| 138 | Ps. 59, 60. | Psaltaren. |
egen salighetswäg och häda och motsäga Guds heliga ord och framhärda i högfärd och egen rättfärdighet.
14. Förgör dem utan all nåd, förgör dem, så att de icke mer äro: och besinna måga, att Gud är rådande i Jacob, öfwer all werlden. Sela.
Denna vers motsäger icke v. 12, utan förkunnar, att de, som, under det Gud i långmodighet skonar dem och kallar dem till bättring, dock icke omwända sig, slutligen skola förgås i sina synder, så att de öfrige måste besinna, att Gud är Domaren. Matth. 25: 31, 46.
15. Om aftonen låt dem ock tjuta igen såsom hundar; och löpa omkring i staden.
16. Låt dem löpa hit och dit efter mat, och tjuta, om de icke mätte warda.* *Es. 8: 21, 22. Am. 8: 11.
17. Men jag will sjunga om din makt, och lofwa om morgonen din godhet: ty du är mitt beskärm och tillflykt i min nöd.
18. Jag will lofsjunga dig, min tröst: ty du, Gud, är mitt beskärm, och min gunstige Gud.
Guds barmhertiga omsorg om de trogna, Hans långmodighet mot de obotfärdiga och den slutliga domen öfwer alla Guds rikes motståndare lära wi i denna Psalm känna såsom föremål för församlingens bön.
60. Psalm.
Bön för Guds församling.Ett gyllene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyllene rosenspann, till att lära;* *Ps. 80: 1.
Om ett gyllene rosenspann, grt.: Om wittnesbördets lilja. Detta war namnet på en melodi, efter hwilken denna Psalm skulle sjungas. Ett gyllene klenodium kallas denna Psalm, emedan den är en härlig bön till att alltid bedja i Guds församling i alla tider under striden mot fienderna. Se Ps. 16: 1. Den skall gömmas i hjertat såsom kosteligt guld.
2. Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba: då Joab omwände, och slog de Edomeer i saltdalen, tolf tusen.* *2 Sam. 8: 3; cap. 10: 7. 1 Chrön. 18: 3, [et]c.
Se 2 Sam. 8: 3. 1 Chrön. 18. Då Edomiterna gjorde uppror, blefwo de åter af David underkufwade genom fältherren Joab; men Abisai hade förut slagit aderton tusen af dem.
3. Gud, du som oss bortdrifwit och förstrött hafwer, och war wred, trösta oss igen.
Kriget war swårt, och lyckan i början omwexlande. I nöden flyr David med sitt folk till Herren, den starke hjelten i Israel.
4. Du, som jorden hafwer berört och remna låtit; hela hennes refwor, den så förfallen är.
En olycka i detta krig jemföres här med en stark jordbäfning, hwaraf jorden remnat. Så stor som wid en sådan jordbäfning war nu rikets fara och folkets förskräckelse.
5. Ty du hafwer bewist ditt folk ett hårdt ting: du hafwer gifwit oss en dryck win,* att wi omkull falla måste. *Ps. 75: 9. Es. 51: 17, 22. Jer. 25: 15, 16.
Kalk med win eller annat innehåll är en i Skriften ofta förekommande bild af de skickelser och den lott, som af Guds försyn åt menniskan beredes eller iskänkes. Kalken är stundom en bild af lycka, glädje och fröjd, Ps. 16: 5 grt., men merändels betecknar den lidande, sorg och bedröfwelse. Här är en dryck win bild af en för hjertat nedslående och för frimodigheten döfwande motgång.
6. Men du hafwer dock gifwit ett tecken dem, som dig frukta: hwilket de uppreste, att de skulle säkre wara. Sela.
Tecken, grt.: banér. Gud gifwer alltid åt sitt folk under de swåraste pröfningarne wissa tecken, hwarigenom tron stärkes och deras hopp om seger lifwas och widmakthålles. Christus sjelf är sin kyrkas banér, Hans kors är församlingens segertecken, som aldrig förlorar sin kraft att ingifwa sann förtröstan och werkligt hjeltemod. Es. 11: 10.
7. På det dina wänner skola förlöste warda: så hjelp nu med din högra hand, och hör oss.* *Ps. 108: 7.
8. Gud talar i sin helgedom: dess gläder jag mig; och will dela Sichem, och afmäta Succoths dal.
Sichem hade afsöndrat sig ifrån Davids rike under Isboseth, Sauls son, och äfwen Succoth på andra sidan Jordan. Dessa twå besittningar nämnas i stället för allt det land, som åt patriarken Jacob blifwit utlofwadt, och David uttalar här, i förtröstan på Herran, sin konungsliga föresats, att såsom en del af Hans rike intaga, utmäta och utdela dessa länder.
9. Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mitt hufwuds makt: Juda är min förste.
Här framställes ännu tydligare och mera omfattande landet på båda sidor om Jordan, såsom tillhörande Davids rike.
10. Moab är mitt twättekar; mina skor sträcker jag utöfwer Edom: Philistea fägnar mig.* *2 Sam. 8: 1, 2, 14. Ps. 15: 44.
Twättekar m. m. d. ä. Moab måste tjena mig. Edom hafwer jag lagt under mina fötter: Philistea hyllar mig såsom sin konung.
_142.jpg&oldid=344959){kind=link}