medelmåttig olja för 2.24 kannan, som Guillemot skal rena för 24 sk. kannan, så at den renade, för hvilken han nu annars tager 3.24, kommer at kosta 3 rdr kannan. Jag skickade fru Järta 2 kannor renad olja, som jag betalte med 3.18; jag undrar, huru hon tycker om den. I mina handlampor brann den rätt bra.

Apparaten til kolsyregasprofvet på ättikan har jag tänkt ställa til så här.

Man binder luftätt til röret, vrider skeden om, så at kalit faller i ättikan etc. Farbrors idée at låta vattencolonnen

sjunka istället at låta gasen passera liquidum är förträfflig [ 146 ]

och kan väl appliceras hit förmedelst ännu en öpning med en ventil i. — 15 lod Gripsholms ättika, i kokning mättade med slammad krita och sedan kalken utfälld med kolsyradt kali, gåfvo 35⁄64 lod kolsyrad kalk. Ättiksyrans mättningscapacitet är 15,64.

Vi hafva 4 tunnor malen senap; som är mindre gul än den engelska. Vinberg påstår, at om den kan färgas, kan den genast säljas och til 50 p. c. högre pris. Hvarmed kan man försöka färga den?

Min vördnad för alla gynnare, vänner och bekanta i Fahlun, ingen nämd och ingen glömd.

J. Berzelius.

75. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 3 nov. 1816.

Tackar ödmjukast for underrättelsen om Bergmanska dissertationen. Nilson har jag sett en gång, men ej de medförde stenarna. Det skulle förundra mig, om han vet stort, ty Gmelin, som kände honom, ansåg honom såsom en narr; [ 147 ]et bref til Vettensk[aps]academien från honom under hans vistande i Norige utmerker antingen en person, som på några veckor gort en stor samling af uptäckter, eller en stor charlatan, som i förhand vil ge sig et namn genom stora ord.

Apparaten för ättikans pröfning är nu så vidt simplifierad, at jag blandar ättikan med lakmustinctur, så at den blir tydligt röd, hvarefter indrypes en svag caust[ik] ammoniak, til dess at den blir blå.¹⁶⁹ En droppe för mycket af alkalit är mindre fel, än man utsättes för med mätning af kolsyregasen.

Jag håller på at undersöka engelsk senap. Den är färgad med något gult, i olja lösligt färgämne, som är malet med senapen och förmodligen är gurkmeja. Oljan är skönt gul och fläckar papper, hvarpå senapen lägges. Den engelska senapen är ganska säkert prässad, men om innan blanningen med gurkmejan eller ej, det är svårt at utan försök afgöra. Vår senap är ej pressad och derigenom mycket mindre skarp än den engelska.

Ja den oljan, den gör mig myror i hufvudet. Wahlgren har fätt tilsägelse at köpa och afsända 6 kannor god bomolja, som hos Zettersten fås för 5 rdr 24 sk. kannan. — Hvad rofolja beträffar, så har jag först blifvit länge narrad af en kryddkrämare, som accorderade med mig at lemna 35 kannor god rofolja för 2 rdr 28 sk., och efter täta budskickningar feck jag slutligen det svar at oljan ännu ligger vid bron och är ej uptagen, hvilket troligen var osanning. Sedan har jag gort hvaijehanda försök; äfven den vackraste olja brinner ej; rening med svafvelsyra hjelper icke, Guillemot's rening icke dier, och kokning gör den aldeles förbannad. — Nu är det väl möjligt at någorstädes kan finnas en sort olja, som brinner, men den kostar då så ofantligt; ty t. ex. fru Lagerheim¹⁷⁰ har köpt en sort, som kostar 4 rdr kannan och som brinner temmeligen; men då är det väl bättre at antingen taga hampolja eller bomolja. Den förra brinner då, fast man har ledsamt af fernisseringen. Var god och gif mig ordres för Farbror [ 148 ]och från fru Järta, hvad i slikt fall jag skal göra: taga den dyra rofoljan eller hampolja eller bomolja?

Med alun hänger så ihop. Exemplet i lilla boken är tryckfel.¹⁷¹ Formeln skrifves så här ${\ddot {K}}{\overset {...}{S}}^{2}+2{\overset {...}{Al}}{\overset {...}{S}}^{3}+48aq$ och efter Wollaston ${\dot {K}}{\overset {...}{S}}+3{\dot {Al}}{\overset {...}{S}}+24aq$ . Den väger efter min tabell 119 och efter Wollaston's 59,5, då syret är 1. Huru Farbror fått alunen på Wollaston's skala til 200,9, kan jag ej rätt förstå; det anförda sättet at bestämma dess vigt måtte hafva gifvit et bra osäkert resultat.

Jag har ej fått Schweigger's Journal och kan således ej säga något om Meineke's afhandling.¹⁷² Hvad som är säkert, är at vattengasens gr[avitas] sp[ecifica] måtte vara rigtig; äldre upge den af directa försök til 0,66, Gay-Lussac finner den af direct försök til 0,63, och om man antager at då 2 vol. vätgas förenas med 1 vol. syrgas och dervid de 3 vol. sammandragas til 2 d. ä. lika med syrgasens¹⁷³ volum, så blir gr. sp. af den gaz, som då upkommer, 0,625. Nu åter skola gaserna sammandragas antingen lika med vätets volum eller lika med syrets volum eller aldeles intet, och af dessa 3 överensstämmer blott den mellersta med försöken, hvilkas resultat då kan med säkerhet corrigeras från beräkningen. Det är således blott en approximation, då man sagt at vatten är 800 g[ånger] tyngre än luften; jag har äfven sett 850. — Det förstår sig at alla gazers gr. sp. mätes efter luftens = 1,000.

Om Farbror skulle finna at det kunde vara mödan värdt göra et försök på beredning af stärkelsesocker från potatisstärkelse för at använda detta i stället för inköpt råsocker vid vår ättiktilverkning, så borde et sådant på Gripsholm anställas och ordres dertil gifvas, ty det skulle visst löna mödan at kunna blifva oafhängiga för sockerinköp lika som för brännvins-inköp, om och vinsten på det sjelfgorda sockret ej är stor. Efter Nordensköld ger hvar tunna potatoes 2 lispund stärkelse och hvart lispund stärkelse 460 ℔ skålpund socker. Emedlertid är ej at räkna på detta öfverskott i vigt til förmån för sockret, ty det lärer ej vara annat än kristall[ 149 ]vatten. I alla fall slår saken ut så, at den förtjenar at allvarsamt påtänkas. — Men långt komma vi ej ändå, utan at Farbror är med, ty blott för det at Farbror finnes, så upskuter man med villrådighet, til man kan få Farbror med, saker, som man annars blindt skulle gå på med.

Jag har hört at Herr och fru Lorichs¹⁷⁴ komma til Stockholm i januarii; Eggertz lärer och komma då; månne Farbror icke skulle kunna få lof af fru Ullholm at följa med dem; efter jag merker at man anser Farbror för så barn på nytt, at altid någon skal vara med och påminna om at knäppa igen rocken. — Intet för det at icke jag tror at Farbror bergar sig rätt väl utan dessa påminnelser och at Farbror likaså ofta, om ej oftare, går med bara magen ut på gården i Fahlun, än det skulle ske här i Stockholm.

Var så god och bed Wallman mycket om förlåtelse at jag ej svarat på två bref; men jag ser nu tydligt at jag i dag äfven begynnt försent för at hinna ifrån mig til posttimen. Stenlådorna äro komna. Några försök på thoriten ge ingen thorjord ty värr.

Hälsning och vänskap.

J. Berzelius.

Tusende vördnadsbetygelser til famillen.

76. Berzelius till Gahn.

d. 11 november 1816.

Sedan jag förseglat mit sista bref, kom jag ihog hvad jag gort för en vacker räkning på stärkelsesockret. Saken har Farbror visst förstått, men ej hur jag kom til detta resultat. 100 ℔ stärkelse gifva 116 ℔ socker, och vid räkningen af 2 l ℔ stärkelse satte jag et par nollor til och tog bort för få utan at tänka derpå under slaget i Collegium, der jag då, som nu, gorde min correspondenz.

[ 150 ]Jag måste anhålla at Farbror och Eggertz skicka mig et litet förslag til ansökning om penningelånet i M[anu]f[aktur]-disconten. Jag skal sedan begagna de materialier jag får.

Jag har fått med en resande de två sista häftena af den nya franska Journal de physique et de chimie¹⁷⁵. En Dulong har upfunnit en ny phosphorsyra, sur och stark som fan, men som håller mindre syre, ungefär hälften emot fosforsyrligheten, och som ger alldeles olika salter med denna. Hvad tyckes om detta? På lika sätt ger ock saltsyrans radical flere än 2 syror. — I en not under denna afhandling står en merkvärdig sak, som omtalar en i London Royal Institution's Journal införd critique af min första lilla bok om mineralsystemet. Dulong säger derom: »On a droit de s'étonner en voyant traiter d'une manière aussi ironique, injurieuse et outrageante, un ouvrage qui n'a eu d'autre but que de chercher la vérité». — Det måtte vara helvetes ovettigt, då en person, som med mig har alldeles ingen relation, kan förarga sig deröfver. Nog ville jag se, om den Davy'ska gallan är så svart, som man af detta skulle tro; ty nog är detta lönen för min stora ogudagtighet i chlorin-vägen.¹⁷⁶

Dulong har vidare uptäckt, at om salpetersyrlighetsgas ledes igenom et -15° kallt rör, så condenseras den til et grönt liquidum, som vid -25° är färglöst. Gay-Lussac tilkännager at han uptäckt en ny salpetersyrlighet, som serdeles nog är den samma, som jag vid en critik på G-L:s förra salpetersyra med många försök viste vara den enda rigtiga. Det är föga värdt at taga sig den mödan at examinera, hvad en sådan chemist gör, som 4 år, sedan man bevist at han har orätt, gör väsende af at han gort en uptäckt, som i det hela icke är annat än at han förut haft orätt.

Hvad menar Farbror om vår senap? Bör den icke prässas, ty den stora mängden olja måste nödvändigt härskna och skämmas.

Hälsning och vördnadsbetygelser på alla håll.

[ 151 ]

77. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 25 nov. 1816.

Efter vanligheten får jag begynna med anhållan om förlåtelse för mit stora söl at besvara flere af min Farbrors bref.

Nilson har lemnat fram stenarna; de äro ganska rigtiga orthiter.

Med Stenberg, som nyss varit i staden, har jag communicerat det nya receptet til ättikan och bedt honom göra jemförelse försök.

Med senapen har Stenberg äfven gort några försök. Jag kan dock ej säga at den pressade senapen var betydligt skarpare än förut, och ej [var den] at jemföra med den engelska. Gulheten i färgen kommer af skalen, hvilka man förut borttog, men då de blifvit tillika inblandade, så blir den bra gul, ehuru ej som den engelska; ty den senap vi hafva är, efter Stenberg's utsago, af holländska frön. Jag har sedan fått veta at i all malen eng[elsk] senap är en liten portion Capsicum, hvaraf den har egenskapen at bita på tungan så hastigt vid första påsmakning; detta torde vi väl också kunna åstadkomma. Vi skola försöka beredningen af öfverbasisk ättiksyrad blyoxid och lemna den utbredd på flata kärl i ättikrummet; men jag fruktar nog at den ej täcker, liksom det händer med fälldt kolsyradt bly.

Jag håller nog med om det att Eggertz måste i sitt namn begära lånet, så länge vi ej äro officielt kände såsom ägare. Emedlertid skal jag med camereraren förhöra om saken, ty jag har tyckt mig höra på presidenten at han ej rigtigt vet, huru härmed hänger ihop.

Jag sänder ingen engelsk senap, ty den Farbror skickade mig, var just af den, som här i staden allmännt säljes för engelsk.

Nordensköld reser i morgon. Jemte hans tacksamhetsfulla helsningar har jag fått i commission at til min Farbror [ 152 ]öfversända en lampa, förfärdigad af Åbo-bleckslagaren, som flyttat hit, samt några stuffer af Pargas-mineralier.

Jag har länge ämnat ödmjukast anhålla at få af min Farbror en liten låda med kolpulver (d. ä. krut-kol) til sprängkol, på hvilken jag i Fahlun feck löfte, men som jag då afglömde; jag är mer än illa kommen, hvar gång jag vil hafva en liten slef eller en skål af en kolf.

Har jag nämt at jag fått slutet af lärboken och at det är så förhannadt, at jag måste påyrka omtryckning af hela boken.¹⁷⁷ Första arket af en svensk uplaga är redan under tryckning i förtreten.

Huru går det med Fahlunitens analys? Jag vil gerna veta, hvar den skall ställas i systemet.

Vi hafva gort en ny uptäckt i saltsyre-distillationsvägen, som består deri at i stället för glaskolf nyttja et Helsingborgs-krus. Med et 2 känns krus, som kostar 1 rdr bco, hafva vi afdistillerat 6 ℔ rökande syra; kruset höll förträffligt och skal väl ej gå sönder vid saltets utkokning. Jag är mycket glad öfver denna omständighet. — Under mina sökningar vid Erikmattsgrufvan i sommar tog jag et stycke späcksten hem at göra proppar af; den passar dertil excellent, och jag skulle nog önska at vi kunde få hit litet mera deraf, ty jag tog blott en liten bit på försök.

En sak til. Här är brist på eng[elskt] salt, och kols[yrad] magnesia kan ej tilverkas i Sverige. Jag har sett i en journal at en fabrik på eng[elskt] salt i Sveits arbetar af en talkart insprängd med svafvelkis och kopparmalm, som rostas och efter exposition i luften urlakas; skulle ej Fahlu talksköl upsåtligt blandad med svafvelkis och rostad kunna försökas til detta ändamål; ty på Garphyttan görs nu mera intet eng[elskt] salt.

London Royal Institution ger under redaction af Sir H. Davy och W. Brande ut Journal of the R. Institution; dess ändamål, skref Marcet mig til, skulle vara at utbreda och befästa chlorintheorien. Det är der, jag blifvit stutad; jag har ännu ej kommit öfverens med mig sjelf, om jag skal [ 153 ]taga någon närmare connoissance af den Davy'ska broderkyssen.

Prinsen har ännu ej begynnt sina lectioner. Men deremot är här ett cotteri af amatörer af högre rang, som med all gewalt vill ha et collegium. Jag har kastat detta på Sefström, mest för förtjenstens skuld¹⁷⁸, ty det skal ske här hos mig och blir således ändå tidsröfvande.

Försona mig för all del med fru Ullholm, ty annars får Farbror af mig en fanders skrupens. Mina vördnadsfulla hälsningar til famillen.

J. Berzelius.

Brefvet af d. 21 nov. feck jag, sedan detta är skrifvit. Med såpan har det förmodligen så hängt ihop, at kalit vanligen saknar tilräckligt vatten at bli fullt caustikt. Det är ingen anledning at frukta at man öfvermättat alkalit, ty den deraf upkomna såpan har kostat dem så mycket lärpengar, at de ej gör om den; och vanligen tilsättes altid vid slutet en serskilt portion kali at hindra all möjlig öfvermättning.

78. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 9 december 1816.

Jag tackar ödmjukast för sista brefvet med deri gorde uptäckter rörande senapen.

Hvad blyhvitten angår, så får vi tänka alvarligare derpå, när Eggertz kommer hit. — Det vore curieust, om finkeloljan skulle hafva den kraften at befordra ättikjäsning. Det tror jag knapt.

Af Hofgren¹⁷⁹ har jag för Farbrors räkning emottagit en luftpumpspruta med klockhufvar af messing och några tappar; för hvilka jag betalt 20 rdr bco och som skola sändas, då vagtmästaren får något bud.

Lagman Noræus¹⁸⁰ har sagt mig at Farbror sitter för mycket stilla i Fahlun och at det derföre är befunnet nyttigt [ 154 ]at Farbror kommer hit för at litet få röra på sig, och det tycker jag är icke illa resoneradt. Fru Gahn¹⁸¹ berättade med detsamma at fru Ullholm, hos hvilken jag hoppas at Farbror ställt mig väl igen, skrifvit til någon af sina systrar at Farbror kommer hit i januari, en omständighet som serdeles fröjdade mig at höra. Nog har annars Eggertz mycket bannat mig, för det jag bedt Farbror komma hit, och låtit mig förstå at Farbror skulle vara misslynt deröfver; nog förstår jag lika väl at Eggertz icke vil bli af med Farbror, som at Farbror ej kan tycka illa vara at jag längtar at få vara i dess sällskap. Men det lyster mig höra, hvad Eggertz säger mig, sedan han besinnat sig i följande affaire:

Löfvensköld,¹⁸² som nyss är hemkommen, vil nödvändigt hafva en vettenskapsidkare til assessor i Collegium, vil ej hafva någon af de sökande och har erbjudit assessorssysslan i första rummet åt Emanuel Rothoff, som ej ville lemna sina affairer och som ej kunde komma dit, så länge fadren ej begärt afsked. Då Forselles har definitift löfte på Sala, så återstod blott cousin Hans Petter; Löfvensköld har gort mig en visit för at be mig söka förmå Eggertz at gå in på propositionen; jag har åtagit mig det och skal i dag efter slutet af Bergscollegii session gå til Rothoff för at skrifva i hans sällskap til Eggertz. — Nog tycker jag at det skal passa både Eggertz och Gripsholm rätt bra at få honom til Stockholm. Sysslan har 900 bco i lön, väl ej mycket men mer, än han har som geschworner; och kanske, ifall han antager anbudet, blir han ej mer ledsen at jag beder Farbror komma hit och taga verkstaden til hvit metall med.¹⁸³ — Apropos om denna: H. K. Höghet pr[ins] Oscar ber hälsa Farbror rätt hjertligt och mycket, låter veta at beslagen passa förträffligt och ej allenast bibehållit sig, utan blifvit vackra och hållit i den ovårdigaste karlens händer, hvarföre han önskar kunna få sådana saker gorda för regementet. Han har gifvit mig en liten lapp, på hvilken priserna, som han tror sig kunna gifva, äro utsatta. Jag skickar denne til Eggertz, men jag har sagt prinsen at Eggertz i anseende til sin nära före[ 155 ]stående uphöjelse torde vara här i Stockholm nästa lördag, då jag skal föra honom up til prinsen och låta dem liquidera bäst de gitta.

