Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/439

Den här sidan har korrekturlästs
INNEHÅLL
Första sången Sångaren begynner: vv. 1—102. — Luftens jungfru sänker sig ner i havet, där hon befruktas av vinden och havet, och blir vattnets moder: 103—176. — En and bygger sitt bo och lägger ägg på hennes knä: 177—212. — Äggen rulla ner i havet och brista i stycken, varav uppstå jord, himmel, sol, måne, stjärnor och skyar: 213—244. — Vattnets moder danar uddar, vikar och stränder, samt djup och grund i havet: 245—280. — Väinämöinen födes av vattnets moder och drives länge omkring av havets vågor, tills han slutligen uppnår land: 281—344  sid. 7—18
Andra sången. Väinämöinen stiger i land på en obevuxen strand, där han låter den unge Sampsa Pellervoinen utså allehanda trädslag: 1—42. — Eken ensam frodas i början icke, men sås ånyo och uppskjuter nu så yvig att hon undanskymmer sol och måne: 43—110. — En liten man uppstiger ur havet och fäller eken: 111—222. — Fåglar börja sjunga i träden; gräs, örter och bär växa; endast kornet växer icke: 223—236. — Väinämöinen finner några kornfrön på stranden, och fäller en sved, men kvarlämnar en ensam björk, till viloplats för luftens fåglar: 237—264. — Av tacksamhet härför