Den här sidan har korrekturlästs
173

brinner lampan med gult eller rödagtigt ljus. Och aldrig har den för mig gifvit det så hvitt, som det en platinatråd tager, då den hålles i lågen af en brännares (?) lampa. Dessa dagar har Wallman drifvit det att lyckas med en så fin veke, som föga består af mera än 2 à 3 bomullstrådar, insatte i ett smalt glasrör.

Jag kom emot min förmodan sent ifrån Stockholm: Du reste d. 21 julii, och jag blef quar till d. 27 augusti. Någre dagar togo väl de bestyr bortt, som Du satt på mig, och jag svor någre gånger dugtigt däröfver, då Palmstedt ej gaf sig tid vänta på mig, utan for af förut till Gripsholm. Få se nu huru det blir Dig till lags, som jag ändrat och tillagt i artickeln väga och våg, samt ässja. — Tabellerne har jag läst correcturerne af ända till slut, utom de rättelser som Lagerheim218 skulle tillägga och hvarvid han tillika skulle yttra sig öfver en formel på sista sidan, af okända bokstäfver, och som vi ej kunde reda, och jag nu ej påminner mig: några räkningsfel har jag rättat, där de kunnat förleda, men procenträkningarne, som ofta hade fel, orkade jag till slut ej allmänt öfverse, och det är så lätt för hvar och en, som brukar tabellen, att sjelf öfverse och rätta, utom då vattn är med, då räkningen blir litet längre, och desse äro öfver alt igenomgångne och på någre ställen rättade. Jag önskar nu högeligen att få slutet af alla 3 skrifterne för att få binda dem. Du har dock gjordt en ypperlig tjenst åt vetenskapen och de däraf beroende näringar med desse tabeller; och jag längtar höra, huru man därföre skal uphöja Dig i Frankrike. Huru får Du någre exemplar Dig dit tillsände? Ett exemplar af tabellerne måtte kunna gå på posten genom Cabinettet och Palmstedt bestyra därom.

Menar Du, att oagtadt den långa tiden det blef något galvaniskt batteri af, innan jag lämnade Stockholm! Jag [bad] då Dr Sefström, som dag för dag skulle få det färdigt, att åtminstone, då det en gång komme så långt, låta mig veta utslaget. Men ännu har intet hörtts af. Och se, en annan gång skall man ej narra mig att springa bortt min tid och