Här tager jag mig den friheten sända utkastet til den geologiska delen af Finboafhandlingen med anhållan at få den genomläst och nagelfaren. Väderstrecken vid Kårarfsbrottet äro säkert falska, men consequenta, så at när et rättas, så följer de andras [rättelse] deraf. — Chartan följer med. Wallman torde skrifva vederbörlig titel derpå och ändra famtalet på skalan.

Hälsning til alla vänner i Fahlun, serdeles til Farbrors famille.

J. Berzelius.

P. S. Jag förmodar at Eggertz reser genast hit för at göra sin ansökning och presentera sig för höga vederbörande. Då kunde han väl få taga litet krutkol med sig åt oss. — På mit laboratorium gå nu: Kallstenius, Bredberg, Limnell, d'Ohsson och Justitiæ canzlern¹⁸⁴, så at nog är der lif, fast der är trångt.

79. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 23 december 1816.

Nog måtte Farbror nu vara dugtigt ond på min sölagtighet, som låtit så många, ej mindre än 4 bref, ligga obesvarade, och af hvilka jag just i detta ögonblick feck det sista. Klena skäl har jag at förebära och ber heldre om vänskapsfull tilgift än söker urskulda mig. At jag ej besvarade genast frågan om valet i L[andtbruks] Acad[emien], kom deraf at jag feck brefvet, förmodl[igen] genom vagtmästarens försummelse, så sent och trodde at valet skulle ske som i thorsdags, så at intet svar från Farbror då hunnit hitsändas. — Til ledamot af vettenskapsclassen ämnas Pontin, såsom närvarande, samt Ehrengranat såsom frånvarande¹⁸⁵. Til ledamöter af [ 156 ]IV classen i Vettenskaps Academien, voterar jag, just såsom Farbror sjelf tyckes ämna, på gamle Arrhenius och på d'Ohsson¹⁸⁶, som derigenom kommer i förbindelse at tjena Vettenskaps Academien såsom utrikes commissionär.

Han lemnar til Vet. Acad. Handl. 3:ne afhandlingar. 1:o Analys på den gröna stenen från Björnmyresveden. Den är en art malacolith. Analysen ger $MS^{2}+2CS^{3}$ , precist utan all slags drejning. 2:o [Analys] på et nytt fossil från Pargas, som han kallar chondrodit (af χονδρος, körtel) för dess körtellika form och som är ganska intressant genom enkelheten af sin sammansättning, nemligen $MS$ , d.ä. et enkelt talkjordssilicat, hvari båda hålla lika quantitet syre. 3:o Granaten från Broddbo. Den är $fS^{2}+2mgS+2AS$ , äfvenså precist och ojemnkadt. Den innehåller omkring 1½ procent wolframhaltig tennoxid (detta sistnämdas uttagande är dock mitt opus). Med chondroditen var det roligt; han feck talkjordens syre för högt; jag casserade resultatet och ville at han skulle repetera analysen, men han nöjde sig med at återuplösa talkjorden i saltsyra och inkoka til torrhet, och si deraf erhölls just den quantitet, ren och rigtigt qualificerad kiseljord, som fattades. Chondroditen förekommer äfven i Åkers kalksten. Hisinger kallar den gula granater.

Från Gmelin ännu intet bref. Det fägnar mig at höra hans ankomst. — Marcet har skrifvit mig til.¹⁸⁷ För at ej förlänga mit bref med berättelsen om dess innehåll skickar jag det och anhåller at vid tilfälle få det tilbaka. Farbror ser deraf, väl at Davy är arg, men at en Mr Daniell är författare til den omtalade critiken. Jag har ännu ej sett den. Foy¹⁸⁸ har lofvat skicka efter den, och då jag fått läsa den, skal jag yttra mig, huruvida den förtjenar at besvaras. Förackt är och et svar och tager kanske bäst, hälst såsom jag förmodar at den sak man kritiserar kommer at tala för sig sjelf, Hrr Brande och Daniell må derom tänka hvad de behaga. Jag tycker häldst om at stryka min väg framåt; tager jag mycket felt, skal det bäst märkas under mina egna arbeten.

[ 157 ]Den olja, som Farbror fått, är just den jag förr kallat Colso-olja; men sedan Farbror en gång skref och frågade, om rofolja har något annat namn på franska, har jag trott at jag misstagit mig derom.

Jag tackar för observationerna af Finbopapperet och skal efterkomma dem, utom namnens uteslutande. Farbror skal min själ framdeles få följa mig för Daniell's piska, ty nu stå våra förra afhandlingar i Annales de Chimie et de Physique¹⁸⁹ och blifva således snart bekannta i England; Annales de Chimie¹⁹⁰ hålla endast et utdrag; men gordt såsom det synes af en, at tala i vår stil, rättrogen person.

Har jag nämnt at Justitiæ Cantzlern alla förmiddagar arbetar på mit laboratorium med en flit, upmerksamhet och riktig framgång, som verkligen förvånar mig. Han blir en rigtig professionist i chemie och mineralogie, liksom han är en berömd naturalhistoricus; han har nemligen uptäckt ej mindre än 3 nya, inhemska foglar.¹⁹¹ — Lectionerna af Sefström hafva begynnt. Auditorium har aldrig varit fulltaligt, men de som infunnit sig, hafva visat en serdeles upmerksamhet. De åhörare, som hittils varit närvarande, äro 1:o Wachtmeister med fru och dotter, grefvinnan Caroline Lewenhaupt¹⁹², grefvinnan Posse, baron Åkerhjelm med fru, presid. baron Ehrenheim, grefve Carl Gyldenstolpe, bar. Mannerheim, Poppius, Noræus, V. Gahn, Stockenström¹⁹³ från Garpenberg; — ännu väntas exc. von Essen, exc. Anker med suite (Anker ligger sjuk) och friherrinnan Wetterstedt. Sefström gör sin sak excellent för at vara första försöket. Vid försöket öfver strålande värme befunnos mina lappspeglar kraftigare än de engelska, ehuru deras figur är bättre, men polituren är ej så god. Jag skal väl låta polera up dem.

Farbrors saker hos Hogren äro ännu ej gorda men blifva det troligen. Han håller nu på med en stor beställning för gref Wachtmeister. En luftpump och en Wollaston's goniometer lära snart blifva färdiga. — Men papperet slutar. Således blott et ord til: de der stenanalyserna, som Farbror [ 158 ]ej tycker om at göra, skal Farbror slippa och ändå vinna det med deras anställande åsyftade ändamålet, om Farbror vil komma och se på sina neveuers occupationer dermed.

Hälsning och vördnadsbetygelser til famillen och til landshöfdingens m. fl.

J. Berzelius.

80. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 13 jan. 1817.

Eggertz reste, geschworner som han kom hit, i lördagsmorgon til Gripsholm, der han ämnar stanna til lördagen af denna vecka och göra experimenta crucis i hvarjehanda ämnen.

Lagerhjelm emottager nu i Eggertz's ställe assessorsbeställningen, och Forselles blir, hoppas jag, Staff's efterträdare i Sala. Jag har läst hans beskrifning om Sala grufva, som vittnar om ganska mycken skicklighet och en eftertanka, som jag icke tror hafva varit använd af många bergmästare der på stället.¹⁹⁴ — Jag har äfven läst Bilow's¹⁹⁵ berättelse, men den förstår jag icke, och skulle knappast tro at någon annan än författaren förstår den.

I dag begynnes at arbeta på 5:te häftet af Afhandlingarna, der Finbo-afhandlingen blir n:o 1. Med alla serskilta analyser gör den 12 skrifna ark.

Thorjorden¹⁹⁶ har i några försök, som jag här anställt, bekräftat sig såsom en egen, ny jordart. Den liknar zirkonjorden så nära, at jag i flere veckor ansåg dem för at vara identiska, serdeles som zirkonjord också förekommer i Finbo. Bådas uplösningar i saltsyra och salpetersyra fällas i kokning, om ej syra altförmycket råder, bådas salter smaka rent sammandragande. För blåsrör förhålla de sig alldeles lika, så at ända til den gråbruna färg de taga med coboltsolution är absolut densamma. De åtskiljas i följande. Thorjord kristalliserar utmerkt lätt med svafvelsyra. Kristallerna uttagna ur moderluten, som håller mycket fri syra och föga jord, [ 159 ]lösa sig ofullkomligt i vatten och afsätta et basiskt salt. Zirkonjord kristalliserar ej med svafvelsyra, hvarken med eller utan öfverskott på syra, intorrkar til en gummilik massa, som ställd på kackelugnen et par dagar hårdnar och blir hvit, saltlik, deliquescerar i fugtig luft och löses fullkomligt i vatten. Ur en uplösning af svafvelsyrad eller saltsyrad thorjord, hvartil man sätter svafvels[yradt] kali til vätskans mättning, fälles intet. Ur en dylik zirkonjords-solution utfälles et dubbelsalt, som likt det af cerium löses i rent vatten. Thorjordsuplösningar fällas af oxalsyrad ammoniak. Zirkonjordsuplösningar icke; men håller liquidum litet kali, så fälles srirkonjorden i form af oxals[yrad] kali-zirkonjord. Thorjord kristalliserar icke med saltsyra, zirkonjorden anskuter. — Nu återstår det blott at kunna med bestämdhet säga, hvar thorjorden finnes, men det kan jag intet. Alt hvad jag vet, är at den vid Kårarfvet förekommer i et fossil, som liknar gadolinit, och vid Finbo är en tilfällig beståndsdel af flusspats[yrad] ytterjord med fl[usspatsyradt] cerium.

Tusen tacksägelser for kolpulvret. Jag gorde kolen efter receptet, de lyckades utomordentligt, så at jag nog misstänker at mina adjutanter spräcka kolfvar ibland med flit för det ljufva nöjet at spränga skålar.

Nu skal jag begynna en afhandling om bestämda proportioner såsom motivering för Tabellen, ämnad at komma in i 5:te (?) häftet.

Har jag berättat at jag julafton feck et diplom från Institut de France, Académie des Sciences, såsom correspondent?

Hälsning och vänskap.

J. Berzelius.

Vördnadsbetygelser för famillen och landshöfdingens.

[ 160 ]

81. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 23 febr. 1817.

Som jag förmodar at Farbror varit ond på mig för mit, annars aldeles icke ovanliga söl, så har jag nu förlängt det til den grad, at min Farbror skulle hinna bli god igen, ty jag kan icke annat erinra mig än at jag på 6 veckor icke skrifvit. Ty värr har jag inga orsaker at förebära annat än at jag ej kommit mig til.

Nordensköld har kommit til rätta igen, han är nu i Upsala, blir der öfver terminen och tänker taga bergsexamen. Han medförde från Finland en bit tantalit åt mig, som lyckligtvis var af samma art med den jag så dumt förfuskade och hvarom jag nämt i 4:de h[äftet] af Afh[andlingarna]. Den ger rödt pulver. Jag håller nu på at göra en ordentlig analys deraf.

Arfvidson¹⁹⁷, secreterare i commissionen i Fahlun, har nu ökat antalet af mina laboranter och håller på med en analys af meionit, hvaraf Svedenstjerna lemnat et litet förråd. — Arrhenius har nu slutat sin analys på Finbo granat; den är mycket accurat och väl gord. Finbo granat är ej densamma med Broddbo, men jag har anledning at tro at den sednare äfven förekommer vid Finbo. Jag ställer här formlerna til jemförelse.

Broddbo	$fS^{2}+2mgS+2AS$ .
Finbo	$fS^{2}+mgS+AS$ .

Det är bra curieust med den der $S^{2}$ vid jernoxidulen, som så precist inträffar i båda.

I den nya franska journalen¹⁹⁸, som jag nu har til nov. för förlidet år, hafva åtskilliga intressanta saker förefallit; men man kan nu mera sluta så litet af deras försök, ty allt ställes på räkning, och man får aldrig experimenternas ziffror, utan räkningens. Det var ändå en bra dum sak med de här bestämda proportioner[na], ty de blifva bara et förkläde för pretentiös oduglighet at vinna et öfvergående anseende.

[ 161 ]Gay-Lussac har infört en artikel¹⁹⁹, hvari han söker bevisa at jag har misstagit mig i at mangan, tenn och antimon hafva mer än två syrsättningsgrader och påstår at de antimonsyrade salterna äro blotta mechaniska blanningar. Jag tänker svara honom, och temmeligen allvarligt. Hvad tennoxiderna beträffar, så emedan jag endast raisonerat mig til den enes sammansättning, så beslöt jag at undersöka dess syrhalt och fannt at oxiden i sp[iritus] Libavii och den, som fås genom oxidering med salpetersyra, hålla lika quantitet syre, men äro det oagtadt så olika i sina förhållanden til syrorna, at de verkligen utgöra tvenne serskilta saltbaser. Vi hafva genomgått deras skiljagtigheter i compagnie hela laborations-laget, så at jag är säker at deri ej hafva misstagit mig; men huru fan skal detta begripas?

Vauquelin har infört en not om blodets färgande ämne²⁰⁰, hvari han upger at det icke innehåller jern, och mycket utbreder sig öfver Brande's merit at hafva gort denna uptäckt. Jag har repeterat några af de nya Vauquelinska försöken och funnit at både han och Brande suddat och at blodets färgande ämne håller precist ½ procent metalliskt jern.

Vi hålla nu på at trycka på Afhandl[ingarna]. Så snart Fahlusakerna äro afdragna, skickar jag de arken til Farbror. Sedan låter jag följa en sammandragen upställning af mina försök öfver best[ämda] proportioner, som äro spridda i alla journaler.

Jag hade med sista posten bref från Berlin med anbud at efterträda Klaproth, 2000 rdr i silfver, fria husrum, experimentmedel och disposition af Klaproth's apparatus. Anbudet är helfvetes fördelagtigt, men det vore oanständigt at antaga det; jag skrifver derföre i morgon mit tacksamma afslag.²⁰¹

Om stenarna i kamm[aren] minnes jag nu tyvärr intet. De ligga i serskilta högar och kunde nu hvar hög för sig få nedbäras i boden.

Berzelius.

Vördnadsbetygelser för famillen och landshöfdingens.

[ 162 ]

82. Berzelius till Gahn.

d. 16 mars 1817.

Min Farbrors sista bref gorde mig rätt ledsen. Jag hoppas likväl at sakerna nu låtit så arrangera sig, at Farbror kan utan olägenhet fortfara i compagnie-skapet, som säkert skulle genom Farbrors bortgång hafva gått under, helst den credit vi nu hafva endast grundar sig på folks mening at Farbror ej skulle gått in i detta företag, utan at det lönar sig, och i omvänd ordning at Farbror ej skulle gå ifrån et företag, som lönar sig. Om vår disconträttighet är ännu intet afgordt Dessa mål hafva blifvit lemnade åt assessor Altén, som har fått en stor böld … och som ännu på 14 dagar ej kan komma ut, och således ligger saken ännu i Commerce collegium.

Eggertz skref mig til och bad mig at skaffa honom anstånd med beställningen för Lifgardet til häst. Jag har sedan ej råkat prinsen, men talat med öfverste Arfvedson²⁰², som vil hafva knapparna så snart som möjligt; det andra skulle kunna försilfras om ännu en gång. Eggertz eller Farbror gorde bäst at correspondera med Arfvedson härom, ty han afgör ändå saken.

Jag skickar här innelyckt de första arken af Afh[andlingarna] samt et bref från Gmelin, som det torde kunna roa Farbror at dechiffrera vid en ledig stund, hvilket dock ej är lätt.

Jag håller ifrigt på med at revidera en del af mina äldre angelägnaste analyser, t. ex. af salts[yradt] silfver, blyoxid, svafvelsyra o. s. v. för at få ziffrorna i Tabellen det precisaste som är möjligt.

Jag feck af Nordensköld en tantalit af canelbrunt pulver, som jag analyserat och fått samma vigtstilökning som i förra analysen.

Arfvedson har analyserat meionit, som gaf til punkt och pricka samma beståndsdelar som leuzit, och i samma proportion. Arrhenius har undersökt et par Finbo-granater, hvaraf en höll 40 p. c. manganoxidul Nu begynner han [ 163 ]en undersökning på rothoffiten.²⁰³ Forselles analyserar chabasie från Gustafsberg. Kallstenius är här och skal icke eller få gå fåfäng.

Hälsning och vänskap.

J. Berzelius.

P. [S.] Mina vördnadsbetygelser för famillen och landshöfdingens.

83. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 15 maij 1817.

Tusen gånger, eller nära detta antal, har jag kommit ihog at det var min tour at skrifva och at orsaken til dröjsmålet helt och hållet var å min sida; men jag har varit så tracasserad af mina experimenter, som ge så trögt några resultat, at jag icke haft lust til någon ting. Nu har Farbror väckt mig ur dvalan, och jag skal derföre gifva et tecken af mit vakande tilstånd.

Det fägnar mig at höra at Farbror ej så fullt och fast beslutat at öfverge oss i bolaget, och det så mycket mer, som jag äfven var betänkt på at ge detta bestyr på båten, hvilket jag hufvudsakligast tog för compagnieskapet med Farbror och med Eggertz; men blir Farbror quar, så håller jag väl ut också.

Commerce Collegii betänkande om låne-ansökningen har nu kommit. Det afslår lån på såpa och ättika på grunder, som ej kan ogillas, men tilstyrker för de öfriga artiklarna rättigheten til et 3 gånger större lån, än någon annan har. Jag skal väl nu ut i supplik-vägen och tigga Statsrådet om at få fullt up, och kanske säga et ord åt kronprinsen deri. Ville Farbror skrifva en rad til Hans Exc. Rosenblad, vore kanske ej onyttigt.

H. K. H. hertigen har bett mig hälsa Farbror och Eggertz at H. K. H. önskar at, om någon möjlighet är, få möss[ 164 ]plåtarna och fjällena för hans norrska dragoner sist i slutet af denna månad.

