de större skeppen, tagna i vidsträckt bemärkelse. Det hela var i full överensstämmelse med vad man kunde kalla den rent ekonomiska merkantilismen.
3
Ekonomisk ställning utåt omkr. 1723 För att kunna följa innebörden i de strävanden, som skulle utbygga sjöfartspolitiken till vad som sedermera fick namn av produktplakatet, måste man känna Sveriges ekonomiska läge i förhållande till andra länder och närmast till England i början av Frihetstiden. Medelpunkten i detta läge bildade järnhandeln, och därför blir det anledning att här ytterligare något belysa denna, utöver vad som skett i den nästföregående uppsatsen.
England var i ännu högre grad än nu den förnämsta avsättningsorten för Sveriges produkter. Järnet var Sveriges allt behärskande exportvara — i kommerskollegii handelsbalans för år 1724 figurerade järnet med drygt 73 % eller nära tre fjärdedelar av hela det redovisade exportvärdet — och på grund av en kombination av omständigheter betydde den svenska järnexporten till England vid denna tid efter allt att döma mer än någonsin vare sig förr eller senare. I England, som för den nutida generationens medvetande står som järnindustriens historiska hemland, befann sig järnproduktionen nästan på undergångens brant, i det att skogarnas försvinnande under 1600-talets lopp hade berövat järnindustrien dess bränslematerial och medfört järnverkens nedläggande i oerhörd skala. Att erhålla ett kvantitativt uttryck för denna återgång är mycket svårt, men det förefaller sannolikt, att produktionen av stångjärn nedgått minst
