| 464 | Den fallnes återupptagande. | Pauli Andra Bref | Kap. 1, 2. |
del af en utfäst penningsumma och på förhand lemnas, så har Gud dermed, att han gifwit oss sin Andes förstling (Rom. 8: 23), ej blott skänkt oss en del af det ewiga lifwet, så att wi redan här i tron åtnjuta det, utan skänkt oss den såsom en underpant derpå att bet ewiga lifwet skall en gång i fullständig besittning tillhöra oss.
23 Men jag kallar Gud till wittne öfwer min själ, att jag af skonsamhet mot eder ännu icke har kommit till Korint; 2 Kor. 11: 31. Gal. 1: 20. Fil. 1: 8. 2 Kor. 12: 20. 13: 2, 2 Kor. 13: 10.
Att aposteln icke enligt sitt första beslut kommit till Korintierna skedde ingalunda af sådana anledningar, sam wedersakarne wille föregifwa (v. 17), utan det hade skett af skonsamhet emot Korintierna; så länge han endast skulle haft oordningar hos dem att bestraffa.
24 icke att wi äro herrar öfwer eder tro, utan Wi äro medhjelpare till eder glädje, ty I stån i tron. 1 Petr. 5: 3. 2 Kor. 3: 5.
Att aposteln talat om skonsamhet, innebar således icke att han eller de öfrige apostlarne herskade öfwer deras tro, äfwen då de måste få bruka sin apostoliska myndighet, som i 1 Kor. kap. 5. Äfwen det strängaste allwar åsyftade blott att undanrödja hinder för trons framgång. Äfwen i det skarpaste beifrande af sorgeanledningarne bewisade aposteln sig såsom medhjelpare till deras ur tron uppkommande glädje. Och i tron stodo dock Korintierna, ehuru nära de woro faran af ett fall.
2 Kapitlet.
Den fallnes återupptagande. Evangelii framgång och kraft.Men för min egen skull fattade jag det beslut, att icke åter komma till eder med bedröfwelse.
2 Ty om jag bedröfwar eder, hwem ar då den som fröjdar mig, om icke ben som bedröfwas af mig?
3 Och jag skref till eder just derföre att, när jag komme, jag icke skulle få bedröfwelse af dem, af hwilka jag borde hafwa glädje, emedan jag har den tillförsigten till eder alla, att min glädje är eder allas. 2 Kor. 12: 21.
4 Ty i stort betryck och hjertats ångest skref jag till eder under många tårar, icke på det att I skullen bedröfwas, utan på det att I skullen förstå den kärlek, som jag i rikt mått har till eder.
5 Men om någon har åstadkommit bedröfwelse, så är det icke mig han har bedröfwat, utan, för att icke wara för sträng, i wiss man eder alla. 2 Kor. 5: 1 f.
Med ordet någon syftas i synnerhet på blodskändaren i 1 Kor. kap. 5. För att icke wara för sträng, d. ä. för att icke påbörda eder alla likgiltighet i afseende på den i 1 Kor. kap. 5 framhållna synden.
6 Det är nog, att en sådan har fått denna bestraffning af de flesta,
7 så att I nu twärtom hellre mån förlåta och trösta honom, på det att han icke tilläfwentyrs må uppslukas genom allt för stor bedröfwelse.
Således hade, efter apostelns föreskrift, den fallne mannen blifwit förklarad utesluten ur församlingens gemenskap. Han hade blifwit af de flesta i församlingen sålunda bestraffad, som det till upprätthållande af församlingens ära och renhet kräfdes. Ändamålet med den stränga kyrkotukten i afseende på mannen sjelf war, att föra honom till ångerfull besinning af sin synd. Detta ändamål war wunnet. Men i stället för den förra säkerheten hos honom, hade han nu kommit i fara att falla i förtwiflan. Denna fara borde nu förebyggas med lika angelägenhet, som de wisat wid den nödiga bestraffningen. Hade således bindenyckeln blifwit anwänd och haft sin werkan, så borde lösenyckelns bruk i rättan tid icke försummas, på det att den så beskaffade arma menniskan icke måtte uppslukas eller nedsjunka i alltför stor bedröfwelse eller förtwiflan.
8 Derföre förmanar jag eder att mot honom göra kärlek gällande.
De förmanas således att kraftigt bewisa kärlek mot den fallne, eftersom kärleken är den magt, som äfwen wid kyrkotukten skatt föra regementet.
9 Ty derför skref jag ock eder till, att jag skulle få weta, huru I hållen profwet, om I ären lydige i allt.
10 Men hwilken I förlåten något, honom förlåter ock jag, ty äfwen den förlåtelse jag har gifwit, om jag gifwit någon, den har jag gifwit för eder skull i Kristi åsyn,
11 på det att wi icke måtte lida förfång af Satan, ty hans anslag äro oss icke obekanta.
Lida förfång eller blifwa aflurade någon fördel (jemför 2 Kor. 5: 5), hwilket t. ex. kunde ske, om icke den fallne i rättan tid blefwe hugswalad och återupptagen i församlingen; ty ehwad han försjönke i förtwiflan eller ginge tillbaka till hedendomen, så blefwe det lika mycket en förlust för församlingen, som en winst för Satan, som just derefter sträfwar, ty hans anslag äro oss icke obekanta.
12 Men då jag kom till Troas för att predika Kristi evangelium, och en dörr war öppnad för mig i Herren, Ap. G. 16: 8 f. 2 Kor. 16: 9.
13 hade jag ingen ro i min ande,
_468.jpg&oldid=348151){kind=link}