| 522 | Sauls list. | 1 Samuels Bok. | Cap. 18, 19. |
skall i dag warda min måg med den andra.
22. Och Saul bjöd sina tjenare: Taler med David hemligen, och säger: Si konungen hafwer wilja till dig, och alla hans tjenare älska dig; så blif nu konungens måg.
23. Och Sauls tjenare talade dessa orden för Davids öron; men David sade: Tycker eder det wara en ringa ting att wara konungens måg? Och jag är en fattig och ringa man.
Det war brukligt på den tiden, att till brudens fader morgongåfwa skulle betalas, öfwerensstämmande med fadrens stånd och wärdighet. David war fattig och hade ingen konungslig gåfwa att erbjuda.
24. Och Sauls tjenare gåfwo honom swar igen, och sade: Sådana ord hafwer David sagt.
25. Saul sade: Säg så till David: Konungen begär ingen morgongåfwa,* annan än hundrade förhudar af de Philisteer, att man må hämnas på konungens fiender: Ty Saul for efter att fälla David igenom de Philisteers hand. *1 Mos. 34: 12. 2 Mos. 22: 16, 17.
Äfwen i denna befallning wisade sig Sauls list, som också synes hafwa en dubbel afsigt. Han stälde sig såsom om dessa hedningar woro honom så förhatliga derföre, att de wora oomskurna och icke hörde till Herrans folk. Å andra sidan skulle nödwändigt Philisteerna blifwa på det högsta förbittrade mot David, då det fingo weta afsigten med hans nya anfall mot dem.
26. Då sade hans tjenare David dessa orden. Och David tyckte så godt wara, att han måtte blifwa konungens måg. Och tiden war ännu icke ute.
Och tiden ear ännu icke ute, som konungen bestämt för bröllopet, inom hwilken gåfwan skulle wara lemnad.
27. Och David stod upp, och drog åstad med sina män, och slog af de Philisteer tuhundrade män; och David hade deras förhudar,* och förnöjde konungen med talet; på det han skulle warda konungens måg. Då gaf Saul honom sin dotter Michal till hustru. *2 Sam. 3: 14.
Och förnöjde konungen med talet: antalet af förhudarna.
28. Och Saul såg och märkte att HERren war med honom. Och Michal Sauls dotter, hade honom kär.
29. Då fruktade Saul ännu mer för David, och wardt hans fiende i alla sina lifsdagar.
30. Och då de Philisteers förstar drogo ut, handlade David förnumsteligare än alla Sauls tjenare, när de utdrogo, så att han namn wardt mycket aktadt.
Sauls fiendskap tilltog. All synd wäxer, då den icke qwäfwes och motarbetas med Guds Andas kraft.
19. Capitel.
Saul wred, blidkad, söker döda David, bedrages, propheterar.Men Saul talade med sin son Jonathan och med alla sina tjenare, att de skulle slå David ihjäl. Men Jonathan, Sauls son, hade stor wilja till David;
2. Och underwiste honom det och sade: Min fader Saul far efter och will dräpa dig; så förwara dig nu till morgons, och blif öfwer en sida, och göm dig.
Blif öfwer en sida: afsides, grt: blif fördold.
3. Men jag will gå ut med min fader, och will stå bredwid min fader på marken, der du är, och tala om dig med min fader, och hwad jag ser, det will jag kungöra dig.
De bestämde således ett ställe, der David skulle gömma sig, och Jonathan hoppades kunna beweka sin fader att följa sig.
4. Och Jonathan talde det bästa om David med sin fader Saul, och sade till honom: Konungen synde icke på sin tjenare David; ty han hafwer intet brutit deg emot, och hans gerningar är dig ganska nyttige.
5. Och han hafwer satt sitt lif i sin hand,* och slog den Philisteen, och HERren gjorde en stor salighet åt hela Israel; det hafwer du sett och gladt dig deraf: hwi will du då synda på ett oskyldigt blod, så att du dräper David utan sak. *Dom. 12: 3. 1 Sam. 17: 32, 49.
6. Då lydde Saul Jonathans röst och swor: Så wisst som HERren lefwer, skall han icke dö.
Denna falska ed är ett ytterligare bewia på Sauls inre djupa förfall. Satt sitt lif i sin hand, d. ä. wågat sitt lif.
7. Då kallade Jonathan David, och sade honom alla dessa orden; och hade honom inför Saul, att han war för honom, såsom tillförene.
_532.jpg&oldid=343492){kind=link}