Med det at jag i sommar icke kommer til Fahlun hänger så ihop: 1:o jag har förutsett at vår Gripsholms-sejour icke kan börjas förr än i juli och at den ej kan vara mindre tid än en månad. 2:o Har jag ämnat besöka några punkter af Götha Canal för at titta litet i geognosien, hvartil jag ämnat äfven förföra Wallman. Om Farbror har jag resonerat så här: proponerar jag denna resetour i förhand, så känner han sig icke modd, men när vi väl äro i begrepp at fara, så följer han nog med, hälst man i sommar endast kan få se någon ting, ty sen släppes vattnet i det mästa af kanalerna. Jag har icke hört at någon af prinsarna ämnar besöka Fahlun i sommar, men skal fråga derefter. Om presidenten²⁰⁴ far dit, så kan det bli roligt för honom, men icke kan det interessera Farbror at vara med om kalasen, så at Farbror kan rätt väl vara ifrån Fahlun då.

Jag har länge sökt i mina försök at finna svaflets partikels vigt med full säkerhet, men rönt svårigheter, som jag ännu ej förmått aldeles röja ur vägen. — Jag har funnit flusspatssyrans mättningscapacitet genom analyser af flusssp[atssyradt] silfver, baryt och kalk. Den är 71, istället för 79, som det skulle följa af John Davy's försök. Farbror kommer kanske ihog at kiseljordens halt af syre är bestämd efter John Davy's analyser, hvadan således den beror på en alldeles falsk basis. Farbror kan lätt föreställa sig min förskräckelse, då jag kom till full visshet derom; ty om kiseljordens halt af syre ej är den, som vi hittils trott eller något litet deröfver, så farväl med åsigten af silicaterna. Jag har likväl funnit genom analyser af kiselhaltig flusspatssyregaz, som ännu ej äro bragta til sit slut, at kiseljorden håller kanske 51 p. c. syre eller nära deromkring. Också gåfvo alla goda analyser litet förlitet kiseljord mot beräkningen, då de i de flesta fall borde gifva et öfverskott af denna jord. — Arseniksyrlighetens och arseniksyrans sammansättning har jag och sökt rätt på; mit förra försök är et stort misstag, at nemligen [ 165 ]arseniksyrligheten skalle hålla på 100 d. metall 47 d. syre och syran = 47 x 1 ½. I stället finner jag nu för syrligheten 31,5 och för syran 52,5, d. ä. syret förhåller sig här som hos fosforsyrorna = 3:5; och i de arseniksyrade salterna inträffar aldeles samma curiösa undantag från regeln för syrsatta kroppars föreningar som hos de fosforsyrade, at nemligen syret i basen är 3⁄5, 2⁄5, 1⁄5 o. s. v. af syret i syran. — Realgar och auripigment hålla icke, såsom Laugier upgifvit, arseniksyrlighet, åtminstone kan jag i lufttomt rum icke derur utjaga något, och svafvelhalten hos det sednare är accurat svarande emot syret i syrligheten. I realgar är det 2⁄3 af svaflet i operment. Så at det förra är $AsS^{2}$ och det sednare $AsS^{3}$ . Syrligheten $AsO^{3}$ och syran $AsO^{5}$ .

Jag har fått bref af Hausmann och Gmelin, jag skickar dem båda; det roar Farbror säkert at läsa dem, och jag slipper göra utdrag.

Hälsning och vänskap.

Berzelius.

P. S. d. 19 maij. Jag har i dag varit omkring hos Statsråderna för vårt lån. De hafva synts mycket bevågna, serdeles H. Exc. Rosenblad. Få se hvad Gud och kungen gör. — Kom snart hit ned til oss; jag längtar rätt mycket at få se Farbror här.

84. Berzelius till Gahn.

d. 2 juni 1817.²⁰⁵

Jag tackar ödmjukast för sista angenäma brefvet med förökandet af mit hopp om Norige-resans verkställande, åt hvilken jag gläder mig.

Jag tror mig med mycken säkerhet veta at prinsarne i sommar ej komma til Fahlun; för några dagar sedan bjöd sig kronprinsen til grefvinnan Caroline Lewenhaupt på Nygård bredevid Westervik, midsommartiden. Det tros at han [ 166 ]ämnar passera någon tid i Skåne, och riksdag glonkas äfven om til slutet af augusti, ehuru det ännu lärer vara osäkert.

Om Gmelin ännu med säkerhet kan påräknas såsom commissionär i England, är mig alldeles obekannt; — från d'Ohsson har jag fått bref, som fann sig ganska intresserad af det nya lifvet i den vettenskapliga cirkeln²⁰⁶; thorjorden hade transpirerat dit, och man bad honom med mycken enständighet skaffa underrättelser derom. Han medförde afhandlingen och öfversatte den del deraf, som angeck thorjorden.

Nya edit. af lärboken är halftryckt. Den sednare delen af andra volumen, som skal öfversättas af Gmelin²⁰⁷, [är] ännu oskrifven. Den skola vi skrifva i compagnie i sommar.

Det som redan är tryckt af Afhandlingarna skickas här. Äfvensom et ex. af… öfversättningen af 1:sta delen.

För all del, bästa Farbror, säg åt Munktell om filtrerpapper, jag är alldeles öde, serdeles på det fina.

Tusendetals hälsningar til Lorich'ska famillen, som jag hoppas nu läser tabula multiplicationis i det gröna, til landshöfdingens och fru Ullholm, alla andra icke förglömmande.

J. Berzelius.

P. S. Brefvet til Gmelin från Farbror och Hinric afgeck genast med cabinettsposten.

85. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 16 juni 1817.

Då Volter i morgons reste härifrån, hade jag ännu icke fått min Farbrors bref. Jag tackar ödmjukast för filtrerpapperet. Munktell's har jag ej hört omtala, förmodligen har han ej skickat det.

Det är bra ledsamt at min Farbror upskuter Gripsholms-resan; hvad fan har Farbror at göra med presidentens visite i Fahlun? Det är väl mindre färd än kungens, plägar man säga; men at Eggertz måste hålla här, det kan jag nog inse, och [ 167 ]om Farbror ej vill komma, förr än Eggertz kommer med, det vil jag också antaga för et lagligt skäl. Efter hvad jag af Farbrors bref ser, kan således Herrarna båda vara lediga från presidentscalasena de sista dagarna af juli, så at vi kunde determinera d. 1 augusti til vårt möte på Gripsholm, der vi i förhand antaga at augusti månad går helt och hållet åt. Jag skulle gerna vara med i Fahlun, men vid calaserna göres intet stort, och då gör jag heldre på en 3 veckor min tour åt Ö[ster]göthland och återkommer sedermera derifrån til Gripsholm. — Om detta accomoderar Farbror, så skal jag anhålla at Eggertz må få i commission at underrätta Stenberg om tiden til vår ankomst, på det han ej må vänta oss förgäfves i juli. — Vårt vistande på Gripsholm är högst nödvändigt för så många saker, som Farbror lättare kommer at inse, när Farbror kommer dit, än jag nu kan säga dem. Vår mengel²⁰⁸ är t. ex. så klen, at de bättre målarne ej köpa den och heldre betala 25 p. c. mer för en annan sort, som Reinius gör. Vårt Scheelesgrönt är ofantligt ojemt o[ch] d[ylikt] m[era], som endast kan rättas på det sätt, at vi äro med under loppet af hvar och en operation. Jag säger vi, men jag menar Farbror, ty at den, som aldrig gort mengel eller Scheelesgrönt förr, ej kan uträtta något til förbättring af en operation, åt hvilken han för första gången lemnar sin upmerksamhet, det lärer Farbror nog finna, — Jag är säker, at om Farbror hade varit här nu, hade det pecuniära bidrag vi få af regeringen blifvit både förmånligare och skyndsammare; men jag är den aldra oskickligaste negociateur som finnes, och det ligger i blodet.

Har jag ingen gång för Farbror utgjutit min galla öfver våra flintmortlar, som skulle göras i Elfdahlen? Våra flintor hafva återkommit hit, förvandlade i mortlar, dem Borg försållt och icke ens haft den höfligheten at erbjuda mig någon af dem. Jag tilsade honom om min bördsrätt, men han erkände den icke, utan påstod att han sjelf skickat flinta dit. Forselles hade köpt en af dessa mortlar, och då den jemfördes med min skifva, befanns den vara tagen ur samma stycke. — [ 168 ]Borg har sagt mig at våra mortlar också skulle vara gorda och skickade til Farbror; detta är förmodligen sagt för at tranquilisera mig, ty jag var upbragt öfver detta förhållande.

Jag skrifver alt hvad jag orrkar på nya edition af lärboken. En bra hop har blifvit tilgjort, bara sen jag skref för tyska uplagan. — Jag har äntligen fått reda på kiseljorden genom en analys af et artificiellt dubbelsilicat af lerjord och kiseljord, som jag skulle nästan kalla basisk fältspat. Den håller ej 49,6 p. c. syre utan 50,66 p. c.²⁰⁹ Jag har sen för at pröfva det analyserat Utö ichtyophtalm, med hvilken jag feck en härlig öfverensstämmelse. — Gmelin's formler i V. acad, handl. äro ej rigtiga, den rätta är $KS^{6}+8CS+16aq$ . Jag har analyserat en bit från Fassa med samma resultat.

Tusende hälsningar, serdeles til dem, som Volter glömmer at hälsa.

J. Berzelius.

86. Berzelius till Gahn.

d. 3 juli 1817.

Jag tackar ödmjukast för sändningen med j[ustitie]rådet Noræus, hvilken jag i dag bekomm. Det är väl bara bat, men ändå bättre än intet. Jag har förut en rifhäll och en pistill, båda bättre än den nu skickade, gorda af samma flinta.

G-arket²¹⁰, som jag 3 eller 4 gånger påminnt Nordström at skicka mig, har jag, ehuru jag i dag enligt löfte väntat det, ännu icke fått. Jag får således skicka det och et par til med nästa gång.

Jag tackar Farbror, som vil se mig i Fahlun, och skulle, om jag följde blott min lust, säkert komma; men nu vil jag just begagna dessa til intet nyttiga 3 veckor, innan vi råkas på Gripsholm, at göra en visit hos min gamle stjuffader och hos mina systrar²¹¹, som så länge önskat lifvet ur Farbror; jag vil försöka at försona dem med Farbror, ty bara de få se mig emellanåt, så låta de Farbror nog lefva.

[ 169 ]Lectionerna med prinsen äro ännu ej slut, och Gud vet om ej de hålla så länge i, at jag til slut ej kommer ut förr än Gripsholmsdags. — Vi mötas ju der den 6:te eller deromkring, en dag mer eller mindre gör intet til saken, och vi campera der, förmodar jag, til månadens slut. Såpkokningen kommer just då at gå i sit högsta flor.

Sefström, som lemnat sin tjenst vid Lazarettet²¹², kommer at passera sommaren på Garpenberg hos Stockenström. Jag har sagt åt honom at innan aug. månads början hälsa på Farbror i Fahlun och ålagt honom såsom et vilkor för bibehållandet af min nåd at han företager sig inpackningen af stenarna til Hausmann (til Cobrez²¹³ må det gå hur det kan). Farbror skal dervid icke behöfva mer än en enda gång visa honom vägen i stenboden, sen går det allt af sig sjelft. — Sedan Farbrors packe hitkommit, skal jag sedan lägga til Pargasfossilierna, hvaraf jag har en hel samling, så at Hausmann kan få skicka oss något tilbaka. — Är det icke curiöst nog at jag icke fått något svar från Haüy, ens på den sista sändningen af fossilier, som dock kommit honom tilhanda?

Nämde jag i mit sista bref, at Arvedson funnit at hvad som i allmänhet kallas Graubraunsteinerz är af två sorter? Den ene ger brunt pulver och är manganoxid-hydrat, den andre ger svart pulver och är mangansuperoxid. Den förra är vanligen vackrast kristalliserad. Tillika har Arvedson vist at det existerar en oxidum manganoso-manganicum.

Hälsning til alla, ingen nämd och ingen glömd.

J. Berzelius.

P. S. Skal jag påminna Blummenberg om vagnen?

87. Berzelius till Gahn.

Paris d. 28 augusti 1818.

Gud vet om jag har väl uträttat Farbrors commissioner i England. Vid efterfrågan af Aikin's dictionär²¹⁴ befanns at [ 170 ]den nya uplagan deraf ännu ej var färdig, och den gamla kostar med sin appendix 5½ pund sterling, hvilket jag tyckte var för stor summa för en bok, som snart skal få en ny uplaga. Jag köpte den således icke och kunde icke eller få veta at någon ting dylikt af läsbar art utkommit i England. — Hvad sliding rules beträffar, så hade Farbror begärt en af de fullständigare. Vid undersökningen af sliding rules fanns at den vanliga, som vi hafva, är den fullständigaste, men at de sedan finnas för hvarje serskilt yrke af en för det yrket vidare utförd fullständighet; de mästa gå likväl ut på seglations och skeppsbyggeri behof. Jag tog ingen af dessa, emedan de äro dyra och kosta från 3 til 5 pund. Jag tog istället en af de längsta simpla, sådan den är, som finnes i pr[ins] Oscar's samling, samt en, som har slider på båda sidor, af hvilka den ena är för cubik-beräkningar, och insidorna äro procent och annuitetsräkningar, som jag oagtadt erhållen explication ändå icke förstår.^[3] Det är rart at få någon rätt correct sliding rule; dessa äro det ej fullt, oagtadt jag valt dem bland flera. — Et uns grof platinatråd medföljer. Jag afsände det redan under mit vistande i London med köpmanslägenhet; det är addresseradt til Palmstedt, som fortskyndar det och tar emot betalningen, hvilken jag menar är 2 pund. — Jag köpte också för Farbror en liten nattlampa med platinaspiral, men sedan jag feck hem den, ändrade jag beslut och skickar den icke utan skickar i stället litet platinatråd, hvarmed Farbror gör det sjelf; det behöfs blott vrida en liten spiral öfver et thermometerrör af 8 til 10 hvarf och lägga den på veken af en spirituslampa. Jag gör den ena ändan rak och sticker ned den i veken, så at den sitter fast, då de öfre 3 ringarna vanligen hvitglödga. Hela konsten beror blott på at blåsa lagom häftigt och korrt, så at lågen slocknar, utan at tråden afkyles. Platinatråden finnes här i brefvet.

Resan til Götheborg geck fort och bequämt. Öfver sjön reste vi på sex dar, hvarunder jag ej var sjösjuk. I London [ 171 ]skumpade jag ganska mycket, och den hastiga öfvergången från et hvilande lif til et verkligen fatiguerande återkallade podagern i min venstra fot tidtals, så at jag hade svårt at gå.

Af kemisterna råkte jag endast Wollaston, Prout och Pepyss, om jag undantager vår Arfvedson, som dagarna efter vår ankomst återkom til London och som under hela tiden var mit vade mecum. Wollaston hade inventerat en sliding rule för blotta räkningen af vanlig längd men med 4 gånger så stora delningar, derigenom at slidern geck tvärtigenom och alla 4 sidorna omkring den gorde continuationer af skalan. Jag har beställt en sådan åt mig och en åt Farbror.

I vettenskapen ingen ting merkvärdigt, mer än at 2 explosioner hafva händt under bruket af Davy's lampa. Den ena expliceras genom ovårdighet, man har haft ljus i lampan för olja, och talg hade kommit på gallret, och då detta i den explosiva blandningen glödgade, torde [talgen] hafva blifvit antänd. — Den andra har så nyss skett, at ingen explication ännu är känd.

Vi kommo hit d. 25. I går var jag på högtidsdagen i Académie française och feck der på en gång göra bekantskap med Berthollet, som jag nyss förut sökt på Arcueil, och sedan med Gay-Lussac, Vauquelin, Humbold, Thenard, Dulong, Lacépède, Laplace, Denon²¹⁵ etc. etc. Particuliariteterna besparar jag til journalen. Vi äro til tisdagen budna på en stor middag til Arcueil, och vår goda vän Trissotin, vanligen kallad Hochschild, får vara med som Saul bland propheterna; jag tycker hvad han skal få ledsamt. Hochschild har åldrats något och blifvit aldeles okristligt smalbent genom sina diplomatiska bemödanden i Paris. Annars lärer Paris afsmalna de flesta utlänningar, och man har äfven åt mig förespått minskade circumferencer, och så långt det rörer magens, är jag nöjd dermed, men på benen har jag intet kött at mista.

[ 172 ]Mycket vördnadsbetygelser för landshöfdingen och frun, fru Ullholm, Bergström'ska²¹⁶ huset, Noræus's d:o, mamsell Hochschild, om hon är quar, etc. etc. och i främsta rummet til min Farbrors måg och dotter.

Hälsning och vänskap.

Berzelius.

88. Gahn till Berzelius.

Fahlun d. 21 septemb. 1818.

Jag emottog med särdeles fägnad sistledne postdag Ditt bref af d. 28 augusti, och i dag har Herr Palmstedt fått sig tillsändt Ditt bref till Dr Sefström af d. 31 augusti. — Jag hoppas att gickten öfvergifver Dig i Frankrike. …… Du bör göra hvad Du kan att ej låta gikten, eller hvad det då är, habituera sig hos Dig.

Jag tackar för alt hvad Du gjordt för mig i England, som alt är ganska braf gordt. Altid hittar den skälmen Wollaston på något nytt och quickt. Platina tråden skall jag liquidera med Palmstedt, den afsände: men återstår att betala den jag tog af Dig i Stockholm, jämte platinablecket, och som Du i stället skulle köpa Dig i London.

Jag tackar för den, som medföljde i brefvet till nattlampa. Zethelius²¹⁷ och jag försökte i Stockholm att producera sådane, det misslyckades länge, därigenom att vi drogo tråden för fin, så att han ej kunde bibehålla nog värme, ehuru att vi släkte lampan icke med utblåsning, utan med påsättande af en glas-huf: men sedan vi gissat orsaken och tagit grof tråd, något gröfre än den Du sändt, lyckades det förträffligt, i en liten så kallad ögonflaska med ett glasrör i proppen. Men det vill ej gärna gå med sprit, som har ringare gr. sp. än 0,830, om ej dess större veke. Och platinatråden blir efter någon tid mulen, om då spriten deponerar därpå något? Och så [ 173 ]brinner lampan med gult eller rödagtigt ljus. Och aldrig har den för mig gifvit det så hvitt, som det en platinatråd tager, då den hålles i lågen af en brännares (?) lampa. Dessa dagar har Wallman drifvit det att lyckas med en så fin veke, som föga består af mera än 2 à 3 bomullstrådar, insatte i ett smalt glasrör.

