vådeld, varefter flere rudera sågos, men nu sedan tegeltak mera begynt brukas, torde han bliva säkrare. Rudera efter ett kapell stodo ännu övriga vid Alegatan. Detta kapell sades varit tyskt, ävensom Kiviks kapell (p. 158), vilka bägge blivit uppbyggde av lybeckarne, den tiden de årligen hulpo oss att fånga sillen. Staden var på landsidan omgiven med höglänta och sandiga fält. Kyrkan var funderad på själva hällen under jorden, ty flisan går här mest under hela landet, varföre ock liken i kyrkan längre konserveras, emedan den ovanliggande sanden super till sig all fuktighet och dem torkar.
Hamnen var nog utställd för nordost, men Riksens Höglov. Ständer hava på landshövdingens föreställning samtyckt till dess iståndsättande. Hamnens nuvarande svårighet gör, att skeppen nödgas om hösten söka säkrare vinterläger i Karlskrona eller Karlshamn, varav händer, att skeppen om vårtiden komma hit för sent att exportera spannemålen, då de således komma till residenset, sedan främmande anlänt med säd, varigenom denna ort, som här i hövdingedömet utskeppar den mesta spannemålen, ansenligen lider. Eljest är hamnen på södra sidan av naturen väl anlagd, och bottnen på norra sidan är mindre djup. Själva stranden består av flisor och sådan kvartsaktig sandsten, som beskrevs vid Gladsax (p. 167),
