| 166 | Cap. 15. | 2 Boken Maccabeers. |
30. Och Judas, som lif och gods för sitt folk wågat, och ifrån ungdom sitt folk mycket godt gjort hade, böd att man skulle på Nicanor hufwudet och handen upp till axeln afhugga, och med till Jerusalem föra.
31. Som han nu dit kom, kallade han sitt folk tillhopa, och skickade presterna för altaret, och sände efter fienderna uppå borgen;
32. Och wiste dem Nicanors hufwud och den försmädarens hand, som han emot den Allsmäktigas heliga hus uträckt, och sig högeligen fördristat hade.
33. Han skar ock den ogudaktiga Nicanor tungan af och böd hugga henne i stycken sönder för fåglarna; och handen, som han så ursinneligen brukat hade, in mot templet upphänga.
34. Och allt folket lofwade Gud i himmelen, och sade: Lofwad ware Han, som sitt rum bewarat hafwer, att det icke är orenadt wordet.
35. Och han satte Nicanors hufwud upp,* så att hwar man af borgen det se kunde, till ett uppenbart tecken, att HErren dem hulpit hade. *1 Sam. 31: 10.
36. Det wardt ock endrägteligen af alla beslutet, att man den dagen icke förgäta skulle;
37. Utan hålla honom helig, nemligen den trettonde dagen i den tolfte månaden, den Adar på Syriska het, en dag före Mardochei högtid.* *Esth. 9: 21.
38. Så will jag nu denna boken härmed besluta, sedan Nicanor nederlagd war, och Judarna staden igen wunnit hade.
39. Och om jag det till tacka gjort hafwer, det såge jag gerna; men är det allt för ringa, så hafwer jag dock gjort så mycket som jag förmådde.
Härmed wisar åter denne författare sjelf, att han skrifwit denna bok blott efter egen mensklig förmåga och icke genom någon ingifwelse af den Helige Ande.
40. Ty alltid win, eller alltid watten dricka, det är icke lustigt, utan stundom win, och stundom watten dricka, det är luftigt: alltså är det ock lustigt, då man mångahanda läser: det ware änden.
Här följa några stycken, som föregifwas höra till Esthers bok och propheten Daniel men hwilka
fördenskull blifwit satta särskildt, emedan de icke finnas i den Hebreiska Bibeln, ty man har icke
welat låta dem förkomma, emedan här ock något godt ibland är.
Stycken af Esthers Bok.
Detta stycket må läset warda efter tredje capitlet i Esthers Bok.
Men så lydde brefwet: Den store konungen Artaxerxes af Indien allt in till Ethiopien tillbjuder de hundrade och sju och tjugu förstar, samt med underdånarne, helsa.
2. Ändock jag en mäktig konung är, och den störste herren på jorden, så hafwer jag dock icke welat förhäfwa mig af min makt, utan winnlagt mig nådeligen och saktmodeligen regera, och friden, den hwar man gläder sig åt, wid makt hålla, på det hwar och en i rolighet lefwa, och sin handel drifwa må;
3. Derföre höll jag med mina förstar ett råd, huru detta bäst ske måtte; då gjorde mig Haman, min allraklokaste, käraste och trognaste råd, den näst konungen den högste är,* kunnigt: *Esth. 3: 1.
4. Huru der war ett folk, som i alla land förströdt war, som besynnerlig lag höll emot alla lands och folks seder, och allestädes konungarnes bud föraktade, derigenom de frid och enighet i riket förhindrade.
Detta strider emot Esthers 3: 13.
5. Som wi nu sådant förnummo, att ett folk sig emot hela werlden sätter, och sin egen sed håller, och wåra bud ohörsamt är, derigenom de stor skada göra, och frid och enighet i wårt rike förhindra;
_954.jpg&oldid=347189){kind=link}