| 626 | Elia i öknen. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 19. |
honom åstadkomma en klarare eftertanke öfwer hans ställning.
10. Han sade: Jag hafwer haft nit om HERran Gud Zebaoth: förty Israels barn hafwa öfwergifwit ditt förbund, och nederbrutit dina altaren, och dräpit dina propheter med swärd; och jag är allena igen blefwen;* och de fara efter, att de måga taga mig lifwet af. *1 Kon. 18: 4, 22. Rom. 11: 3.
Isebel nämnes icke, hon war för obetydlig för att här komma i åtanke. Prophetens hjerta plågades deremot af folkets otro och ogudaktighet; det gjorde honom hjertesorg, att Israel hade wändt sig till afgudarne, och att Herrans tjenare woro utrotade. Elia syndade med denna klagan likaså mycket, som då han önskade sig döden; hans önskan såwäl som hans klagan bewisar, att hans nit ännu war blandadt med egen eld och att han ännu icke war befriad ifrån all mensklig swaghet. Äfwen den starkaste bland Herrans trogna lider stundom af swaghet och wanmakt, på det Herren allena må prisad warda.
11. Han sade: Gack här ut, och stig uppå berget inför HERran. Och si, HERren gick der framom, och ett stort starkt wäder,* som bröt berg och sönderbråkade hällar inför HERran: men icke war HERren i wädret. Efter wädret kom en jordbäfning; men icke war HERren i jordbäfningen. *Apg. 2: 2.
12. Och efter jordbäfningen kom en eld; men icke war HERren i elden. Och efter elden kom ett ljud af ett sakta wäder.
I den stilla ödemarken måste dessa mäktiga under för prophetens själ wara dubbelt uppskakande. Med en storm, som sönderbråkade hällar, med jordbäfning och eld wisade Herren, att Han lätt kunde utföra förstörande straffdomar, om Hans rike derigenom kunde befrämjas. Häraf skulle Elia besinna, att hans eldiga nit behöfde blandas med mera mildhet och kärlek. Stormen kunde också wara en prophetisk förebild af Hasael, 2 Kon. 8: 29; jordbäfningen af Jehu, 2 Kon. 9: 20; och elden af Elia, som flere gånger lät eld falla från himmelen, 2 Kon. 1. Men alla dessa tre skakande, förkrossande och smältande werkningar äro en bild af Guds heliga lag, som måste uppskaka, förkrossa och smälta det hårda menniskohjertan, för att förbereda det till emottagande af Evangelii milda, hugswalande och helbregdagörande nåd. Den stilla, sakta winden, som följde på dessa tre förberedande tecken, war en bild af Herrans närmare närwarelse, af evangelium, hwaruti Herren träder uti den närmaste förening med menniskan. Häraf skola wi också lära, att icke de upprörda känslorna, icke den uppskakade sinnesstämningen och icke det brinnande nitet äro kännemärken på det egentliga nådaståndet, utan den stilla ödmjukheten, hängifwenheten i Guds wilja, andans fattigdom, ståndaktigheten och tålamodet, mildheten och kärleken äro de kännetecken, som wisa, att den Helige Andas nåd har fått göra menniskan delaktig af Evangelii kraft och af Jesu Christi Ande. Rom. 8: 9.
13. Då Elia det hörde, skylde han sitt ansigte* med sin mantel, och gick ut, och steg i dörren af kulan; och si, då kom en röst till honom, och sade: Hwad hafwer du här göra, Elia? *2 Mos. 3: 6.
Elia fick nu förnimma Herrans närwarelse i ljudet af den sakta susningen, och deruti talar en röst, som är en tydlig bild af Evangelii ord, såsom också 2 Mos. 34: 5–7.
14. Han sade: Jag hafwer haft nit om HERran Gud Zebaoth: förty Israels barn hafwa öfwergifwit ditt förbund, nederbrutit dina altaren, dräpit dina propheter med swärd; och jag är allena igen blefwen, och de stå derefter, att de måga taga mig lifwet af.
Elia är ännu i dunkelhet i sin själ, ännu kunde han icke rätt fatta Herran i Hans outsägliga mildhet, långmodighet och barmhertighet, men Elia underkastar sig Herrans wishet.
15. Men HERren sade till honom: Gack din wäg igen genom öknen in åt Damascon: och gack derin, och smörj Hasael till konung öfwer Syrien:
Elia fick nu weta, hwilken som skulle bestraffa affallet och obotfärdigheten i Israel. Herren hade genom Elia gjort underwerk och kallat folket till bättring. Det war förgäfwes, och swärdet beredes nu att följa den förkastade nåden i spåren. Det går alltid så, då en menniska eller ett folk är affallet ifrån Herran; warningar och nådesanbud komma först; blifwa de föraktade; så kommer Herren med swärdet och förödelsens styggelse. Först sänder Herren en Elia med nådens ord och andans kraft. Då han måste fly, så sänder Herren derefter en Hasael med swärdet, någon olycka, motgång, bedröfwelse eller lidande.
16. Och Jehu* Nimsi son, till konung öfwer Israel; och Elisa, Saphats son af AbelMehola, till en prophet i din stad. *2 Kon. 9: 1, [et]c.
17. Och skall ske, att den som undslipper Hasaels swärd, honom skall Jehu dräpa:* och den som undslipper Jehu swärd, honom skall Elisa dräpa. *2 Kon. 9: 11, 15.
Dräpa med andans swärd.
18. Och jag skall låta igen blifwa sjutusen i Israel, nemligen alla knän, som sig icke hafwa böjt för Baal,* och hwar och en mun, som honom icke kysst hafwer. *Rom. 11: 4.
Elia fick swar på hwar och en punkt i sin
_636.jpg&oldid=343741){kind=link}