Jag kom emot min förmodan sent ifrån Stockholm: Du reste d. 21 julii, och jag blef quar till d. 27 augusti. Någre dagar togo väl de bestyr bortt, som Du satt på mig, och jag svor någre gånger dugtigt däröfver, då Palmstedt ej gaf sig tid vänta på mig, utan for af förut till Gripsholm. Få se nu huru det blir Dig till lags, som jag ändrat och tillagt i artickeln väga och våg, samt ässja. — Tabellerne har jag läst correcturerne af ända till slut, utom de rättelser som Lagerheim²¹⁸ skulle tillägga och hvarvid han tillika skulle yttra sig öfver en formel på sista sidan, af okända bokstäfver, och som vi ej kunde reda, och jag nu ej påminner mig: några räkningsfel har jag rättat, där de kunnat förleda, men procenträkningarne, som ofta hade fel, orkade jag till slut ej allmänt öfverse, och det är så lätt för hvar och en, som brukar tabellen, att sjelf öfverse och rätta, utom då vattn är med, då räkningen blir litet längre, och desse äro öfver alt igenomgångne och på någre ställen rättade. Jag önskar nu högeligen att få slutet af alla 3 skrifterne för att få binda dem. Du har dock gjordt en ypperlig tjenst åt vetenskapen och de däraf beroende näringar med desse tabeller; och jag längtar höra, huru man därföre skal uphöja Dig i Frankrike. Huru får Du någre exemplar Dig dit tillsände? Ett exemplar af tabellerne måtte kunna gå på posten genom Cabinettet och Palmstedt bestyra därom.

Menar Du, att oagtadt den långa tiden det blef något galvaniskt batteri af, innan jag lämnade Stockholm! Jag [bad] då Dr Sefström, som dag för dag skulle få det färdigt, att åtminstone, då det en gång komme så långt, låta mig veta utslaget. Men ännu har intet hörtts af. Och se, en annan gång skall man ej narra mig att springa bortt min tid och [ 174 ]nöta mina gamla trötta ben och sysselsätta andra utan ändamål och effect.

Sedan Din afresa råkade jag ut för den envisaste diarrhée, som afförde intet annat än vattn och förfaseligen under 14 dagar eller mera medtog alla krafter. Jag reste illa curerad till Gripsholm och måste dröja där ett par dagar längre, än jag ärnat, och kom skäligen förbättrad hem: men nu är jag åter lika däran med en envishet, som ej hjelpes af Rhabarber, Ricini olja, eller Cascarill ♦. Det är en besynnerlig disposition, som jag ej skulle bry mig om, då den just ej är plågsam, om jag [ej] frugtade att den kunde draga till något sattyg i längden.²¹⁹

Vid Gripsholm måste vi aldeles cassera den af Eggertz inrättade torkplåten, äfven sedan vi förändrat den i någre delar; men vi togo intet beslut, innan vi här hemma först hörtt Eggertz. Nu inrättas den efter allmän öfverenskommelse på det vanliga viset med 2:ne så kallade galtar, för en depense af 93 rdr bco. Äfven öfverenskoms att beställa Elglund's apparatur för bränvinspannan, sedan alla i granskapet, som hafva den, försäkra att [den] bränner dubbelt quantum på samma tid med besparing af ved och arbetslöner, hvarigenom vi kunna hinna få vårt quantum afverkadt på den tjenliga årstiden. Depensen kan ersättas med ett öfverskått genom försälgning af klar-pannan.

Råsvaflet ifrån Fahlun dugde ej att nyttjas i svafvelkammaren; det tog ej eld, innan det var tvättadt och torkadt. Till försvafling af kopparen skall det göra bättre tjenst. Palmstedt har här sedt alt hvad angår blå vitriolen. Jag tror dock ej att vi ännu böra bygga någon särskild försvaflingsugn, utan att alt kan förrättas i calciner ugnen. Denne borde dock så vida ommuras, både för blåvitriol tillverkningen och för kobolten, att en ny och tätfogad äril inlades af hårdbränd eldfast sten och äfven i hvalfvet påkostades eldfast sten: men Svedelius prutar emot, till dess man fått se att processen lyckas. Ugnen murades i hast af murmästare med murbruk, men hade bordt upsättas på kakelugnsmakares vis. [ 175 ]Palmstedt har hållit på göra Glaubers saltet till godo, och Sandberg har äfven försökt utdraga svafvelsyra pottaskan²²⁰ ur skedvattns residuum — förmodel. skola alunverken ej villa köpa det, som det är, och få rödfärgen in i sina lutar.

Palmstedt och jag hitkommo d. 3. sept., och nu talar han om att resa i veckans slut. Jag hade gärna behållit honom längre att litet samråda om blyhvitts tillverkning. Jag tycker att han just kunde åtaga sig att knåpa därmed. Många dagar gingo här i början bortt, innan jag hant komma i ordning och hitta ibland mitt skräp: och sedan känner Du väl vår orts och mina enskilta distractioner. Palmstedt har samlat åtskillige Fahlu kieser och malmer och tykt sig hos alla eller de flästa finna för blåsröret lukt af selenium, näst efter att det mästa eller lösaste svaflet afbrunnit: hvarefter selenium skulle vara en allmän följeslagare med svafvelhalten hos oss. Jag har äfven tvetydigt tykt det samma hos någre. Men då jag tracterat en sådan med ♦, har jag hvarken kunnat få någon fällning på …²²¹ som gaf selen-lukt, eller då den med kali mättade solutionen destillerades med salmiac, fått något spår däraf. Hvilken anser Du annars vara säkraste vägen att uptäcka ett ringa spår af selenium?

Fahlu slaggorne ligga ännu och hvila.

Menar Du ej att det skulle löna mödan försöka blyhvitts tillverkning i Scheele's väg? Att bespränga blyplåtar med blysockers solution eller med acet[um] litharg[yri].²²² Acetas plumbicus i solution uplöser i luften mera metalliskt bly och blir acet. litharg. eller förmodel. Din acetas triplumbicus samt förmodel. i progression därefter acetas seplumbicus. Under generation af de båda sista lärer ingen ätticke lukt kännas och således ingen ätticka förloras. Vid operationens vidare forttgång, ända till dess att alt sammans af ättickan bidragit att formera blyhvitt, måste hon aldrig vara fri från öfverskott af bly och således aldrig kunna afdunsta förgäfves utan att göra tjenst. Största svårigheten torde bli att kunna förskaffa sig acetas plumbicus utan evaporation och förlust af ätticka. Hade [vi] nu ej upsmält vår gamla orena blyhvitt, [ 176 ]hade vi haft den att göra försöket med. Nu torde ej annat sätt återstå än att bränna bly till aska, som krukmakare. Med strö anser jag aldeles omöjeligt för oss att göra blyhvitt, hvarken vid Gripsholm eller i Stockholm. Vi hafva förut endast 2:ne reella tillverknings articklar. Alla färgor eftergöras med lätthet hos enskilta utan betydeliga anstalter och äro således af en precaire varagtighet hos oss.

Af brefvet till Sefström har jag sedt Thénard's uptäckt att suroxigenera alla syror. Hvad egenskaper få syrorne däraf? Jag erkänner min dumhet och okunnighet att ej förstå, huru starka syror förvandla cer- och manganoxider till oxiduler, d. ä. till jord. Äro de ej i suroxigeneradt tillstånd jord-artade?

Du skall väl skaffa mig en liten portion Jode eller Jodine, att jag litet må kunna familiarisera mig därmed.

Äfven skall Du väl köpa mig en uns phosphorus, som i Paris måtte fås för godt köp. Den har förut kostat i Frankfurt circa 1 rdr Hamb[urger banco]. Wolter Gahn sände mig ett phosphoriskt eldtyg ifrån Paris under namn af mastix inflammable och med en patentskylt, som nu ett hälft år hållit braf eld; af den röda färgen, som lågan ger, då svafvelstickan först tändes, skulle jag tro att phosphorus är blandad med osläckt kalk (eller calcinerad strontian) i stället för calcinerad magnesia. När detta redskap så väl conserverar sig, är det det bästa af alla chemiska eldtyg.

Jag fick innan afresan från Stockholm se någre piecer af det så kallade moiré métallique, somliga rätt vackra. Jag har försökt göra efter dem med bleckets anfrätning och får nog figurerne likadanne, men på långt när ej den brillanta glänts som på de franske, utan altsammans blir mera mörkt och som öfverdragit med någon transparent brunagtig färg. Jag har försökt flere syror och blandningar, äfven alkalier. Bäst har lyckats med svafvelsyra, skedvattn och saltsyra, eller svafvelsyra med salmiac och saltpetter. Kanske har man något ämne, som efteråt löser upp den mörka oxiden,

som bildat sig? Då man efter berättelse har vagnar härmed [ bild ]

Jac. Berzelius BrefTavl. 17.

[ 177 ]öfverdragna, är det väl spegelfolier och ej jernbleck som appliceras? — Sättet måtte ej vara kostsamt, efter det så allmänt nyttjas. Schwartz måtte väl känna det, och jag undrar att han ej låtit Wolter Gahn berätta oss något därom. Kanske fordras härtill någon särskilt förtenning, kanske med tillsatts af zink, wismuth, koppar, bly?

Huru hänger ihop med G. M. Schwartz och hans resa och hemresa?²²³ Du skrifver i brefvet [till] Sefström någre enigmatiske ord om dess giftermål och hustruns död. Här hör jag att Munktell (som aldrig hör eller vet något rätt) berättat, att hustrun lefver och att de frivilligt öfverenskommit att skiljas åt och gifta sig med andra personer hvar på sitt håll.

Vi längta med nyfikenhet efter underrättelser om svafvelsyretillverkningen.

Du har väl nu sedt den nya metallen cadmium? Den var ej så svår att påfinna och framleta som selenium. Finner man ej i Frankrike uptäckten deraf²²⁴ besynnerlig och interessant? Och månne ej svafvelkieser från något hvar ställe ofta hysa det?

Den journal, som du sänder major Brandel²²⁵, måtte Du äfven tillåta oss i vår tour få läsa.

Det var ingen dålig karl, som påhittade den leksaken kaleidoscoperne: Dr Brewster. I sin beskrifning för patentet upger han, dels att med tillsättning af ett eller 2:ne convexa glas i ett tillagt kikarerör distanta objecter kunna intagas och placeras, där man vanligen lägger de andre sakerne: dels att man kan applicera det till en Lanterna magica och få bilderne placerade på väggen. I tidningar har äfven stått, att detta blifvit effectueradt i Frankrike.

Lönngren²²⁶ i Stockholm, som nu slagit sig från spanskgrönan och afsagt sig sitt privilegium därpå, gör i stället skedvattn och såpa och ätticka samt tager alkalit ur sitt residuum efter skedvattnet, samt anses ej göra mera såpa, än som svarar däremot. — Detta tyckes dock ej hänga tillsammans. Det skulle kunna hända, att han gör sin blå vitriol [ 178 ]endast med att förbränna kopparen ock ur oxidulen uplösa med svafvelsyra, så mycket som kan oxideras, då hälften ungefärl. blir uplöst och hälften metallisk koppar att åter förbränna. Om man vill göra utkomsträkningen däröfver, synes den slå sålunda ut:

metallisk koppar	25,31	à 125 rdr för 320 ℔	rdr 9,423
syre	6,40	31,71 kopparoxid
svafvelsyra	32,06
vattn	7,24	39,30 à 16 sk.	rdr 13,16.-
crystallisations vatn		36,23 — 7,24	rdr 23.103
		107,24 eller förmodel. 100

Således circa 11 sk. bco för ℔:det, utom arbetslöner, ved, redskapsnötning.

Du kan ej ifrån vår ort vänta några interessanta nyheter: bland våra bekanta här på stället är alt sig likt. Och alla hälsa Dig mycket. Laga att Du håller dig vid god hälsa.

J. G. Gahn.

Förmodel. kan man nu mera ej skrifva Wolther Gahn till på Paris.

d. 24 sept.

Föregående kom ej att med förra posten afgå för att äfven invänta Palmstedt's bref. I dag skrifver Svedelius från Stockholm af d. 21 aug:²²⁷ »Profess. Ol. Swartz berättas hafva dödt i går». — Jag har förut ej hörtt om någon sjukdom, och nog var han sig lik, då jag reste. Skulle detta vara sannt, så är Du väl hans successor, om Du vill hafvadt. Jag skulle önska det för Academiens skulld och en del för min egen, samt [för] bättre skick med journaler etc. Men nog kunde det hända att Du blefve däraf mera hindrad än af din profession. Men så som Du kan jämka och ménagera tiden, torde Du kunna behålla äfven professoratet Emedlertid skall Du väl i god tid låta veta Din åstundan.

[ 179 ]

89. Berzelius till Gahn.

Paris d. 6 nov. 1818.

Tusen tacksägelser, bästa Farbror, för allt besvär med lärboken och tabellerna. Artikeln väg kommer säkert at [här] intressera mer än i Sverige. Då jag sett deras ofantliga vågar här i Frankrike, har jag berättat, huru vi hafva dem enkla hos oss, och måst låfva at, så fort jag får hit hvad Farbror derom skrifvit, genast öfversätta det för Annales de Chimie. Man har här öfvergifvit hoppet om rigtiga vågbalancer och väger endast genom hvad man kallar substitution. På ena armen lägges det, som skal vägas, och på den andra tages en motvigt med sand. Derefter borttages det vägda, och man lägger in vigter til full jemvigt Detta är väl absolut säkert, men fördubblar jemt vägningens långsamhet.

Frågan om man icke borde kunna göra blyhvitt med blyättika och bly, torde kunna besvaras med ja för erhållandet af kolsyradt bly och med nej för erhållandet af en vacker hvit färg, som täcker; ty den stora svårigheten vid blyhvittstilverkningen är at få en färg, som har corpus, och den fås ej utan genom blyets corrosion i ångor.

Jag har ännu ej sett någon svafvelsyrefabrik, ehuru dag dertil en gång varit utsatt, men Clement, som skulle bli min följeslagare, feck förhinder; nu skola vi i morgon sätta ut en annan dag. De bästa skola likväl vara de, som ägas af Chaptal och d'Arcet, och som jag är ganska väl med den sednare, hoppas jag at få hans tilstånd at se dem. De hållas annars hemliga. Personer, som sedt dem, berömma inrättningarna der på det högsta, ehuru Schwartz sade mig at ingen förstod mindre at göra svafvelsyra än Chaptal.

Man har här et slags fabriker at göra ättika, som nu begynna uttränga allt annat i afseende både til ättikans godhet och dess ringa pris. Det är at bereda den genom distillation af träd. Det sura distillatet mättas med kalk, afdunstas och uphettas på jernplåtar, så at all vedbränna [ 180 ]förstöres, uplöses i vatten och distilleras med svafvelsyra. Olyckligtvis duga härtil ej andra träd än hårda. Tall och gran ge så godt som intet. Björk ger föga, och det är endast de hårdaste, såsom ek och bok, hvilka kunna med fördel användas. Jag skal emedlertid taga all möjlig kännedom om dessa anstalter för at se, hvad som hos oss kan göras i denna väg.

Jag trifves ganska väl med chemisterna. De äro i allmänhet et ganska älskvärdt folk, älska sin vettenskap och äro af et angenämt umgänge. Gay-Lussac och Dulong äro utan tvifvel de bästa hufvena, derefter Chevreul, så Thenard och sedan de öfriga, som ännu ej kunnat visa sig nog för at blifva bedömda. Jag har stundom talat med dem om chlorin. Gay-Lussac och Dulong hänga dervid ofantligt, alla andra stå så på gränsen af öfvergång, at de ofta säga mig at de sjelfve långt för detta insett den äldre meningens företräde, men at om de nu i sina skrifter eller föreläsningar skulle tala om acide muriatique och gaz oxymuriatique, så skulle de göra sig löjliga. De betrakta det som et mode, som torde få en öfvergång. Dulong går så långt, at han anser oxalsyran för en syra med väte til basis (en hydracide, lik svafvelb[undet] väte) och tänker skrifva derom. Då jag sökte hejda honom litet, böd han mig til middagen om måndag för at der discutera saken utförligt med Gay-Lussac. Få se hur jag slår mig ut mot två de största chimister af vårt tidehvarf och språket til.

Jag har hittils mest sysselsatt mig med mineralogerna och förnämligast med Haüy, som visar mig en alldeles ofantlig artighet. Han är nu i sit 76 år och af en ganska klen constitution, til sit utseende ytterst decrepitus, lutande såsom et C och med et stort bråck, men han är rask, då fråga blir om mineralogien. Vi hafva genomgått hans samling ganska minutiöst, och jag har haft tilfälle at med blåsröret i hand göra åtskilliga omflyttningar i hans lådor, hvarmed han varit serdeles nöjd. Han påstår sig mycket böjd at antaga det kemiska systemet, och jag måste alt som oftast lemna honom [ 181 ]skriftliga svar på frågor, dem han skickar mig. Man har öfversatt mit första försök om mineralogien i Journal de Physique; men det är aldeles oläsligt och på sina ställen så ytterst ridicult, at det omöjligt kan begripas. Jag håller nu på at med Catteau's²²⁸ tilhjelp få båda afhandlingarna öfversatta och skal ge ut dem här i en serskilt liten brochure. Jag finner alla mineraloger här serdeles benägna at åt dessa ideer gifva upmerksamhet. Haüy har, sedan vi slutat se hans samling, genomgått en cours af sina försök öfver igenkännandet af ädla stenar i slipadt skick, som är rätt artig. Jag har skaffat mig hans instrument dertil och kan nu göra dem efter hemma hos oss. — Det återstår mig ännu at genomgå gref Bournon's (nu mera konungens) samling af mineralier och samlingen i École des Mines. Då har jag sett det förnämsta i denna väg.

