Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/89

Den här sidan har korrekturlästs

jag framställt i Västgötaresan pag. 96. När jag här såg de stora högar av kvickrötter, som överallt voro hopbragte på desse åkrar, frågade jag bönderna, varföre de icke giva dem åt svinen att föda och göda dem därmed; men alla påstodo, att svinen icke äta dem, varföre jag lät i Gämöen hopsamla en stor hop svin på gården. För dem lät jag utkasta en myckenhet av röte från åkren, så av det som dagen förut var hopkastat som även av det vilket upptogs av jorden, medan jag här stod, då jag med förundran såg, att svinen icke rörde det; men i denna kvickrot voro några knylige rötter av Stachys Fl. 490. Dem uppsökte svinen noga och åto dem med behag. Således blev hos mig avgjort, att kvickroten icke är svinens mat, och att deras tjänst i åkren är ganska ringa, där icke Stachys tagit överhanden, som dock på få ställen märkes. Böra alltså svinen ringas eller skäras, som icke vilja äta kvickroten.

Myror kallas i Sverige allmänt sådana kärr (pag. 64), som bestå av rödmossa Fl. 864, bevuxna överallt med tuvor och under tiden med låg tall samt täckte med hjortron Fl. 413, Andromeda Fl. 335, tranris Fl. 315, Eriophorum Fl. 45, Vaccinium maximum Fl. 312 och Scirpus Fl. 42. Sådana myror hade vi sett åtskilliga i Småland, och voro desse nu de onyttigaste orter för en lantman, varest boskapen ofta förolyckas i den djupa dyen; men just desamma äro de platser, av vilka en idog hushållare i senare tider lärt sig att göra största båtnad. Den stora tagelmyran emillan Gottåsa och Diö låg ännu onyttig, och här, emellan Äsköa och Gämöen samt Sannaböka, låg öster om landsvägen en mycket stor myra, som kunde, om en förståndig kultur användes, giva lantmannen mera hö eller säd, än halva, eller snarare hela socknen, nu kan åstadkomma. Här nere har lantmannen begynt ansenligen att föröka sin åker; men jag räknar detta myckna åkerbruket mindre, så länge gödsel fattas till åkrens föda, vilken gives icke här å orten, därest lantmannen ej griper till myrorna. Härtill fordras dock någon konst, och borde nobless och präster förelysa lantmannen i denna vetenskap, som ej var bonde förstår. Jag har alltså ment mig göra mina sockneboar en tjänst, om jag

83