R. G. Hawtrey, The Collapse of the French Assignats (i Economic Journal sept. 1918, omtryckt i hans bok Currency and Credit, London 1919); den berör dock endast mycket summariskt hithörande frågor och lider i dessa stycken av att dess författare tydligen ej haft lagtexterna framför sig. Den andra, mycket utförligare framställningen föreligger i M. E. Levasseurs välkända arbete Histoire des classes ouvrières et de l’industrie en France de 1789 à 1870 (Paris 1903; 1:a boken, 6:e kap.), liksom arbetet i övrigt rik på fakta och textutdrag men föga ägnad att klargöra djupare ekonomiska sammanhang.
1
Assignaterna infördes redan under 1789 men då som rena, utlottningsbara statsobligationer, löpande med 5 % ränta; Frankrike hade haft så bedrövliga erfarenheter av Laws, i 4:e uppsatsen här ovan berörda system på 1720-talet, att det dröjde innan man på nytt vågade införa pappersmyntregim. Först i april 1790 fingo statens skuldförbindelser namnet assignat-mynt (assignats-monnaie) och blevo lagligt betalningsmedel, likväl utan att göras räntelösa och betalbara till innehavaren förrän i oktober och november samma år. Först under loppet av 1791 började sedlar på små belopp utfärdas, och med år 1792 vidtog massfabrikationen, så att man, liksom i Ryssland från och med världskriget, snart måste sluta upp med att numrera sedlarna.
Parallelt härmed gick depreciationen, som enligt de senare officiella noteringarna blott hade utgjort 9 % i januari 1791, men ett år senare redan var 28 % och i januari 1793 ej mindre än 49 %. Den 4 maj