Blåsröret gör proselyter; man beundrar lika både samlingen af instrument, sättet at föra dem och isynnerhet de resultat» som deraf kunna erhållas och på hvilka ingen förut här synes hafva tänkt. Reductionsforsöket upfyller dem i synnerhet med förundran. Jag tager en liten bit blå kols[yrad] koppar, så liten at han knapt kan distingveras, och blandar den med något annat mineral, och kopparkornet blir altid synbarare i morteln än den använda smulan. Brongniart var i går här från 10 til 2 för at få en lection, men vi hunno ej tredjedelen, så at han skal hafva flere lectioner. Han låter göra efter mina instrumenter. Man insisterar ifrigt på at jag skal skrifva något om blåsröret, och det skal jag väl göra, men ej så länge jag är stadd på resande fot.

Haüy hade bland sina fossilier en liten stuff norrsk tellurmalm. Han har deraf gifvit mig et fjäll, som jag undersökt och funnit at det är en förening af selenium och tellurium med en metall, som har alla caracterer af vismut, men är [ 182 ]smidigare. Jag gorde försöket så här. ab är et 6 tum långt barometerrör, öppet i båda ändar, hvari jag vid c lade biten och uphettade den. I denna lutning gaf det luftdrag lagom för at oxidera telluren, men ej selenium, som sublimerades med sin röda färg bland telluroxiden och som jag med lågan sedan jagade ihop til en mindre volum från telluroxiden, som är långt mindre flygtig. Oxiden, stannad vid c och reducerad med blåstör til metall, liknade som sagt vismut i allt annat, utom deri at den är smidigare samt ger en hvit rök på kolet rundt omkring. Denna rök är ej tellur, ty då blårörslågen sättes på röken af tellur, försvinner den med grön färg på lågen, men denne ger lågen ingen färg. — Om Farbror får rätt på sin bit af norrsk teliur, så försök taga litet bättre reda härpå. Jag har ej haft et fjerdedels gran at göra med.

D'Ohsson är här och är merendels tillika med Arfvedson min compagnon på de mineralogiska séancerna. Han har åtagit sig at öfversätta min afhandling om bestämda prop[ortionerna] och den el[ektro] chem[iska] tbeorien ur lärboken, så at jag här kan få gifva ut både den och tabellerna. Om Farbror under tiden finner oanmärkta fel i tabellerna, så var god och meddela mig dem.

Jag har nyligen haft underrättelser från Gmelin. Han är gift med en dotter til professor Bohnenberger och sysselsätter sig ifrigt med chemie, ehuru hans nya bana såsom lärare hittils hindrat honom från egentliga rechercher. Han har gort en analys af Käringbricka turmalin, hvari han ej funnit annat än kisel, lera, talk och jernoxid med spår af kali och boraxsyra. Deremot finner han ingen boraxsyra i axiniten.

Thenard, som passerat en månad på landet, har nu återtagit sina curiösa försök öfver öfversyrsatta syror.²²⁹ De synas stå på gränsen emellan kemisk förening och syrgasens blott mekaniska quarhållande i vätskan. Om i en på detta sätt öfveroxiderad syra, som blifvit mättad med et alkali, införes våt silfveroxid, quicksilfveroxid eller guldoxid, så upkommer en häftig fräsning, syrgas utvecklas, metallen re[ 183 ]duceras, och vätskan håller intet öfversyrsatt salt mer. Detta fenomen är obegripligt, men jag har mänga gånger upslukat det med egna Ögon.

Men papperet blir slut. — Jag ber Farbror ej förglömma mina vördnadsfulla hälsningar til landshöfdingens, fru Ullholm, Noræus's, Callerholm's, Bergström's och framför alt til Farbrors egen famille.

Hälsning och vänskap.

J. Berzelius.

P. S. Hvad tyckes, jag har ännu ej varit i stånd at få et enda runstycke af mina p[engar] från Sverige!

[ förkort ]

Förkortningar,

som komma till användning i efterföljande Anmärkningar.

Afhandl.	=	Afhandlingar i Fysik, Kemi och Mineralogi utg. af W. Hisinger och J. Berzelius. Stockholm.
Ann. Chim.	=	Annales de Chimie (et de Physique). Paris.
Ann. Phil.	=	Annals of Philosophy, or Magazine of Chemistry Mineralogy etc. By Thomas Thomson. London.
Bz. Brev	=	Jac. Berzelius Brev. Uppsala 1912—.
Bz. Sb. ant.	=	Jac. Berzelius Självbiografiska anteckningar. Stockholm 1901.
Econ. Ann.	=	Economiska Annaler utgifna af Kongl. Vetenskaps-Academien. Stockholm.
Gehlen Journ.	=	Neues allgemeines Journal der Chemie hrag. von A. F. Gehlen. Berlin.
Gilb. Ann.	=	Annalen der Physik hrag. von L. W. Gilbert. Halle und Leipzig.
J. Nat. Phil.	=	A Journal of Natural Philosophy, Chemistry and the Arts. By W. Nicholson. London.
K. V. A. Handl.	=	Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Stockholm.
K. V. A. Lefnadst.	=	Lefnadsteckningar öfver K. Svenska Vetenskapsakademiens efter år 1854 aflidna ledamöter. Stockholm.
Lindstr.	=	Gustaf Lindström, Personhistoriska anteckningar. (Handskr.) Vetenskapsakademiens bibliotek.
Phil. Mag.	=	The London and Edinburgh Philosophical Magaazine and Journal of Science.
Phil. Trans.	=	Philosophical Transactions of the Royal Sodety of London.
Schweigg. Journ.	=	Journal für Chemie und Physik hrag. von J. S. C. Schweigger. Nürnberg.

[ anm ]

Anmärkningar.

1. Sal urinæ fixum: gammal benämning på det först ur urin framställda natriunammoniumfosfatet, senare kallat fosforsalt. Syn. sal ex urina decocta confectum (Agricola), sal urinæ nativum, sal microcosmicum etc.

2. Margareta Gahn (1786—1813), gift 23 juli 1807 i Falun med brukspatronen på Furudal i Ore socken Isaac Gustaf Clason i hans första gifte. C. gifte 1820 om sig med hennes kusin Henrika Gahn, dotter av assessor Henrik Gahn.

3. Extrait d'une lettre de M. Berzelius à M. Vauquelin, Stockholm 2 novembre 1806. Ann. Chim. 61,1807, s. 258. Den av Gahn påyrkade dementien synes hava uteblivit. Jfr följande brev.

4. A. G. Ekeberg hade år 1802 upptäckt tantal som beståndsdel av mineralen yttrotantalit och tantalit. Om tantalens rätta natur samt om dess förhållande till det av Hatchett ungefär samtidigt upptäckta columbium voro meningarna länge delade. Se Bz. Brev, VII, s. 286; VIII, s. 17.

5. Ranieri Gerbi, professor i Pisa, skrev »Storia naturale di un nuovo insetto odontalgico» [Curculio antiodontalgico]. Firenze 1794.

6. Carl Wilhelm Boeckmann (1773—1821), professor i fysik vid gymnasiet i Karlsruhe. Skrev »Versuche über das Verhalten des Phosphors in verschiedenen Gasen». Erlangen 1800.

7. Daltons avhandling »On the absorption of gases by water and other liquids» är offentliggjord i Phil. Mag. 24, 1806, s. 15—24. Möjligen syftar Berzelii citat på John Gough's »Examination of Mr Dalton's theory of mixed gases», som emellertid [ anm ]förekommer i januarihäftet, icke i marshäftet av Nicholson's tidskrift. J. Nat. Phil. 16, 1807, s. 4—14.

8. Scheele hade år 1780 beskrivit den ur sur mjölk framställda jäsningsmjölksyran. Den av Berzelius ur muskler erhållna föreningen var tydligen den därmed isomera köttmjölksyran.

9. Fourcroy och Vauquelin, Nouvelles expériences sur le lait de vache. Mémoires de l'Institut des Sciences etc. VI, 1806, s. 332—368. Sur les phénomènes et les produits que donnent les matières animales traitées par l'acide nitrique. Ibm s. 544 och följ.

10. Berzelius har hämtat denna uppgift ur Fourcroy's »System der chemischen Kentnisse, im Auszuge von F. Wolff.» 4 B, s. 146. Jfr Berzelius, Föreläsningar i Djurkemien II, Stockholm 1808, s. XXXIII.

11. John Hunter (1728—1793), engelsk anatom. Marie François Xavier Bichat (1771—1802) fransk anatom.

12. I f. d. »hovbageriet» å Riddarholmens nordvästra del. Själva laboratoriet torde hava blivit färdigt redan 1806. Anslaget erhölls genom kungligt brev till Collegium medicum 5 januari 1808. Det blev sedermera (1814) fördubblat.

13. »Handels Tidning» för tisdagen den 16 februari 1808 innehåller under rubriken »Strödda underrättelser» en kort redogörelse för Davy's upptäckt.

14. Johan Adolf Hertzman (1765—1836), assessor i kommerskollegium, senare kommerseråd; historisk författare. Utgav 1800—1823 »Handels Tidning».

15. Fredrik Vilhelm von Ehrenheim (1753—1828), kanslipresident, ledamot av K. V. A., författare i naturvetenskapliga ämnen, särskilt fysik.

16. Syftar uppenbarligen på Berzelii i förening med Hisinger utförda undersökning: »Versuche betreffend die Wirkung der electrischen Säule auf Salze» etc. Gehlen Journ. I, 1803, s. 115—149.

17. Berzelius, Electriska stapelns teori. Afhandl. II, 1807, s. 14—34,

18. Angående bensubstansens sammansättning enligt Fourcroy och Vauquelin, se t. ex. Ann. Chim. 47, 1803, s. 244—261.

[ anm ]19. Vetenskapsakademiens Ekonomiska Annaler utkommo åren 1807 och 1808 under redaktion av akademiens ledamot Georg Adlersparre. Jfr Bz. Sb. ant., s. 50.

20. Antagligen Anders Ludvig Hedenberg (1781—1809), t. f. bergmästare i Öster- och Västerbergslagen.

21. Översättningen är delvis ganska fri. Davys uppgifter om alkaliernas kvantitativa sammansättning äro tydligen endast provisoriska. I verkligheten är förhållandet metall:syre för kali 83,01:16,99 och för natron 74,19:25,81.

22. Thenard, Sur l'analyse de la sueur, l'acide qu'elle contient, et sur les acides de l'urine et du lait. Ann. Chim. 59, 1806, s. 262—283. Bouillon-Lagrange, Sur le lait et sur l'acide lactique. Ann. Chim. 50, 1804, s. 272—296.

23. Denna Berzelii avsikt synes ej hava kommit till utförande. Nicholson's Journal för 1808 och 1809 innehåller åtminstone intet om mjölksyran.

24. Charles Sylvester, Experiments on the decomposition of the fixed alkalies by galvanism. J. Nat. Phil. 19, 1808, s. 156—157.

25. D. v. s. Berzelii och Pontins. Se »Försök med alkaliernas och jordarternas sönderdelning». Econ. Ann. VI, 1808, majhäftet s. 110—130.

26. Se Ann. Chim. 68, 1808, s. 203—277.

27. Tidskriften »Läsning i blandade ämnen» utgavs av Adlersparre åren 1797—1801. — Om Elkingtons vattenavledningsmetod se Econ. Ann. III, 1807, augustihäftet s. 114.

28. Gahn avser här utan tvivel en i majhäftet 1807 införd uppsats med titeln »Om feta oljor, jemte några försök till deras renande för husliga behof». Den innehåller nämligen bl. a. ett recept »att bleka linolja till fernissor». Econ. Ann. II, 1807, majhäftet s. 138.

29. Möjligen den Jacob Lengblom, som i Sackléns Apotekarehistoria (s. 354) omnämnes såsom innehavare under en kortare tid av apoteket i Skövde?

[ anm ]30. Johan Peter Westring (1753—1833), praktiserande läkare i Norrköping; skrev »Svenska lafvarnes färghistoria» (1805—1809).

31. Se anm. 2.

32. Den ena av dessa avhandlingar torde hava varit »Försök till en allmän öfverblick af varmblodiga djurvätskors sammansättning», publicerad i Afhandl. III, 1810. Vilken den andra var, framgår ej med bestämdhet av sammanhanget.

33. Anders Polheimer d. y. (född 1780, levde ännu 1844), undergeschworner i Falun, eller möjligen hans broder Carl Christoffer (1782—1820), undermarkscheider.

34. Matematikern Jöns Svanberg (1771—1851), som 1809—1811 var Vetenskapsakademiens sekreterare, hade sistnämnda år utnämnts till matheseos professor i Uppsala, varigenom sekreteraresysslan blivit ledig.

35. G. M. Schwartz förordnades den 20 maj 1811 till Thamisk lektor, vilken befattning förut innehafts av C. G. Sjöstén.

36. Lettre de M. Berzelius à M. Berthollet. Anm. Chim. 77, 1811, s. 63—84.

37. Gilb. Ann. 37, 1811, s. 249.

38. Det anmärkta förhållandet beror på bristande noggrannhet i analysen. Den kvantitet av en bas, d. v. s. metalloxid, som mättar 100 d. salpetersyra (anhydrid), innehåller rätteligen 14,81 d. syre, och detta är jämt 1⁄5 av anhydridens syremängd: 74.07.

39. Med »Swartzen» avses här tydligen G. M. Schwartz. »Major Arfvedson» är Elias Arfwedson (1775—1821), major 1805, överste i armén 1812, generaladjutant 1815; han var kusin till kemisten Johan August Arfwedson.

40. Jonas Gustaf Möllenhoff (1777—1812), övermasmästare i Uppland och Västernorrland. Dog den 7 maj 1812.

41. Se H. G. Söderbaum, Om Johan Gadolins elektrokemiska teori etc. Meddelanden från K. Vetenskapsakademiens Nobelinstitut, bd 5, Stockholm 1919.

[ anm ]42. Recherches physico-chimiques faites sur la pile etc. Paris 1811.

43. Hugo Herman Böcker (1778—1823), överläkare vid Serafimerlasarettet 1813—1822.

44. Simon Anders Cronstrand (1784—1850), Vetenskapsakademiens adjunkt 1809; efterträdde den 22 juni 1811 Jöns Svanberg som Akademiens astronom eller astronomie observator.

45. N. G. Sefström blev 1812 Berzelii adjunkt efter M. M. Pontin och kvarstod i denna egenskap till 1820.

46. Daterat 24 mars 1811 och publicerat i Bz. Brev II, s. 22. Den åsyftade avhandlingen är: »On some of the combinations of oxymuriatic gas and oxygen». Phil. Trans. 1811, s. 1—35. Här föreslås för första gången namnet chlorine eller chloric gas.

47. Gabriel Collin (1761—1825), optisk och matematisk instrumentmakare, ledamot av Vetenskapsakademien.

48. Preses var vid detta tillfälle Jonas Henrik Gistrén (1767—1847), professor och adjunkt vid barnbördshuset i Stockholm.

49. Boktryckaren Henrik A. Nordström.

50. Daterat 16 juni 1811. Se Bz. Brev, I, s. 18.

51. Élémens de l'art de la teinture, 1:a uppl. Paris 1791.

52. Sophus Christian Seldelin (1787—1861), dansk kemist och teknolog; arbetade 1811 på Berzelii laboratorium.

53. Här torde avses antingen B. R. Geijers eller G. M. Schwarts' uppträdande vid sekreterarevalet.

54. Olof Johan Cöster (1768—1838), assessors n. h. o. v. Innehade 1798—1837 apoteket Ugglan i Stockholm.

55. Möjligen J. G. Netzel (1783—1867), känd såsom samlare och donator.

56. Einige Bemerkungen über Eisenoxydhydrat. Gilb. Ann. 38, 1811, s. 64—69.

57. Förklaringen ligger numera nära till hands. Detta torde i själva verket vara den första iakttagelsen, att luftens [ anm ]fria kväve vid hög temperatur och i närvaro av kol och kaliumkarbonat överföres till cyanid.

58. Originalet har genom feldatering 1811. Brevets hela innehåll utvisar, att det måste vara skrivet 1812, ej långt före Berzelii första längre utlandsresa.

58. Pehr (von) Afzelius (1760—1843), överdirektör vid arméns medicinalverk, sedermera professor i medicin vid Uppsala universitet och i denna egenskap Berzelii lärare. Blev kronprinsen Carl Johans livmedikus och torde såsom sådan hava åtföljt honom till riksdagen i Örebro.

60. J. A. Laubry, kronprinsens franske läkare, utländsk ledamot av Collegium medicum i Stockholm. Jfr Bz. Brev, I, s. 40, 41.

61. »Om Beredningen af Stärkelse-Socker (uppläst i Kongl. Wettenskaps-Academiens sista sammanträde d. 8 maj 1812)» är titeln på en av Berzelius undertecknad uppsats i Inrikes Tidningar 15 maj 1812, n:r 55. Planen att införa densamma i Stockholmsposten synes av någon anledning hava blivit uppgiven.

62. Per Adolf Granberg (1770—1841), skriftställare. Innehade vid denna tid ett boktryckeri i Stockholm. Blev 1826 sekreterare i Landtbruksakademien.

63. Jfr Bz. Brev I, s. 55.

64. I originalet står genom feldatering 1810.

65. Antagligen menas Th. Thomsons »A System of Chemistry», 4 vol., 8:o. John Murray hade utgivit ett arbete i lika många delar och med samma titel, vars 2:a upplaga utkom 1809.

66. Wollaston hade redan 1809 sökt visa, att Hatchetts columbium vore identiskt med Ekebergs tantalum.

67. Jacques Louis de Bournon (1751—1825), greve, fransk emigrant, mineralog.

68. Erik Adolf Zethelius (1781—1864), guldsmed och gulddragare i Stockholm, sedermera bruksägare och riksdagaman.

69. Provinsialism, syn. retas med. Angående Wollastons här åsyftade uppfinning se hans uppsats: »A method of drawing extremely fine wires». Phil. Trans. 1813, s. 114—118.

[ anm ]70. Om denna genom oförsiktigt hanterande av det nyss upptäckta och till sina egenskaper ännu föga kända klorkvävet förorsakade explosion, vilken så när hade kostat Davy synen på ena ögat, se Bz. Brev III, s. 11.

