20
Gahn till Berzelius.
Jag tager mig frihet continuera mitt bref med förra påsten. Uti Titt. bref till Vauquelin, som finnes infördt i Annales de Chimie för mars m[åna]d 1807, vol. 61, p. 258, anföres att jag här vid Fahlun funnit tantalite och yttrotantalite, samt [att] Ekeberg's tantalum endast är en förening af tenn med någon ännu obekant jord.4
Rätta förhållandet är, att jag här hvarken funnit tantalite eller yttrotantalite: utan i sällskap med de små körttlar af gadolinit, som vi här funno, träffades äfven ganska små strimmor och körttlar af ett svart ämne, som till utseende nog liknade yttrotantalite, men som genast fants vara en mer och mindre, dock altid tämmeligen rik tennmalm. — Då jag härvid tillika påminte mig, att prof. Gadolin en gång tykt sig uti gadoliniten hafva funnit spår af tenn och att finska tantaliten af gammalt varit ansedd som en tennmalm, föll det mig in att genast på tenn undersöka ett stycke tantalit, som låg mig till hands: och sedan jag däruti funnit en betydelig tennhalt, undersökte jag äfven en portion tantaloxide (som Hr Ekeberg hade den godheten att sända mig, då han gorde sin decouverte) och fant den likaledes betydeligen tennhaltig. Jag tracterade därpå med kali en ganska liten portion tantalit (10 proberm[arker]), ty mitt förråd tillät ej mera, och därefter med syror och såg, att tennet äfven på våta vägen kunde afskiljas, äfven i metallisk forme. — Som återstående ämnet af tantalitens composition (utom brunsten och jern) icke vid mina hastiga och små försök visade någon metallisk natur, och som Hr Ekeberg till en del ansedt dess förhållande vid en af honom försökt reduction indiquera dess metalléitet och jag höllt troligt, att detta förhållande egenteligen berodde af tennhalten, var jag i hast
