Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/29

Den här sidan har korrekturlästs

eller fälad, uppliva åskådaren med en högre grönska, utom det de med blomstren mer äro utsidrade än på någon annor av mig sedd ort.

Bruna stå hela trädesfälten av syran (134, 250, 298).
Blå med den högsta färg betäckas de sluttande fält av Echium (237, 298), att intet präktigare kan tänkas.
Gula och högt skinande stå åkrarna av Chrysanthemum (282, 298), forna åkerfält av Hypericum (160), sandfälten av Stæchas citrina.
Röda som blod stå ofta hela backarne av Viscaria (155).
Vita som snö äro sandfälten av den välluktande Dianthus (128).
Brokuga äro vägarne vid sidorna av Echium (208), Cichorium (208), Anchusa, Malva.

Åkerfälten, helst på slätten, äro så överflödige och rike, att man icke ser annat än himmel och säd slutas med horisonten.

Säden är råg, korn, havre, vete, vicken, ärter, bönor, som omskifta tegvis efter jordmånens art, besynnerligen margehanda i och närmast det sköna Gärds härad.
Bovete gör de vida sandfälten snövita och av honung välluktande.
Fäladen, ehuru mager hon synes, är dock fet och giver boskapen ett gott och smakeligt bete (128).

Trädgårdar uti ett så milt klimat äro de härligaste i riket.

Fruktträn givas här de utvaldaste i landet, såsom borstopareäplen, astrakanska äpplen, franska dvärgträn, cavilier, peppingar, renetter, bonchretienner, bergamotter, vallnötter, kastanjer, kvitten, mullbärsträn, aprikoser, persikor, mandlar; ja, pimpernötter, cellerska nötter, Laburnum äro här allmänne. Vinrankorne uppledas för väggarne och lägga sig på taken utan att frysa för allmänna vintrarne och utan att täckas bära här frukt, det man sällan ser i de övre provincier.
Klippningar till kabinetter, labyrinter och andra sirater ses av trädgårdskonsten allerstädes.
Bågegångar av charme, lind.
Höga häckar av bok, lind, hagtorn.
23