| Straff- och botpredikan. | Propheten Jeremia. | Cap. 14. | 475 |
HERren ingen wilja till dem; utan Han tänker nu uppå deras missgerningar, och will hemsöka deras synder.* *Os. 8: 13; cap. 9: 9.
De löpa hit och dit i sina synder, de löpa efter afgudar, de söka hjelp hos främmande folk. Så swarar Herren på prophetens bön och gifwer tillkänna, hwarföre bönen icke kunde höras.
11. Och HERren sade till mig: Du skall icke bedja för detta folk om nåd.* *Jer. 7: 16; cap. 11: 14.
Se Jer. 7: 16. Då de trognas förbön af Gud förhindras, så är ett oåterkalleligt straff öfwer de affälliga af Herran beslutadt.
12. Ty om de än fastade, så will jag dock icke höra deras bön;* och om de än hade bränneoffer och spisoffer fram, så behaga de mig dock icke: utan jag will göra en ända uppå dem med swärd, hunger och pestilentie. *Ords. 1: 28. Es. 1: 15. Jer. 11: 11. Hes. 8: 18. Mich. 3: 4.
13. Då sade jag: Ack HERre HERre! Si, propheterna säga dem:* I skolen intet swärd se, och Ingen dyr tid få när eder; men jag skall gifwa eder en god frid i detta rummet. *Jer. 5: 12.
Jeremia framhåller i sin bön, att de falska propheterna hade den största skulden, och att folkets skuld war mycket mindre, emedan det förfördes af willoandar.
14. Och HERren sade till mig: Propheterna spå lögn i mitt namn; jag hafwer icke sändt dem, och icke befallt dem, och icke talat med dem: de predika eder falska syner, spådom, afguderi, och Sitt hjertas bedrägeri.* *Jer. 23: 21; cap. 27: 14; cap. 29: 8, 9.
15. Derföre säger HERren om de propheter, som i mitt namn prophetera, ändock jag dem icke sändt hafwer, och de likwäl predika, att intet swärd eller dyr tid skall komma i detta land: Sådana propheter skala dö genom swärd och hunger.
16. Och foIket, för hwilket de prophetera, skola af swärd och hunger ligga här och der på gatorna i Jerusalem, att ingen skall begrafwa dem; sammalunda ock deras hustrur, söner och döttrar: och jag skall gjuta deras ondska uppå dem.
Både öfwer de förförare och öfwer de förförda kommer det bestämda straffet. Förförarena fördraga mycket till folkets blindhet, men folket är också skuld till förförarenas ondska. Då ett folk will blifwa bedraget, så låter Gud förförare uppstå. Denna wilja att bedragas är kärlek till lögnen. Då menniskan will hafwa willfarelsen, så får hon den, älskar hon sanningen, så får han den. Det är derföre orätt, då hela skulden till ett folks ogudaktighet kastas på ogudaktiga lärare. Will ett folk hafwa fromma lärare, så kunna ogudaktiga lärare icke uppstå, eller om de uppstå, kunna de icke bestå.
17. Och du skall säga till dem detta ordet: Mina ögon flyta med tårar dag och natt, och wända icke åter: ty jungfrun, mitt folks dotter, är grufligen plågad, och jemmerligen slagen.* *Jer. 9: 1; cap. 13: 17. Klagow. 1: 2, 16; cap. 2: 18.
18. Går jag ut på marken, si, så ligga der de slagne med swärd; kommer jag in uti staden, så ligga der de försmäktade af hunger: ty ock propheterna och presterna måste bortdraga uti ett land, det de icke känna.
Propheten beskrifwer krigets fasor, såsom om han andeligen såge det för ögonen, ehuru denna prophetia förkunnades långt före det sista afgörande kriget.
19. Hafwer du då förkastat Juda? Eller hafwer din själ en wämjelse till Zion? Hwi hafwer du då så slagit oss, att oss ingen hela kan? Wi hoppades, att det skalle frid warda; men här kommer intet godt: wi hoppades, att wi skalle helade warda, och si, här är nu mera wedermöda.* *Jer. 8: 15.
20. HERre, wi känna wårt ogudaktiga wäsende, och wåra fäders missgerningar: ty wi hafwa syndat emot dig.* *Ps. 106: 6. Dan. 9: 8.
Så innesluta de trogna sig sjelfwa bland syndahopen, då de bedja om barmhertighet för det folk, som förgås. Det är märkwärdigt att se, huru propheten den ena gången efter den andra i sin brinnade kärlek försöker att bedja för folket, fastän Herren förbjudit honom; men förbudet syftar på folket i allmänhet, och förbönen syftar här hufwudsakligen på de få trogna och på den qwarlefwa af folket, som Gud wille rädda. Men bönen om hungersnödens afhjelpande syftar dock på hela folket, och egentligen kan en trogen själ aldrig utur sin förbön utesluta någon.
21. Men för ditt namn skull, låt oss icke skämda warda; låt din härlighets säte* icke begabbadt warda: kom dock ihåg, och låt icke ditt förbund med oss återwända. *Jer. 3: 17. Matth. 5: 35.
22. Det är dock ingen ibland hedningarnas afgudar, som regn gifwa kan: himmelen kan ock icke regna:*
_479.jpg&oldid=345866){kind=link}