71. Härmed avses utan tvivel Th. Thomson, som hösten 1812 berest Sverige och därunder gjort Gahns personliga bekantskap. Jfr förordet.

72. Triklormetylsulfonklorid, CCl⁸SO⁸Cl, av Berzelius kallad acidum muriaticum sulphuroso-carbonicum.

73. Originalets »1812» är tydligen oriktigt.

74. Eva Gahn (1782—1850), dotter av assessor Henrik Gahn och sedan 1802 gift med fabriksidkaren Johan Jacob Munktell från Falun.

75. Möjligen Georg Samuel Kallstenius (1786—1863), auskultant i Bergskollegium, senare övermasmästare i Värmland. Oriktig stavning av personnamn är i Berzelii brev ingalunda ovanlig.

76. Förmodligen den i anm. 74 omnämnde J. J. Munktells äldste son Johan Henrik (1804—1861).

77. David Schulz von Schulzenheim (1732—1823). Apotekaren C. F. Plagemann hade begärt tillstånd att från sin kemikaliefabrik få mot viss rabatt på medicinaltaxans priser leverera kemiska och medicinska preparat till Garnisonssjukhuset, men Apotekaresocieteten, som härav befarade ett intrång i sina privilegier, hade däremot avgivit en energisk protest. I detta på sin tid mycket uppmärksammade mål hade nu Sundhetskollegium att avgiva utlåtande till K. Maj:t.

78. Gustaf Brunnmark (1773—1814), legationspredikant och pastor vid Svenska församlingen i London.

79. Med »Plagemans prisupgift» torde avses den tryckta »Pris-courant på Techniska och kemiska Præparater», som den ovan nämnde apotekaren Plagemann utgav på nyåret 1813. Hans fabrik, den första i sitt slag i Sverige, var ursprungligen (1806) anlagd i Södertälje men hade år 1812 blivit flyttad till Bergsunds bruk invid Stockholm.

80. Johanna Lovisa (Louise) Hochschild (f. 23⁄10 1784). Lindstr. Syster till Berzelii vän diplomaten Karl Hochschild.

[ anm ]81. Förmodligen identisk med den i brevet n:r 36 omnämnde »bondlurken».

82. En förmodan, att Berzelii här omtalade elektricitetsmaskin möjligen kunde återfinnas bland äldre apparater tillhöriga Vetenskapsakademiens fysiska institution, har (enligt benägen uppgift av professor Carlheim-Gyllensköld) icke besannats.

83. Slutet av brevet saknas.

84. Under förutsättning att föregående brev (n:r 38) är rätt daterat, bör detta vara skrivet den 27 augusti.

85. Änkedrottning Sofia Magdalena avled den 21 augusti 1813 på Ulriksdals slott.

86. Som bekant hade den franske fysikern Malus (1775—1812) år 1808 upptäckt lagarna för ljusets polarisation.

87. Torde avse de försök, som beskrivas i Seebecks år 1813 offentliggjorda avhandling »Einige neue Versuche und Beobachtungen über Spiegelung und Brechung des Lichtes». Schweigg. Journ. VII, s. 259—298, 382—384.

88. George John Singer (1786—1817). On the effects of twenty thousand zinc and silver plates, arranged as an electric column. J. Nat. Phil. 35. 1813, s. 84—87.

89. Moreau, som under direktoriet och konsulatet varit Napoleons medtävlare om makten och folkgunsten och sedermera av honom landsförvisats, hade på de allierades sida deltagit i striderna utanför Dresden i slutet av augusti 1813, varunder han fått bägge benen krossade av en kanonkula. Berzelii intresse för honom torde hava ökats av den omständigheten, att M. kort förut någon tid uppehållit sig i Sverige på genomresa till krigsskådeplatsen.

90. Tydligen felskrivning för tunnare.

91. Åsyftar Berzelii kritik av Davy's »Elements of chemical philosophy». Se Bz. Brev II, s. 38—59.

92. En blandning av 1 d. tenn, 1 d. zink och 2 d. kvicksilver, uppfunnen av österrikaren Franz Freiherr von Kienmayer (död 1802).

[ anm ]93. Carl Johan Stenfelt (1779—1823), övermasmästare i Uppland och Västernorrland.

94. P. J. Hjelm, som var myntguardien och direktör för Bergskollegii kemiska laboratorium, hade avlidit den 7 oktober 1813.

95. D. Brewster, On some properties of Light. Ann. Phil. II, 1813, s. 232—233.

96. Gahns son Johan Henrik (1775—1834) gifte sig den 22 oktober 1813 i Falun med sin kusin Johanna Charlotta Théel (1777—1855). Dottern Maria, den i breven ofta omnämnda »mamsell Marie» (1789—1867), firade först den 20 augusti 1816 sitt bröllop med Pehr Daniel Lorichs (1785—1853), sedermera landshöfding i St. Kopparbergs län.

97. Gahn var 1773—1814 Bergscollegii »stipendiat i kemien» och efterträddes i denna egenskap av Eggertz den 2 juni 1814.

98. Antagligen Carl Magnus Robsahm (1776—1840), som 1805—1816 var sekreterare i Bergskollegium; sedermera bergsråd. År 1819 adlad af Robson.

99. Fredrika Christina Hochschild (1783—1839), gift 1806 med Hans Järta i hans andra gifte. Syster till den ovannämnda mamsell Hochschild.

100. Samme Olof Lidiin, som år 1773 blev myntmästare.

101. Ifrågavarande svarvstol finnes ännu i behåll och förvaras i Vetenskapsakademiens Berzeliusmuseum.

102. I Berzelii analys har vätehalten utfallit nära 1 procent för högt, 3,95 i stället för 3,03, varav följden blivit, att hans formel för vinsyrans anhydrid innehåller 1 atom väte för mycket.

103. Enligt Davy skulle klorkvävet hava innehållit 4 atomer klor på 1 atom kväve. Phil. Mag. 42, 1813, s. 321—327. Jfr Bz. Brev III, anm. 63.

104. Johan Anders Stenberg, född i Vadstena 3 sept. 1781, död på Gripsholm 5 juli 1839 av »nervslag». Grosshandlare, arrendator av Gripsholms kungsladugård, disponent vid Gripsholms svafvelsyrefabrik till dess brand 1824. Lindstr.

[ anm ]105. Ej 1813, såsom originalet uppger.

106. Broling blev den 28 december 1813 Hjelms efterträdare som myntguardien.

107. Söder om Sala.

108. Gahns yngre broder Henrik (1747—1816), assessor i Collegium medicum, en av Svenska läkaresällskapets stiftare.

109. Gahns yngsta syster Lovisa Charlotta (1763—1839), sedan 1809 änka efter lagmannen Magnus Ullholm (f. 1743).

110. Hochschild, se ovan.

111. Thomson's System of Chemistry översattes till tyska av F. Wolff (1766—1845). 5 bd 8:o, Berlin 1805—1811.

112. Friherre Carl Erik Lagerheim (1742—1813), chef för statskontoret med titeln president, var tillika med Berzelius och Schwartz ledamot av den s. k. salpeterkommittén.

113. Odit (odenit, odinit) benämndes vid denna tid en svart biotitvarietet från Finbo. Se Bz. Brev, VIII, anm. 55.

114. Med den flerstädes i breven omnämnda »directeuren» torde avses Gahns son Johan Henrik; se nedan anm. 165.

115. Sur l'acide fluorique. Ann. Chim. 69, 1809, s. 204—220.

116. An account of some new experiments on the fluoric compounds. Phil. Trans. 1814, s. 62—73. Enligt Davy's här meddelade analys innehöll flusspaten på 40 d. kalcium 34,2 d. fluor (i stället för 38).

117. Se den i anm. 116 citerade avhandlingen, s. 71.

118. Berzelius, On the nature of muriatic acid. Ann. Phil. II, 1813, s. 254—259.

119. Thomson, On the Daltonian Theory of definite proportions in chemical combinations. Ann. Phil. II, 1813, s. 32 och följ.

120. Professor Berzelius' Versuch etc. Gilb. Ann. 48, 1814, s. 105—116.

[ anm ]121. Hedenbergit, så uppkallad efter Ludvig Hedenberg, som först analyserat och beskrivit mineralet (Afhandl. II, 1807, s. 164). Berzelius har i sitt »Försök till ett rent kemiskt Mineralsystem» utförligt bemött Hausmanns anmärkningar. Afhandl. IV, 1815, s. 24 och följ.

122. Odium eller odenium, ett förmodat nytt grundämne, vars tillvaro i det följande dock icke bekräftades. Se härom Bz. Brev, VIII, s. 45 och anm. 55.

123. Denna ritning har ej kunnat återfinnas.

124. An attempt to establish a pure scientific system of mineralogy. Translated by John Black. London 1814. 138 s. 8:o.

125. Karl Cæsar von Leonhard (1779—1862), professor i mineralogi och geognosi vid universitetet i Heidelberg.

126. »Taschenbuch für die gesammte Mineralogie» utkom i 23 årgångar, Frankfurt a. M. 1807—1829. Det ifrågavarande 10:de bandet innehåller Svedenstjernas porträtt men ingen dedikation vare sig till honom eller Berzelius. Däremot är 9:de bandet dedicerat till Svedenstjerna och Weiss. I band 10 förekommer en översättning av Berzelii mineralsystem under titeln »Rein chemisches Mineralsystem», s. 315—336.

127. Statsministern för utrikesärendena, greve Lars von Engeström, nedlade presidiet i Vetenskapsakademien den 22 februari 1815.

128. Zibet = si bête, bekant ordlek över Gustaf IV Adolfs impopuläre hovkansler, friherre Kristoffer Bogislaus Zibet (1740—1809).

129. Se anm. 1.

130. Hänsyftar på att Berzelius den 28 januari 1815 blev riddare av Nordstjärneorden.

131. Det planerade köpet synes ej hava gått i verkställighet.

132. Hans Peter Eggertz.

133. Gahns maka, Anna Maria Bergström (f. 1746), avled den 17 februari 1815.

[ anm ]134. Emanuel Rothoff blev invald i Akademiens 4:de klass (för »inre naturkunnighet och experimentalfilosofi») den 12 april 1815 samtidigt med N. G. Sefström.

135. Berzelius och Gahn, Undersökning af några i grannskapet af Fahlun funna fossilier. Afhandl. IV, 1815, s. 148—216.

136. Neutralt kaliumsulfat, ursprungligen framställt av kaliumkarbonat (sal Tartari) och »vitriololja».

137. Rätteligen Schneckenstein, bekant mineralfyndort i Sachsen.

138. Av πυρ eld och φυσαν uppblåsa. Berzelii förslag till namnbyte har i detta fall icke vunnit efterföljd.

139. Gahns syster Maria Gustava (1753—1839) var sedan 1811 änka efter amtmannen i Buskeruds amt Anders Hofgaard och bodde antagligen i Drammen.

140. Karl Fredrik Bohnstedt (1776—1838), grosshandlare; ägde bl. a. Riddarhytte bruk i Västmanlands län.

141. Se härom Bz. Brev III, s. 118.

142. J. G. L. Blumhof (1774—1825), bergverksadministrator, sedermera e. o. professor i teknologi vid universitetet i Giessen.

143. Underklorsyran upptäcktes ungefär samtidigt av Davy och Stadion. Jfr Bz. Brev III, s. 124.

144. Armand Séguin (1765—1835), franska regeringens arméleverantör, en tid medredaktör i Annales de Chimie, naturvetenskaplig skriftställare.

145. Gilbert synes likväl för någon tid hava anslutit sig till Berzelii uppfattning av klorens natur. Åtminstone lät han Berzelius förmoda, att han blivit omvänd av dennes argumentering. Jfr Bz. Brev VIII, s. 44.

146. A. Robert Lorent (död 1833), bördig från Hamburg, grosshandlare i Göteborg, där han bl. a. anlade ett raffineringsverk för socker och ett porterbryggeri. Se Th. Thomson, Travels in Sweden, London 1823, I, s. 16.

147. Luke Howard, New process for refining sugar. Ann. Phil. VIII, 1816, s. 209—211.

[ anm ]148. Erik Edholm, adlad af Edholm (1777—1856).

149. En syras mättningskapacitet: mängden av syre i den kvantitet bas (oxid), som mättar 100 viktsdelar av syran (anhydriden) i fråga.

150. Sefströms farhåga besannades: hustrun, vars namn var Hedvig Charlotta Åslund, avled den 16 maj 1816, 40 år gammal, till följd av den här skildrade olyckshändelsen.

151. Charlotta Aurora De Geer af Finspång (1779—1834), gift 1811 med friherren, sedermera greven och statsministern Gustaf af Wetterstedt.

152. Eggertz förlorade sitt ovan omtalade stipendium den 6 maj 1816; det gavs följande år till G. S. Kallstenius. Frans Adolf von Schéele (1795—1863) var vid denna tid auskultant i Bergskollegium; blev sedermera bergmästare i Värmland.

153. Se K. V. A. Handl. 1817, s. 26—28.

154. Samuel Noræus el. Noréus (1775—1826), justitieråd. Den i brevet omtalade fru Nordenström var möjligen en anförvant till hans hustru Jeannette Marie Nordenström.

155. Per Gustaf Cederschiöld (1782—1848), professor vid Karolinska institutet.

156. Christian Gottlob Gmelin (1792—1860), som vid denna tid arbetade på Berzelii laboratorium; blev senare professor i kemi vid universitetet i Tübingen.

157. Gahn hade år 1816 övertalat Berzelius att tillsammans med honom, geschwornern Eggertz m. fl. inköpa en vid Gripsholm anlagd svavelsyrefabrik, som såldes på auktion för en konkursmassas räkning. Vid denna fabrik tillverkades även ättika, blyvitt och åtskilliga andra kemiskt tekniska preparat.

158. Berzelii äldre beteckningssätt för bicarbonas halicus, kaliumbikarbonat.

159. Nils Gustaf Nordenskiöld (1792—1866), Berzelii lärjunge. Slutligen överintendent för finska bergsstyrelsen.

160. Kondrodit, jfr Bz. Brev VIII, s. 47, 48.

[ anm ]161. Johann Christoph Ullmann (1771—1821), Oberbergrat, professor i gruvvetenskap m. m. vid universitetet i Marburg.

162. Anders Svedelius (1782—1834), grosshandlare i Stockholm, en av delägarne i Gripsholmsfabriken.

163. Syftar på Berzelii kompaniskap med G. M. Schwartz och L. G. Werner. Se Bz. Sb. ant. s. 32 och följ.

164. Gahns brorson Henrik Volter Gahn (1784—1820), son till assessor Henrik G. Expeditionssekreterare. Företog 1817—1819 en längre utrikesresa.

165. Gahns ovan nämnde son Johan Henrik, »direktör över svavelbruket» i Falun.

166. Claes Anders Wallman (1774—?), bergmästare i Falun.

167. Sannolikt felskrivning för »The Edinburgh Encyclopædia», som utgavs av Brewster. Se Bz, Brev VII, s. 5.

168. Ann. Phil. VII, 1816, s. 272 och följ.

169. Sannolikt den första uppgiften om acidimetrisk titrering. Eljes plägar Gay-Lussac anföras såsom upphovsman till denna likasom till titreringsanalysen överhuvud. Se t. ex. E. von Meyers »Geschichte der Chemie».

170. Antagligen Beata Charlotta af Segerström (1788—1866), gift 1810 med kammarjunkaren, sedermera kanslirådet och hovmarskalken Erik Julius Lagerheim (1786—1868), son av den ovannämnde presidenten L. (s. 103).

171. Med »lilla boken» menas Berzelius, Försök att … grunda ett rent vettenskapligt system för mineralogien, Stockholm 1814. Det anmärkta tryckfelet återfinnes där s. 91.

172. Johann Ludwig Georg Meinecke (1781—1823), professor vid universitetet i Halle.

173. Bör vara »vätgasens».

174. Gahns måg och dotter. Jfr. anm. 96.

175. Skall vara »Annales de Chimie et de Physique». Tidskriften kallas ny, emedan den från och med 1816 började [ anm ]utkomma i en ny serie och med delvis ändrad titel (förut »Annales de Chimie»). I band II, 1816, s. 147 förekommer den i det följande citerade noten av Dulong.

176. Vidare härom i Bz. Brev III, s. 144 och 147.

177. Den av Blumhof översatta tyska upplagan. Jfr Bz. Sb. ant. s. 78 och anm. 186.

178. Meningen är: på det att Sefström måtte erhålla inkomsten av kollegiet.

179. Johan Hofgren (1778—1832), från 1816 till sin död Vetenskapsakademiens matematiske instrumentmakare. Identisk med den flerstädes i breven omtalade Hogren.

180. Jean Noræus el. Noréus (1773—1831), broder till justitierådet N. (anm. 154).

181. Möjligen assessor H. Gahns änka, Eva Catharina Svedenstjerna (1754—1836).

182. Friherre Salomon Löfvenskiöld (1764—1850), president i Bergskollegium 1816—1818.

183. Eggertz hade år 1816 i bolag med Gahn och friherre Joh. af Nordin anlagt en mindre fabrik för nysilverarbeten i Falun, grundad på förarbetning av nickelhaltiga malmer från Slättbergs och Kuso gruvor, och förestod denna fabrik, till dess den förstördes av vådeld 1821. K. V. A. Lefnadst. II, 37.

184. Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister.

185. Claes Adam Ehrengranat (1781—1842), hovstallmästare. Blev först 2 mars 1822 ledamot av Lantbruksakademien, varemot M. M. af Pontin invaldes 17 januari 1817. Landtbr.-akad:s matrikel.

186. Båda invaldes den 15 januari 1817.

187. Sannolikt Marcets brev av den 3 september 1826, tryckt i Bz. Brev III.

188. Brittisk generalkonsul i Stockholm.

189. II, 1816, s. 411 och följande med fortsättningar i bd III och IV, 1817.

[ anm ]190. Bör antagligen vara Annales des Mines, i vars bd I, 1816, den Berzelius-Gahnska undersökningen finnes återgiven s. 463—484.

191. Se Trolle-Wachtmeister, Försök till de svenske Falkarters beskrifning och bestämmande. K. V. A. Handl. 1801, s. 171 och 1802, s. 249.

