| 68 | Tecken nekas. Surdeg. | Mattei Evangelium. | Kap. 15, 16. |
som hade med sig halta, blinda, döfstumma, lytta och många andra och kastade dem för Jesu fötter, och han botade dem, Es. 35: 5.
31 så att folket förundrade sig, när de sågo döfstumma talande, lytta färdiga, halta gående och blinda seende, och de prisade Israels Gud.
Israels Gud, v. 24.
32 Och Jesus kallade sina lärljungar till sig och sade: Jag ömkar mig öfwer folket, ty de hafwa nu i tre dagar dröjt hos mig och hafwa intet att äta, och jag will icke låta dem gå ifrån mig fastande, att de icke må uppgifwas på wägen. Mark. 8: 1 f. Matt. 14: 19.
33 Och hans lärjungar sade till honom: Hwarifrån skola wi i öknen få så många bröd, att wi kunna mätta så mycket folk?
De hade således icke behållit i klart minne det förra brödundret, kap. 14. Så lätt förgätes Herrens hjelp.
34 Och Jesus sade till dem: Huru många bröd hafwen I? Och de sade: Sju, och några små fiskar.
35 Och han tillsade folket att sätta sig ned på marken.
36 Och han tog de sju bröden och fiskarna, tackade och bröt och gaf åt sina lärjungar, och lärjungarne gåfwo åt folket.
37 Och de åto alla och blefwo mätta; och de upptogo det öfwerblifna af styckena, sju korgar fulla.
38 Och de som åto woro fyra tusen män utom qwinnor och barn.
39 Och när han hade skilt folket ifrån sig, steg han i båten och for till Magadans gränser.
Magadan, en obekant ort wid sjön Genesaret.
16 Kapitlet.
Jesus bestraffar fariseerna och sadduceerna, som begära tecken. Petri bekännelse. Jesus talar om sitt och sina bekännare lidande.Och fariseerna och sadduceerna gingo fram och frestade honom och begärde, att han wille låta dem se ett tecken från himmelen. Matt. 12: 38 f. Mark. 8: 11 f.
Från himmelen: tecknet med bröden höllo de för jordiskt eller åtminstone ej större, än att det kunde ske af mången annan. De torde ha grundat sin djerfwa fordran på Joel 2: 30, 31 och följande. I det onda woro fariseerna och sadduceerna enige, ehuru de eljest i mycket woro oense.
2 Men han swarade och sade till dem: Om aftonen sägen I: Det blifwer klart wäder, ty himmelen är eldröd, Luk. 12: 54 f.
3 och om morgonen: Det blifwer owäder i dag, ty himmelen är eldröd och dyster. I skrymtare, förftån I att döma om himmelens utseende, men kunnen icke döma om tidernas tecken?
Skrymtare, kap. 7: 5. De gifwa så noggrann akt på detta lifwets angelägenheter, att de icke kunna se och döma om tidernas tecken. Sålunda blefwo af dem äfwen de undertecken, som Jesus gjorde, förbisedda och missförstådda. Hwarje tid förer med sig sina wissa tecken. Alltså bör man wäl först i allmänhet af tecknen sluta till tiden, men sedan också af tiden sluta till tecknen. Tecknen wisade Kristi tid. Kristi tid medförde inga undertecken på himmelen, utan wälgörenhetstecken på jorden. Tecknen från himmelen skola i sinom tid icke uteblifwa. Men syndens menniska skall låta eld falla af himmelen och således motswara denna begäran af otrons barn. Upp. 13: 13. I fyratio år såg Israels folk i öknen tecken från himmelen, men de föllo der för sin otros skull. Inga underwerk kunna öfwerwinna otron hos dem, som sätta sig emot Guds nåd.
4 Ett ondt och horiskt slägte söker efter tecken, och intet annat tecken skall gifwas det än Jonas’ tecken. Och han öfwergaf dem och gick sin wäg. Jon. 2: 1.
Än... tecken: det blef ett tecken utur jorden.
5 Och när lärjungarne hade kommit till andra stranden, hade de förgätit att taga bröd med sig. Mark. 8: 14 f.
6 Och Jesus sade till dem: Sen till, att I tagen eder till wara för fariseernas och sadduceernas surdeg. Luk. 12: 1.
Lärjungarne torde hafwa tyckt, att Herren bort tillfredsställa fariseernas och sadduceernas begäran om tecken. De warnas derföre för deras surdeg, för sadduceernas såwäl som för fariseernas. Är läran sann och ren, så werkar den andeligt lif, men är läran falsk, så werkar den förstörande jäsning och andelig förruttnelse.
7 Då öfwerlade de för sig sjelfwa och sade: Wi togo inga bröd med oss.
8 Men då Jesus märkte det, sade han till dem: Hwarföre öfwerläggen I för eder sjelfwa, I klentrogne, derom, att I icke togen bröd med eder?
Märkte, att de woro mer bekymrade om sin oomtänksamhet i det timliga än om sin brist på tro.
9 Förstån I icke ännu, eller minnens
_072.jpg&oldid=347351){kind=link}