154
Ärhindringar
Wid
Anmärkningarne
Öfwer Skriften, kallad:
Den Nationnale Winsten.
§. 96.
Jag ser huru Criticus äfwen til slut, och sedan han ej allenast fulländadt sina trenne Wattu prof, utan ock öpnat en ny ådra til Rikets trefnad och upkomst, införer några anmärkningar öfwer Skriften, kallad den Nationnale Winsten. Som han nu uti den ej mindre, än sjelfwa Wattu-profwen, röjer både sin insigt och böjelse, wore det skada, om han icke äfwen därpå finge något swar.
Jag har wäl redan förlänge uppehållit dig, min Läsare! men öfwergif mig icke, sedan wi nu hunnit så långt. Jag skal ej blifwa widlöftig.
Criticus saknar först hos Auctor til denna Skrift Definition på Frihet: sådant är ej underligt, ty om man wil definiera hwart ord, som nyttjas i en Skrift, får man skrifwa så många volumer i en sak, som annors behöfwas Ark. Det har ej egenteligen warit ämnet för Auctor, fast han räknar friheten för et stort medel til ändamålets winnande. Icke desto mindre finnes den i 15 § långt nogare determinerad, än i Critici definition, hwarest Auctor egenteligen wisar, hwad slags Författningar de äro, som hindra närings-friheten, uti hwilkas undanrödjande den rätta friheten består. Däremot bjuder wäl Criticus til, at definera den samma, med Herr Montesquieu, och säger: at den består i en förmögenhet, at kunna göra alt hwad jag bör wilja företaga mig i Handels- och Närings-ämnen. Denna definition, kan jag äfwen antaga för Auctors räkning; men jag försäkrar, at wi af den samma ej blifwa stort slugare, än wi wa-