192. Jfr s. 165.

193. Erik Stockenström (1792—1869), protokollssekreterare, kammarherre.

194. Per Staaff (1737—1818), bergshauptman i Sala. Avsked 25 februari 1817. Efterträddes 13 maj s. å. av Jakob Henrik af Forselles (1785—1855).

195. Gustaf Billow (1779—1856), geschworner i Sala med bergmästares titel.

196. Den s. k. äldre thorjorden, vilken sedermera av Berzelius själv utreddes vara fosforsyrad ytterjord.

197. Johan August Arfwedson (1792—1841), litiums upptäckare.

198. Se anm. 175.

199. Sur l'oxidation de quelques métaux. Ann. Chim. I, 1816, s. 32—45.

200. Sur le principe colorant du sang des animaux. Ann. Chim. I, 1816, s. 9—16.

201. Detta till Fr. Rühs adresserade svar är tryckt i Bz. Brev VII, s. 247.

202. Identisk med den s. 49 omtalade »major Arfwedson». Jfr anm. 39.

203. En granatvarietet.

204. Den ovannämnde S. Löfvenskiöld. Se anm. 182.

205. Originalet har genom feldatering 1816.

206. D'Ohsson hade 1816 blivit utnämnd till envoyé i [ anm ]Holland. Det ifrågavarande brevet är daterat London den 9 maj 1817.

207. Denna plan kom emellertid ej till utförande.

208. Mönja.

209. Ännu i den 1818 utgivna Tabellen uppger Berzelius »kiseljorden» vara sammansatt av 49,7 d. silicium och 50,3 d. syre, ett förhållande som alltså betydligt avviker från det verkliga.

210. Antagligen arket G (s. 97—112) av Afhandlingar i fysik, kemi etc., femte delen, som i sin helhet utkom 1818.

211. Här torde närmast avses de båda styvsystrarna: Margareta Elisabet (»syster Greta»), Anders Ekmarcks dotter i 1:a giftet, och prostinnan Aurelius, född Brunckman (»syster Karin»), dotter av samme Ekmarcks 3:e fru i hennes 1:a gifte.

212. Sefström var 1813—1817 underläkare vid Serafimerlasarettet i Stockholm.

213. Paul von Cobres (1747—1823), kejserligt råd och malteserriddare. Hopbragte i början av 1800-talet en rik naturaliesamling och ett bibliotek, vilka 1811 genom köp övergingo till Bayerska vetenskapsakademien.

214. A. Aikin (1773—1854) utgav »A Dictionary of Chemistry and Mineralogy», 2 vol. 4:o, 1:a uppl. London 1807.

215. Dominique Vivant Denon (1747—1825), baron; diplomat och skriftställare.

216. Gustaf Bergström (1753—1828), kronoavradsinspektor vid St. Kopparberget och markscheider i Falun.

217. Möjligen samme Zethelius, som omtalas s. 70. Jfr anm. 68.

218. Sannolikt felskrivning för Lagerhjelm. Jfr Berzelius, Tabell som utvisar vigten etc. Bihang till tredje delen av Lärbok i kemi. Stockholm 1818, s. 10.

219. Den här skildrade åkomman torde i själva verket hava varit ett första symtom till den sjukdom, som några veckor senare lade Gahn i graven.

[ anm ]220. D. v. s. det sura kaliumsulfatet.

221. Oläsligt (zink?).

222. D. v. s. basiskt blyacetat.

223. Schwartz, som i slutet av 1816 fått 6 månaders permission för att göra en utländsk resa, förlängde på eget bevåg sin bortvaro till 2½ år utan att inge någon ansökan om förlängd tjänstledighet Jfr Bz. Sb. ant., anm. 371.

224. Nämligen av selenium.

225. Gustaf Brandel (1776—1820), äldre broder till diplomaten Genserik B., adlad Brandel. Bägge bröderna tillhörde Berzelii intimare umgänge.

226. Pehr Erik Lönngren (1781—1848), apotekare i Linköping. Erhöll 1812 privilegium att tillverka spanskgröna. Flyttade sedermera till Stockholm, där han anlade en såpfabrik.

227. Bör utan tvivel vara september. Vetenskapsakademiens sekreterare Olof Swartz avled nämligen den 19 september 1818.

228. J. P. W. Catteau-Calleville (1759—1819), präst i reformerta församlingen i Stockholm. Utländsk ledamot av Vetenskapsakademien.

229. Vi säga nu: vätesuperoxid. Jfr Bz. Sb. ant. s. 75.

[ sommaire ]

Sommaire.

De la correspondance de Berzelius avec J. G. Gahn, 89 lettres au total ont seules, autant qu'on sache, été transmises à la postérité et c'est ce recueil que nous publions ici. Parmi ces lettres, 79 sont de Berzelius et 10 seulement de Gahn. Si donc, en ce qui concerne le premier, la collection est à peu près complète — seules paraissent manquer quelques-unes des premières lettres — la correspondance de Gahn présente par contre de grandes et nombreuses lacunes et le nombre des lettres qui manquent ou qui se sont perdues peut être évalué au moins à 70. Il n'y a plus désormais grand espoir à garder sur la possibilité de retrouver un jour les lettres manquantes: elles paraissent avoir été déjà perdues en 1826, à l'époque où Berzelius réunit et fit relier toutes les lettres qu'il put retrouver de ses correspondants suédois ou étrangers.

Les originaux des lettres publiées ici se trouvent à la bibliothèque de l'Académie royale des Sciences à Stockholm.

Gahn était né en 1745; après avoir suivi pendant quelque temps les cours de l'Université d'Upsal, il fut nommé assesseur au Conseil supérieur des Mines (Bergskollegium) mais ne tarda pas à se fixer à Falun, où il passa la plus grande partie de sa vie, partageant son temps entre ses recherches scientifiques et des occupations plus positives. Il est surtout connu comme chimiste, minéralogiste et métallurgiste. Contemporain de Bergman et de Scheele, il devint pendant son séjour à Upsal leur collaborateur et entretint jusqu'à leur mort une correspondance suivie avec les deux célèbres chimistes. Les relations avec Berzelius semblent avoir débuté peu après l'époque où celui-ci, après avoir terminé à Upsal ses études [ sommaire ]médicales, était venu habiter Stockholm. Dès 1804, la correspondance entre les deux savants est en pleine activité, bien qu'on n'ait pas retrouvé les lettres de Berzelius datant de cette période. Ils eurent ultérieurement l'occasion de faire plus ample connaissance pendant les années 1809—1810, lorsque Gahn fut appelé à Stockholm par son mandat de député. L'amitié qui les unissait devint encore plus étroite au cours des années 1813—1816, pendant lesquelles Berzelius passa régulièrement les grandes vacances chez Gahn à Falun. Celui-ci avait installé chez lui un laboratoire, le plus complet et le mieux organisé qui existât en Suède à cette époque et Berzelius y entreprit l'étude de minéraux rares si richement représentés dans la région de Falun. De nombreuses recherches furent ici ébauchées par les deux amis, que Berzelius termina à son retour à Stockholm. En même temps Berzelius apprit de Gahn l'usage du chalumeau, dont ce dernier se servait avec une remarquable habileté. Les résultats de cet enseignement sont consignés par Berzelius dans son manuel sur l'usage du chalumeau qui eut de nombreuses éditions et fut traduit en plusieurs langues. Pendant l'hiver 1817—1818, Gahn se trouvait à Stockholm et travaillait dans le laboratoire de Berzelius, dont le nom commençait alors à être universellement connu. Cette fructueuse collaboration fut interrompue par la mort subite de Gahn en décembre 1818.

La nouvelle de sa mort fit sur Berzelius une profonde impression. On peut en juger par les lignes suivantes qu'il écrivait à un ami: Ce brave vieux Gahn n'est plus: son âme peu commune nous a quittés beaucoup trop tôt, malgré ses 73 ans. Il était le seul de mes amis scientifiques avec qui je sentisse une sympathique émulation toujours en éveil, le seul avec lequel me fût possible une conversation spéculative, un des rares enfin capables de comprendre sans de longues réflexions une idée nouvelle pour son esprit. Sa perte m'est extrêmement sensible.

De nombreux témoignages contemporains confirment les remarquables qualités scientifiques de Gahn; son nom avait [ sommaire ]acquis, même dans le monde scientifique étranger, une grande autorité. »Le célèbre Gahn», »le Wollaston du Nord» sont des expressions qui lui furent fréquemment appliquées, et les savants étrangers qui visitaient la Suède faisaient volontiers un détour pour aller voir son laboratoire. Il est assez surprenant dans ces conditions que les publications qu'il a laissées soient aussi restreintes comme nombre et comme intérêt scientifique. Mais il était de ces savants qui agissent plus volontiers par la parole que par la plume. Les enseignements de sa profonde expérience prenaient de préférence la forme de «conversations familières» et par là, il rappelle dans une certaine mesure les philosophes de l'antiquité. On l'a d'ailleurs à ce point de vue comparé à Socrate qui, lui non plus, ne laissa aucun ouvrage écrit, mais dont les conversations ont formé un Platon et un Xénophon. Ce qui est certain, c'est qu'aucun savant contemporain n'a laissé dans l'esprit de Berzelius une empreinte aussi profonde que Gahn, empreinte qu'une recherche attentive permet de retrouver dans bien des œuvres du grand chimiste suédois.

A propos de ses recherches minéralogiques, Berzelius nous a laissé, dans ses notes autobiographiques, un portrait charmant et sans nul doute très ressemblant de son vénéré maître et ami. »Gahn, dit-il, qui avait déjà plus de 70 ans, suivait cependant ces recherches avec une ardeur juvénile. Il m'apprit à me servir du chalumeau qu'il maniait avec la plus grande habileté, et qui est devenu, depuis que Gahn en a établi les applications dans les études de microchimie, un instrument indispensable aussi bien en chimie analytique qu'en minéralogie. Gahn avait en outre imaginé, pour son usage personnel, une foule d'appareils de chimie très simples qui ne furent jamais décrits et qui, par suite, sont restés ignoré$. Je les ai depuis reproduits et décrits dans mon traité et ils se trouvent actuellement dans la plupart des laboratoires. Combien je regrette de n'avoir pas connu plus tôt cet homme étrange et excellent, qui, au soir de sa vie, avait gardé un zèle ardent pour le progrès scientifique, accomplissant [ sommaire ]personnellement de si grandes choses sans jamais rien publier, parce qu'il entreprenait continuellement de nouvelles recherches sans achever les précédentes, en sorte que ses travaux n'aboutirent jamais à un résultat complet qui pût être publié. Il laissa une foule de notes sur des recherches ainsi entreprises et qu'il avait interrompues dès qu'il en avait obtenu les enseignements qu'il en attendait pour l'instant, et qui étaient généralement d'ordre technique.»

Nous donnons ci-après un court résumé du contenu de chaque lettre.

[ sommaire ]1. Caractères chimiques de certains sels de cétium. — Combinaisons des métaux avec le carbone. — De la fabrication du vinaigre.

2. Gahn demande des conseils pour guérir un mal de dents. — Étrange phénomène observé pendant la cuisson d'un jambon. — A propos de la publication dans les Annales de Chimie d'une lettre de Berzelius à Vauquelin au sujet du tantale.

3. Au sujet de la lettre précédente. — Gahn rectifie certaines données au sujet de la nature du tantale. — Il continue à se plaindre de maux de dents.

4. Opinion de Berzelius sur les causes et le traitement des maux de dents. — Spéculations sur la nature complexe de l'azote.

5. Berzelius rend compte de son analyse de la bile. — Présence de l'acide lactique dans la viande. — L'acide jaune de Fourcroy et Vauquelin. — Composition du sang. — Le collegium medicum met un laboratoire à la disposition de Berzelius. — Berzelius cherche à reproduire les expériences de Davy, dont il vient d'avoir connaissance, sur la décomposition des alcalis.

6. Considérations sur les expériences de Davy. — Gahn indique à Berzelius un moyen d'avoir à ce sujet des renseigneménts plus précis. — Ses essais de vérification de la théorie de Berzelius sur la pile électrique.

7. Gahn trouve étrange la découverte de Davy et estime qu'elle mérite confirmation. — Il se plaint de la négligence des rapporteurs qui n'indiquent pas leurs sources. — Son opinion sur les Annales Économiques de l'Académie des Sciences.

8. Berzelius cite le compte-rendu de Davy, dont il a eu l'occasion de lire l'original, sur la décomposition des alcalis. — Ses réflexions à ce sujet.

9. Au sujet d'expériences avec la pile électrique et théorie de cet appareil. — Berzelius critique la théorie électro-chimique de Davy. — Il défend la découverte de Scheele qui affirme l'existence propre de l'acide lactique comme corps défini, contre Fourcroy et d'autres qui prétendent que ce ne peut être autre [ sommaire ]chose que de l'acide acétique. — Analyse du lait. — G. Adlersparre et les Annales Économiques de l'Académie des Sciences. — Les expériences de Davy reprcrôuites par Sylvester.

10. Berzelius et Pontin décomposent à l'aide du courant voltaîque les terres alcalines et étendent l'expérience à l'ammoniaque,

11. Découverte de l'ammoniure de mercure.

12. Berzelius devient par intérim rédacteur des Annales Économiques.

13. Des batteries galvaniques. — Gahn demande des renseignements sur le meilleur moyen de déceler de faibles quantités d'arsenic dans le soufre. — Difficultés rencontrées dans la fabrication du soufre à Falun. — Jugement sur G. Adlersparre. — Conseils au sujet de la rédaction des Annales Économiques.

14. Lettre de recommandation pour le maître de forges Clason (gendre de Gahn). — Gahn demande à Berzelius des conseils sur la construction d'une pile galvanique.

15. Berzelius envoie à Gahn deux mémoires en lui demandant de les revoir et de lui donner son appréciation.

16. Un élève peu sûr. — Vacance du secrétariat à l'Académie des Sciences. — Analyse des azotates. — La Commission du salpêtre. — Ce qui se passe dans l'université finlandaise.

17. De Berzelius sur les chances qu'il peut avoir d'être élu secrétaire de l'Académie des Sciences. — Ses projets de voyage à l'étranger. — Il recommande Sefström à Gahn comme assistant.

18. D'autres considérations sur l'élection prochaine du secrétaire. — Berzelius empêché de se rendre à Falun. — Controverse entre Berzelius et Davy au sujet de la nature du chlore et de l'acide muriatique.

19. L'élection du secrétaire est ajournée. — Recherches de Berzelius sur la composition de certains sels.

20. O. Swartz élu secrétaire de l'Académie des Sciences. — Intrigues des adversaires de Berzelius au sein de l'Académie. — On propose comme compensation une allocation annuelle. — On demande à Berzelius de donner son avis au sujet du privilège de fabrication de la céruse.

21. Plans de voyage. — Ce qui se passe à l'Académie des Sciences. — Recherches de Sefström.

22. Sur les établissements de blanchiment. — Indignation de Gahn au sujet des intrigues qui ont entouré l'élection du secrétaire. — Préparation technique du vitriol vert — Gahn demande des renseignements sur les eaux minérales artificielles.

[ sommaire ]23. Berzelius annonce que l'Académie des Sciences lui a alloué une pension annuelle. — Recherches physico-chimiques de Thenard et Gay-Lussac. — Recherches de Berzelius sur les proportions définies, etc. — La marne schisteuse de Styggforsen en Dalécarlie.

24. Réduction du potassium d'après le procédé de Thenard. — Recherches de Berzelius sur les oxydes de l'étain. — Berzelius reçoit du prince héritier une allocation en vue d'un voyage à l'étranger.

25. Berzelius demande à Gahn de revoir un projet de manuel sur l'analyse au chalumeau. — Plan de son traité de chimie.

26. Combinaisons de l'antimoine et de l'oxygène.

27. Comment se comporte l'oxyde stannique au chalumeau. — Plans de voyage.

28. Berzelius se prépare à partir pour la France. — Le sucre de fécule de Kirchhoff. — L'ardoise de Styggforsen est reconnue propre aux usages lithographiques.

29. Modification des projets de voyage.

30. Incertitude sur le but du voyage.

31. Une audience chez le prince héritier.

32. Berzelius rend compte de l'achat qu'il a fait à Londres d'articles de chimie pour le compte de Gahn.

33. De la construction des goniomètres. — Des caractères du platine et des instruments fabriqués avec ce métal. — Caractéristique des chimistes de Londres: Davy. — Celui-ci a été victime d'un grave accident au cours de recherches sur le chlorure d'azote.

34. Wollaston. — Tennant. — Recherches de Berzelius sur le sulfure de carbone en collaboration avec Marcet.

35. Procédé de séparation du zinc et du nickel. — Berzelius accepte une invitation de se rendre à Falun.

36. Berzelius remercie Gahn de son hospitalité. — Description du voyage de retour. — Discussions au Collegium medicum. — Appréciations sur le livre de Th. Thomson »Travels in Sweden». — Satisfaction de Berzelius au sujet d'un compte-rendu anglais de sa chimie animale. — Envoi de divers appareils de laboratoire.

37. Au sujet de la machine électrique de Berzelius. — Projets de voyage de Davy.

38. Lettre de recommandation pour l'Anglais Mac Michael.

39. Embaumement de la reine-mère Sofia Magdalena. — Une lettre de Schweigger à Wollaston au sujet de certains phénomènes optiques. — Comparaison entre les prix des récipients en platine et en verre.

[ sommaire ]40. Traitement préparatoire des eaux-mères du vitriol. — Notes d'optique. — Berzelius reçoit d'Angleterre des échantillons de plaques de zinc laminées minces. — Procédé de platinage.

41. Mort du général Moreau.

42. Quelques autres considérations sur les eaux-mères du vitriol. — Combinaisons du soufre et du fer. — Batterie galvanique de Children. — Analyse faite par Davy du chlorure d'azote.

43. Description plus détaillée de la machine électrique. — Bxamen de certains produits métallurgiques. — Euchlorine et chlorure d'azote. — Mort de Hjelm; son successeur éventuel.

