Vanneberga gästgivaregård, kvart 4½.
Häckar kunde här på orten så mycket lättare anläggas, som själva naturen liksom planterat häckar omkring alla gärdesgårdar, mest av hassel, att hon behövde den minsta hjälp till deras fortplantande.
Syrestjälk kallades Lapathum acutum Fl. Sv. 293, som var mesta och svåraste ogräset i Önnestads rågåkrar.
Märgeljord eller jordmärg sågs uti ett dike vid vägen, som jäste med hårt dricka och med skedvatten upplöstes nästan till hälften i blåsor, så att denna jordart, som för några år sedan var i Sverige mera okunnig än Baharas, finnes på flere ställen, än man någonsin förmodat, sedan vicepresidenten, herr baron S. C. Bielke upplöste gåtan och upptäckte, att all lera, som jäser med acidis, är märgellera. Det vore önskeligt, att jordarterna blevo vidare så utrönte, så skulle åkerbruket stiga ansenligen.
Cichoreum Fl. 650 hade vi icke sett, sedan vi kommo in i skogslanden, som nu begynte öppna sig jämte slätten åt Kristianstadsidan.
Kristianstad, kvart 7.
Julius 28
Kristianstad besöktes andra gången, att vi måtte nogare se efter orsaken till boskapsdöden (p. 102) och om Cicuta eller några andra skadeliga örter för fänaden vuxo på den sidlänta ängen, som nu bättre kunde igenomsökas. Till den ändan förfogade vi oss utom norra tullen till Isternäset nordväst om staden och öster om Blakema, där de mesta kor sades dö.
Carex nigra Fl. 769 eller blåstarren växte såsom den högsta åker jämte sjön på Isternäset, där som var så sankt, att boskapen ej kunde komma åt densamma. Detta gräs bärgades icke av invånerna till vinterfoder åt kor, ehuru de därav väl trivas och det växer här till många lass.
Senecio foliis integris serratis, Guett. Stamp. 2, p. 559, Senecio foliis
