| Profetians ord. | Petri Andra Bref. | Kap. 1, 2. | 645 |
profetia i skriften kommer af egen utläggning.
21 Ty ingen profetia har någonsin framkommit af en menniskas wilja, utan helige Guds män hafwa talat drifne af den Helige Ande.
Likasom profetiorna omöjligen hade kunnat åstadkommas genom menniskors wilja eller naturliga krafter, utan helige Guds män talade genom den Helige Andes ingifwelse, så är det icke heller möjligt, att profetiorna hade kunnat fullbordas, såsom de i Kristus blifwit fullbordade, om icke han wore den rättfärdighetens sol, från hwilken alla profetior såsom strålar utgått, och på hwilken de alla syftade. I dessa apostoliska ord ligger för Kristi församling en fast och härlig borgen, att den heliga skrift är gudomlig, orubblig sanning, och tillika en warning mot alla försök att utlägga någon profetia eller något skriftens ord efter egen fundering, gissning eller inbillad upplysning, utan all utläggning måste ske genom den Helige Andes nåd i skriftens eget ljus, så att skriften får förklara sig sjelf; och profetiorna upplösas, uttydas och blifwa tydliga och fasta just egentligen genom sin uppfyllelse. Så äro nu profetiorna i gamla testamentet om Kristus förklarade, tydliga och fasta genom sin uppfyllelse i Jesu person; och wi hafwa nu det dubbla wittnesbördet: det apostoliska och det profetiska. Den heliga skrift är en fullkomligt sammanhängande byggnad: och nyckeln dertill ligger ej i menniskoförståndet, utan den gifwes såsom en Herrens gåfwa åt dem, som med barnslig enfald wilja lära af Herren. Se Matt. 11: 25. Luk. 10: 21. Rom. 1: 22. 2 Kor. 3: 18.
2 Kapitlet.
Om falske lärare, deras gudlöshet och straff.Men äfwen falske profeter uppstodo bland folket, likasom äfwen bland eder skola finnas falske lärare, som skola insmyga förderfliga partier, förnekande till och med den Herre, som har köpt dem, dragande öfwer sig sjelfwa ett hastigt förderf. 5 Mos. 13: 1 f. Matt. 24: 11. Ap. G. 20: 29 f. 2 Kor. 11: 19. 1 Tim. 4: 1 f. 2 Tim. 3: 1, 5. Jud. v. 1, 18.
2 Och många skola efterfölja deras utswäfningar, och för deras skull skall sanningens wäg blifwa försmädad.
I gamla testamentet uppträdde många andeliga förförare, såsom Kora och hans parti i öknen, och sedan oräkneliga falske profeter, ja, äfwen sådane bedragare, som utgåfwo sig för att wara Messias, ända till dess Jerusalem förstördes af Romarne. Aposteln förkunnar här, att det skall gå på samma sätt i kristenheten. Detta har inträffat och skall ännu ytterligare gå i fullbordan. Det affall ifrån tron på försoningen i Kristus, som nu är så allmänt, har aposteln här tydligen förutsagt och afmålat. Genom dessa willoandar, sam alltid få sina anhängare, blifwer sanningens wäg, salighetens evangelium försmädadt.
3 Och i girighet skola de göra sig winning af eder med bedrägliga ord; hwilkas dom längesedan är werksam, och deras förderf sofwer icke.
Af egennytta och ärelystnad söka dessa bedragare att med wackra, högtrafwande ord, såsom med klingande mynt tillwinna sig anhängare. Öfwer alla förförare är domen redan uttalad i Herrens ord, och denna doms fullbordan eller den egentliga fördömelsen kommer ganska snart. Nu, i kyrkans bedröfliga förfallna tillstånd, äro egennytta, werldsligt sinne samt andelig blindhet och likgiltighet äfwen hos lärare ganska allmänna; och detta kommer till en stor del deraf, att i församlingen är så föga allwarlig förbön för lärarne.
4 Ty om Gud icke skonade änglar, som syndade, utan störtade dem till afgrunden och öfwerlemnade dem åt mörkrets kedjor, förwarade till dom, Jud. v. 6. Upp. 20: 2.
5 och om han icke skonade den forna werlden, men bewarade Noa, sjelf åttonde, rättfärdighetens förkunnare, när han lät floden komma öfwer de ogudaktigas werld, 1 Mos. 7 kap. 1 Petr. 3: 20.
6 och om han lade städerna Sodom och Gomorra i aska och dömde dem till förstöring, sättande dem till en warnagel för de ogudaktiga, som skulle komma, 1 Mos. 19: 1 f. Jud. v. 7.
7 och frälste den rättfärdige Lot, som plågades af de tygellösas liderliga umgängelse —
8 ty den rättfärdige mannen, som bodde ibland dem, led dag efter dag i sin rättfärdiga själ af de onda gerningar han såg och hörde —
9 så wet Herren att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen, men straffa och förwara till domens dag de orättfärdiga
10 och i synnerhet dem som wandra efter köttet i oren lusta och förakta herradömet. Egenkäre trotsare, frukta de icke att smäda härligheterna, Jud. v. 4 f.
11 ehuru änglarne, som i kraft och magt äro större, icke inför Herren fälla någon smädande dom emot dem.
Här bewisar aposteln nu med stora förskräckliga exempel, hwad han förkunnat i v. 3, att de affällige icke kunna undslippa domen och förderfwet. De änglar, som syndade, nemligen Satan och hans anhang, dem skonade icke Gud. De woro genom skapelsen helige och härlige ljusets änglar, men det hörde till förnuftiga wäsens
_649.jpg&oldid=348671){kind=link}