44. Berzelius conseille à Gahn de poser sa candidature à la succession de Hjelm. — Analyse de minerais de fer.

45. Concurrence autour de la succession de Hjelm. — Analyse de minerais de fer.

46. La mélancolie de Svedenstjerna, — Remercîments pour un tour envoyé de Falun. — Les chances qu'a Eggertz à succéder à Hjelm diminuent. — Berzelius fait venir de la toile de Falun.

47. Berzelius rend compte de ses tentatives d'analyse des acides organiques. — Le sliding rule de Wollaston. — Thomson demande une description des fours à pyrites de Gahn.

48. Au sujet des lois qui régissent la composition des corps organiques. — Recherches de Proust sur l'exhalation d'acide carbonique par les poumons. — Critique de l'analyse faite par Davy du chlorure d'azote.

49. Composition des combinaisons inorganiques. — La collection de minéraux d'Ekeberg. — L'intérêt tout nouveau de Berzelius pour la minéralogie l'amène à l'établissement d'une nouvelle classification minéralogique. — Sur la fabrication de l'acide sulfurique.

50. Autres considérations sur la fabrication de l'acide sulfurique. — Eggertz analyse un minerai de cobalt de Vena, en Néricie.

51. Berzelius raconte un voyage de Dalécarlie à Stockholm. — Gilbert demande à Berzelius d'écrire un manuel de chimie analytique.

52. Envoi de mémoires et de minéraux. — Opinion de G. M. Schwartz sur le procédé de fabrication de l'acide sulfurique. — Réponse à une demande qui lui fut faite par Gahn d'écrire un mémoire sur les proportions définies. — Encore le minerai de cobalt de Vena.

53. Au sujet des analyses de minéraux. — Critique de l'analyse faite par Davy de la chaux fluatée, — Polémique entre [ sommaire ]Berzelius et Davy au sujet de la nature du chlore. — Berzelius répond à la critique faite par Hausmann de sa classification des minéraux.

54. Analyse de la tantalite et de la cassitérite, d'un étrange sel double, de certaines variétés de topaze. — Huile à brûler dans les lampes.

55. Analyses du wolfram, de la topaze, de la tantalite et de la cassitérite. — Procédé russe pour la purification des huiles à brûler. — Description d'un appareil réfrigérant.

56. Analyse du wolfram et de plusieurs autres minéraux.

57. Analyse de tantalites et de cassitérites. — Berzelius demande qu'on fasse à Falun une réduction de l'oxyde de tantale. — Un nouveau volume des Mémoires de physique, de chimie et de minéralogie en préparation.

58. Analyse de cassitérite, de tantalite et d'yttrotantalite. — Remarques sur la réduction de l'oxyde de tantale. — Leonhard et la classification chimique des minéraux. — Berzelius veut envoyer du silex à Falun pour en faire faire des mortiers. — On attend la visite du prince héritier à l'Académie des Sciences.

59. Analyse du wolfram etc.

60. Autres remarques sur la réduction de l'oxyde de tantale. — Berzelius propose également la réduction de l'oxyde de titane. — Il émet l'espoir de voir bientôt Gahn à Stockholm.

61. Maladie de Gahn. — Recommandation. — Le silex. — Le titane.

62. Condoléances au sujet de la mort de la femme de Gahn. — Berzelius conseille à Gahn de venir à Stockholm.

63. Candidats aux élections prochaines de l'Académie des Sciences. — Difficultés que présente la détermination exacte de la composition de l'oxyde tantalique. — Berzelius est en train de rédiger le long mémoire minéralogique qu'il doit publier avec Gahn.

64. Du cérium et de l'yttrium; conditions dans lesquelles on les rencontre et leurs caractères chimiques. — Analyse des topazes. — Un silicate manganique. — Berzelius a terminé sa nouvelle classification des minéraux.

65. Berzelius ne veut pas renoncer à l'espoir de voir Gahn à Stockholm. — Il lui propose un voyage en commun en Norvège pendant les mois d'été. — Il lui demande son appréciation sur un four de grillage. — Mort tragique de Tennant.

66. Les travaux de la Commission du salpêtre. — Berzelius rédige à nouveau la première partie de son traité. — Découverte par Davy de l'acide hypochlorique. — La découverte de l'iode [ sommaire ]amène de nombreux adeptes à la nouvelle théorie de l'acide chlorhydrique. — Berzelius se propose de contester cette théorie. — Composition de l'yttrocérite. — Projets de voyage.

67. Nouveau procédé de Howard pour le raffinage du sucre. — Analyse de l'eau de Strömsholm. — Mauvaise santé de l'assesseur Henrik Gahn.

68. Gahn est victime d'un grave accident.

69. Composition de l'acide phosphorique et de ses sels, ainsi que de l'acide phosphoreux. — Expérience de cours avec le gaz hilarant

70. Au sujet des ornements métalliques fabriqués à Falun pour les uniformes de dragons. — Accident mortel causé par une manipulation imprudente du fulminate d'argent. — Nouvelles expériences avec le gaz hilarant. — Les recherches de Berzelius sur l'acide phosphorique l'amènent à douter que le phosphore soit un corps simple. — Eggertz perd une subvention. — Recherches de d'Ohsson sur la malacolite.

71. Au sujet du magnétisme animal. — Berzelius fait part de sa visite prochaine à Falun.

72. Expériences avec diverses huiles de colza. — De la fabrication du vinaigre et des divers procédés pour en déterminer la force. — Procédé de caustification de la potasse de commerce. — Minéraux de Finlande. — Les grenats jaunes (chondrodite) d'Åker et autres minéraux.

73. Conditions dans lesquelles se produit l'acide sulfurique. — Entreprise industrielle prés de Gripsholm. — Envois de minéraux.

74. Berzelius est occupé à la rédaction de plusieurs mémoires. — Il exprime son vif mécontentement au sujet d'une traduction anglaise de son mémoire sur le chlore. — Difficultés que l'on rencontre à obtenir une bonne huile de colza. — Procédé d'analyse quantitative de l'acide acétique par le dosage de l'acide carbonique mis en liberté en faisant agir l'adde sur des carbonates. — Substance colorante de la moutarde.

75. Dosage volumétrique de l'acide acétique par l'ammoniaque, en se servant du tournesol comme indicateur. — Analyse de la moutarde anglaise, — Comparaison entre les diverses espèces d'huile à brûler. — Composition exacte de l'alun. — Densité réelle de la vapeur d'eau. — Préparation du sucre de la fécule de pomme de terre. — Berzelius engage Gahn à venir à Stockholm.

76. Critique anglaise de l'ouvrage de Berzelius sur la nouvelle classification des minéraux. — Protestations de Dulong [ sommaire ]contre cette critique. — Observations de Dulong et Gay-Lussac au sujet de l'acide azoteux.

77. Diverses expériences de chemie technique. — Berzelius désavoue une traduction allemande de son traité. — Perfectionnement du procédé de distillation de l'acide chlorhydrique. — Des possibilités de fabriquer en Suède te sel d'Epsom. — Cours privé de chimie à l'usage des gens du monde.

78. Berzelius exprime sa joie à l'annonce du prochain voyage de Gahn à Stockholm. — Projets au sujet d'un poste d'assesseur au Conseil supérieur des Mines (Bergskollegium) en faveur d'Eggertz. — Berzelius transmet à Gahn les compliments du prince Oscar. — Il envoie un mémoire à Gahn en le priant de le revoir.

79. Au sujet de l'élection de membres à l'Académie de l'Agriculture et à l'Académie des Sciences, — Trois mémoires de d'Ohsson. — Daniell se trouve être l'auteur de la critique acerbe dirigée contre le nouveau système de minéralogie. — Le comte Trolle-Wachtmeister travaille assidûment dans le laboratoire de Berzelius. — Le collegium illustre de Sefström.

80. Lagerhjelm est nommé assesseur au Conseil supérieur des Mines au lieu d'Eggertz. — Comparaison entre la thorine et la zircone. — Berzelius commence un mémoire sur les proportions définies.

81. Berzelius rend compte des travaux de ses élèves. — Polémique contre un article de Gay-Lussac et contre les théories de Vauquelin et de Brande sur la matière colorante du sang. — Il refuse l'offre d'une chaire à Berlin.

82. Berzelius exprime l'espoir que Gahn restera co-propriétaire de l'usine de Gripsholm. — Il revise ses anciennes analyses. — Il rend compte des analyses faites par lui-même ou par ses élèves de divers minéraux.

83. Opérations de banque en vue d'un emprunt pour la société industrielle. — Berzelius manifeste l'intention de faire pendant l'été un voyage d'études dans les parties du canal de Göta les plus intéressantes au point de vue géologique; il espère que Gahn l'accompagnera. — Capacité de saturation de l'acide fluorhydrique. — Recherches sur les composés oxygénés et sulfurés de l'arsenic.

84. Notices sommaires sur divers objets.

85. Projets de voyage pour l'été. — De la fabrication des couleurs à Gripsholm. — Au sujet du silex envoyé à Falun et des mortiers fabriqués avec ce silex. — Composition de la silice.

[ sommaire ]86. Berzelius est contraint de décliner une invitation à Falun. — Il convient avec Gahn qu'ils se rencontreront à Gripsholm. — Échanges minéralogiques. — Recherches d'Arfwedson sur les oxydes manganiques.

87. Berzelius envoie de Londres un sliding rule et divers autres objets à Gahn. — Son séjour en Angleterre. — Son arrivée à Paris et son entrée eu contact avec les savants parisiens.

88. Gahn donne des conseils à Berzelius au sujet de la goutte. — Il le remercie des commissions dont il s'est acquitté à Londres. — Ses essais d'une lampe au platine. — Pendant l'absence de Berzelius, Gahn l'aide à la rédaction de ses ouvrages et à la correction des épreuves. — Gahn se sent malade. — Détails techniques sur l'usine de Gripsholm. — Palmstedt croit avoir découvert du sélénium dans plusieurs minerais de Falun. — De la fabrication de la céruse. — Découverte par Thenard de l'eau oxygénée. — Mastic inflammable. — Moiré métallique. — G. M. Schwartz et sa femme. — Invention par Brewster du kaléidoscope. — De la fabrication du vitriol bleu. — Mort de O. Swartz.

89. Berzelius remercie Gahn pour la peine qu'il s'est donné avec son traité et les tableaux. — Nouvelles considérations sur la fabrication de la céruse. — Les fabriques françaises d'acide sulfurique. — Fabrication de l'acide pyroligneux. — Les chimistes parisiens. — Leurs idées sur l'acide muriatique. Caractéristique de Haüy. — Le chalumeau fait des prosélytes. — Séances de minéralogie. — Travaux de traduction. — Analyse par Gmelin de la tourmaline. — Expériences de Thenard sur l'eau oxygénée.

[ innehåll ]

INNEHÅLL.

N:r		Sid.
	Utgivarens förord	3
	Teckenförklaring	14
1.	Gahn till Berzelius 19 februari 1804	15
2.	» » » 20 september 1807	17
3.	» » » 24 september 1807	20
4.	Berzelius till Gahn 28 september 1807	22
5.	» » » 28 februari 1808	23
6.	Gahn till Berzelius 3 mars 1808	26
7.	» » » 6 mars 1808	29
8.	Berzelius till Gahn 21 mars 1808	30
9.	» » » 29 mars 1808	32
10.	» » » 2 maj 1808	36
11.	» » » 9 maj 1808	38
12.	» » » 20 maj 1808	39
13.	Gahn till Berzelius 29 maj 1808	40
14.	» » » 1 juli 1808	46
15.	Berzelius till Gahn 12 september 1808	47
16.	» » » 27 mars 1811	48
17.	» » » 25 april 1811	51
18.	» » » 2 maj 1811	52
19.	» » » 13 maj 1811	53
20.	» » » 27 maj 1811	54
21.	» » » 11 juli 1811	57
22.	Gahn till Berzelius 25 juli 1811	58
23.	Berzelius till Gahn 30 september 1811	60
24.	» » » 9 januari 1812	61
25.	» » » 23 januari 1812	63
26.	» » » 17 februari 1812	63
27.	» » » 5 mars 1812	64
28.	» » » 4 maj 1812	65
29.	» » » 11 maj 1812	66
30.	» » » 27 maj 1812	67
31.	» » » 9 juni 1812	67 [ innehåll ]
32.	Berzelius till Gahn 25 november 1812	68
33.	» » » 10 december 1812	70
34.	» » » 25 januari 1813	72
34.	» » » 3 juni 1813	75
36.	» » » 9 augusti 1813	75
37.	» » » 19 augusti 1813	78
38.	» » » 26 augusti 1813	79
39.	» » » 27 (?) augusti 1813	80
40.	» » » 6 september 1813	82
41.	» » » 23 september 1813	83
42.	» » » 27 september 1813	84
43.	» » » 11 oktober 1813	86
44.	» » » 18 oktober 1813	88
45.	» » » 1 november 1813	90
46.	» » » 11 november 1813	91
47.	» » » 6 december 1813	93
48.	» » » 13 januari 1814	95
49.	» » » 28 februari 1814	97
50.	» » » 13 juni 1814	99
51.	» » » 26 september 1814	100
52.	» » » 6 oktober 1814	102
53.	» » » 24 oktober 1814	104
54.	» » » 6 november 1814	108
55.	» » » 10 november 1814	111
56.	» » » 28 november 1814	113
57.	» » » 25 december 1814	114
58.	» » » 9 januari 1815	116
59.	» » » 16 januari 1815	118
60.	» » » 2 februari 1815	119
61.	» » » 13 februari 1815	121
62.	» » » 23 februari 1815	122
63.	» » » 9 mars 1815	123
64.	» » » 17 april 1815	124
65.	» » » 8 maj 1815	128
66.	» » » 26 juni 1815	129
67.	» » » 15 oktober 1815	132
68.	J. H. Gahn till Berzelius 4 april 1816	133
69.	Berzelius till Gahn 15 april 1816	135
70.	» » » 13 maj 1816	136
71.	» » » 10 juni 1816	138
72.	» » » 7 oktober 1816	140
73.	» » » 16 oktober 1816	143 [ innehåll ]
74.	Berzelius till Gahn 21 oktober 1816	145
75.	» » » 3 november 1816	146
76.	» » » 11 november 1816	149
77.	» » » 25 november 1816	151
78.	» » » 9 december 1816	153
79.	» » » 23 december 1816	155
80.	» » » 13 januari 1817	158
81.	» » » 23 februari 1817	160
82.	» » » 16 mars 1817	162
83.	» » » 15 maj 1817	163
84.	» » » 2 juni 1817	165
85.	» » » 16 juni 1817	166
86.	» » » 3 juli 1817	168
87.	» » » 28 augusti 1818	169
88.	Gahn till Berzelius 21 september 1818	172
89.	Berzelius till Gahn 6 november 1818	179
	Förkortningar	184
	Anmärkningar	185
	Sommaire en français	203

↑ Det inköptes efter hans död jämte hans gårdar av staten, som därmed lade grunden till Falu bergsskola.
↑ Nicholsons Journal mars 1807, om jag ej mins orätt. Hinnan gör intet hinder för gasernas transport genom vattnet.
↑ Tryckt beskrifning finnes ej.

[f7-1] Det inköptes efter hans död jämte hans gårdar av staten, som därmed lade grunden till Falu bergsskola.

[2] Nicholsons Journal mars 1807, om jag ej mins orätt. Hinnan gör intet hinder för gasernas transport genom vattnet.

[3] Tryckt beskrifning finnes ej.

[1]

[2]

[3]

Brevväxling mellan Berzelius och Johan Gottlieb Gahn (1804—1818)

JAC. BERZELIUS BREV

Utgivarens förord.

Förklaring

1. Gahn till Berzelius.

2. Gahn till Berzelius.

Gahn till Berzelius.

4. Berzelius till Gahn.

5. Berzelius till Gahn.

6. Gahn till Berzelius.

7. Gahn till Berzelius.

8. Berzelius till Gahn.

9. Berzelius till Gahn.

10. Berzelius till Gahn.

11. Berzelius till Gahn.

12. Berzelius till Gahn

13. Gahn till Berzelius.

14. Gahn till Berzelius.

15. Berzelius till Gahn.

16. Berzelius till Gahn.

17. Berzelius till Gahn.

18. Berzelius till Gahn.

19. Berzelius till Gahn.

20. Berzelius till Gahn.

21. Berzelius till Gahn.

22. Gahn till Berzelius.

23. Berzelius till Gahn.

24. Berzelius till Gahn.

25. Berzelius till Gahn.

26. Berzelius till Gahn.

27. Berzelius till Gahn.

28. Berzelius till Gahn.

29. Berzelius till Gahn.

30. Berzelius till Gahn.

31. Berzelius till Gahn.

32. Berzelius till Gahn.

33. Berzelius till Gahn.

34. Berzelius till Gahn.

35. Berzelius till Gahn.

36. Berzelius till Gahn.

37. Berzelius till Gahn.

38. Berzelius till Gahn.

39. Berzelius till Gahn.

40. Berzelius till Gahn.

41. Berzelius till Gahn.

42. Berzelius till Gahn.

43. Berzelius till Gahn.

44. Berzelius till Gahn.

45. Berzelius till Gahn.

46. Berzelius till Gahn.

47. Berzelius till Gahn.

48. Berzelius till Gahn.

49. Berzelius till Gahn.

50. Berzelius till Gahn.

51. Berzelius till Gahn.

52. Berzelius till Gahn.

53. Berzelius till Gahn.

54. Berzelius till Gahn.

55. Berzelius till Gahn.

56. Berzelius till Gahn.

57. Berzelius till Gahn.

58. Berzelius till Gahn.

59. Berzelius till Gahn.

60. Berzelius till Gahn.

61. Berzelius till Gahn.

62. Berzelius till Gahn.

63. Berzelius till Gahn.

64. Berzelius till Gahn.

65. Berzelius till Gahn.

66. Berzelius till Gahn.

67. Berzelius till Gahn.

68. Gahn d. y. till Berzelius med tillägg av Gahn d. ä.

69. Berzelius till Gahn.

70. Berzelius till Gahn.

71. Berzelius till Gahn.

73. Berzelius till Gahn.

73. Berzelius till Gahn.

74. Berzelius till Gahn.

75. Berzelius till Gahn.

76. Berzelius till Gahn.

JAC. BERZELIUS
BREV