| 240 | Om den nya födelsen. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 3. |
lärare i helt och hållet annan ande än de fariseiska lärarne. Hos dem war det alltid fråga om att göra något nytt. Men i Jesu lära är det framförallt fråga om att blifwa något nytt, att blifwa född ofwanefter, att blifwa en ny menniska, innan man kan se och warda delaktig af Guds rike samt göra nya, goda gerningar.
4 Nikodemus sade till honom: Huru kan en menniska födas, när hon är gammal? Icke kan han wäl åter gå in i sin moders lif och födas?
Nog förstod Nikodemus, att det icke kunde wara fråga om ett ingående på nytt i modrens lif. Men sjelfwa uttrycket att födas på nytt, syntes honom innebära något lika så orimligt, som om fråga warit om att än en gång genomgå en naturlig födelse. Hans inwändning röjer emellertid hans oförstånd och bewisar, att hans öga war helt och hållet tillslutet för Guds rikes sanna beskaffenhet. Jesu swar blifwer derföre skarpare än det förut gifna.
5 Jesus swarade: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Utan att en warder född af watten och Ande, kan han icke ingå i Guds rike. Mark. 16: 16.
Förut hade Jesus talat om nya födelsens nödwändighet och hwadan den är. Här talar han tillika om denna andeliga födelses medel. Det yttre synliga medlet är watten. Härmed syftar Jesus på Johannes’ döpelse. Men Johannes’ döpelse war icke watten förutan Ande. Watten och Ande utgjorde tillsamman hans dop, lika såwäl som dopet sedermera, fastän med hans dop andeliga gåfwor icke woro i lika rikligt mått förbundna, som med det följande dopet, Tit. 3: 5. Nu föraktades Johannes’ dop af många fariseer, Luk. 7: 30. Men Jesus låter det komma till sin ära så mycket mer, som han låter sina lärjungar fortsätta detsamma. Joh. 4: 1, 2. Likasom Guds Ande swäfwade öfwer wattnet wid den första skapelsen (1 Mos. 1: 2), så är han ock genom ordet när och med wattnet i döpelsen, att derigenom kan frambringas en ny andelig skapelse i menniskans hjerta. Denna skapelse eller nya födelse genom watten och Ande är så nödwändig, att utan densamma kan ingen se Guds rike, långt mindre ingå i Guds rike.
6 Det som är födt af köttet är kött, och det som är födt af Anden är ande.
Den gamla födelsen kallas kött, den nya födelsen kallas ande. Allt hwad en menniska har genom den förra naturliga födelsen, är syndbesmittadt. Hennes sinne är köttsligt, hennes bästa tankar, tro, kärlek. bemödanden, företag för Guds rike o. s. w., allt är det kött och andelöst, så länge hon ej fått den nya födelsen ofwanefter. Men allt det, som i nya födelsen uppkommer och blifwer, det är födt af Anden; och lika wisst som det, som ar födt af kött, har en köttslig natur, så har det, som är födt af Anden, en andelig natur. Nytt andeligt sinne, förstånd, lif, wilja, kraft, kärlek, hopp, allt detta kallas ande, just derföre att det har den Helige Ande till sitt ursprung och sin lifsgrund.
7 Förundra dig icke, att jag sade dig: I måsten födas på nytt.
Förundra dig icke, nemligen med en köttslig förundran. Nya födelsen är wisst något förundranswärdt, emedan den är det största nådesunder, som kan en menniska wederfaras. Men när hon hör och inser sitt behof af ny födelse och dess nödwändighet: I måsten födas på nytt, för att ingå i Guds rike, så bör den köttsliga förundran öfwer nådewerkets obegriplighet wisa och lemna rum för en helig förundran, hwari menniskan ödmjukt söker nya födelsens kraft hos Guds Ande. I måsten födas på nytt; I, således du, Nikodemus, och alla dina likar, som på fariseiskt wis tröstat sig med den gamla födelsen och egna kunskapsföreträden. Men hwad Jesus säger måste ske, det skall ock kunna ske: nya födelsens nödwändighet innebär och förutsätter dess möjlighet Det är nu blott i köttslig förundran, som menniskan klagar öfwer omöjlighet, der hon tänker på sakens obegriplighet; men den ödmjukt botfärdiga menniskan får med helig förundran förnimma, att Guds Ande gör det till en werklighet, som är för hennes förnuft obegripligt, och att han utför sitt nådewerk, så att hon i sinom tid wet sig wara född på nytt och ett Guds barn, när han fått obehindradt werka med ordet i hennes hjerta.
8 Winden blåser hwart han will, och du hör hans röst, men du wet icke hwarifrån han kommer och hwart han far; så är hwar och en som är född af Anden. Pred. 11: 5. 2 Kor. 2: 11.
I grundtexten är det ett och samma ord, som betyder wind och ande. Derföre är liknelsen af den naturliga windens flägt den mest lämpliga att beteckna den Helige Andes werk. Så uppenbarades ock den Helige Ande på pingstdagen, Ap. G. 2: 2. Winden blåser hwart han will, icke hwart du will eller som du will o. s. w. Så är det med hwar och en, som är född af Anden. Således, om sjelfwa naturundret är oss obegripligt, så måste andeundret wara det ännu mer. Men lika litet, som wi kunna twifla på naturundret, eftersom wi dagligen se och erfara det, lika litet böra wi twifla på ande- och nådesundret, som du kan erfara, så snart du med ödmjukt sinne ger akt på Kristi ord, hwarmed Anden werkar.
9 Nikodemus swarade och sade till honom: Huru kan detta ske?
Nikodemus hade ännu att kämpa med otro. Han frågar dock, begärlig att fatta det Jesus sagt. Hans förundran hade öfwergått i beundran af Jesu tal.
10 Jesus swarade och sade till honom: Är du Israels lärare och wet icke detta?
Är du Israels lärare och wet icke detta, som skulle utgöra hufwudsaken i en Israelitisk lärares underwisning? Denna fråga war djupt förödmjukande för både Nikodemus och alla af det fariseiska partiet. De hade de heliga skrifterna om hand, och likwäl förstodo de icke hufwudlärorna i dem, läran om Messias och hans andeliga rike, läran om nya födelfen o. s. w.
_244.jpg&oldid=347696){kind=link}