och då bör ingen såppa synas, utan bara som en stufning; då ostron äro för hand, så lägges de uti at litet koka, hwilka gifwa god smak: när kålen anrättas, så kan läggas ofwanuppå antingen en hel fiällad eller diupt skårrad gädda, besprängd med fint salt, i krom satt och stekt i ugnen, men den begiutes som oftast med smör, eller ock lägges derpå antingen siskon, en rökt kokad oxetunga, fyld gädda, fricadeller, kokat rökt swin-hufwud, en liten skinka eller annat wackert stycke fläsk, hwilket af desse sorter som behagas. Denna sur-kål kan ock giöras af färsk hwit-kål, när den förra intet wankas; då skiäres kålen som til kål-sallad och brynes som den föregående, sedan slås ätticka på honom, at han får lagom syra, och när han litet dermed kokat, slås kiöttsåppan uppå och låter honom koka, til des han blir mör.
Sur-Kål med söt grädda.
Lägg en god del smör uti en wäl förtent castrull och kålen dertil, samt litet såcker och muskottblomma, lät honom på sakta eld lyckt stå at stufwas, men ej blifwa brun, och när han tyckes wilja miukna, så slås 2 à 3 slefwar kiöttsåppa derpå, lät då koka til des han blifwer rätt miuk och derpå saltas han efter smak. Ostron kunna ock läggas uti honom. När han skal anrättas, så slås kålen på durkslag, men aktas at han ej blifwer kall; den såppan som då rinner af slås åter i castrullen: när hon kokar up, redes hon af med söt grädda eller miölk, 3 a 4 ägge-gulor och litet hwetemiöl, och under kokningen wispas ständigt: när då såppan
