| Löfte om Juda hemkomst. | Propheten Hesekiel. | Cap. 37. | 621 |
10. Och jag profeterade, såsom Han mig befallt hade; då kom ande uti dem, och de wordo lefwande igen, och reste sig upp på sina fötter, och de woro en ganska stor hop.
11. Och Han sade till mig: Du menniskobarn, dessa benen äro hela Israels hus; si, de säga nu: Wi äro torra ben, och wårt hopp är ute, och wi äro förtappade.
Synens betydelse förklaras här af Herran sjelf. Den syftar på Israels andeliga uppwäckelse och omwändelse, samt återupprättelse såsom Herrans folk äfwen här i timligheten. Dan. 7: 27. Rom. 11: 15–36.
12. Derföre prophetera och säg till dem: Detta säger HERren HERren: Si, jag skall upplåta edra grifter, och will hemta eder, mitt folk, derut, och låta komma eder uti Israels land.
Fängelserna, fångenskapen och eländet woro såsom grafwar.
13. Och I skolen förnimma, att jag är HERren, då jag hafwer öppnat edra grifter, och haft eder, mitt folk, derut.
Så är menniskan liksom i en andelig graf, så länge hon är innesluten i syndens fängelse, Att i denna syn de döda rörde sig och bildades till menniskogestalter med waknande lif, innan anden i dem inblåstes, är ganska lärorikt i afseende på menniskans uppwäckelse och införlifwande med Christus; det sker icke allt på en gång eller i ett ögonblick.
14. Och jag skall gifwa min anda uti eder, att I skolen få lif igen, och jag skall sätta eder uti edert land igen, och I skolen förnimma, att jag är HERren; jag talar det, och jag gör det ock, säger HERren.
15. Och HERrans ord skedde till mig, och sade:
16. Du menniskobarn, gör dig en tafla, och skrif deruppå om Juda och deras medbröder Israels barn; och gör ändå en tafla och skrif deruppå om Joseph och Ephraims slägt, och om hela Israels hus, deras medbröder.
17. Och fatta dem båda tillsammans uti din hand, så att det warder allt en tafla.
En tafla, grt.: ett trädstycke. Denna liknelse af twå motswarande träd, som sammanfogas, betyder Juda och Israels andeliga återställelse och återförening. Härmed betecknas äfwen både Judars och hedningars omwändelse och deras förening i Christus. Joseph eller Ephraim betecknade alla de tio stammarna, och Juda betydde de twå stammarna Juda och Benjamin.
18. Om nu ditt folk talar till dig, och säger; Will du icke kungöra oss, hwad du dermed menar?
19. Så säg till dem: Detta säger HERren HERren: Si, jag will taga Josephs slägt, den när Ephraim är, samt med deras medbröder Israels slägte, och skall lägga dem intill Juda slägte, och göra en slägt af dem båda i min hand.
Såsom om twå träd eller en fläckt winranka åter blefwe sammanfogad och sammanwäxte för att såsom ett winträd grönska och bära frukt, så skola jordens olika folk i Christus förenas till en kyrka och församling. I bokstaflig mening blef denna prophetia, i afseende på de tolf Israels slägter blott till en ringa del fullbordad, i det några af de tio Israels stammar förenade sig med de Judar, som återwände till Canaans land, men i Christi kyrka har prophetian blifwit fullbordad och ännu fullständigare skall den fullbordas, då efter den apostoliska prophetian hela Israel warder salig. Rom. 11: 26. Eph. 2: 13, 14.
20. Och skall alltså hålla de taflor, der du uppå skrifwit hafwer, uti din hand, att de måga det se.
21. Och du skall säga till dem: Detta säger HERren HERren: Si, jag will hemta Israels barn ifrån hedningarna, dit de dragna äro, och skall församla dem ifrån alla orter, och skall låta dem komma uti sitt land igen;
22. Och göra allt ett folk utaf dem i landet på Israels berg; och de skola allesamman hafwa en Konung, och skola icke mer tu folk eller uti tu konungariken delade wara.
En Konung, nemligen Messias.
23. De skola ej heller mer orena sig med sina afgudar och styggelse, och allahanda synder; jag skall hjelpa dem utur alla rum, der de syndat hafwa, och skall rensa dem; och de skola wara mitt folk, och jag will wara deras Gud.
Utur alla rum, icke blott utur de hedniska länderna, utan isynnerhet utur alla deras syndafängelser.
24. Och mitt tjenare David skall wara deras konung, och allas deras enige herde;* och skola wandra i mina rätter, och hålla mina bud, och göra derefter. *Es. 40: 11. Jer. 23: 5; cap. 30: 9. Hes. 34: 23. Joh. 10: 11.
David war Christi förebild; den David, som här utlofwas, war Christus.
25. Och de skola åter bo i landet, som jag min tjenare Jacob gifwit
_625.jpg&oldid=346282){kind=link}